Motivering
Karantän
Allmänt.
Avsikten med förslaget är att så tidigt som
möjligt effektivt få stopp på spridningen
av allmänfarliga eller jämförliga sjukdomar.
Som ett nytt instrument för detta ändamål
föreslås förordnande om karantän
för personer och varor.
Enligt föreslagna 15 a , 16 och 20 § fattas
beslut om förordnande i karantän och andra därmed
förknippade frågor såsom frånvaro
från arbete, dagvårdsplats eller läroanstalt
i brådskande fall av den läkare vid hälsovårdscentralen som
ansvarar för smittsamma sjukdomar. Reglerna påverkar
den i 7 § i grundlagen tryggade rätten till personlig
frihet, de i 16 § tryggade kulturella rättigheterna
och den i 18 § tryggade rätten
att arbeta och utöva ett yrke.
Det allmänna åläggs i grundlagens
19 § 3 mom. att främja befolkningens
hälsa. Med hänsyn till att det handlar om att
sätta stopp för allmänfarliga smittsamma
sjukdomar finns det enligt grundlagsutskottet godtagbara och vägande
skäl för lagen. Men förslaget behöver
ytterligare bedömas utgående från om
det uppfyller de krav på nödvändighet,
noga avgränsning och proportionalitet som gäller
för begränsningar av grundläggande fri-
och rättigheter och om det tillhandahåller ett
adekvat rättsskydd (GrUB 25/1994 rd,
s. 5).
Vem och vad kan sättas i karantän?
Enligt 3 § kan en person som insjuknat eller med fog
misstänks ha insjuknat eller som utsatts eller med fog misstänks
ha utsatts för en allmänfarlig smittsam sjukdom
förordnas i karantän. Också bagage,
containrar och andra varor kan sättas i karantän.
Enligt motiven kan karantän bli aktuellt främst
för en person som utsatts eller med fog misstänks
ha blivit utsatt för en allmänfarlig eller därmed
jämförlig smittsam sjukdom men vars hälsotillstånd
inte kräver vård på sjukhus. Men samtidigt
kan också personer som insjuknat eller som med fog misstänks
ha insjuknat förordnas i karantän. Bestämmelsen
förefaller strida mot artikel 1 i WHO:s internationella
hälsoreglemente som föreskriver att insjuknade
inte kan sättas i karantän. Social- och hälsovårdsutskottet
bör diskutera om det i sak är nödvändigt att
personer som faktiskt insjuknat omfattas av karantänmöjligheten.
Förordnande om karantän och frånvaro.
I 3 § föreslås att karantänstället är
personens hem eller något annat ställe som en
myndighet anvisat. Enligt propositionsmotiven kunde ett sådant ställe
exempelvis vara ett hotell eller en förläggning
för flyktingar. Beslut om karantän kan enligt
15 a § 1 mom. fattas bara om risken för att en sjukdom
ska sprida sig är uppenbar och spridningen inte kan förhindras
med mindre drastiska åtgärder eller om den berörde
inte vill underkasta sig andra i lagen avsedda åtgärder
som behövs för att förhindra sjukdomen
från att spridas. Ett ytterligare villkor är att
det är nödvändigt att fatta beslutet.
En person kan med stöd av 15 a § 3 mom.
förordnas i karantän även mot sin vilja, men
som det påpekas i motiven är det tänkt
att karantänen mestadels ska genomföras frivilligt. En
person får enligt 15 a § 4 mom. hållas
i karantän högst en månad och en vara
i högst två månader, men förvaltningsdomstolen
kan förlänga dessa tider. I 15 a § 5
mom. föreskrivs det att karantänen ska hävas
så snart kriterierna i 1 mom. inte längre uppfylls.
En person kan också med stöd av 16 § 2
mom. förordnas att stanna borta från sitt arbete
i högst sex månader och ett barn under 16 år
från sin dagvårdsplats eller sin läroanstalt
i högst sex månader. Förvaltningsdomstolen
ges i 20 § 4 mom. rätt att förlänga
dessa tidsfrister.
Det innebär ett intrång i den personliga friheten
enligt grundlagens 7 § 1 mom. när det bestäms
att en person ska hållas i karantän. Till följd
härav sker ett intrång också i rätten
till grundläggande utbildning enligt grundlagens 16 § och
rätten till arbete, yrke eller näring enligt grundlagens
18 § 1 mom. De karantäns- och frånvarobestämmelser
med tillhörande tidsfrister som griper in i de nämnda
grundläggande rättigheterna är enligt
utskottets mening trots allt nödvändiga för
att smittsamma sjukdomar ska kunna hejdas. De ingår i den
instrumentarsenal som de sjukvårdsansvariga myndigheterna
förfogar över. I 27 § ingår
adekvata bestämmelser om dagpenning enligt sjukförsäkringslagen
och ersättning för förlorad inkomst för
den händelse en person hålls isolerad eller i
karantän eller förordnats att utebli från
sitt förvärvsarbete eller om ett barn av samma
orsak ska hållas hemma. Reglerna är enligt utskottet
inte bara exakta och noga avgränsade utan uppfyller också proportionalitetskravet
(GrUU 6/2003 rd, s. 3/I).
