Allmän motivering

Allmänt

Utskottet ställer sig positivt till att de behov att förbättra lagstiftningen som har konstatertas vid verkställigheten av totalrevideringen av barnskyddslagen nu har utretts och att man i propositionen lägger fram förslag som leder till en försnabbad behandling av barnskyddsärenden. Enligt utredning till utskottet har antalet barnskyddsärenden klart ökat sedan lagen trädde i kraft. Det anses att detta åtminstone delvis beror på att en av avsikterna med lagreformen var att sänka tröskeln för barnskyddsanmälningar. Om myndigheterna i ett så tidigt skede som möjligt blir medvetna om ett barnskyddsbehov kan de också ingripa i ett tidigt skede och anvisa klienterna lämplig service. Men bland annat bristen på kompetenta socialarbetare har gjort det svårt att svara på de behov barnskyddet ställer.

Syftet med barnskyddslagen är att tillgodose barnets rätt till en trygg uppväxtmiljö, en balanserad och mångsidig utveckling samt särskilt skydd. Det är i barnets intresse att man i samband med barnskyddet och placering utom hemmet handlar på ett sätt som minskar den otrygghet och osäkerhet som hänger samman med olika typer av interimistiska barnskyddsåtgärder. Utskottet anser att när man utvecklar lagstiftningen måste man försöka hitta lösningar där till exempel kontinuiteten i långvarig vård utom hemmet kan främjas på ett sätt som ändå beaktar olika parters rättigheter.

De föreslagna ändringarna syftar till att precisera definitionen av preventivt barnskydd och förtydliga dess roll både när barnet eller familjen inte är barnskyddsklienter och när de är klienter som en del av den öppna vården, vården utom hemmet eller eftervården. Det har ansetts att bristerna i den kommunala basservicen, exempelvis i skolhälsovården, har bidragit till att man inte i tid har kunnat upptäcka problem i barns uppväxtmiljö. När problemen hopar sig får familjerna ofta ett ökat behov av barnskydd och andra former av speciella tjänster som hänför sig till barnet eller familjen trots att det skulle vara möjligt att finna en lösning på problemen genom stöd inom ramen för basservicen.

I propositionen föreslås inte bara ändringar som hänger samman med verkställigheten av den nya lagen utan det föreslås också att beslut om placering av barn på fängelsets familjeavdelning hos barnets förälder som är häktad eller avtjänar ett fängelsestraff ska överföras från fångvårdsmyndigheten till barnskyddsmyndigheterna. Behörighetsöverföringen och grundandet av familjeavdelningar har ekonomiska verkningar (ca 200 000 euro) och propositionen hänför sig därför till 2010 års budgetförslag och behandlas i samband med det. Många sakkunniga som utskottet har hört har påpekat att de andra förslagen i propositionen utom de som hänför sig till budgeten har beretts med en snabb tidtabell och att bedömningen av förslagen skulle ha krävt mera tid än vad budgetbehandlingen medgivit.

Placering av barn i fängelse hos barnets förälder

I praktiken är antalet barn som placeras i fängelse med en förälder mycket litet. Under detta decennium har ungefär 140 barn följt med sina föräldrar i fängelse och av dem har de flesta varit under ett år gamla. I genomsnitt är dessa barn ca 7,5 månader. För tillfället finns det mamma-barn avdelningar i två fängelser och inalles sju barn på dessa avdelningar.

Ett beslut att placera ett barn i fängelse kräver överväganden som hänger samman med barnskyddet och barnets intressen. Barnets intressen i samband med en fängelseplacering kan tillgodoses bättre än för närvarande eftersom beslutet enligt förslaget ska fattas i överensstämmelse med barnskyddslagen och familjeavdelningens verksamhet karakteriseras som barnskyddsverksamhet. Placeringen av barnet och familjeavdelningens arbete baserar sig i fråga om varje enskilt barn på en individuell klientplan som utgår från barnets behov.

Familjeavdelningen erbjuder möjligheter tillrehabiliterande verksamhet och stärker föräldraskapet också under tiden i fängelset. Genom att stödja samspelet mellan barn och förälder, beakta barnets behov och lära ut förmågan att klara av en barnfamiljs vardag kan man avvärja olika framtida problem och minska ett senare behov av barnskyddsåtgärder.

