Allmän motivering

Utskottet tillstyrker lagförslaget, men med ändringar.

Ändringsförslagen är av teknisk natur, med undantag av den skattemässiga behandlingen av vinstutdelning från andelslag. Den fråga bör enligt utskottet bi föremål för fortsatt behandling. En ny proposition om detta ska enligt avsikt föreläggas riksdagen redan våren 2014, så att bestämmelserna om andelslag kan börja tillämpas vid ingången av 2015. Eftersom det är nödvändigt att uppdatera den skattemässiga behandlingen av andelslag snarast möjligt på grund av den nya lag om andelslag som träder i kraft den 1 januari 2014, föreslår utskottet ett uttalande om den fortsatta beredningen (Utskottets förslag till uttalande).

I övrigt kan propositionen godkännas trots den synnerligen sena tidpunkten för överlämnande till riksdagen.

Utskottets allmänna bedömning

Den skattepolitiska helheten.

Propositionen utgör en skattepolitiskt sammanhängande helhet där en sänkning av samfundskatten med 4,5 procentenheter från 24,5 till 20 procent är det centrala inslaget. Enligt en statisk beräkning minskar ändringen de årliga skatteinkomsterna med omkring 870 miljoner euro. Eftersom en sådan förändring är betydande bör de övriga förslagen i propositionen granskas som en del av denna helhet. På detta sätt är det acceptabelt att bl.a. förkorta tillämpningstiden för två temporära lagar, vilket regeringen föreslår.

Propositionen innebär emellertid också ett skattepolitiskt steg tillbaka mot ett system med en bred skattebas och låg skattesats, vilket allmänt anses vara en stabil modell som är så neutral som möjligt för företagens vidkommande. Förslagen om en koncentrerad skattebas parallellt med den sänkta samfundsskatten är därmed motiverade också med tanke på konsekvens i skattesystemet.

Utskottet anser dessa strukturella utgångspunkter vara lyckade.

Motiven bakom förslagen är å sin sida befogade och betydande ur samhällsekonomisk synvinkel: en sänkt samfundsskatt är en reaktion på den internationella skattekonkurrensen. När tyngdpunkten inom beskattningen flyttas från företagsbeskattning till ägarbeskattning blir beskattningen av aktivt kapital lättare och dessutom stöder det företagens verksamhetsförutsättningar. På motsvarande sätt stärks och skyddas vår skattebas genom de åtstramande åtgärderna i fråga om passivt kapital och genom förslagen om koncentrarad skattebas och förhindrande av internationell skatteflykt.

Propositionen reflekterar också i allt väsentligt regeringsprogrammets anda och de kompletterande skrivelserna i rambeslutet våren 2013, även om vissa förslag har uppdaterats i förhållande till båda under beredningens lopp. Exempel på detta i förhållande till regeringsprogrammet är bl.a. nedskärningarna av de tillfälliga skattestöden och den skattemässiga behandlingen av investerat fritt eget kapital. En betydande skillnad i förhållande till rambeslutet är att avskrivningsreformen frångås i detta skede och att utdelningen i form av förvärvsinkomster kvarstår som en del av systemet för beskattning av utdelning.

En sådan omprövning utifrån beredningen är i och för sig acceptabel och ändamålsenlig, anser utskottet. Det viktigaste är att slutresultatet efter en öppen granskning är hållbart och motiverat för olika parter. I detta sammanhang har det varit särskilt motiverat att avstå från den planerade avskrivningsreformen, som avsågs träda i kraft efter en oskäligt kort anpassningsperiod för företagens vidkommande. Även om en reformering av avskrivningssystemet varit aktuell länge ligger det inte i linje med kraven på förutsebarhet i skattesystemet att ändringen fasas in under knappt ett år.

