Motivering
Innehåll
-
Bakgrund
-
Budskapet i framtidsredogörelsens framsynsavsnitt
-
Internationell input i redogörelsen
-
Statsrådets framtidsredogörelse
-
Frågor som utlåtandeutskotten lyft
fram
-
Faktorer som genomsyrar och påverkar strukturerna
1. Bakgrund
Statsrådets framtidsredogörelse Välfärd
genom hållbar tillväxt väcker intresse
inte bara på grund av de teman redogörelsen tar
upp utan också för det sätt på vilket
redogörelsen kom till. Processen var lång och
genomgick ett flertal faser som genom nya aktionsmodeller och metoder
på många sätt aktiverade olika referens-
och medborgargrupper. Processen hade dessutom ett ovanligt starkt
internationellt inslag. Riksdagens framtidsutskott granskar därför
i detta betänkande redogörelsens hela tillkomstprocess, själva
redogörelsen och det framsynsavsnitt (www.2030.fi) som
har nära samband med redogörelsen samt de två rapporter
som professor Pekka Himanens internationella arbetsgrupp tog fram,
dvs. Sininen kirja (2012) och Kestävän kasvun
malli, globaali näkökulma (2013).
Utifrån erfarenheterna av redogörelseprocessen
har statsrådet tagit fram ett nytt nationellt handlingssätt
(Gemensam och kontinuerlig framsyn — Förslag
till nationellt handlingssätt, VNKR 1/2014).
Genom det nya handlingssättet vill man säkerställa
tillgången till rätt framsynsinformation i rätt
tid och på rätt plats. Avsikten är också att
förbättra samarbetet mellan de som producerar
och de som utnyttjar framsynsinformationen. Förslagen bygger
delvis på den externa utvärdering man låtit
göra av statsrådets framsynsarbete 2030.
De infallsvinklar som framtidsutskottet lyfter fram i det här
betänkandet bygger på utredningar och projekt
som utskottet låtit göra 2011—2014 samt
på sakkunnigyttranden och utlåtanden från
andra utskott som framtidsutskottet har tagit del av.
I början av regeringsperioden, dvs. hösten 2011,
hörde framtidsutskottet ett stort antal sakkunniga och
besökte bland annat Förenta staterna, Kanada,
Estland och Ryssland. I det här sammanhanget framhåll
sakkunniga den snabba teknologiska utvecklingen, informationssamhällets faktiska
genombrott, nya verksamhetsmodeller, utvecklingen inom forskning
och utbildning, en tillväxt- och företagarvänlig
miljö och attityd, välfärdssamhällets
utmaningar och risker och möjligheter i den internationella
omvärlden (Kina, Ryssland, Europas gränser och
islams framtid). Dessutom utbyttes tankar om så kallade svarta
svanar, det vill säga oförutsägbara händelser.
För att fokusera på dessa teman tillsatte utskottet
sju delegationer: 1) Grön tillväxt, 2) Nytänk
i lärandet, 3) Inspirationssamhället, 4) Välfärdsstatens
hållbarhet, 5) Crowdsourcing, 6) Radikala teknologier och
7) Svarta svanar.
Vid en senare tidpunkt inleddes ett samarbete med Alexander-institutet
för att göra en utredning med temat Ryssland ur
grannarnas ögon, som är en fortsättning
på utskottets tidigare Rysslandsscenarier. Resultatet av
detta arbete offentliggörs i november 2014. Under sitt
besök i Turkiet bekantade sig utskottet med frågan
om Europas gränser och islams framtid. I sin strävan
att sätta sig in i frågor som gäller
framtiden för den globala ekonomin och i synnerhet cleantech-branschen
hade utskottet samröre utifrån en ny modell med
Kinesiska folkets konsultativa konferens (CPPCC), andra kinesiska
samarbetspartner och finländska teknologiföretag.
Samarbetet mellan parlamentariker och företag var friktionsfritt.
I sitt betänkande betonar framtidutskottet tre teman
-
Grön tillväxt
-
Utbildning och forskning
-
Utveckling av modellen för ett nationellt handlingssätt
för framsyn
samt fyra tvärsektoriella teman som berör
strukturer, nämligen
-
demokrati
-
ekonomi
-
statens uppgifter
-
teknologiska genombrott.
Utvecklingen av det nationella handlingssättet för
framsyn lyfts i betänkandet fram som en proaktiv åtgärd.
Att förstärka möjliggörande, delaktighet
och partnerskap och strävan att främja ett samhälle
som stödjer försök ger en fingervisning
om statens nya roll. Också de här åtgärderna
har en proaktiv effekt på såväl tillväxt
och välfärd på långsikt som
på återhämtningsförmågan
efter en kris (resiliens).
En av framtidutskottets viktigaste uppgifter är att
utvärdera teknologins genomslag i samhället. Utskottet
anser att teknologin är en kraftig ekonomisk motor som
har en dynamisk effekt på hela samhället. Den
modell för att förutse den teknologiska utvecklingen
som framtidsutskottet har utvecklat och presenterat i sin publikation
Suomen sata uutta mahdollisuutta: radikaalit teknologiset ratkaisut
(TuVJ 6/2013) presenterar många nya aspekter på framtidens
teknologi och ekonomi.
Under innevarande år har vi uppmärksammat såväl
framtidsutskottets 20-årsjubileum som 150 år av
riksdagsarbete i Finland. I samband med det har framtidsutskottet
dryftat demokratins historia och framtid och samlat synpunkterna
i publikationen Uusi ja vanha demokratia (TuVJ 7/2013).
Under vårsessionen 2014 lämnade framtidsutskottet
ett utlåtande om statsrådets demokratipolitiska
redogörelse (FrUU 1/2014 rd — SRR 3/2014
rd). Demokratins och politikens framtid är en vital fråga
i globalt perspektiv, i det förenade Europa och i Finland,
där välfärdssamhället får
ett nytt ansikte. Frågan om demokratins framtid kan därför
inte förbigås i utskottets framtidsbetänkande.
Ekonomin är den grund som framtiden vilar på.
Det råder väldigt olika uppfattningar om den ekonomiska
utvecklingen och framför allt om vad politik kan och bör
utnyttjas till i detta hänseende. Den ekonomiska tillbakagången
och massarbetslösheten på hela EU-området
berör många människor djupt och har ställt
helt nya krav också på staten, det politiska systemet
och demokratin. Det är nödvändigt att
börja se på statens roll och uppgifter med helt
nya ögon. Den stora offentliga sektorn och i synnerhet
den nordiska välfärdsmodellen har fått
utstå mycket kritik. EU är en aktör som
styr den ekonomiska utvecklingen och utövar en stark lagstiftningsmakt
och påverkar dessutom medlemsstaternas budgetmakt i allt
högre grad. På lång sikt handlar det
om demokratistrukturernas hållbarhet både på EU-nivå och
nationell nivå, om fortsatt förtroende från
medborgarnas sida och om samhällskontraktets utformning.
2. Budskapet i framsynsredogörelsens framsynsavsnitt
Under framsynsarbetet behandlades teman som gällde
förvaltningen som ett verktyg, företag i omvandling,
framtidens arbetsliv, knapphet som en möjlighet, medborgarnas
välbefinnande och delaktighet samt en ny nordlig geografi.
Som genomgående frågor studerades kompetens och skicklighet,
förändring till följs av den digitala ekonomin,
globalisering och flexibilitet samt kristålighet. Den viktigaste
konklusionen i framsynsarbetet var att en försökskultur
måste ges ett starkare fotfäste. Motiverade aktörer
bör ges en möjlighet att finna nya lösningar
som svarar på samhällsekonomins och individernas
behov. Vanliga människors vardagsbehov och barns och ungas
välfärd var andra teman som diskuterades livligt
under framsynsarbetet.
Framtidsutskottet ställer sig bakom tanken på att
främja ett samhälle där man på det
sätt som föreslås i framtidsredogörelsen
och framsynsarbetet skapar en positiv attityd till försöksprojekt.
Det här har framtidsutskottet föreslagit redan
tidigare i sin rapport Kokeilun paikka!. Suomi matkalla kohti kokeiluyhteiskuntaa
(TuV 1/2013).
Framtidsutskottet vill betona att en hållbar
tillväxt kräver en djärvare politik som stöd
för förnyelser i produktionsstrukturen. Dessutom
måste vi kunna ta tag i nya möjligheter. Det kan
främjas bland annat genom försök, pilotförsök,
inhemska referensanläggningar, lindrigare tillståndspraxis,
avreglering eller förnuftigare reglering samt beskattning.
Framtidsutskottet föreslår följande:
1. ett program tas fram för att främja
försök och genom ett principbeslut av statsrådet
förbinder man sig politiskt,
2. onödig reglering slopas och
3. staten och kommunerna förpliktas att vid
upphandling och utveckling av sina tjänster ta i bruk innovationer
och främja försök.
Programmet och ett synligt politiskt engagemang bidrar
till att förskjuta den nationella attityden i en allt mer
entusiastisk och positiv riktning samtidigt som också myndigheter
och beslutsfattare uppmuntras till försök. Det
behövs nationella försöksområden
på landsbygden, i städerna och utvecklingskorridorerna men
också för skolor, HVC och andra offentliga organisationer.
I framtidsredogörelsen konstateras att framsynsarbetet
har visat att det i Finland finns många aktörer
inom såväl den offentliga som den privata sektorn
som tar fram, förmedlar eller utnyttjar prognosdata och
att fältet som helhet är livskraftigt. Men det
nationella framsynsarbetet är samtidigt splittrat, aktörerna
utför överlappande arbete. Det kan vara svårt
att komma åt information och ibland är den är
svårtillämplig. Verksamheten saknar kontinuitet
och vissa framtidsfrågor som vore viktiga med hänsyn
till beslutsfattandet kan hamna i skymundan. Enligt statsrådet
behövs det i framtiden bättre information om stora,
globala trender och analyser över hur de återspeglas
i Europa och Finland. Förutom om långsamt föränderliga
megatrender behövs det också lägesinformation om
snabbt uppdykande fenomen och om möjligheterna och riskerna
i samband med dessa. Det krävs både expertkunskap,
medborgarbedömningar och en öppen diskussion om
framtiden. I redogörelsen föreslås därför
att det införs ett nationellt handlingssätt för
framsyn med ett öppet nätverk som organiserar,
bedömer och förmedlar finländska och
internationella prognosdata för att utnyttjas i beslutsfattandet.
En välfungerande framsynsprocess är enligt statsrådet
en nationell konkurrensfördel och bidrar till Finlands position
som föregångare.
Statsrådet har föreslagit att den nationella framsynsmodellen
utvecklas på följande sätt (VNKR 1/2014):
-
Statsrådet tillsätter
en framsynslots med både ständiga och icke ständiga
medlemmar. Framsynslotsens uppgift är att vara samordnande
och innovativ inom det finländska framsynsarbetet. Statsrådets
kansli utnämner en generalsekreterare som bereder framsynslotsens
beslut och stöder arbetet. Resultaten rapporteras regelbundet
till kanslichefen.
-
Det nationella framsynsnätverket ska vara brett
förankrat och ha ett konkret mandat. Nätverken
kan grunda sig både på organisationer och teman
och i dem ska företrädare för flera olika
aktörer delta. Medlemmarna i nätverket bildar
egna nätverk enligt behov. Nätverken kan grunda
sig både på organisationer och teman och i dem
ska företrädare för flera olika aktörer
delta.
-
Aktörerna inom framsynsarbetet kallas regelbundet
samman för att via olika framsynsforum sprida och diskutera
aktuella framsynsteman samt för nyskapande verksamhet.
Resultaten från forumen ges en bred spridning och aktörerna
bildar ett tätt och kommunicerande nätverk.
-
Vid sidan av det finländska framsynsarbetet
sammanställs regelbundet en rapport om framsynsarbetet
på internationell nivå genom att en sådan
undersökning beställs av inhemska eller utländska
forskare. Undersökningen kan fokusera på givna
teman eller rikta in sig på nya fenomen.
-
Den nationella framsynskompetensen stöds
genom att utbildning ordnas och sprids i stor utsträckning.
För anordnandet av utbildning svarar sekretariatet för
framsyn vid statsrådets kansli.
-
Målgrupp för de insikter och visioner
som skapas med hjälp av det nya handlingssättet är
de politiska aktörerna, som kontinuerligt förses med
framsynsprognoser. I framsynsprognoserna strävar man inte
efter samförstånd mellan aktörerna, utan
efter att ge en helhetsbild av möjligheterna och riskerna
i framtiden.
-
För spridandet av prognosdata, framsynsanalyser
och diskussioner om framsyn undersöks möjligheten
att upprätta en internetportal med namnet tulevaisuuskartasto.fi
(framtidsatlas).
-
Handlingssättets genomslagskraft, aktualitet,
objektivitet och kvalitet ska regelbundet följas upp och
utvärderas.
Den största utmaningen är inte kumuleringen
av framsynsinformation utan att samla in och använda informationen.
Det behövs ett system som samlar in rätt information
på rätt plats och i rätt tid.
Framtidsutskottet understöder utvecklingen av
ett nationellt handlingssätt för framsyn enligt
den modell som statsrådet har föreslagit.
Utskottet vill betona vikten av faktabaserat beslutsfattande.
Det räcker inte enbart med att identifiera trender
utan det måste också finnas beredskap inför
oförutsedda händelser såsom vilda kort
och svarta svanar, alltså händelser som är
osannolika men inte omöjliga och som har en betydande effekt om
de inträffar.
I framtidutskottets delegation Svarta svanars rapport (TuVJ
4/2013) påtalas negativa attityder, den snabba
teknologiska utvecklingen, miljöproblemen, ett ekonomiskt
sammanbrott, krig och oroligheter inom Finlands närområden
samt olika slag av vardagsutmaningar såsom tillgången
på livsmedel, mediciner och energi.
Under arbetet med detta betänkande har framtidsutskottet
också hört regionala framsynsnätverk.
En fråga som då underströks kraftigt
var att megatrenderna i vår gemensamma omvärld
förvisso är desamma för alla men effekterna är mycket
varierande för olika aktörer. Möjligheterna,
utmaningarna och resurserna är mycket olika på metropolområdena,
i andra storstadsområden och på landsbygden. Därför
behövs det regionala framsynsnätverk som kan anpassa
internationella och nationella megatrender till lokala sammanhang.
I samband med utfrågningen framhöll de regionala
framsynsnätverken bland annat följande behov och
synpunkter på hur det regionala framsynsarbetet kunde förbättras.
Framsyn hänger samman med förnyelse och strukturomvandling.
-
Beredskap inför alternativa
framtidsperspektiv ökar återhämtningsförmågan
och flexibiliteten efter en kris.
-
Det behövs handlingssätt, nätverk
och innehållsproduktion som samlar aktörerna.
-
Regional framsynsverksamhet är delaktighet
och dialog och har också starka inslag av närdemokrati.
-
Det behövs en gemensam nationell faktabas
och visionära tolkningar med utgångspunkt i regionerna.
-
När den är som bäst handlar
framsynen om aktivt framtidsskapande med förmågan
att identifiera regionernas kapacitet och möjligheter.
Framsyn kräver nya verktyg och samlad information.
-
Det finns för mycket
information som drunknar i mängden om den inte sammanställs.
-
Det nationella och det regionala framsynsarbetet måste
koordineras bättre.
-
Utöver framsyn behövs det också beslut, satsningar
och konkreta åtgärder.
-
Planeringskulturen måste ersättas
med en handlingskultur.
-
Det behövs samlande pilotprojekt, försök och
utvecklingsplattformer för att konkretisera intelligent
regional specialisering och för att förena olika
nätverk (exempelvis inom läkemedelsindustrin och
i biobranschen).
-
Irrationella normer/onödiga hinder
måste slopas med målet att staten skapar möjligheter
i stället för att påbjuda och förbjuda.
