1.1
Utsädeslag
1 kap. Allmänna bestämmelser
1 §. Syfte. Syftet med denna lag är att upprätthålla en högklassig växtproduktion genom att främja tillgången på och användningen av utsäde som är av hög kvalitet och lämpligt för växtförhållandena i Finland. Utsäde är en viktig produktionsinsats inom jordbruket och trädgårdsodlingen och därför måste en hög kvalitet på det säkerställas. Utsäde av hög kvalitet uppfyller kraven i Europeiska unionens lagstiftning i fråga om grobarhet, sortäkthet, renhet och växtskadegörare. Korrekta uppgifter om utsädet ges dessutom i det garantibevis som medföljer utsädet eller på det växtpass som kombinerats med garantibeviset och som medföljer utsädet. Inom växtproduktionen är det möjligt att påverka skördemängderna och lönsamheten i produktionen genom att välja rätt sort för rätt växtplats. Genom att använda certifikatutsäde kan man minska på användningen av växtskyddsmedel och därigenom främja en hållbar utveckling inom jordbruket.
2 §. Tillämpningsområde. Enligt paragrafen tillämpas denna lag på utsäde som används som förökningsmaterial inom jordbruket och trädgårdsodlingen samt på produktion, utsläppande på marknaden, import och export av utsäde. Lagen tillämpas dock inte på utsläppande på marknaden av små mängder utsäde till slutanvändare eller på import av små mängder utsäde för personligt bruk. Med små mängder utsäde avses sådana små mängder utsäde som andra än yrkesmässiga aktörer producerar för slutanvändare. Det är då närmast fråga om hobbyverksamhet där de producerade mängderna utsäde är mycket små. Med små mängder avses t.ex. den mäng utsäde av spannmålsväxter som behövs för odling på en areal av sex kvadratmeter eller t.ex. den mängd utsäde av trädgårdsväxter som behövs för odling på två radmeter. Yrkesmässig produktion av små mängder utsäde omfattas av lagens tillämpningsområde. När det gäller bedömningen av små mängder utsäde kan man i fråga om specialväxter beakta andelen utsäde av dem på marknaden och då kan även små mängder vara betydande till sin marknadsandel och omfattas av lagens tillämpningsområde. Bedömningen av små mängder utsäde görs från fall till fall och specifikt för varje art.
Användningen av utsäde av stråsäd, olje- och fiberväxter och köksväxter för prydnadsändamål ska inte omfattas av lagens tillämpningsområde eftersom inte heller direktiven reglerar sådan användning. Användningen av utsäde som livsmedel omfattas inte heller av denna lag.
3 §. Förhållande till annan lagstiftning. Lagen om skydd för växters sundhet (702/2003) gäller åtgärder som avser att bibehålla växters goda sundhetstillstånd och som kan vidtas för att bekämpa skadegörare och hindra att de sprids. Lagen om tillsyn över ekologisk produktion (294/2015) förutsätter att odlaren vid ekologisk produktion alltid ska använda ekologiskt producerat utsäde när sådant finns att tillgå. Dessutom ställs vissa andra krav på ekologiskt producerat utsäde. Det är t.ex. förbjudet att använda genetiskt modifierade organismer (GMO) och deras derivat.
4 §. Definitioner. I paragrafen definieras lagens viktigaste termer. Enligt definitionerna avses med utsäde frö och utsädespotatis som används som förökningsmaterial inom jordbruks- och trädgårdsproduktionen.
Med certifikatutsäde avses odlingsgranskat och av en myndighet kontrollerat utsäde som uppfyller både nationella och Europeiska unionens krav. Vid förpackningen med certifikatutsäde ska det fästas ett garantibevis och/eller ett växtpass, vilket är ett krav enligt artikel 78 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/2031 om skyddsåtgärder mot växtskadegörare, nedan växtskyddsförordningen. Garantibeviset och/eller växtpasset fästs antingen under tillsyn av en myndighet eller på åtgärd av en myndighet. Granskningen av utsädesodlingar och provtagningen samt analysen görs i enlighet med internationella metoder eller, om sådana saknas, i enlighet med en nationell metod som godkänts av Livsmedelsverket.
Som en ny definition intas en definition av standardutsäde med vilket avses sådant utsäde av köksväxter som är kontrollerat och uppfyller kvalitetskraven enligt direktiven samt är tillräckligt sortrent och identifierbart.
I stället för marknadsföring används nu utsläppande på marknaden, vilket avser innehav av utsäde för försäljning och dessutom erbjudande till försäljning eller annan överföring antingen avgiftsfritt eller mot ersättning. Definitionen omfattar också försäljning, distribution och andra former av överföring. Definitionen har förenhetligats med annan lagstiftning och definitionen omfattar även distansförsäljning.
Med garantibevis avses enligt definitionen en etikett som trycks efter certifieringen av utsädespartiet och som fästs på utsädesförpackningen eller trycks outplånligt direkt på förpackningen. Av garantibeviset framgår de viktigaste uppgifterna om utsädet, såsom uppgifter om sort, utsädesgeneration, grobarhet och renhet. I stället för ett garantibevis används ett kombinerat växtpass och garantibevis om utsädet kan innehålla reglerade EU-icke-karantänskadegörare för vilka det finns gränsvärden i unionens lagstiftning.
Packeriverksamhet får alltjämt bedrivas i packerier som godkänts av Livsmedelsverket. Godkända packerier får tillverka och låta kontrollera utsädespartier som ska certifieras och godkännas.
Definitionerna av import, export och genetiskt modifierat utsäde motsvarar definitionerna i den gällande lagen.
I stället för tidigare näringsidkare används aktör som avser en fysisk person eller en enskild eller offentlig juridisk person som yrkesmässigt producerar, förpackar, släpper ut på marknaden, importerar eller exporterar utsäde utanför unionen. Definitionen har förenhetligats med annan lagstiftning.
2 kap. Utsläppande av utsäde på marknaden
5 §. Certifiering och utsläppande på marknaden av utsäde. Endast utsäde av sorter som godkänts för upptagande i växtsortlistan får släppas ut på marknaden. Sorterna ska vara godkända för den nationella växtsortlista som förs av Livsmedelsverket (Finska Växtsortmeddelanden) eller för Europeiska gemenskapens gemensamma sortlista för lantbruksväxter. Bestämmelsen motsvarar 7 § 1 mom. 1 punkten i den gällande lagen.
Den gällande lagens paragraf om certifiering har omformulerats och en ny 12 § har intagits om undantag som gäller utsäde som marknadsförs som icke-certifierat. Det är alltjämt tillåtet att på marknaden släppa ut endast certifikatutsäde eller standardutsäde av köksväxter för användning som förökningsmaterial. Kvalitetsklasserna för certifikatutsäde är stamutsäde, basutsäde och certifikatutsäde. För alla dessa har det genom förordningar angetts närmare kvalitetsegenskaper som de ska uppfylla. Som stamutsäde kan man använda stamutsäde, basutsäde och certifikatutsäde av första generationen. Dessa krav motsvarar kraven i Europeiska unionens utsädesdirektiv.
Dessutom är det möjligt att släppa ut standardutsäde av köksväxter på marknaden. Största delen av utsädet av köksväxter marknadsförs som standardutsäde som är ett utsäde som överensstämmer med kraven i Europeiska unionens lagstiftning och är tillräckligt sortrent och identifierbart.
Genom förordning av jord och skogsbruksministeriet är det alltjämt möjligt att utfärda närmare bestämmelser om de krav som ställs på certifikatutsäde i fråga om sortäkthet, sortrenhet, grobarhet, sundhet, produktion, hantering och lagring. På motsvarande sätt är det för standarsutsäde möjligt att utfärda närmare bestämmelser i fråga om sortäkthet, identifierbarhet, renhet, sundhet och grobarhet.
