Allmän motivering
Allmänt
Utskottet ställer sig positivt till att de behov att förbättra
lagstiftningen som har konstatertas vid verkställigheten
av totalrevideringen av barnskyddslagen nu har utretts och att man
i propositionen lägger fram förslag som leder
till en försnabbad behandling av barnskyddsärenden.
Enligt utredning till utskottet har antalet barnskyddsärenden
klart ökat sedan lagen trädde i kraft. Det anses
att detta åtminstone delvis beror på att en av
avsikterna med lagreformen var att sänka tröskeln
för barnskyddsanmälningar. Om myndigheterna i
ett så tidigt skede som möjligt blir medvetna
om ett barnskyddsbehov kan de också ingripa i ett tidigt
skede och anvisa klienterna lämplig service. Men bland
annat bristen på kompetenta socialarbetare har gjort det
svårt att svara på de behov barnskyddet ställer.
Syftet med barnskyddslagen är att tillgodose barnets
rätt till en trygg uppväxtmiljö, en balanserad
och mångsidig utveckling samt särskilt skydd.
Det är i barnets intresse att man i samband med barnskyddet
och placering utom hemmet handlar på ett sätt
som minskar den otrygghet och osäkerhet som hänger
samman med olika typer av interimistiska barnskyddsåtgärder. Utskottet
anser att när man utvecklar lagstiftningen måste
man försöka hitta lösningar där
till exempel kontinuiteten i långvarig vård utom hemmet
kan främjas på ett sätt som ändå beaktar olika
parters rättigheter.
De föreslagna ändringarna syftar till att
precisera definitionen av preventivt barnskydd och förtydliga
dess roll både när barnet eller familjen inte är
barnskyddsklienter och när de är klienter som
en del av den öppna vården, vården utom
hemmet eller eftervården. Det har ansetts att bristerna
i den kommunala basservicen, exempelvis i skolhälsovården,
har bidragit till att man inte i tid har kunnat upptäcka
problem i barns uppväxtmiljö. När problemen
hopar sig får familjerna ofta ett ökat behov av
barnskydd och andra former av speciella tjänster som hänför
sig till barnet eller familjen trots att det skulle vara möjligt
att finna en lösning på problemen genom stöd
inom ramen för basservicen.
I propositionen föreslås inte bara ändringar som
hänger samman med verkställigheten av den nya
lagen utan det föreslås också att beslut om
placering av barn på fängelsets familjeavdelning
hos barnets förälder som är häktad
eller avtjänar ett fängelsestraff ska överföras
från fångvårdsmyndigheten till barnskyddsmyndigheterna.
Behörighetsöverföringen och grundandet
av familjeavdelningar har ekonomiska verkningar (ca 200 000
euro) och propositionen hänför sig därför
till 2010 års budgetförslag och behandlas i samband
med det. Många sakkunniga som utskottet har hört
har påpekat att de andra förslagen i propositionen
utom de som hänför sig till budgeten har beretts
med en snabb tidtabell och att bedömningen av förslagen
skulle ha krävt mera tid än vad budgetbehandlingen
medgivit.
Placering av barn i fängelse hos barnets förälder
I praktiken är antalet barn som placeras i fängelse
med en förälder mycket litet. Under detta decennium
har ungefär 140 barn följt med sina föräldrar
i fängelse och av dem har de flesta varit under ett år
gamla. I genomsnitt är dessa barn ca 7,5 månader.
För tillfället finns det mamma-barn avdelningar
i två fängelser och inalles sju barn på dessa
avdelningar.
Ett beslut att placera ett barn i fängelse kräver överväganden
som hänger samman med barnskyddet och barnets intressen.
Barnets intressen i samband med en fängelseplacering kan
tillgodoses bättre än för närvarande
eftersom beslutet enligt förslaget ska fattas i överensstämmelse med
barnskyddslagen och familjeavdelningens verksamhet karakteriseras
som barnskyddsverksamhet. Placeringen av barnet och familjeavdelningens
arbete baserar sig i fråga om varje enskilt barn på en
individuell klientplan som utgår från barnets
behov.
Familjeavdelningen erbjuder möjligheter tillrehabiliterande
verksamhet och stärker föräldraskapet
också under tiden i fängelset. Genom att stödja
samspelet mellan barn och förälder, beakta barnets
behov och lära ut förmågan att klara av
en barnfamiljs vardag kan man avvärja olika framtida problem
och minska ett senare behov av barnskyddsåtgärder.
Utskottet understryker att placeringen av ett barn på en
familjeavdelning måste övervägas noggrant
utifrån barnets intressen och beslutets riktighet måste
kontrolleras under placeringstiden. En korrekt bedömning
av läget förutsätter samarbete mellan
socialväsendet och Brottspåföljdsmyndigheten.
Social- och hälsovårdsutskottet delar den åsikt
lagutskottet ger uttryck för i sitt utlåtande
när det understryker samarbetets betydelse och vikten av
att man ger de som ska genomföra lagen tillräckliga
anvisningar.