-
Det regionala framsynsarbetet måste utvecklas
på ett systematiskt sätt.
-
Stödet till den sittande regeringens utbildningspolitiska
plan måste fortgå för att säkerställa
samordnad och kompatibel information och en planerad resursanvändning.
Framtidsutskottet betonar att de regionala framsynsnätverken
måste tas med i utvecklingen av det nationella handlingssättet
för framsyn. Växelverkan mellan den nationella
och regionala framsynen måste bli bättre. Det
räcker inte att identifiera nationella och internationella trender
utan de måste också ges en regional tolkning för
att framsynen ska utmynna i proaktiva beslut, engagemang och handling.
3. Internationell input i redogörelsen
Mellanrapporten från professor Pekka Himanens arbetgrupp
(Sininen kirja) inleds med ett konstaterande om att vi är
inne i en utvecklingsmodell som inte gör oss lyckliga men
som förstör vår planet och att vi under
de senaste 50 åren har koncentrerat oss på vad
vi kan göra för att bota illamåendet.
Under de 50 kommande åren måste vi i stället
inrikta oss på att främja välfärden,
anser arbetsgruppen. I arbetsgruppens slutrapport behandlas frågan
om hållbar utveckling med utgångspunkt i tre olika
teman, nämligen 1) hållbar ekologi, 2) hållbar
välfärd och 3) hållbar ekonomi. Utvecklingen
ska summa summarum ta sikte på att skapa 4) ett värdigt
liv. Utifrån denna analys föreslår arbetsgruppen
att målet för välfärdsstaten
version 2.0 ska vara en god cirkel där en hållbar
ekologi, en hållbar ekonomi, en hållbar välfärd
och ett värdigt liv samverkar och stödjer varandra.
Det finns dock tre stora utmaningar på vägen:
1. Risken för materiell knapphet som ett hot mot en
uthållig ekonomi
-
Prognosen för långsam
tillväxt i Europa och de strukturella förändringarna
i den globala ekonomin
-
Den offentliga ekonomins begränsningar
-
Gränserna för en ekologiskt hållbar
materiell tillväxt
2. Hållbarhet i välfärden, det vill
säga en ny livsstil
-
Ålderstrukturen:
en följd av en livsstil där man skaffar färre
barn och lever längre
-
Fysiskt välmående: följderna
av levnadsvanor med övervikt och orörlighet
-
Psykiskt välbefinnande: följderna
av att livsstilsrelaterade frågor som sammanhänger
med psykiskt välbefinnande såsom depression eller
arbetshälsa seglar upp på agendan
3. Satsningar på ekologisk hållbarhet och
i synnerhet reaktionerna på klimatförändringen
-
Klimatförändringen
och andra gränser för naturens uthållighet
-
Utsikterna för en ekologisk tillväxt
och i synnerhet reaktionen på klimatförändringen
-
Immateriella välfärdsfaktorer.
De steg som blir nödvändiga får att
nå fram till välfärdssamhället
version 2.0 kallar Himanens arbetsgrupp för De fem jättarna:
-
Positiv vs negativ:
-
Proaktiv vs reaktiv
-
Subjekt vs objekt
-
Holistisk vs partiell
-
Staten vs samhället.
Stegen består av motsatspar som anger färdriktningen.
I rapportens sammandrag nämns också ett sjätte
motsatspar, nämligen drömmar versus rädslor.
Himanens arbetsgrupp har ett etiskt budskap: Visionen är
en god cirkel och i slutändan ett värdigt liv.
För att nå dit måste vi skapa ett mera
positivt, proaktivt och holistiskt samhälle. Med Himanens
ord innebär det att det finländska samhällets
andliga hållbarhetsgap till syvende och sist är
en större utmaning är det ekonomiska hållbarhetsgapet.
Nu är det dags för bredare framtidsvisioner och
en intellektuell kultur som borgar för att visionerna blir
verklighet. Samtidigt måste det civila samhället
stärkas på statens bekostnad så att människorna/medborgarna
blir subjekt i stället för objekt.
Framtidsutskottet håller med om att samhällsklimatet
intar en nyckelposition. Attityderna måste bli mera engagerande, positiva,
experimentella och inriktade på företagande. Därför
måste det till insatser för att stärka
det civila samhället, den nya demokratin och fenomenet
tänktalko/crowdsourcing.
Framtidsutskottets delegation Inspirationssamhället
undersökte relationen mellan den sociala omvärlden
och företagande, i synnerhet tillväxtinriktat
företagande. Resultatet presenterades i rapporten Sisäinen
motivaatio (TuVJ 3/2014), som utnyttjats bland annat för
intern utbildning i riksdagens kansli. Framtidsutskottet tror att
inspiration är ett hållbart sätt att öka
produktiviteten och motverka hållbarhetgapet i välfärdssamhället.
Det är en utmaning på varje arbetsplats att skapa
en arbets- och ledningskultur som ger den enskilda individen inre motivation
och inspiration. Samtidigt är det viktigt att såväl
nationellt som regionalt stärka en förvaltningskultur
som är öppen för aktivt medborgarskap
och företagande.
Delegationen ’Nytänk behövs’ bekantade sig
med skillnaderna mellan skolor som klarar sig bättre respektive
sämre än genomsnittet och lade fram rapporten
Uusi oppiminen (TuVJ 8/2013). Det viktigaste temat för
delegationen var att finna en modell för öppen/uthållig
tillväxt, med vilket avses att även om alla inte
kan vara mycket bra på exempelvis matematik så kan
alla vara så bra som möjligt och att alla människor
har en förmåga där hen bäst
kommer till sin rätt.
Förskoleverksamheten och skolorna måste
ta fasta på att stödja den individuella, kontinuerliga
och öppna strävan efter kunnande, motivation,
flit och inspiration bland annat genom att erbjuda skapande miljöer,
modern teknologi, nya läromedel och lämplig pedagogik
och genom att utveckla det sätt på vilket läroinrättningar
leds. Det krävs också satsningar på grundläggande
utbildning och fortbildning för lärare och övrig
personal.
Utifrån internationella jämförelser
(USA/Silicon Valley, Kina, Sydafrika och Chile) och teoretisk
analys formulerar Himanens arbetsgrupp sina viktigaste slutsatser
som tre stora frågor:
-
övergången
från det industriella välfärdssamhället
till det informationsbaserade välfärdssamhället
-
övergången till informationserans
ekologiska ekonomi och
-
attityder inom utbildning, arbetskultur och politisk
ledning som stödjer övergången.
Det handlar om mänsklig och informationell utveckling
samt om att skapa ett kulturellt samband mellan dessa på ett
sådant sätt att de bildar en god cirkel för
en hållbar utveckling. När det gäller
internationella jämförelser konstaterar arbetsgruppen
att eventuella framtida framgångar för samtliga
undersökta modeller relaterar till frågan om att
skapa en positiv cirkel för en hållbar utveckling,
helt oberoende av hur framgångsrika regionerna eller nationalekonomierna har
varit fram till nu.
På ett konkret plan har arbetsgruppen bland annat föreslagit
följande åtgärder:
Utmaningar som gäller livsstil:
en livsstil där människor skaffar färre
barn och lever längre leder till en åldrande befolkning.
Det psykiska välbefinnande som är förknippat
med livsstilen intar en allt mer central roll. Ytterligare en livsstilsutmaning
sammanhänger med den så kallade livskompetensen
och de val individerna ständigt är tvungna att
träffa i en allt mer komplicerad omvärld.
Ekonomiska utmaningar:
då den demografiska försörjningskvoten,
dvs. relationen mellan arbetande och försörjda
förskjuts, står välfärdssamhället
inför ett hållbarhetsgap. Då blir relationen mellan
den totala arbetsinsatsens produktivitetstal och produktiviteten
vid produktion av välfärdstjänster en
avgörande faktor. Samtidigt finns det också skäl
att uppmärksamma vikten av att den offentliga sektorns
andel av BNP bibehålls på en hållbar
nivå i relation till den privata sektorn.
Teknologiska utmaningar:
ny informationsteknologi skapar möjligheter till högre
produktivitet och till nya välfärdslösningar.
Men produktiviteten och välfärden tar ett steg
framåt bara om den nya teknologin kopplas till en ny ledarskaps-
och arbetskultur.
När det gäller konkreta åtgärder
föreslår arbetsgruppen att tiden i arbetslivet
ska förlängas med två år, sysselsättningsnivån
höjas med två procent, den offentliga servicens
produktivitet höjas med två procent, arbetshälsan
förbättras med en procent och produktionspotentialen
höjas med en och en halv procent. Om åtgärderna ska
gå att genomföra måste ny teknologi utnyttjas
och ledarskaps- och arbetskulturen förändras på ett
sätt som främjar arbetshälsan och produktiviteten
samtidigt som den etiska visionen för välfärdssamhället
förtydligas. Med avstamp i filosofen John Rawls rättviseteori
framhåller Himanens arbetsgrupp principen om lika möjligheter,
vilket innebär att staten i sista hand är ansvarig
för att 1) alla har likvärdiga möjligheter,
2) alla har likvärdig trygghet och 3) alla gynnas av de
förmåner utvecklingen medför.
Framtidsutskottet anser att Himanens arbetsgrupp gör
rätt som lyfter fram principen om likvärdiga möjligheter.
Framtidsutskottets delegation Välfärdsstatens hållbarhet
har behandlat just den här frågan (TuVJ 4/2014)
och sammanfattat sin ståndpunkt på följande
sätt: alla har rätt och skyldighet att vara till
nytta. Synsättet tar bland annat fasta på betydelsen
av partiell arbetsförmåga: var och en ska ha en
chans att vara delaktig och uppleva sig behövd. Välfärdssamhället
definieras genom rättigheter och skyldigheter samt genom
delaktighet.
Framtidsutskottet föreslår därför
att det finländska välfärdssamhället
byggs ut genom ett partnerskapsprogram som stödjer samverkan
mellan första, andra, tredje och fjärde sektorn
och genom stöd till regioner och enskilda individer med
sikte på att de ska ges möjlighet att utvecklas
i enlighet med sina egna potential och behov. Crowdsourcing är
ett sätt att göra detta.
4. Statsrådets framtidsredogörelse
I själva framtidsredogörelsen fokuserar statsrådet
på teknologiska språng, digital ekonomi, åldrande
samt hållbar tillväxt. Finlands styrka bedöms
ligga bland annat i arktiskt kunnande, ren natur, bioekonomi och
grön tillväxt (cleantech). Andra viktiga element
för en hållbar tillväxt är enligt
redogörelsen företagande, en attraktiv stadsmiljö,
en inspirerande miljö, ett fungerande samhälle,
stabilitet och säkerhet samt en tillförlitlig
infrastruktur.
Särskild anledning till oro ger däremot marginaliseringen
av unga och den ökande ojämlikheten bland barn
och barnfamiljer samt marginalisering som går i arv. Uppskattningsvis
30 000 unga står helt utan arbete eller studier. Redan
ett litet tidigt stöd kan förebygga stora problem.
Framtidsutskottet föreslår att tiden
i arbetslivet förlängs i synnerhet i den nedre ändan.
Det här låter sig göras genom att utveckla
systemet med ungdomsgaranti, satsningar på elevhandledning,
arbetspraktik, arbete och sommarjobb under studietiden samt genom
bättre inlärning och introduktion på de
första arbetsplatserna till exempel i form av mentorverksamhet
eller modellen med mästare/gesäll. Det
måste till särskilda åtgärder
för att få in de ungdomar i arbetslivet som annars
hotas av marginalisering. Framtidsutskottet stödjer också principen
om tidiga insatser. Inlärningssvårigheter går att
observera redan i ett tidigt skede.
Utifrån förändringarna i omvärlden,
till exempel klimatförändringen, den digitala
ekonomin och vårt åldrande samhälle,
formulerar statsrådet en ny modell för hållbar
utveckling. Den tar avstamp i de tankegångar om en god
cirkel som lagts fram av Himanens arbetsgrupp. Tillväxten ska
vara hållbar och sysselsättningsfrämjande och
den ska ge människor större välfärd,
enligt statsrådet. Modellen är nära
kopplad till den offentliga förvaltningens nya roll som
möjliggörare och ambitionen att bygga upp ett
experimentsamhälle som lockar till företagsamhet
och backar upp innovativitet. Framtidsredogörelsen lyfter
fram arbete, lärande och företagande i en ny kombination
som en av hörnstenarna för framgång och
välfärd. Likaså ska större diversifiering
i bildning, gemenskap och delaktighet samt närdemokrati
och det civila samhället medverka till framgång
och välfärd. Enligt redogörelsen kommer
den tredje sektorn att spela en större roll i framtiden.
Det civila samhället och medborgarnas möjligheter
kan backas upp med bland annat crowdsourcing, det vill säga
kollektiva hjälpinsatser. Framtidsutskottets delegation
för crowdsourcing har utrett möjligheter och utmaningar
med crowdsourcing och har själv lagt fram två konkreta
pilotteman på utskottets plattform på www.suomijoukkoistaa.fi:
1. finansministeriets program Suomen Open Government Partnership
(FrUU 2/2012 rd) och 2. miljöministeriets och
regeringens proposition om ändring av terrängtrafiklagen
(FrUU 1/2014 rd).
Med hänvisning till sina erfarenheter föreslår
framtidsutskottet att försöken med och utvecklingen
av crowdsourcing till ett verktyg för demokrati och delaktighet
och crowdsouring som ett forum för nya idéer ska
fortsätta på olika nivåer inom förvaltningen.
Målet att dra större nytt av crowdsourcing bör
skrivas in i nästa regeringsprogram. Statsrådet
bör utse ett ansvarigt organ för arbetet med crowdsourcing.
Välfärdsproblemen minskar och hållbarhetsgapet
försvinner om vi lyckas skapa nya arbetstillfällen.
Det beaktas i framtidsredogörelsen eftersom det sägs
att utbudet och efterfrågan på arbetskraft måste
höjas i alla faser av arbetslivet; i början, i
slutet och i mitten. Det kräver enligt statsrådet
större flexibilitet för att varva arbete och lärande
i olika faser av livet. Också välbefinnande i
arbetet, arbetshälsa och livslångt lärande
måste få större uppmärksamhet.
Man måste kunna gå in i och ut ur arbetslivet
flexibelt och vi behöver fler möjligheter att
jobba deltid och kunna vara partiellt arbetsföra. Dessutom
behövs det nya sätt att kombinera arbete, studier
och företagande. Det sociala trygghetssystemet måste
byggas upp så att det är bättre att få åtminstone
en del av sina inkomster genom att arbeta än att vara helt
beroende av bidrag.
Framtidsutskottet håller med statsrådet om
att arbete spelar en stor roll för dels den enskildes välbefinnande,
dels skattebasen i välfärdsstaten. Ny teknik,
nya handlingsmodeller och en multipolär världsordning
håller för närvarande på att
förändra arbetets struktur och Finlands roll i
den internationella värdekedjan. Faktorer som ställer
hinder i vägen för ny produktionsstruktur, sysselsättning
och anställning måste identifieras och undanröjas.
Orsakerna till att långtidsarbetslöshet uppstår
och ökar måste angripas med hjälp av
utbildning, rehabilitering och incitament för arbetstagare
och arbetsgivare, till exempel större lönesubventioner och
deltagandearvoden. Framtidsutskottet föreslår
att en arbetslivsreform och sysselsättning blir ett framträdande
mål i nästa regeringsprogram och även
behandlas i framtidsredogörelsen. Temat ska också innefatta åtgärder
för att främja företagande, bättre
utnyttja partiell arbetsförmåga och utveckla den
sociala tryggheten med utgångspunkt i målet.
