Motivering

Allmänt

Utskottet konstaterar att ett av målen för propositionen är att den nationella lagstiftningen och förvaltningssystemet så effektivt som möjligt ska stödja genomförandet av följande programperiod för Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling (EJFLU), dvs. programmet för utveckling av landsbygden i Fastlandsfinland 2014-2020 till den del det är fråga om stöd av företag och projektverksamhet. Det är enligt utskottet mycket viktigt att genomförandet av systemet med strukturstöd till jordbruket kan fortsätta under gällande villkor år 2014. Detsamma gäller strukturstöden för renhushållningen. Också stöden för företag och projekt på landsbygden måste tryggas.

Liksom regeringen anser utskottet att den nationella lagstiftningen ska bidra till att å ena sidan göra användningen av stödmedlen flexiblare och å andra sidan särskilt styra medlen till objekt med vars hjälp det är möjligt att dels främja etableringen av nya företag på landsbygden, dels stärka redan verksamma företag. Målet är att på detta sätt skapa arbetsplatser och förhindra att arbetsplatser försvinner, vilket höjer landsbygdens livskraft både som arbetsplats och boningsort. Det framgår också av propositionen att det för motsvarande åtgärder under åren 2007—2012 har beviljats företagsstöd till ett belopp av ca 50 miljoner euro per år, och målet är att beloppet av det företagsstöd som kan beviljas hålls minst lika högt under åren 2014—2020. Utskottet noterar att ett särskilt mål för propositionen är att företagsverksamheten inom förädling av jordbruksprodukter ska öka, så att antalet små företag ökar.

Det är viktigt att propositionen, för att få företagsstödsystemet att bilda en balanserad helhet, gör det möjligt att vid behov stödja större företag än mikroföretag, dvs. små företag, med medel från EJFLU. I samma riktning för också projektverksamheten, med vars hjälp man både kan utveckla de allmänna förutsättningarna för näringsverksamhet och förutsättningarna för landsbygden som boende-, livs- och verksamhetsmiljö. Då granskas landsbygden ur ett vitt perspektiv, så att också landsbygdens värde i form av kollektiv nyttighet och landsbygden som en del av miljön beaktas. Det ska också vara möjligt för aktionsgrupperna att fortsätta sitt arbete. Utskottet anser det vara viktigt att förfarandena förenklas så att aktionsgrupperna får koncentrera sig på sin viktigaste uppgift, nämligen att aktivera lokalsamhället.

Det är nödvändigt att genom reformen rent allmänt förenkla administrationen kring programmet och stödsystemen och minska kostnaderna för denna genom en övergång till elektronisk ärendehantering och genom införande av förenklade förfaranden för utbetalning av stöd. Detta minskar behovet av personal för att verkställa stödsystemet. Det konstateras emellertid i propositionen att man kan förvänta sig att den elektroniska ärendehanteringen går långsammare i början när systemet ska läras in. Det kommer också att orsaka tilläggskostnader att bygga upp det elektroniska ärendehanteringssystemet. Utskottet anser att det är väsentligt både för stödtagarna och förvaltningen av de nationella programmen att de nationella bestämmelserna om EU-programmen förenklas och förenhetligas. Detta gäller också EU-lagstiftningens bestämmelser om de organ som ska finnas i medlemsstaten och fördelningen av deras uppgifter.

I den föreslagna lagen om stödjande av landsbygden föreskrivs det om stödjande av företag på landsbygden och projektverksamhet på landsbygden samt stödjande av lokala aktionsgrupper som ingår i Leader-verksamhetssättet. Utskottet noterar att endast ett stödsystem för företag ingår i den föreslagna lagen, vilket är företagsstöd för landsbygden. Stödet kan beviljas små företag och för förädling av jordbruksprodukter dessutom medelstora företag. De huvudsakliga åtgärder som stöds genom företagsstöd kan vara bland annat inledande av verksamhet och investeringar. I inledningsfasen av företagsverksamheten kan startstöd beviljas, men för att få stödet förutsätts att företaget är registrerat och har en plan för affärsverksamheten. Investeringsstöd för anskaffning av traditionella materiella och immateriella tillgångar kan enligt förslaget beviljas endast företag som redan är etablerade. Målet är att utvidga eller utveckla företagsverksamheten.

