Motivering
Offentlig informationstjänst
Lagförslaget tillåter att det införs
en webbaserad offentlig informationstjänst med uppgifter om
yrkesutbildade personer inom hälso- och sjukvården.
Enligt 24 c § får Rättsskyddscentralen
för hälsovården via ett allmänt
datanät lämna ut namn, registernummer, födelseår
och behörighet på yrkesutbildade personer inom
hälso- och sjukvården ur centralregistret över
yrkesutbildade personer inom hälso- och sjukvården. Informationstjänsten
får dessutom innehålla namn, registernummer, födelseår,
information om när studierna har inletts för medicin-,
odontologi- och farmacistuderande.
Förslaget är av relevans med avseende på 10 § 1
mom. i grundlagen som föreskriver att närmare
bestämmelser om skydd för personuppgifter utfärdas
genom lag. Grundlagsutskottets tolkningspraxis har varit att lagstiftarens
handlingsutrymme begränsas dels av den här bestämmelsen,
dels av att skyddet för personuppgifter delvis ingår
i samma moment som skyddet för privatlivet. På det
hela taget handlar det om att lagstiftaren måste tillgodose
den rätt på ett sätt som är
godtagbart med avseende på de samlade grundläggande
fri- och rättigheterna. För skyddet av personuppgifter
har utskottet ansett det viktigt att det i lag åtminstone
ingår bestämmelser om målet med registreringen,
vad de berörda personuppgifterna innehåller, tillåtna
användningsändamål inklusive rätt
att lämna ut dem, hur länge uppgifterna ska lagras
i personregister och de registrerades rättssäkerhet.
Dessutom krävs det att bestämmelserna i lag är
heltäckande och ingående. Kravet i bestämmelser
i lag gäller också möjligheten att ge
ut personuppgifter via teknisk uppkoppling (se GrUU 11/2008 rd och
de utlåtanden som nämns där).
Ett av de viktigaste syftena med informationstjänsten är
att ge allmänheten bättre tillgång till information
om vilken behörighet yrkesutbildade personer inom hälso-
och sjukvården har. Användarna kan skaffa fram
uppgifterna i förväg och den som är missnöjd
med vården kan kontrollera behörigheten efteråt.
Informationen finns redan nu tillgänglig på Rättsskyddscentralen
för hälsovården, men med informationstjänsten
förbättras tillgängligheten. Syftet förbättrar rättssäkerheten
för klienter inom hälso- och sjukvården
och främjar också i sista hand grundlagsskyddet
i 7 § 1 mom. i grundlagen och är i och
för sig godtagbart med avseende på de grundläggande
fri- och rättigheterna.
Lagförslaget tillåter inga andra uppgifter
om yrkesutbildade personer inom hälso- och sjukvården än
offentlig information som är av relevans för att
man ska kunna bedöma behörigheten och identifiera
personen. Förslaget innebär inte någon
utvidgning av den gällande rätten att ge ut information.
Till största delen är det också exakt
avgränsat vad uppgifterna får innehålla. Enligt
propositionen ska informationen om behörighet också upplysa
om det finns begränsningar i personens rätt eller
tillstånd att utöva sitt yrke. Den typen av begränsningar
ingår språkligt sett inte entydigt i begreppet
behörighet, menar utskottet. Om det anses att den typen
av information absolut hör hemma i informationstjänsten
måste det sägas ut i lagförslaget. Dessutom
bör det noteras att uppgifter om begränsningar
i rätten eller tillståndet att utöva
sitt yrke indirekt kan avslöja känsliga uppgifter
om till exempel personens hälsotillstånd. Därför är
det viktigt att informationstjänsten inte har några andra
uppgifter om begränsningarna än de som är
nödvändiga för att uppfylla målet
med registret.
Med avseende på skyddet för privatlivet och personuppgifter är
det av relevans att det i ett så här omfattande
webbaserat personregister inte går att söka uppgifter
på stora grupper. Enligt propositionen är tanken
att det bara ska gå att göra enskilda sökningar
på den registrerades namn eller registernummer. Begränsningen
sägs inte klart ut i lagtexten och måste därför
kompletteras. Annars kan lagförslaget inte behandlas i
vanlig lagstiftningsordning.
Informationstjänsten ska innehålla alla de uppgifter
som nämns i 24 c § om yrkesutbildade personer
inom hälso- och sjukvården, men också om
studerande som har rätt att utföra samma arbetsuppgifter
som legitimerade yrkesutbildade personer. Denna räckvidd är
visserligen motiverad eftersom man då kan sluta sig till
att en person inte har rätt att arbeta som yrkesutbildad person
i hälso- och sjukvården om inga uppgifter finns.
Samtidigt betyder det att informationstjänsten också har
uppgifter om personer som inte arbetar och inte har för
avsikt att arbeta som yrkesutbildade personer i hälso-
och sjukvården. Lagen ger dem ingen möjlighet
att förbjuda uppgifterna i ett offentligt register och
uppgifterna kommer som regel att finnas kvar tills personen avlider.
Frånvaron av rätt att förbjuda uppgifter är
inte helt problemfri med avseende på skyddet för
privatlivet och personuppgifter. Registret kommer i vilket fall
som helst att vara mycket stort. Därför är
det med avseende på kravet på proportionalitet
vid begränsningar i de grundläggande fri- och
rättigheterna befogat att inte göra registret
mer omfattande än det med nödvändighet
måste vara för att uppgifterna ska kunna kontrolleras.
Följaktligen bör regleringen kompletteras med
att personer som inte är verksamma som yrkesutbildade personer
inom hälso- och sjukvård har rätt att
förbjuda att uppgifter om dem registreras i informationstjänsten.
I 24 c § 3 mom. föreskrivs det på behörigt
sätt att Rättsskyddscentralen för hälsovården
ska utplåna uppgifterna i informationstjänsten
så snart den har blivit informerad om att en yrkesutbildad
person har avlidit. Bestämmelsen bör dessutom
kompletteras med att uppgifter om personer som inte längre
har rätt att utöva sitt yrke ska raderas i registret
med en gång.
Avslutningsvis
Lagförslaget avser ett exceptionellt stort register
omfattande uppgifter om drygt 300 000 yrkesutbildade personer i
hälso- och sjukvården och ska läggas
ut på det öppna datanätet. Det är inte
uteslutet att registret får problem med informationssäkerheten
och missbrukas trots att uppgifterna bara kan sökas enskilt.
Det är A och O att registret uppdateras och av största
vikt att uppgifterna är riktiga och autentiska. Med tanke på att
grundlagen föreskriver om skydd för privatlivet
och personuppgifter anser utskottet att man bör vara återhållsam
med att lägga ut så här stora personregister
på den publika webben. Mot bakgrunden av proportionalitetskravet
bör man fråga sig om registret behövs
och hur omfattande det i så fall ska var.