5. Frågor som utlåtandeutskotten lyft fram
Framtidsutskottet har fått utlåtanden från
finansutskottet, arbetslivs- och jämställdhetsutskottet, ekonomiutskottet,
försvarsutskottet, jord- och skogsbruksutskottet, kommunikationsutskottet, kulturutskottet
och social- och hälsovårdsutskottet.
Finansutskottet (FiU) koncenterar sig på allmänna
utgångspunkter och mål och behandlar vissa aspekter
med stor relevans för hållbara offentliga finanser.
Utskottet bedömer också vad redogörelsen
har att ge och vilket nyhetsvärde den har.
FiU välkomnar att framtidsredogörelsen lyfter
fram frågor som är centrala för Finlands framtid
på sikt och som annars skulle få för
lite eller splittrad uppmärksamhet. Dessutom ser redogörelsen
hållbar utveckling i ett tillräckligt omfattande
perspektiv som en ekonomisk, ekologisk och social dimension och
en utvecklingstrend som nedärvs till kommande
generationer. FiU anser det ha varit värt försöket
att sammanställa redogörelsen genom att engagera
många olika parter och omfattar målbilden om ett
positivt Finland, där grunden för välståndet är
tryggad och där alla kan ha ett bra liv 2030.
Samtidigt påpekar FiU dock att redogörelsen förlorar
i värde av att den bara räknar upp förutsättningar
för hållbar tillväxt utan att det presenteras
något åtgärdsprogram. I likhet med försvarsutskottet
(FsU) och ekonomiutskottet (EkU) påpekar FiU att redogörelsen
saknar riskanalyser och analyser av de presenterade alternativen.
I likhet med arbetslivs- och jämställdhetsutskottet
(AjU) efterlyser FiU kriterier för att bedöma
måluppfyllelsen.
Vidare framhåller FiU att redogörelsen har lyckats
ringa in det ökande ömsesidiga globala beroendet
och den förestående snabba förändringstakten,
likaså de största megatrenderna, till exempel
globaliseringen, klimatförändringen, digitaliseringen
och de förändrade värderingarna. Premisserna
för att skapa ny hållbar utveckling är
goda, trots att Finland står inför en rad utmaningar,
menar FiU. Grunden för detta är ett fungerande,
stabilt och säkert samhälle, hög kompetensnivå och
en internationellt sett stark anda av förtroende. Nya möjligheter
håller på att öppnas bland annat i Arktis,
men överlag också som föregångare
för hållbar utveckling inom områden med
grön tillväxt. Vidare lyfter redogörelsen
enligt FiU på ett förtjänstfullt sätt
fram utmaningarna i våra offentliga finanser, hållbarhetsgapet
och de viktigaste bakgrundsfaktorerna, den långsamma ekonomiska
tillväxten, den krympande befolkningen i arbetsför ålder,
den försämrade försörjningskvoten
och de stigande åldersrelaterade utgifterna.
Med denna lägesbild hade FiU dock förutsatt en
mer exakt formulering av det offentliga servicelöftet till
kommande generationer. Vidare anser FiU att de viktigaste incitamenten
till ekonomisk tillväxt, nämligen högre
produktivitet och större utbud på arbete, förändringar
i arbetslivet, åtgärder för att satsa
på välbefinnande i arbetet och arbetshälsa
när arbetskraften minskar och möjligheter att
kombinera arbete och familjeliv ges alltför lite utrymme
i redogörelsen.
Det yttersta målet med redogörelsen är
bra, det vill säga att garantera välfärd
och möjligheter till ett värdigt liv för
alla i Finland 2030. Bland enskilda frågor som berör
de offentliga finanserna lyfter FiU avslutningsvis fram ett hållbart
skattesystem, vikten av välbefinnande i arbetet, motiverande
inslag i arbetet, den låga sysselsättningsgraden,
den höga arbetslösheten, den ökande ojämlikheten
och exempelvis de förändringsbehov i företagskulturen
som digitaliseringen för med sig. Bland annat dessa teman
bör man titta på närmare för
att målen med redogörelsen ska kunna nås.
Som ett exempel på en positiv utveckling nämner
FiU att de äldre generationerna är mer väl
utbildade, mår bättre och har större
förmögenhet än tidigare. Dessutom går
högre pensioneringsålder och fler friska år
i livet hand i hand med utbildningsbakgrunden. Den allmänna ökningen
av välståndet påverkar konsumtionen och bland
annat efterfrågan på fritiden, och den vägen
också ekonomin. Följaktligen är befolkningens
stigande medelålder inte bara en kostnadsfråga
utan också en tillväxtpotential. Frågan
om åldersstrukturen är alltså mångbottnad,
inte minst när det blir allt vanligare att fyra eller fem generationer
lever samtidigt.
Framtidsredogörelsen Välfärd genom
hållbar tillväxt fokuserar på förutsättningarna
för att skapa hållbar tillväxt i syfte
att trygga vår framtida välfärd. Redogörelsen
pekar inte ut de mest lovande tillväxtområdena,
trots att det finns en efterfrågan på förutsägelser
som slår in, enligt regeringen. Målet har varit
att ta fram principiella riktlinjer som i det fortsatta arbetet
kan tjäna som grund för konkreta reformer. Redogörelsen är
i sig inget åtgärdsprogram. Det är företagens, kommunernas
och till exempel frivilligorganisationernas uppgift att identifiera
möjligheter till tillväxt och sysselsättning
och att ta vara på dem, sägs det i redogörelsen.
I framtiden är det allt mindre motiverat för ett
land som Finland att på statlig nivå lägga
fast eller utse tillväxtområden. Därför är
det den offentliga förvaltningens uppgift att skapa förutsättningar
för tillväxt och säkerställa
att tillväxten är hållbar genom att skapa
ett gynnsamt klimat och en gynnsam verksamhetskultur och gemensamma
spelregler.
Framtidsutskottet menar att det inte räcker
med att bara beskriva förändringar och utmaningar
i omvärlden och lägga fram riktlinjer på en
generell nivå, om vi vill skapa djärva visioner
och ett mer entusiastiskt samhälle.
Vidare menar framtidsutskottet att det inte heller räcker
med att säga att det ligger på någon
annans ansvar att vidta närmare åtgärder.
Enligt vissa av de sakkunniga är det en svaghet
att redogörelsen saknar konkreta förankringar.
Att möjliggöra betyder inte att man ska låta
bli att göra något eller ta ställning.
Tvärtom innefattar möjliggörande aktiva
handlingar och orädda beslut.
I detta framtidsbetänkande vill framtidsutskottet
därför försöka konkretisera
de i och för sig helt riktiga strategierna i redogörelsen.
Framtidsutskottet lyfter också fram en del frågor
som de övriga utskotten och de sakkunniga pekade på, men
som inte blir tillräckligt belysta i redogörelsen.
Kommunikationsutskottet (KoU) går i sitt utlåtande
in på hur trafikinfrastrukturen underhålls, digitaliseringen
framskrider och cyberframtiden utvecklas. KoU understryker att utvecklingsbehoven
varierar i glesbygden, tätorterna och de stora städerna.
För trafikinfrastrukturen är den snabbt ökande
reparationsskulden (2—2,5 miljarder euro) det största
hotet. Samtidigt erbjuder intelligenta transportsystem nya affärsmöjligheter,
särskilt för tillämpningar relaterade
till hållbarhet och säkerhet. Nya affärsmöjligheter
backas upp med bland annat öppen data, forskningssatsningar
och avreglering (exempelvis gräsrotsfinansiering och för
att underlätta försöksverksamhet).
KoU framhåller att ökningen i privatbilismen rentav
kan avta i stora städer och mellan tätorter.
Det hänger samman med bland annat åldersstrukturen,
konsumtionsmönstren i de unga åldersgrupperna
och digitaliseringen. Utvecklingstrenden kräver att vi
satsar mer på kollektivtrafiken. Också glesbygden
behöver särskilt stöd dels för
kollektivtrafiken, dels för datakommunikationerna. Enligt
KoU måste vi satsa på att både förebygga
cyberrisker och återhämta oss från störningar.
Samtidigt gäller det att se till medborgarnas rättigheter,
bland annat skyddet för privatlivet.
Framtidsutskottet understryker att trafikinfrastukturen
och datanäten spelar en viktig roll som villkor för
hållbar utveckling. Huvudvägarna är viktiga
för ekonomin och välfärden ute i regionerna
och de måste därför underhållas
ordentligt. Med avseende på en hållbar utveckling är
det extra angeläget att vi går in för
att målmedvetet utveckla kollektivtrafiken och smarta trafiklösningar.
I sitt utlåtande (FrUU 3/2012 rd) om
den trafikpolitiska redogörelsen säger framtidsutskottet
att det omgående måste vidtas beslutsamma åtgärder
för att öka användningen av eldrivna
bilar. Framtidsutskottet föreslår följande:
1. Försäljningen av elbilar och andra lågemissionsbilar
underlättas med temporära skattelättnader.
2. Stat och kommuner skaffar elbilar och andra lågemissionsbilar
för eget bruk.
3. Kommunerna startar försöksprojekt och
ger tillfälliga lättnader när det gäller till
exempel parkering.
4. Nationella försöksområden
för intelligenta transportsystem i stadsregionerna och
utvecklingskorridorerna inrättas.
5. Vi ska bland annat i beskattningensatsa på finländska
lösningar för intelligenta transportsystem.
6. Offentliga medel används till utveckling
och kommersialisering av lösningar för intelligenta
transportsystem.
7. En färdplan för kommersialiseringsutsikterna
för virtuella miljöer och förstärkt
verklighet utarbetas och en tillväxtstrategi för
kreativ digital industri tas fram för att stödja
beslutsfattandet.
8. Företagen uppmuntras, bland annat med skatteincitament,
att investera i produktutveckling av digitala tjänster.
Samtidigt måste vi satsa på skydd och informationssäkerhet
för immateriella rättigheter (IPR).
9. Teknik för förstärkt och
virtuell miljö introduceras i offentliga projekt (t.ex. Fiskehamnen
och Mellersta Böle i Helsingfors) och möjligheterna
att bygga upp en portal för ett virtuellt Finland med statlig öppen
data utreds.
10. Högskolor och forskningsinstitut bör få bidrag
för grundforskning och tillämpad forskning inom
området. Dessutom bör undervisningen i 3D-modellering
och visualisering byggas ut.
11. Det bör undersökas vilka samhälleliga
och lagstiftningsmässiga problem virtuell och förstärkt
verklighet kan föra med sig. Dessutom bör utvecklingen
av allmänna standarder stödjas.
Jord- och skogsbruksutskottet (JsU) håller med regeringen
om den grundläggande visionen, som går ut på att
ekonomisk tillväxt behövs samtidigt som den framtida
tillväxten måste kunna luta sig mot en hållbar
utveckling. Den bärande tanken i Finlands bioekonomiska
strategi från 2014 är att Finland ska skapa konkurrensmässiga
och hållbara bioekonomiska lösningar på globala
problem och generera ny företagsverksamhet för
såväl den inhemska som den utländska marknaden
och på så sätt skapa välfärd
i hela landet. Målet för den bioekonomiska strategin är att
höja avkastningen av vår bioekonomi till 100 miljarder
euro fram till 2025 och skapa 100 000 nya arbetstillfällen.
Beträffande jordbruket framhåller JsU också vikten
av försörjningstrygghet och livsmedelsexport.
JsU påpekar att livsmedelssektorn redan nu är
en stor arbetsgivare och dessutom ett av de potentiella tillväxtområdena
i framtiden. Vid sidan av de kvantitativa målen är smak,
hälsosamhet, hållbarhet och säkerhet
och på det nationella planet också närproducerat
viktiga kvalitetsfaktorer.
Det uppstår nya former av samarbete mellan de bioekonomiska
sektorerna. Bland annat skogssektorn, energisektorn, den kemiska
sektorn och byggnadssektorn ingår industriella symbioser.
Som exempel på hållbar tillväxt nämner
JsU diversifierad användning av virkesråvara (bland
annat i flytande bränsle, energiflis, kemisk tillverkning,
kompositer, textilier m.m.) och träbyggande. Rätt
behandlat lämpar sig trä för nästan
alla de tillämpningar som betong och stål används
för. Också framtidsutskottet har tillsammans med
experter undersökt nya möjligheter att använda
trä och har publicerat utredningen Kaikkea muuta puusta (TuVJ
3/2013), som utnyttjats i ett flertal sammanhang.
JsU pekar på kalkyler från European Renewable
Energy Council (EREC), som visar att man genom att höja
andelen förnybar energi av EU:s energikonsumtion med 20
procent fram till 2020 kan åstadkomma över 2 miljoner
gröna arbetstillfällen. Samma möjligheter
har vi också när det gäller vattenresurser
och vattenkompetens.
För att snabbare få fram ny företagsverksamhet
föreslår JsU att hemmamarknaden i Finland kunde
användas för försök och pilotprojekt: "Finlands
stora areal och splittrade samhällsstruktur kan i detta
fall vändas till vår fördel. Vi lever
i ett testlaboratorium för framtidens decentraliserade
lösningar." För det allmännas vidkommande
innebär satsningar på försök,
pilotprojekt och innovationer att man framför allt undviker
all sådan reglering på författningsnivå som
kan leda till ökade kostnader eller byråkrati samtidigt
som man förbättrar verksamhetsmöjligheterna.
I likhet med KoU understryker JsU att ett fungerande vägnät
spelar en framträdande roll för all verksamhet
på landsbygden.
Framtidsutskottet håller med JsU om att redogörelsen
inte i tillräckligt hög grad analyserar vilken
betydelse bioekonomin spelar för en hållbar utveckling.
Målet med delegationen Grön tillväxt
inom framtidsutskottet var att utarbeta tio konkreta förslag
till åtgärder som samtidigt kan höja
den ekonomiska tillväxten och lösa problemen med
hållbar utveckling. Utifrån utfrågningarna
lyfte delegationen fram sju produkter eller branscher och tre handlingsmodeller:
nettomätning, elbilar, intelligenta transportsystem, läkemedelsindustrin,
nya sätt att använda trä, jordbruksekonomi
och virtuella miljöer samt gräsrotsfinansiering,
försökspositivt samhälle och industriella symbioser.
Delegationen Hållbar utveckling har lyft fram
följande åtgärdsförslag med
särskild koppling till bioekonomi:
1. Ett träuniversitet inrättas i anslutning till Östra
Finlands universitet. Det ska sammanföra nationell och
internationell kompetens inom området virkesråvara
till en multidisciplinär forsknings-, utvecklings- och
innovationsprocess i samverkan med andra högskolor, sektorsforskningsinstitut
och företag.
2. Finland rankar nya möjligheter att använda
trä högt i sina strategiska val så att det
ger utslag i anslagen till produktutveckling och forskning bland
annat på forskningsinstituteten och Tekes.
3. För att företagen ska få medel
i tillväxtfasen inrättas det en ny tillväxtfond som
har bra resurstilldelning och som ger ut en tillräckligt
stor andel av sitt kapital till företagsverksamhet inom
området bioekonomi.
4. Ett mål i regeringsprogrammet är
att Finland ska utvecklas till en förebild för återvinning
av näringsämnen. Målet måste
främjas med konkreta åtgärder, till exempel
industriell ekologi och decentraliserad energiproduktion inom jordbruket.
5. Hindren för småskalig elproduktion måste
undanröjas.
6. Hållbarhet, spårbarhet och säkerhet är konkurrensfaktorer
som kännetecknar finländska livsmedel. Därför
måste vi satsa på dessa styrkor i hela livsmedelskedjan.
7. Också ekologisk odling måste backas upp
och hindren undanröjas.
8. Livsmedelsindustriförbundet utarbetar tillsammans
med ANM, JSM, UM, Statsrådets kansli och Finpro ett exportprogram
för livsmedelssektorn. Programmet föreslås
ingå i strategin Team Finland 2015.
