Allmän motivering

Allmän bedömning

Av de orsaker som framgår av propositionens motivering och med stöd av erhållen utredning finner utskottet propositionen behövlig och angelägen. Utskottet tillstyrker lagförslaget men med följande anmärkningar och ändringar.

Religionsfrihetslagen avser enligt sin 1 § att trygga den religionsfrihet som föreskrivs i grundlagen. Religions- och samvetsfriheten tryggas i 11 § i grundlagen. Ett nära samband med religionsfriheten har 6 § 2 mom. i grundlagen som förbjuder särbehandling på grund av religion eller övertygelse. Av detta förbud följer ett åtagande för det allmänna att behandla alla religionssamfund eller livsåskådningsriktningar lika. Enligt 11 § 1 mom. hör till religions- och samvetsfriheten främst rätten att bekänna sig till och utöva en religion, rätten att ge uttryck för sin övertygelse, rätten att höra till ett religiöst samfund och den s.k. negativa religionsfriheten, dvs. rätten att inte höra till ett religiöst samfund. Till friheten att bekänna sig till och utöva en religion hör enligt förarbetena till reformen av de grundläggande fri- och rättigheterna att alla religiösa samfund kan bestämma om sina egna religiösa ceremonier (RP 309/1993 rd, s. 59/II).

Undervisningen i religion och livsåskådningskunskap samt religionsutövningen i skolorna

Förslaget.

Begreppet konfessionell religionsundervisning i lagen om grundläggande utbildning och gymnasielagen ersätts med undervisning i elevens eller studerandens egen religion. Enligt motiveringen kräver ändringen inga innehållsliga ändringar i religionsundervisningen. Den som ordnar grundläggande utbildning (och utbildningsanordnaren i gymnasiet) bör precis som nu ordna undervisning i den religion som flertalet elever (och studerande) företräder. Undervisningen ordnas utifrån vilket religionssamfund majoriteten tillhör. Det finns en ny bestämmelse om att en elev som inte hör till detta religionssamfund enligt vårdnadshavarens meddelande får delta i undervisningen. I gymnasiet fattar den studerande själv detta beslut.

För minst tre elever som hör till evangelisk-lutherska kyrkan och för minst tre elever som hör till ortodoxa kyrkosamfundet men som inte deltar i undervisningen i den religion som flertalet elever hör till ordnas undervisning i deras egen religion. Det samma gäller minst tre elever som hör till något annat religionssamfund, om deras vårdnadshavare begär det. I gymnasiet kan de studerande själva framställa en sådan begäran. — Dessa bestämmelser svarar mot de nu gällande. Nytt är däremot att elevens vårdnadshavare eller den studerande fattar beslut om vilken religionsundervisning eleven eller studernaden deltar i, om han eller hon hör till fler än ett religionssamfund.

Undervisning i livsåskådningskunskap skall ordnas om det finns minst tre elever eller studerande som har rätt till det. Detta gäller elever som inte hör till något religionssamfund och som inte deltar i undervisningen i den religion som flertalet tillhör. Det finns en ny bestämmelse om att också en elev som hör till ett religionssamfund men som inte får undervisning i sin egen religion på vårdnadshavarens begäran skall få undervisning i livsåskådningskunskap. I gymnasiet får den studerande själv fatta detta beslut.

Enligt den nya bestämmelsen får en elev som inte hör till ett religionssamfund på vårdnadshavarens begäran delta i sådan religionsundervisning som av elevens uppfostran och kulturella bakgrund att döma uppenbart svarar mot hans eller hennes åskådning. I gymnasiet fattar den studerande själv detta beslut.

I förslagen till ändring av lagen om grundläggande utbildning och gymansielagen ingår nya bestämmelser om deltagande i religionsutövning. Den som ordnar grundläggande utbildning skall enligt förslaget på förhand informera elevernas vårdnadshavare om gudstjänster och andra tillställningar och förrättningar som bör ses som religionsutövning och som ingår i skolans verksamhet. Vårdnadshavarna skall dessutom informeras om hur de kan meddela att eleven inte deltar i dessa aktiviteter. För elever av detta slag skall ordnas annan verksamhet. I gymnasiet är det de studerande som skall informeras och de får också själva meddela om de deltar. Bestämmelserna avser att säkerställa att elever och studerande inte i strid med 11 § 2 mom. i grundlagen tvingas delta i religionsutövning.