Behandlingen av barnskyddsärenden
Syftet med att ändra bestämmelserna om brådskande
placering och interimistiska förordnanden är att
förbättra barnets och dess familjs rättssäkerhet
genom en snabbare behandling av barnskyddsärenden vid förvaltningsdomstolarna
och genom tydligare bestämmelser om beslutsfattandet. I
stora drag bibehålls systemet för beslut. Men
när det gäller beslut av brådskande placering
föreslås det att behörigheten överförs
från förvaltningsdomstolen till en kommunal tjänsteinnehavare.
Enligt utredning har dessa förlängningsbeslut inneburit
en oskälig arbetsbörda för förvaltningsdomstolarna. Ärendena
måste på grund av sin natur behandlas i brådskande
ordning och antalet ärenden har uppgått till flera
hundra på riksnivå. I praktiken har domstolarnas
prövningsrätt ändå varit väldigt
liten. Lagutskottet konstaterar i sitt utlåtande att propositionen
nu gör det möjligt för förvaltningsdomstolarna
att utnyttja sina resurser på ett ändamålsenligare
sätt. Den möjlighet att överklaga ett
förlängningsbeslut tillgodoser enligt social-
och hälsovårdsutskottet i tillräcklig
utsträckning parternas rättssäkerhet.
Enligt 83 § i barnskyddslagen kan förvaltningsdomstolen
ge ett interimistiskt förordnande om barnets vistelseort
och om hur barnets vård och fostran ska ordnas under domstolsbehandlingen.
Det är bra att bestämmelserna om interimistiska
förordnanden skrivs om så att de kommunala barnskyddsmyndigheterna
inte längre rutinmässigt behöver be om
interimistiska förordnanden när ett brådskande
omhändertagande har gjorts och ett omhändertagandeärende är
anhängigt i förvaltningsdomstolen. Utskottet anser
det också motiverat att föreskriva i barnskyddslagen
att förvaltningsdomstolen på eget initiativ kan
ge ett interimistiskt förordnande om placeringen av ett
barn. Detta kan bli aktuellt till exempelvis i de visserligen ovanliga
situationer där det inom en kort tid efter att förvaltningsdomstolen
har förkastat en ansökan om omhändertagande
uppstår ett behov att avgöra barnets placeringsplats
under besvärsprocessen. Enligt utskottets uppfattning är
det motiverat att placeringen i dessa fall avgörs av domstolen
genom ett interimistiskt förordnande och inte av den kommunala
myndigheten som har överklagat förvaltningsdomstolens
beslut. Utskottet påpekar att avgörandet alltid
ska utgå från barnets intressen.
Barnskyddsanmälan och utredning
Bestämmelsen om anmälningsskyldighet kompletteras
så att bland annat brottspåföljdsmyndighetens
personal kommer att omfattas av den. Ett nytt sätt att
inleda ett barnskyddsärende blir enligt förslaget
anhållan om bedömning av barnskyddsbehovet. Den
sänkning av anmälningströskeln som skedde
när barnskyddslagstiftningen reviderades hade enligt propositionen
vid sidan av de positiva konsekvenserna också vissa oförutsedda
negativa följder. En anmälan som gjorts till exempel
av en anställd inom dagvården som familjen träffade
på daglig basis kunde upplevas som en kränkning
som försvårade upprätthållandet
av kundförhållandet. Utskottet välkomnar
den möjlighet som nu föreslås att anhålla
om bedömning av barnskyddsbehovet tillsammans med barnet
eller barnets förälder. Men utskottet lyfter ändå fram
betydelsen av det preventiva arbete som alla de som arbetar med
barn utför.
I lagen föreslås också en ny skyldighet
att göra föregripande barnskyddsanmälan
om det finns grundad anledning att misstänka att ett ofött
barn omedelbart efter sin födelse kommer att behöva
stödåtgärder inom barnskyddet. Som eventuella
stödåtgärder nämns i motiven
placering i en rehabiliteringsenhet tillsammans med föräldern,
intensifierat familjearbete hemma hos barnet eller en brådskande
placering av barnet. Även om det redan i praktiken i viss
utsträckning har förekommit denna typ av anmälningar anser
utskottet det mycket viktigt att lagen också i dessa situationer
manar berörda parter att planera och förverkliga
stödåtgärder för barnet och
modern redan under graviditeten.
Begränsande åtgärder
I samband med tillämpningen av de begränsande åtgärder
som lagstiftats redan inom totalrevideringen av barnskyddslagen
har visat att det finns ett behov att ändra bestämmelserna.
Enligt propositionen gäller det mest brådskande
behovet särskild omsorg i form av sluten vård
som omfattar så unga som sexåriga barn. Beslutsförfarandet
vid begränsning av kontakter har gjort det svårare
att med utgångspunkt i barnets bästa samarbeta
mellan barn, föräldrar och socialarbetare.
Enligt 72 § i barnskyddslagen kan särskild omsorg
ordnas för att bryta ett svårt rusmedelsmissbruk
eller gravt brottsligt beteende eller när barnets eget
beteende allvarligt äventyrar dess liv, hälsa
eller utveckling på något annat sätt. Särskild
omsorg kan ordnas i högst 30 dygn och därefter
kan den särskilda omsorgen av synnerligen vägande
skäl förlängas med högst 60
dygn.