9. Finland ska bygga upp referensanläggningar
för industriell ekologi, kretslopp för näringsämnen
och decentraliserad energiproduktion och ordna med riskfinansiering
för dem.
10. Tillståndsprocessen för produktionsanläggningar
inom industriell ekologi måste snabbas upp. Samtidigt utreds
möjligheterna att införa ett nationellt kundlöfte,
som garanterar att tillståndsprocessen inte pågår
längre än ett år.
11. Avfallslagstiftningen måste ses över för
att avfall ska kunna återvinnas bättre som råvara
med produktstatus för varierande ändamål,
exempelvis bearbetat till bränsle, råvara för
kemisk industri eller komponenter för byggindustrin.
Försvarsutskottet (FsU) behandlar i sitt utlåtande
den övergripande säkerheten, försvaret,
statens globala omvärld, cyberfrågorna, digitaliseringen
och Arktis. Den övergripande säkerheten hänger
ihop med samtliga mål i framtidsredogörelsen.
Trots det går redogörelsen inte in på risker,
sårbarhet eller ömsesidigt beroende, påpekar
FsU. Hot om och i värsta fall utnyttjande av militära
maktmedel såväl i dag som i framtiden kan verkligen
tillgripas för att nå de politiska målen
och en trovärdig försvarsförmåga
i Finland är fortsatt en viktig faktor som bidrar till
säkerhetspolitisk stabilitet i Norden, understryker FsU.
Händelserna i Ukraina i år och en rad kränkningar
av gränserna, som också Finland fått
känna av, lyfter ytterligare upp de behov som FsU pekar
på.
Det arktiska området, som också tas upp i framtidsredogörelsen,
kommer att spela en stor roll i framtiden. De hot som kan bli aktuella
i området är olyckor i miljön och olyckor
som sammanhänger med det ökande fisket, den växande
fartygstrafiken och uppgången i turismen.
Framtidsutskottet understryker att Arktis innefattar
en stor potential för handel, näring, vetenskap
och teknik, multidisciplinär kompetens och samarbete i
framtiden. Utskottet arrangerade en internationell konferens om
temat i Kittilä 2013 som ett led i den parlamentariska
teknikutvärderingen (European Parliamentary Technology
Assesment, EPTA).
Enligt FsU är det omöjligt att skilja mellan
inre och yttre säkerhet. Staternas kritiska system är utsatta
för attacker från både statliga och icke-statliga
angripare. I och med att hotbilderna samtidigt tagit sig nya och
alltmer varierande former räcker vår gamla världsbild
praktiskt taget inte längre till för att förstå vad
säkerheten och hotbilderna av i dag kräver. I
takt med att säkerhetsområdet blir allt mer komplicerat ökar behovet
av framförhållning och en sektorsövergripande
lägesbild. För att garantera säkerheten
i samhället krävs det att Finland är
redo för ett intensivare internationellt samarbete och
att förvaltningsområdena börjar samarbeta
bättre. Säkerhetspraxisen utvecklas allt mer mot
att uppnå större elasticitet, menar FsU. Denna
elasticitet avser förmågan att återgå till
det ursprungliga tillståndet efter en överraskande
störning. I framtiden måste Finland vara ett samhälle
där den viktigaste säkerhetsproducerande egenskapen är
förmågan att ta emot slag utan att de vitala funktionerna
paralyseras (resiliens).
Säkerhetsutskottet påpekar att fokus
i allt högre grad måste sättas på den övergripande
säkerheten. Detta inbegriper dels ett trovärdigt
försvar, dels försörjningstrygghet och
allmän återhämtning från störningar.
De parter som ingår i den övergripande säkerheten
måste målmedvetet förbättra
sin kompetens och sitt regionala, nationella och internationella samarbete.
Framtidsutskottet delar försvarsutskottets och
kommunikationsutskottets oro för cybersäkerheten
och påpekar att det snabbt behövs en utredning
av vilka lagstiftningsändringar det krävs för
bättre samordning av cybersäkerheten och en uppdaterad
lägesbild.
Framtidsutskottet anser att den offentliga förvaltningen
och andra med relevans för försörjningsberedskapen
så snabbt som möjligt måste uppdatera
programvaran och informationssäkerheten i sina datasystem.
Vidare understryker framtidsutskottet att Finland måste
undersöka och noga utreda vilka cyberrisker och cybermöjligheter
som är förknippade med vardagens informationssamhälle.
Framtidsutskottet anser att allmänheten måste
engageras i arbetet för att förbättra
cybersäkerheten och att cybersäkerhet måste
bli en färdighet som alla behärskar i vardagens
moderna informationssamhälle.
Framtidsutskottet understryker att det också behövs
satsningar på forskning, utbildning och produktutveckling
för att vi ska kunna genomföra strategin för
cybersäkerheten.
Framtidsutskottet anser att Finland bör räkna
med att det kommer att krävas kristålighet
i cyberfrågor, att vi måste lära oss återhämta
oss från störningar och att våra vitala
funktioner måste ha kapacitet att klara av mycket olika
och tidsmässigt varierande störningar i cybersäkerheten.
Framtidsutskottet föreslår att berörda parter,
privata och offentliga, i nästa steg utarbetar en cyberstrategi
som också tar fasta på möjligheterna.
I likhet med FiU kommenterar FsU upplägget i framtidsredogörelsen.
Det är tradition att välja ett tema, men FsU understryker
trots det att statsrådet inför beredningen av
kommande framtidsredogörelser bör erinra sig att
framtiden inte är låst utan att det finns åtskilliga
framtidsscenarier. Detta måste sätta avtryck i
kommande framtidsredogörelser, enligt FsU. Samtidigt måste man
lägga vikt vid riskanalys och vid vilka framgångsfaktorer — realistiskt
sett uppnåbara sådana — som är
nödvändiga för att det önskade framtidsscenariet
ska slå in. FsU välkomnar en vidareutveckling
av samarbetet inom hela statsförvaltningen när
det gäller framsynen.
Framtidsutskottet håller med försvarsutskottet
och understryker att vi behöver flera olika framtidsbilder
och scenarier både på nationell nivå och
i ett regionalt perspektiv. Tack vare varierande framtidsbilder
och arbetet med dem blir vi mer flexibla, har vi lättare
att återhämta oss från störningar
och får vi större kontroll över risker
samtidigt som de hjälper oss att gripa chanser. Dessutom
måste vi räkna med överraskningar (vilda
kort och svarta svanar).
Kulturutskottet (KuU) behandlar följande teman i sitt
utlåtande: 1) skolan i nutid - ett bildningsuppdrag, 2)
förnyande av inlärning och tänkande,
3) småbarnspedagogikens betydelse, 4) att skapa ett företagarklimat,
5) stöd för lärare, 6) motionsinriktad
livsstil, 7) konstfostran och kulturens betydelse som välfärdsfaktor,
8) aktivt civilsamhälle, 9) invandrarna som resurs, 10) känslighet
i vuxenutbildning och 11) digitala utmaningar.
KuU delar redogörelsens uppfattning att bildning, gemenskap
och delaktighet är grunden för hållbar
tillväxt och välfärd och påpekar
att Finlands exceptionellt snabba väg till att ligga i framkanten
inom produktivitet och teknik inte hade varit möjlig utan
långsiktiga satsningar på mänskligt kapital
och kompetens på alla samhällsnivåer.
I framtiden får kompetens, utbildning och vetenskap ännu
större betydelse, anser KuU. Genom jämlik och
enhetlig grundläggande utbildning har vi byggt upp ett
bra system. Som komplement behöver vi förskoleverksamhet
av hög kvalitet och välfungerande utbildningslinjer.
I utlåtandet understryker KuU att skolan har många
olika betydelser och fördelar. En skola med adekvat resurstilldelning
lär inte bara ut fakta och färdigheter, utan den
skyddar också barnens och ungdomarnas utveckling och jämnar
ut skillnader i hälsa. Den stillasittande livsstilen är
ett särskilt orosmoment inför framtiden. Den försämrar
produktiviteten och konkurrenskraften i arbetslivet och är
starkt förknippad med skillnaderna i hälsa och
välfärd mellan befolkningsgrupperna och med den ökande
marginaliseringen. Att exempelvis uppleva framgång i skolan
eller i fritidsaktiviteter är viktigt för barn och
ungdomar och det stödjer deras utveckling genom att det
uppstår en cirkel av positiv inlärning i vardagen.
Fördelarna kan bli fler om det sektorsövergripande
samarbetet på lokal nivå förbättras.
Brister i lärandefärdigheterna kan till största delen
upptäckas redan långt före skolåldern,
enligt KuU. Därför kan förskolverksamheten
inklusive stödåtgärder i stor utsträckning
förebygga kumulering av problem i skolåldern och
förhindra att barnet råkar in i en ond cirkel
av misslyckanden. Redogörelsen hänvisar på många punkter
till att förtroende kommer att vara en stor framtidsfaktor
i det finländska samhället.
Skolan och skolsystemet spelar en stor roll för att
skapa en grund för ett förtroendesamhälle. Samtidigt ökar
olika former av närdemokrati och lokalt påverkansarbete
i betydelse. Den tredje sektorn kommer generellt sett att få större
betydelse. Formerna för påverkansarbete och delaktighet
kommer att variera mer. Fritt bildningsarbete är en viktig
del av vårt nationella och regionala bildningssystem också i
framtiden.
Beträffande undervisningsinnehållen diskuterar
KuU vilken typ av färdigheter som behövs i framtiden.
Till dem hör förmåga att förstå och hantera
information, växelverkan, till exempel förmågan
att argumentera, debattera, lyssna, spegla sig själv i
relation till andra, empati, till exempel medkänsla, och
företagande, företagsamhet i vid bemärkelse,
och demokrati. En annan innehållsaspekt som KuU lyfter
fram är en utredning som Företagarna i Finland
har gjort. Den visar att andelen företagare med grundskolebakgrund
sjönk från 20 till 12 procent mellan 2004 och
2013. Trenden är tydlig, nämligen att andelen
utbildning på yrkesskola, yrkeshögskola och universitet ökar.
Därför anser KuU det är nödvändigt
att man på alla utbildningsstadier fäster större
vikt vid att elever och studerande kan tillägna sig en
entreprenörsattityd.
Framtidsutskottet välkomnar särskilt
kulturutskottets syn att förmågan att hantera förändringar
i världen vilar är en av de viktigaste framtida
färdigheterna.
Med hänvisning till utlåtandet från
kulturutskottet och utredningar från delegationen Nytänk
(FrU 8/2013) konstaterar framtidsutskottet följande:
1. Det pedagogiska reformarbetet måste ta avstamp
i ett tankesätt inriktat på mänskligt
växande. I skolan måste barnen få verktyg
för att bygga en stark identitet. På så sätt
utvecklar de en sund uppfattning om sig själva och sin
förmåga.
2. Den nya överlevnadskompetensen är kopplad
till lärande, digital kompetens och arbetslivskompetens,
exempelvis kreativitet, kritiskt tänkande, interaktion, IKT-vana,
eget initiativ, social kompetens, självstyrning och ledarskap.
3. Framgångarna i Pisaundersökningen, som
jämför utbildningssystemen, förpliktar
oss att vidareutveckla skolundervisningen genom att investera i
nya lärandemiljöer och lärandemodeller.
4. Social kompetens måste få sin givna plats
i lärandet.
5. Förskoleverksamheten måste få en starkare
roll och större betydelse.
6. Eleverna måste få undervisning i
etisk känslighet, det vill säga lära
sig måla upp en riktning i sitt liv, inbegripet förmåga att
lägga upp långsiktiga mål som är
till glädje för dem själva och kan vara
till hjälp för andra.
7. Undervisningen och utbildningen ska prioritera initiativrikedom
och interaktionsprocesser. Eleverna måste få lära sig
söka information, uppmuntra sina kompisar och förstå och
producera ny kunskap.
8. Skolan ska lära barnen tänka i termer av
växande, det vill säga hur de själva kan
påverka sin inlärning och lära sig styra
sina liv. Skolan ska ge barnen möjligheter att uppleva
att de lyckats i sin inlärning och lära dem livskompetens. Idrott
och konstnärliga ämnen spelar en stor roll för
de ungas identitet och livshantering.
9. Framtidsutskottet ser gärna att entreprenörskap
lärs ut på alla utbildningsnivåer.
10. Det behövs större satsningar på utbildningsexport
och internationella arbetsmöjligheter för lärare.
Dessutom anser kulturutskottet att det är beklagligt
att granskningen av framtidsredogörelsen knappt alls beaktar
vilken central betydelse konsten och annan kultur har för
människans välbefinnande. Det innebär
att vi bör upprätthålla och stödja
bibliotek, museiväsendet, läroanstalter för s.k.
allmänbildande behov och möjligheter till ungdomsarbete
och kultur- och idrottsaktiviteter.
Framtidsutskottet instämmer med kulturutskottet
i fråga om betydelsen av kultur och konst samt fritt bildningsarbete.
Framtidsredogörelsen talar visserligen mycket om en
kultur av framförhållning, öppenhet,
företagsamhet, förtroende, kreativitet, arbete,
avund och skam och särskilt om den andliga kultur som Himanens
arbetsgrupp lyfte fram. Men framtiden för de egentliga
kulturtjänsterna och konsten behandlas knappt alls. På motsvarande
sätt nämns nog vikten av forskning jämte
internationella utmaningar i förbigående, men
vetenskapens framtidsutsikter och behov tas inte upp i egentlig
mening. Däremot talas det mycket om innovationer.
De viktigaste hörnstenarna för Finland, som är
litet till befolkning och ekonomi, är trots allt bildning
och kompetens. Kultur, konst, vetenskap och ett skolsystem i världsklass är
en ovillkorlig förutsättning för välfärden
och en hållbar utveckling.
Att samla universitetens finansiering och verksamhet i större
helheter samt att öka universitetens nationella och internationella
samarbete är viktiga åtgärder för
att utveckla vetenskapen och forskningen. Många finländska
institutioner och studieämnen är mycket små,
och i sådana enheter är det mångfalt
svårare att erbjuda kvalitetsutbildning och forskning på hög
nivå än i stora enheter.
Framtidsutskottet föreslår att nästa
regering bereder en vetenskapsstrategi för Finland. Också vetenskapen
måste tillförsäkras en grundläggande
finansiering nu och i framtiden.
Om vi vill ha en hållbar tillväxt som
grundar sig på innovationer och kompetens, får
vi inte trappa ner resurserna för undervisning och forskning
utan i stället se till att de ökar, menar utskottet.
Dessutom måste universiteten få ökade möjligheter
till utbildningsexport.
Statsrådet fattade den 5 september 2013 ett
principbeslut om förnyelse av statens forskningsinstitutioner
och forskningsfinansieringen. Enligt beslutet ska finansieringen
inriktas på forskning som syftar till att finna lösningar
på stora utmaningar i samhället. Ett annat mål är
att stärka en kunskapsbaserad verksamhetspolitik och en
strategisk helhetssyn samt att systematiskt utnyttja forskning,
utvärdering, prognoser och utredningar i beslutsfattandet.
Principbeslutet innehåller också strukturella
förnyelser
Framtidsutskottet tillstyrker reformen, men samtidigt
måste det säkerställas att den konkurrensutsatta
forskningsfinansieringen räcker till och att det finns
tillräckliga resurser för att delta i EU:s forskningsprogram.
I 2010 års universitetsreform ingick målet
att universiteten ska fokusera på sina starka områden
och att små enheter som varit utspridda ska samlas ihop
med hjälp av samarbete. Samarbetet mellan universiteten
bör påskyndas, anser framtidsutskottet. Ett gott
exempel på utvecklingen av samarbetet är förslaget
om ett universitet fokuserat på användning av
trävirke i framtidsutskottets rapport Kaikkea muuta puusta
(TuVJ 3/2013). Genom samarbete kan också landskapsuniversiteten
utveckla en nationellt och internationellt betydande samlad kompetens inom
sina starka områden.