Bedömning.

I den grundlagsskyddade rätten att bekänna sig till och utöva en religion ingår också konfessionell religionsundervisning. Enligt förarbetena till reformen av de grundläggande fri- och rättigheterna (RP 309/1993 rd, s. 59—60) förutsätter religionsfriheten att individen har rätt till religiös undervisning eller världsåskådningsundervisning. I undervisning och uppfostran skall man också allmänt respektera individens övertygelse, barnets rättigheter och vårdnadshavarens rätt att ansvara för barnets utveckling. Den negativa religionsfriheten gäller också utövning av en religion. I 11 § 2 mom. i grundlagen föreskrivs explicit att ingen är skyldig att mot sin övertygelse ta del i en gudstjänst eller någon anna religiös tillställning. Bestämmelsen avser inte atthindra andra mänskors frihet till positiv religionsutövning.

Utskottet anser att bestämmelserna om undervisning i religion eller livsåskådningskunskap i propositionen står i samklang med grundlagen. Propositionen föranleder inte heller andra anmärkningar ur grundlagssynvinkel, framför allt för att undervisningen i elevens eller den studerandes egen religion enligt kulturutskottets karakteristik inte är sådan religionsutövning som avses i grundlagen. Därmed omfattar grundlagsutskottet kulturutskottets uppfattning om religionsundervisningens syfte och om vad kunskap om en religion kan omfatta. I undervisningen i elevens eller studerandens egen religion ingår utöver kunskapsinslaget till exempel böner, psalmer och insikter i olika religiösa förrättningar. Genom pedagogiska val har man i praktiken kunnat inverka på att vårdnadshavarna till barn som hör till olika grupper trots olikheterna mellan kyrkosamfunden har kunnat acceptera en religionsundervisning som bygger på en luthersk grundsyn. Trots att frågan har ett alldeles särskilt samband med de grundläggande fri- och rättigheterna anser inte heller grundlagsutskottet att detaljerna i religionsundervisningen behöver anges på lagnivå utan accepterar till denna del den allmänna utgångspunkten i lagen om grundläggande utbildning och gymnasielagen att undervisningens mål och centrala innehåll anges i läroplansgrunderna.

Grundlagsutskottet understryker i alla fall att det när lagen träder i kraft bör ses till att alla läroplaner uppfyller lagens krav på undervisning i elevernas egen religion på lika villkor och att det inte minst i gymnasiets läroplaner för undervisningen i religion och livsåskådningskunskap ingår ett allmänbildande avsnitt om de stora världsreligionerna. Utskottet framhåller vidare att lagstiftningen inte hindrar att konfessionellt inriktade skolor integrerar åskådningsfrågor i undervisningen i olika ämnen alltefter skolans specifika karaktär.

Grundlagsutskottet har ytterligare gjort en särskild bedömning av de föreslagna bestämmelserna om deltagande i religionsutövning och anknytande information. Bestämmelsernas räckvidd avses omfatta alla religiösa aktiviteter som ingår i skolans verksamhet, som religiösa morgonandakter, gudtjänster och andra tillställningar och förrättningar som är att betrakta som religionsutövning. De kan ingå i skolans gemensamma aktiviteter och i olika läroämnen. Den föreslagna bestämmelsen faller givetvis tillbaka på 11 § 2 mom. i grundlagen. Men det vore lämpligare att karakterisera den som en procedurbestämmelse, som kulturutskottet har gjort, för grundlagen kräver egentligen inte någon precisering i denna sak. Sett ur rent konstitutionell synvinkel kan bestämmelsen strykas. Utskottet anser att denna faktor väger tyngre och stryker de ifrågavarande paragraferna i det andra och tredje lagförslaget.

