Allmän motivering
Utskottet tillstyrker lagförslaget, men med ändringar.
Ändringsförslagen är av teknisk natur,
med undantag av den skattemässiga behandlingen av vinstutdelning
från andelslag. Den fråga bör enligt
utskottet bi föremål för fortsatt behandling. En
ny proposition om detta ska enligt avsikt föreläggas
riksdagen redan våren 2014, så att bestämmelserna
om andelslag kan börja tillämpas vid ingången
av 2015. Eftersom det är nödvändigt att
uppdatera den skattemässiga behandlingen av andelslag snarast
möjligt på grund av den nya lag om andelslag som
träder i kraft den 1 januari 2014, föreslår
utskottet ett uttalande om den fortsatta beredningen (Utskottets
förslag till uttalande).
I övrigt kan propositionen godkännas trots den
synnerligen sena tidpunkten för överlämnande
till riksdagen.
Utskottets allmänna bedömning
Den skattepolitiska helheten.
Propositionen utgör en skattepolitiskt sammanhängande
helhet där en sänkning av samfundskatten
med 4,5 procentenheter från 24,5 till 20 procent är
det centrala inslaget. Enligt en statisk beräkning minskar ändringen
de årliga skatteinkomsterna med omkring 870 miljoner euro.
Eftersom en sådan förändring är
betydande bör de övriga förslagen i propositionen
granskas som en del av denna helhet. På detta sätt är
det acceptabelt att bl.a. förkorta tillämpningstiden
för två temporära lagar, vilket regeringen
föreslår.
Propositionen innebär emellertid också ett skattepolitiskt
steg tillbaka mot ett system med en bred skattebas och låg
skattesats, vilket allmänt anses vara en stabil modell
som är så neutral som möjligt för
företagens vidkommande. Förslagen om en koncentrerad
skattebas parallellt med den sänkta samfundsskatten är
därmed motiverade också med tanke på konsekvens
i skattesystemet.
Utskottet anser dessa strukturella utgångspunkter vara
lyckade.
Motiven bakom förslagen är å sin
sida befogade och betydande ur samhällsekonomisk
synvinkel: en sänkt samfundsskatt är en reaktion
på den internationella skattekonkurrensen. När
tyngdpunkten inom beskattningen flyttas från företagsbeskattning
till ägarbeskattning blir beskattningen av aktivt kapital
lättare och dessutom stöder det företagens
verksamhetsförutsättningar. På motsvarande
sätt stärks och skyddas vår skattebas
genom de åtstramande åtgärderna i fråga om
passivt kapital och genom förslagen om koncentrarad skattebas
och förhindrande av internationell skatteflykt.
Propositionen reflekterar också i allt väsentligt regeringsprogrammets
anda och de kompletterande skrivelserna i rambeslutet våren 2013, även
om vissa förslag har uppdaterats i förhållande
till båda under beredningens lopp. Exempel på detta
i förhållande till regeringsprogrammet är
bl.a. nedskärningarna av de tillfälliga skattestöden
och den skattemässiga behandlingen av investerat fritt
eget kapital. En betydande skillnad i förhållande
till rambeslutet är att avskrivningsreformen frångås
i detta skede och att utdelningen i form av förvärvsinkomster kvarstår
som en del av systemet för beskattning av utdelning.
En sådan omprövning utifrån
beredningen är i och för sig acceptabel och ändamålsenlig,
anser utskottet. Det viktigaste är att slutresultatet efter en öppen
granskning är hållbart och motiverat för
olika parter. I detta sammanhang har det varit särskilt
motiverat att avstå från den planerade avskrivningsreformen,
som avsågs träda i kraft efter en oskäligt
kort anpassningsperiod för företagens vidkommande. Även
om en reformering av avskrivningssystemet varit aktuell länge
ligger det inte i linje med kraven på förutsebarhet
i skattesystemet att ändringen fasas in under knappt ett år.
