Motivering
Förlängning av beslut om brådskande
placering av barn
Enligt förslaget till 38 § 3 mom. i barnskyddslagen
kan en kommunal tjänsteinnehavare förlänga
ett beslut om brådskande placering från ursprungliga
30 dagar med ytterligare maximalt 30 dagar. Enligt gällande
lag fattas beslut om förlängning av brådskande
placering för högst 60 dagar av förvaltningsdomstolen.
Utskottet ser inga problem i att överföra
beslutsrätten från en domstol till en myndighet
i detta fall eftersom det är fråga om ett ärende
som på grund av sin karaktär hör till
förvaltningsmyndigheterna (jfr GrUU 58/2006
rd, s. 5/II). Men det finns också skäl
att pröva bestämmelserna mot bakgrunden av det
rättsskydd som tillförsäkras var och
en i grundlagens 21 §.
En tjänsteinnehavare inom socialvården kan besluta
om förlängning av brådskande placering bara
om det inte är möjligt att fatta beslut om behövliga
barnskyddsåtgärder utan tilläggsutredningar,
nödvändiga tilläggsutredningar inte kan fås
inom 30 dagar efter att beslutet om brådskande placering
fattades och beslutet om fortsatt placering är förenligt
med barnets bästa. När grunden för en
brådskande placering har upphört att gälla
eller placeringen förfallit i situationer som avses i lagförslagets
39 § 1 och 2 mom., ska det beslutas att den brådskande
placeringen avslutas. Den brådskande placeringen upphör med
stöd av föreslagna 39 § 3 mom. om förvaltningsdomstolen
eller högsta förvaltningsdomstolen ger
ett interimistiskt förordnande eller meddelar ett beslut
i ett ansöknings- eller besvärsärende
som gäller omhändertagande eller vård
utom hemmet. Med stöd av lagförslagets 90 § 1
mom. kan en tjänsteinnehavares beslut överklagas
till förvaltningsdomstolen. På grundval av 89 § 1
mom. i lagförslaget har förutom föräldrarna
och vårdnadshavarna även den som svarar eller
omedelbart före beredningen av ärendet har svarat
för barnets vård och fostran besvärsrätt.
Enligt 5 mom. i samma paragraf kan även ett barn som fyllt
12 år söka ändring i beslutet.
Rättssäkerhetsgarantierna både när
det gäller fortsatt brådskande placering och förutsättningarna
att avsluta den samt rätten att söka ändring är
mycket starka och sakliga. Förslaget kan därför
inte kritiseras utifrån grundlagens 21 §.
Med stöd av lagförslagets 38 § 2
mom. kan en brådskande placering i vissa fall fortgå längre än 30
dagar utan särskilt beslut. Villkoren för detta är
att ärendet har förts till domstol för
behandling. Inte heller denna bestämmelse är därför något
problem med tanke på grundlagens 21 § 1 mom.
enligt vilket var och en har rätt att få sin sak
behandlad av en domstol eller något annat oavhängigt
rättskipningsorgan.
Rätt att läsa brev eller andra förtroliga
meddelanden
Med stöd av gällande 67 § 4 mom.
i barnskyddslagen kan den socialarbetare som ansvarar för barnets
angelägenheter besluta att ett i paragrafens 2 mom. avsett
meddelande helt eller delvis ska undanhållas barnet. Detta
gäller även annan försändelse
som avses i 2 mom. Ett villkor är att innehållet
i meddelandet eller försändelsen med hänsyn
till omständigheterna som helhet med fog kan bedömas
utgöra ett allvarligt hot mot barnets eller någon
annan liv, hälsa, säkerhet eller utveckling. Momentet
föreslås bli kompletterat med en bestämmelse
enligt vilken socialarbetaren för beslutsfattandet får
läsa ett brev eller ett annat förtroligt meddelande.
Förslaget måste prövas i skenet av
grundlagens 10 §. Enligt 2 mom. i denna paragraf är brev-
och telefonhemligheten samt hemligheten i fråga om andra
förtroliga meddelanden okränkbar. Enligt 3 mom.
i samma paragraf är det möjligt att genom lag
bestämma om åtgärder om sådana
begränsningar i meddelandehemligheten som är nödvändiga
bland annat under frihetsberövande. Enligt förarbetena
till grundrättighetsreformen kan meddelandehemligheten
på denna grund begränsas under den tid någon är
omhändertagen med stöd av barnskyddslagstiftningen (RP
309/1993 rd, GrUU 5/2006 rd).