En del sakkunniga som utskottet hört under hösten har påpekat att det finns ett internationellt intresse för Finland som investeringsobjekt. Den föreslagna sänkta samfundsskatten kan förväntas öka detta intresse ytterligare. Därför är det absolut viktigt att ändringarna i skattesystemet genomförs inom en hanterbar tidsplan också med avseende på investeringar och deras finansieringslösningar. I detta avseende är exempelvis inte beslutet från ramförhandingarna i sig en tillräcklig signal till företagen, menar utskottet. Ändringar i beskattningen finslipas och får ett detaljerat innehåll först i beredningen, och företagen kan bedöma de faktiska effekterna av ändringarna för efter det. Därför måste beslut som gäller strukturella förändringar i skattesystemet fattas i god tid och vidare måste företagen reserveras tillräckligt med tid för att anpassa sig till ikraftträdandet. Detta innebär inte att man inte omedelbart kan och bör åtgärda enskilda nya fenomen som gäller skatteflykt.

Beskattningen av andelslag.

Det är med tanke på förutsägbarhet och hindrande av internationell skatteflykt i och för sig motiverat att propositionen också gäller möjligheten att dra av överskott som andelslag delar ut. De gällande bestämmelserna är alltför generösa och totalt exponerade för internationella vinstöverföringar. En avdragsrätt av dagens modell skulle exempelvis göra alla de begränsningar av avdragsrätten för räntor meningslösa som införts alldeles nyligen för att förhindra artificiella vinstöverföringar från Finland. Med andra ord måste regleringen bli strängare. I detta avseende handlar det uttryckligen om att skydda skattebasen proaktivt.

Förslagen blev ändå offentliga först i oktober och därmed har inte alla traditionella andelslag kunnat förbereda sig. Propositionen inverkar bland annat på andelslagets struktur och på prissättningen mellan andelslaget och dess medlemmar. De föreslagna skatteändringarna är i detta avseende betydande, och de påverkar åtminstone konkurrensläget mellan de stora andelslagen inom dagligvaruhandeln. Dessutom har det under sakkunnigutfrågningen framgått att de bindande prissättningsavtalen för 2014 fastställdes redan i början av hösten. Också med tanke på detta blev ändringsförslagen offentliga för sent.

Utskottet föreslår därför att 18 § i lagen om beskattning av inkomst av näringsverksamhet utgår och att frågan om rätten att dra av överskott från andelslag blir föremål för fortsatt beredning. Det väsentliga är att aktörerna öppet får framföra sina synpunkter under beredningen och att det görs en heltäckande bedömning av hur de framförda synpunkterna om konkurrensen o.d. påverkar det slutliga förslaget. Målet för regelverket måste ändå vara att sådana avgränsningar görs som effektivt förhindrar internationell skatteplanering och skatteflykt.

Beskattning av andelslagsmedlemmar.

Propositionen gäller inte heller de skattefrågor om andelslagsmedlemmar som behandlades under beredningen. Avsikten är att en separat proposition ska lämnas om detta. Utskottet har i och för sig ingenting att invända mot detta. Utskottet ser det ändå som eftersträvansvärt att grunderna för beskattning av andelslag och deras medlemmar ingår i en och samma proposition som lämnas till riksdagen våren 2014. Då skulle de skattskyldiga veta vilka alla skatteförslag som påverkar andelslagen. Om tidtabellen visar sig vara för snäv måste de förslag som gäller andelslag ändå lämnas i så pass god tid att riksdagen hinner behandla dem under vårsessionen. Bara på detta sätt kan aktörerna reserveras tillräckligt med tid att beakta de kommande ändringarna i sin verksamhet.

Enskilda frågor

1. Sänkt samfundsskatt

Sänkningen av samfundsskatten är det centrala inslaget i propositionen både samhällsekonomiskt och som skattepolitisk lösning. Syftet är att stärka Finlands ställning internationellt och att ge företagen incentiv att både stanna och redovisa sina vinster här. Samtidigt innebär lösningen på ovan konstaterat sätt en återgång från riktade skattelättnader till en allmänt låg skattesats, vilket i sig gör skattesystemet med överskådligt och minskar dess styreffekter. Sakkunniga som utskottet hört har dessutom gjort den bedömningen att en sänkt samfundsskatt minskar trycket på internprisättning och bland annat särskilda lättnader av typen innovationsbox. Utskottet anser att dessa ändringar är lämpliga.

