Motivering

Hur ärenden tas upp till behandling

I grundlagen föreskrivs om sättet att ta upp ärenden till behandlingen i riksdagen. Enligt 70 § och 39 § 1 mom. i grundlagen kan ett ärende som gäller ändring av lag tas upp i riksdagen genom en regeringsproposition eller genom en riksdagsledamots lagmotion eller på något annat sätt som anges i grundlagen eller riksdagens arbetsordning. I praktiken är innebär något annat sätt enligt grundlagen enbart att talmanskonferensen utifrån 34 § 3 mom. har rätt att ta initiativ till en lag som gäller riksdagens tjänstemän (se RP 1/1998 rd, s. 92/II). Förfarandet kompletterades redan under den tidigare regeringsformens tid med initiativrätt för dåvarande Ålands landsting, vilket finns inskrivet också i 75 § 2 mom. i grundlagen. Beträffande Ålands lagtings initiativrätt och stiftande av landskapslagar gäller vad som föreskrivs i självstyrelselagen för Åland. Med stöd av 22 § 1 mom. i självstyrelselagen kan lagtinget väcka initiativ i frågor som hör till rikets lagstiftningsbehörighet. Regeringen överlämnar initiativet till riksdagen för behandling. Regeringen kan inte vägra överlämna initiativet till riksdagen eller göra ändringar i det. Initiativet överlämnas som sådant till riksdagen i form av en skrivelse och det behandlas i riksdagen på samma sätt som propositioner eller lagmotioner. Det aktuella initiativet har tagits till behandling i riksdagen på behörigt sätt.

Ålands särställning

Åland har exceptionell folkrättslig status. Nationernas Förbunds råd tillerkände 1921 Finland suveränitet över Åland, men bestämde att ögruppens autonomi skulle stärkas med ytterligare garantier i relation till självstyrelselagen från 1920. Lagstiftningen kompletterades med den s.k. garantilagen 1922. Tilläggsvillkoren avser närmast att värna landskapets språkliga och kulturella särart och ögruppens demilitariserade och neutraliserade status.

Ålands särställning framgår av 120 § i grundlagen. Åland har självstyre enligt vad som särskilt bestäms i självstyrelselagen för Åland. Själsvtyrelselagen från 1991 säkerställer bl.a. skyddet för svenska språket och den svenskspråkiga kulturen i landskapet och reglerar hur långt landskapets och rikets lagstiftningsmakt sträcker sig. Lagtinget och riksdagen delar således på lagstiftningsmakten. Denna ordning kan rubbas bara i kvalificerad lagstiftningsordning enligt 69 § i självstyrelselagen genom överensstämmande beslut av riksdagen och lagtinget. Landskapet Ålands särställning karaktäriseras dessutom av att landskapet i praktiken har sitt eget separata partiväsen. Finlands anslutning till Europeiska gemenskapen betydde att regeringen representerar landskapet Åland i EG:s råd också när det behandlar frågor som faller inom landskapets behörighet.

Förslag till ändring av vallagen

Lagtinget föreslår att 7 § 1 mom. i vallagen ändras så att landet vid Europaparlamentsval ska bestå av två valkretsar i stället för en som nu, varvid Åland utgör den ena valkretsen och det övriga riket den andra. I 163 § i vallagen föreslås en sådan ändring att det i Finland väljs 14 ledamöter av Europaparlamentet för en mandatperiod av fem år. En av dem väljs i landskapet Ålands valkrets. Förslaget motiveras med att Ålands behov av en egen företrädare ökar ju mer makt medlemsstaterna delegerar till Europeiska unionen. Om det föreslagna konstitutionella fördraget i sin nuvarande form antas i unionen, betyder det att parlamentet får ökat inflytande, men att Ålands lagtings inflytande samtidigt minskar. I Belgien finns en procentuellt lika stor tysk minoritet som har egen representation i Europaparlamentet.

I artikel 189 i EG-fördraget sägs att Europaparlamentet, som ska bestå av företrädare för folken i de i gemenskapen sammanslutna staterna, ska utöva de befogenheter som det har tilldelats genom fördraget. Enligt artikel 190 väljs 14 ledamöter i Finland. Fördraget föreskriver inte hur ledamotsplatserna ska bestämmas inom varje medlemsstat.

Initiativet är fullt begripligt med hänsyn till Ålands särställning. Men enligt den föreslagna lagstiftningen skulle Ålands representation i Europaparlamentet vara 1 ledamot per 27 000 invånare mot 1 ledamot per 408 000 invånare i riket. Även om det finns anledning att beakta att Åland delvis har sin egen rättsordning rimmar förslaget enligt grundlagsutskottets uppfattning illa med kravet på ett proportionellt valsätt och principen om lika rösträtt. På det hela taget kan frågan om Ålands representation i Europaparlamentet inte lösas med folkrättsliga principer eller bestämmelser i grundlagen, utan lösningen måste i sista hand vara politisk. Om vi dessutom beaktar att antalet ledamöter från Finland med Bulgariens och Rumäniens tillträde minskar med en till 13 utifrån Nicefördraget, föreslås grundlagsutskottet att lagförslaget förkastas.

Utskottet anser ändå att det är viktigt med fortsatt diskussion på europeisk nivå om landskapets medinflytande i Europaparlamentet (GrUU 1/2004 rd, s. 2/II). Det är motiverat också för att landskapet Ålands särställning är unik i Europa.

Övrigt

Talerätt i EG-domstolen och medinflytande i ministerrådet.

Från åländskt håll har man i sammanhanget också velat uppmärksamma frågan om landskapets talerätt i unionens domstolar. Ålands lagting anser att landskapets rätt att agera självständigt i relation till myndigheterna i riket bör stärkas, inte minst i frågor där kommissionen har väckt talan om genomförandet av EG-rätten.

Grundlagsutskottet har tidigare konstaterat att det är angeläget med fortsatta diskussioner mellan riket och landskapet för att hitta en lösning på hur Ålands självstyrande status ska kunna beaktas i de situationer då EG-domstolen handlägger frågor som faller inom landskapets behörighet (GrUU 9/2006 rd, s. 6/II). Utrikesministeriet har tillsatt en arbetsgrupp för att dryfta hur Ålands talerätt i EG-domstolen kan utvecklas. Arbetsgruppens betänkande emotses i början av hösten 2007.

En viktig beslutsfattande institution i unionen är ministerrådet. Regeringen har anledning att överväga hur Åland ska kunna få större medinflytande i ministerrådet när det behandlar frågor som är viktiga för landskapet.

Kontroll av att subsidiaritetsprincipen efterlevs.

Lagtinget ser också på kontrollen av hur subsidiaritetsprincipen efterlevs i sitt initiativ. De nationella parlamenten ska se till att subsidiaritetsprincipen i artikel I-11 i det konstitutionella fördraget, som fortfarande är under behandling i medlemsstaterna, följs i enlighet med det förfarande som anges i det behöriga protokollet. I detta system med s.k. tidig varning är det angeläget att staten genom interna åtgärder värnar landskapet Ålands ställning (GrUU 9/2006 rd, s. 6/II).