Motivering

Statsminister Katainens regering fortsätter genom sina ekonomiska beslut att rasera grunden för kulturen och bildningen. Medlen för kommunal service skärs ned radikalt och finansieringsbasen undermineras. Nästa år genomförs nedskärningsbesluten enligt ramförhandlingarna för 2012—2013, sammanlagt 362 miljoner euro. Samtidigt minskas kommunernas statsandelsprocent från dagens 30,96 procent till 29,57 procent. Kommunernas självfinansieringsandel av de lagfästa förpliktelserna är 70,43 procentenheter nästa år, vilket är 4,54 procentenheter mera än i början av valperioden. Till följd av regeringens beslut uppgår nedskärningarna i medlen för kommunala tjänster åren 2012—2017 till sammanlagt 6,6 miljarder euro.

De avtalade nedskärningarna i regeringsprogrammet och rambeslutet gäller bl.a. gymnasiet, den grundläggande yrkesutbildningen, läroavtalsutbildningen, den yrkesinriktade tilläggsutbildningen, finansieringen av yrkeshögskolorna, den statliga finansieringen av anläggningskostnaderna för skolor, finanseringen av det fria bildningsarbetet samt finanseringen av teatrar, orkestrar och museer. År 2014 ökar inbesparingarna med 62 miljoner euro jämfört med året innan. Uppskattningsvis 42 miljoner euro av detta sparbeting åläggs kommunerna och samkommunerna. Centern kan inte acceptera dessa nedskärningar.

Enligt regeringens proposition minskar finansieringen av förskoleundervisningen och den grundläggande utbildningen nästa år med 184 miljoner euro i och med nedskärningarna i statsandelarna för kommunal basservice. De nedskärningar som gäller förskoleundervisningen och den grundläggande utbildningen uppgår till 1,4 miljarder euro, dvs. 16 procent av statsandelarna för basservice. Finansieringen minskar med totalt 626 miljoner euro under valperioden. Det är en ohållbar utveckling.

Genom sin oförsonliga nedskärningspolitik ställer regeringen de olika grupper som är i behov av kommunal service mot varandra. Så här kraftiga nedskärningar medför oundvikligen ett glesare gymnasie- och skolnät. När avstånden blir oskäliga, kan det bli svårt redan för barn i grundskoleåldern att uppfylla läroplikten om de bor hemma. Statsmakten ansvarar i sista hand för att de grundlagsenliga kulturella rättigheterna genomförs på ett likvärdigt sätt för alla.

Statsminister Katainen har redan gjort antydningar om att nya nedskärningsbeslut väntar i vår. Regeringen låter samvetslöst de som har allra störst behov av kommunala tjänster, dvs. barn, unga, sjuka och åldringar, betala för sin misslyckade finanspolitik. Verkningarna märks i form av höjd kommunalskatt, bortgallrade tjänster och permitterad och uppsagd personal, bl.a. lärare. Samtidigt ålägger regeringen kommunerna att sköta allt fler uppgifter och skyldigheter, såsom verkställigheten av lagen om elev- och studerandehälsovård. Dessa måste beaktas i medlen till kommunerna.

Centerns utskottsgrupp kräver att nedskärningarna i statsandelarna till kommunerna ska återtas och att de grundläggande kulturella rätttigheterna ska tryggas. Dessa nedskärningar motsvarar de årliga lönekostnaderna för upp till 30 000 anställda i de kommunala servicebranscherna. Detta innebär ett allvarligt hot mot de välfärdstjänster som kommuninvånarna behöver.

Motivering

Regeringens proposition RP 113/2013 rd tar i sin nuvarande lydelse inte tillräcklig hänsyn till kommunernas svåra ekonomiska läge. Dessutom inger det praktiska genomförandet av reformerna oss sannfinländare i kulturutskottet farhågor. Det föreslås i statens budgetproposition för 2014 att finansieringen av förskoleundervisningen och den grundläggande utbildningen ska minskas med 184 miljoner euro genom nedskärningar i statsandelarna för kommunal basservice. Upp till 16 procent av nedskärningarna gäller förskoleundervisningen och den grundläggande utbildningen. Med tanke på detta bör en mycket grundlig prövning göras innan man skär ner statsandelarna till kommunerna och ökar deras åligganden.

I detta nu ser det ut som om regeringen håller på att överföra kostnaderna för förskoleundervisningen och den grundläggande utbildningen på kommunerna. Samtidigt tvingas de kommuner som också i övrigt uppvisar ett underskott att skära i förskoleundervisningen och den grundläggande utbildningen när de anpassar sin ekonomi till de minskade statsandelarna. I praktiken innebär detta att små och trygga skolor som ger en högklassig utbildning tvingas slå igen och att eleverna förs samman i större skolor. Sparåtgärderna gäller naturligtvis också personalen, om inte som direkta uppsägningar så åtminstone som fortlöpande och planmässiga permitteringar. Roterande permitteringar kommer i sin tur att påverka undervisningsgruppernas storlek, men framför allt på en integrerad skolfred på ett negativt sätt.

