Allmän motivering
Regeringen föreslår att alkoholreklamen och
utannonseringen av extrapriser begränsas samt att mängdrabatter
på alkoholdrycker förbjuds. Dessutom ska alkoholdrycksförpackningarna förses
med varningstexter om produktens skadeverkningar. Avsikten är
att stödja målen i statsrådets principbeslut
om de allmänna riktlinjerna för alkoholpolitiken,
nämligen att minska alkoholens skadliga verkningar på barnens
och ungdomarnas välbefinnande samt att minska riskkonsumtionen
och totalkonsumtionen. Utskottet anser att åtgärderna
bidrar till att göra bestämmelserna om alkoholdrycker
konsekventa.
Reklam för alkoholdrycker
Utskottet instämmer i förslaget att begränsa
reklamen i teve och på biografer. Reklam för svaga
alkoholdrycker har varit tillåten i vårt land
sedan 1995. Enligt 33 § 2 mom. i alkohollagen är det
däremot förbjudet att rikta reklamen till minderåriga.
Ett av de viktigaste alkoholpolitiska målen är
att skydda barn och unga mot alkoholskador. Alkoholreklamen verkar
i motsatt riktning, för den bidrar till en positiv inställning
till alkohol och strävar efter ökad efterfrågan. Vid
behandlingen i utskottet förnekade annonsörerna
att reklamen inverkar på alkoholkonsumtionen. Även
om den summa pengar som används för alkoholreklam
inte står i direkt relation till totalkonsumtionen anser
utskottet att olika undersökningar visar att framför
allt unga påverkas av reklamen. Därför är
det motiverat att begränsa de ungas exponering för
alkoholreklam. I synnerhet tevereklamen når en bred publik
av barn och unga.
De föreslagna begränsningarna i teve och på biografer är
ett steg i rätt riktning, men vi bör fortsättningsvis överväga
att införa ett förbud mot alkoholreklam i teve
som gäller längre än bara till klockan
21, menar utskottet. Det finns också faktorer som talar
för ett totalförbud mot alkoholreklam i teve.
Grundlagsutskottet fäster uppmärksamhet vid lagförslagets
relation till produktplacering och sponsorverksamhet, som enligt
praxis i reklambranschen klassificeras som reklam. Produktplaceringen
kan dessutom vara smygreklam om tittaren inte märker att
produkten förevisas i reklamsyfte.
Produktplacering och sponsorverksamhet är alltså arrangemang
där både annonsören och film- eller programproducenten
strävar efter samma slutresultat som "egentlig" reklam.
Dessutom kommer annonsören och producenten överens
om en avgift eller något annat vederlag, så arrangemanget
uppstår inte av misstag eller av en slump. Sådana
här former av marknadsföring kan användas
medvetet i syfte att kringgå reklambegränsningarna.
I motiven till lagförslaget sägs att produktplaceringen
omfattas av samma bestämmelser som egentlig reklam och
försäljningsfrämjande verksamhet. Det
påpekas också att sponsormärken i programmen
ska betraktas som reklam. Med sponsormärken avses annonser
som visas i början och i slutet av programmet för
att indikera att programmet är sponsrat. Detta framgår
t.ex. av kommissionens förslag till ändring av
televisionsdirektivet (artikel 3 h, KOM(2005)646).
Det gällande förbudet mot reklam för
starka alkoholdrycker — i likhet med förbudet
mot reklam för tobaksprodukter enligt tobakslagen — har
hittills inte förhindrat att några teveprogram eller
filmer visas, fastän bestämmelserna har ansetts
vara tillämpliga på produktplacering och sponsorverksamhet.
Enligt rådande tolkningspraxis gäller reklambegränsningarna
i fråga inte alls rent redaktionella program, där
man även i fortsättningen ska kunna t.ex. jämföra
och bedöma alkoholdrycker. Inte heller gäller
de sådana fall där dryckens varumärke
syns i sitt sammanhang exempelvis i ett dramaprogram.
Vidare för lagförslaget inte med sig några
begränsningar i fråga om televiseringen av ishockeymatcher,
där alkoholreklam på speltröjor och sarger
kan synas i teve. På motsvarande sätt kan F1-tävlingar
visas i teve trots förbudet mot tobaksreklam, så länge
som tevebolaget inte är part i ett avtal om tobaksreklam.
