Motivering

Propositionen är en del av en större helhet där syftet är att genomföra Europeiska unionens direktiv om kombinerade tillstånd. De lagändringar som genomförandet av direktivet förutsätter är fördelade över tre olika propositioner. Inrikesministeriet har berett en proposition med förslag till lag om ändring av utlänningslagen (RP 139/2013 rd), i vilken föreslås ändringar som följer av kravet på likabehandling av utländska anställda i folkhälsolagen, lagen om specialiserad sjukvård, barnbidragslagen och lagen om stöd för hemvård och privat vård av barn. Dessutom har regeringen lämnat en proposition med förslag till lagar om ändring av lagen om tillämpning av lagstiftningen om bosättningsbaserad social trygghet och sjukförsäkringslagen. (RP 198/2013 rd). Utskottet har i sitt utlåtande ShUU 21/2013 rd till förvaltningsutskottet om propositionen RP 139/2013 rd konstaterat att det för en bättre helhetsbild och för behandlingen i riksdagen hade varit lämpligare att riksdagen hade fått alla ändringar i de sociala trygghetssystemen, inklusive det nu aktuella förslaget om ändring av lagen om utkomstskydd för arbetslösa, i en proposition.

Medborgare i länder utanför EU och EES har hittills fått rätt till utkomstskydd för arbetslösa om han eller hon kan anses vara bosatt i Finland. Direktivet om kombinerade tillstånd förutsätter att en tredjelandsmedborgare i fråga om arbetslöshetsdagpenning ska behandlas lika som de som är bosatt i landet, om han eller hon har anställning i minst sex månader och därefter är registrerad som arbetslös arbetssökande. I propositionen föreslås det att en person som inte är finsk medborgare och under sin oavbrutna vistelse har varit anställd i sex månader och är arbetslös arbetssökande ska ha rätt till arbetslöshetsdagpenning när vistelsen i Finland fortgår, även om personen i fråga inte anses vara bosatt i Finland. För att bli registerad som arbetslös arbetssökande förutsätts dock att den sökande har ett gällande uppehållstillstånd som ger rätt att arbeta och att tillståndet inte är förenat med några begränsningar som gäller arbetsgivaren. Rätten att arbeta är kopplad till uppehållstillståndet, och när tillståndet går ut upphör också arbetssökandet och rätten till utkomststöd för arbetslösa.

Regeringen har enligt propositionen uppskattat att utvidgningen av rätten till utkomststöd till följd av genomförandet av direktivet om kombinerade tillstånd kommer att gälla mycket få av de några tusen anställda som omfattas av direktivet. Direktivet gäller till exempel inte utsända arbetstagare eller säsongsanställda. Enligt arbets- och näringsministeriet uppskattning får några tiotals personer per år rätt till utkomststöd för arbetslösa. Eftersom rätten till utkomststöd för arbetslösa numera uppstår efter ett års boende i Finland, medför inte förkortningen till sex månader någon nämnvärd kostnadsökning för staten. I fråga om arbetsmarknadsstödet bibehålls kravet på stadigvarande boende i Finland enligt lagen om tillämpning av lagstiftningen om bosättningsbaserad social trygghet.

Utskottet poängterar att direktivet inte i något hänseende ändrar myndigheternas nuvarande prövningsrätt när de beviljar uppehålls- eller arbetstillstånd. Till exempel kommer arbets- och näringsbyråerna fortfarande att göra en prövning av arbetskraftstillgången vid ansökningar om uppehållstillstånd. Det är trots det viktigt att följa med om den utländska arbetskraft som vistas tillfälligt i landet i ökande grad registrerar sig som arbetslösa. För att förebygga missbruk gäller det likaså att kontrollera anställningarna och den faktiska lönen för dem som fått uppehållstillstånd för arbete.

Arbetslivs- och jämställdhetsutskottet noterar i sitt utlåtande att statistiken över de utländska anställda som vistas tillfälligt i Finland och över deras arbete är bristfällig, vilket bland annat innebär att bedömningen av de ekonomiska konsekvenserna är svagt underbyggd. Social- och hälsovårdsutskottet instämmer i arbetslivs- och jämställdhetsutskottets ståndpunkt att statistiken om utländsk arbetskraft utvecklas skyndsamt.