Beslut som gäller förordnande om att någon ska
utebli från sitt förvärvsarbete, tvångsvård
eller förordnande om isolering eller karantän
kan med stöd av 30 § 1 mom. och 32 § inom
14 dagar överklagas hos förvaltningsdomstolen,
som ska behandla besvären i brådskande ordning,
senast inom sju dagar, med undantag för beslut som gäller
frånvaro från förvärvsarbete.
Utskottet uppmärksammar att besvärstiden är så kort
som 14 dagar räknat från delfåendet av karantänsbeslutet.
Men beslutet kan enligt 21 § verkställas omedelbart,
oberoende av underställning eller ändringssökande.
Regeln är ett undantag från den allmänna
30 dagars besvärstiden. Det finns ingenting som motiverar
en kortare besvärstid är den normala. Med hänsyn
till att karantän också kan förordnas
mot en persons vilja, ser utskottet det korrekta vara att besvärstiden
i det fallet är 30 dagar från delfåendet.
Karantänsbeslutet.
I 15 a § 1 mom. föreskrivs det att beslut
om förordnande i karantän kan fattas av social-
och hälsovårdsministeriet, länsstyrelsen
inom länet och det kommunala organ som ansvarar för
bekämpningen av smittsamma sjukdomar. I brådskande
fall kan beslutet fattas av den läkare vid hälsovårdscentralen
som ansvarar för smittsamma sjukdomar och då ska
beslutet omedelbart underställas det kommunala organ som
ansvarar för bekämpningen av smittsamma sjukdomar
för fastställelse. Beslut om förordnande
att en person ska utebli från sitt arbete och ett barn
under 16 år vara borta från sin arbetsplats eller
sin läroanstalt fattas enligt 16 § 2 och 3 mom.
samt 20 § 4 mom. av det kommunala organ som ansvarar för
bekämpningen av smittsamma sjukdomar. I brådskande
fall fattas beslutet av den läkare vid hälsovårdscentralen som
ansvarar för smittsamma sjukdomar, men då ska
beslutet genast underställas det kommunala organ som ansvarar
för bekämpningen av smittsamma sjukdomar för
fastställelse. I motiven sägs det att karantänsbeslutet
bara kan fattas av en läkare i tjänsteförhållande.
Om den läkaren inte är i arbete just då,
kan också den jourhavande läkaren fatta beslutet.
I praktiken har en del hälsocentralsfunktioner, exempelvis
jouren, kunnat läggas ut på privata företag.
Deras läkare står inte nödvändigtvis
i tjänsteförhållande till den offentliga
hälso- och sjukvården.
Bestämmelserna är betydelsefulla med tanke på 124 § i
grundlagen. Enligt den paragrafen får uppgifter som innebär
betydande utövning av offentlig makt ges endast myndigheter.
Mot bakgrunden av att människor löper risk att
utsättas för en allmänfarlig sjukdom
som allvarligt hotar befolkningens hälsa och att det då krävs
snabba beslut och eftersom karantänsbeslutet enligt 15 a § 1
mom. genast ska underställas det kommunala organ som ansvarar
för bekämpningen av smittsamma sjukdomar för
fastställelse, anser utskottet att bestämmelserna
inte utgör något konstitutionellt problem på denna
punkt.
Utskottet menar att 15 §, också med den föreslagna
lydelsen, bör upphävas, eftersom samma regler
ingår i den föreslagna 15 a § men mer
explicit. Paragrafnumreringen bör ändras i samma veva.
Övrigt
De föreslagna bestämmelserna om länsstyrelsens,
kommunens eller samkommunens uppgifter gäller enligt 1 § 2
mom. på motsvarande sätt Ålands landskapsregering
och den hälso- och sjukvård som är underställd
den. I självstyrelselagen för Åland föreskriver
27 § att riket har lagstiftningsbehörighet i fråga
om smittsamma sjukdomar hos människor (punkt 29) och smittsamma
sjukdomar hos husdjur (punkt 31). Enligt 30 § 8 punkten
i självstyrelselagen ska de uppgifter som enligt lagstiftningen
om bekämpande av smittsamma sjukdomar hos människor och
husdjur ankommer på en riksmyndighet, i landskapet skötas
av landskapsregeringen eller av någon annan i landskapslag
bestämd myndighet. Genom förordning av republikens
president har de uppgifter inom hälso- och sjukvården
i landskapet Åland som enligt i landskapet gällande
rikslagstiftning hör till länsstyrelsen anförtrotts Ålands
landskapsregering. Uppgifter med anknytning till hälso-
och sjukvården i landskapets kommuner har genom en landskapslag överflyttats
på förvaltningsmyndigheten Ålands hälso-
och sjukvård (ÅHS) under Ålands landskapsregering.
De föreslagna uppgifterna för kommuner eller
samkommuner, exempelvis att ett kommunalt organ eller den läkare
vid hälsovårdscentralen som ansvarar för
smittsamma sjukdomar förordnar om karantän enligt
15 a § 1 mom., är sådana lagstadgade
uppgifter för kommunerna som hör till deras särskilda
kompetens. I landskapet Åland handhas uppgifterna av landskapsregeringen
eller någon annan i en landskapslag angiven myndighet.
Utskottet tycker att 1 § 2 mom. i lagförslaget är
onödigt och bör strykas, eftersom saken i stort
sett redan finns reglerad i självstyrelselagen. Närmare
bestämmelser kan utfärdas genom överenskommelseförordning
eller landskapslag.