Motivering
Bemyndiganden att utfärda förordning
Grundlagsutskottet ansåg i sitt utlåtande
GrUU 29/2004 rd att bemyndigandet att utfärda
förordning i 16 § i naturvårdslagen var
ett problem i relation till 80 § 1 mom. i grundlagen och
utskottets utlåtandepraxis i fråga om momentet.
Det påpekade att bemyndigandet var för öppet
och att det inte finns några begränsningar för
att avvika från bestämmelserna i lagen genom förordning.
Utskottet konstaterade med hänvisning till sin utlåtandepraxis
att bemyndigandebestämmelsen bara har snäv räckvidd
för att 80 § 1 mom. i grundlagen direkt
begränsar tolkningen av bemyndigandebestämmelserna
och av innehållet i de bestämmelser som utfärdas
med stöd av bemyndigandet. Därför ansåg
utskottet att statsrådet hade all anledning att skyndsamt vidta åtgärder
för att anpassa lagstiftningen om nationalparker och naturreservat
till kraven i 80 § i grundlagen (GrUU
29/2004 rd).
Bemyndigandet att utfärda förordning i 16 § i naturvårdslagen
föreslås bli upphävt. Därmed kan
man inte längre genom förordning bestämma
om undantag från fridlysningsbestämmelserna för
nationalparker och naturreservat. Lösningen bidrar till
att genomföra grundlagsutskottets ställningstagande
i första stycket.
I naturvårdslagen föreslås en ny
17 a § med fridlysningsbestämmelser för
naturskyddsområden enligt 17 § som inrättas
på statsägda områden (övriga
naturskyddsområden). Utifrån 17 a § 1
mom. tillämpas på övriga naturskyddsområden
i princip samma fridlysningsbestämmelser i naturvårdslagen
(13 §) och undantag från fridlysningsbestämmelserna
(14—15 §) som på nationalparker och naturreservat.
Lagstiftningen medger emellertid att det genom förordning
kan bestämmas om ytterligare undantag för naturskyddsområden.
Den normgivande myndigheten bemyndigas att utfärda bestämmelser
med avvikelse från lagen bland annat om tillstånd
för och begränsning av jakt och begränsning
av fiske.
De föreslagna bemyndigandena att utfärda förordning är
betydelsefulla med tanke på 80 § 1 mom.
i grundlagen, där det heter att bestämmelser om
grunderna för individens rättigheter och skyldigheter
ska utfärdas genom lag. Det har varit praxis i grundlagsutskottet
att kräva att bemyndigandebestämmelser i lag framför
allt ska vara exakta och noggrant avgränsade (t.ex. GrUU
34/2009 rd). Ett bemyndigande att genom förordning
avvika från det som bestäms i lag har i princip
ansetts som ett problem med tanke på hierarkin mellan lag
och förordning. Det har emellertid i vissa fall varit möjligt
att föreskriva om sådana bemyndiganden, om de
har avgränsats till att gälla mindre undantag
och om de innehåller inskränkande och styrande
skrivningar bland annat om syftet med att utfärda undantagsbestämmelser
(se t.ex. GrUU 14/2006 rd).
Övriga naturskyddsområden i lagförslaget
inrättas genom förordning. Det kan finnas skillnader
mellan områdena, bland annat i vilken omfattning jakt eller
fiske bör tillåtas i dem. Utskottet anser att
den normgivande myndigheten i ett sådant lagstiftningssammanhang
trots 80 § 1 mom. kan tillåtas ta hänsyn
till de lokala särförhållandena, om lagstiftningen
i övrigt uppfyller kraven ovan.
Enligt 17 a § 2 mom. är jakt i regel tillåten inom övriga
naturskyddsområden i en kommun som nämns i 8 § i
jaktlagen. Genom förordning av statsrådet är
det emellertid möjligt att avvika från huvudregeln
med avseende på region, tid eller specifika viltarter,
om jakten äventyrar naturskyddsområdets syfte
eller inverkar skadligt på annan användning av
området. Dessutom ska endast invånarna i sådana
kommuner som nämns i 8 § i jaktlagen ha jakträtt,
om det är nödvändigt för att
bevara eller sköta viltbestånden. I ett sådant
sammanhang uppfyller lagstiftningen kraven på att den ska
vara exakt och noggrant avgränsad och på begränsning
och styrning av den normgivande makten. Möjligheten
att särbehandla kommuninvånare i förhållande
till varandra utgår från den bestämmelsen
i jaktlagen och är inget problem med tanke på grundlagen.
Med stöd av 17 a § 3 mom. kan det föreskrivas
genom förordning att jakt är tillåten
inom övriga naturskyddsområden i andra kommuner än
de som nämns i 8 § jaktlagen. I bestämmelsen ingår
likadana bestämmelser som begränsar normgivningsbemyndigandet
som i 2 mom. Därmed är lagstiftningen till denna
del inget problem i relation till 80 § 1 mom. i grundlagen. Men
utskottet fäster uppmärksamhet vid att huvudregeln
inte alls nämns i bestämmelsen. Det skulle vara
mer motiverat i konstitutionellt hänseende att som i 2
mom. först nämna huvudregeln, som det genom förordning
kan utfärdas avvikande bestämmelser från.
Bemyndigandet att utfärda förordning i 17
a § 4 mom. svarar i konstitutionellt hänseende
mot bestämmelsen i 2 mom. och uppfyller därmed kraven
i grundlagen.
Samernas rättigheter
I nationalparker och naturreservat som ligger inom samernas
hembygdsområde ska enligt 16 § 1 mom. förutsättningarna
för samerna att utveckla och utöva sin kultur
tryggas. Detsamma gäller med stöd av hänvisningsbestämmelsen
i 17 a § 1 mom. övriga naturskyddsområden.
Utifrån 17 § 3 mom. i grundlagen har samerna
såsom urfolk rätt att bevara och utveckla sitt språk
och sin kultur. Grundlagsbestämmelsen värnar rätten
att utöva bland annat sådana traditionella näringar
inom samekulturen som renskötsel, fiske och jakt (RP 309/1993
rd, GrUU 29/2004 rd).
Bestämmelsen tillgodoser samernas grundlagsfästa
rättigheter genom en vanlig lag. Grundlagsutskottet anser
att bestämmelsen i det här sammanhanget är
viktig framför allt för att trygga villkoren för
samerna att utöva den traditionella rennäringen
i övre Lapplands omfattande naturskyddsområden.
Av samma orsak anser utskottet att det 3 mom. som föreslås
i 18 § är motiverat, där det sägs
att begränsningarna i rättten att färdas
i naturskyddsområden inte gäller rätten
att färdas i uppgifter inom renskötseln.
Utskottet fäster sig vid uttrycket i andra meningen
i 16 § 1 mom., alltså att när en nationalpark
eller ett naturreservat inrättas ska det uttryckliga syftet
med skyddet av området och, i fråga om nationalparker,
också besökarnas intressen dock beaktas
på behörigt sätt. Ordet "dock" ger den
uppfattningen att det handlar om ett undantag från första
meningen. Om man ser saken så, ser meningen ut att begränsa
samernas rätt att utöva sin egen kultur. Därför
bör "dock" strykas i meningen.