Bakom sänkningen ligger den allmänna observationen att samfundsskattens roll som en del av skattesystemet har förändrats under de senaste årtiondena till följd av internationaliseringen. Den påverkar investeringarna och de rapporterade vinsterna och därmed också skatteinkomsterna. Vi har sett hur förändringen lett till att flera länder sänkt sin samfundsskatt. Skattesatsen ligger i år i genomsnitt på ca 23 procent i EU:s medlemsstater och på 25,5 procent i OECD-länderna. Även om skatten i Finland i dagens läge är lägre än den allmänna skattesatsen i de västliga EU-staterna är den högre än i Sverige, de baltiska länderna och övriga länder i östra Europa. Dessa skattesatser har inverkan på för Finlands vidkommande viktiga företags etableringsbeslut.

Generellt sett har de sakkunniga som utskottet hört ansett att förslaget är motiverat, även om det i viss utsträckning också ansetts vara radikalt. Förslaget är ändå såsom sagts ovan kopplat till en allmän internationell trend som vi bör reagera på. Det har främst vart fråga om sänkningen ska göras stegvis för att ge utrymme för annan skattepolitik.

Utskottet stöder propositionen i föreslagen form. Förslaget innebär att tyngdpunkten i beskattningen förskjuts från företagsbeskattning till beskattning av utdelad vinst, vilket ökar den ekonomiska aktiviteten i linje med målen enligt regeringsprogrammet. Det kan med fog förväntas förbättra företagens möjligheter att anställa, växa och investera. Också den bedömning som Statens ekonomiska forskningscentral (VATT) gjort av förslagets konsekvenser stöder dessa förväntningar. Störst förväntas produktionsökningen vara inom de kapitalintensiva branscherna, dvs. exportindustrin, och totalt förväntas sysselsättningen öka med omkring 5 000—7 000 personer på medellång sikt.

Det viktigaste är ändå den signal som propositionen innebär om att Finland vill vara ett attraktivt etablerings- och investeringsobjekt i Europa. Vi kan nämligen erbjuda stabila förhållanden, en fungerande infrastruktur och kompetent arbetskraft. På dessa baserade förhållanden kombinerade med en låg samfundsskatt inverkar positivt på företagens verksamhetsförutsättningar och möjligheter att sysselsätta. De positiva effekterna av propositionen kan därmed vara mer omfattande än de direkta sysselsättningseffekterna, även om exakta uppgifter inte kan presenteras.

Det skatteinkomstbortfall som ändringen medför har gjorts så realistiskt som möjligt på 2014 års nivå. Några förändringar i den ekonomiska aktiviteten har inte beaktats och inte heller exempelvis verkningarna av skatteplanering. Å andra sidan ökar den sänkta samfundsskattesatsen de utdelningsbara medlen i företagen med 870 miljoner euro, men något mindre nästa år. I konsekvensbedömningen antas det att företagen i framtiden kommer att dela ut en lika stor andel av sin vinst som tidigare, i genomsnitt 55 procent och inom ett intervall på i allmänhet 45—70 procent. Detta skulle innebära att utdelningen ökar med cirka 480 miljoner euro från och med 2015. För 2014 är uppskattningen omkring hälften av detta. Uppskattningarna bygger på historiska uppgifter om hur företagen reagerar.

Med andra ord för propositionen oundvikligen med sig ekonomisk dynamik. Men det är svårt att ge en exakt kalkyl. Propositionen stöder sig på internationella undersökningar och slår fast att de makroekonomiska verkningarna av de föreslagna sänkningarna av skattesatserna på kort sikt kan ge en tillväxt på 0,1—0,2 procent av bruttonationalprodukten. Effekterna på längre sikt antas bli något större när investeringarna och ökningen av företagsverksamhet realiseras fullt ut. Det är ändå svårt att i undersökningar separera ändringarnas verkningar från andra variabler och från förändringar som beror på den ekonomiska konjunkturen.