En del sakkunniga som utskottet hört under hösten
har påpekat att det finns ett internationellt intresse
för Finland som investeringsobjekt. Den föreslagna
sänkta samfundsskatten kan förväntas öka
detta intresse ytterligare. Därför är det
absolut viktigt att ändringarna i skattesystemet genomförs
inom en hanterbar tidsplan också med avseende på investeringar
och deras finansieringslösningar. I detta avseende är
exempelvis inte beslutet från ramförhandingarna
i sig en tillräcklig signal till företagen, menar
utskottet. Ändringar i beskattningen finslipas och får ett
detaljerat innehåll först i beredningen, och företagen
kan bedöma de faktiska effekterna av ändringarna
för efter det. Därför måste
beslut som gäller strukturella förändringar
i skattesystemet fattas i god tid och vidare måste företagen reserveras
tillräckligt med tid för att anpassa sig till
ikraftträdandet. Detta innebär inte att man inte
omedelbart kan och bör åtgärda enskilda
nya fenomen som gäller skatteflykt.
Beskattningen av andelslag.
Det är med tanke på förutsägbarhet
och hindrande av internationell skatteflykt i och för sig
motiverat att propositionen också gäller möjligheten
att dra av överskott som andelslag delar ut. De gällande
bestämmelserna är alltför generösa
och totalt exponerade för internationella vinstöverföringar.
En avdragsrätt av dagens modell skulle exempelvis göra
alla de begränsningar av avdragsrätten för räntor
meningslösa som införts alldeles nyligen för
att förhindra artificiella vinstöverföringar från
Finland. Med andra ord måste regleringen bli strängare.
I detta avseende handlar det uttryckligen om att skydda skattebasen
proaktivt.
Förslagen blev ändå offentliga först
i oktober och därmed har inte alla traditionella andelslag kunnat
förbereda sig. Propositionen inverkar bland annat på andelslagets
struktur och på prissättningen mellan andelslaget
och dess medlemmar. De föreslagna skatteändringarna är
i detta avseende betydande, och de påverkar åtminstone
konkurrensläget mellan de stora andelslagen inom dagligvaruhandeln.
Dessutom har det under sakkunnigutfrågningen framgått
att de bindande prissättningsavtalen för 2014
fastställdes redan i början av hösten.
Också med tanke på detta blev ändringsförslagen
offentliga för sent.
Utskottet föreslår därför
att 18 § i lagen om beskattning av inkomst av näringsverksamhet utgår
och att frågan om rätten att dra av överskott
från andelslag blir föremål för
fortsatt beredning. Det väsentliga är att aktörerna öppet
får framföra sina synpunkter under beredningen
och att det görs en heltäckande bedömning
av hur de framförda synpunkterna om konkurrensen o.d. påverkar
det slutliga förslaget. Målet för regelverket
måste ändå vara att sådana avgränsningar görs
som effektivt förhindrar internationell skatteplanering
och skatteflykt.
Beskattning av andelslagsmedlemmar.
Propositionen gäller inte heller de skattefrågor
om andelslagsmedlemmar som behandlades under beredningen. Avsikten är
att en separat proposition ska lämnas om detta. Utskottet
har i och för sig ingenting att invända mot detta.
Utskottet ser det ändå som eftersträvansvärt
att grunderna för beskattning av andelslag och deras medlemmar ingår
i en och samma proposition som lämnas till riksdagen våren
2014. Då skulle de skattskyldiga veta vilka alla skatteförslag
som påverkar andelslagen. Om tidtabellen visar sig vara
för snäv måste de förslag som
gäller andelslag ändå lämnas
i så pass god tid att riksdagen hinner behandla dem under
vårsessionen. Bara på detta sätt kan aktörerna
reserveras tillräckligt med tid att beakta de kommande ändringarna
i sin verksamhet.
Enskilda frågor
1. Sänkt samfundsskatt
Sänkningen av samfundsskatten är det centrala inslaget
i propositionen både samhällsekonomiskt och som
skattepolitisk lösning. Syftet är att stärka
Finlands ställning internationellt och att ge företagen
incentiv att både stanna och redovisa sina vinster här.
Samtidigt innebär lösningen på ovan konstaterat
sätt en återgång från riktade
skattelättnader till en allmänt låg skattesats,
vilket i sig gör skattesystemet med överskådligt
och minskar dess styreffekter. Sakkunniga som utskottet hört
har dessutom gjort den bedömningen att en sänkt
samfundsskatt minskar trycket på internprisättning
och bland annat särskilda lättnader av typen innovationsbox.
