Motivering

Allmänt

EU:s stridsgrupper har varit i beredskap i halvårsperioder sedan 2007. Finland har sammanlagt fyra gånger tidigare deltagit i EU:s stridsgrupper (2007, 2008, 2011). Erfarenheterna av det tidigare deltagandet har enligt utrikesministeriet och försvarsministeriet varit positiva.

Utrikesförvaltningens sakkunniga har under utfrågningen framfört att Finland från första början konsekvent har understött utvecklandet av EU:s gemensamma utrikes- och säkerhetspolitik och militära krishanteringskapacitet. Stridsgrupperna har inom den militära krishanteringen betraktats som ett viktigt inslag i den verktygsarsenal som EU har till sitt förfogande när kriser uppstår. Finland har därför orsak att bidra med sin insats till unionens åtgärder inom detta politikområde.

Från försvarsförvaltningen framfördes i sin tur att trots att stridsgrupperna inte har använts hittills har deras betydelse för utvecklandet av stridskrafternas kapaciteter bibehållits. Deltagandet i snabbinsatsstyrkorna är en viktig del av utvecklandet av Finlands försvar. I synnerhet de senaste kriserna har visat att försvarets förmåga och beredskap att reagera på hot som eskalerar snabbt och är svåra att förutse är en central fråga för det nationella försvarets trovärdighet.

Försvarsutskottet anser att de synpunkter som lyfts upp i redogörelsen och utfrågningen av sakkunniga väger tungt och förordar Finlands deltagande i den nordiska stridsgruppen.

Den nordiska stridsgruppen och det finländska deltagandet

Den nordiska stridsgruppen som står i beredskap under första hälften av 2015 har ställts upp av Sverige, Finland, Norge, Estland, Lettland, Litauen och Irland. Sverige är för tredje gången ledarnation för den nordiska stridsgruppen med 1 900 soldater av en sammansättning på 2 500 soldater. Med beaktande av Sveriges insats ansvarar de sex övriga länderna i gruppen endast för sammanlagt 600 soldaters uppgifter, vilket innebär att man agerar multinationellt också i små sammansättningar.

Finland deltar i beredskapsperioden genom att ställa upp arméns helikopterenhet och behövliga stödelement, sammanlagt ca 70 soldater och fyra NH90-helikoptrar. I sammansättningen finns bara en reservist som fungerar som den finländska gruppens läkare. I redogörelsen konstateras att endast i truppregistret antecknade färdigt utbildade och utrustade trupper ska ingå i snabbinsatsstyrkans beredskap. Utskottet anser att det är bra eftersom det möjliggör en långsiktig planering av verksamheten på ett sätt som medför en maximal nytta för beredskap i försvarsmaktens samtliga tre huvuduppgifter.

Enligt utredningen till utskottet är helikopterenhetens uppgift att genomföra medicinsk evakuering (MEDEVAC). Det är fråga om en kritisk kapacitet för genomförandet av insatsen och visar enligt utskottet också att effekten av deltagandet i operationen inte ska mätas med hur många soldater som sänds ut till missioner. Att genomföra medicinsk evakuering är en ny kapacitet som utöver utvecklingen av det nationella försvaret stärker försvarsmaktens kompetens när stöd ges till andra myndigheter i Finland.

Enligt utredningen till utskottet har förberedelserna för den nordiska stridsgruppen framskridit enligt planerna. Stridsgruppens största övning ordnades vid månadsskiftet oktober-november. I detta sammanhang ordnades en POLEX-beslutsövning på ministernivå. Det är välkommet att man den här gången har använt en lättare nationell handlingsmodell för de nationella förberedelserna. Den lättare modellen innebär bl.a. att personalen deltar i övningsverksamhet som leds av ledarnationen och i en nödvändig kompletterande övningsverksamhet. Personalen anställs inte heller i anställningsförhållande för krishanteringsuppdrag under den tid som förberedelserna pågår utan först när en eventuell insats inleds. Denna modell ger betydande kostnadsbesparingar. Kostnaderna för inrättande, utbildning och beredskap är nu ca 4,6 miljoner euro per år. Utskottet hänvisar i detta sammanhang till Finlands tidigare deltagande i stridsgruppen 2011. Då var kostnaderna för utbildning och beredskap i två olika stridsgrupper för 300 soldater ca 29 miljoner euro.

I redogörelsen konstateras att det med tanke på stridsgruppens eventuella användning är svårt att bedöma för vilken kris den nordiska stridsgruppen skulle behövas. Det har preliminärt bedömts att en insats kunde komma i fråga i kriserna i Afrika eller Mellanöstern. För Afrikas del har situationen i Mali lyfts upp.

Enligt utredningen till utskottet är det möjligt att Sverige använder de svenska delarna i stridsgruppen utanför ramen för stridsgruppen särskilt i det skede när det börjar vara uppenbart mot slutet av den sex månader långa beredskapsperioden att den nordiska stridsgruppen inte kommer att användas. Utskottet påpekar att en sådan konstellation redan var aktuell våren 2011 när Sverige använde den nordiska stridsgruppens luftstöd och sände Gripen-jaktplan för att delta i övervakningen av flygförbudszonen i Libyen.

I redogörelsen framförs att man är väl medveten i Sverige om problemen i anslutning till att EU:s stridsgrupper inte har använts. Sverige har aktivt fört fram både i Bryssel och med adress till FN att orsaken till att stridsgruppen inte används inte är Sveriges förmåga att fatta politiska beslut. Att bygga upp och utveckla rollen som ledarnation är dyrt. Det är inte längre tillräckligt i det svenska input-output-tänkandet att den nordiska stridsgruppen endast är i beredskap utan faktiska möjligheter att få inleda insatsen när övriga villkor uppfylls.

Sammanfattning

Problemen i anslutning till att stridsgrupperna inte används har redan kunnat iakttas under en längre tid. Utskottet bedömer att Europeiska unionen inte speciellt kraftfullt har försökt rätta till de missförhållanden som finns i konceptet från 2004. Konceptet för Natos snabbinsatsstyrkor från samma tid har ändrats vid flera tillfällen.

Utskottet välkomnar Europeiska rådets beslut från december 2013 att stridsgruppskonceptet ska reformeras och användbarheten ökas. Utskottet påpekar att i sista hand är det fråga om unionsländernas politiska vilja att använda grupperna. Efter 30 beredskapsperioder kan man med fog fråga sig varför det politiska beslutsfattandet om insatserna har visat sig vara så problematiskt under åren.

Det är av yttersta vikt att alla EU-länder har en samsyn på principerna för att sätta in stridsgrupper, anser utskottet. Men man bör inte ta fram några uppdrag som egentligen inte lämpar sig för stridsgrupperna bara för att testa konceptet i praktiken. Däremot bör den höga politiska risken för att sätta in grupperna sänkas. Det är viktigt att Finland aktivt arbetar i EU för ett flexiblare stridsgruppskoncept.

I redogörelsen konstateras att Finland i framtiden ska utreda beredskap för rollen som ledarnation i EU:s stridsgrupp. Frågan har preliminärt diskuterats i försvarsförvaltningen och rollen som ledarnation kunde bli aktuell tidigast i början av 2020-talet. Utskottet konstaterar att tills dess måste de nuvarande problemen i anslutning till användbarhet utredas. Rollen som ledarnation ska begrundas ordentligt ur flera olika synvinklar och riksdagen ska hållas fullständigt informerad om dessa planer. Utskottet påpekar att ledarnationsrollen i praktiken skulle binda alla resurser för militär krishantering för två år och endast beredskapen skulle kosta uppskattningsvis 50—100 miljoner euro.