Allmän motivering

Regeringen föreslår att alkoholreklamen och utannonseringen av extrapriser begränsas samt att mängdrabatter på alkoholdrycker förbjuds. Dessutom ska alkoholdrycksförpackningarna förses med varningstexter om produktens skadeverkningar. Avsikten är att stödja målen i statsrådets principbeslut om de allmänna riktlinjerna för alkoholpolitiken, nämligen att minska alkoholens skadliga verkningar på barnens och ungdomarnas välbefinnande samt att minska riskkonsumtionen och totalkonsumtionen. Utskottet anser att åtgärderna bidrar till att göra bestämmelserna om alkoholdrycker konsekventa.

Reklam för alkoholdrycker

Utskottet instämmer i förslaget att begränsa reklamen i teve och på biografer. Reklam för svaga alkoholdrycker har varit tillåten i vårt land sedan 1995. Enligt 33 § 2 mom. i alkohollagen är det däremot förbjudet att rikta reklamen till minderåriga. Ett av de viktigaste alkoholpolitiska målen är att skydda barn och unga mot alkoholskador. Alkoholreklamen verkar i motsatt riktning, för den bidrar till en positiv inställning till alkohol och strävar efter ökad efterfrågan. Vid behandlingen i utskottet förnekade annonsörerna att reklamen inverkar på alkoholkonsumtionen. Även om den summa pengar som används för alkoholreklam inte står i direkt relation till totalkonsumtionen anser utskottet att olika undersökningar visar att framför allt unga påverkas av reklamen. Därför är det motiverat att begränsa de ungas exponering för alkoholreklam. I synnerhet tevereklamen når en bred publik av barn och unga.

De föreslagna begränsningarna i teve och på biografer är ett steg i rätt riktning, men vi bör fortsättningsvis överväga att införa ett förbud mot alkoholreklam i teve som gäller längre än bara till klockan 21, menar utskottet. Det finns också faktorer som talar för ett totalförbud mot alkoholreklam i teve.

Grundlagsutskottet fäster uppmärksamhet vid lagförslagets relation till produktplacering och sponsorverksamhet, som enligt praxis i reklambranschen klassificeras som reklam. Produktplaceringen kan dessutom vara smygreklam om tittaren inte märker att produkten förevisas i reklamsyfte.

Produktplacering och sponsorverksamhet är alltså arrangemang där både annonsören och film- eller programproducenten strävar efter samma slutresultat som "egentlig" reklam. Dessutom kommer annonsören och producenten överens om en avgift eller något annat vederlag, så arrangemanget uppstår inte av misstag eller av en slump. Sådana här former av marknadsföring kan användas medvetet i syfte att kringgå reklambegränsningarna.

I motiven till lagförslaget sägs att produktplaceringen omfattas av samma bestämmelser som egentlig reklam och försäljningsfrämjande verksamhet. Det påpekas också att sponsormärken i programmen ska betraktas som reklam. Med sponsormärken avses annonser som visas i början och i slutet av programmet för att indikera att programmet är sponsrat. Detta framgår t.ex. av kommissionens förslag till ändring av televisionsdirektivet (artikel 3 h, KOM(2005)646).

Det gällande förbudet mot reklam för starka alkoholdrycker — i likhet med förbudet mot reklam för tobaksprodukter enligt tobakslagen — har hittills inte förhindrat att några teveprogram eller filmer visas, fastän bestämmelserna har ansetts vara tillämpliga på produktplacering och sponsorverksamhet. Enligt rådande tolkningspraxis gäller reklambegränsningarna i fråga inte alls rent redaktionella program, där man även i fortsättningen ska kunna t.ex. jämföra och bedöma alkoholdrycker. Inte heller gäller de sådana fall där dryckens varumärke syns i sitt sammanhang exempelvis i ett dramaprogram.

Vidare för lagförslaget inte med sig några begränsningar i fråga om televiseringen av ishockeymatcher, där alkoholreklam på speltröjor och sarger kan synas i teve. På motsvarande sätt kan F1-tävlingar visas i teve trots förbudet mot tobaksreklam, så länge som tevebolaget inte är part i ett avtal om tobaksreklam.