Utskottet anser att dessa ändringar är lämpliga.
Bakom sänkningen ligger den allmänna observationen
att samfundsskattens roll som en del av skattesystemet
har förändrats under de senaste årtiondena
till följd av internationaliseringen. Den påverkar
investeringarna och de rapporterade vinsterna och därmed
också skatteinkomsterna. Vi har sett hur förändringen
lett till att flera länder sänkt sin samfundsskatt.
Skattesatsen ligger i år i genomsnitt på ca 23
procent i EU:s medlemsstater och på 25,5 procent i OECD-länderna. Även
om skatten i Finland i dagens läge är lägre än
den allmänna skattesatsen i de västliga EU-staterna är
den högre än i Sverige, de baltiska länderna
och övriga länder i östra Europa. Dessa
skattesatser har inverkan på för Finlands vidkommande
viktiga företags etableringsbeslut.
Generellt sett har de sakkunniga som utskottet hört
ansett att förslaget är motiverat, även
om det i viss utsträckning också ansetts vara
radikalt. Förslaget är ändå såsom
sagts ovan kopplat till en allmän internationell trend
som vi bör reagera på. Det har främst
vart fråga om sänkningen ska göras stegvis
för att ge utrymme för annan skattepolitik.
Utskottet stöder propositionen i föreslagen form.
Förslaget innebär att tyngdpunkten i beskattningen
förskjuts från företagsbeskattning till
beskattning av utdelad vinst, vilket ökar den ekonomiska
aktiviteten i linje med målen enligt regeringsprogrammet.
Det kan med fog förväntas förbättra
företagens möjligheter att anställa, växa
och investera. Också den bedömning som Statens
ekonomiska forskningscentral (VATT) gjort av förslagets
konsekvenser stöder dessa förväntningar.
Störst förväntas produktionsökningen
vara inom de kapitalintensiva branscherna, dvs. exportindustrin,
och totalt förväntas sysselsättningen öka
med omkring 5 000—7 000 personer på medellång
sikt.
Det viktigaste är ändå den signal
som propositionen innebär om att Finland vill vara ett
attraktivt etablerings- och investeringsobjekt i Europa. Vi kan
nämligen erbjuda stabila förhållanden,
en fungerande infrastruktur och kompetent arbetskraft. På dessa
baserade förhållanden kombinerade med en låg
samfundsskatt inverkar positivt på företagens
verksamhetsförutsättningar och möjligheter
att sysselsätta. De positiva effekterna av propositionen
kan därmed vara mer omfattande än de direkta sysselsättningseffekterna, även
om exakta uppgifter inte kan presenteras.
Det skatteinkomstbortfall som ändringen medför
har gjorts så realistiskt som möjligt på 2014 års
nivå. Några förändringar i den
ekonomiska aktiviteten har inte beaktats och inte heller exempelvis
verkningarna av skatteplanering. Å andra sidan ökar
den sänkta samfundsskattesatsen de utdelningsbara medlen
i företagen med 870 miljoner euro, men något mindre
nästa år. I konsekvensbedömningen antas
det att företagen i framtiden kommer att dela ut en lika
stor andel av sin vinst som tidigare, i genomsnitt 55 procent och
inom ett intervall på i allmänhet 45—70 procent.
Detta skulle innebära att utdelningen ökar med
cirka 480 miljoner euro från och med 2015. För
2014 är uppskattningen omkring hälften av detta.
Uppskattningarna bygger på historiska uppgifter om hur
företagen reagerar.
Med andra ord för propositionen oundvikligen med sig
ekonomisk dynamik. Men det är svårt att ge en
exakt kalkyl. Propositionen stöder sig på internationella
undersökningar och slår fast att de makroekonomiska
verkningarna av de föreslagna sänkningarna av
skattesatserna på kort sikt kan ge en tillväxt
på 0,1—0,2 procent av bruttonationalprodukten.
Effekterna på längre sikt antas bli något
större när investeringarna och ökningen
av företagsverksamhet realiseras fullt ut. Det är ändå svårt
att i undersökningar separera ändringarnas verkningar
från andra variabler och från förändringar
som beror på den ekonomiska konjunkturen.