6 §. Testning av sorter samt odlingsvärdesförsök. Det föreslås att det i lagen tas in en ny paragraf med bestämmelser om testning av sorter samt odlingsvärdesförsök. Bestämmelser om dessa har tidigare utfärdats genom förordning. För testningen av om en sort är särskiljbar, stabil och enhetlig (DUS-test) svarar Livsmedelsverket i enlighet med de anvisningar för testning av sorter som getts av Gemenskapens växtsortsmyndighet (CPVO) eller Internationella unionen för skydd av växtförädlingsprodukter (UPOV). Livsmedelsverket kan också i enlighet med nuvarande praxis vid behov låta utföra DUS-testerna vid anläggningar som är godkända för testningen någon annanstans inom gemenskapen. Naturresursinstitutet svarar för odlingsvärdesförsöken för arter av jordbruksväxter. Odlingsvärdesförsök för sockerbeta genomförs alltjämt av Centralen för sockerbetsforskning. Sökanden ska genom en ansökan hos Livsmedelsverket ansöka om att sorter DUS-testas eller begära att Livsmedelsverket ordnar DUS-testningen i något annat land i gemenskapen. Sorter för odlingsvärdesförsök söks i enlighet med Naturresursinstitutets anvisningar. Enlig förslaget ska aktören betala kostnaderna för DUS-testerna i enlighet med den avgift som Livsmedelsverket tar ut för dem eller i enlighet med det utländska forskningsinstitutets taxa. På motsvarande sätt tar Naturresursinstitutet ut avgifter hos aktörerna för odlingsvärdesförsök. Centralen för sockerbetsforskning har ansvarat för sortprovningen av sockerbeta och avsikten är att denna praxis inte ska ändras. Sortprovningen av potatis har varit mycket ringa, men vid behov har odlingsvärdesförsök gjorts också i fråga om potatissorter. I dessa fall har Potatisforskningsinstitutet haft en central roll som den som genomfört försöken. I odlingsvärdesförsöken utreds de nya sorternas odlingssäkerhet, skörd och kvalitet. Sorter som gör det befintliga sortutbudet bättre kan godkännas för upptagande i sortlistan. Odlingsvärdesförsöken ska göras på ett tillförlitligt sätt och i så stor omfattning på olika håll i landet att sorternas odlingssäkerhet i olika förhållanden blir beaktad. Testningsnätverket ska i stor utsträckning omfatta olika slags områden ända upp i nordligaste Finland. Grässorters odlingsvärde utreds genom samnordiska försök som samordnas av det norska institutet för bioekonomi, NIBIO.
Genom förordning av jord- och skogsbruksministeriet får det anges närmare krav i fråga om testning av om en sort är särskiljbar, stabil och enhetlig samt i fråga om odlingsvärdesförsök.
7 §. Växtsortsnämnden. Enligt förslaget beslutar växtsortsnämnden alltjämt om godkännande av en sort för upptagande i sortlistan och om återkallande av godkännandet av en sort. Jord- och skogsbruksministeriet tillsätter växtsortsnämnden för tre år i sänder. Växtsortsnämndens sammansättning ska på samma sätt som enligt den gällande lagen representera tillräcklig sakkunskap. I nämnden ska det t.ex. finnas representanter för industrin, odlarna, utsädesbranschen och rådgivningen.
8 §. Växtsortlistan. Bestämmelser om växtsortlistan finns i rådets direktiv 2002/53/EG om den gemensamma sortlistan för arter av lantbruksväxter. Enligt direktivet ska varje medlemsstat upprätta en eller flera listor. Enligt nuvarande praxis upprätthåller och publicerar Livsmedelsverket den nationella växtsortlistan, Finska Växtsortmeddelanden, minst en gång per år. Enligt direktiv 2002/53/EG är det möjligt att för upptagande i växtsortlistan godkänna en sort som är särskiljbar, stabil och enhetlig (DUS-test) och som har det odlingsvärde som direktivet förutsätter. I fråga om ursprungssorter krävs inte odlingsvärdesförsök, utan i fråga om dem är deras värde med tanke på bevarandet av genetiska resurser det viktigaste kriteriet för godkännande. Sorter som avförts från sortlistan blir därmed inte nödvändigtvis godkända som ursprungssorter om de inte har särskild betydelse med tanke på bevarandet av genetiska resurser. Godkännandet av en sort ska liksom för närvarande vara i kraft till utgången av det tionde kalenderåret efter det år då sorten godkändes. Efter detta är det möjligt att ansöka om upprepande av godkännandet av sorten. Ansökan om upprepande av godkännandet ska göras senast två år innan godkännandets giltighetstid upphör. Godkännandet av sorten kan upprepas om sorten odlas i stor utsträckning och sorten fortfarande är särskiljbar, stabil och tillräckligt enhetlig. Godkännandet av ursprungssorter ska gälla tills vidare. Sorter som godkänts för upptagande i den nationella sortlistan ska anmälas till Europeiska unionens sortlista.
Genom förordning av jord- och skogsbruksministeriet får det alltjämt utfärdas närmare bestämmelser om förutsättningarna för godkännande av en sort för upptagande i växtsortlistan, om upprätthållandet av en sort, om förfarandet vid godkännande av en sort för upptagande i sortlistan samt om offentliggörandet och förandet av växtsortlistan.
9 §. Återkallande av godkännande av en sort. Enligt förslaget ska växtsortsnämnden återkalla ett godkännande om Livsmedelsverkets undersökningar visar att kraven på att en sort ska vara särskiljbar, enhetlig och stabil inte längre är uppfyllda. Den som ansvarar för sorten kan också begära att sorten stryks i växtsortistan. Efter detta är det möjligt att efter en tidsfrist på två år på nytt ansöka om att sorten ska tas upp i växtsortlistan som ursprungssort, om det är fråga om en gammal sort som klart har betydelse med tanke på skyddet av de genetiska resurserna. Om sorten fortfarande har stor betydelse i odlingen och den person som ansvarar för sorten inte längre vill upprätthålla den, kan upprätthållandet överlåtas på en ny fysisk eller juridisk person, och då hålls sorten kvar i växtsortlistan om de övriga förutsättningarna för godkännande av sorten är uppfyllda. Växtsortsnämnden beslutar om villkoren för att godkänna en sort på nytt föreligger.
Dessutom kan växtsortsnämnden återkalla godkännandet av en sort om förutsättningarna för godkännande av sorten inte längre är uppfyllda. Godkännandet av en sort kan också återkallas om det i samband med godkännandeförfarandet, DUS-testerna eller odlingsvärdesförsöken har lämnats oriktiga uppgifter. Dessutom kan godkännandet återkallas om en godkänd sort inte upprätthålls i enlighet med bestämmelserna om upprätthållande. I sådana fall finns det t.ex. inte groende utsäde av sorten eller så är utsädet inte sortrent eller identifierbart.
10 §. Utsäde av en genetiskt modifierad sort. Paragrafen har preciserats och utökats med ett krav på att utsäde av en genetiskt modifierad sort får släppas ut på marknaden endast om sorten har godkänts för upptagande i växtsortlistan i enlighet med 8 § i den föreslagna lagen. Dessutom gäller fortfarande kravet på att utsäde av en sort får produceras och släppas ut på marknaden endast om sorten har godkänts för odling i gemenskapen i enlighet med antingen Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1829/2003 eller gentekniklagen (377/1995). Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1830/2003 reglerar spårbarhet och märkning av genetiskt modifierat utsäde och genetiskt modifierade livsmedel och foderprodukter. En genetiskt modifierad sort kan vara upptagen i sortlistan den tid som föreslås i 8 § eller högst så länge som godkännandet för odling är i kraft.
År 2015 antogs Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2015/412, enligt vilket medlemsländerna själva får fatta beslut om huruvida de tillåter odling av genetiskt modifierade växter som är godkända i Europeiska unionen. Regeringens proposition med förslag till lag om begränsning av odlingen av genetiskt modifierade organismer har överlämnats till riksdagen (RP 114/2018 rd) och avsikten är att den ska träda i kraft den 1 januari 2019. I propositionen föreslås att det stiftas en lag genom vilken Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2015/412 genomförs.
Den enda genetiskt modifierade majssort som är godkänd inom Europeiska unionen och som odlas i kommersiellt syfte (MON810) växer inte i Finland. På EU-nivå har det fortfarande inte angetts några tröskelvärden för märkningen av genetiskt modifierat utsäde.
11 §. Förpackande och märkning. Enligt bestämmelsen är det Livsmedelsverket som alltjämt övervakar förpackandet av utsäde. Certifikatutsäde kan släppas ut på marknaden i förpackningar som har förslutits på ett sätt som myndigheten godkänner. Förpackningarna ska förslutas så att de inte kan öppnas och förslutas på nytt utan att det märks. Vidare ska det fortfarande finnas en möjlighet att i enskilda fall tillåta att utsäde levereras oförpackat till en slutanvändare.
