Allmän motivering
Allmän bedömning
Av de orsaker som framgår av propositionens motivering
och med stöd av erhållen utredning finner utskottet
propositionen behövlig och angelägen. Utskottet
tillstyrker lagförslaget men med följande anmärkningar
och ändringar.
Religionsfrihetslagen avser enligt sin 1 § att trygga
den religionsfrihet som föreskrivs i grundlagen. Religions-
och samvetsfriheten tryggas i 11 § i grundlagen. Ett nära
samband med religionsfriheten har 6 § 2 mom. i grundlagen
som förbjuder särbehandling på grund
av religion eller övertygelse. Av detta förbud
följer ett åtagande för det allmänna
att behandla alla religionssamfund eller livsåskådningsriktningar lika.
Enligt 11 § 1 mom. hör till religions- och samvetsfriheten
främst rätten att bekänna sig till och
utöva en religion, rätten att ge uttryck för
sin övertygelse, rätten att höra till
ett religiöst samfund och den s.k. negativa religionsfriheten,
dvs. rätten att inte höra till ett religiöst
samfund. Till friheten att bekänna sig till och utöva
en religion hör enligt förarbetena till reformen
av de grundläggande fri- och rättigheterna att
alla religiösa samfund kan bestämma om sina egna
religiösa ceremonier (RP 309/1993 rd,
s. 59/II).
Undervisningen i religion och livsåskådningskunskap
samt religionsutövningen i skolorna
Förslaget.
Begreppet konfessionell religionsundervisning i lagen om grundläggande
utbildning och gymnasielagen ersätts med undervisning i elevens
eller studerandens egen religion. Enligt motiveringen kräver ändringen
inga innehållsliga ändringar i religionsundervisningen.
Den som ordnar grundläggande utbildning (och utbildningsanordnaren
i gymnasiet) bör precis som nu ordna undervisning i den
religion som flertalet elever (och studerande) företräder.
Undervisningen ordnas utifrån vilket religionssamfund majoriteten
tillhör. Det finns en ny bestämmelse om att en
elev som inte hör till detta religionssamfund enligt vårdnadshavarens
meddelande får delta i undervisningen. I gymnasiet fattar
den studerande själv detta beslut.
För minst tre elever som hör till evangelisk-lutherska
kyrkan och för minst tre elever som hör till ortodoxa
kyrkosamfundet men som inte deltar i undervisningen i den religion
som flertalet elever hör till ordnas undervisning i deras egen
religion. Det samma gäller minst tre elever som hör
till något annat religionssamfund, om deras vårdnadshavare
begär det. I gymnasiet kan de studerande själva
framställa en sådan begäran. — Dessa
bestämmelser svarar mot de nu gällande. Nytt är
däremot att elevens vårdnadshavare eller den studerande
fattar beslut om vilken religionsundervisning eleven eller studernaden
deltar i, om han eller hon hör till fler än ett religionssamfund.
Undervisning i livsåskådningskunskap skall ordnas
om det finns minst tre elever eller studerande som har rätt
till det. Detta gäller elever som inte hör till
något religionssamfund och som inte deltar i undervisningen
i den religion som flertalet tillhör. Det finns en ny bestämmelse
om att också en elev som hör till ett religionssamfund
men som inte får undervisning i sin egen religion på vårdnadshavarens
begäran skall få undervisning i livsåskådningskunskap.
I gymnasiet får den studerande själv fatta detta
beslut.
Enligt den nya bestämmelsen får en elev som inte
hör till ett religionssamfund på vårdnadshavarens
begäran delta i sådan religionsundervisning som
av elevens uppfostran och kulturella bakgrund att döma
uppenbart svarar mot hans eller hennes åskådning.
I gymnasiet fattar den studerande själv detta beslut.
I förslagen till ändring av lagen om grundläggande
utbildning och gymansielagen ingår nya bestämmelser
om deltagande i religionsutövning. Den som ordnar grundläggande
utbildning skall enligt förslaget på förhand
informera elevernas vårdnadshavare om gudstjänster
och andra tillställningar och förrättningar
som bör ses som religionsutövning och som ingår
i skolans verksamhet. Vårdnadshavarna skall dessutom informeras
om hur de kan meddela att eleven inte deltar i dessa aktiviteter.