Också ikraftträdandebestämmelserna
i anknytning till den sänkta samfundsskattesatsen är godtagbara,
menar utskottet. Genom dem förhindrar man försök
att dra nytta av den sänkta skattesatsen i fall där
bolaget har ändrat sin räkenskapsperiod efter
det att regeringens sänkningsbeslut blev offentligt, dvs.
den 21 mars 2013 eller senare. Detta är i och för
sig motiverat, men det hade varit korrekt att upplysa också om
detta samtidigt. Då skulle företagen nämligen
inte ha vidtagit åtgärder som nu ser ut att samla
på sig alla negativa effekter av förlängningen
utan att medföra en positiv effekt på skattesatsen
till följd av den ändrade räkenskapsperioden.
2. Progressiviteten i beskattningen av kapitalinkomster
Utskottet ställer sig också bakom förslaget
att skärpa progressiviteten i beskattningen av kapitalinkomster,
dvs. att sänka brytpunkten för högre
skattesats från 50 000 till 40 000 euro. Det innebär
att beskattningen av höga kapitalinkomster blir något
strängare och för samtidigt beskattningen mer
social rättvis i enlighet med regeringsprogrammet.
Ändringen påverkar beskattningen för
omkring 40 000 personer, och detta beräknas öka skatteintäkterna
med omkring 5 miljoner euro om året. För 2014 är
uppskattningen omkring hälften av detta.
3. Beskattning av vinstutdelning
Den andra stora helheten i propositionen gäller beskattningen
av utdelning (dividend). Där har det föreslagits
varierande ändringar som i någon mån
ger motsatta effekter. Det allmänna draget är ändå strängare
beskattning i enlighet med regeringens mål att skifta tyngdpunkt. Ändringarnas
skatteverkningar har på årsnivå uppskattats till
sammanlagt 270 miljoner euro, av vilka 50 miljoner euro förväntas
komma från noterade bolags utdelning och 220 miljoner euro
från andra än noterade bolags utdelning.
Nedan behandlar utskottet beskattningen av utdelning bara i
fråga om vissa centrala inslag. Utskottet har inget att
anmärka mot de ändringförslag som gäller
beskattningen av utdelning från inkomstkällor
för näringsverksamhet och jordbruk som enskilda
och dödsbon får, näringssammanslutningars
inkomster av utdelning eller beskattningen av utdelning till fysiska
personer och sammanslutningar från utländska bolag.
På dessa punkter är förslagen följdriktiga
och i linje med reformen i övrigt.
Utdelning från noterade bolag.
Den till sina verkningar mest omfattande ändringen
gäller utdelning av vinst från offentligt noterade
bolag. Här föreslås den skattepliktiga
andelen av utdelningen höjas från 70 till 85 procent.
Den skattefria delen minskar då på motsvarande
sätt från nuvarande 30 till 15 procent. Skattegraden
för utdelning ökar således från
nuvarande 21,0—22,4 till 25,5—27,2 procent. Det
bör ändå noteras att den sänkta
samfundsskattesatsen märkbart ökar bolagens möjligheter
att betala vinstutdelning. När man beaktar både
den skatt som bolaget betalar och den skatt som aktieägare
betalar kommer den totala skattegraden på utdelning i
praktiken att ligga kvar på dagens nivå (nu 40,4—41,4 %,
i fortsättningen 40,4—41,8 %). Ur aktiespararnas
synvinkel är detta i praktiken av väsentlig betydelse.
Enligt propositionen kommer förändringen i någon
mån att minska de direkta aktieplaceringarna, men inte
att försvaga den allmänna sparivern. Trots denna
eventuella beteendepåverkan uppskattas reformen öka
skatteinkomsterna med 50 miljoner euro om året, såsom
sagts ovan. Ändringsförslaget ligger i alla avseenden
i linje med den helhet som sänkningen av samfundsskatt
utgör.
Utdelning från bolag som inte är noterade.
Propositionen innebär att skattemodellen för
utdelning från bolag som inte är noterade kvarstår. Med
andra ord bygger modellen fortsatt på avkastningen av nettoförmögenheten.