På samma sätt som enligt den gällande lagen ska det enligt 2 mom. ges behövliga uppgifter om utsädet till användaren. Utsäde som släpps ut på marknaden ska alltså åtföljas av ett garantibevis som fästs på utsädesförpackningen eller trycks direkt på förpackningen. Garantibeviset ska förses med uppgifter åtminstone om certifieringsmyndighets namn och medlemsstat, officiellt serienummer, partiets referensnummer, månad och år för försegling, tidpunkt för tagande av officiellt prov, art, sort och utsädesklass. Garantibeviset kan dessutom innehålla andra behövliga uppgifter, såsom uppgifter om hanteringen av utsädet. Enligt artikel 83 i den nya växtskyddsförordningen ska garantibeviset vid behov kombineras med ett växtpass, och då innehåller växtpasset också uppgifterna i garantibeviset. Detta gäller de arter för vilka det har satts tröskelvärden för reglerade EU-icke-karantänskadegörare. De utsädespartier som marknadsförs med hjälp av ett garantibevis eller ett växtpass kan spåras.
Möjligheten att marknadsföra utsäde med en förhandsgaranti kvarstår fortfarande. Den slutliga grobarheten hos utsäde som levererats med en förhandsgaranti är ännu inte fastställd, men de övriga kvalitetsbestämningarna av utsädet har redan gjorts.
Enligt 3 mom. får närmare bestämmelser om förpackandet av utsäde och om handelspartiets storlek, om märkningen av förpackningar och utsädespartier, om de uppgifter som ska lämnas köparen och om offentliggörandet av dem, om villkoren för användning av förhandsuppgifter samt om leveransen av oförpackat utsäde och uppgifter om det till slutanvändare utfärdas genom förordning av jord- och skogsbruksministeriet.
12 §. Särskilda bestämmelser. Som icke-certifierat utsäde får dock med avvikelse från 4 § på marknaden släppas ut små mängder utsäde som är avsett för vetenskapliga ändamål eller förädling samt dessutom icke-sortbetecknat kommersiellt utsäde som är avsett för produktion av vall- och foderväxter samt olje- och fiberväxter. Enligt kommissionens beslut 2004/842/EG om genomförandebestämmelser enligt vilka medlemsstaterna får tillåta utsläppande på marknaden av utsäde som hör till sorter för vilka det har lämnats in en ansökan om införande på den nationella sortlistan för arter av lantbruks- eller köksväxter är det redan i samband med ansökan om införande på sortlistan möjligt att under vissa förutsättningar släppa ut utsäde på marknaden. Dessutom får råpartier av utsäde som levereras för iordningställande och förpackande släppas ut på marknaden. Försörjningsberedskapscentralen lagrar en del av spannmålsutsädet som sortbetecknat och vid behov ska det vara möjligt att i undantagsfall släppa ut det sortbetecknade utsädet på marknaden.
Till de direktiv som gäller godkännande och utsädesproduktion av lantsorter hör kommissionens direktiv 2008/62/EG om vissa undantag för godkännande av lantsorter och andra sorter av lantbruksväxter som är naturligt anpassade till lokala och regionala betingelser och som hotas av genetisk utarmning, samt saluföring av utsäde och utsädespotatis av dessa lantsorter och andra sorter, som gäller registrering och utsädesproduktion av ursprungssorter, och kommissionens direktiv 2009/145/EG om vissa undantag för godkännande av lantsorter och andra sorter av köksväxter som traditionellt har odlats på vissa platser och i vissa regioner och som hotas av genetisk utarmning och av köksväxtsorter som saknar reellt värde för kommersiell odling men som har utvecklats för att odlas under särskilda omständigheter och om saluföring av utsäde av dessa lantsorter och andra sorter, vars tillämpningsområde omfattar godkännande och utsädesproduktion av gamla sorter av köksväxter samt godkännande och utsädesproduktion av köksväxter som har ringa värde. Enligt kommissionens direktiv 2010/60/EU om vissa undantag vid saluföring av blandningar av utsäde av foderväxter avsedda att användas för att bevara naturmiljön kan blandningar av utsäde som bevarar mångfalden marknadsföras i syfte att bevara den ursprungliga naturen. Av ursprungssorterna registreras endast en del i enlighet med direktiven för upptagande i sortlistan, och utsäde produceras inte av alla registrerade sorter. Eventuellt produceras små mängder utsäde av sorter som inte omfattas av registreringen, och mycket små mängder av dem släpps ut på marknaden. För upprätthållandet av de genetiska resurserna och främjande av en hållbar användning av dem är det viktigt att tillåta att små mängder utsäde av gamla lantsorter släpps ut på marknaden som icke-certifierade.
Icke-certifierat utsäde får överlåtas inom strikt reglerad kontraktsodling, om utsädet inte avviker från produktionskedjan. I sådana fall ska utsädet dock vara kvar i produktionsringen och det får inte marknadsföras fritt. Utsädet är med andra ord i s.k. slutet kretslopp. Detta förekommer redan i produktionen av stärkelsepotatis. Även produktion av sockerbeta och kummin kan betraktas som sådan strikt reglerad kontraktsproduktion. Utsäde som används inom kontraktsproduktion ska vara fri från flyghavre och uppfylla kraven i lagen om skydd för växters sundhet.
Genom förordning av jord- och skogsbruksministeriet får närmare bestämmelser utfärdas om utsläppande på marknaden av icke-certifierat utsäde, de krav som ställs i fråga om sortäkthet, sortrenhet, minimigrobarhet, sundhet, produktion, hantering och lagring samt närmare förutsättningar för strikt reglerad kontraktsproduktion.
3 kap. Bedrivande av verksamhet
13 §. Godkännande av packeri. Redan i den gällande lagen har packeriverksamhet varit beroende av tillstånd. Förpackandet av utsäde är en viktig del av utsläppandet av utsäde på marknaden. För att säkerställa kvaliteten på utsädet, märkningarna och spårbarheten ska ett packeri vara godkänt för verksamheten. Packeriet ska ansöka om godkännande hos Livsmedelsverket innan verksamheten inleds. Enligt förslaget ska Livsmedelsverket inspektera förutsättningarna för packeriverksamheten. Förutsättningar för godkännande är, liksom enligt den gällande lagen, att sökanden har lämpliga lokaler, anordningar och redskap och sådan yrkesskicklig personal som verksamheten kräver. Dessutom förutsätts att packeriet ger Livsmedelsverket möjlighet att inspektera lokalerna.
Godkännande av ett packeri kan i stället för nuvarande fem år beviljas för högst tio år i sänder utifrån Livsmedelsverkets riskbedömning. På detta sätt lättar den administrativa börda som sökandet av nya godkännanden och inspektionerna medför. Vid behov är det möjligt att bevilja ett godkännande också för kortare tid. Giltighetstiden för godkännandet av ett packeri kan förlängas om det efter Livsmedelsverkets inspektion kan konstateras att förutsättningarna för godkännande är uppfyllda. Sökanden ska skriftligen ansöka om förnyat godkännande hos Livsmedelsverket. Packerierna kan godkännas på nytt utifrån en riskbedömning som görs antingen genom en kontroll av handlingarna eller genom en noggrannare inspektion, om det har funnits brister i verksamheten. Vid inspektionen är det möjligt att vid behov utnyttja packeriernas kvalitetssystem. Ett packeri ska alltjämt underrätta om väsentliga förändringar i verksamheten, t.ex. om en utvidgning av verksamheten och om upphörande med verksamheten.
Packerier som redan är verksamma ska inspekteras antingen genom en kontroll av handlingarna eller genom noggrannare inspektioner utifrån en riskbedömning. I samtliga packerier ska det dock göras minst en inspektion under den tid packeriets godkännande är giltigt. Befintliga packerier som har godkänts för fem år ska genom övergångsbestämmelsen överföras till det nya systemet för godkännande av packerier när deras tillstånd går ut under 2022 och 2023.
Närmare bestämmelser om ansökan om godkännande av ett packeri, om godkännande av ett packeri och om en förlängning av godkännandet får utfärdas genom förordning av jord- och skogsbruksministeriet.