Det måste satsas på att utnyttja forskningsresultat
och kommersialisering. I dagsläget utnyttjas en alltför
liten del av forskningsresultaten.
Omställningar i lärandet kräver ändringar
i lärarutbildningen. Kulturutskottet föreslår
att också fortbildningen bör utökas så att
alla lärare kan uppdatera sin kompetens tillräckligt.
Skolornas förvaltning arbetar redan i stor utsträckning
med digitala redskap och förfarandena har till vissa delar
blivit mer flexibla och lättare att hantera. De digitala
verktygen har gett möjligheter för hem och skola
att fördela det pedagogiska ansvaret t.ex. genom elektroniska
kontakthäften.
Enligt en undersökning från 2013 om användningen
av informations- och kommunikationsteknik i europeiska skolor är
skolorna i Finland bland de bäst utrustade. Men när
det gällde apparaturens användningsgrad placerade
sig de finländska skolorna bland de sista då eleverna
själva tillfrågades. Eleverna har inte tillräckliga möjligheter
att utnyttja informations- och kommunikationstekniska redskap i
skolorna som stöd för lärandet. Som det
främsta hindret för att använda informations-
och kommunikationsteknik i undervisningen anförde de finländska
lärarna pedagogiska orsaker, såsom avsaknad av goda
modeller, knappt tilltagen fortbildning och avsaknad av digitala
läromedel. Mängden finländska lärare
som under de två senaste åren har deltagit i fortbildning
var också bland de lägsta i Europa. Kulturutskottet
anser det nödvändigt att användningen
och utnyttjandet av IT i undervisning och introduktion av nya inlärningssätt främjas
med alla till buds stående medel. Vi måste satsa
på grundläggande utbildning och fortbildning för
lärare och i större omfattning ta till oss sådana
metoder för att utveckla lärande och undervisning
med digitala redskap som i praktiken har visat sig vara användbara
Finlands internationellt högt värderade skolsystem
baserar sig på en god lärarutbildning. Att ta
in ny kunskap och implementera en pedagogik baserad på öppen tillväxt
samt ny teknik i de finländska skolornas vardag kräver
därför en betydande satsning också på lärarutbildningen samt
på kompetensledarskapet i skolorna. På lång
sikt kan just denna färdighet och förmåga
bli en betydande del av vår utbildningsexport.
Framtidsutskottet anser att vi i synnerhet måste
få mer fortbildning för lärare. Det kräver
resurser. Utbildningspersonalen kan också ha individuella
utvecklings- och fortbildningsplaner.
Framtidsutskottet föreslår också att
ny teknik som t.ex. informations- och kommunikationsteknik, virtuella
lärmiljöer och spel, programmering, robotik, 3D-utskrift
och bioteknik målmedvetet ska utnyttjas i undervisningen.
Det som enligt social- och hälsovårdsutskottets utlåtande
gett särskild anledning till oro inom social- och hälsovårdssektorn är
marginaliseringen av unga, den ökande ojämlikheten
bland barn och barnfamiljer och marginalisering som går
i arv. Digitaliseringen, som framhävs i framtidsredogörelsen,
innebär inom social- och hälsovården
att information om kunder och patienter överförs
i elektronisk form och sedan utbyts enbart av dem som använder
informationen. Social- och hälsovårdsutskottet
lyfter i sitt utlåtande fram t.ex. användningen
av e-recept, som nu gäller hela landet. Också det
elektroniska patientarkivet verkställs tidtabellsenligt.
Utnyttjandet av ny teknologi såsom exempelvis robotik inom
social- och hälsovårdsservicen har emellertid
enligt social- och hälsovårdsutskottet avancerat
långsammare än väntat.
Inom hälsovårdstjänsterna utnyttjas
enligt social- och hälsovårdsutskottet redan smarttelefoner,
datorer, olika test, sensorer och monitorer vilket har gjort tjänster
och information betydligt mer tillgängliga än
förr. Samtidigt ges hälso- och sjukvården
i tilltagande utsträckning hemma hos patienten och inte
på sjukhus och mottagningar. Patienterna tar också allt
mer ansvar för att upprätthålla sin hälsa.
Social- och hälsovårdsutskottet påminner
om att den tekniska utvecklingen ändå inte får
leda till ojämlikhet och marginalisering av de medborgare
som inte har möjlighet att utnyttja teknik. En del av kunderna
och patienterna inom social- och hälsovården är
de som är sämre lottade i samhället och som
i regel inte har likvärdiga ekonomiska eller kunskapsmässiga
möjligheter att utnyttja fördelarna med digitaliseringen.
Social- och hälsovårdsutskottet vill understryka
att de nya sätten att producera service också måste
beaktas inom den grundläggande och kompletterande utbildningen
av personal, inom planläggningen och vid planeringen av
servicestrukturerna. Dessutom måste de bestämmelser
som gäller ny teknik också säkerställa
att informationssäkerheten och datasekretessen håller
tillräckligt hög nivå och bedöma
behovet av att precisera reglerna för hantering av personuppgifter.
Som ett exempel på sådan lagstiftning som den
medicinska utvecklingen kräver nämner social-
och hälsovårdsutskottet bestämmelserna
om biobanker, som tillkom i syfte att främja användningen
av prover från människa för forskning
på ett sätt som skyddar den personliga integriteten.
Genom bestämmelserna fastställdes också att
samtycke och forskningsetisk förhandsbedömning
ska utgöra villkor för förvaring och
användning av proverna. Provgivaren fick rätt
att få information om de forskningsändamål
som proverna har använts för, vad som har undersökts
och ur vilka register uppgifter om honom eller henne har tagits.
Provgivaren har också rätt att få reda
på vissa uppgifter om sitt hälsotillstånd.
Framtidsutskottet anser att reformen av strukturerna
för social-, hälsovårds- och sjukvårdstjänster
måste påskyndas och att produktivitetsfrämjande
elektroniska system utan dröjsmål måste
tas i bruk inom social- och hälsovården. Social-
och hälsovården bör — precis
som skolorna — vara en föregångare när
det gäller att tillämpa och ta i bruk ny teknik.
Det kräver också att grundutbildningen och fortbildningen
för branschens personal utvecklas. Dessutom krävs
att vi ser till patientsäkerheten samt informationssäkerhet
och datasekretess. Regeringens måste nedmontera eventuella
administrativa hinder som står i vägen för
de nya arbetssätten.
1. Vid universiteten grundas innovationsenheter i biovetenskap
och medicin för att bistå forskare i att förädla
forskningsrön och bygga upp samarbetsprojekt tillsammans
med företag.
2. En ministeriegemensam innovationsstrategi för
den medicinska branschen utarbetas, förslagen i utredningen
Lääketutkimus Suomen kasvun tukijalkana (’Den
medicinska forskningen som ett stöd för tillväxten
i Finland’) genomförs och verkställandet
av tillväxtstrategin för forskning och innovationer
inom vårdbranschen stöds.
3. En fond inrättas för tillväxtfonderna inom
hälsoteknik och medicin som en hävarm
för kapitalinvesteringsmarknaden, finansieringen dirigeras
närmare den egentliga läkemedelsforskningen och börslistning
görs mer lockande som källa till tillväxtfinansiering.
4. Specialiserade enheter inrättas inom starka
kompetensområden (t.ex. ett nationellt cancercentrum och
en utvecklingscentral för god syn (SILK) och nya interdisciplinära
forskningsenheter och forskningsprojekt genomförs (t.ex.
precisionsdosering av läkemedel).
5. Det säkerställs att biobanker och
hälsoregister används effektivt vid forskning och
utveckling, och reglering som bromsar innovationer ska gallras bort.
Ekonomiutskottet anser att regeringen i framtidsredogörelsen
lyckats i sitt val av fokus: analysen av hållbar utveckling
och välfärd är rätt utgångspunkt
för att förutse konkurrensfaktorerna i framtiden.
Det hade likväl enligt ekonomiutskottet varit till fördel
om regeringen tydligare hade lyft fram viktiga initiativ och incitament.
Det hade också behövts en närmare riskanalys
i kombination med ett antal scenarioanalyser. I detta avseende är
ekonomiutskottet inne på samma linje som försvarsutskottet
och finansutskottet.
För att skapa den möjliggörande omvärld
som efterlyses i framtidsredogörelsen är det viktigt att
den offentliga sektorn blir bättre på att agera framstegsvänlig
kund på hemmamarknaden och lär sig testa och ta
vara på nya initiativ. Som exempel lyfter ekonomiutskottet
fram en ökning av cleantech och inhemsk bioekonomi. Nya
möjligheter kunde enligt ekonomiutskottet också gå att finna
inom utvecklingen av logistik, sensorteknik och artificiell intelligens.
Dessutom fäster ekonomiutskottet uppmärksamhet
vid robotik som en ny tillväxtbransch i vardande. Med nya typer
av servicerobotar kan vi få helt nya möjligheter
på den internationella marknaden. Robottekniken kan medverka
till att industrijobben blir kvar och rentav kommer tillbaka till
länder med höga personalkostnader.
Det krävs skyndsamt åtgärder som
tillåter att kunskaper och applikationer som genereras inom
utbildning och forskning nyttiggörs och kommersialiseras
betydligt effektivare, anser ekonomiutskottet i sitt utlåtande.
Utskottet anser också att det gäller att involvera
och aktivera en större del av befolkningen i samhällsaktiviteter.
I likhet med kommunikationsutskottet och jord- och skogsbruksutskottet
ovan anser också ekonomiutskottet det viktigt att främja
byggandet av ett telekommunikationsnät som täcker hela
landet.
En fungerande finansmarknad är ett av de viktigaste
elementen i företagens omvärld. Enligt ekonomiutskottet
finns det ett behov på marknaden dels för effektivare
användning av de nuvarande instrumenten, dels för
helt nya finansiella modeller. För att göra börsnotering
till ett mer attraktivt alternativ måste nödvändiga
lagändringar utredas och införas.
Det är motiverat att göra en övergripande
analys av det nuvarande företagsstödsystemet,
anser ekonomiutskottet. Systemet måste bli tydligare, öppnare
och mindre byråkratiskt.
I likhet med kommunikationsutskottet och jord- och skogsbruksutskottet
lyfter också ekonomiutskottet fram ekonomins förmåga
att förnyas som en kritisk framgångsfaktor. Den
offentliga förvaltningens roll ska primärt vara
att tillhandahålla möjligheter och först
sekundärt att fylla igen luckor på marknaden.
Utskottet betonar de globala möjligheterna för
hållbar tillväxt i anknytning till bioenergi och
biomaterial, smarta elnät, intelligenta transportsystem
samt avfallshantering. Dessa spetsbranscher bör aktivt
och målmedvetet stödjas genom försöksverksamhet,
referensanläggningar, standarder, ekonomisk styrning samt
nya finansieringsinstrument och verksamhetsmodeller.
Man bör öka produktionen av biodrivmedel
och flytande biobränslen, biologiskt kol och biogas samt
användningen av skogsbaserad biomassa (pelletar, hetluftstorkat
dvs. torrefierat trä eller andra biomassabaserade förädlade
produkter) för att ersätta stenkol t.ex. i pulverförbränningspannor
på det sätt som anges i regeringens energi- och
klimatpolitiska redogörelse eller till och med snabbare,
om möjligt. I flerbränslepannor kan användningen
av skogsflis även ersätta användningen
av torv.
Utskottet vill lyfta fram betydelsen av att kunnandet
i anknytning till smart mätning kommersialiseras och exporten främjas.
Detta kunnande kan utnyttjas i fråga om både smarta
elnät och intelligenta transportsystem och byggande. Att infrastrukturen
och tjänsterna blir mer och mer automatiserade öppnar
mångsidiga tillämpningsmöjligheter för
kunnandet inom smart mätning, vilket i sin tur påverkar
hållbarheten.
Flera av de sakkunniga som framtidsutskottet utfrågade
lyfte fram den så kallade sjätte vågen
enligt vilken den nästa vågen inom teknisk utveckling
och ekonomisk tillväxt baserar sig på lösningarna av
mänsklighetens svåraste problem. Tecken på detta
sågs också under framtidsutskottets resa till
Kina där Kina presenterade sina tankar om att under de kommande
decennierna satsa på energieffektivitet och att rengöra
miljön.
Miljötekniken (cleantech) ger stora möjligheter
till global tillväxt. Utmaningarna gäller snarare
hemmamarknaden och referensanläggningar.
Framtidsutskottet finner det förnuftigt att de
nationella satsningarna bl.a. på miljö, avfallshantering,
energi, trafik, byggande samt välfärd och utbildning
inriktas på de teknikområden där vi ser
möjligheter till export. På så sätt
kan vardagliga och nödvändiga anskaffningar på hemmamarknaden
också stödja produktutvecklingen och fungera som
referens vid export.
Dessutom föreslår framtidsutskottet
att
1. Statsrådet utreder hur crowdfunding kan främjas
som ett sätt att sänka tröskeln för
investeringar i nystartade företag och tillväxtföretag.
2. Finansinspektionen utarbetar en definition på en
aktiebaserad crowdfunding och tolkningsanvisningar för
vad som kan göras utan att man har tillstånd att
verka som placeringsrådgivare.
3. Definitionen på vederlag luckras upp så sätt
att det också kan vara t.ex. en vara eller tjänst
som är allmännyttig eller gagnar en tredje part.
4. Gränsen på 1,5 miljoner euro och
150 personer för att samla in kapital för crowdfunding
ska omvärderas.
5. Den offentliga sektorn inleder och stödjer
försöksprojekt som tillämpar crowdfunding.Framtidsutskottet
föreslår också att statsrådet
inleder åtgärder som ökar intresset för
att agera företagsängel. Utskottet anser exempelvis
att man genom försöks- och pilotverksamhet ska
utreda hur asymmetriska modeller och beskattningen fungerar och
hur privata riskinvesteringar kan främjas. Osymmetriska
modeller kännetecknas av att staten bär den största
risken i placeringsverksamheten.
Framtidsutskottet föreslår också att
statsrådet utreder om det exempelvis genom lagstiftning,
skatter, främjande av finländskt ägande
och exempelvis asymmetriska modeller går att minska risken
vid investering i nystartade företag och tillväxtföretag
till en nivå där de stora ankarinvesterarna kan
investera ännu mer också i sådana företag.
Framtidsutskottet anser det särskilt viktigt
att staten underlättar skapandet av en obligationsmarknad
och andra instrument som underlättar placeringen av eget kapital
för finansieringen till små och medelstora företag
i Finland och t.ex. genom skattetekniska metoder sänker
tröskeln för de medelstora företagen
för börsintroduktion på en s.k. multilateral marknadsplats
för att det ska bli lättare att samla eget kapital.
Åren 2013 och 2014 samverkade framtidsutskottet
också med Kinesiska folkets konsultativa konferens (CPPCC).
Förslaget om att samarbeta kring utvecklingen av en modell
för grön tillväxt kom från CPPCC.
Framtidsutskottet inkluderade också finska exportföretag
inom cleantech i samarbetet och samverkade dessutom med Tekes nätverk
Beautiful Beijing samt Finpro. I samarbetet ingick ett flertal evenemang
i Kina och Finland. Erfarenheterna av riksdagens och ledamöternas
delaktighet i att främja exporten var goda och framtidsutskottet
föreslår att riksdagen i framtiden oftare beaktar exportfrämjandet
i sin internationella verksamhet.
Teman i arbetslivs- och jämställdhetsutskottets utlåtande är:
1) att se tillväxt- och sysselsättningsmöjligheterna,
2) förändringen av arbetslivet, 3) arbetshälsa
och meningsfullt arbete, 4) utbildning och livslångt lärande,
5) jämställdheten mellan kvinnor och män,
6) integritet och särbehandling och 7) den offentliga sektorns roll.