Också indelningen i utdelning som beskattas som förvärvsinkomst
och utdelning som beskattas som kapitalinkomst kvarstår.
Samtidigt föreslås en ändring som principiellt är
värd att notera: i fortsättningen kommer delägarna
inte att ha full skattefrihet för utdelning från
onoterade företag. Modellen innehåller dock fortfarande
en lättnad som bör anses vara ett företagarincitament och där
skattegraden för vinst som delats ut inom gränserna
för den årliga avkastningen utifrån nettoförmögenheten är
25 procent upp till 150 000 euro. Också den överstigande
skattepliktiga andelen blir större, 85 procent, fortfarande
förutsatt att utdelningen sker inom ramen för
den årliga avkastningen. Den årliga avkastningen
ska i fortsättningen räknas ut utifrån åtta
i stället för nuvarande nio procent. Beskattningen
skärps således på denna punkt något
i en riktning som synnerligen allmänt anses motiverad.
Om den utdelade vinsten överstiger den årliga
avkastningen ska 75 procent av den överskjutande delen
vara skattepliktig förvärvsinkomst och 25 procent
skattefri inkomst. Också detta är en skärpning
i förhållande till i dag.
Eftersom flera variabler tillämpas på beskattningen
av utdelning från icke noterade bolag kommer förslaget
att inverka olika på olika bolag. I konsekvensbedömningen
kan man också bara titta på skattetrycket på utdelningsinkomster
eller den total skattegraden för både bolaget och
delägarna. Den allmänna bilden är den
att skattegraden på utdelning skärps och att det
proportionellt sett är beskattningen av utdelningsinkomst
med skattelättnad som skärps mest. Effekterna
på den totala skattegraden går i samma riktning
men är mindre.
Enligt propositionen drar de utdelningsmottagare mest nytta
av reformen som får stora utdelning på mer än
60 000 euro av bolag med stor förmögenhet. Det
rör sig emellertid om synnerligen få mottagare.
Största delen, omkring 90 procent, av delägarna
i företag som inte är noterade fick mindre än
10 000 euro i utdelningsinkomster 2011. Och för de flesta
av dessa var inkomsterna mindre än 1 000 euro. Om denna
uppskattning appliceras på alla utdelningsmottagare, ca
380 000 delägare, kommer propositionen enligt en statisk
uppskattning att skärpa beskattningen för omkring
280 000 och att lindra den för omkring 100 000 personer.
Beskattningen av utdelningsinkomster kommer dock fortsatt att ha nuvarande
styrande verkan på vinstutdelningen. Reformen kommer fortsatt
att uppmuntra bolag att öka sin nettoförmögenhet
och den utdelade vinsten.
Utdelning till samfund.
Utdelning till samfund kommer också fortsättningsvis
i regel att vara skattefri. Avsikten är att förhindra
kedjebeskattning av utdelning. För att beskattningen av börsaktier
som ägs genom bolag ska vara densamma för aktieägaren
som vid direkt ägande är utdelning som bolag som
inte är noterade får av noterade bolag delvis
skattepliktiga. Denna skattepliktiga andel ska nu enligt förslaget
höjas från 75 till 100 procent. Bestämmelserna
gäller bolag som äger mindre än 10 procent
av aktierna i ett noterat bolag. Om ett sådant bolag delar
ut vinst inom ramen för den på nettoförmögenhet baserade
avkastningsgränsen vidare till delägarna blir
den totala skattegraden på utdelningen cirka 26 procent,
om utdelningen är högst 150 000 euro. Detta motsvarar
den grundläggande tanken i bestämmelserna och
ligger i linje med principen om jämlik behandling i skattehänseende.
Med andra ord kommer det att sakna betydelse om en person får
utdelning från ett noterat bolag direkt eller via ett bolag
som personen äger.
Behovet av övergångsbestämmelser.
Lagändringarna träder i kraft vid ingången
av 2014 och de tillämpas första gången
i beskattningen för 2014. Det innebär att vinst
kommer att utdelas av bolag vars resultat beskattats enligt en skattesats
på 24,5 procent, men för vilka det till följd av
kassaprincipen gäller en ny, strängare utdelningsbeskattning.