För elever av detta slag skall ordnas annan verksamhet.
I gymnasiet är det de studerande som skall informeras och
de får också själva meddela om de deltar.
Bestämmelserna avser att säkerställa
att elever och studerande inte i strid med 11 § 2 mom.
i grundlagen tvingas delta i religionsutövning.
Bedömning.
I den grundlagsskyddade rätten att bekänna
sig till och utöva en religion ingår också konfessionell
religionsundervisning. Enligt förarbetena till reformen
av de grundläggande fri- och rättigheterna (RP
309/1993 rd, s. 59—60) förutsätter
religionsfriheten att individen har rätt till religiös
undervisning eller världsåskådningsundervisning.
I undervisning och uppfostran skall man också allmänt
respektera individens övertygelse, barnets rättigheter
och vårdnadshavarens rätt att ansvara för
barnets utveckling. Den negativa religionsfriheten gäller
också utövning av en religion. I 11 § 2
mom. i grundlagen föreskrivs explicit att ingen är
skyldig att mot sin övertygelse ta del i en gudstjänst
eller någon anna religiös tillställning.
Bestämmelsen avser inte atthindra andra mänskors
frihet till positiv religionsutövning.
Utskottet anser att bestämmelserna om undervisning
i religion eller livsåskådningskunskap i propositionen
står i samklang med grundlagen. Propositionen föranleder
inte heller andra anmärkningar ur grundlagssynvinkel, framför
allt för att undervisningen i elevens eller den studerandes
egen religion enligt kulturutskottets karakteristik inte är
sådan religionsutövning som avses i grundlagen.
Därmed omfattar grundlagsutskottet kulturutskottets uppfattning
om religionsundervisningens syfte och om vad kunskap om en religion
kan omfatta. I undervisningen i elevens eller studerandens egen
religion ingår utöver kunskapsinslaget till exempel
böner, psalmer och insikter i olika religiösa
förrättningar. Genom pedagogiska val har man i
praktiken kunnat inverka på att vårdnadshavarna
till barn som hör till olika grupper trots olikheterna
mellan kyrkosamfunden har kunnat acceptera en religionsundervisning
som bygger på en luthersk grundsyn. Trots att frågan
har ett alldeles särskilt samband med de grundläggande
fri- och rättigheterna anser inte heller grundlagsutskottet
att detaljerna i religionsundervisningen behöver anges
på lagnivå utan accepterar till denna del den
allmänna utgångspunkten i lagen om grundläggande
utbildning och gymnasielagen att undervisningens mål och
centrala innehåll anges i läroplansgrunderna.
Grundlagsutskottet understryker i alla fall att det när
lagen träder i kraft bör ses till att alla läroplaner
uppfyller lagens krav på undervisning i elevernas egen
religion på lika villkor och att det inte minst i gymnasiets
läroplaner för undervisningen i religion och livsåskådningskunskap
ingår ett allmänbildande avsnitt om de stora världsreligionerna.
Utskottet framhåller vidare att lagstiftningen inte hindrar
att konfessionellt inriktade skolor integrerar åskådningsfrågor
i undervisningen i olika ämnen alltefter skolans specifika
karaktär.
Grundlagsutskottet har ytterligare gjort en särskild
bedömning av de föreslagna bestämmelserna
om deltagande i religionsutövning och anknytande information.
Bestämmelsernas räckvidd avses omfatta alla religiösa
aktiviteter som ingår i skolans verksamhet, som religiösa
morgonandakter, gudtjänster och andra tillställningar
och förrättningar som är att betrakta
som religionsutövning. De kan ingå i skolans gemensamma
aktiviteter och i olika läroämnen. Den föreslagna
bestämmelsen faller givetvis tillbaka på 11 § 2
mom. i grundlagen. Men det vore lämpligare att karakterisera
den som en procedurbestämmelse, som kulturutskottet har
gjort, för grundlagen kräver egentligen inte någon
precisering i denna sak. Sett ur rent konstitutionell synvinkel
kan bestämmelsen strykas. Utskottet anser att denna faktor
väger tyngre och stryker de ifrågavarande paragraferna
i det andra och tredje lagförslaget.
