Detaljmotivering

1. Lag om det nationella genomförandet av de bestämmelser som hör till området för lagstiftningen i rambeslutet om tillämpning av principen om ömsesidigt erkännande på bötesstraff och om tilllämpning av rambeslutet

1 §. Genomförande av rambeslutet.

Enligt utlåtandet från grundlagsutskottet är uttrycket "sådana Finland förbundit sig till dem" inte korrekt i samband med genomförande av EU-rättsakter. Dessutom innehåller lagförslaget en del materiella anpassningar till rambeslutet. Av denna anledning föreslår lagutskottet att paragrafen formuleras om i slutet.

Grundlagsutskottet påpekar också att ordet "määräys" i den finska lagtexten bör ersättas med ordet "säännös" vid hänvisningar till enskilda regler i rambeslutet. Utskottet har ändrat den finska lagtexten. Ändringen påverkar inte den svenska lagtexten.

4 §. Verkställighet av ett beslut som fattats av en myndighet i en annan medlemsstat.

  Enligt 2 mom. tillfaller de medel som flyter in vid verkställigheten av beslut finska staten. På begäran av en myndighet i en annan medlemsstat kan rättsregistercentralen emellertid besluta att medlen överförs till en annan medlemsstat. I motiven (s. 28) hänvisar regeringen framför allt till fall då verkställigheten gäller vissa särskilda ersättningar som ingår i Förenade Konungarikets rättssystem. Rättsregistercentralens beslut att föra över medlen till en annan medlemsstat är de facto tänkt att grunda sig dels på en begäran, dels på det faktum att särskilda skäl föreligger. Därför föreslår lagutskottet att momentet kompletteras.

5 §. Ovillkorlig grund för förvägrande.

  Paragrafen föreskriver att den nedre gränsen för straffrättsåldern är ett ovillkorligt skäl för förvägrande. Ovan i den allmänna motiveringen anser utskottet att garantierna för en rättvis rättegång i sista hand måste tryggas genom en bestämmelse om ett ovillkorligt skäl för förvägrande. Därför föreslår utskottet ett nytt 2 mom. om detta. Rättsregistercentralen är skyldig att vägra verkställa ett beslut av en myndighet i en annan medlemsstat om den har grundad anledning att misstänka att beslutsförfarandet har kränkt garantierna för en rättvis rättegång ("prövning i laga ordning" enligt rambeslutet). En grundad misstanke kan uppkomma till exempel efter att rättsregistercentralen efter oklarheter med beslutet och intyget med stöd av 6 § eventuellt också har hört den som beslutet gäller. Däremot avser bestämmelsen inte att verkställighet ska förvägras till exempel vid smärre procedurfel. Detta understryks av att bestämmelsen använder uttrycket "har kränkts".

6 §. Hörande i ärende om beslut om erkännande och verkställighet.

Rättsregistercentralen kan besluta att erkänna och verkställa ett beslut av en myndighet i en annan medlemsstat utan att höra den som beslutet gäller. Av motiven till paragrafen (s. 29) framgår det att det är tänkt att rättsregistercentralen alltid ska besluta att erkänna och verkställa ett beslut av en myndighet i en annan medlemsstat utan att höra den som beslutet gäller.

Den föreslagna bestämmelsen kan inte garantera att det utreds tillräckligt grundligt att de för beslutet så viktiga skälen för förvägrande finns eller inte, framhåller lagutskottet. En trovärdig verkställighet och de generella kraven på en behörig behandling kräver att den som beslutet gäller också blir hörd, om det är sannolikt att något av skälen för att vägra erkänna och verkställa beslutet kommer att tillämpas.

Å andra sidan är det inte alltid förenligt med rättsregistercentralens verksamhet att avsätta tid för en utfrågning och det behöver inte heller vara nödvändigt med avseende på personens rättssäkerhet, när något av skälen för förvägrande sannolikt kommer att tillämpas. Personen behöver självfallet inte heller höras om det utifrån handlingarna är klart att centralen kommer att vägra verkställa beslutet. Detta kan vara fallet till exempel när påföljden ligger under det belopp som anges i rambeslutet eller när intyget och beslutet klart visar att personen var under 15 år när brottet begicks.

Dessutom strider det mot hela systemet om verkställigheten sätts på spel av att personen ska höras, framhåller utskottet. Det kan vara fallet till exempel om det finns faktorer som tyder på att personen kommer att försöka fly alternativt flytta eller gömma egendom när han eller hon får reda på saken. Därför måste också möjligheten finnas att rättsregistercentralen låter bli att höra den som beslutet gäller.