Prissättning av och prisreklam i fråga om alkoholdrycker

Priset är en viktig faktor som inverkar på köpbesluten, speciellt om konsumenten har ont om pengar. Det är karakteristiskt för unga och en stor del av missbrukarna. Därför instämmer utskottet i att mängdrabatter på alkoholdrycker bör förbjudas.

Priset bör lämpligen inte fastställas enligt hur mycket alkohol som kunden köper och på så sätt locka honom eller henne att köpa en större mängd åt gången. Ett hälsopolitiskt riktigare köpbeteende främjas av att alkoholdryckerna kostar lika mycket oberoende av om man köper en i sänder eller flera på en gång. Förslaget påverkar särskilt priset på öl, den alkoholdryck som just ungdomar konsumerar mest.

Utskottet påpekar att bestämmelsen inte hindrar att förpackningar av olika storlek med flera ölflaskor prissätts på olika sätt sinsemellan, så länge som priset på en flaska i förpackningen inte är lägre än priset på en ölflaska som köps skilt. Inte heller finns det något hinder för att en restaurang säljer alkohol för en privat tillställning till ett billigare pris än sitt ordinarie pris, så länge som förutsättningen inte är att en viss mängd av dryckerna måste köpas åt gången.

Begränsningarna av reklam för extrapris innebär att extrapriser endast kan annonseras i affären eller på serveringsstället om erbjudandet gäller i mindre än två månader. Däremot är prissättningen i sig fortfarande fri, dvs. extrapriser och happy hour-priser är tillåtna eftersom restriktionerna bara gäller själva annonseringen. Däremot finns det skäl att begränsa det vanliga sättet att betona de billiga priserna i marknadsföringen av alkoholdrycker, anser utskottet.

Varningstexter

Regeringen föreslår att alkoholdrycksförpackningarna ska förses med varningstexter om produktens skadliga effekt på hälsan och risker för fosterskador. Närmare bestämmelser om varningspåskrifterna ska utfärdas genom förordning. Enligt 9 § i livsmedelslagen och 2 kap. 1 § i livsmedelslagen ska sanningsenlig och tillräcklig/behövlig information ges om produkten vid marknadsföring av livsmedel. Behovet av konsumentskydd är särskilt stort om produkten är livsfarlig eller hälsovådlig. Det rådande missförhållandet att de hälsorisker som alkoholen medför inte anges på förpackningarna ska alltså avhjälpas genom lagförslaget. Utskottet instämmer i att alkoholdrycksförpackningarna bör förses med varningstexter med tanke på de skador som konsumenten riskerar att få.

I sitt utlåtande menar grundlagsutskottet på grund av kravet på exakthet att den allmänna varning som nämns i förslaget bör avse skadeeffekterna för hälsan av omåttlig förtäring. Social- och hälsovårdsutskottet anser att en sådan formulering är problematisk och inexakt.

Hälsoskador som nämns i propositionen är olika former av cancer, neuropsykiatriska störningar, hjärt- och kärlsjukdomar, sjukdomar i de inre organen, fosterskador, förgiftningar och olycksfall. Dessutom uppges att vissa medicinska skadeverkningar ökar i direkt proportion till konsumtionen, och det finns inget tröskelvärde under vilket alkoholbruk kan anses vara riskfritt.

I det här sammanhanget vore det ett tvivelaktigt budskap att enligt lagen bara varna för "omåttlig förtäring". Eftersom skadorna beror på konsumentens kön, ålder, allmänna hälsotillstånd och medicinering går det inte ens att fastställa när konsumtionen är så stor att den är skadlig. I fråga om kravet på exakt lagstiftning är det viktigare att varningarna baserar sig på riktiga medicinska forskningsdata.

När reformen träder i kraft är det viktigt att medborgarna även på andra sätt informeras om alkoholens påverkan på hälsan. Social- och hälsovårdsministeriet bör bereda en särskild informationskampanj om alkoholens skadeverkningar i samband med att varningspåskrifterna införs. Dessutom bör det finnas varningar framlagda på försäljningsställena så att de inverkar på köpbesluten.