Också ikraftträdandebestämmelserna i anknytning till den sänkta samfundsskattesatsen är godtagbara, menar utskottet. Genom dem förhindrar man försök att dra nytta av den sänkta skattesatsen i fall där bolaget har ändrat sin räkenskapsperiod efter det att regeringens sänkningsbeslut blev offentligt, dvs. den 21 mars 2013 eller senare. Detta är i och för sig motiverat, men det hade varit korrekt att upplysa också om detta samtidigt. Då skulle företagen nämligen inte ha vidtagit åtgärder som nu ser ut att samla på sig alla negativa effekter av förlängningen utan att medföra en positiv effekt på skattesatsen till följd av den ändrade räkenskapsperioden.

2. Progressiviteten i beskattningen av kapitalinkomster

Utskottet ställer sig också bakom förslaget att skärpa progressiviteten i beskattningen av kapitalinkomster, dvs. att sänka brytpunkten för högre skattesats från 50 000 till 40 000 euro. Det innebär att beskattningen av höga kapitalinkomster blir något strängare och för samtidigt beskattningen mer social rättvis i enlighet med regeringsprogrammet.

Ändringen påverkar beskattningen för omkring 40 000 personer, och detta beräknas öka skatteintäkterna med omkring 5 miljoner euro om året. För 2014 är uppskattningen omkring hälften av detta.

3. Beskattning av vinstutdelning

Den andra stora helheten i propositionen gäller beskattningen av utdelning (dividend). Där har det föreslagits varierande ändringar som i någon mån ger motsatta effekter. Det allmänna draget är ändå strängare beskattning i enlighet med regeringens mål att skifta tyngdpunkt. Ändringarnas skatteverkningar har på årsnivå uppskattats till sammanlagt 270 miljoner euro, av vilka 50 miljoner euro förväntas komma från noterade bolags utdelning och 220 miljoner euro från andra än noterade bolags utdelning.

Nedan behandlar utskottet beskattningen av utdelning bara i fråga om vissa centrala inslag. Utskottet har inget att anmärka mot de ändringförslag som gäller beskattningen av utdelning från inkomstkällor för näringsverksamhet och jordbruk som enskilda och dödsbon får, näringssammanslutningars inkomster av utdelning eller beskattningen av utdelning till fysiska personer och sammanslutningar från utländska bolag. På dessa punkter är förslagen följdriktiga och i linje med reformen i övrigt.

Utdelning från noterade bolag.

Den till sina verkningar mest omfattande ändringen gäller utdelning av vinst från offentligt noterade bolag. Här föreslås den skattepliktiga andelen av utdelningen höjas från 70 till 85 procent. Den skattefria delen minskar då på motsvarande sätt från nuvarande 30 till 15 procent. Skattegraden för utdelning ökar således från nuvarande 21,0—22,4 till 25,5—27,2 procent. Det bör ändå noteras att den sänkta samfundsskattesatsen märkbart ökar bolagens möjligheter att betala vinstutdelning. När man beaktar både den skatt som bolaget betalar och den skatt som aktieägare betalar kommer den totala skattegraden på utdelning i praktiken att ligga kvar på dagens nivå (nu 40,4—41,4 %, i fortsättningen 40,4—41,8 %). Ur aktiespararnas synvinkel är detta i praktiken av väsentlig betydelse.

Enligt propositionen kommer förändringen i någon mån att minska de direkta aktieplaceringarna, men inte att försvaga den allmänna sparivern. Trots denna eventuella beteendepåverkan uppskattas reformen öka skatteinkomsterna med 50 miljoner euro om året, såsom sagts ovan. Ändringsförslaget ligger i alla avseenden i linje med den helhet som sänkningen av samfundsskatt utgör.

Utdelning från bolag som inte är noterade.