Detta har kritiserats under sakkunnigutfrågningen och det
har också föreslagits att effekterna ska lindras
genom en särskild övergångsbestämmelse.
Utskottet har gjort en grundlig bedömning av frågan.
En ändring nu skulle innebära minskade skatteintäkter
på ungefär 230 miljoner euro 2014 i förhållande
till propositionen. Detta är redan i sig en så pass
tungt vägande orsak att det i praktiken inte är
möjligt att införa särskilda övergångsbestämmelser.
Också här är det fråga om en
helhet och dess beståndsdelar.
Dessutom måste man i avvägningen beakta att ändringen
inte bara är enbart till nytta för alla utdelningsmottagare,
utan den kommer också att skärpa beskattningen
för vissa. Å andra sidan är det inte
heller motiverat att skapa en modell där man selektivt
bara beaktar den positiva effekterna av en reform. Också överskålighet
i systemet kräver en viss schablonmässighet.
Generellt sett är det typiskt för lägen
där förändringar sker att effekterna är
både positiva och negativa. Det är helheten som
avgör. I detta läge skapas en permanent årlig
stimulans på ca 600 miljoner euro till förmån
för aktiv företagsverksamhet. En tillfällig
skattetopp på utdelning ett år ska enligt utskottets
mening ställas i relation också till denna aspekt.
Avslutningsvis konstaterar utskottet att situationen i samband
med reformen 2005 var en annan, för då gällde övergångsbestämmelserna ändring
av hela dividendskattestrukturen. Dagens system innefattar inte
heller någon sådan kompletterande skatt som i
lagen om gottgörelse för bolagsskatt, som skulle
garantera att ett bolag alltid betalar skatt på utdelad
vinst.
Behovet att se över utdelningsskattesystemet.
Det nuvarande och också i fortsättningen gällande
utdelningsskattesystemet är synnerligen komplicerat och
därför tungrott eller svårhanterligt. Att
systemet är komplicerat beror delvis på själva
systemet, men också på skattesystemets nationella
drag, såsom indelningen av utdelningsinkomst i utdelning
som beskattas som kapitalinkomst och utdelning som beskattas som
förvärvsinkomst, indelningen i inkomstkällor
och beskattningen av näringssammaslutningar som sammanslutningar
som ska skiftas. Man måste också beakta de begränsningar
som gäller för relationerna mellan bolag av olika
typer och de skyldigheter som hänger samman med utländska
vinstutdelningar. Dessutom kommer de inkomstomvandlingsproblem alltjämt
att kvarstå som hänger samman med en differentierad
inkomstskatt.
Utskottet anser det vara motiverat att inte göra ändringar
i systemets grundläggande struktur i detta sammanhang.
Verkningarna av den sänkta samfundsskatten är
så pass stora att det är bra att hålla
kvar den stabilitet - och därmed förutsägbarhet
- som hör till utdelningsskattesystemet. Eftersom systemet är
onödigt komplicerat och har många interna spänningar
bör det enligt utskottet finslipas ytterligare. Detta kan
lämpligen ske när skattestrukturen ses över
också i övrigt exempelvis i samband med granskningen
av inkomstkällorna.
4. Utdelning av medel från en fond som hänförs
till det fria egna kapitalet
Ett av de mest diskuterade förslagen i propositionen
gäller den skattemässiga behandlingen av poster
i icke noterade bolags fria egna kapital. I fortsättningen är
det meningen att vinstutdelning och utdelning ur andra fonder som
hänförs till det fria egna kapitalet ska beskattas
som utdelning. Utdelningen ska bara på särskilda
grunder kunna anses vara återbetalnings av kapital och
därmed i skattehänseende som överlåtelse. En
del sakkunniga som utskottet har hört påpekade
att förslaget avviker från det som står
i regeringsprogrammet. Det skulle ha krävt att den skattemässiga
behandlingen enligt Skatteförvaltningens anvisningar skrivs
in i lagen i sin nuvarande form. Åsikterna avviker från
propositionen också i fråga om den utsträckning
i vilken utdelning av medel från fonder som hänförs
till det fria egna kapitalet använts för att kringgå skatt
på utdelning.
