Motivering

Syftet med propositionen är att anpassa den nationella lagstiftningen om godkännande av producentorganisationer och handelsnormer till den grundlagfästa hierarkiska nivån och att samtidigt införa nödvändiga kompletteringar. Dessutom ska ändringarna i EU:s lagstiftning om marknadsordningar i samband med den nya finansieringsperioden beaktas i vår lagstiftning. Likaså att en myndighet har bytt namn.

Lagen föreslås få ett nytt 3 a kap. om godkännande av producentorganisationer. Villkoren för godkännande ingår huvudsakligen i direkt tillämplig EU-lagstiftning. I den föreslagna lagen utfärdas bestämmelser som kompletterar unionslagstiftningen i den utsträckning genomförandet av EU-bestämmelserna kräver. Den nationella lagstiftningen måste exempelvis föreskriva om minimikrav för saluföring. En av de viktigaste ändringarna är att bestämmelserna lyfts upp på grundlagfästa hierarkiska nivån. De bestämmelser om godkännande av producentorganisationer för sektorn för frukt och grönsaker och mjölksektorn som nu ingår i förordningar av jord- och skogsbruksministeriet ersätts med lagbestämmelser och förordningar som utfärdas med stöd av dem. Det är viktigt att också andra sektorer än frukt och grönsaker erbjuds nya vägar att ta marknaden i besittning och förbättra odlarnas förhandlingsmöjligheter, exempelvis via producent- och branschorganisationer, menar utskottet.

Också av ekonomiska skäl måste de administrativa övervakningsprocesserna förenklas och bli smidigare. Onödig byråkrati måste bort.

Utskottet noterar att man inte längre kommer att ta ställning till avtal, beslut och förfaranden kring verksamheten när producentorganisationer godkänns. EU:s konkurrenslagstiftning och vår konkurrenslag har bestämmelser om godtagbara avtal, beslut och förfaranden kring verksamheten och myndigheter som är behöriga att bedöma om de är godtagbara. I likhet med den gällande lagen innehåller den föreslagna lagen inget undantag från konkurrenslagen. Lagen får dessutom bestämmelser om behöriga myndigheter, tillsyn över producentorganisationerna och påföljder beträffande deras verksamhet. Precis som nu ska Landsbygdsverket stå för tillsynen. Det är samma verk som beviljar godkännande. Vid brott mot konkurrenslagstiftningen ska den gällande konkurrenslagstiftningen tillämpas.

Lagen föreslås få ett nytt 7 a kap. om handelsnormer och befogenhet att utfärda närmare bestämmelser om normerna och anknytande förfaranden. De viktigaste ändringarna beträffande handelsnormerna är att bestämmelserna om myndigheter med ansvar för inspektioner ses över. De kontrollerande myndigheterna kommer i stort sett att vara desamma som nu, men i vissa fall föreslås ändringar.

Tullen ska i fortsättningen kontrollera produkter inom humlesektorn också inom den inre marknaden. Detta är lämpligt eftersom kontrollerna då kan ingå i import- och exportkontrollerna som Tullen i dagsläget svarar för. Behovet av kontroller inom humlesektorn är i själva verket litet. Vidare tar Tullen över importkontrollen av bananer och russin plus kontrollen av saluföringen efter importen samt tillstånd för bananimportörer av Livsmedelssäkerhetsverket. Regeringen anser det lämpligare att alla kontroller görs av Tullen som ett led i importkontrollerna. Det är viktigt att se till att Tullen har adekvata resurser för arbetet.

Livsmedelssäkerhetsverket övertar kontrollerna av en del handelsnormer för olivolja och inspektionerna av produktionsmetoderna inom äggsektorn av kommunerna. I övrigt kommer Livsmedelssäkerhetsverket och kommunerna att ha de uppgifter som ingår i den nationella lagstiftningen, understryker utskottet. Närings-, trafik- och miljöcentralerna föreslås få biträdande kontrolluppdrag. De stämmer överens med dagens läge med undantag för kraven på produktionsmetoderna inom äggsektorn. De gäller kontroller av produktionslokalerna och kan kombineras med andra kontroller som centralerna gör i samma lokaler.

När bestämmelserna om Livsmedelssäkerhetsverkets nuvarande uppgifter lyfts upp på lagnivå sker det inga förändringar i deras förpliktande karaktär och de uppfattas inte som nya av den anledningen, enligt information till utskottet. Ändrad författningsnivå påverkar i sig inte heller den nödvändiga resurstilldelningen. Utskottet understryker att kontrollverksamheten också i fortsättningen kommer att styras genom resultatkontrakt mellan ministeriet och Livsmedelssäkerhetsverket och under samtidigt hänsynstagande till resursbehovet.

Tillstånds- och tillsynsverket för social- och hälsovården kommer att ha i stort sett samma uppgifter som tidigare. Kontrollerna av produkter inom vinsektorn ska gälla dels nuvarande produkter, dels en del produkter som kan ha lägre alkoholhalt än vad som alkohollagen (1143/1994) avser. Det handlar om kontroller som det inte är vettigt att dela upp mellan flera myndigheter.

En del av de sakkunniga pekade på behovet att ta ut avgifter för kontroller av handelsnormerna. Följaktligen föreslog de att lagen ska kompletteras. Det finns ingen särlagstiftning om avgiftsbelagda kontroller av handelsnormer och propositionen stämmer överens med lagslaget, påpekar utskottet. Syftet med propositionen är i första hand att lyfta upp bestämmelserna på den grundlagsfästa författningsnivån utan att innehållet nämnvärt ändras. Följaktligen har propositionen ingen särlagstiftning om avgifter för kontroller. I själva verket utgår beredningen från att bestämmelser om avgifter lämnas separat. Det är känt att regleringen av avgifterna inom livsmedelsområdet och enligt den föreslagna lagen behöver samordnas, och lagberedning är under planering, enligt information till utskottet.

Kontrollen av handelsnormerna stämmer således till största delen överens med det rådande läget. Men en del uppgifter förs över bland annat från kommunerna till Livsmedelssäkerhetsverket och det finns allmän lagstiftning om kommunala avgifter. Enligt 13 § 2 mom. 4 punkten i kommunallagen (365/1995) är det fullmäktige som beslutar om de allmänna grunderna för avgifter som kommunen tar ut för tjänster och andra prestationer. Enligt grundlagsutskottet (t.ex. utlåtande GrUU 12/2005 rd) kan offentligrättsliga kommunala avgifter grunda sig på lagbestämmelser, men de kan också ta ut avgifter direkt med hänvisning till den kommunala självstyrelsen. Oberoende av propositionen har kommunerna redan på grundval av den allmänna lagstiftningen och sin självstyrelse mycket omfattande rätt att ta ut avgifter för sina tjänster, exempelvis för kontroll av handelsnormer. Detta enligt information till utskottet.

Propositionen hänvisar till EU-lagstiftning som ännu inte har godkänts och som är tänkt att träda i kraft den 1 januari 2014. I det första lagförslaget, lagen om en marknadsordning för jordbruksprodukter, är hänvisningarna delvis bristfälliga eller felaktiga. Tanken är att de kan ändras eller preciseras under behandlingens gång. I det följande inför utskottet tekniska ändringar till följd av EU-lagstiftningen i den omfattning det är möjligt.

Sammantaget anser utskottet propositionen vara behövlig och angelägen. Utskottet tillstyrker lagförslagen men med följande ändringar.