Utskottet understryker att placeringen av ett barn på en familjeavdelning måste övervägas noggrant utifrån barnets intressen och beslutets riktighet måste kontrolleras under placeringstiden. En korrekt bedömning av läget förutsätter samarbete mellan socialväsendet och Brottspåföljdsmyndigheten. Social- och hälsovårdsutskottet delar den åsikt lagutskottet ger uttryck för i sitt utlåtande när det understryker samarbetets betydelse och vikten av att man ger de som ska genomföra lagen tillräckliga anvisningar.

Behandlingen av barnskyddsärenden

Syftet med att ändra bestämmelserna om brådskande placering och interimistiska förordnanden är att förbättra barnets och dess familjs rättssäkerhet genom en snabbare behandling av barnskyddsärenden vid förvaltningsdomstolarna och genom tydligare bestämmelser om beslutsfattandet. I stora drag bibehålls systemet för beslut. Men när det gäller beslut av brådskande placering föreslås det att behörigheten överförs från förvaltningsdomstolen till en kommunal tjänsteinnehavare.

Enligt utredning har dessa förlängningsbeslut inneburit en oskälig arbetsbörda för förvaltningsdomstolarna. Ärendena måste på grund av sin natur behandlas i brådskande ordning och antalet ärenden har uppgått till flera hundra på riksnivå. I praktiken har domstolarnas prövningsrätt ändå varit väldigt liten. Lagutskottet konstaterar i sitt utlåtande att propositionen nu gör det möjligt för förvaltningsdomstolarna att utnyttja sina resurser på ett ändamålsenligare sätt. Den möjlighet att överklaga ett förlängningsbeslut tillgodoser enligt social- och hälsovårdsutskottet i tillräcklig utsträckning parternas rättssäkerhet.

Enligt 83 § i barnskyddslagen kan förvaltningsdomstolen ge ett interimistiskt förordnande om barnets vistelseort och om hur barnets vård och fostran ska ordnas under domstolsbehandlingen. Det är bra att bestämmelserna om interimistiska förordnanden skrivs om så att de kommunala barnskyddsmyndigheterna inte längre rutinmässigt behöver be om interimistiska förordnanden när ett brådskande omhändertagande har gjorts och ett omhändertagandeärende är anhängigt i förvaltningsdomstolen. Utskottet anser det också motiverat att föreskriva i barnskyddslagen att förvaltningsdomstolen på eget initiativ kan ge ett interimistiskt förordnande om placeringen av ett barn. Detta kan bli aktuellt till exempelvis i de visserligen ovanliga situationer där det inom en kort tid efter att förvaltningsdomstolen har förkastat en ansökan om omhändertagande uppstår ett behov att avgöra barnets placeringsplats under besvärsprocessen. Enligt utskottets uppfattning är det motiverat att placeringen i dessa fall avgörs av domstolen genom ett interimistiskt förordnande och inte av den kommunala myndigheten som har överklagat förvaltningsdomstolens beslut. Utskottet påpekar att avgörandet alltid ska utgå från barnets intressen.

Barnskyddsanmälan och utredning

Bestämmelsen om anmälningsskyldighet kompletteras så att bland annat brottspåföljdsmyndighetens personal kommer att omfattas av den. Ett nytt sätt att inleda ett barnskyddsärende blir enligt förslaget anhållan om bedömning av barnskyddsbehovet. Den sänkning av anmälningströskeln som skedde när barnskyddslagstiftningen reviderades hade enligt propositionen vid sidan av de positiva konsekvenserna också vissa oförutsedda negativa följder. En anmälan som gjorts till exempel av en anställd inom dagvården som familjen träffade på daglig basis kunde upplevas som en kränkning som försvårade upprätthållandet av kundförhållandet. Utskottet välkomnar den möjlighet som nu föreslås att anhålla om bedömning av barnskyddsbehovet tillsammans med barnet eller barnets förälder. Men utskottet lyfter ändå fram betydelsen av det preventiva arbete som alla de som arbetar med barn utför.

