Allmän
motivering
Justitieministeriet tillsatte den 9 augusti 2005 en arbetsgrupp
för att ta fram ett förslag till lagstiftning
om grupptalan. Arbetsgruppen överlämnade sitt
betänkande den 16 mars 2006 (Förslag till lag
om grupptalan, Justitieministeriets arbetsgrupps betänkanden
2006:4). Regeringen har dock strukit den möjlighet till
grupptalan gällande miljöskador som ingick i arbetsgruppens
förslag. Jag anser att också de specialbestämmelser som
införande av grupptalan gällande miljöskador
förutsätter skulle ha tagits med i lagen om grupptalan.
Enligt lagen om ersättning för miljöskador avses
med miljöskada skador som verksamhet på ett bestämt
område har orsakat i omgivningen genom förorening
av miljön, eller annan störning såsom
buller eller strålning. Grupptalan i miljömål
varken ökar eller stramar åt den nuvarande skadeståndslagstiftningen
utan gör det bara lättare att åberopa
den.
I en grupprättegång är en myndighet
och i vissa fall en registrerad förening eller stiftelse
kärande. Genom att begränsa talerätten
har man försäkrat sig om att talan inte kan väckas
på lätta grunder.
Lagen om grupptalan tillämpas bara i sådana tvistemål
gällande miljöskador som inte behandlas av någon
annan förvaltningsmyndighet som skadeståndsärende.
I mitt förslag är det den regionala miljöcentralen
som väcker grupptalan i miljöfrågor.
Eftersom grupptalan knappast kommer att väckas särskilt
ofta i miljöskademål är det förnuftigast
att koncentrera den behöriga myndighetens uppgifter till
en regional miljöcentral. Det borgar också för
att expertis på grupptalan växer bättre fram än
om systemet splittras.
Det kan leda till avsevärda kostnader att skaffa fram
expertvittnen i miljöskademål. Därför bör
lagen om grupptalan även omfatta miljöskademål.
I de flesta fall står skadeåsamkaren och den skadelidande
långt ifrån varandra socioekonomiskt. Inte minst är
det ekonomiskt vanskligt för en privatperson att börja
processa mot storföretag i miljöskadefrågor.
Ett belysande exempel på en miljöskada och behovet
av grupptalan är det giftiga spillvattenutsläpp
i Saimen som inträffade på pappersfabriken i Kaukas
(UPM-Kymmene) 2003. All fisk dog inom området och det gick
inte att bada i vattnet under resten av sommaren. Lyckligtvis har
fiskbeståndet repat sig och vattenkvaliteten förbättrats.
De skadelidande har än så länge inte
lagt fram några skadeståndskrav i tingsrätten,
utan 95 procent av de skadelidande kom överens om skadestånd
med skadevållaren. Så vitt jag vet byggde skadeståndet
på en skadeståndskalkyl som bolaget lät
en utomstående konsultbyrå göra upp.
Enligt den uppskattades strandägarnas skador utgående
från allmänna kalkylmodeller.
Rättssäkerheten åsidosattes när
de skadelidande saknade jämlika förhandlingspositioner och
hade inte heller ekonomiska möjligheter att låta
göra en konkurrerande utredning om skadornas omfattning.
Det är helt troligt att det räcker med möjligheten
att väcka grupptalan för att de skadelidande ska
få bättre förhandlingspositioner.
Ofta behövs det en hord experter och advokater för
att i rätten hållbart få bevisat skadorna och
då händer det lätt att rättegångskostnaderna skjuter
i höjden. Detta leder oundvikligen också till
att den behöriga myndigheten inte gärna väcker åtal.
Därför föreslår jag att registrerade föreningar
och stiftelser som uppfyller en viss definition har sekundär
rätt att väcka grupptalan i miljöskadeärenden.
Om den regionala miljöcentralen inte väcker grupptalan
får en registrerad förening eller stiftelse som
arbetar för en trivsam boendemiljö, miljö-
eller naturvård eller för fiskerinäringen,
jordbruket, rennäringen eller skogsbruket väcka
grupptalan.