14 §. Anmälningsplikt. Enligt paragrafen gäller anmälningsplikten den som släpper ut utsäde på marknaden eller importerar eller exporterar utsäde. Det förutsätts att ovannämnda aktörer gör en skriftlig anmälan om inledandet och avslutandet av verksamhet i anslutning till handel med utsäde och om väsentliga förändringar i den. Till innehållet motsvarar paragrafen den gällande lagen.
Närmare bestämmelser om innehållet i anmälan och om anmälningsförfarandet får utfärdas genom förordning av jord- och skogsbruksministeriet.
15 §. Skyldighet att föra register. Skyldigheten enligt gällande lag att föra register för tillsynen ska finnas kvar. Godkända packerier och aktörer som är anmälningspliktiga enligt 14 § ska föra ett register över sin verksamhet. Enigt den föreslagna paragrafen ska uppgifterna sparas i sex år efter det att uppgifterna registrerades. Den föreslagna längre förvaringstiden behövs t.ex. i situationer där bedrägeri utreds i efterhand och sålda handelspartier spåras.
Närmare bestämmelser om förandet av registret och om dess innehåll och uppläggning får utfärdas genom förordning av jord- och skogsbruksministeriet. Registret ska föras handelspartivis och det ska bl.a. innehålla uppgifter om försäljaren, datumet för köpet, partiets nummer, vikten, köparens kontaktuppgifter och leveransdatum. Packerierna ska dessutom som en del av registret uppbevara de odlingsgranskningsbeslut och de mottagningsbevis som gäller råpartier av utsäde.
16 §. Skadeståndsskyldighet. I 1 mom. föreskrivs om skadeståndsskyldigheten för den som iordningställt eller förpackat utsäde eller den som importerat utsäde till Finland. Med importör avses både den som importerar utsäde från en stat utanför Europeiska unionens inre marknad och den som importerar utsäde från en annan medlemsstat i Europeiska unionen. Skadeståndsskyldigheten uppstår om utsädet inte uppfyller de krav som ställs i Europeiska unionens utsädeslagstiftning, i denna lag eller med stöd av denna lag. Skadeståndsskyldigheten uppstår i yrkesmässig användning, dvs. då utsäde används i näringsverksamhet. Enligt 1 mom. ska endast slutanvändaren ha rätt till ersättning, dvs. den som sår utsädet.
Skadeståndsansvaret ska liksom enligt den gällande lagen vara oberoende av vållande. För att ansvaret ska uppstå krävs det alltså inte uppsåt eller oaktsamhet från den skadeståndsskyldiges sida, men det är möjligt att bli befriad från ansvaret under vissa förutsättningar. Genom att ansvaret är oberoende av vållande har man försökt förtydliga ansvarsförhållandena vid produktionen av utsäde. Ansvaret för den som iordningställt, förpackat eller importerat utsäde gäller endast den aktör som överlåter eller säljer utsäde till slutanvändaren. Detta innebär att ansvaret inte gäller t.ex. leveranser mellan dem som iståndsätter utsäde och inte heller aktörer som inte deltar i iståndsättningen eller förpackandet (återförsäljare och andra motsvarande yrkesutövare). Skada som dessa aktörer lider ska ersättas enligt köplagen (355/1987) på samma sätt som inom annan näringsverksamhet. Det kan då avtalas om ersättningen för skador inom ramen för näringsidkarens avtalsfrihet, och då kan avtalsparterna om de så önskar även ta in ett omnämnande om att bestämmelsen om strikt ansvar tillämpas i avtalsförhållandet. Inte heller den tvingande bestämmelse som beskrivs nedan blir då som sådan förpliktande. Vid konsumentköp ska en skada ersättas enligt bestämmelserna i produktansvarslagen (694/1990).
Ordalydelsen i 2 mom. motsvarar den gällande bestämmelsen. Enligt momentet föreligger skadeståndsskyldighet inte, även om utsädet är behäftat med fel, om den mot vilken skadeståndsanspråket framställs visar att det är sannolikt att utsädet när det levererades till marknaden inte var behäftat med det fel som orsakat skadan. Uppkomsten av ansvar ska presumeras på samma sätt som i fallet med ansvar oberoende av vållande, men den skadeståndsskyldige kan undgå skadeståndsskyldigheten i vissa fall. För att undgå ansvar ska den skadeståndsskyldige visa att utsädet inte var behäftat med det fel som orsakade skadeståndsskyldigheten när utsädes släpptes ut på marknaden. Det krävs inte att det är helt klart att felet inte fanns, men detta ska vara sannolikt i ljuset av den utförda undersökningen. Exempelvis om ett utsäde certifierats och dess kvalitet och äkthet intygats av en myndighet kan detta vara en indikator på att utsädet inte var behäftat med fel. I bestämmelsen iakttas med avvikelse från vad som allmänt tillämpas i skadeståndslagstiftningen omvänd bevisbörda, dvs. den som iståndsätter utsäde, förpackaren eller importören måste visa att felet saknas för att undgå skadeståndsansvar.
I 2 mom. föreskrivs dessutom om ersättning för skada som utsädet har orsakat på person eller på sådan egendom som är avsedd för enskild användning eller konsumtion och som den skadelidande huvudsakligen har använt på ett sådant sätt. Dessa skador ska ersättas enligt produktsansvarslagen.
Enligt det nya 3 mom. ska det inte vara möjligt att på förhand genom avtal avvika från skadeståndsskyldigheten till nackdel för den skadelidande. Med andra ord kan säljaren och köparen inte till nackdel för köparen på förhand avtala om att bestämmelsen inte tillämpas. Bakom bestämmelsens tvingande natur ligger grundtanken om att skydda den svagare parten, och denna grundtanke förverkligas inte om ansvaret på förhand kan undgås genom avtal. Den betydelse som bestämmelsens tvingande natur har accentueras i synnerhet i situationer där avtalsparterna inte är jämlika och den ena parten är tvungen att godkänna avtalet för att kunna fortsätta med sin verksamhet. Det kan t.ex. vara fråga om en situation där försäljaren för att avtalet ska kunna ingås kräver ett avtalsvillkor som avviker från lagens bestämmelse och som begränsar ansvaret.
Å andra sidan kan en tvingande lagstiftning leda till situationer där den part som säljer utsäde bedömer att den teoretiska risken är så stor att försäljningen inte lönar sig. Den tvingande naturen hos bestämmelsen i 3 mom. har tolkningsmässigt funnits redan enligt den gällande lagen, men detta har inte framgått tydligt av bestämmelsen. Den tvingande naturen har för tydlighetens skull nu skrivits ut.
17 §. Tryggande av utsädesförsörjningen i fråga om nationellt sett viktiga arter av jordbruksgrödor. På samma sätt som enligt den gällande lagen är det i syfte att trygga utsädesförsörjningen i fråga om viktiga arter av jordbruksgrödor alltjämt möjligt att av försörjningsberedskapsfondens medel till växtförädlingsföretag betala ersättning för sortförädling och produktion av stamutsäde. Ersättning betalas endast för förädling av arter som är ekonomiskt olönsamma och för förädlingsarbete som utförs i Finland.
Genom förordning av statsrådet får det alltjämt utfärdas bestämmelser om de växtarter som berättigar till ersättning samt om övriga ersättningsgrunder.
4 kap. Laboratorier
18 §. Undersökningslaboratorier. I paragrafen fastställs att Livsmedelsverkets laboratorium är ett undersökningslaboratorium som ansvarar för behandlingen och undersökningen av prov enligt den föreslagna lagen. Dessutom kan prov behandlas och undersökas vid ett laboratorium som har godkänts av Livsmedelsverket eller av en annan medlemsstat i Europeiska unionen. Livsmedelsverkets utsädeslaboratorium är laboratorium nummer FI01 som ackrediterats av den internationella utsädeskontrollorganisationen ISTA (International Seed Testing Association). Det ackrediterade behörighetsområdet omfattar provtagning och undersökning av utsäde.
19 §. Godkännande av privata laboratorier. Bestämmelser om godkännande av ett privat laboratorium har tidigare funnits i en förordning av jord- och skogsbruksministeriet, men tas nu in på lagnivå. Enligt den föreslagna paragrafen kan Livsmedelsverket på ansökan godkänna ett privat laboratorium som ett laboratorium som utför undersökningar av utsädesprov. Ett privat laboratorium kan vara antingen ett oberoende laboratorium eller ett laboratorium som hör till ett utsädesbolag. Det att ett laboratorium som hör till ett utsädesbolag endast får undersöka prov av egna utsädespartier grundar sig på rådets direktiv 2004/117/EG. I sin ansökan ska laboratoriet detaljerat redogöra för vilka arter som ska kontrolleras och vilka analyser laboratoriet gör. Dessutom ska laboratoriet ge behövliga uppgifter om yrkeskunnig personal samt om teknisk beredskap. Det ankommer på Livsmedelsverket att se till att det ordnas tillräcklig utbildning för laboratoriets personal.
