7.1
Lagen om pension för företagare
89 §. Justering av inkomstgränser, belopp, den årliga arbetsinkomsten och den totala arbetsinkomsten med en lönekoefficient. Paragrafen föreskriver om att olika penning- och gränsbelopp inom FöPL ska justeras med en lönekoefficient. Det föreslås att paragrafens rubrik och 1 mom. ska ändras så att också justering av den årliga arbetsinkomsten nämns i dessa. Den justering av den årliga arbetsinkomsten med en lönekoefficient som enligt förslaget ska fogas till momentet görs i nuläget på ett sätt som motsvarar den föreslagna bestämmelsen i enlighet med Pensionsskyddscentralens anvisningar och etablerad tillämpningspraxis.
95 a §. Motivering av beslut. Paragrafen föreskriver om motivering av beslut på ett sätt som kompletterar förvaltningslagen. Det föreslås att till paragrafen fogas ett nytt 2 mom., där bestämmelserna om motivering av beslut kompletteras för att se till att pensionsanstalterna följer enhetlig praxis för beräkning av arbetsinkomster och att verkställigheten av FöPL utvecklas. Enligt momentet ska pensionsanstalten i beslutet om fastställande av företagarens arbetsinkomst anteckna vilka uppgifter, i synnerhet de uppgifter som avses i 112 § 2 mom., som använts som grund för fastställande av arbetsinkomsten. Även de uppgifter om företagsverksamheten som efterfrågas i försäkringsansökan ska antecknas i beslutet. Pensionsanstalten ska anteckna motiveringen i sitt beslut också i sådana fall där arbetsinkomsten fastställs efter en justering av arbetsinkomsten.
I 2 mom. föreskrivs det vidare att på ett beslut om fastställande av arbetsinkomst tillämpas inte 45 § 2 mom. 4 punkten i förvaltningslagen, enligt vilken motiveringen för ett beslut kan utelämnas, om ett yrkande som inte gäller någon annan part godkänns genom beslutet och ingen annan har rätt att söka ändring i beslutet. Skyldigheten att motivera ett beslut i enlighet med huvudregeln i förvaltningslagen ska således helt klart i alla situationer gälla även beslut som gäller fastställande av arbetsinkomst, vilket innebär att väsentliga uppgifter som har påverkat beslutet ska antecknas i alla beslut som gäller fastställande av arbetsinkomst, även i de beslut där arbetsinkomsten fastställs till det belopp som företagaren ansökt om. Företagaren och även någon annan utomstående aktör ska på grundval av de uppgifter som har antecknats i beslutet och de slutsatser som dragits utifrån dessa, och som också antecknats i beslutet, entydigt kunna sluta sig till på vilka grunder pensionsanstalten har kommit fram till den arbetsinkomst som fastställts i beslutet. På så sätt kan också en utomstående aktör, såsom en besvärsnämnd eller domstol, bättre bedöma om beslutet är lagenligt. I praktiken fullgörs via detta förfarande också bättre än i nuläget skyldigheten enligt förvaltningslagen att motivera beslut. Bestämmelsen begränsar inte den skyldighet att motivera beslut som följer av förvaltningslagen, utan den kompletterar kraven på motiveringens innehåll när det gäller beslut om arbetsinkomst. I enlighet med förvaltningslagens bestämmelser om motivering av beslut ska pensionsanstalten motivera ett beslut om fastställande av arbetsinkomst även i övrigt, dvs. i fortsättningen exempelvis till den del de uppgifter som anges i 112 § 2 mom. inverkar på arbetsinkomstens nivå.
112 §. Arbetsinkomstens belopp och fastställande av arbetsinkomsten. Paragrafen föreskriver om företagarens arbetsinkomst och om de uppgifter som används vid fastställandet av arbetsinkomsten. Det föreslås att paragrafens rubrik ändras så att den motsvarar innehållet. I 1 mom. definieras begreppet arbetsinkomst på samma sätt som i den gällande lagen. Enligt momentet är arbetsinkomsten den lön som skäligen bör betalas, om en person med motsvarande yrkesskicklighet avlönas att utföra företagarens arbete i stället för företagaren eller den ersättning som annars kan anses i genomsnitt motsvara nämnda arbete. Arbetsinkomsten ska således motsvara det ekonomiska värdet av företagarens arbetsinsats, inte det ekonomiska resultatet av företagsverksamheten.