Det är främst allmännyttiga organisationer som
driver på en viss yrkesutövning som har sekundär
talerätt. I en grupprättegång för
den allmännyttiga organisationen talan där privatpersoner
kan vara direkta nyttotagare. Talerätten kräver
alltså inte att föreningen eller stiftelsen har ett
direkt eget intresse i saken eller att främjande av enskilt
intresse finns inskrivet i dess stadgar. En stadsdelsförening
kan till exempelvis föra talan i ett mål som gäller
flygbuller eller luktolägenheter, och då representerar
den den grupp som enligt talan har drabbats av skada som enligt
lagen om ersättning för miljöskador ska
ersättas. Genom att ge föreningar eller stiftelser sekundär
talerätt blir det möjligt att väcka grupptalan
när det eventuellt finns anledning till det men miljöcentralen
anser att den inte har förutsättningar att väcka
talan.
Grupptalan i miljöfrågor är ett naturligt
steg framåt på den väg Århuskonventionen
lade grunden till. Konventionen kom ju till för att förbättra
allmänhetens tillgång till information, deltagande
och överklaganderätt i miljöfrågor.
Miljöorganisationernas möjlighet att väcka
grupptalan bidrar till att stötta miljömyndigheternas
insatser för att tillvarata ett allmänt miljöintresse.
Att vi har möjlighet till grupptalan betyder inte att
talan alltid måste väckas när det bara är möjligt.
Om skadevållaren och de skadelidande kan nå en överenskommelse
som tillfredsställer alla parter finns det ingen anledning
att väcka talan.
Grupptalan är också ett ekonomiskt sätt
att i domstol behandla samma eller liknande klagomål, eftersom
man då slipper överlappande behandlingar i olika
tingsrätter. Dessutom minskar risken för motstridiga
beslut.
När det gäller grupptalan har en mängd
hotbilder också utmålats. Det har hävdats
att denna form av talan gör det möjligt att väcka
ogrundad talan exempelvis i utpressnings- eller skadegörelsesyfte.
Likaså har det påståtts att grupptalan leder
till att antalet s.k. onödiga klagomål ökar. Det
väsentliga är självfallet att lagen om
grupptalan på korrekt sätt också tillvaratar
svarandens ställning och rättigheter. Rättegångarna
måste alltid vara rättvisa, också när
det handlar om grupptalan.
Detaljmotivering
1. Lagen om grupptalan
1 §. Tillämpningsområde.
Paragrafen föreskriver om lagens tillämpningsområde.
Enligt 1 mom. tillämpas lagen när ett
sådant tvistemål mellan en konsument och en näringsidkare
som omfattas av konsumentombudsmannens behörighet handläggs
som grupptalan och när ett tvistemål som gäller
en skada enligt lagen om ersättning för miljöskador
(, nedan miljöskadelagen)
handläggs som grupptalan.
Lagen tillämpas också när ett tvistemål
som gäller en skada enligt miljöskadelagen handläggs
som grupptalan. Med miljöskada som omfattas av miljöskadelagen
avses skador som verksamhet på ett bestämt område
har orsakat genom förorening av naturen eller någon
annan liknande störning såsom buller eller strålning.
Lagen tillämpas endast på handläggning
av tvistemål som gäller miljöskada. Den är
inte tilllämplig i situationer där skadeståndskrav
läggs fram i samband med en straffprocess. Om krav på ersättning
till följd av brott behandlas separat i ett rättegångsförfarande
för tvistemål, kan lagen om grupptalan bli tillämplig.
Lagen tillämpas inte i en förvaltningsmyndighet.
Lagen om grupptalan blir därmed inte tillämplig
vid behandlingen av ersättningsärenden enligt
11 kap. i miljöskyddslagen ()
när ärendet behandlas i en förvaltningsmyndighet.
Om ett ovan avsett krav på skadestånd behandlas
som tvistemål i en allmän domstol, tillämpas
lagen om grupptalan, om de övriga förutsättningarna
för lagens tillämpning uppfylls. Lagen om grupptalan
tillämpas inte på förfaranden enligt
de i 12 § i miljöskadelagen uppräknade
lagarna där ersättning för miljöskada
bestäms utifrån de materiella bestämmelserna
i miljöskadelagen.