20 §. Undersökningar som utförs av privata laboratorier. Enligt den föreslagna paragrafen ska ett privat laboratorium undersöka proven med internationella metoder eller, om sådana saknas, med nationella metoder. I praktiken innebär detta att det privata laboratoriet ska iaktta ISTA:s metoder eller de nationella metoder som godkänts av Livsmedelsverket. Laboratoriet ska också föra ett register över mottagna prov.
21 §. Tillsyn över privata laboratorier. Enligt den föreslagna nya paragrafen ska Livsmedelsverket övervaka att laboratoriets verksamhet uppfyller kraven enligt utsädeslagen. Enligt paragrafen ska Livsmedelsverket få de uppgifter som är nödvändiga för tillsynen. Livsmedelsverket ska kontrollera laboratoriets verksamhet utifrån sin riskbedömning. I kontrollen ingår tillsyn över laboratoriepersonalens kompetens och även över t.ex. jämförande testanalyser. Laboratoriets tekniska beredskap ska också motsvara den nivå som Livsmedelsverket förutsätter.
Enligt 3 mom. ska Livsmedelsverket på nytt undersöka minst fem procent av de prov som ett privat laboratorium undersökt för certifiering. Detta är ett krav enligt rådets direktiv 2004/117/EG om ändring av direktiven 66/401/EEG, 66/402/EEG, 2002/54/EG, 2002/55/EG och 2002/57/EG när det gäller undersökningar som gjorts under officiell övervakning samt likvärdighet för utsäde som producerats i tredje land.
5 kap. Myndigheter
22 §. Allmän styrning och planering. Paragrafen motsvarar i huvudsak den gällande lagen. Den har preciserats, och i stället för tillsynen ska jord- och skogsbruksministeriet nu ansvara för den allmänna styrningen och planeringen av verkställigheten av den föreslagna lagen. Jord- och skogsbruksministeriet svarar för resultatstyrningen av Livsmedelsverket, men för den egentliga tillsynen enligt denna lag svarar Livsmedelsverket.
23 §. Tillsynsmyndigheter och certifieringsmyndighet. Enligt den föreslagna paragrafen svarar Livsmedelsverket för tillsynen enligt denna lag och för organiseringen av tillsynen. Närings-, trafik- och miljöcentralerna har vid tillsynen till uppgift att övervaka marknadsföringen av utsäde. Importen av utsäde övervakas förutom av Livsmedelsverket också av Tullen.
Livsmedelsverket är certifieringsmyndighet. Förslaget motsvarar till innehållet nuvarande praxis.
24 §. Auktoriserade inspektörer och provtagare. I paragrafen föreslås att Livsmedelsverket vid tillsynen kan anlita auktoriserade inspektörer och provtagare. De auktoriserade inspektörerna och provtagarna kan också vara anställda av en fröaffär. I sådana fall kan fröaffärens provtagare ta prov bara av de partier som det egna packeriet förpackat. Denna möjlighet att anlita inspektörer och provtagare som är anställda av en fröaffär grundar sig på rådets direktiv 2004/117/EG. Livsmedelsverket svarar alltjämt för utbildningen av inspektörer och provtagare och för att inspektörerna har tillräcklig yrkeskunskap och sakkunskap för skötseln av sina uppgifter.
Till 2 mom. har det fogats en möjlighet för Livsmedelsverket att återkalla ett bemyndigande om inspektören eller provtagaren försummar att iaktta de villkor som Livsmedelsverket ställt eller bryter mot de förpliktelser som följer av uppdraget. Vid behov ska den auktoriserade inspektören eller provtagaren visa upp ett skriftligt intyg över sitt bemyndigande för aktören.
Inspektören och provtagaren ska ha straffrättsligt tjänsteansvar när de utför inspektioner enligt utsädeslagen. Bestämmelser om eventuellt skadestånd finns i skadeståndslagen (412/1974).
6 kap. Kontroll och tillsyn
25 §. Tillsynsplan och offentliggörande av tillsynsresultat. Enligt förslaget ska Livsmedelsverket utarbeta en plan för organiseringen av tillsynen och en tillsynsrapport om genomförd tillsyn. Redan nu utgör tillsynsplanen en del av Livsmedelsverkets fleråriga kontrollplan för livsmedelskedjan och berättelsen om tillsynsresultaten utgör en del av Livsmedelsverkets rapport om hur Finlands mångåriga riksplan för tillsynen över livsmedelskedjan omsätts i praktiken. Offentliggörandet av resultaten ökar öppenheten i verksamheten och effektiviserar tillsynen. De resultat som offentliggörs är i allmänhet statistiska uppgifter och gäller t.ex. de aktörer i utsädesbranschen som omfattas av tillsynen, utsädet, provmängderna, förbjudna partier, importpartier och undersökningsresultat.
I 2 mom. föreslås att Livsmedelsverket under vissa förutsättningar ska kunna offentliggöra eller tillhandahålla allmänheten uppgifter om resultaten av den offentliga tillsynen över enskilda aktörer. Livsmedelsverket ska med beaktande av hur brådskande situationen är ge aktören tillfälle att bli hörd och ta hänsyn till aktörens sakliga anmärkningar. Numera kan utsäde släppas ut på marknaden på många olika sätt och i synnerhet handel via distansförsäljning har ökat i popularitet. Med traditionella tillsynsmetoder har det i vissa fall varit svårt att ingripa i näthandeln, kvaliteten på utsäde inom den och de uppgifter som ges om utsädet. En av Livsmedelsverkets uppgifter är att säkerställa en högklassig växtproduktion. I den föreslagna lagen är avsikten att effektivisera också denna tillsyn bl.a. genom att i 29 § möjliggöra provtagning utan identifiering vid distansförsäljning. Om Livsmedelsverket inte genom andra tillsynsmetoder kan påverka marknadsföringen av utsäde är det motiverat att i vissa fall i aktörernas och det allmännas intresse offentliggöra resultaten av offentlig tillsyn gällande en enskild aktör.
26 §.Rätt att utföra inspektioner. I 1 mom. föreskrivs om tillsynsmyndighetens och den auktoriserade inspektörens och provtagarens rätt att utföra inspektioner.
Tillsynen förutsätter att den som utför inspektionen har rätt att få tillträde till de utrymmen där verksamheten bedrivs. Enligt 2 mom. gäller skyddet för hemfriden alla utrymmen som används för boende av permanent natur, och i dem får inspektioner utföras endast av myndigheter. I sådana utrymmen får en inspektion utföras endast om det är nödvändigt för att utreda omständigheter som är föremål för inspektionen och det finns grundad anledning att misstänka att någon har gjort sig skyldig till ett förfarande som är straffbart enligt denna lag och inspektionen är nödvändig för utredning av brott. Exempelvis gårdens gårdsplan eller lager- och produktionsbyggnader omfattas inte av hemfriden.
Enligt 3 mom. får närmare bestämmelser om utförandet av inspektioner, tagandet och undersökningen av prov samt om det övriga kontroll- och tillsynsförfarandet utfärdas genom förordning av jord- och skogsbruksministeriet.
27 §. Rätt att få uppgifter. Enligt den föreslagna paragrafen har tillsynsmyndigheten, den auktoriserade inspektören och provtagaren rätt att av statliga och kommunala myndigheter, de som sköter offentliga uppdrag samt av aktörer och andra som omfattas av skyldigheterna enligt denna lag få de uppgifter som behövs för tillsynen. Rätten att få uppgifter ska vara begränsad till de uppgifter och handlingar som behövs för tillsynen. Aktören ska på begäran ge dessa till myndigheter och auktoriserade inspektörer. Rätten att få uppgifter avses gälla också sekretessbelagda uppgifter.