Det är enligt utskottet viktigt att jordbrukare kan få stöd för att utvidga sin verksamhet till att gälla även annat än jordbruk. Andra landsbygdsföretag kan enligt förslaget beviljas stöd, om de är mikroföretag eller små företag. Företag som bedriver förädling och saluföring av jordbruksprodukter kan i vissa fall beviljas stöd också om de är större än små företag, men inte större än ett medelstort företag. I bedömningen av ett företags storlek följs kommissionens rekommendation till definition av små och medelstora företag. Utskottet noterar att stora företag inte heller under den pågående programperioden har fått finansiering från programmet för utveckling av landsbygden i Fastlandsfinland. Investeringar kommer fortsättningsvis att ha en betydande ställning som stödobjekt.

I propositionen föreslås det att projektverksamheten stöds genom att det finns ett allmänt stöd för utvecklingsprojekt, med vars hjälp man kan stödja den allmänna välfärden i ett område, invånarnas och övriga aktörers välbefinnande, en allmän utveckling av näringsverksamheten samt allmännyttiga investeringar. För aktionsgrupper kan man enligt förslaget dessutom bevilja stöd för temaprojekt. Ett temaprojekt kan utgöras av olika separata åtgärder som lokala aktörer genomför utifrån ett valt tema, men aktionsgruppen är den som ansöker om stöd för projektet. Aktionsgruppen är också den som ansvarar för projektet i förhållande till den som beviljat stödet. Aktionsgruppen ansvarar också för att de som är med och genomför projektet får betalt för de åtgärder som de utfört.

Av det som anförts ovan framgår att det föreslås att stödförvaltningssystemet ändras till vissa delar, så att det går att ansöka om stöd elektroniskt. Det föreslås också att en ansökan i pappersform i fortsättningen ska bli anhängig när den har lämnats in till vilken närings-, trafik- och miljöcentral som helst, inte nödvändigtvis den behöriga närings-, trafik- och miljöcentralen. Dessutom ska en ansökan bli anhängig också när den lämnas in till en aktionsgrupp. Detsamma föreslås gälla ansökningar om utbetalning av stöd, med undantag för aktionsgruppers ansökningar.

Utskottet konstaterar att stöd enligt förslaget antingen kan beviljas så, att stödtagaren får ersättning för den åtgärd som stöds efter att stödtagaren har påvisat den uppkomna kostnaden och uppvisat kvitton och övriga dokument om den genomförda åtgärden, eller också kan stödtagaren välja att stödet betalas som en engångsersättning, en fast stödandel eller på basis av standardkostnader. Det räcker att stödtagaren på ett tillförlitligt sätt visar att de åtgärder som stödet har beviljats för också har genomförts. Vid användning av fast stödandel ska det dock uppvisas bokföringsverifikat över de kostnader utifrån vilka den fasta stödandelen i fråga om övriga kostnader beräknas.

Särskilda frågor

Att inleda åtgärder

Det framgår av 14 § i förslaget till lag om stödjande av landsbygdens utveckling att en förutsättning för beviljande av stöd är att den verksamhet som stödet gäller inte har inletts innan ansökan har blivit anhängig. I en utredning till utskottet konstateras att begränsningen som gäller inledningen från början har grundat sig på utkastet till den s.k. allmänna gruppundantagsförordningen som ställde upp anmärkningsvärt stränga villkor för inledning. Därefter har ordalydelsen lindrats i nya utkast och det är sannolikt att alla villkor i det ursprungliga utkastet inte kommer att finnas med i de slutgiltiga bestämmelserna.

I en utredning till utskottet anses det sannolikt att bestämmelserna om statsstöd inte kommer att föreskriva om ett s.k. preliminärt beslut med stöd av vilket åtgärden kunde inledas före det slutgiltiga beslutet. I ljuset av de senaste utkasten ser det ut som om små och medelstora företag kan beviljas stöd redan efter att ansökan har blivit anhängig. Därför verkar det onödigt att nämna preliminära beslut i den nya lagen. Om det i alla fall föreskrivs om ett sådant i någon form i EU:s regelverk måste bestämmelserna om det tas in i de nationella bestämmelserna om man med stöd av preliminära beslut vill tillåta att verksamhet inleds i situationer där det annars krävdes ett slutgiltigt beslut om stödansökan innan åtgärden inleds. Utskottet anser att detta vid behov bör regleras närmare genom förordning av statsrådet. Utskottet kommer i sina paragrafspecifika ändringsförslag nedan att föreslå att 14 § ändras så att detta beaktas.