I likhet med försvarsutskottet tar också arbetslivs-
och jämställdhetsutskottet ställning
till redogörelseförfarandet. Enligt arbetslivs-
och jämställdhetsutskottet är det med
avseende på förfarandets effekter viktigt att
också hålla ett öga på hur tillvägagångssätten
i redogörelsen utfaller.
I likhet med framtidsredogörelsen anser arbetslivs-
och jämställdhetsutskottet att en av de stora
utmaningarna inför framtiden är hur vi ska kunna
bygga upp och upprätthålla ett tillräckligt ekonomiskt
välstånd. Utskottet påpekar därför att
en av de viktigaste faktorerna är att skapa hög sysselsättning.
Digitaliseringen intar en central position i framtidsredogörelsen;
enligt arbetslivs- och jämställdhetsutskottet
har den en stor betydelse för tillväxt och sysselsättning.
Men betingelserna bör i framtiden stärkas också inom andra
lovande tillväxtbranscher som är relevanta för
sysselsättningen, t.ex. livsmedelsproduktion, bioteknik
och bioekonomi, gruvindustri, cleantech och turismindustri. Samtidigt
måste vårt samhälle enligt arbetslivs-
och jämställdhetsutskottets åsikt bli
mer internationellt genom större arbetskraftsinvandring,
fler utländska studerande och större internationell
rörlighet bland finländarna.
Regelbundet heltidsarbete kan enligt utskottet komma att spela
en mindre roll. I framtiden kommer det att vara svårare
att göra vattentäta skott mellan arbete, arbetslöshet,
avlönat arbete, företagande och fritid. Arbetet
förändras också kvalitativt sett. Framtidens
arbetslivskarriär är komplex och enskilda anställda
har större frihet att planera sitt arbete samtidigt som
ansvaret för att generera resultat ökar. Arbetslivs-
och jämställdhetsutskottet påminner om
att det behövs nya tänkesätt när
arbetet finns på flera olika platser, inkomsterna kommer
från flera olika arbeten, deltidsarbete ökar och
entreprenörskap blir vanligare. Det behövs nytänkande
om spelregler, anställningstrygghet och produktivitet i
ett föränderligt arbetsliv. Dessutom behöver
vi mer flexibla metoder för att kombinera arbete, lärande,
företagande och annat liv. Omställningen ställer
också utbildningen inför utmaningar. I likhet
med kulturutskottet anser också arbetslivs- och jämställdhetsutskottet
att det inte längre räcker med att ta till sig
kunskap. I stället kräver samhället övergripande
hantering och kreativ tillämpning av kunskap, förmåga
till kritisk bedömning, förhandlings- och samarbetsförmåga,
emotionell, etisk och social kompetens och tekniska färdigheter
som behövs i informationssamhället. Barn och unga
måste få adekvat stöd i övergången
mellan olika stadier. I en omvärld med livslångt
lärande och komplext arbetsliv måste också de
vuxna förnya sig i större omfattning och förbättra
sin yrkeskompetens under sin yrkesverksamma tid. Förändringarna
i arbetslivet ställer nya krav också på arbetshälsa
och välbefinnande i arbetslivet.
Framtidsutskottet anser att Finland bör bedriva
en aktivare sysselsättningspolitik enligt svensk modell.
Hinder och pålagor som belastar sysselsättning
och entreprenörskap bör undanröjas och
det måste bli lättare att anställa folk.
Framtidsutskottet menar att det hos oss behövs
aktiva insatser för att 1) öka jobben och finländskt ägarskap
och minska sysselsättningsriskerna, 2) förlänga
tiden i arbetslivet, 3) få ut de unga i arbetslivet tidigare
och 4) främja sysselsättningen bland invandrare.
Framtidsutskottet anser att Finland framför
allt bör gå in för att skapa nya företag,
bemöta arbetslivets förändrade utbildningsbehov,
utveckla hemmamarknaden, främja försök
med referensanläggningar för ny teknik och liknande,
stödja företags internationalisering och undanröja
legislativa begränsningar.
Arbetslivs- och jämställdhetsutskottet konstaterar
i sitt utlåtande att vår arbetsmarknad mycket tydligt är
uppdelad i kvinnliga och manliga områden och att arbetslivet
fortfarande ser olika ut beroende på kön. T.ex.
samma lön för likvärdigt arbete är än
så länge bara ett mål. Vidare är
skiljelinjerna i utbildnings- och yrkesvalsfrågorna fortfarande
könsbestämda. Skiljelinjer är också jobbsvinnet
inom mansdominerade branscher, den stora andelen tidsbegränsade
anställningar bland kvinnor och den sämre situationen
på arbetsmarknaden för unga kvinnor. Dessutom drabbas
kvinnor oftare av våld i arbetslivet än män.
Därför anser arbetslivs- och jämställdhetsutskottet
att jämställdhetsaspektens roll skulle ha varit
ett genomgående tema i redogörelsen.
Det som enligt social- och hälsovårdsutskottets
såväl som arbetslivs- och jämställdhetsutskottets
utlåtande gett särskild anledning till oro inom
social- och hälsovårdssektorn är marginaliseringen
av unga, den ökande ojämlikheten bland barn och
barnfamiljer och marginalisering som går i arv. I synnerhet
elevvården och elevhandledningen i grundskolan spelar en
stor roll för att varje barn och ung person ska kunna garanteras
likvärdiga villkor. Vi bör bli mer uppmärksamma
på förhållandena i skolor i pendlingsområden
med hög arbetslöshet, lägre utbildningsnivå och
invandrartät invånarstruktur.
Även arbetslivs- och jämställdhetsutskottet
(i likhet med kommunikationsutskottet, jord- och skogsbruksutskottet
och ekonomiutskottet) anser att synpunkterna i redogörelsen
om behovet också av fördomsfria försök
går i rätt riktning — men betonar samtidigt
att sådana försök ändå inte
kan ersätta planering eller beredning på bred bas.
Att förvaltningen bantas ner och att funktioner läggs
ut får inte äventyra en välfungerande förvaltning,
att verksamheten är förutsägbar eller
att medborgarna åtnjuter rättsskydd och jämställdhet.
Framtidsutskottet delar utskottets mening om betydelsen
av jämställdhetsfrågorna för
en hållbar tillväxt, välstånd
och ett starkare förtroendesamhälle. Jämlika möjligheter
för kvinnor och män har aktualiserats i lycklighetsundersökningar
som en faktor som förklarar välbefinnande och
som en förutsättning för ett förtroendesamhälle.
Men jämställdhet måste också gå att
förena med en intelligent diversifiering i fråga
om områden och individer: regionernas och individernas
förmågor och behov varierar och jämställdhet får
inte uppfattas som nivellering.
6. Faktorer som genomsyrar och påverkar strukturerna
I statsrådets framtidsredogörelse granskas knappt
alls demokratins framtid eller statens nya roll — trots
att också den internationella arbetsgruppen under ledning
av Himanen tog upp detta behov i sin slutrapport. Enligt Himanens
arbetsgrupp handlar Finlands och Europas nuvarande problem inte
om finansiell recession eller finanskrisen, utan om en mer omfattande
ekonomisk, social, kulturell och politisk kris. Därför kan
krisen inte greppas enbart med finanspolitiska metoder; en hållbar
tillväxt kräver också ändringar
i strukturerna för politik, samhälle och ekonomi.
Demokrati
I samhällsdebatten betonas statens roll och omställningar
i dess uppgifter. Bakom det ligger frågan om en värdegrund,
ett samhällskontrakt och förtroende. Vi måste
således begrunda våra uppfattningar om demokratin
och dess framtid.
Respekt för demokratin, de mänskliga rättigheterna
och rättsstaten utgör grunden för det
finländska samhället. Varken regeringens framtidsredogörelse
eller den långsiktiga demokratipolitiska redogörelsen
(SRR 3/2014 rd) tar med avseende på att bygga
framtiden upp olika demokratiområden och hur de tar sig
uttryck. Inte heller bedöms demokratins funktion på olika
nivåer. Angående hur vi i Finland ser på och
förstår demokratin saknas många områden
och nivåer som är livsviktiga för skötseln
av våra gemensamma angelägenheter och som påverkar
varje finländares liv. Också politikens område är
relativt begränsat. Även om granskningen skulle
begränsa sig till så kallade statliga ärenden,
måste demokratin i framtiden ännu tydligare försöka nå de
nivåer och instanser för makt och påverkan
där vi alla är delaktiga och som redan idag i hög
grad påverkar våra avgöranden.
Framtidsutskottet anser att demokratin i Finland uppfattas
alltför snävt.Den gamla demokratin bör
stärkas och den nya bör förutses. Vi
måste våga pröva på det nya.
Vi måste beakta de svaga signalerna. Vi måste
också bereda oss på svarta svanar och överraskningar
på gott och ont.
Framtidsforskarna understryker att vi har många framtider
framför oss. Demokratiforskarna säger å sin
sida att det finns många slags demokratier. I Finland har
vi under de senaste decennierna snävat in demokratibegreppet
så att det enbart gäller detaljer som anknyter
till maktelitens förhållanden eller till valteknik
eller försök med medborgaraktiviteter på gräsrotsnivå.
Till exempel talades det redan i samband med reformeringen av konstitutionen
på 1970- och 1980-talen om att demokratin kan ha många
nivåer: den kan vara global, europeisk, regional eller
lokal. Demokratin berörde mycket olika typer av institutioner:
staten, kommunerna, förvaltningen, organisationer, arbetsmarknaden,
företag, ämbetsverk och inrättningar,
skolor, universitet, husbolag och rentav familjer. Demokratin ansågs
ha såväl politiskt som socialt och ekonomiskt
innehåll. De demokratiska formerna var indirekt eller direkt
demokrati, tillämpade på varierande sätt.
Demokratin utvecklades starkt delvis för att lagberedning
och annan beredning i stora och viktiga samhällsfrågor
sköttes genom kommittéväsendet. Men i
motsats till Sverige har vi i hög grad avstått
från kommittéväsendet. Utredare har inte
ersatt att parlamentariker, forskare, tjänstemän,
intresseorganisationer och andra intressenter tillsammans diskuterade,
analyserade och föreslog lösningar på problemen.
Det har gått hål i det förtroendebaserade
konsensustänkandet.
Som ett led i uppmärksammandet av 150 år av riksdagsarbete
ordnade framtidsutskottet ett öppet seminarium om demokratins
framtid i Uleåborg den 13 oktober 2013. Samtidigt publicerades
boken Uusi ja vanha demokratia (TuVJ 7/2013). Texterna
av de sakkunniga som medverkade utgör en god bakgrund för
att begrunda hur de varierande formerna för direkt och
annan ny demokrati möter den gamla representativa demokratin.
I olika former av beslutanderätt och på många
håll där det utövas inflytande upplever
Finland ett klart växande demokratiunderskott, särskilt
med beaktande av framtida utvecklingstrender. Problemet måste
identifieras, erkännas och trots svårigheterna
måste vi också finna lösningar.
Globaliseringen har ökat demokratin och jämställdheten.
Den har gett hundratals miljoner människor jobb och välstånd,
och genom den snabba ekonomiska tillväxten har många
stater fått möjlighet att snabbt utveckla utbildningen, hälsovården,
infrastrukturen och andra fundament för framtida tillväxt
och för människorna välfärd.
Det ställs allt högre krav på demokratin, i
synnerhet i de utvecklade länderna, men samtidigt har globaliseringen
fjärmat människorna från beslutsfattandet
i frågor som berör dem själva. Den svaga
legitimiteten och tilliten, verklig eller upplevd, återspeglas
i allmänhetens inställning till det egna landets
ledning.
Det finns inga enkla lösningar för den globala demokratin.
Den globala nivån kan dock inte förbigås
när man diskuterar demokratins framtid. Det finns åtskilliga
problem som nu på 2000-talet väntar på demokratiska
lösningar, inte minst klimatförändringen,
befolkningsökningen och fattigdomen, men också olika
politisk-ekonomiska kriser. Ser man till den senaste tidens utveckling
aktualiseras också en kärnfråga för demokratin,
nämligen hotet om krig såväl i närheten
som i Ukraina.
EU:s uppgifter, organisationer och förfaringssätt
har inte byggts upp med demokratin som särskilt fokusområde.
Man har särskilt på 2000-talet försökt
lyfta fram medborgarnas rättigheter och skyldigheter, men
demokratin som ett element på systemnivå är
fortsatt underutvecklad inom EU. Det är en fråga
om legitimitet för maktstrukturerna. Medan man i fråga
om de nationella parlamentens maktbefogenheter tidigare kritiserat
fördelningen av lagstiftningsmakt mellan EU och parlamenten,
har man på 2010-talet i ökande grad riktat kritik
mot fördelningen av budgetmakt. Finanskriserna har lett
till ökad föregripande finansiell tillsyn särskilt
inom EU, och kommissionen har makt att styra budgeten redan innan
den lagts fram för det nationella parlamentet.
De största problemen i fråga om att utveckla en
demokrati på multinationell nivå är sociologiska
och kulturella: Bräckligheten hos det civila samhället
och offentligheten i Europa samt EU-medborgarnas svaga identitet
och sköra solidaritet. Den finansiella krisen i Europa
har fått några positiva effekter med avseende
på demokratin — en ökad medvetenhet om ödesgemenskapet
i Europa, eller åtminstone i euroområdet, såväl
i media som bland den stora allmänheten. För att
det ska finnas en multinationell demokrati på EU-nivå måste
det finnas en medvetenhet om en europeisk sammanvävdhet.
Den statliga demokratinivå där Finland som nästan
enda europeiska land har ett underskott är nivån
mellan staten och kommunerna. Detta mellansteg kan utgöras
av regionförvaltning eller självstyre på landskapsnivå.
Till skillnad från andra länder vilar förvaltningen
i Finland på en stark statlig centralförvaltning
och på starka primärkommuner. Under början
av självständighetstiden ansågs det,
lite förenklat, att demokratin var förknippad
med de egna institutionerna, tillsatta genom val, och med rätten
att ta ut skatt för att täcka den egna verksamheten.
Kan det förhålla sig så att demokratiunderskottet är
en av bakgrundsfaktorerna till de problem som är förknippade
med åtskilliga stora reformer, däribland de pågående
reformerna av strukturerna i social- och hälsovården
och av kommunstrukturen? Genom valen får ledamöterna
mandat av folket att sköta de gemensamma frågorna,
och med stöd av detta bemyndigande kan de i viss mån
delegera makt nedåt, men inte uppåt.
Demokratin i företag och ämbetsverk har i Finland
diskuterats endast som ett element i en allmäneuropeisk
strömning på 1960- och -1970-talen. Det tillsattes
då flera parlamentariska kommittéer som fördjupade
sig i dessa frågor, men deras förslag gick inte
vidare. I ett flertal länder, däribland Tyskland
och Sverige, fick personalen representation i företagens
och ämbetsverkens ledningsorgan. Är demokratin
i företagen och ämbetsverken en förklaring
till att dessa länder lidit mindre av finanskrisen, lyckats
höja pensionsåldern och har bättre arbetstillfredsställelse?
Många forskare menar att det demokratiska systemets
trovärdighet och framtida möjligheter förutsätter
att vi börjar bedöma den ekonomiska makten i ett
demokratiskt perspektiv. Vi måste tala om demokrati och
ekonomi på samma villkor, med samma styrka, samtidigt och
på samma forum.