Tillsynsmyndigheterna ska dessutom ha rätt att av de aktörerna få uppgifter som behövs vid tillsynen över att utsädeslagen och de bestämmelser och föreskrifter som utfärdats med stöd av den följs. Myndigheternas rätt att få information kan gälla behövliga uppgifter för ett visst syfte, om lagen ger en uttömmande förteckning över innehållet i uppgifterna. Riksdagen grundlagsutskott har fäst uppmärksamhet att om innehållet däremot inte anges i form av en förteckning, ska det i lagstiftningen ingå ett krav på att "informationen är nödvändig" för ett visst syfte (GrUU 46/2017 rd).
Om det då är fråga om personuppgifter, kommen grunden för att behandla personuppgifter direkt av artikel 6.1 d och f i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 om skydd för fysiska personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter och om upphävande av direktiv 95/46/EG. Nämnda bestämmelser hänför sig också till sammanjämkningen av skyddet av personuppgifter och offentlighetsprincipen och de kan anses vara förenliga med det spelrum som artikel 86 i förordningen tillåter.
28 §. Utländska inspektörer. Enligt paragrafen har också inspektörer som avses i EU-lagstiftningen eller något annat internationellt avtal som är bindande för Finland samma rätt att utföra kontroller och få uppgifter som finska myndigheter.
29 §. Beställning av provtagning utan identifiering vid distansförsäljning. Vid distansförsäljning är konsumenten och försäljaren inte samtidigt på plats. De senaste åren har det gjorts tillägg om distansförsäljning till flera rättsakter. Exempelvis enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1169/2011 om tillhandahållande av livsmedelsinformation till konsumenterna förutsätts det att det om livsmedel som säljs på distans ska tillhandahållas de uppgifter som är obligatoriska enligt förordningen, med undantag för datum- och partimärkningar.
I paragrafen föreslås att tillsynsmyndigheten när det gäller utsäde som erbjuds till försäljning genom distanskommunikation utan att identifiera sig får beställa prov av aktörerna. Aktören ska underrättas om att ett prov har beställts för offentlig tillsyn. Distansförsäljningens betydelse har ökat inom utsädeshandeln. Samtidigt finns det allt oftare ett behov av att för den offentliga tillsynen få prov av det utsäde som säljs via distansförsäljning så att myndigheterna kan kontrollera bl.a. utsädets äkthet och förpackningsmärkningarna. Myndigheterna har i praktiken haft svårt att få tillgång till prov. För att förbättra tillsynen borde myndigheten ha möjlighet att göra beställningar anonymt (s.k. mystery shopping). Anonymitet är viktigt för att det ska vara möjligt att se samma information på en webbplats som en konsument. Informationen på en webbsida kan skilja sig åt beroende på om kontakten tas via en myndighetsdator eller t.ex. en personlig dator. Det är också möjligt att det inte går att göra nätköp via ämbetsverkets dator, medan det inte är något problem att köpa via en privat dator.
När man använder en tillsynsdator utanför myndighetsnätet etableras kontakten inte via Livsmedelsverkets nät, utan t.ex. via en mobiltelefon. I sådana fall kan tillsynsdatorns IP-adress, dvs. internetprotokolladressen, inte kopplas och spåras till Livsmedelsverket. Med hjälp av tillsynsdatorn försöker man hitta information om produkter och ansvarig instans samt dokumentera bevisen. Allt annat arbete görs med den egentliga myndighetsdatorn. Tillsynsdatorn har särskilda program för sparande av webbsidor. Tillsynen över distansförsäljning är utmanande och tidskrävande. När den ansvariga instansen har identifierats kan tillsynen ske på samma sätt som tillsynen över andra aktörer som bedriver försäljning.
30 §. Användning av obemannade luftfartyg vid tillsynen. I 1 mom. föreslås att obemannade luftfartyg får användas vid tillsynen på basis av en på förhand utarbetad fotograferingsplan och geografisk information från det att lagen träder ikraft. Målet är att möjliggöra nya metoder för att konstatera sakläget inom utsädestillsynen.
I regel ska en myndighet med tjänsteansvar ha rätt att använda ett luftfartyg vid tillsynen. Enligt 2 mom. ska aktören på förhand underrättas om användningen av ett luftfartyg vid tillsynen i samband med anmälan om tillsynen eller senast när tillsynen genomförs.
Bestämmelser om obemannad luftfart finns i luftfartslagen (864/2014). När ett obemannat luftfartyg används för bruksflyg tillämpas förutom luftfartslagen även luftfartsbestämmelsen OPS MI-32 om flygning av fjärrstyrda luftfartyg och modellflygplan. I lagstiftningen om luftfart beaktas både annan reglering om luftfart och trafik och allmän lagstiftning, såsom skyddet för privatlivet, hemfriden och begränsningar av rörelsefrihet och vistelse. För obemannad luftfart bereds det dessutom just nu EU-lagstiftning som har som ett centralt syfte att skapa en lagstiftningsram för obemannad luftfart på EU-nivå.
31 §. Tjänsteleverantören. Livsmedelsverket ska ha rätt att överföra ett tillsynsuppdrag som utförs med ett obemannat luftfartyg på en utomstående tjänsteleverantör. Vid tillsynen med ett luftfartyg ska tjänsteleverantören dessutom iaktta det som i 30 § 2 mom. föreskrivs om underrättelseskyldigheten. Tjänsteleverantören får inte analysera resultaten utan resultaten av tillsynen med det obemannade luftfartyget ska sändas till Livsmedelsverket för slutligt beslutsfattande.
Enligt 2 mom. ska den utomstående tjänsteleverantören ha sådan teknisk, yrkesmässig och operativ beredskap som krävs för skötseln av tillsynen.
Enligt 3 mom. kan Livsmedelsverket återkalla ett tillsynsuppdrag som överförts till en tjänsteleverantör och som utförs med ett obemannat luftfartyg om tjänsteleverantören bryter mot de krav eller förutsättningar som följer av uppdraget eller på något annat sätt i väsentlig grad bryter mot de förpliktelser som följer av uppdraget.
32 §. Tillsynsregister. I paragrafen föreslås bestämmelser om att Livsmedelsverket ska föra ett riksomfattande tillsynsregister för tillsynen. Basuppgifter för tillsynsregistret får Livsmedelsverket genom aktörernas anmälningsplikt och packeriernas och de privata laboratoriernas godkännanden.
I syfte att beakta de krav på skydd för personuppgifter som ingår i 10 § 1 mom. i grundlagen föreslås i paragrafen bestämmelser om datainnehållet i tillsynsregistren och förvaringstiden för uppgifterna, vilka bör regleras på lagnivå.
I 2 mom. anges de uppgifter som ska införas i tillsynsregistret i fråga om packerier som godkänts enligt 13 §, aktörer som anmälts enligt 14 § och laboratorier som godkänts enligt 19 §.
Enligt 3 mom. ska uppgifterna om en aktör eller ett privat laboratorium som upphört med sin verksamhet avföras ur registret inom tre år efter det att aktören eller det privata laboratoriet har meddelat Livsmedelsverket att verksamheten upphör eller efter det att verksamhet har upphört. En förvaringstid på tre år är nödvändig för att spårbarheten ska kunna garanteras.
Enligt 4 mom. utgör registret en del av det informationssystem som avses i lagen om landsbygdsnäringsförvaltningens informationssystem (284/2008).
Tillsynsregistret kan anses vara ett personregister. I fråga om personuppgifter föreslås i 5 mom. en hänvisning till den lagstiftning som gäller skydd för personuppgifter. I fråga om utlämnande av uppgifter hänvisas till offentlighetslagstiftningen.
Enligt artikel 18.1 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 om skydd för fysiska personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter och om upphävande av direktiv 95/46/EG (dataskyddsförordning) får den registrerade kräva att behandlingen av hans eller hennes personuppgifter begränsas om den registrerade bestrider personuppgifternas korrekthet.
Den föreslagna bestämmelsen, enligt vilka artikel 18 i dataskyddsförordningen inte ska tillämpas på behandling av personuppgifter, innebär att behandlingen av personuppgifter inte i dessa fall begränsas på det sätt som avses i dataskyddsförordningen. Den registrerade kan alltså fortfarande göra sådana invändningar som avses i artikel 18.1 a och b och den personuppgiftsansvarige är skyldig att avgöra ärendena enligt förvaltningslagen (434/2003). I den mån den registrerade anser att behandlingen av hans eller hennes personuppgifter är olaglig, kan han eller hon antingen inleda ärendet i enlighet med artikel 77 i dataskyddsförordningen (dvs. lämna in klagomål till en tillsynsmyndighet) eller alternativt kan den registrerade med stöd av förvaltningslagen inleda krav på att den olagliga behandlingen av personuppgifter ska upphöra. I den sistnämnda situationen ska den personuppgiftsansvarige avgöra saken med iakttagande av förvaltningslagens procedurbestämmelser.