I lagen föreslås också en ny skyldighet att göra föregripande barnskyddsanmälan om det finns grundad anledning att misstänka att ett ofött barn omedelbart efter sin födelse kommer att behöva stödåtgärder inom barnskyddet. Som eventuella stödåtgärder nämns i motiven placering i en rehabiliteringsenhet tillsammans med föräldern, intensifierat familjearbete hemma hos barnet eller en brådskande placering av barnet. Även om det redan i praktiken i viss utsträckning har förekommit denna typ av anmälningar anser utskottet det mycket viktigt att lagen också i dessa situationer manar berörda parter att planera och förverkliga stödåtgärder för barnet och modern redan under graviditeten.

Begränsande åtgärder

I samband med tillämpningen av de begränsande åtgärder som lagstiftats redan inom totalrevideringen av barnskyddslagen har visat att det finns ett behov att ändra bestämmelserna. Enligt propositionen gäller det mest brådskande behovet särskild omsorg i form av sluten vård som omfattar så unga som sexåriga barn. Beslutsförfarandet vid begränsning av kontakter har gjort det svårare att med utgångspunkt i barnets bästa samarbeta mellan barn, föräldrar och socialarbetare.

Enligt 72 § i barnskyddslagen kan särskild omsorg ordnas för att bryta ett svårt rusmedelsmissbruk eller gravt brottsligt beteende eller när barnets eget beteende allvarligt äventyrar dess liv, hälsa eller utveckling på något annat sätt. Särskild omsorg kan ordnas i högst 30 dygn och därefter kan den särskilda omsorgen av synnerligen vägande skäl förlängas med högst 60 dygn.

Utskottet anser att särskild omsorg i form av sluten vård ska begränsas till att gälla endast barn som fyllt 12 år även om exakta åldersgränser på lagnivå också kan medföra problem bland annat till följd av individuella skillnader i barnets utvecklingsnivå. När det gäller barn under 12 år är kontinuiteten i vården och barnets relation till vårdande vuxna av största vikt. Samspelet i vården är mycket viktig i dessa fall och det finns skäl att genomföra det särskilda och intensifierade stödet på lång sikt och i barnets egen vardagsmiljö för att därmed förhindra att barnet förflyttas från en enhet till en annan. Utskottet påpekar att ordnande av särskild omsorg inte i första hand inbegriper begränsningar av barnets rättigheter utan multikompetent vård av och omsorg om barnet.

Enligt 67 § 4 mom. i barnskyddslagen kan en socialarbetare helt eller delvis undanhålla ett barn ett meddelande som riktats till barnet. Grundlagsutskottet har i sitt utlåtande fäst sig vid den föreslagna kompletteringen av 4 mom. enligt vilken en socialarbetare för beslutsfattandet får läsa ett brev eller ett annat förtroligt meddelande. Enligt uttalandet innebär den föreslagna rätten att läsa meddelanden ett klart längregående ingrepp i kärnområdet för meddelandeskyddet. Det finns inga direkta grundlagsrelaterade hinder för en sådan bestämmelse förutsatt att den uppfyller nödvändighetskravet i grundlagens 10 § 3 mom. och att den inte begränsar meddelandeskyddet mer än vad som är motiverat i varje enskilt fall. Enligt grundlagsutskottets uppfattning förefaller det föreslagna tillägget att innebära en obegränsad möjlighet att läsa alla till barnet riktade meddelanden. Grundlagsutskottet anser att en förutsättning för att lagförslagen ska kunna behandlas i vanlig lagstiftningsordning är att det föreslagna tillägget stryks eller kompletteras med att rätten att läsa meddelanden begränsas väsentligt.

Social- och hälsovårdsutskottet föreslår att bestämmelsen kompletteras i enlighet med grundlagsutskottets utlåtande. Utskottet anser att det gagnar barnets rättssäkerhet att läsa meddelanden och undanhålla barnet ett meddelande är överklagbart.

Ikraftträdande

Utskottet föreslår att lagarnas ikraftträdande uppskjuts med två månader för att det ska finnas mera tid för att grunda familjeavdelningar, utbilda kommunala myndigheter och eventuellt göra ändringar i kommunala instruktioner och datasystem.