Utskottet anser att särskild omsorg i form av sluten
vård ska begränsas till att gälla endast barn
som fyllt 12 år även om exakta åldersgränser
på lagnivå också kan medföra
problem bland annat till följd av individuella skillnader
i barnets utvecklingsnivå. När det gäller
barn under 12 år är kontinuiteten i vården
och barnets relation till vårdande vuxna av största
vikt. Samspelet i vården är mycket viktig i dessa
fall och det finns skäl att genomföra det särskilda
och intensifierade stödet på lång sikt
och i barnets egen vardagsmiljö för att därmed
förhindra att barnet förflyttas från
en enhet till en annan. Utskottet påpekar att ordnande
av särskild omsorg inte i första hand inbegriper
begränsningar av barnets rättigheter utan multikompetent
vård av och omsorg om barnet.
Enligt 67 § 4 mom. i barnskyddslagen kan en socialarbetare
helt eller delvis undanhålla ett barn ett meddelande som
riktats till barnet. Grundlagsutskottet har i sitt utlåtande
fäst sig vid den föreslagna kompletteringen av
4 mom. enligt vilken en socialarbetare för beslutsfattandet
får läsa ett brev eller ett annat förtroligt
meddelande. Enligt uttalandet innebär den föreslagna
rätten att läsa meddelanden ett klart längregående
ingrepp i kärnområdet för meddelandeskyddet.
Det finns inga direkta grundlagsrelaterade hinder för en
sådan bestämmelse förutsatt att den uppfyller
nödvändighetskravet i grundlagens 10 § 3
mom. och att den inte begränsar meddelandeskyddet mer än
vad som är motiverat i varje enskilt fall. Enligt grundlagsutskottets uppfattning
förefaller det föreslagna tillägget att innebära
en obegränsad möjlighet att läsa alla till
barnet riktade meddelanden. Grundlagsutskottet anser att
en förutsättning för att lagförslagen
ska kunna behandlas i vanlig lagstiftningsordning är att
det föreslagna tillägget stryks eller kompletteras
med att rätten att läsa meddelanden begränsas
väsentligt.
Social- och hälsovårdsutskottet föreslår
att bestämmelsen kompletteras i enlighet med grundlagsutskottets
utlåtande. Utskottet anser att det gagnar barnets rättssäkerhet
att läsa meddelanden och undanhålla barnet ett
meddelande är överklagbart.
Ikraftträdande
Utskottet föreslår att lagarnas ikraftträdande uppskjuts
med två månader för att det ska finnas mera
tid för att grunda familjeavdelningar, utbilda kommunala
myndigheter och eventuellt göra ändringar i kommunala
instruktioner och datasystem.
Detaljmotivering
Lagförslag 1
13 §. Tjänsteinnehavare som beslutar om barnskyddsåtgärder.
Utskottet föreslår att 2 mom. ändras
så att det blir klart att det inte är nödvändigt
att göra ett separat överklagbart förvaltningsbeslut
i samband med sådana ansökningar som avses i momentets
sista mening.
13 a §. Placering av barn på fängelsets
familjeavdelning.
Utskottet föreslår i enlighet med lagutskottets
utlåtande att paragrafen kompletteras så att när
ett barn placeras i fängelse med en förälder
som stödåtgärd inom öppen vården
ska placeringsbeslutet fattas av den socialarbetare som avses i
13 b § och som ansvarar för barnets angelägenheter
efter att socialarbetaren har hört Brottspåföljdmyndigheten.
25 a §. Anhållan om bedömning av
barnskyddsbehovet.
Bestämmelsens föreslås bli preciserad
så att anhållan kan göras trots sekretessbestämmelserna.
25 c §. Föregripande barnskyddsanmälan.
Utskottet föreslår att föregripande
barnskyddsanmälan ska kunna göras trots sekretessbestämmelserna.
37 §. Placering som stödåtgärd
inom öppenvården.
Verksamheten vid fängelsets familjeavdelning gör
det omöjligt att placera ett barn ensamt där utan
sin förälder, vilket också framgår
av förslaget till 37 § 2 mom. Utskottet föreslår
att moment 2 och 3 i 37 § byter plats på det sätt
som lagutskottet föreslår i sitt utlåtande.
38 §. Brådskande placering av barn.
Utskottet föreslår att den tidsfrist som nämns
i 3 mom. 2 punkten förlängs så att
den börjar löpa från den tidpunkt då den
brådskande placeringen inleds.
67 §. Granskning av egendom och försändelser. Kvarhållande
av försändelser.
Av skäl som framgår av grundlagsutskottets
utlåtande föreslås det att 4 mom. om
rätten att läsa förtroliga meddelanden
preciseras. Det ska vara möjligt att läsa ett
förtroligt meddelande endast om det i ett enskilt fall
finns grundad anledning att misstänka att meddelandets
innehåll kan äventyra barnets eller någon
annans liv, hälsa, säkerhet eller utveckling.
Ikraftträdandebestämmelsen.
Utskottet föreslår att lagen träder
i kraft den 1 mars 2010.