Samtidigt har de experter på bolagsrätt som utskottet
hört slagit fast att förslaget med tanke på resonemanget
bakom aktiebolagslagen är motiverat och ett steg i rätt
riktning. Det motsvarar således 2006 års aktiebolagslag,
som innebar övergång till ett äkta kapitalsystem
som inte bygger på nominellt värde och där
kopplingen mellan aktier och aktiekapital har brutits. Tillgångar
som placeras i ett bolag och poster i bolagets kapital kan inte
kopplas till en viss aktieägare eller aktie. Det bör
också noteras att det går att investera kapital
i bolag utan motsvarande aktie. I vissa fall beror det helt på avtalet
- eller så är det till och med slumpmässigt
- om en placering i bolaget tas upp som en post i det bundna eller
fria kapitalet. Inom bolagsrätten återbetalas
investerarna inte heller medlen, utan de delas ut på grundval
av aktiebolagslagens bestämmelser om utdelning av medel.
De tyngre juridiska argumenten talar för att all utdelad
vinst bör beskattas som utdelning. Men samtidigt är
det ur en mer snäv men kanske i praktiken betydande synvinkel
ofta fråga om eget kapital som placerats i bolaget och
som återbetalas till investeraren. En sådan finansieringsinnovation
har kunnat utvecklas till följd av att skattelagstiftningen
inte har reviderats sedan den nya aktiebolagslagen trädde
i kraft. I praktiken är det svårt att snabbt avveckla
det rådande rättsläget.
Som sagt går det att beskatta utdelning av medel från
en fond som hänförs till det fria egna kapitalet
som överlåtelse. Det kräver ändå att återbetalningen
görs till den ursprungliga investeraren och inom tio år
från det att kapitalplaceringen gjordes. Dessutom ska den
skattepliktige visa upp en tillförlitlig utredning över
att förutsättningarna är uppfyllda. Eftersom
det är fråga om en undantagsbestämmelse är
det meningen att den ska tolkas restriktivt.
Utskottet anser att förslagen är en begriplig kompromiss
i det rådande läget. Förslaget följer Skatteförvaltningens
anvisningar så till vida att beskattning som överlåtelse
alltid kräver en tillförlitlig utredning. Å andra
sidan är tolkningen i förhållande till
olika successionssituationer mer snäv än anvisningarna.
Trots det anser utskottet den tolkning vara motiverad där
också dödsboet efter den ursprungliga investeraren
kan få samma skatteförmån på begäran
och efter att ha visat upp den utredning som lagen kräver.
Detaljmotiveringen till propositionen utgår i övrigt från
att bestämmelsen inte är tillämplig exempelvis
på utdelning av poster i det egna kapitalet som uppkommer
vid företagsomstruktureringar eller fondöverföringar.
Utskottet anser detta vara motiverat för att den skattemässiga
behandlingen inte ska bero på slumpen eller på den skattskyldiges
eget val. Över huvud taget är det motiverat att
behandla utdelningen av medel som utdelning i beskattningen, om
kopplingen till kapitalplaceringar förblir oklar efter
inkommen utredning.
Det föreslagna hänger dessutom också samman
med skiftandet av tyngdpunkten från beskattning av bolaget
till beskattning av utdelningsmottagaren. Den strängare
och på ovan anfört sätt juridiskt motiverade
linjen är godtagbar också av denna anledning.
Den tioåriga tidsfristen för återbetalning
av utdelade medel är enligt utskottet motiverad främst
av praktiska skäl: också skattemyndigheterna ska
vid behov ha möjlighet att bedöma den utredning
som den skattskyldige presenterar. — För klarhets
skull bör det konstateras att den skattskyldige måste kräva
att utdelningen ska beskattas som överlåtelse
för att det över huvud taget ska ske. Däremot
behövs det ingen utredning om att bolaget inte längre
behöver placeringen.
Utskottet anser att den särskilda övergångstid på två år
som reserverats för ändringen är tillräcklig.
Praxis enligt Skatteförvaltningens anvisningar i fråga
om bolag som inte är noterade fortsätter således
de följande två åren, vilket ger bolagen
tid att anpassa sig till det förändrade läget.