Såsom redan konstaterats genomför och främjar just förvaltningslagens bestämmelser god förvaltning samt rättsskydd i förvaltningsärenden. I fråga om den registrerades rättsskydd kan dessutom konstateras att i ovannämnda fall kan den registrerade utnyttja andra rättigheter som anges i kapitel III (den registrerades rättigheter) och i kapitel VIII (rättsmedel, ansvar och sanktioner) i dataskyddsförordningen. Av denna orsak anser man att det i föreslagna lagstiftningen borde föreskrivas om undantag från artikel 18.1 a och b i dataskyddsförordningen i den mån det är fråga om behandling av personuppgifter som hänför sig till verksamhet på vilken allmän förvaltningslagar tillämpas.
33 §. Utlämnande av sekretessbelagda uppgifter. Uppgifter som har erhållits vid tillsynen är sekretessbelagda i enlighet med vad som föreskrivs i lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet (621/1999). Vid tillsynen får uppgifter lämnas ut till åklagar- och polismyndigheterna för utredning av brott. Dessutom får uppgifter lämnas ut till de myndigheter som avses i 23 § i denna lag för utförandet av uppgifter enligt denna lag och till skatteförvaltningen för utförande av dess lagstadgade uppgifter.
Riksdagens grundlagsutskott har bedömt bestämmelserna om myndigheternas skyldighet att lämna ut information trots sekretess med avseende på skyddet för privatliv och personuppgifter i 10 § 1 mom. i grundlagen och då noterat bland annat vad och vem rätten att få information gäller och hur rätten är kopplad till nödvändighetskriteriet. Myndigheternas rätt att lämna ut information kan enligt utskottet gälla ”behövliga uppgifter” för ett visst syfte, om lagen ger en uttömmande förteckning över innehållet i uppgifterna. Om innehållet däremot inte anges i form av en förteckning, ska det i lagstiftningen ingå ett krav på att "informationen är nödvändig" för ett visst syfte (GrUU 46/2016 rd).
I den föreslagna paragrafen finns bestämmelser om andra instanser till vilka och ändamål för vilka också personuppgifter får utlämnas. Grunden för att behandla personuppgifter då följer direkt av artikel 6.1 d och f i dataskyddsförordningen. Nämnda bestämmelser hänför sig också till sammanjämkningen av skyddet av personuppgifter och offentlighetsprincipen och de kan anses vara förenliga med det spelrum som artikel 86 i dataskyddsförordningen tillåter.
34 §. Avgifter. För åtgärder enligt denna lag tas det ut avgifter enligt vad som föreskrivs i lagen om grunderna för avgifter till staten (150/1992).
7 kap. Administrativa tvångsmedel
35 §. Påföljdsavgift. Bestämmelser om påföljder för aktörers förseelser finns i den gällande lagen om handel med utsäde i 29 § (marknadsföringsförbud), 30 § (förordnande om förstörande eller utförsel) och 31 § (vite och tvångsutförande). Dessutom kan en aktör under vissa förutsättningar i enlighet med 34 § i den gällande lagen om handel med utsäde för utsädeshandelsförseelse dömas till böter. I bestämmelserna i fråga föreskrivs det inte om andra påföljder, så t.ex. en varning kan inte ges.
Enligt det föreslagna 1 mom. kan man som påföljd vid en förseelse påföra en ny administrativ påföljdsavgift. Det föreslås att Livsmedelsverket kan påföra en påföljdsavgift, om en anmärkning eller varning är en för mild och en annan i lagen föreskriven påföljd en för sträng påföljd för förseelsen. Storleken på påföljdsavgiften föreslås vara något högre än försummelseavgiften i lagen om skyldighet att erbjuda kvitto vid kontantförsäljning (658/2013), dvs. minst 500 och högst 5 000 euro. Detta är nödvändigt eftersom t.ex. värdet på utsädespartier som släpps ut på marknaden kan variera avsevärt beroende på art och sort.
I 1 mom. specificeras vilken skyldighet förseelsen kan gälla för att en påföljdsavgift ska kunna påföras. Vid utsläppande av utsäde på marknaden är det fråga om bestämmelserna i 5, 12, 36 och 37 §, i vilka det föreskrivs om certifiering och utsläppande på marknaden av utsäde, om begränsningar i marknadsföringen av utsäde av sorter samt om särskilda bestämmelser som gäller utsäde. Vid produktion eller marknadsföring av utsäde av en genetiskt modifierad sort är det fråga om bestämmelserna i 10 § eller bestämmelser som utfärdats med stöd av den. Vid förpackande av utsäde och i packeriverksamhet är det fråga om bestämmelserna i 11 eller 13 § och vid märkning av utsädespartier om bestämmelserna i 11 § eller bestämmelser som utfärdats med stöd av den. Vid aktörens anmälningsplikt är det fråga om underlåtelse att iaktta anmälningsplikten enligt 14 § trots att Livsmedelsverket upprepade gånger har uppmanat till att iaktta den. När det gäller förande av register är det fråga om bestämmelserna i 15 § och bestämmelser som utfärdats med stöd av den. Vid laboratorieverksamhet är det fråga om bestämmelserna i 19–21 § eller bestämmelser som utfärdats med stöd av dem.
Enligt 2 mom. ska påföljdsavgiften betalas till staten, och vid bedömningen av dess storlek ska hänsyn tas till förfarandets art och skadlighet och hur ofta förfarandet upprepats. Avgiftens storlek ska grunda sig på en helhetsbedömning. Det kan bestämmas att ingen avgift påförs och att en anmärkning ges i stället eller att avgiften ska vara lägre än minimibeloppet, om förfarandet kan anses ringa och om det med tanke på förfarandets art, hur ofta det upprepats, förfarandets planmässighet och andra omständighet är skäligt att ingen avgift påförs eller att den är lägre än minimibeloppet.
En del av förseelserna vid påförande av påföljdsavgift är till sin natur försummelser. Om t.ex. en aktör inte har anmält till Livsmedelsverket att verksamheten inleds, avslutas eller ändras är det nästan aldrig fråga om en egentlig uppsåtlig gärning, utan om oaktsamhet av olika grad.
Enligt artikel 4 i tilläggsprotokoll 7 till den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna får ingen lagföras eller straffas på nytt i en brottmålsrättegång i samma stat för ett brott för vilket han redan blivit slutligt frikänd eller dömd i enlighet med lagen och rättegångsordningen i denna stat. Detta s.k. ne bis in idem-förbud ingår även i artikel 14.7 i den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter och i artikel 50 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna. Förbudet anses även ingå i Finlands grundlag, nämligen i 21 § som gäller individens rättsskydd, där 2 mom. innehåller en bestämmelse om de garantier för en rättvis rättegång som ska tryggas genom lag. När det gäller Europadomstolens avgörandepraxis begränsar sig tillämpningsområdet för förbudet inte enbart till egentliga domar som gäller straffrättsliga straff, utan det sträcker sig även till olika administrativa påföljder som har karaktären av straff.
I 3 mom. föreslås därför en bestämmelse om att påföljdsavgift inte får påföras en fysisk eller juridisk person som misstänks för samma gärning i en förundersökning, en åtalsprövning eller ett brottmål som behandlas i domstol eller som har dömts för samma gärning genom en lagakraftvunnen dom. Om en påföljdsavgift påförts en fysisk eller juridisk person får personen inte i domstol dömas till straff för samma gärning.
I lagstiftningen finns det inga allmänna preskriptionsbestämmelser för förseelser för vilka det kan påföras påföljdsavgift. Enligt 4 mom. får påföljdsavgift inte påföras om det har förflutit mer än sex månader sedan gärningen begicks. Bestämmelser om verkställighet av avgifter finns i lagen om verkställighet av böter (672/2002). Rättsregistercentralen ansvarar således för verkställigheten av påföljdsavgifterna. Med anledning av detta föreslås det att nämnda lag ändras. I lagen om verkställighet av böter finns inte några bestämmelser om preskription av en fordran. I 4 mom. föreslås därför bestämmelser även om att en påföljdsavgift preskriberas fem år efter den dag då påföljdsavgiften påfördes. Bestämmelsen motsvarar strafflagens preskriptionsbestämmelse för böter. Ingen ränta tas ut på påföljdsavgiften.