Prissättning av och prisreklam i fråga om
alkoholdrycker
Priset är en viktig faktor som inverkar på köpbesluten,
speciellt om konsumenten har ont om pengar. Det är karakteristiskt
för unga och en stor del av missbrukarna. Därför
instämmer utskottet i att mängdrabatter på alkoholdrycker
bör förbjudas.
Priset bör lämpligen inte fastställas
enligt hur mycket alkohol som kunden köper och på så sätt locka
honom eller henne att köpa en större mängd åt
gången. Ett hälsopolitiskt riktigare köpbeteende
främjas av att alkoholdryckerna kostar lika mycket oberoende
av om man köper en i sänder eller flera på en
gång. Förslaget påverkar särskilt
priset på öl, den alkoholdryck som just ungdomar
konsumerar mest.
Utskottet påpekar att bestämmelsen inte hindrar
att förpackningar av olika storlek med flera ölflaskor
prissätts på olika sätt sinsemellan,
så länge som priset på en flaska i förpackningen inte är
lägre än priset på en ölflaska
som köps skilt. Inte heller finns det något hinder
för att en restaurang säljer alkohol för
en privat tillställning till ett billigare pris än
sitt ordinarie pris, så länge som förutsättningen
inte är att en viss mängd av dryckerna måste
köpas åt gången.
Begränsningarna av reklam för extrapris innebär
att extrapriser endast kan annonseras i affären eller på serveringsstället
om erbjudandet gäller i mindre än två månader.
Däremot är prissättningen i sig fortfarande
fri, dvs. extrapriser och happy hour-priser är tillåtna
eftersom restriktionerna bara gäller själva annonseringen.
Däremot finns det skäl att begränsa det
vanliga sättet att betona de billiga priserna i marknadsföringen
av alkoholdrycker, anser utskottet.
Varningstexter
Regeringen föreslår att alkoholdrycksförpackningarna
ska förses med varningstexter om produktens skadliga effekt
på hälsan och risker för fosterskador.
Närmare bestämmelser om varningspåskrifterna
ska utfärdas genom förordning. Enligt 9 § i
livsmedelslagen och 2 kap. 1 § i livsmedelslagen ska sanningsenlig
och tillräcklig/behövlig information
ges om produkten vid marknadsföring av livsmedel. Behovet
av konsumentskydd är särskilt stort om produkten är livsfarlig
eller hälsovådlig. Det rådande missförhållandet
att de hälsorisker som alkoholen medför inte anges
på förpackningarna ska alltså avhjälpas
genom lagförslaget. Utskottet instämmer i att
alkoholdrycksförpackningarna bör förses
med varningstexter med tanke på de skador som konsumenten
riskerar att få.
I sitt utlåtande menar grundlagsutskottet på grund
av kravet på exakthet att den allmänna varning
som nämns i förslaget bör avse skadeeffekterna
för hälsan av omåttlig förtäring.
Social- och hälsovårdsutskottet anser att en sådan
formulering är problematisk och inexakt.
Hälsoskador som nämns i propositionen är olika
former av cancer, neuropsykiatriska störningar, hjärt-
och kärlsjukdomar, sjukdomar i de inre organen, fosterskador,
förgiftningar och olycksfall. Dessutom uppges att vissa
medicinska skadeverkningar ökar i direkt proportion till konsumtionen,
och det finns inget tröskelvärde under vilket
alkoholbruk kan anses vara riskfritt.
I det här sammanhanget vore det ett tvivelaktigt budskap
att enligt lagen bara varna för "omåttlig förtäring".
Eftersom skadorna beror på konsumentens kön, ålder,
allmänna hälsotillstånd och medicinering
går det inte ens att fastställa när konsumtionen är
så stor att den är skadlig. I fråga om
kravet på exakt lagstiftning är det viktigare
att varningarna baserar sig på riktiga medicinska forskningsdata.
När reformen träder i kraft är det
viktigt att medborgarna även på andra sätt
informeras om alkoholens påverkan på hälsan.
Social- och hälsovårdsministeriet bör
bereda en särskild informationskampanj om alkoholens skadeverkningar
i samband med att varningspåskrifterna införs.
Dessutom bör det finnas varningar framlagda på försäljningsställena
så att de inverkar på köpbesluten.
