Allmän motivering

Allmänt

Utskottet anser det angeläget att lagen om samarbete inom statens ämbetsverk och inrättningar revideras. Den gällande lagen (651/1988) stiftades 1988 och har knappast alls ändrats sedan dess. Lagen och de avtal som ingåtts med stöd av den tillgodoser inte längre optimalt det nya arbetslivets behov och är inte förenliga med de ändringar som skett i den nationella och internationella samarbetslagstiftningen. De ärenden som omfattas av samarbetet förblir i stort sett oförändrade i den nya lagen.

Det direkta samarbetet mellan chef och medarbetare samt vid arbetsenhetens och hela personalens möten lyfts nu upp på lagnivå. Det här är mycket viktigt, menar utskottet och understryker att personalens medinflytande tryggas bäst uttryckligen som ett led i den dagliga ledningen och interaktionen mellan parterna. Samarbetet kan inte tryggas enbart med hjälp av lagstiftning, utan det behövs också god praktisk ledarförmåga och en samarbetsvänlig kultur.

Utskottet noterar med stor tillfredsställelse att samarbetsskyldigheten utvidgas till att gälla behandlingen av ärenden vars personalkonsekvenser berör hela statsförvaltningen eller fler än ett ministerium eller ämbetsverk. Den statliga verksamheten och organisationen har under de senaste åren setts över i många avseenden och utvecklings- och planeringsarbetet utförs på många plan såväl inom som mellan förvaltningarna. Utvecklingsverksamheten får så gott som alltid konsekvenser även för personalen. Personalen måste absolut få säga sitt på alla förvaltningsnivåer.

Det är utmärkt att samarbetet mellan personalen, arbetsgivaren och arbets- och näringsmyndigheterna intensifieras, och utskottet anser det bra att metoderna för omplacering av uppsagd personal på arbetsmarknaden skrivs in i lag. Enligt förslaget ska av den sysselsättningsfrämjande planen framgå de handlingsprinciper som under uppsägningstiden ska iakttas vid anlitande av offentlig arbetskraftsservice och vid främjande av jobbsökning och utbildning.

Genom reformen vill man styra ämbetsverken att gå in för verksamhets- och ledningsmekanismer som skapar förutsättningar för ett interaktivt samarbete. Utskottet menar att det är en utmärkt ambition, eftersom ett samarbete som bygger på genuin växelverkan är det bästa påverkansredskapet när det gäller verksamhetsutveckling och arbetshälsa och därmed också verksamhetseffektivitet och längre arbetsliv.

Sammantaget sett anser utskottet att propositionen behövs och fyller sitt syfte. Utskottet tillstyrker lagförslagen, men med följande kommentarer och ändringsförslag.

Personal- och utbildningsplan

Skyldigheten att upprätta en personal- och utbildningsplan som tidigare gällt statliga affärsverk utvidgas i propositionen till att gälla även ämbetsverk. Samtidigt preciseras och utökas planens innehåll och teman. Av personalplanen ska hädanefter framgå bl.a. antalet faktiska tjänste- och arbetsavtalsförhållanden på viss tid och en bedömning av hur dessa kommer att utvecklas samt allmänna principer för att upprätthålla arbetsförmågan hos tjänstemän som hotas av arbetsoförmåga och äldre tjänstemän samt arbetsmarknadskompetensen för tjänstemän som hotas av arbetslöshet. Vidare ska samarbetsförfarandet omfatta en bedömning av hela personalens yrkeskunnande samt av förändringarna i kraven på yrkeskunnande och orsakerna till dem. Att personal- och utbildningsplanen skrivs in i lagen kommer enligt utskottets uppfattning att utgöra ett gott stöd dels för personalplaneringen och utvecklingen av personalens kompetens, dels när det gäller att tillvarata jobbmöjligheter.

Bestämmelsen om personal- och utbildningsplan har anknytning till regeringens proposition om en lag om ekonomiskt understödd utveckling av yrkeskompetensen och vissa andra lagar som har samband med den (RP 99/2013 rd —AjUB 10/2013 rd) som är under behandling i riksdagen samtidigt. I den propositionen föreslår regeringen ändringar i 7 a § om personal- och utbildningsplaner i den gällande lagen om samarbete inom statens ämbetsverk och inrättningar (651/1988). Språkdräkten är densamma som i den nya lagens 14 § om personalplan.