Landskapens samarbetsgrupper

Utskottet konstaterar att enligt 5 § i förslaget till lag om förvaltning av utvecklingsprogrammen för landsbygden svarar närings-, trafik- och miljöcentralerna för utarbetandet av de regionala utvecklingsplanerna. Men utskottet noterar att i lagförslagets 7 § 2 mom. förutsätts att landsbygdsprogrammet bereds på grundval av de regionala planerna och att vederbörande ska höras vid beredningen. Därför bör det flexibelt avgöras i regionerna hur landskapets samarbetsgrupp ska medverka till samordningen av olika program och planer som genomförs i landskapet. Också motiveringen visar att det regionala samarbetet ska eftersträva ett så omfattande verksamhetsfält som möjligt och att också landskapsförbundens synpunkter bör beaktas.

Stöd för företagsamhet som bisyssla

Enligt 18 § 3 mom. i det andra lagförslaget ska den verksamhet som stöds antingen ensam eller tillsammans med primärproduktion eller annan företagsverksamhet som bedrivs av sökanden ge åtminstone en företagare eller arbetstagare som verkar inom företaget huvudsaklig utkomst.

I en utredning till utskottet konstateras i fråga om stödvillkoret om att sysselsätta minst en person att när nästa periods landsbygdsprogram verkställs är syftet i synnerhet att främja företagsamhet som leder till att nya solida och bestående företag startas eller att befintliga sådana företag bevaras; deras sysselsättande effekt ska vara mer omfattande än i fråga om enmansföretag som arbetar på deltid. Propositionen utesluter inte stöd till ensamföretagare om det kan leda till att personen i fråga blir sysselsatt på heltid. I propositionen ingår också möjligheten att inleda företagsverksamhet vid sidan av jordbruk, annan primärproduktion eller annan företagsverksamhet så att åtminstone en företagare eller anställd får sin utkomst från ett sådant företag. Däremot ansågs det inte ändamålsenligt att som i lagförslaget bevilja stöd till en person i avlönat arbete eller till en person vars försörjning till stora delar baserar sig på utkomstskydd för arbetslösa eller ett annat förmånssystem. Härvidlag har det framställts att det på grundval av lagstiftningen för arbets- och näringsministeriets förvaltningsområde fortfarande går att få s.k. startpeng för att starta upp företagsamhet så att det ersätter företagarens inledande försörjningskostnader under den tid företagsverksamheten ännu inte räcker för hela försörjningen.

Det framgår också av en utredning att det bland de företag som uppfyller stödvillkoren är sådana som bedriver verksamhet med genomslagslagskraft som prioriteras när stöd beviljas. Det krävs alltså att det görs ett urval bland de åtgärderna i programmet. När urvalet görs måste bland annat de disponibla medlen beaktas. Dessa medel förväntas ha större effekter än hittills.

Betalningsansökan och betalning

I en utredning till utskottet understryks det att så länge kommissionen inte har utfärdat någon förordning på basis av EU-förordningarna, finns det inte heller några exakta uppgifter om hur ofta en betalningsansökan ska lämnas in. I samband med beredningen av förordningarna har det i vissa av utkasten förutsatts att betalningsansökan ska lämnas in en gång om året. Syftet är hur som helst att programmet ska genomföras med framförhållning för att det ska kunna säkerställas att alla projekt som finansieras med medel bundna i programmet också delfinansieras av EU. Stödmottagarna har ändå högst fyra år på sig att genomföra projektet. Det har därför inte ansetts vara ändamålsenligt att hela stödbeloppet söks på en gång först efter fyra år. Risken är då att man tvingas betala en del av projekten med nationella medel i programmets slutskede. Det har tydligt framgått av utredning att det är viktigt dels med avseende på att medlen används till fullt belopp, dels med avseende på rättidigheten att de medel som beviljats betalas ut till relativt jämnstora belopp och gärna som förhandsbetalningar för att samtliga medel som Finland anvisats ska beviljas och betalas ut.