Propositionen innebär att skattemodellen för utdelning från bolag som inte är noterade kvarstår. Med andra ord bygger modellen fortsatt på avkastningen av nettoförmögenheten. Också indelningen i utdelning som beskattas som förvärvsinkomst och utdelning som beskattas som kapitalinkomst kvarstår. Samtidigt föreslås en ändring som principiellt är värd att notera: i fortsättningen kommer delägarna inte att ha full skattefrihet för utdelning från onoterade företag. Modellen innehåller dock fortfarande en lättnad som bör anses vara ett företagarincitament och där skattegraden för vinst som delats ut inom gränserna för den årliga avkastningen utifrån nettoförmögenheten är 25 procent upp till 150 000 euro. Också den överstigande skattepliktiga andelen blir större, 85 procent, fortfarande förutsatt att utdelningen sker inom ramen för den årliga avkastningen. Den årliga avkastningen ska i fortsättningen räknas ut utifrån åtta i stället för nuvarande nio procent. Beskattningen skärps således på denna punkt något i en riktning som synnerligen allmänt anses motiverad.

Om den utdelade vinsten överstiger den årliga avkastningen ska 75 procent av den överskjutande delen vara skattepliktig förvärvsinkomst och 25 procent skattefri inkomst. Också detta är en skärpning i förhållande till i dag.

Eftersom flera variabler tillämpas på beskattningen av utdelning från icke noterade bolag kommer förslaget att inverka olika på olika bolag. I konsekvensbedömningen kan man också bara titta på skattetrycket på utdelningsinkomster eller den total skattegraden för både bolaget och delägarna. Den allmänna bilden är den att skattegraden på utdelning skärps och att det proportionellt sett är beskattningen av utdelningsinkomst med skattelättnad som skärps mest. Effekterna på den totala skattegraden går i samma riktning men är mindre.

Enligt propositionen drar de utdelningsmottagare mest nytta av reformen som får stora utdelning på mer än 60 000 euro av bolag med stor förmögenhet. Det rör sig emellertid om synnerligen få mottagare. Största delen, omkring 90 procent, av delägarna i företag som inte är noterade fick mindre än 10 000 euro i utdelningsinkomster 2011. Och för de flesta av dessa var inkomsterna mindre än 1 000 euro. Om denna uppskattning appliceras på alla utdelningsmottagare, ca 380 000 delägare, kommer propositionen enligt en statisk uppskattning att skärpa beskattningen för omkring 280 000 och att lindra den för omkring 100 000 personer. Beskattningen av utdelningsinkomster kommer dock fortsatt att ha nuvarande styrande verkan på vinstutdelningen. Reformen kommer fortsatt att uppmuntra bolag att öka sin nettoförmögenhet och den utdelade vinsten.

Utdelning till samfund.

Utdelning till samfund kommer också fortsättningsvis i regel att vara skattefri. Avsikten är att förhindra kedjebeskattning av utdelning. För att beskattningen av börsaktier som ägs genom bolag ska vara densamma för aktieägaren som vid direkt ägande är utdelning som bolag som inte är noterade får av noterade bolag delvis skattepliktiga. Denna skattepliktiga andel ska nu enligt förslaget höjas från 75 till 100 procent. Bestämmelserna gäller bolag som äger mindre än 10 procent av aktierna i ett noterat bolag. Om ett sådant bolag delar ut vinst inom ramen för den på nettoförmögenhet baserade avkastningsgränsen vidare till delägarna blir den totala skattegraden på utdelningen cirka 26 procent, om utdelningen är högst 150 000 euro. Detta motsvarar den grundläggande tanken i bestämmelserna och ligger i linje med principen om jämlik behandling i skattehänseende. Med andra ord kommer det att sakna betydelse om en person får utdelning från ett noterat bolag direkt eller via ett bolag som personen äger.

Behovet av övergångsbestämmelser.

Lagändringarna träder i kraft vid ingången av 2014 och de tillämpas första gången i beskattningen för 2014. Det innebär att vinst kommer att utdelas av bolag vars resultat beskattats enligt en skattesats på 24,5 procent, men för vilka det till följd av kassaprincipen gäller en ny, strängare utdelningsbeskattning. Detta har kritiserats under sakkunnigutfrågningen och det har också föreslagits att effekterna ska lindras genom en särskild övergångsbestämmelse.