Alkoholpolitiska metoder
De föreslagna metoderna för att få kontroll över alkoholkonsumtionen
kan stödja strävan efter att påverka
medborgarnas inställningar till alkohol och alkoholkonsumtion,
om åtgärderna vidtas samtidigt. I internationell
jämförelse lägger den finländska
dryckeskulturen tonvikten på berusning. Dessutom tolererar
vi alltför lätt att man uppträder berusad
på allmänna platser. De nyaste undersökningarna
antyder att alkoholkonsumtionen bland unga har minskat i någon
mån och att det blivit vanligare med en negativ attityd
till drickande i berusningssyfte. Det behövs nu mycket
offentligt stöd för att denna positiva trend ska
fortgå.
Mot bakgrunden av undersökningsresultat kommer effekten
av de aktuella åtgärderna närmast att
höra samman med begränsningarna gällande
priser och reklam. Däremot kommer varningstexterna antagligen
att ha mycket liten effekt på själva alkoholkonsumtionen.
Genom att sprida information om hälsoriskerna stödjer
de i varje fall andra åtgärder som syftar till
att minska konsumtionen. Exempelvis redan en liten minskning av
alkoholkonsumtionen under en graviditet gör att risken
för fosterskador blir mindre och att barnets hälsa även
i övrigt påverkas i positiv riktning. Därför
kan det med tanke på folkhälsan inte anses helt
betydelselöst att sprida information via förpackningarna.
Utskottet understryker att alla undersökningar visar
att det är priset och tillgången som mest effektivt
påverkar alkoholkonsumtionen. Genom offentliga åtgärder
kan alkoholpriset regleras med hjälp av beskattningen. Även
om våra möjligheter att använda beskattningen
som alkoholpolitiskt redskap har blivit begränsade i och med
Estlands EU-medlemskap bör vi utnyttja det lilla spelrum
som forfarande finns i beskattningen, anser utskottet. Eftersom
den stora skattesänkningen 2004 rentav har lett till mer
alkoholskador än väntat anser utskottet det angeläget
att skatten på alkoholdrycker, i synnerhet starka alkoholdrycker,
justeras (Utskottets förslag till uttalande).
I dagsläget kan vi påverka åtkomsten
närmast genom att reglera försäljningstiderna
och mer noggrant övervaka åldersgränserna
för köp av alkohol samt serveringen. Genom effektiverad tillsyn
har vi kunnat öka näringsidkarnas sociala ansvar
för att förebygga alkoholskador. Praxisen för
beviljande av serveringstillstånd är en faktor
som kan bidra till att skapa alkoholfria miljöer. Utskottet
anser att tillståndspraxisen bör främja
målet att idrotts- och kulturevenemang samt evenemang för
barn ska vara alkoholfria.
Ur hälsopolitisk synvinkel är det mycket kontroversiellt
att idrottsverksamhet där barnen skapar sig förebilder
i mycket stor utsträckning finansieras just med alkoholreklam.
Därför är det motiverat att vid fördelningen
av statsandelar ställa sig kritiskt till grenförbund
som särskilt synligt är bundna vid alkoholreklam.
Begränsningar av reklam har enligt undersökningar
en viss effekt. Upplysningen har däremot konstaterats ha
en rätt obetydlig effekt. Även om man med hjälp
av alkoholfostran i skolorna och upplysningskampanjer kan informera
om skadorna och öka medvetenheten om dem har upplysningen
inte visat sig ha några bestående effekter på alkoholkonsumtionen.
För att en förändring i attityder och
beteende ska åstadkommas behövs det information
från många håll. Utöver skolorna
bör också föräldrarna satsa
på attitydfostran och visa ett gott exempel.
Det är viktigt att ytterligare effektivisera de olika
sektoråtgärderna enligt statsrådets principbeslut
om de alkoholpolitiska riktlinjerna. Vi måste också satsa
mer på missbrukarvården. Den är nu otillräcklig
i förhållande till det behov som den ökande
alkoholkonsumtionen förorsakar. Enligt undersökningar är
det effektivt att tidigt ingripa i riskkonsumtion. Alkoholkonsumtionen och
de anknytande riskerna bör diskuteras i all verksamhet,
särskilt inom hälsovården så som mödrarådgivning,
skol- och studerandehälsovård, företagshälsovård
och på hälsovårdscentralernas mottagningar.
En sådan här mini-intervention har konstaterats
vara effektiv när det gäller att hålla
kontroll över alkoholkonsumtionen.
Utskottet betonar att tillsynen måste fungera för
att alkoholbestämmelserna ska genomföras så som
det är meningen. Vi måste se till att länsstyrelserna
har resurser för alkoholtillsyn så att tillsynen
blir ett trovärdigt hinder för att kringgå de
nya bestämmelserna om utannonsering av priser.