Den kommunala ekonomin är allmänt taget redan synnerligen ansträngd och en sänkning av statsandelsprocenten ökar kommunernas självfinansieringsandel ytterligare. Väldiga sparkrav belastar redan många kommuner, och detta har försvårat tillgången på basservice och försämrat dess kvalitet. Ytterligare nedskärningar i statsandelarna till kommunerna i det rådande ekonomiska läget är oroväckande med tanke på basservicen för invånarna. Det är självklart att nedskärningarna drabbar också finansieringen av undervisnings- och kulturverksamheten och därmed kvaliteten och utbudet. Konsekvenserna av att indexjusteringarna av statsandelarna för undervisnings- och kulturverksamheten läggs på is drabbar i sin tur själva förvaltningsområdet. Regeringens proposition RP 113/2013 rd beaktar i detta avseende inte det rådande ekonomiska läget på kommunfältet i tillräcklig utsträckning. Småbarnsfostran, förskoleundervisningen och den grundläggande utbildningen intar en nyckelställning med tanke på den framtida ekonomiska tillväxten. Biblioteken utgör i sin tur hörnstenen för ett jämlikt bildningsväsende. Kommunerna intar en nyckelställning också när det gäller att trygga ett någotsånär jämlikt utbud av utbildning inom konst och kultur. Vi sannfinländare är inte beredda att gallra bland dessa tjänster, eftersom vi tror att de är av avgörande betydelse vid byggandet av en bättre framtid.

Utbildningen ska ses som en investering i framtiden, inte enbart som en nödvändig utgiftspost. Elev- och studerandevården intar en viktig roll i läroanstalternas verksamhet. Den kan jämföras med företagshälsovården, vars uppgift är att hålla arbetstagarna arbetsföra. Ett allmänt välmående är också när det gäller studier en ovillkorlig grundförutsättning. Elev- och studerandevården siktar till att främja de ungas välmående och denna uppgift får inte försummas. Målen för lagförslaget om elev- och studerandehälsovård är bra, men det finns brister i bedömningen av deras praktiska konsekvenser. De kostnader lagreformen kommer att föranleda kommunerna kan bli högre än beräknat. Dessutom påverkas det praktiska arbetet i skolorna av att undervisningspersonalens uppgifter blir mera omfattande i och med reformen. Skyldigheten att ordna elev- och studerandevård bör innefatta också andra än kommunala utbildningsanordnare. I detta avseende måste de ekonomiska kalkylerna granskas än en gång.

På grund av de ekonomiska svårigheter som nedskärningarna i statsandelarna föranleder har utbildningssektorn redan drabbats av flera permitteringar och uppsägningar. Enligt Undervisningssektorns Fackorganisation har 170 lärare sagts upp i yrkeshögskolorna och 450 personer inom vuxenutbildningen. Tretton kommuner har permitterat undervisningspersonal och så mycket som 3 000 lärare och 45 000 barn och unga drabbas av permitteringarna. Det finns risk för att antalet kommuner som permitterar lärare fortsätter att öka under detta år.

När en lärare blir permitterad kan det hända att denne har hand om flera klasser, precis som lärarna i de kommuner där några vikarier inte tas in kan ha när de insjuknar. Detta gör att barngrupperna måste arbeta självständigt, utan någon vuxen som övervakar dem. Vi sannfinländare anser detta vara en oroväckande säkerhetsrisk, såväl under lektioner som raster. Detsamma gäller daghem och förskolegrupper, om kommunerna sparar in på lönekostnader för vikarier. Enligt bestämmelserna underskrids gränserna för personaltätheten på ett oroväckande sätt, om en av tre kompetenta vuxna som ansvarar för en grupp på 21 barn uteblir. På så sätt uppstår risksituationer där till och med människoliv kan stå på spel. Sannfinländarnas utskottsgrupp kan inte godkänna personalminskningar i vare sig daghem eller skolor på någon nivå.

Tiotals kommuner har underlåtit att ansöka om öronmärkta statliga anslag för mindre klasser. Detta finner vi oroväckande, och det skvallrar om att kommunerna i själva verket vill ha större undervisningsgrupper. Undervisnings- och kulturministeriet kräver av en stödmottagare att grupperna i praktiken blir mindre, att lärare inte permitteras och att antalet delade lektioner eller specialundervisningen utökas. I stora undervisningsgrupper kan det hända att barnens problem inte noteras i brist på tid och resurser. Detta leder till ökade kostnader på sikt - det kommer att krävas specialundervisning, psykiatrisk sjukvård eller mera elevvård i framtiden.

Vi är oroade över att antalet delade lektioner skärs ner inom den grundläggande undervisningen. Delade lektioner ger möjlighet till en lugn och individuell inlärningssituation, något som är av största vikt i speciellt modersmål och matematik. Delade lektioner sparar in kostnader för specialundervisning. När resurserna för specialundervisningen likväl minskas och specialskolor och specialklasser dras in hamnar man i en olidlig situation. Alla barn och unga har rätt att få undervisning på sin egen, individuella nivå, där han eller hon får känna hur det är att lyckas, lära sig och växa.