Kostnadseffekter.
Det faktum att en del av de nuvarande hindren för registrering
slopas i religionsfrihetslagen bidrar enligt propositionen till att
sänka tröskeln för religionssamfund att
registrera sig. Detta kan i sin tur leda till att vi får fler
religioner som huvudmännen för den grundläggande
utbildningen och gymnasieutbildningen måste ordna religionsundervisning
i. Det kan ha samma effekt att religionssamfund nu har möjlighet
att tillåta att deras medlemmar hör till flera
samfund. Regeringen bedömer att de indirekta kostnaderna
för religionsundervisningen eventuellt ökar. Merkostnaderna
går inte att beräkna, men sannolikt kommer de
inte att vara särskilt stora.
Kulturutskottet påpekar att regeringen inte föreslår
någon ändring i den gällande bestämmelsen
om att det för minst tre elever eller studerande som hör
till samma religionssamfund på vårdnadshavarnas
begäran måste ordnas undervisning i deras egen
religion. Utskottet anser på goda grunder att den kulturella
mångfallden ger upphov till allt fler grupper av detta
slag på många orter. Detta ökar kommunernas
utgifter för utbildningen och då finns det en
viss risk att öronmärkta medel tär på anslagen
för den övriga utbildningen.
Grundlagsutskottet omfattar kulturutskottets syn och ser det
som beklagligt att propositionen inte ger någon utredning
om hur det eventuellt ökade behovet av undervisning i olika
religioner över huvud taget går att tillgodose
och till vilka kostnader. Regeringen bör lägga
upp en plan med en bedömning också av de personella
resurser som behövs för behörig undervisning
i olika religioner. Utskottet påpekar att grundlagens krav
på religiös jämlikhet i sista hand anger gränserna
för hur den s.k. trepersonersregeln som ligger till grund
för lagförslagen kan ändras.
Effekterna av att begravningslagen skjuts fram
Propositionen har samband med en proposition med förslag
till begravningslag (RP 204/2002 rd)
som riksdagen har under behandling. Meningen var att begravningslagen
skulle träda i kraft samtidigt med religionsfrihetslagen.
Begravningslagen kräver ändringar i kyrkolagen och
lagen om ortodoxa kyrkosamfundet. Nu har det visat sig att kyrkomötets
förslag till behövliga ändringar i kyrkolagen
blir färdiga först vid kyrkomötet i maj
2003. Därför föreslås begravningslagen
träda i kraft först i början av 2004. Å andra
sidan finns det ingenting som hindrar att religionsfrihetslagen
träder i kraft som planerat. Men på grund av att
begravningslagen skjuts fram behövs det övergångsbestämmelser
i religionsfrihetslagen om att gällande bestämmelser om
begravningsverksamhet tillämpas fram till början
av 2004.
Böndagsplakatet
I propositionens allmänna motivering noteras att staten
i Finland av tradition årligen utfärdat ett plakat
om fyra tacksägelse-, bot- och böndagar, dvs.
det så kallade böndagsplakatet. Under självständighetstiden
har böndagsplakatet utfärdats av statsrådet
fram till 1931 och därefter av republikens president. Det
finns inga bestämmelser om böndagar eller böndagsplakatet
utan denna praxis går århundraden tillbaka i tiden.
Justitiekanslern i statsrådet ansåg i sitt utlåtande
om religionsfrihetskommitténs betänkande att en århundraden
gammal sedvanerätt som ligger bakom böndagsplakatet
utgör en rättsgrund som kan jämställas
med lag på det sätt som avses i 57 § grundlagen.
Utifrån detta anses det i propositionen att republikens
president fortsatt kan utfärda böndagsplakatet
utan särskild bestämmelse i lag. Presidenten föreslås
med stöd av 58 § 3 mom. 3 punkten i grundlagen
besluta om utfärdande av plakatet utan behandling i statsrådets allmänna
sammanträde.