Till paragrafen fogas ett nytt 2 mom. Det föreslagna 2 mom. preciserar de bestämmelser i den gällande lagen om pension för företagare som reglerar vilka uppgifter som ska användas vid fastställandet av arbetsinkomsten. Dessa preciseringar bidrar till att stödja ett enhetligt fastställande av arbetsinkomsterna i enskilda bedömningssituationer och vid olika pensionsanstalter. När det föreskrivs i lag vilka uppgifter som ska beaktas blir det lättare för både pensionsanstalterna och företagarna själva att mer exakt bedöma vilken nivå arbetsinkomsten ska ligga på. Pensionsanstalten ska också fullgöra sin utredningsskyldighet enligt förvaltningslagen så att ärendet blir utrett på tillräckligt och tillämpligt sätt.
I momentet definieras lön och ersättning som medianlönen för dem som arbetar heltid i den aktuella branschen inom den privata sektorn. Detta innebär till exempel att om medianlönen för en heltidsanställd arbetstagare i samma bransch inom den privata sektorn uppgår till 30 000 euro per år, fastställs arbetsinkomsten för en företagare som arbetar heltid till ett belopp på 30 000 euro, såvida inte annat följer av andra kompletterande uppgifter som nämns i momentet.
Statistikcentralen publicerar uppgifter om heltidsanställda arbetstagares medel- och medianlöner. När det gäller månadsavlönade löntagare inom den privata sektorn definieras heltidsarbete på samma sätt som i lönestrukturstatistiken i regel utifrån en veckoarbetstid. Som heltidsanställda löntagare definieras i statistiken de löntagare vars ordinarie veckoarbetstid överstiger 90 procent av den allmänna arbetstiden inom branschen i fråga.
I 2 mom. föreskrivs också om andra uppgifter som pensionsanstalten ska beakta vid fastställandet av arbetsinkomsten. Till dessa hör uppgifter om företagarens yrkesskicklighet, erfarenhet och företagarverksamhetens kvalitet och omfattning i övrigt. Som utredning kan beaktas till exempel uppgifter om huruvida företagsverksamheten bedrivs säsongsbetonat eller året runt, om företagaren arbetar på heltid eller deltid, antalet anställda, omsättningen eller andra omständigheter som kan ha betydelse vid fastställandet av arbetsinsatsens ekonomiska värde. Exempel på sådana uppgifter är antalet arbetstimmar per vecka, huruvida företagsverksamheten bedrivs som bisyssla vid sidan av ett avlönat heltidsarbete samt erhållna eller uppskattade årliga ersättningar för arbete. Företagaren kan också själv ge den ovan beskrivna informationen och utredningen om sin egen företagarverksamhet. Till exempel har det för en nybliven företagare inte nödvändigtvis ännu samlats uppgifter om företagsverksamhetens sysselsättande verkan, och då kan företagaren själv vara den enda informationskällan om den arbetsinsats som lämpar sig för honom eller henne.
Den andra meningen i 2 mom. betyder att avvikelser från den arbetsinkomst som ska bestämmas på basis av den första meningen i 2 mom. kan göras på grundval av dessa uppgifter. Om företagarverksamheten exempelvis bedrivs på deltid så att det antal timmar som företagaren arbetar per vecka utifrån en tillförlitlig utredning kan bedömas uppgå till i genomsnitt 20 timmar per vecka, ska som arbetsinkomst fastställas halva medianlönen för heltidsanställda löntagare i branschen i fråga inom den privata sektorn. Arbetsinkomsten kan fastställas på en högre nivå än medianlönen till exempel i sådana fall där värdet av företagarens arbetsinsats på grundval av faktureringsuppgifterna är högre än medianlönen i branschen. Faktureringsuppgifterna kan också visa att arbetsinsatsens värde är lägre än medianlönen. På motsvarande sätt kan arbetsinkomsten fastställas på en lägre nivå än medianlönen även i sådana fall där företagaren företer en tillräcklig utredning över att hans eller hennes yrkesskicklighet ännu inte når upp till genomsnittlig nivå. En orsak till detta kan vara att företagaren har ringa erfarenhet av att arbeta i motsvarande yrke, till exempel om det gäller en nyutexaminerad elmontör. Dessa exempel ska inte betraktas som en uttömmande förteckning över vilka uppgifter som ska beaktas eller hur de inverkar på arbetsinkomsten.