2 §. Förutsättningarna för
grupptalan.
I paragrafen föreslås en bestämmelse
om hurdana mål som kan handläggas som grupptalan.
De frågor som behandlas i en grupprättegång
ska vara så till vida gemensamma för gruppens
medlemmar att målet i praktiken kan behandlas under en
och samma rättegång. Genom bestämmelsen
begränsas användningen av grupptalan till fall
där grupptalan är det lämpligaste sättet
att behandla kraven i talan. Enligt 1 § 3 mom. ska utöver
de i paragrafen nämnda förutsättningarna även
bestämmelserna om förutsättningarna för
en rättvis rättegång tillämpas.
I 2 mom. föreslås en bestämmelse
om organisationsgrupptalan i miljöfrågor.
Talerätten är sekundär. Bestämmelser
om det ingår i 5 §. I 2 § 2 mom. föreslås
särskilda villkor för organisationsgrupptalan.
Enligt 2 mom. kräver sekundär talerätt
dels att de i 1 mom. uppräknade förutsättningarna
uppfylls, dels att föreningen eller stiftelsen med beaktande
av de i 5 § föreskrivna förutsättningarna
och de ekonomiska förutsättningarna kan vara kärande
i målet och att den kan anses på ett korrekt sätt
kunna tillvarata den grupps intressen som talan gäller.
I motiven till 5 § anges vilka villkor som gäller
i 5 §.
I organisationsgrupptalan är det viktigt att försäkra
sig om att den i bestämmelsen avsedda käranden är
kompetent. I en grupptalan har alla gruppmedlemmar anspråk
på svaranden, anspråk som kan väckas
som särskild talan vid domstol. I grupptalan representerar
käranden ensam samtliga anspråksställare.
Grupptalan leder till ett rättskraftigt avgörande
som binder samtliga gruppmedlemmar. Eftersom det handlar om en stor
grupps rättsliga intressen, är det motiverat att
säkerställa att käranden har de förutsättningar
som krävs för att driva saken.
Grupptalan förutsätter att organisationen
har ekonomiska förutsättningar att vara part i
målet. Detta betyder framför allt att organisationen
har resurser att betala de löpande kostnader som väckande
av talan medför. Men ingenting hindrar att organisationen ökar
sina disponibla medel exempelvis genom att ta ut en avgift av medlemmarna
till stöd för talan. När det gäller skyldigheten
att ersätta motpartens rättegångskostnader
föreslås i lagen en bestämmelse i 7 § 3 mom.
om ställande av säkerhet. Med beaktande av kravet
på innehållet i och motiveringen till gruppmedlemmarnas
yrkanden får det inte förekomma intressekonflikter
gällande talan mellan gruppen och käranden. Några
begränsningar vad gäller föreningens
medlemsantal eller ålder föreslås inte
i lagen.
Precis som i fråga om villkoren i 1 mom., ska tingsrätten
avvisa talan, om den anser att förutsättningarna
i 2 mom. för väckande av talan inte uppfylls.
4 §. Talerätt.
I 2 mom. föreskrivs om behöriga myndigheter.
Enligt bestämmelsen är konsumentombudsmannen behörig
myndighet när det gäller tvistemål mellan
konsumenter och näringsidkare och Västra Finlands
miljöcentral i tvistemål som gäller miljöskador.
5 §. Sekundär talerätt. (Ny)
I lagen om grupptalan föreskrivs primärt om
grupptalan som väcks av en myndighet och om det särskilda
förfarande som gäller handläggning av
grupptalan. Här föreslår jag att också registrerade
föreningar och stiftelser som uppfyller en viss definition
ska ha sekundär rätt att väcka grupptalan
i miljöskademål.
I 1 mom. sägs det att i de fall där Västra
Finlands miljöcentral inte väcker grupptalan enligt lagen
om grupptalan har registrerade föreningar eller stiftelser
vars ändamål är att arbeta för
en trivsam boendemiljö, miljö- eller naturvård
eller fiskerinäringen, jordbruket, rennäringen
eller skogsbruket och inom vars verksamhetsområde den i
miljöskadelagen avsedda skadan skett sekundär
talerätt.