Utskottet hänvisar också till de kostnader stödsystemet ger upphov till för förvaltningen och konstaterar att behandlingen av en betalningsansökan under innevarande programperiod kostat i genomsnitt 400 euro. Även om elektronisk behandling och förenklade kostnadsförfaranden underlättar behandlingen av stödansökningarna, är det inte rationellt att den nytta och de kostnadsbesparingar som görs förvaltningsmässigt går till spillo genom ett ökat antal ansökningar.

Andra frågor

Utskottet konstaterar att minimibeloppet för de stöd som beviljas företag enligt gällande lagstiftning är 1 000 euro som startstöd och investeringsstöd och 500 euro som utvecklingsstöd. Projektstödet uppgår till minst 5 000 euro. I 22 § och 27 § 4 mom. i lagen om stödjande av landsbygdens utveckling föreslås att närmare bestämmelser om stödens minimibelopp får utfärdas genom förordning av statsrådet, och i motiven nämns det att man har för avsikt att höja minimibeloppen. Utskottet noterar att det i en utredning har gjorts en uppskattning av de totala förvaltningskostnaderna för de olika stödformerna. I genomsnitt ger ett stödbeslut upphov till förvaltningskostnader på cirka 1 600 euro och kostnaderna för betalningsbeslutet för en utbetalning till cirka 400 euro, vilket konstaterats ovan. Därefter tillkommer kostnaderna för övervakning och kontroll. I genomsnitt ger varje utbetalt stöd upphov till kostnader på sammanlagt minst 2 000 euro under behandlingsprocessens gång.

Utskottet konstaterar utifrån vad som sägs ovan att behandlingen av ansökningar om små stödbelopp är mera krävande än förut när resurserna blir allt knappare. Utskottet understryker ändå att den nytta som de små stödbeloppen bidrar med i förhållande till kostnaderna ofta är betydande. Förvaltningen måste utveckla sin verksamhet ytterligare. Genom effektiv och snabb förvaltning måste största möjlig nytta uppnås med till buds stående medel. Det är enligt utskottet nödvändigt att göra förvaltningsprocesserna enklare och smidigare. För att detta ska beaktas kommer utskottet att precisera 18 § 3 mom. i den föreslagna lagen om stödjande av landsbygdens utveckling.

Avslutningsvis

Utskottet konstaterar att det i 20 § i lagen om förvaltning av utvecklingsprogrammen för landsbygden föreslås att det ska gå att söka ändring i jord- och skogsbruksministeriets beslut om godkännande av en lokal aktionsgrupp och en innovationsgrupp för landsbygden genom besvär direkt hos högsta förvaltningsdomstolen. Det framgår dock inte av motiven varför det föreslås att besvären kan riktas till högsta förvaltningsdomstolen.

I en utredning till utskottet konstateras det att det är fråga om situationer där man genom ett enda förvaltningsbeslut kan välja flera lokala aktionsgrupper (för närvarande finns det 55 aktionsgrupper) eller innovationsgrupper för landsbygden som genomför programmet och som finansieras med programmedel. För att säkerställa att programmet genomförs smidigt är det motiverat att ändring kan sökas med stöd av legalitetsprincipen. Ett överklagande av förvaltningsdomstolens beslut hos högsta förvaltningsdomstolen skulle kräva besvärstillstånd, och även om tillstånd beviljades skulle aktionsgrupperna inte kunna väljas före besvären behandlats, eftersom ministeriet måste ha medel för att finansiera gruppernas verksamhet. Detta kan inverka på inrättandet av grupper. På dessa grunder konstaterar utskottet att det med hänsyn till beslutens karaktär är motiverat att styra besvären direkt till högsta förvaltningsdomstolen.

Utskottet konstaterar att lagförslagen innehåller hänvisningar till EU-lagstiftning som ännu inte är godkänd. Hänvisningarna är delvis bristfälliga eller felaktiga. Tanken är att de kan ändras eller preciseras under behandlingens gång. I det följande inför utskottet tekniska ändringar till följd av EU-lagstiftningen i den omfattning det är möjligt.

Sammantaget anser utskottet propositionen vara behövlig och angelägen. Utskottet tillstyrker lagförslaget, men med följande ändringsförslag.