Enligt utskottets mening är det ohållbart
att det oberoende av en entydig formulering i 57 § i grundlagens
som trädde i kraft 2000 skulle kunna finnas med lag jämförlig
sedvanerätt som bygger på sekelgammal praxis.
Detaljmotivering
Det första lagförslaget
3 §. Medlemskap i ett religionssamfund.
Bestämmelserna om minderårigas medlemskap
i religionssamfund är enligt propositionen så gott som
oförändrade. Enligt de nya bestämmelserna följer
ett barn som fyllt 12 år inte utan eget samtycke föräldrarna
när dessa byter trossamfund. Dessutom är det primärt
vårdnadshavarna tillsammans som beslutar om det nyfödda
barnets religiösa ställning medan moderns uteslutande beslutanderätt är
sekundär. Utskottet godkänner bestämmelserna
om åldersgränser även om det med tanke
på 6 § 3 mom. i grundlagen hade varit motiverat
att tillstyrka åldersgränser på exempelvis
12 och 15 eller 16 år i stället för propositionens
15 och 18 år.
Utskottet vill fästa uppmärksamheten på situationer
som kan uppstå när beslutanderätten övergår
till modern till följd av att vårdnadshavarna
inte kan komma överens om barnets religiösa ställning.
Huvudregeln underordnas i slutändan moderns ståndpunkt.
En pappa tillhörande ett annat trossamfund kan anse sig
vara föremål för könsdiskriminering.
Om makarnas åsikter går isär bara när
det gäller barnets religiösa ställning, är
domstolens behörighet att bestämma om saken med
stöd av lagen angående vårdnad om barn
och umgängesrätt inte något särskilt
effektivt instrument. Regeringen bör enligt utskottet lämpligen överväga
om den nämnda lagen kunde kompletteras.
4 §. Förfarandet vid inträde i och
utträde ur ett samfund.
Utskottet har gjort en språklig korrigering i 4 mom.,
som inte påverkar den svenska texten.
5 §. Ed och försäkran.
Den som hör till ett religionssamfund kan enligt 1
mom. välja mellan att avlägga ed eller avge försäkran.
De som över huvud taget intehör till något
religionssamfund skall alltid avge en försäkran.
Det allmänna kräver ed eller försäkran
i olika situationer där det är nödvändigt
att exempelvis understryka vissa principer som hänger samman med
ett uppdrag eller försäkra att en given uppgift är
riktig. Det allmänna bör förhålla
sig religiöst neutralt till en ceremoniell utfästelse
av detta slag. Sett ur detta perspektiv och med hänsyn
till 11 § i grundlagen är det på sin
plats att också de som inte hör till något
religionssamfund får, om de så vill, avlägga
en ed i stället för att avge en försäkran.
Utskottet har gjort denna ändring i momentet. Samtidigt
bör undantagsbestämmelsen gällande krigsmannaed
och krigsmannaförsäkran strykas. Syftet med denna
bestämmelse har varit att göra det möjligt
att föreskriva att också personer som inte hör
till något religionssamfund kan avlägga en ed
om de så vill.
7 §. Ett registrerat religionssamfunds syfte och verksamhetsformer.
Definitionen i 1 mom. bör även med hänsyn
till lagens syfte i 1 § ges en så vid tolkning
att exempelvis religiös undervisning och religiös
publikationsverksamhet omfattas av den.
12 §. Styrelsen.
Som förvaltningsutskottet påpekar är
det viktigt att representanter för ett religionssamfund
de facto kan nås av myndigheterna i Finland. Det gäller
för undervisningsministeriet att på lämpligt
sätt beakta detta när det behandlar undantagsansökningar
som gäller styrelsemedlemmars hemort.
20 §. Anmälan om ändring och upplösning.
Utskottet har gjort en språklig ändring i
2 mom., som inte påverkar den svenska texten.
22 §. Uppgifter som införs i registret över
religionssamfund.
När andra bestämmelser saknas regleras offentligheten
för registret över religionssamfund av lagen om
offentlighet i myndigheternas verksamhet. Enligt 24 § 1
mom. 32 punkten i den lagen är handlingar som innehåller
uppgifter om en persons deltagande i föreningsverksamhet,
undantaget uppgifter om hans eller hennes deltagande i ett förtroendeuppdrag, sekretessbelagda.