Med hänvisning till resonemanget ovan föreslår lagutskottet att paragrafen kompletteras med att den som beslutet gäller ska ges tillfälle att bli hörd om något av skälen för förvägrande sannolikt kommer att tillämpas. Däremot behöver personen inte ges tillfälle att bli hörd om det är uppenbart onödigt eller om det finns skäl att anta att verkställigheten därigenom kan äventyras.

7 §. Språk.

Paragrafen föreskriver på vilka språk ett intyg ska vara upprättat för att det ska kunna godkännas av rättsregistercentralen. Enligt 2 mom. ska rättsregistercentralen se till att intyget översätts till finska eller svenska. Verkställigheten av ett beslut från en annan medlemsstat grundar sig på en standardmall för intyg. Intyget åtföljs däremot inte av någon översättning av beslutet, och som regel översätts inte heller beslutet här. Å andra sidan påpekar regeringen i motiven (s. 29) att artikel 7 i rambeslutet tillåter att beslutet inte verkställs om intyget uppenbart inte motsvarar beslutet. Då kan det hända att också beslutet måste översättas. Också den översättningen måste skaffas fram av rättsregistercentralen, anser utskottet. Frågan är så viktig att utskottet föreslår en bestämmelse i momentet.

8 §. Behörig tingsrätt.

  Rättsregistercentralens beslut kan verkställas innan det har vunnit laga kraft enligt vad utsökningslagen föreskriver om verkställande av en icke lagakraftvunnen dom som gäller betalningsskyldighet, om inte domstolen beslutar något annat, föreskriver 3 mom.

Enligt propositionen (s. 30) är bestämmelsen nödvändig för att verkställigheten ska kunna inledas enligt 2 § 1 mom. i lagen om verkställighet av böter redan innan beslutet av rättsregistercentralen har vunnit laga kraft. Som hänvisningen till rättsregistercentralen i inledningen av momentet visar är bestämmelsen bara tänkt att gälla överklagande hos tingsrätten. Därför har utskottet ersatt "domstolen" med "tingsrätten".

9 §. Anförande av besvär.

I paragrafen finns ingående regler för hur ett beslut av rättsregistercentralen överklagas. Av sammanhanget och 11 § framgår det att hela paragrafen avser överklagande hos tingsrätten. Utskottet har därför ändrat ordvalet i 4 och 5 mom.

Paragrafen har ingen bestämmelse om besvärsanvisning. Därför hänvisar utskottet i detta sammanhang till 47 § i förvaltningslagen () där det ingår bestämmelser om myndigheternas skyldighet att foga besvärsanvisning till sina beslut.

10 §. Behandlingen av ett ärende i domstol.

Enligt 2 mom. får domstolen vid behandlingen av besvären inte pröva om den som beslutet gäller har gjort sig skyldig till den gärning som ligger till grund för påföljden i en annan medlemsstat. Trots den lagtekniska placeringen gäller bestämmelsen, precis som bestämmelsen om lagen om rättegång i brottmål i 1 mom., behandlingen i samtliga rättsinstanser. För att understryka detta har utskottet gjort 2 mom. till en andra mening i 1 mom. Samtidigt blir de föreslagna 3—5 mom. 2—4 mom.

11 §. Sökande av ändring i tingsrättens beslut.

Paragrafen föreskriver om överklagande av tingsrättens beslut samt om behandlingen i hovrätten och högsta domstolen. I 8 § tillåts att ett icke laga kraftvunnet beslut av rättsregistercentralen får verkställas trots att den som beslutet gäller har överklagat till Tammerfors tingsrätt. För tydlighetens skull föreslår utskottet ett nytt 3 mom. Momentet säger att också ett icke lagakraftvunnet beslut av tingsrätten och hovrätten får verkställas enligt vad som utsökningslagen (37/1895) föreskriver om verkställande av en icke lagakraftvunnen dom som gäller betalningsskyldighet.

15 §. Bemyndigande att utfärda förordning.

Med hänvisning till utlåtandet från grundlagsutskottet har lagutskottet gjort samma språkliga ändring som i 1 §. Ändringen påverkar inte den svenska lagtexten.

Lagrubriken.

Lagutskottet har ändrat lagrubriken i överensstämmelse med ordvalet i 1 och 15 §. Ändringen påverkar inte den svenska lagtexten.

2. Lag om ändring av 1 § i lagen om verkställighet av böter

1 §. Lagens tillämpningsområde.

Utskottet har ändrat 9 punkten i överensstämmelse med den ändrade lagrubriken i det första lagförslaget. Ändringen påverkar inte den svenska lagtexten.