Motivering
Enligt 4 § i lagförslaget betalas ortstillägg
till tjänstemän inom utrikesförvaltningen
som har förordnats till utrikesrepresentationen. Dessutom
betalas särskilda ersättningar enligt förteckningen
i 5 § så som närmare föreskrivs
genom förordning av utrikesministeriet. Av särskilda skäl
kan också andra ersättningar betalas med stöd
av 8 §. Närmare bestämmelser om förutsättningar
för betalning av ersättningar och grunderna för
bestämmandet av ersättningarna utfärdas enligt
9 § genom förordning av utrikesministeriet.
Bestämmelsen är relevant med tanke på 80 § i grundlagen
om delegering av lagstiftningsbehörighet och utfärdande
av förordningar. I 80 § 1 mom. har vissa saker
förbehållits som tillhörande området
för lag. Genom lag ska utfärdas bestämmelser
om grunderna för individens rättigheter och skyldigheter
samt om frågor som enligt grundlagen i övrigt
hör till området för lag. Kravet täcker
enligt ett uttryckligt omnämnande i grundlagsmotiven och
utskottets tidigare yttranden också grunderna för
tjänstemännens rättsliga ställning
(RP 1/1998 rd, GrUU 3/2000 rd, GrUU
1/2005 rd).
Den föreslagna bestämmelsen är anmärkningsvärt
generellt formulerad för att ligga på lagnivå.
Lagförslaget innehåller i sak endast bestämmelser
om de olika ersättningarna och ersättningsbenämningarna
samt faktorer som påverkar ersättningarna. I lagförslaget
ingår dessutom en mycket generell bestämmelse
om de allmänna grunderna för bestämmande
av ersättningarna. Det framgår däremot
inte av lagen på vilka villkor en tjänsteman erhåller
en ersättning och hur ersättningens storlek bestäms.
De bestämmelser som är de mest väsentliga
med tanke på tjänstemannens rättsliga
ställning ska således med stöd av de öppna
bemyndigandena i lagförslagets 5 och 9 § i praktiken
i sin helhet utfärdas genom förordning av ministeriet.
Den föreslagna regleringen baserar sig i väsentlig
grad på delegering och uppfyller inte kravet i grundlagens
80 § 1 mom. att grunderna för tjänstemännens
rättsliga ställning hör till området
för lag. För att lagförslaget ska kunna
behandlas i vanlig lagstiftningsordning måste det kompletteras
med klarare bestämmelser i lag om villkoren för
ersättningarna och grunderna för bestämmande
av ersättningarna.
I sina överväganden har utskottet fäst
avseende vid 2 § 3 mom. 1 punkten i lagen om statens tjänstekollektivavtal,
som förslaget utgår från, enligt vilken
avtal inte får ingås om tillägg och ersättningar
som ska betalas till tjänstemän inom utrikesrepresentationen
på grund av speciella lokala förhållanden.
Grundlagens 80 § om utfärdande av förordningar
och delegering av lagstiftningsbehörighet reglerar inte
som sådan om vilka arbetslivsfrågor tjänste-
eller kollektivavtal kan ingås. Denna punkt i grundlagen
reglerar samhällets utövande av den lagstiftande
makten och det är klart att om staten avser att utfärda rättsliga
regler om liknande omständigheter till exempel i ett kollektivavtal,
måste det bestämmas om dem genom lag. (GrUU
41/2000 rd GrUU 1/2005 rd). Grundlagsutskottet
anser att förvaltningsutskottet bör överväga
om avtalsförbudet i lagen om statens tjänstekollektivavtal, som
endast gäller tjänstemän inom utrikesrepresentationen,
alls behövs i detta avseende och om det är mera ändamålsenligt
att överföra ersättningsfrågorna
enligt det aktuella lagförslaget till den kategori av ärenden
som avtalas genom tjänstekollektivavtal.
Lagförslagets 10 § berör återkrav
av ersättning som betalats utan grund. Grundlagsutskottet
påpekar att det är motiverat att förutom
60 § i statstjänstemannalagen också nämna
61 § i samma lag, som reglerar inom vilken tid återkravsförfarandet
ska anhängiggöras.
De allmänna grunderna för ersättningsnämnden
för utrikesrepresentationen i 31 § i det utkast
till förordning som ingår som bilaga till propositionen
måste på grund av att nämnden de facto
har en mycket stor betydelse lyftas upp på lagnivå,
trots att det utifrån utkastet kan förmodas att
de inte omfattar utövning av offentlig makt i den mening
som 119 § 2 mom. i grundlagen avser.