36 §. Förbud att släppa ut utsäde på marknaden. I paragrafen föreslås bestämmelser om tillsynsmyndigheternas möjligheter att meddela förbud när ett kontrollerat utsädesparti eller ett utsädesparti som annars omfattas av tillsynen inte motsvarar kraven i lagstiftningen eller när det finns en misstanke om att så är fallet. Förbudet att släppa ut utsäde på marknaden är i allmänhet avsett att gälla marknadsföringen av ett visst utsädesparti, men det kan efter konstaterande av utsädespartier som strider mot bestämmelserna vid behov utsträckas till att mera omfattande gälla marknadsföring av utsäde som strider mot bestämmelserna. Paragrafens innehåll motsvarar huvudsakligen den gällande lagen.
37 §. Begränsningar i utsläppandet på marknaden av utsäde av sorter. Enligt den föreslagna paragrafen kan jord- och skogsbruksministeriet begränsa utsläppandet på marknaden av en sort, om odlingen av sorten skulle kunna medföra skada för människor eller djur eller skada för odlingen av andra arter eller sorter med avseende på växternas sundhet. Detta gäller både utsäde av sorter och icke-sortbetecknat utsäde. Motsvarande bestämmelse finns i den gällande lagen. I fråga om genetiskt modifierat utsäde ska också de bestämmelserna i gentekniklagen beaktas.
38 §. Föreläggande om förstörande eller utförsel. Om marknadsföring av utsäde har förbjudits eller marknadsföring av en sort har begränsats, kan Livsmedelsverket enligt paragrafen tillåta att utsädet används för något annat ändamål eller bestämma att utsädet ska förstöras eller föras ut ur landet, om inte något annat föreskrivs i någon annan lag. Aktören svarar för de kostnader som föranleds av föreläggandet om hantering, förstörande eller utförsel. Till beslutet kan dessutom fogas villkor om det förfarande som ska iakttas när beslutet verkställs. I fråga om genetiskt modifierat utsäde ska också de regler som gentekniklagen förutsätter beaktas.
39 §. Stängning av webbplats. I paragrafen föreslås att Livsmedelsverket kan bestämma att en webbplats som en aktör administrerar eller använder ska stängas, om det utsäde som släpps ut på marknaden via webbplatsen inte uppfyller föreskrivna krav eller om uppgifterna om utsädet är sådana att de vilseleder den slutliga användaren. Livsmedelsverket kan få behövliga uppgifter t.ex. om utsäde som bjuds ut till försäljning genom den provtagning utan identifiering vid distansförsäljning som avses i 29 §. Föreläggandet att stänga en webbplats kan vara temporärt medan ärendet utreds eller missförhållandet avhjälps.
Enlig 2 mom. kan Livsmedelsverket i en situation där det utsäde som släppts ut på marknaden inte uppfyller kraven eller uppgifterna om utsädet är osanna eller väsentligen vilseledande vidta åtgärder enligt det förbud att släppa ut utsäde på marknaden som föreskrivs i 36 §.
40 §. Vite och tvångsutförande. Livsmedelsverket kan förena ett förbud enligt 36 §, ett föreläggande om förstörande eller utförsel av utsäde enligt 38 §, eller ett föreläggande om stängning av en webbplats enligt 39 § med vite eller med hot om att den försummade åtgärden vidtas på den försumliges bekostnad.
41 §. Återkallande av godkännande av laboratorium. Enligt 1 mom. kan Livsmedelsverket återkalla godkännandet av ett laboratorium, om laboratoriet inte längre uppfyller kraven för godkännande eller andra krav som föreskrivs i eller med stöd av denna lag och laboratoriet inte inom en skälig tid har avhjälpt bristerna.
Om bristen i laboratoriets verksamhet är sådan att den riskerar äventyra undersökningsresultatens tillförlitlighet, kan Livsmedelsverket enligt 2 mom. återkalla godkännandet redan för den skäliga tid som behövs för att avhjälpa bristen.
Enligt 3 mom. ska Livsmedelsverket återkalla godkännandet av ett laboratorium om laboratoriet begär det eller om laboratoriet upphör med den verksamhet på basis av vilken det har godkänts.
42 §. Återkallande av godkännande av packeri. Enligt 1 mom. kan Livsmedelsverket återkalla godkännandet av ett packeri, om packeriet inte längre uppfyller kraven för godkännande eller andra krav som föreskrivs i eller med stöd av denna lag och packeriet inte inom en skälig tid har avhjälpt bristerna.
Enligt 2 mom. ska Livsmedelsverket återkalla godkännandet av ett packeri om packeriet begär det eller om packeriet upphör med den verksamhet på basis av vilken det har godkänts.
8 kap. Särskilda bestämmelser
43 §. Maskinell underskrift. I paragrafen föreslås att beslut som utarbetats med hjälp av automatisk databehandling och handlingar som hänför sig till behandlingen av ett ärende får undertecknas maskinellt. Enligt 20 § 2 mom. i lagen om elektronisk kommunikation i myndigheternas verksamhet (13/2003) ska det föreskrivas särskilt om maskinell underskrift av handlingar som kommit till i förvaltningsmyndigheternas verksamhet. Användning av maskinell underskrift är ett enklare förfarande än den elektroniska signering av handlingar som avses i 16 § i lagen om elektronisk kommunikation i myndigheternas verksamhet, och därför föreslås att det tas in en bestämmelse om saken i lagen.
44 §. Ändringssökande. Paragrafen motsvarar 32 § i den gällande lagen om handel med utsäde. Enligt 7 § i förvaltningsprocesslagen är huvudregeln att beslut av en myndighet som är underställd statsrådet överklagas hos förvaltningsdomstolen.
45 §. Verkställighet. I paragrafen föreskrivs att en myndighet i ett beslut kan bestämma att myndighetens beslut ska iakttas även om det överklagas, om inte besvärsmyndigheten bestämmer något annat.
46 §. Straffbestämmelse. I paragrafen ingår bestämmelser om straff för brott mot den föreslagna lagen. Det föreslås att en gärnings straffbarhet som förseelse mot utsädeslagen liksom i den gällande lagen ska kopplas till uppsåt eller grov oaktsamhet. Bestämmelserna motsvarar till centrala delar 34 § i den gällande lagen om handel med utsäde. Straffbestämmelsen har dock till vissa delar kompletterats så att den motsvarar den föreslagna lagen.
Det är alltid Livsmedelsverket som anmäler förseelser till åtalsprövning. Enligt 2 mom. kan Livsmedelsverket också besluta att inte göra någon anmälan om utsädesförseelse, om förseelsen som helhet och med beaktande av förhållandena är uppenbart ringa.
47 §. Handräckning av polisen. Paragrafen innehåller en bestämmelse om handräckning av polisen. Vid tillsynen över att lagen iakttas kan det behövas handräckning, om tillsynsmyndigheten förhindras att utföra sin tillsynsuppgift.
48 §. Ikraftträdande. I paragrafen föreslås bestämmelser om lagens ikraftträdande. Lagen föreslås träda i kraft den 1 juli 2019. Samtidigt upphävs den gällande lagen om handel med utsäde. Förordningar av jord- och skogsbruksministeriet som har utfärdats med stöd av den lag som upphävs ska dock, till den del de inte står i strid med den föreslagna lagen, förbli i kraft tills något annat föreskrivs.
49 §. Övergångsbestämmelse. Enligt paragrafen är ett förpackningstillstånd som erhållits före ikraftträdandet av lagen giltigt under förpackningstillståndets giltighetstid. Dessutom får en aktör som gjort en anmälan före ikraftträdandet av den föreslagna lagen fortsätta med sin verksamhet utan någon sådan anmälan som avses i 14 § i denna lag.
I 2 mom. föreskrivs vidare att inspektörer och provtagare som Livsmedelsverket har bemyndigat för tillsynen över produktionen och användningen av utsäde före ikraftträdandet av denna lag även i fortsättningen får vara sådana auktoriserade inspektörer eller provtagare som avses i 24 § i denna lag utan separat bemyndigande.