Man kan urskilja fem trender i omstöpningen av maktförhållandena
mellan demokrati, politik och ekonomi: 1) på grund av den
ekonomiska tillväxten har den ekonomiska makten ökat
på bekostnad av den politiska makten, där varje
väljare fortfarande bara har en röst, 2) den ekonomiska
makten har koncentrerats till en liten elit, 3) genom liberaliseringen
av marknaden och ekonomin har det privata tågat in på det
offentligas arenor, 4) den politiska makten har undanskuffats
från de ekonomiska arenorna; finansieringen av den politiska
verksamheten har övertagits av dem som har kapacitet, vilja
och intresse av att finansiera politiska aktiviteter, och 5) finansmarknaderna
har genom globaliseringen, avregleringen och datateknikens utveckling
flytt från nationalstaterna.
Trots nackdelarna hör Finland vid en övergripande
bedömning till dem som vunnit på globaliseringen.
Genom globaliseringen, internationella avtal, ekonomisk integrering
och ökad tillgång på och öppenhet
i fråga om information har politiken fått nya
verktyg. Samtidigt har demokratin stärkts och allmänhetens
direkta påverkningsmöjligheter ökat.
Inom ekonomin har man av tradition mätt mycket och
noggrant. Nu har det blivit möjligt att med allt större
noggrannhet mäta också sådana delområden
inom ekonomin och välfärden som tidigare var svåra
att bedöma, t.ex. fattigdom och lycka. Ett nytt, lågmält
tecken på att ekonomi, demokrati och jämställdhet
hör samman är försöken att definiera
girighet. På 2010-talet har Kyrkornas världsråd
för första gången lyft upp girigheten
till allmän debatt och arbetar med en definition och indikatorer
för mätning av dess olika former.
De politiska institutionerna har tämligen hjälplösa
sett sig nödgade att medge att politiken tvingats bära
ansvaret för allt svårare problem, medan verktygen
för att lösa problemen delvis lagts i andra händer — i
korthet från nationalstaterna till övernationella
institutioner och från politiken till ekonomin. Man kan
skönja några utvecklingstrender som inskränker
den nationella lagstiftande makten i alla demokratier: De stora
ekonomiska aktörerna har genom globaliseringen fått
ett nytt, fantastiskt maktredskap; möjligheten att flytta
kapital, produktion, jobb, huvudkontor, skatter, innovationer, forskning
och utveckling och nytänkande från ett land till
ett annat. De har haft denna möjlighet också tidigare,
men nu är denna vetorätt verklig och trovärdig.
Den övernationella lagstiftningen och regleringen har ökat
(EU, FN, WTO, ER, VB, IVF, G8 etc.).
Framtidsutskottet betonar vikten av att stärka
demokrati i alla dess former, inom alla samhällen och sammanslutningar och
på alla nivåer. Allmänheten förutsätter
uttryckligen i dåliga tider att den parlamentariska demokratin
ska använda den makt den har. Obalansen mellan politiken
och ekonomin har skapat en klyfta mellan allmänhetens ökande
förväntningar och den politiska makt som centraliserats
hos parlamentet och regeringen. Det krävs nya politiska
verktyg för att stärka demokratin.
Framtidsutskottet menar att parlamentarisk beredning
behövs i stora samhälleliga frågor som
sträcker sig över ett val och förutsätter
nytänkande. Det bör tillsättas en parlamentarisk
kommitté för att utreda hur demokratin och beslutsfattandet förändrats
inom olika samhällssektorer. Samtidigt bör kommittén
disktutera hur samhällskontraktet kan stärkas.
Ekonomi
En god, fungerande och stark ekonomi utgör en hörnsten
för samhället. Det finns tämligen divergerande
uppfattningar om förhållandet mellan ekonomi och
politik samt om innehållet i den ekonomiska politiken och
hur den ska inriktas, men det går ändå inte
att tänka sig en framtidspolitik som inte omfattar ekonomin.
Finlands utrikeshandelspolitik bygger på att vi ska
delta i den internationella integrationen, vars senaste fas kallas
globalisering. Det är ett livsvillkor för en liten
nation. Nyttan av globaliseringen har fördelats ojämnt,
men Finland hör obestridligen till vinnarna.
Samhällsekonomin i Finland har varit svag och blek
särskilt efter den finanskris som slog till 2008 och efter
den påföljande skuldkrisen som drabbade euroländerna.
Jämfört med självständighetens
första decennier och särskilt jämfört
med tiden efter 1960-talet skuggas nu utsikterna för Finlands
ekonomi av osäkerhet och långsam tillväxt.
Problemen kan delas in i konjunkturbaserade och strukturella faktorer.
När konjunkturen vänder försvinner endast
en del av problemen. De strukturella problemen består även
när konjunkturen vänder uppåt.
Redan på 1990-talet var man medveten om att befolkningsutvecklingen
kommer att bromsa upp den ekonomiska tillväxten från
och med 2010-talet. Den kraftigt minskande befolkningen i arbetsför ålder
innebär ett hinder för tillväxten. Detta
har man försökt åtgärda genom
att höja sysselsättningsnivån, förlänga
arbetslivet och främja invandringen. Till följd
av den gynnsamma ekonomiska utvecklingen har åtgärderna inte
gett alltför goda resultat. Ännu fram till för några år
sedan tänkte man att vi efter konjunkturvändningen
automatiskt återgår till den tidigare snabba tillväxten
utan att behöva göra några större
justeringar i de etablerade systemen.
Nokias svårigheter och försäljningen
av bolaget till Microsoft avslöjade problem i den finländska
produktionsstrukturen. Teknikindustrin expanderade snabbt från
och med 1990-talet och den steg vid sidan av skogsindustrin fram
som en andra grundpelare för den finländska industrin. Det
gav goda resultat och stabil tillväxt. Finland hade dragit
stor nytta av globaliseringen, men finanskrisen avslöjade
dess avigsidor. De viktigaste tillväxtområdena
inom Finlands industri, dvs. skogsindustrin och elektronikindustrin,
började gå tillbaka. Plötsligt upptäckte
man att Finland i stället för konjunkturproblem
råkat in i en strukturell ekonomisk kris.
En omstrukturering pågår redan inom de främsta
tillväxtområdena inom industrin, men trots det
tvingas regeringen brottas med att balansera de offentliga finanserna.
Det välfärdssamhälle vi byggt upp sedan
1960-talet har hamnat i en finansiell kris. Vi har i Finland av
hävd varit stolta över att ha hållit
kontroll över de offentliga utgifterna. Utgifterna har
normalt bara tillåtits växa om den ekonomiska
tillväxten medgett det. Den offentliga skulden är
låg i ett internationellt perspektiv och underskotten i
den offentliga ekonomi har varit moderata. Internationella kreditvärderingsföretag
har haft förtroende för hållbarheten
hos Finlands offentliga finanser.
I en rapport om den finanskrisen i Finland och förutsättningarna
för tillväxt (Suomen talouskriisin luonne ja kasvun
edellytykset; 2014) analyseras olika sätt att få fart
på den ekonomiska tillväxten. Prioritet nummer
ett är att få fart på de ekonomiska hjulen.
Utskottet omfattar tanken att företagsvärlden
utgör motorn för den ekonomiska tillväxten,
men staten har ansvar för att företagen har möjlighet
att anställa folk och driva en lönsam verksamhet.
Staten har en särskilt viktig roll när det gäller att
bygga upp en nyskapande och innovativ miljö, men det är
endast företagens förmåga att svara på marknadens
förväntningar som kan säkerställa
lönsamheten. Tonvikten för företagsstöden
måste förskjutas från bevarande till
förnyande åtgärder.
Den strukturella kris som avslöjades och förvärrades
av finanskrisen har i det rådande läget med svaga
tillväxtutsikter visat på de problem som orsakats
av den stora offentliga sektorns låga produktivitet. Den
finansiella basen har gett vika och Finlands position i den internationella
arbetsfördelningen försvagats, vilket visar att
de offentliga finanserna inte vilar på någon hållbar grund.
Det kan bli svårt att inom utsatt tid nå upp till
det medellånga mål som fastställts för
de offentliga finansernas utveckling. I värsta fall kommer
den offentliga skuldsättningskurvan att brytas senare än
väntat. Regeringens strukturpolitiska program är
inte tillräckligt för att permanent åtgärda
hållbarhetsgapet under de närmaste åren.
För att kunna säkerställa välfärdstjänsterna
måste den offentliga ekonomin vara hållbar. Det
kräver å sin sida att vi löser problemet
med den allt äldre befolkningen, höjer sysselsättningsnivån
och sörjer för att det finns tillräckligt
med arbetskraft, att arbetskraften är rörlig och
att utbud och efterfrågan på arbetskraft möts.
För att det ska uppstå skatteinkomster förutsätts
att skattebasen kan tryggas så att vi samtidigt säkerställer
den finländska produktionens internationella konkurrenskraft.
Eftersom Finland är medlem i Ekonomiska och monetära
unionen har vi inte tillgång till de traditionella penning-
och valutapolitiska verktyg som annars skulle utnyttjats i en strukturell
kris av dagens snitt. I och med att de institutionella ekonomisk-politiska
instrumenten förändrats har regeringen och arbetsmarknadsorganisationerna
nyckelroller. Skatte- och löneuppgörelser som
säkrar Finlands konkurrenskraft får en allt mer
accentuerad ställning i den ekonomiska politiken. Vidare gäller
det att ha beredskap för asymmetriska chocker.
Som EMU-medlem har Finland kunnat utnyttja fördelarna — bland
annat ekonomisk stabilitet och skalfördelar — med
ett stort ekonomiskt område.
Omstruktureringen i den globala ekonomin visar att automation,
robotik och digitalisering medför omskiftningar i den internationella
ekonomiska arbetsfördelningen. Staten måste stödja
den finländska ekonomins anpassning till denna förändring.
Utbildningssystemet måste kunna utnyttja digitaliseringen.
Det offentliga måste se till att den elektroniska serviceplattformen
byggs upp skyndsamt. Offentliga register och datalager måste öppnas
upp för allmänt bruk.
Utbudet på arbetskraft och arbetskraftens rörlighet
måste främjas. Produktionen av bostäder
till skäliga priser måste stödas på olika
sätt. Arbetslösa arbetssökande måste
snabbt slussas ut på arbetsmarknaden. Det måste
alltid löna sig att arbeta. Besluten om skyldighet att
ta emot erbjudna jobb har varit motiverade.
De långa studietiderna i Finland måste förkortas
bland annat genom att utveckla studiestödet i en riktning
som motiverar till kortare studier. Regeringen slog redan i samband
med vårens strukturpaket fast att behörighetsvillkoren
för tjänster måste luckras upp.
I sin strävan att förnya strukturerna
för Finlands ekonomi måste regeringen utnyttja
alla tillgängliga medel för att stödja
nyskapande tillväxtföretag och, om nödvändigt,
anvisa risk- och tillväxtkapital för detta ändamål.
Regeringen beslutade i sitt strukturpaket gallra bland
kommunernas uppgifter. Avsikten var att omkostnaderna ska minska med
en miljard euro. Balanseringen av de offentliga finanserna måste
fortsätta.
Statens uppgifter
Tillämpningen av den offentliga makten bygger på att
de statliga uppgifterna är korrekt specificerade. Redogörelsen
tar fasta på att samhället förnyas i
många avseenden, men den tar inte upp att statens uppgifter
förändrats och tar således inte heller
ställning till vad det innebär i ett framtidsperspektiv.
Statens grundläggande uppgifter fastställs i grundlagen
och i annan lagstiftning. Vidare sköter staten uppgifter
som baserar sig på politiska beslut. De lagfästa
uppgifterna är de mest bestående och de som är
allra svårast att ändra. Den finska statens nuvarande
uppgifter har uppkommit under århundradenas och decenniernas
gång och justerats utifrån varje tids samhälleliga
och ekonomiska behov. Det allmännas uppgifter återspeglar
allmänhetens uppfattningar om de institutioner som skapats
för samhällets och människornas behov.
I grundlagen har medborgarnas behov och det offentligas ansvar
för att behoven tillgodoses prioriterats. Det allmänna
har ansvar för att de grundläggande fri- och rättigheterna
och de mänskliga rättigheterna uppfylls. Till
detta ansvar hör att respektera, skydda och realisera dessa
rättigheter. Det allmännas primära uppgift är
att se till att de grundläggande rättigheterna enligt
grundlagen uppfylls. Allt annat är sekundärt.
Det allmännas yttersta ansvar är nära
förbundet med grundläggande ansvarsfrågor:
ju mer grundläggande mänskliga behov som hotas och
ju svagare individens egna resurser är, desto starkare är
individens rättigheter och desto klarare är det
offentligas skyldighet att sörja för individens
utkomst och säkerhet.
Grundlagen tar upp 1) direkt subjektiva rättigheter
såsom rättigheten till oundgänglig försörjning
och omsorg och till avgiftsfri grundläggande utbildning,
2) subjektiva rättigheter om vilka det bestäms
i vanliga lagar, i synnerhet rätt att få sin grundläggande
försörjning tryggad vid arbetslöshet,
sjukdom, arbetsoförmåga och under ålderdomen
samt vid barnafödsel och förlust av en försörjare,
och slutligen 3) det allmännas skyldighet att a) främja
sysselsättningen och verka för att alla tillförsäkras
rätt till arbete, b) stödja familjerna och andra
som svarar för omsorgen om barn så att de har
möjligheter att trygga barnens välfärd
och individuella uppväxt, c) främja vars och ens
rätt till bostad och möjligheter att själv
ordna sitt boende och d) verka för att alla tillförsäkras
en sund miljö och att var och en har möjlighet
att påverka beslut i frågor som gäller
den egna livsmiljön.
Grundlagen lämnar gränserna för den
offentliga makten tämligen öppna, med undantag
för de subjektiva rättigheterna.
Statens uppgifter utvidgades fortgående under 1900-talet.
Finanskrisen och skuldkrisen i EU-staterna visade att det allmännas
uppgiftsfält är sårbart i kriser. Staten
kan i normala förhållanden svara för
sina nuvarande uppgifter, men i en kris försvagas statens
funktionsförmåga och möjligheter att
kontrollera skeendena avsevärt. Ett annat identifierat
hot mot statens nuvarande uppgiftsfält är den
strukturella utveckling som redan på 1990-talet vidtog
i världshandeln och den globala ekonomin och som satt press
på de grundläggande antagandena för den europeiska
ekonomiska modellen och välfärdsmodellen.
I Finland har debatten om den offentliga sektorns roll varit
livlig ända sedan början av 1990-talet, till stor
del för att depressionen då tvingade regeringen
att skära ned på utgifterna. Startskottet för
debatten gick av hösten 1992 då budgetchef Raimo
Sailas lämnade ekonomiska rådet ett förslag
om förbättrande av balansen inom den offentliga
ekonomin (Julkisen talouden tasapainon parantaminen; FM
13.9.1992). Promemorian gick in på principerna för
omvärderingen av den offentliga sektorns uppgifter. Den
av Sailas initierade debatten om utgiftsgrunderna för den
offentliga ekonomin återspeglas i de värderingar
som låg bakom de offentliga utgiftsprogrammen. Den utgjorde
med andra ord en värdegrund för den promemoria
om Finlands andliga tillstånd och framtidsutsikter som
på uppdrag av statsminister Aho togs fram av den s.k. filosofgruppen
(Suomen henkinen tila ja tulevaisuus, SRK 1993).
Med tiden svalnade intresset för att diskutera principerna
för den offentliga sektorns uppgifter; på 2000-talet
ansågs det inte finnas något tvingande behov av
en sådan debatt. Den offentliga ekonomin balanserades ganska
snabbt på 1990-talet. Finland bibehöll en god
konkurrenskraft. Den ekonomiska tillväxten har upprätthållit
skattebasen, vilket räckt till för att finansiera de
statliga uppgifter som den finländska välfärdsmodellen
förutsätter. Nokia stod länge och på alla
plan för den innovativa inspirationen i landet. Den debatt
om statens uppgifter som fördes i början av 2000-talet
betonade hur den demografiska strukturomvandlingen sätter
tryck på den offentliga sektorns långsiktiga hållbarhet,
särskilt i fråga om finansieringen av pensionerna. Föreslagna
lösningar på problemet har varit att höja
pensionsåldern, öka effektiviteten i den offentliga
serviceproduktionen, ta fram nya finansieringsmodeller för
välfärdsprogrammen och modernisera de sociala
trygghetssystemen. Privatiseringen och den privata serviceproduktionen
har delat åsikterna.