Alkoholpolitiska metoder

De föreslagna metoderna för att få kontroll över alkoholkonsumtionen kan stödja strävan efter att påverka medborgarnas inställningar till alkohol och alkoholkonsumtion, om åtgärderna vidtas samtidigt. I internationell jämförelse lägger den finländska dryckeskulturen tonvikten på berusning. Dessutom tolererar vi alltför lätt att man uppträder berusad på allmänna platser. De nyaste undersökningarna antyder att alkoholkonsumtionen bland unga har minskat i någon mån och att det blivit vanligare med en negativ attityd till drickande i berusningssyfte. Det behövs nu mycket offentligt stöd för att denna positiva trend ska fortgå.

Mot bakgrunden av undersökningsresultat kommer effekten av de aktuella åtgärderna närmast att höra samman med begränsningarna gällande priser och reklam. Däremot kommer varningstexterna antagligen att ha mycket liten effekt på själva alkoholkonsumtionen. Genom att sprida information om hälsoriskerna stödjer de i varje fall andra åtgärder som syftar till att minska konsumtionen. Exempelvis redan en liten minskning av alkoholkonsumtionen under en graviditet gör att risken för fosterskador blir mindre och att barnets hälsa även i övrigt påverkas i positiv riktning. Därför kan det med tanke på folkhälsan inte anses helt betydelselöst att sprida information via förpackningarna.

Utskottet understryker att alla undersökningar visar att det är priset och tillgången som mest effektivt påverkar alkoholkonsumtionen. Genom offentliga åtgärder kan alkoholpriset regleras med hjälp av beskattningen. Även om våra möjligheter att använda beskattningen som alkoholpolitiskt redskap har blivit begränsade i och med Estlands EU-medlemskap bör vi utnyttja det lilla spelrum som forfarande finns i beskattningen, anser utskottet. Eftersom den stora skattesänkningen 2004 rentav har lett till mer alkoholskador än väntat anser utskottet det angeläget att skatten på alkoholdrycker, i synnerhet starka alkoholdrycker, justeras (Utskottets förslag till uttalande).

I dagsläget kan vi påverka åtkomsten närmast genom att reglera försäljningstiderna och mer noggrant övervaka åldersgränserna för köp av alkohol samt serveringen. Genom effektiverad tillsyn har vi kunnat öka näringsidkarnas sociala ansvar för att förebygga alkoholskador. Praxisen för beviljande av serveringstillstånd är en faktor som kan bidra till att skapa alkoholfria miljöer. Utskottet anser att tillståndspraxisen bör främja målet att idrotts- och kulturevenemang samt evenemang för barn ska vara alkoholfria.

Ur hälsopolitisk synvinkel är det mycket kontroversiellt att idrottsverksamhet där barnen skapar sig förebilder i mycket stor utsträckning finansieras just med alkoholreklam. Därför är det motiverat att vid fördelningen av statsandelar ställa sig kritiskt till grenförbund som särskilt synligt är bundna vid alkoholreklam.

Begränsningar av reklam har enligt undersökningar en viss effekt. Upplysningen har däremot konstaterats ha en rätt obetydlig effekt. Även om man med hjälp av alkoholfostran i skolorna och upplysningskampanjer kan informera om skadorna och öka medvetenheten om dem har upplysningen inte visat sig ha några bestående effekter på alkoholkonsumtionen. För att en förändring i attityder och beteende ska åstadkommas behövs det information från många håll. Utöver skolorna bör också föräldrarna satsa på attitydfostran och visa ett gott exempel.

Det är viktigt att ytterligare effektivisera de olika sektoråtgärderna enligt statsrådets principbeslut om de alkoholpolitiska riktlinjerna. Vi måste också satsa mer på missbrukarvården. Den är nu otillräcklig i förhållande till det behov som den ökande alkoholkonsumtionen förorsakar. Enligt undersökningar är det effektivt att tidigt ingripa i riskkonsumtion. Alkoholkonsumtionen och de anknytande riskerna bör diskuteras i all verksamhet, särskilt inom hälsovården så som mödrarådgivning, skol- och studerandehälsovård, företagshälsovård och på hälsovårdscentralernas mottagningar. En sådan här mini-intervention har konstaterats vara effektiv när det gäller att hålla kontroll över alkoholkonsumtionen.

Utskottet betonar att tillsynen måste fungera för att alkoholbestämmelserna ska genomföras så som det är meningen. Vi måste se till att länsstyrelserna har resurser för alkoholtillsyn så att tillsynen blir ett trovärdigt hinder för att kringgå de nya bestämmelserna om utannonsering av priser.