Utskottet har gjort en grundlig bedömning av frågan. En ändring nu skulle innebära minskade skatteintäkter på ungefär 230 miljoner euro 2014 i förhållande till propositionen. Detta är redan i sig en så pass tungt vägande orsak att det i praktiken inte är möjligt att införa särskilda övergångsbestämmelser. Också här är det fråga om en helhet och dess beståndsdelar.

Dessutom måste man i avvägningen beakta att ändringen inte bara är enbart till nytta för alla utdelningsmottagare, utan den kommer också att skärpa beskattningen för vissa. Å andra sidan är det inte heller motiverat att skapa en modell där man selektivt bara beaktar den positiva effekterna av en reform. Också överskålighet i systemet kräver en viss schablonmässighet.

Generellt sett är det typiskt för lägen där förändringar sker att effekterna är både positiva och negativa. Det är helheten som avgör. I detta läge skapas en permanent årlig stimulans på ca 600 miljoner euro till förmån för aktiv företagsverksamhet. En tillfällig skattetopp på utdelning ett år ska enligt utskottets mening ställas i relation också till denna aspekt.

Avslutningsvis konstaterar utskottet att situationen i samband med reformen 2005 var en annan, för då gällde övergångsbestämmelserna ändring av hela dividendskattestrukturen. Dagens system innefattar inte heller någon sådan kompletterande skatt som i lagen om gottgörelse för bolagsskatt, som skulle garantera att ett bolag alltid betalar skatt på utdelad vinst.

Behovet att se över utdelningsskattesystemet.

Det nuvarande och också i fortsättningen gällande utdelningsskattesystemet är synnerligen komplicerat och därför tungrott eller svårhanterligt. Att systemet är komplicerat beror delvis på själva systemet, men också på skattesystemets nationella drag, såsom indelningen av utdelningsinkomst i utdelning som beskattas som kapitalinkomst och utdelning som beskattas som förvärvsinkomst, indelningen i inkomstkällor och beskattningen av näringssammaslutningar som sammanslutningar som ska skiftas. Man måste också beakta de begränsningar som gäller för relationerna mellan bolag av olika typer och de skyldigheter som hänger samman med utländska vinstutdelningar. Dessutom kommer de inkomstomvandlingsproblem alltjämt att kvarstå som hänger samman med en differentierad inkomstskatt.

Utskottet anser det vara motiverat att inte göra ändringar i systemets grundläggande struktur i detta sammanhang. Verkningarna av den sänkta samfundsskatten är så pass stora att det är bra att hålla kvar den stabilitet - och därmed förutsägbarhet - som hör till utdelningsskattesystemet. Eftersom systemet är onödigt komplicerat och har många interna spänningar bör det enligt utskottet finslipas ytterligare. Detta kan lämpligen ske när skattestrukturen ses över också i övrigt exempelvis i samband med granskningen av inkomstkällorna.

4. Utdelning av medel från en fond som hänförs till det fria egna kapitalet

Ett av de mest diskuterade förslagen i propositionen gäller den skattemässiga behandlingen av poster i icke noterade bolags fria egna kapital. I fortsättningen är det meningen att vinstutdelning och utdelning ur andra fonder som hänförs till det fria egna kapitalet ska beskattas som utdelning. Utdelningen ska bara på särskilda grunder kunna anses vara återbetalnings av kapital och därmed i skattehänseende som överlåtelse. En del sakkunniga som utskottet har hört påpekade att förslaget avviker från det som står i regeringsprogrammet. Det skulle ha krävt att den skattemässiga behandlingen enligt Skatteförvaltningens anvisningar skrivs in i lagen i sin nuvarande form. Åsikterna avviker från propositionen också i fråga om den utsträckning i vilken utdelning av medel från fonder som hänförs till det fria egna kapitalet använts för att kringgå skatt på utdelning.