Av detta följer att av de uppgifter som ingår
i registret över religionssamfund är de som gäller
vem som är ordförande eller har rätt
att teckna samfundets namn offentliga. Däremot är
förteckningen över stiftandemedlemmar inte offentlig.
Utskottet har omformulerat 2 mom. 3 punkten, men denna ändring
påverkar inte den svenska texten.
23 §. Sakkunnignämnd.
Den i paragrafen nämnda sakkunnignämnden kommer
sanolikt att ha en tungt vägande roll vid bedömningen
av om ett religionssamfunds syfte och verksamhetsformer är
förenliga med 7 §. Utskottet understryker att tolkningen
i dessa frågor bör bejaka de grundläggande
fri- och rättigheterna, något som också 1 § om
lagens syfte ger belägg för.
Utskottet har ändrat på skrivningen i 1 mom.
27 §. Olagligt fortsättande av verksamheten inom
ett religionssamfund.
I paragrafen ingår en straffbestämmelse. Bestämmelser
av detta slag finns i fall som detta inskrivna i ett antal lagrum, vilket
också framgår av placeringen av 30 § i propositionen.
Utskottet har gjort paragrafen till 29 § och följaktligen
blir 28 och 29 i propositionen 27 och 28 §. Till följd
av lagens 1 § 2 mom. har utskottet preciserat denna paragraf,
som är inplacerad under 3 kap., så att den uttryckligen gäller
fortsättande av verksamheten inom ett religionssamfund.
31 §. Ikraftträdande.
Förordningen angående verkställigheten
av den nuvarande religionsfrihetslagen är en självständig
förordning som måste upphävas särskilt
i detta sammanhang. Utskottet har lagt till detta i 2 mom. som en
ny punkt 4.
Enligt övergångsbestämmelsen i 3
mom. skall det i 5 § 5 mom. i den upphävda religionsfrihetslagen
föreskrivna förbudet mot att höra till
flera än ett trossamfund tillämpas under fem år
från att den nya lagen trätt i kraft. Denna övergångstid
motiveras med att den evangelisk-lutherska kyrkan och det ortodoxa
kyrkosamfundet kan behöva se över sin lagstiftning
på denna punkt. Övergångsperioden är
mycket lång i synnerhet med hänsyn till att saken
kan få praktisk betydelse för en religiös
organisering. Utskottet har därför kortat ned övergångsperioden
till tre år, som är minst sagt skäligt
för att bedöma och utföra översynen
av lagstiftningen.
Av de orsaker som nämns i den allmänna motiveringen
har utskottet kompletterat paragrafen med ett nytt 4 mom. Enligt
det skall de nuvarande bestämmelserna om begravningsverksamhet tillämpas
fem månader från det att den nya lagen träder
i kraft, dvs. till den 1 januari 2004 då den nya begravningslagen är
avsedd att träda i kraft.
Det andra och det tredje lagförslaget
Det andra lagförslagets 13 § och det tredje
lagförslagets 9 §. Undervisning i religion och
livsåskådningskunskap.
Grundlagsutskottet har gjort en teknisk korrigering i det andra
lagförslagets 13 § 1 mom. och med anledning av
kulturutskottets anmärkning i det tredje lagförslaget 9 § 5
mom.
Det andra lagförslagets 13 a § och det tredje lagförslagets
9 a §. Deltagande i religionsutövning.
Grundlagsutskottet har strukit dessa paragrafer av de orsaker
som nämns iden allmänna motiveringen.
Trots strykningen av paragraferna vill grundlagsutskottet i
likhet med kulturutskottet understryka att syftet med propositionen
inte är att rucka på skolornas praxis i fråga
om traditioner, t.ex. vid skolavslutningar. Festtraditionerna är en
del av den finländska kulturen och kan, även om
de eventuellt inkluderar någon enstaka psalm, inte i den
religiösa toleransens namn betraktas som tillställningar
för utövning av religion.
Ikraftträdelsebestämmelserna.
På förslag från kulturutskottet har
ikraftträdelsebestämmelserna kompletterats med
en övergångsbestämmelse.