Kostnadseffekter.

Det faktum att en del av de nuvarande hindren för registrering slopas i religionsfrihetslagen bidrar enligt propositionen till att sänka tröskeln för religionssamfund att registrera sig. Detta kan i sin tur leda till att vi får fler religioner som huvudmännen för den grundläggande utbildningen och gymnasieutbildningen måste ordna religionsundervisning i. Det kan ha samma effekt att religionssamfund nu har möjlighet att tillåta att deras medlemmar hör till flera samfund. Regeringen bedömer att de indirekta kostnaderna för religionsundervisningen eventuellt ökar. Merkostnaderna går inte att beräkna, men sannolikt kommer de inte att vara särskilt stora.

Kulturutskottet påpekar att regeringen inte föreslår någon ändring i den gällande bestämmelsen om att det för minst tre elever eller studerande som hör till samma religionssamfund på vårdnadshavarnas begäran måste ordnas undervisning i deras egen religion. Utskottet anser på goda grunder att den kulturella mångfallden ger upphov till allt fler grupper av detta slag på många orter. Detta ökar kommunernas utgifter för utbildningen och då finns det en viss risk att öronmärkta medel tär på anslagen för den övriga utbildningen.

Grundlagsutskottet omfattar kulturutskottets syn och ser det som beklagligt att propositionen inte ger någon utredning om hur det eventuellt ökade behovet av undervisning i olika religioner över huvud taget går att tillgodose och till vilka kostnader. Regeringen bör lägga upp en plan med en bedömning också av de personella resurser som behövs för behörig undervisning i olika religioner. Utskottet påpekar att grundlagens krav på religiös jämlikhet i sista hand anger gränserna för hur den s.k. trepersonersregeln som ligger till grund för lagförslagen kan ändras.

Effekterna av att begravningslagen skjuts fram

Propositionen har samband med en proposition med förslag till begravningslag (RP 204/2002 rd) som riksdagen har under behandling. Meningen var att begravningslagen skulle träda i kraft samtidigt med religionsfrihetslagen. Begravningslagen kräver ändringar i kyrkolagen och lagen om ortodoxa kyrkosamfundet. Nu har det visat sig att kyrkomötets förslag till behövliga ändringar i kyrkolagen blir färdiga först vid kyrkomötet i maj 2003. Därför föreslås begravningslagen träda i kraft först i början av 2004. Å andra sidan finns det ingenting som hindrar att religionsfrihetslagen träder i kraft som planerat. Men på grund av att begravningslagen skjuts fram behövs det övergångsbestämmelser i religionsfrihetslagen om att gällande bestämmelser om begravningsverksamhet tillämpas fram till början av 2004.

Böndagsplakatet

I propositionens allmänna motivering noteras att staten i Finland av tradition årligen utfärdat ett plakat om fyra tacksägelse-, bot- och böndagar, dvs. det så kallade böndagsplakatet. Under självständighetstiden har böndagsplakatet utfärdats av statsrådet fram till 1931 och därefter av republikens president. Det finns inga bestämmelser om böndagar eller böndagsplakatet utan denna praxis går århundraden tillbaka i tiden. Justitiekanslern i statsrådet ansåg i sitt utlåtande om religionsfrihetskommitténs betänkande att en århundraden gammal sedvanerätt som ligger bakom böndagsplakatet utgör en rättsgrund som kan jämställas med lag på det sätt som avses i 57 § grundlagen. Utifrån detta anses det i propositionen att republikens president fortsatt kan utfärda böndagsplakatet utan särskild bestämmelse i lag. Presidenten föreslås med stöd av 58 § 3 mom. 3 punkten i grundlagen besluta om utfärdande av plakatet utan behandling i statsrådets allmänna sammanträde.

Enligt utskottets mening är det ohållbart att det oberoende av en entydig formulering i 57 § i grundlagens som trädde i kraft 2000 skulle kunna finnas med lag jämförlig sedvanerätt som bygger på sekelgammal praxis.