Samtidigt har de experter på bolagsrätt som utskottet hört slagit fast att förslaget med tanke på resonemanget bakom aktiebolagslagen är motiverat och ett steg i rätt riktning. Det motsvarar således 2006 års aktiebolagslag, som innebar övergång till ett äkta kapitalsystem som inte bygger på nominellt värde och där kopplingen mellan aktier och aktiekapital har brutits. Tillgångar som placeras i ett bolag och poster i bolagets kapital kan inte kopplas till en viss aktieägare eller aktie. Det bör också noteras att det går att investera kapital i bolag utan motsvarande aktie. I vissa fall beror det helt på avtalet - eller så är det till och med slumpmässigt - om en placering i bolaget tas upp som en post i det bundna eller fria kapitalet. Inom bolagsrätten återbetalas investerarna inte heller medlen, utan de delas ut på grundval av aktiebolagslagens bestämmelser om utdelning av medel.

De tyngre juridiska argumenten talar för att all utdelad vinst bör beskattas som utdelning. Men samtidigt är det ur en mer snäv men kanske i praktiken betydande synvinkel ofta fråga om eget kapital som placerats i bolaget och som återbetalas till investeraren. En sådan finansieringsinnovation har kunnat utvecklas till följd av att skattelagstiftningen inte har reviderats sedan den nya aktiebolagslagen trädde i kraft. I praktiken är det svårt att snabbt avveckla det rådande rättsläget.

Som sagt går det att beskatta utdelning av medel från en fond som hänförs till det fria egna kapitalet som överlåtelse. Det kräver ändå att återbetalningen görs till den ursprungliga investeraren och inom tio år från det att kapitalplaceringen gjordes. Dessutom ska den skattepliktige visa upp en tillförlitlig utredning över att förutsättningarna är uppfyllda. Eftersom det är fråga om en undantagsbestämmelse är det meningen att den ska tolkas restriktivt.

Utskottet anser att förslagen är en begriplig kompromiss i det rådande läget. Förslaget följer Skatteförvaltningens anvisningar så till vida att beskattning som överlåtelse alltid kräver en tillförlitlig utredning. Å andra sidan är tolkningen i förhållande till olika successionssituationer mer snäv än anvisningarna. Trots det anser utskottet den tolkning vara motiverad där också dödsboet efter den ursprungliga investeraren kan få samma skatteförmån på begäran och efter att ha visat upp den utredning som lagen kräver. Detaljmotiveringen till propositionen utgår i övrigt från att bestämmelsen inte är tillämplig exempelvis på utdelning av poster i det egna kapitalet som uppkommer vid företagsomstruktureringar eller fondöverföringar. Utskottet anser detta vara motiverat för att den skattemässiga behandlingen inte ska bero på slumpen eller på den skattskyldiges eget val. Över huvud taget är det motiverat att behandla utdelningen av medel som utdelning i beskattningen, om kopplingen till kapitalplaceringar förblir oklar efter inkommen utredning.

Det föreslagna hänger dessutom också samman med skiftandet av tyngdpunkten från beskattning av bolaget till beskattning av utdelningsmottagaren. Den strängare och på ovan anfört sätt juridiskt motiverade linjen är godtagbar också av denna anledning. Den tioåriga tidsfristen för återbetalning av utdelade medel är enligt utskottet motiverad främst av praktiska skäl: också skattemyndigheterna ska vid behov ha möjlighet att bedöma den utredning som den skattskyldige presenterar. — För klarhets skull bör det konstateras att den skattskyldige måste kräva att utdelningen ska beskattas som överlåtelse för att det över huvud taget ska ske. Däremot behövs det ingen utredning om att bolaget inte längre behöver placeringen.

Utskottet anser att den särskilda övergångstid på två år som reserverats för ändringen är tillräcklig. Praxis enligt Skatteförvaltningens anvisningar i fråga om bolag som inte är noterade fortsätter således de följande två åren, vilket ger bolagen tid att anpassa sig till det förändrade läget.