Grundlagsutskottet har i sin praxis understrukit det krav på nödvändighet
som framgår av bestämmelsen och att meddelandeskyddet
också under anstaltsförhållanden kan
begränsas endast i den utsträckning som de i ettvart
fall är motiverat (GrUU 59/2006 rd,
s. 2/II samt där nämnda utlåtanden).
Grundlagsutskottet har tidigare tagit ställning till
motsvarande bestämmelse i 67 § 4 mom. i barnskyddslagen
och då ansett att formuleringen inte medförde
rätt att läsa meddelanden. Bland annat därför
ansåg utskottet att bestämmelsen inte utgjorde
något problem med hänsyn till grundlagens 10 § 3
mom. (GrUU 5/2006 rd, s. 5—6).
Den nu föreslagna rätten att läsa meddelanden
går helt klart ett steg längre och kommer in på meddelandeskyddets
kärnområde. Det finns inget hinder för
en sådan bestämmelse med hänsyn till
grundlagen, om den uppfyller nödvändighetskravet
i grundlagens 10 § 3 mom. och inte begränsar den
grundläggande rättigheten mer än vad
som är motiverat i varje enskilt fall.
Det föreslagna tillägget förefaller ändå medge
en obegränsad rätt att läsa alla meddelanden som
riktas till barnet. Det har inte ställts några andra
villkor för socialarbetarens rätt än
att denne har rätt att läsa meddelanden för
att kunna fatta beslut om ett meddelande eller en försändelse ska
undanhållas barnet. Den höga och sakliga tröskel
som i momentets första mening definieras när det
gäller omständigheter som kan läggas
till grund för beslutsfattandet gäller endast beslut
om att undanhålla barnet ett meddelande eller en försändelse.
Hänvisningen i den första meningen till 2 mom.
i samma paragraf begränsar inte heller den rätten
att läsa meddelanden. Därför måste
den sista meningen i föreslagna 67 § 4
mom. antingen strykas eller kompletteras så att rätten
att läsa meddelanden begränsas väsentligt.
Detta är en förutsättning för
att lagförslaget ska kunna behandlas i normal lagstiftningsordning.
Preciseringen kan exempelvis göras så att
ett villkor för att socialarbetaren ska få läsa
ett meddelande är att det i ett enskilt fall finns anledning
att misstänka att meddelandets innehåll kan äventyra
barnets eller någon annans liv, hälsa, säkerhet
eller utveckling. Alternativt kan bestämmelsen utformas
så att i den tillräckligt exakt anges
de med hänsyn till 10 § 3 mom. i grundlagen godtagbara
omständigheter som exempelvis relaterar till
barnet eller avsändaren och med tanke på vilka
det kan anses motiverat att meddelanden till barnet blir lästa
(jfr fängelselagens 12 kap. 2 § 1 mom. och GrUU
59/2006 rd, s. 5).
Med tanke på grundlagens bestämmelser om skyddet
för förtroliga meddelanden anser utskottet det
motiverat att rätten att läsa meddelanden till
ett barn endast kan ges den socialarbetare som ansvarar för
barnets angelägenheter och inte exempelvis barnskyddsanstaltens
hela personal.
Begränsad rätt att delge barnet information
I 86 § 1 mom. i barnskyddslagen föreskrivs
att ett barn inte i samband med hörande i förvaltningsdomstolen
får ges sådan information som allvarligt kan äventyra
dess hälsa eller utveckling. Denna bestämmelse är
en begränsning av barnets i grundlagens 21 § 2
mom. tryggade rätt att bli hörd och den i grundlagens
6 § 3 mom. och artikel 12 i konventionen om barnets rättigheter garanterade
rätt att påverka och bli hörd. Begränsningen
sammanhänger ändå med godtagbara och
mycket tungt vägande grunder som sammanhänger
med barnets bästa och barnskyddet och bestämmelserna är
därför inte problematiska med hänsyn
till grundlagen eller konventionen om barnets rättigheter.