5. Rätten att dra av representationsutgifter
Det mest problematiska ändringsförslaget med tanke
på systematiken i näringsbeskattningen är visserligen
relativt obetydligt för skatteintäkterna och gäller
representationsutgifterna. Förslaget är att de
inte längre ska vara avdragsgilla. Detta strider mot den
allmänna principen inom beskattningen, dvs. att kostnader
för inkomstens förvärvande och bevarande är
avdragsgilla. Denna princip har i och för sig kringskurits
redan tidigare i fråga om representationsutgifter så,
att bara hälften av utgifterna numera är avdragsgilla.
Dessutom går det inte att dra av mervärdesskatten
för varor och tjänster som skaffats för representation.
Begränsningarna är således redan i dagens
läge betydande, men det ändrar inte på grunden
för kritiken.
Regeringen bedömer att ändringen kommer att öka
de årliga skatteintäkterna med omkring 38 miljoner
euro. Också detta har kritiserats under sakkunnigutfrågningen.
Det anses att intäkterna kommer att vara väsentligt
mindre än förväntat till följd
av att företagen ändrar beteendemönster.
Sammantaget inverkar ändringen mest på dem som
producerar tjänster i representationssyfte, bland annat
Lapplandsturismen och många sommarfestivaler. Utskottet
anser att detta är en negativ följd som är
svår att åtgärda, trots att den sänkta
samfundsskatten förväntas stödja företagens
representationsmöjligheter också i fortsättningen.
Faktum är ändå att skatteförmånen
under alla omständigheter också efter att samfundsskatten
sänkts blir relativt liten, tio procent av kostnaderna. Å andra
sidan innebär förändringen att gränsdragningen
till marknadsförings- och reklamutgifter blir allt viktigare
eftersom dessa fortsatt kommer att vara avdragsgilla fullt ut. I
detta avseende kan riktlinjer sökas bland annat i de färska
avgörandena HFD 2013:63, 2013:64 och 2013:65.
Utskottet godtar förslaget endast för att
det ingår i den behandlade helheten. Rent skattepolitiskt är
det inte stilrent eller rekommendabelt att ett kalkylmässig
extra avdrag av samma typ som det färska utbildningsavdraget
införs i skattesystemet samtidigt som man helt slopar möjligheten
att dra av faktiska utgifter inom näringsverksamheten.
Dessutom kräver ett skattesystem som bygger på en
koncentrerad skattebas att det finns så få undantag
av olika slag som möjligt.
6. Vissa andra ändringsförslag
Den korta tillämpningstiden för FoU-tilläggsavdraget
och de höjda avskrivningarna på produktiva investeringar.
Utskottet stöder enligt ovan ett skattesystem baserat
på låg skattesats och bred skattebas bland annat
för att det är neutralt. Med avseende på detta är
den förkortade giltighetstiden för de tillfälliga
riktade avdragen ett steg i rätt riktning. För
företagens vidkommande är det ändå problematiskt
att den skattepolitiska strategin inte varit konsekvent och fast.
Den valda vägen är ändå hoppingivande,
så som sagts ovan.
Utskottet tillstyrker därför att tillämpningstiden
förkortas med ett år. Dessutom är inverkan på skatteintäkterna
betydande, sammanlagt nästan 200 miljoner euro. Det är
begripligt att ändringen visat sig motiverad till följd
av den betydande sänkningen av samfundsskatten. Det rör sig
om ett steg i rätt riktning också med tanke på företagens
administrativa börda.
Ytterligare inskränkning av rätten att dra
av ränteutgifter.
Utskottet tillstyrker de föreslagna och små preciseringarna
och ytterligare inskränkningarna i de bestämmelser
som ska tillämpas från början av nästa år.
De underlättar vissa lagtolkningsproblem och minskar något den
skatteförmån som fortsatt finns i ränteregleringen.
För enkelhets skull är det lämpligt att också de
nu föreslagna ändringarna börjar tillämpas
samtidigt som de andra bestämmelserna.
Dess ekonomiska effekt är liten, uppskattningsvis 14
miljoner euro.
Lagmotionerna
Utskottet föreslår att lagmotionerna förkastas.