En organisations verksamhetsområde kan omfatta hela
riket eller exempelvis en viss kommun eller en del av kommunen.
Så är fallet också i fråga om
organisationer som främjar yrkesverksamhet. En förening
som främjar fiskerinäringen eller rennäringen
kan ha ett mycket begränsat verksamhetsområde
där det främjar yrkesverksamhet. En organisations
talerätt bestäms utifrån hur dess ändamål
och verksamhetsområde har angivits i stadgarna. I bedömningen
bör hänsyn också tas till föreningens
faktiska verksamhet. Det ska finnas en koppling mellan föreningens
verksamhet och grupptalan. Kravet på registrering avser
att säkerställa att talerätten inte utnyttjas
i skadesyfte.
Det är primärt allmännyttiga organisationer som
har sekundär talerätt. En organisation som arbetar
för yrkesverksamhet kan inte klassificeras som allmännyttig,
men dess syfte bör vara att tillvarata den representerade
yrkeskårens allmänna intressen.
I en grupprättegång driver en allmännyttig
organisation privata intressen. Grupptalan kräver alltså inte
att föreningen eller stiftelsen har ett direkt eget intresse
i målet eller att tillvaratagande av privat intresse finns
inskrivet i dess stadgar. En stadsdelsförening kan vara
kärande exempelvis i ett mål gällande
flygbuller eller luktolägenheter och representerar
då alla de i gruppen som enligt talan har utsatts för
skada som ska ersättas enligt miljöskadelagen.
När organisationer ges sekundär talerätt
kan grupptalan väckas i fall där det eventuellt
hade funnits anledning att väcka talan men där
Västra Finlands miljöcentral anser att den av
en eller annan orsak inte har förutsättningar
att föra talan.
Eftersom talerätten är sekundär,
föreskrivs det i 2 mom. att Västra Finlands miljöcentral
på föreningens eller stiftelsens begäran
fattar beslut att den inte utnyttjar sin rätt att föra
talan. I beslutet motiverar miljöcentralen inte varför
den avstått från att föra talan och tar över
lag inte ställning till själva frågan.
Beslutet är på denna punkt en formell förutsättning
för att väcka talan.
För att garantera gruppmedlemmarnas rättssäkerhet
föreslås i lagen en bestämmelse om tvång att
anlita advokat i organisationsgrupptalan. Enligt 3 mom. måste
föreningen eller stiftelsen biträdas av ett ombud
vid rättegången. Ombudet måste vara en
advokat eller, om det finns särskild anledning till det,
någon annan som avlagt juris kandidatexamen och som enligt
lag får vara ombud.
6 §. Väckande av grupptalan.
I 2 mom. finns bestämmelser om de uppgifter som ska
uppges i stämningsansökan när grupptalan
väcks med stöd av sekundär talerätt.
Enligt momentet ska till stämningsansökan då fogas
det beslut Västra Finlands miljöcentral fattat
om att inte väcka grupptalan i målet och dessutom
den utredning som krävs i 2 § 2 mom. Enligt 2 § 2
mom. förutsätter sekundär talerätt
att domstolen anser organisationen processbehörig att väcka
grupptalan. Som det konstateras i motiven till 2 § kräver
talerätt att organisationen har ekonomiska och andra förutsättningar
att vara part i målet. Föreningen eller stiftelsen
kan lägga fram bevis för sin ekonomi bland annat
genom att lämna in till tingsrätten det föregående årets
balansräkning eller annan likartad utredning. Föreningen
kan också berätta att den samlat in medel uttryckligen
för grupptalan.
Organisationens ambitioner bör alltså sammanfalla
med gruppmedlemmarnas anspråk för att intressekonflikter
inte ska uppstå. Som bevis för detta ska till
stämningsansökan fogas föreningens eller
stiftelsens stadgar. Stadgarna får inte vara skrivna så att
föreningens ändamål och verktygen för
att uppnå målen leder till att rollen som kärande
i grupptalan faller utanför föreningens verksamhetsområde.
Dessutom måste det finnas en korrekt koppling mellan den
faktiska verksamheten och målet där grupptalan
förs.