Som ett led i den nuvarande regeringens program för
effektivitet och produktivitet fastställdes vilka statens
kärnuppgifter är. Projektet var krävande
och fick stor synlighet. Resultatet var däremot anspråkslöst.
Projektgruppen samlade hos tjänstemännen in förslag
på hur smärre överlappningar och tunga
förfaranden inom förvaltningen skulle kunna elimineras
eller reduceras. Projektet påminde i fråga om
såväl synlighet som resultat de projekt för
att minska byråkratin som genomfördes i början
av 1980-talet.
Bland andra länders motsvarande program för granskning
av de offentliga utgifterna kan nämnas Kanadas Program
Review från 1994-1999, Nederländernas Fundamental
Expenditure Review från 2009—2010 och Storbritanniens Spending
Review Framework från 2010. I dessa program utreds om de
befintliga statliga uppgifterna fortfarande kan hänföras
till och motsvarar allmänintresset och om statens roll är
legitim och nödvändig. Dessutom utreddes olika
alternativ för organiseringen av funktionerna, t.ex. om
en funktion ska vara offentlig, privat eller indirekt offentlig,
och om uppgifter som i dag sköts av staten kunde skötas
av andra parter eller om ansvaret för funktionen helt eller
i samverkan med staten borde överlåtas till den
enskilde. Programmen förde också fram olika modeller
för finansiering av uppgifterna.
I Finland är det kommunerna som producerar välfärdstjänsterna.
Staten har så sent som på 1990-talet överfört
en mängd lagfästa uppgifter till kommunerna. Det
har lett till en otydlighet i fråga om statens storlek.
Framtidsutskottet menar att omvärderingen av
statens uppgifter i hög grad är utsatt för
ett korstryck från olika håll. Det krävs
nu en politisk bedömning av den offentliga maktens framtida
roll och uppgifter. En parlamentarisk beredning lämpar sig
bäst för denna uppgift.
En utgångspunkt när man fastställer
statens uppgifter är att staten måste kunna sköta
de ålagda uppgifter på ett fullgott sätt.
Den måste också ständigt granska arbetsfördelningen
mellan den privata och den offentliga sektorn och hur ändamålsenliga
institutionernas verksamhetsprinciper är utifrån
de krav, möjligheter och begränsningar som den
ekonomiska, internationella och tekniska utvecklingen sätter
upp. Statsrådet har en övergripande roll och ska
svara för stabiliteten och för en effektiv allokering
av resurserna. Finanskrisen har gjort det klart att staten fortsättningsvis
har det slutliga ansvaret för kris- och riskhanteringen
och för att ekonomin är stabil och rullar på.
För att staten ska kunna svara för
de grundlagsenliga uppgifterna i en snabbt och kraftigt föränderlig
framtid måste det skapas ett bedömningsförfarande
för nya, lagfästa uppgifter. Förfarandet
skulle inkludera skyldighet att till exempel var femte år
från det att uppgiften antagits (EU:s allmänna
modell) bedöma för- och nackdelarna med uppgiften
och vid behov avstå från uppgifter som med hänsyn
till samhällets helhetsintresse är av ringa betydelse.
När nya uppgifter planeras måste man alltid
utreda om de är nödvändiga. Vidare måste
det utredas om det civila samhället kan sköta
och utveckla uppgifterna tillsammans med den offentliga sektorn.
Offentlig service, förmåner och transfereringssystem
måste utvecklas så att de blir mer sporrande och
stöder den enskildes ansvar.
Staten har det slutliga ansvaret för den offentliga
servicen, även om den produceras på olika sätt
i kommunerna eller sköts av organisationer, stiftelser
och kommersiella företag. Staten har den högsta
reglerande makten och kan inte överlåta ansvaret över
helheten.
Finansierings- och styrmekanismerna för de offentliga
uppgifterna måste vara klara och tydliga. De måste
säkerställa en högklassig serviceproduktion
på det mest ekonomiska sättet.
Teknik
Finländarna har av gammalt varit banbrytare och snabbt
anammat nyheter. Finland gick redan på 1800-talet i främre
ledet när det gällde ny teknik. Vi tog i bruk
elektrisk belysning och telefonen bland de första i världen.
Entusiaster byggde flygplan. Nokias framgångar inom teletekniken
var ingen lyckosam slump. I bakgrunden fanns en mängd energiska
hobbyutövare som ivrade för data- och teletekniken.
Till och med världens första kommersiella mikrodator
byggdes av finländska Digelius Elektroniikka 1973.
Pionjärandan inom Finlands teknologibransch var fortfarande
stark på 1980- och 1990-talen. Finland tog på 1990-talet
till sig internet och mobil teknik snabbare än omvärden och
var ett sannskyldigt skyltfönster för teknikvärlden.
Nokia gjorde succé och Finland glänste i jämförelserna
av konkurrenskraften. Men pionjärandan tynade bort nästan
obemärkt på 2000-talet, trots att det talades
mycket om innovationer. I framgångsruset smalnade perspektivet
på tekniken och dess möjligheter, och många
företag utöver Nokia fokuserade på att
gotta sig i det de redan uppnått. Den övriga världen
nådde i kapp oss och gick förbi särskilt
när det gällde att utnyttja nya, radikala teknologier.
Den avtynande pionjärandan och det smalnande perspektivet
har noterats av framtidsutskottet, vars grundläggande uppgifter
omfattar bland annat att bedöma konsekvenserna av ny teknik
och förutse den tekniska utvecklingen. Utskottet har nu
fått ett verktyg som måhända kan väcka
pionjärandan till nytt liv. Utskottets sektion Radikala
teknologier utvecklade 2012—2013 en modell för
att förutse den tekniska utvecklingen. Modellen kombinerar
identifiering av de möjligheter den radikala tekniken ger
utifrån analys av webbkällor med en systematisk bedömning
av dessa möjligheter. För identifieringen av möjligheterna
har bland annat Facebook utnyttjats. Omkring 600 personer har på detta
sätt deltagit i projektet genom s.k. crowdsourcing.
Modellen togs fram i två steg. Genom en preliminär
utredning (TuVJ 2/2013) inventerades vilka andra grupper
eller organisationer som systematiskt och i större utsträckning
arbetar med att förutse tekniska genombrott och hur de
arbetar. I det andra steget utvecklade sektionen en egen modell
och publicerade bedömningar av de mest lovande tillämpningarna
av de radikala teknologierna (TuVJ 6/2013).
Framtidsutskottets utredning är betydelsefull men utgör
dock endast startskottet för ett verktyg som kan användas
inte bara av dem som planerar Finlands teknologipolitik utan av
de mest skilda parter, däribland företag, organisationer, "businessänglar" och
regionala utvecklingsorganisationer. Det står var och en
fritt att med hjälp av verktyget skapa sig en aktuell bild
av den tekniska utvecklingen. Pionjärandan stärks
av möjligheten att medverka till uppdateringen av verktyget.
En doktorsavhandling om tillämpningen av verktyget i företagsmiljö är
på gång, vilket säger något
om det allmänna intresset. Modellen har också rönt
internationellt intresse.
I den första bedömningen av radikala teknologier
som gjordes med hjälp av den nya modellen bedömdes
lösningarna i sammanlagt tjugoåtta värdeskapande
nätverk, dvs. genom global klustring som utgår
från kundbehoven. Teknikerna bedömes även
utifrån deras mognad, dvs. hur långt utvecklingsarbetet
nått. Likaså bedömdes deras betydelse,
till exempel för den finländska exportindustrin.
Utredningsprojektet sållade fram de hundra radikala
tekniska lösningar som utifrån de då aktuella
uppgifterna bedömdes kunna förändra världen
mest. Dessa hundra tekniska lösningarna kan poängsättas
ur ett allmänt (globalt) eller ett finländskt
perspektiv. Dessutom kan de tekniker som ligger långt ner
på listan ses som svaga signaler och framtida kompetensbehov.
Utskottet anser att Finland bör ha uppdaterad
kompetens inom de tekniker som har förutsättningar
att i hög grad förändra världen
under de kommande decennierna. Utvecklingen inom de radikala teknologierna
måste bevakas ingående och aktivt. Vi måste
utveckla metoder för att genom snabb och uppmuntrande spridning av
aktuella bedömningar få till stånd försök
med de nya möjligheterna och för att snabbt kunna
reagera på förändringar i omvärlden.
Finland måste vara särskilt aktivt
inom de tekniker som är viktiga för landets stora branscher
och särskilt för exportbranscherna. Vidare måste
forsknings- och utbildningssystem i god tid skapa kompetens inom
tekniker som förväntas slå igenom först
om 20—30 år.
Exempelvis inrättades redan på 1950-talet
en professur i teoretisk elteknik vid Tekniska högskolan.
På 1960-talet fick högskolan sin första professur
i telekommunikation. Samma årtionde fick Tammerfors universitet
(1965) och Helsingfors universitet (1967) professurer i databehandling,
medan Uleåborgs universitet (1965) fick en elteknisk avdelning.
Dessa investeringar i datateknik (inkl. radioteknik) och
telekommunikation låg till grund för den senare
finländska datatekniska kompetensen. Elteknikens och elektronikens
andel av Finlands export var 1970 2 procent, 1980 4 procent,
1990 11 procent, 2000 31 procent och 2010 15 procent. Vetenskap
och grundforskning omvandlas alltså till affärsverksamhet
och industri, men tidsspannet kan vara mycket långt.
Reagerar man först när den nya tekniken redan är
utvecklad och säker är man hjälplöst
sent ute. Tekniska föregångare måste
ha djärva visioner, och utskottets modell för
att förutse den tekniska utvecklingen är ett bidrag
till att skapa ett klimat som stöder detta.
Framtidsutskottet föreslår att modellen vidareutvecklas
vid Finlands Akademi, Aalto-universitetet och/eller andra
tekniska universitet, Tekes, VTT, Sitra och/eller andra
motsvarande organisationer i samråd med utskottet. Det är
viktigt att sporra särskilt finländska företag och
unga som söker en riktning i livet att pröva på de
nya tekniska möjligheterna.
Framtidsutskottet rangordnade de tekniska tekniker som identifierats
med hjälp av modellen. Ur ett finländskt perspektiv
såg listan över de viktigaste teknikerna ut som
följer (2013):
Radikal teknik inom Finlands starkaste exportområden
- Antibakteriella och smutsavvisande
material och ytor
- Nanocellulosa och mikrofibercellulosa
- Trådlös överföring
2,5 terabit/sekund (vortex beam)
- Produktion av flytande bränslen med hjälp
av enzymer, bakterier och alger
Radikal teknik inom Finlands viktigaste exportområden
Top Ten
- Spelifiering av samarbete och
samhälle
- Robotbil
- 3D-utskrivning av föremål
- Förmånliga sensorer med tryckbara och andra
innovativa egenskaper
- Allt förmånligare solenergi
- Personlig kroppsanalysator
- Demensförebyggande läkemedel
- Lätta, effektiva och snabbt uppladdbara batterier
och kondensatorer
- Haptiska användargränssnitt
- Rörelsebaserade kontroller
Radikal teknik inom smalare exportområden Top Ten
- Öppen data och Big data
- Fritt organiserat distansarbete och nätbaserade
organisationer
- Teknik för utvidgad verklighet
- Omorganisering av lärandeprocessen
- Biochips och biosensorer som snabbt och förmånligt
identifierar egenskaper hos sjukdomar, fysiologiska tillstånd
och organismer
- Molnberäkning, massdata och processeringseffekt
- Rutinartad heltäckande DNA-avläsning
- Materialradar
- Modulär robotik
- 3D-modellering av miljön i realtid
Radikal teknik för de vetenskapligt mest intressanta
områdena Top Ten
- Extremt täta processorer
som beaktar kvantfenomenen
- Biochips och biosensorer som snabbt och förmånligt
identifierar egenskaper hos sjukdomar, fysiologiska tillstånd
och organismer
- Rutinartad heltäckande DNA-avläsning
- Demensförebyggande läkemedel
- Läkemedel baserade på gendata
- Livssimulering på cellnivå och konstgjorda
celler
- Genmanipulerade organismer som producenter av multifunktionella
material
- Förlängning av livstiden och bromsning av åldrandet
- Reparation och odling av organ, cellodling
- Nanokol i avlägsnandet av salt eller bakterier
och annan avskiljningsteknik
Lovande radikala lösningar i prototypfas (laboratorium)
Top Ten
- Trådlös överföring
2,5 terabit/sekund (vortex beam)
- Livssimulering på cellnivå och konstgjorda
celler
- Piezoelektriska energikällor, tillvaratagande
av kinetisk energi
- Förlängning av livstiden och bromsning av åldrandet
- 3D-utskrivning av byggnader
- Reparation av hjärnan och utvidgning av dess kapacitet
- Effektiva, lätta solpaneler
- 3D- och 4D-utskrivning av material
- Reparation och odling av organ, cellodling
- Självorganiserande virtuell värld utifrån webbens
3D-data
Framtidsutskottet föreslår att Finland
aktivt deltar i utvecklingen och införandet av teknikerna
och särskilt satsar på att främja och
tillämpa de nämnda teknikerna i forskningen, produktutvecklingen och
utbildningen.
Lika viktigt är att fortgående följa
och förutse förändringarna i fråga
om de radikala tekniska lösningarna, t.ex. hur väl utvecklingen
motsvarar förväntningarna och hur allmänt
spridda de blivit. Framtidsutskottets modell för att förutse
den tekniska utvecklingen måste därför
underhållas och utvecklas i samarbete med dem som producerar
och utnyttjar prognosdata. Modellen och utvecklingen av den utgör
ett led i det nationella konceptet för förutseende
av utvecklingen.
Utskottet har i sitt utlåtande om om statsbudgeten
för 2014 (FrUU 3/2013 rd) konstaterat att satsningarna
på forskning och utveckling håller en relativt
hög nivå i Finland: år 2012 är
FUI-utgifternas (forskning, utbildning, innovationer) andel av Finlands
bruttonationalprodukt 3,65 procent. Samtidigt är dock den
offentliga sektorns satsning på incentiv för FUI-verksamhet inom
företag en av de lägsta bland OECD-länderna.
I Finland utgör den offentliga forsknings- och utvecklingsfinansieringen
till företagen knappt 3 procent (2010) av företagens
egna satsningar medan den i OECD-länderna uppgår
till ca 7 procent (TEKES). Konflikten beror på att merparten
av den offentliga finansieringen avdelas för forskning
som inte eftersträvar vinster för näringslivet.
Av den offentliga finansieringen på cirka 2 miljarder euro
eftersträvar endast ca 40 procent direkt nationalekonomiska
vinster och framgång för näringslivet.
I Finland är nivån på de offentliga forsknings-
och utvecklingsincitamenten till företagen i proportion
till bruttonationalprodukten endast en tredjedel jämfört
med Förenta staterna, två tredjedelar jämfört
med Sverige och hälften av nivån i EU. I avvikelse från
de flesta av våra konkurrentländer har satsningarna
dessutom sjunkit ytterligare under de senaste åren.
I regeringsprogrammet var målet för FUI-satsningarna
4 procent av bnp. Det målet har ännu inte nåtts.
Utskottet uppmanar till ansträngningar för att
målet ska nås. Vidare föreslår
utskottet att FUI-satsningarna i synnerhet ska inriktas på tillväxtsökande
företag och på grundforskningen.