5. Rätten att dra av representationsutgifter

Det mest problematiska ändringsförslaget med tanke på systematiken i näringsbeskattningen är visserligen relativt obetydligt för skatteintäkterna och gäller representationsutgifterna. Förslaget är att de inte längre ska vara avdragsgilla. Detta strider mot den allmänna principen inom beskattningen, dvs. att kostnader för inkomstens förvärvande och bevarande är avdragsgilla. Denna princip har i och för sig kringskurits redan tidigare i fråga om representationsutgifter så, att bara hälften av utgifterna numera är avdragsgilla. Dessutom går det inte att dra av mervärdesskatten för varor och tjänster som skaffats för representation. Begränsningarna är således redan i dagens läge betydande, men det ändrar inte på grunden för kritiken.

Regeringen bedömer att ändringen kommer att öka de årliga skatteintäkterna med omkring 38 miljoner euro. Också detta har kritiserats under sakkunnigutfrågningen. Det anses att intäkterna kommer att vara väsentligt mindre än förväntat till följd av att företagen ändrar beteendemönster.

Sammantaget inverkar ändringen mest på dem som producerar tjänster i representationssyfte, bland annat Lapplandsturismen och många sommarfestivaler. Utskottet anser att detta är en negativ följd som är svår att åtgärda, trots att den sänkta samfundsskatten förväntas stödja företagens representationsmöjligheter också i fortsättningen. Faktum är ändå att skatteförmånen under alla omständigheter också efter att samfundsskatten sänkts blir relativt liten, tio procent av kostnaderna. Å andra sidan innebär förändringen att gränsdragningen till marknadsförings- och reklamutgifter blir allt viktigare eftersom dessa fortsatt kommer att vara avdragsgilla fullt ut. I detta avseende kan riktlinjer sökas bland annat i de färska avgörandena HFD 2013:63, 2013:64 och 2013:65.

Utskottet godtar förslaget endast för att det ingår i den behandlade helheten. Rent skattepolitiskt är det inte stilrent eller rekommendabelt att ett kalkylmässig extra avdrag av samma typ som det färska utbildningsavdraget införs i skattesystemet samtidigt som man helt slopar möjligheten att dra av faktiska utgifter inom näringsverksamheten. Dessutom kräver ett skattesystem som bygger på en koncentrerad skattebas att det finns så få undantag av olika slag som möjligt.

6. Vissa andra ändringsförslag

Den korta tillämpningstiden för FoU-tilläggsavdraget och de höjda avskrivningarna på produktiva investeringar.

Utskottet stöder enligt ovan ett skattesystem baserat på låg skattesats och bred skattebas bland annat för att det är neutralt. Med avseende på detta är den förkortade giltighetstiden för de tillfälliga riktade avdragen ett steg i rätt riktning. För företagens vidkommande är det ändå problematiskt att den skattepolitiska strategin inte varit konsekvent och fast. Den valda vägen är ändå hoppingivande, så som sagts ovan.

Utskottet tillstyrker därför att tillämpningstiden förkortas med ett år. Dessutom är inverkan på skatteintäkterna betydande, sammanlagt nästan 200 miljoner euro. Det är begripligt att ändringen visat sig motiverad till följd av den betydande sänkningen av samfundsskatten. Det rör sig om ett steg i rätt riktning också med tanke på företagens administrativa börda.

Ytterligare inskränkning av rätten att dra av ränteutgifter.

Utskottet tillstyrker de föreslagna och små preciseringarna och ytterligare inskränkningarna i de bestämmelser som ska tillämpas från början av nästa år. De underlättar vissa lagtolkningsproblem och minskar något den skatteförmån som fortsatt finns i ränteregleringen. För enkelhets skull är det lämpligt att också de nu föreslagna ändringarna börjar tillämpas samtidigt som de andra bestämmelserna.

Dess ekonomiska effekt är liten, uppskattningsvis 14 miljoner euro.

Lagmotionerna

Utskottet föreslår att lagmotionerna förkastas.