I båda propositionerna (RP 99/2013 rd och RP 152/2013 rd) avses de föreslagna lagarna träda i kraft den 1 januari 2014. Enligt ikraftträdandebestämmelsen i förslaget till ny samarbetslag (51 §) upphävs lagen om samarbete inom statens ämbetsverk och inrättningar (651/1988) genom den nya lagen. Personal- och utbildningsplanerna ska följaktligen upprättas såsom föreskivs i 14 § i den nya lagen.

En gemensam lag om samarbetsförfarandet på arbetsplatser

Beroende på vem arbetsgivaren är föreskrivs det om samarbete mellan arbetsgivare och anställda i lagen om samarbete inom företag (334/2007), lagen om samarbete mellan kommunala arbetsgivare och arbetstagare (449/2007) eller i lagen om samarbete inom statens ämbetsverk och inrättningar (651/1988). Syftet med samarbetet är detsamma i alla samarbetslagar och innehållsligt motsvarar lagarna i stort sett varandra. Arbetsplatserna har i en väl genomförd och tillämpad samarbetsmekanism ett ypperligt instrument för att förbättra växelverkan, arbetslivskvalitet och produktivitet.

Det nuvarande systemet med separata samarbetslagar komplicerar i onödan regleringen av samarbetet på vissa punkter och gör det svårt att realisera det på arbetsplatserna. Det vore enligt utskottet motiverat att undersöka om man kunde ha en enda lag för samarbete på arbetsplatser.

Tillsynen över samarbetslagen

I sitt betänkande om förslaget till lag om samarbetsombudsmannen (AjUB 1/2010 rd) ansåg utskottet det viktigt att utreda om samarbetsombudsmannen också kunde utöva tillsyn över samarbetsverksamheten inom den offentliga sektorn.

Arbetsgruppen som berett samarbetslagen och samarbetsombudsmannen menar att det sakligt sett inte föreligger något hinder för att tillsynen över den statliga samarbetsverksamheten sköts på samma sätt som tillsynen över samarbetsverksamheten vid företag och att uppgiften i lag anförtros samarbetsombudsmannen. Samarbetsombudsmannen påpekar emellertid att tillsynen inte är möjlig utan extraresurser.

I propositionen föreslås ingen bestämmelse om tillsynen, utan läget förblir oförändrat. Uppgiften att styra hur lagen ska efterlevas och tillämpas har anförtrotts finansministeriet och huvudavtalsorganisationerna som företräder statens personal. Den största orsaken till att man avstått från tillsynen är att det skulle behövas mer personal för att få igång verksamheten.

Utskottet vill påpeka att i och med att man avstått från en lagfäst tillsyn kommer de statsanställda att vara i en sämre position än de företagsanställda när det gäller samarbetsrättigheter och tillsyn över samarbetsverksamheten. Tillsynen över den statliga samarbetslagen bör uppdras en i förhållande till statsarbetsgivaren suverän, opartisk instans, exempelvis samarbetsombudsmannen. För verksamheten bör avsättas tillräckligt med resurser. Det är viktigt att arbetet med att ta fram bestämmelser om tillsynen över samarbetslagarna för offentlig sektor fortsätter, poängterar utskottet.

Kriminaliseringens räckvidd

Enligt propositionen är det meningen att bestämmelserna om straffbara gärningar i den statliga samarbetslagen ska motsvara det som föreskriv i lagen om samarbete inom företag och i lagen om samarbete mellan kommunala arbetsgivare och arbetstagare. Men det är svårt att jämföra bestämmelserna, eftersom lagarnas innehåll och struktur inte är identiska.

Utskottet anser det vara befogat med ensartade bestämmelser om straffbarhetens räckvidd i de olika samarbetslagarna. Det är viktigt att hålla ett öga på hur bestämmelsen om brott mot samarbetsskyldighet inom ämbetsverk tillämpas och se över kriminaliseringens räckvidd om det visar sig behövligt, framhåller utskottet.