I de flesta fallen kan arbetsinkomsten på grundval av uppgifterna i det föreslagna 2 mom. fastställas tillräckligt exakt på den nivå som avses i 1 mom. Eftersom det dock inte finns en enda arbetsinkomstregel som skulle lämpa sig för alla företagare undantagslöst, ska pensionsanstalten vid fastställandet av arbetsinkomsten göra en helhetsbedömning av situationen och på ett balanserat sätt beakta alla uppgifter som pensionsanstalten har och som har företetts för denna, då dessa inverkar på företagarens arbetsinkomst som ska bestämmas enligt 1 mom.
Enligt 2 § 6 punkten i lagen om Pensionsskyddscentralen (397/2006) har Pensionsskyddscentralen till uppgift att för att säkerställa en enhetlig tillämpningspraxis ge pensionsanstalterna rekommendationer om tillämpningen av arbetspensionslagarna för den privata sektorn, förordningar som utfärdats med stöd av dessa och övriga föreskrifter. I samband med den aktuella ändringen av bestämmelserna om FöPL-arbetsinkomsten föreslås det att till 2 § i lagen om Pensionsskyddscentralen ska fogas en ny 8 punkt, enligt vilken Pensionsskyddscentralen är skyldig att till stöd för de tillämpningsrekommendationer som avses i 6 punkten administrera det dataunderlag som behövs för fastställandet av arbetsinkomsten och som avses i 112 § 2 mom. i lagen om pension för företagare.
Det föreslås att den bestämmelse i den gällande lagen där det föreskrivs om hur arbetsinkomsten ska beräknas när företagaren bedriver flera företagsverksamheter flyttas till 3 mom. Inga ändringar görs i bestämmelsens innehåll. Om en företagare bedriver flera företagarverksamheter beräknas arbetsinkomsten utifrån den arbetsinsats som totalt åtgår till dessa verksamheter. Momentet föreslås också innehålla en ny bestämmelse om fastställandet av arbetsinkomsten, då försäkringen vid fortsatt företagsverksamhet överförs till en annan pensionsanstalt. I sådana fall kan pensionsanstalten inte fastställa arbetsinkomsten för samma företagsverksamhet på en lägre nivå än tidigare, såvida det inte finns en särskild orsak till detta, såsom förändringar som skett i företagarens kvantitativa arbetsinsats. Syftet med bestämmelsen är att minska antalet situationer där företagaren kan välja att underförsäkra sitt arbete genom att överföra sin försäkring till en pensionsanstalt som erbjuder en lägre arbetsinkomst.
Den föreslagna paragrafens 3 mom. ska också innehålla den bestämmelse om största lagenliga arbetsinkomst som finns i den gällande paragrafens 1 mom. Den i euro angivna gränsen bibehålls oförändrad. Det belopp i euro som anges i lagen motsvarar värdet ett (1,000) i lönekoefficienten enligt 89 § 2 mom. år 2004. Gränsen är 187 625 euro på 2022 års nivå.
112 a §. Ändring och justering av arbetsinkomsten. Denna paragraf är ny. Till 1 mom. ska överföras från den gällande 112 § en bestämmelse om att arbetsinkomsten inte får ändras retroaktivt och en bestämmelse om att arbetsinkomsten får ändras om företagaren beviljas invalidpension.
Det föreslås att paragrafen ska innehålla nya bestämmelser om justering av en arbetsinkomst som tidigare fastställts för företagaren och om förfarandet i anslutning till justeringen. Enligt 2 mom. ska arbetsinkomstnivån justeras regelbundet vart tredje år i alla försäkringar. Pensionsanstalten ska justera den arbetsinkomst som tidigare fastställts för företagaren under det kalenderår då 3 år har förlöpt från det att arbetsinkomsten senast fastställdes. Pensionsanstalten ska ge företagaren ett skriftligt förslag till en arbetsinkomst som ska tillämpas från början av den andra månaden som följer efter att justeringen inletts.
Pensionsanstalten ska föreslå en arbetsinkomst för företagaren på grundval av de i 112 § 2 mom. avsedda uppgifter som pensionsanstalten har tillgång till. Till dessa tillgängliga uppgifter hör bland annat uppgifter om företagarens bransch och företagarverksamhetens omfattning och utveckling, medianlönen i branschen samt, för att beskriva företagarverksamhetens omfattning, exempelvis omsättningsuppgifter om branschen och företagen, antalet avlönade anställda i företaget, den FöPL-försäkrade företagarkarriärens längd samt uppgifter om annat försäkrat arbete. Dessa uppgifter administreras av Pensionsskyddscentralen. Pensionsanstalten ska på basis av de uppgifter som finns att tillgå sammanställa ett förslag till arbetsinkomst för företagaren. Om företagaren godkänner pensionsanstaltens förslag till arbetsinkomst som sådant eller inte reagerar på förslaget inom den tidsfrist som anges i lagen, ska pensionsanstalten göra justeringen genom att fastställa den nya arbetsinkomsten enligt sitt förslag. Företagaren kan vid behov komplettera uppgifterna om sin företagarverksamhet och lägga fram en utredning, om företagaren anser att arbetsinkomsten bör fastställas även med beaktande av andra uppgifter än de som redan beaktats i förslaget och om företagaren anser att arbetsinkomsten bör fastställas på en annan nivå än den nivå som pensionsanstalten föreslagit. Efter att ha undersökt företagarens eventuella utredning och hur den inverkar på arbetsinkomsten ska pensionsanstalten fastställa en ny arbetsinkomst för företagaren.
Den nya justerade arbetsinkomsten träder i kraft i början av den andra kalendermånaden som följer efter att justeringen har inletts. Följande justeringstidpunkt ska räknas från den tidpunkt då företagaren har getts en rekommendation om en ny arbetsinkomst i form av ett skriftligt förslag eller ett villkorligt beslut. Arbetsinkomsten ska således justeras från den tidpunkt då justeringen har inletts, även om ett nytt beslut fattas om arbetsinkomsten efter att företagaren lämnat in en utredning. I praktiken kan den regelbundna justeringen av arbetsinkomsterna graderas i pensionsanstalterna till exempel enligt tidpunkten för FöPL-försäkringens ikraftträdande så att inte alla arbetsinkomster behöver justeras under samma tid på året. I 3 mom. föreskrivs att förslaget till arbetsinkomst vid behov också kan ges som ett villkorligt beslut, som träder i kraft om inte företagaren reagerar på det villkorliga beslutet inom den förskrivna tidsfristen.
I 4 mom. föreskrivs om en begränsning av de arbetsinkomster som ska justeras så att pensionsanstalten inte ska ge ett förslag till ny arbetsinkomst enligt 2 mom. om den tidigare fastställda arbetsinkomsten, beräknat utifrån de uppgifter som anges i 112 § 2 mom., förändras med högst 5 procent från tidigare. Syftet med denna begränsning är att minska det oändamålsenliga administrativa arbete som orsakas pensionsanstalten i sådana situationer där arbetsinkomsten redan tidigare har fastställts på den nivå som förutsätts i lagen och ingen betydande förändring har skett i arbetsinkomsten.
Om företagarens nuvarande arbetsinkomst motsvarar minst den medianlön som avses i 112 § 2 mom., sammanställer pensionsanstalten inte något nytt förslag till arbetsinkomst för företagaren. I så fall tas ärendet upp på nytt 3 år senare. Företagaren kan informeras om detta i samband med den årliga lönekoefficientjusteringen.
Enligt 4 mom. kan arbetsinkomsten på motsvarande sätt som i den gällande 112 § även justeras på företagarens egen begäran. Bestämmelsen möjliggör en justering även i sådana fall där pensionsanstalten inte enligt 2 mom. på eget initiativ föreslår en ny arbetsinkomst. Momentet föreslås också innehålla en bestämmelse om att pensionsanstalten även i andra situationer än de som avses i 2 mom. kan justera arbetsinkomsten på eget initiativ. Pensionsanstalten är skyldig att se till att de företagare som den försäkrar fullgör sina lagenliga anmälnings- och försäkringsskyldigheter.