1.1  Bakgrund

Med informationssäkerhet avses alla förfaranden som skyddar informationsinnehåll gentemot utomstående (informationens konfidentialitet), informationens oföränderlighet (integritet) samt informationens användbarhet (tillgänglighet vid behov). För att trygga informationssäkerheten används olika metoder: säkerställande av personalens tillförlitlighet och lokalernas säkerhet, sekretessbestämmelser och begränsningar av rätten att använda informationen till enbart angivet ändamål samt olika typer av procedurkrav för hantering och överföring av information. Informationssäkerhetskraven täcker informationens hela livscykel, inbegripet förvärvande, bearbetning, användning, överlåtelse, arkivering och utplåning.  

Handlingar som rör internationellt samarbete innehåller emellanåt sekretessbelagda uppgifter vars obehöriga röjande kan medföra betydande och omfattande skada för viktiga allmänna intressen. Det är därför nödvändigt att se till att sådant informationsmaterial behandlas korrekt. Det gäller Finlands trovärdighet som part i det internationella samarbetet och skyddet av material som Finland lämnar ut.  

Det internationella informationssäkerhetssamarbetet, som även Finland deltar i, omfattar sedvanligt skydd av icke-offentligt informationsutbyte som ingår i den diplomatiska verksamheten, liksom även i samarbetet mellan försvarsförvaltningarna. Utöver information som utbyts mellan stater har internationella förpliktelser som gäller informationssäkerhet emellertid också en växande betydelse för det ekonomiska, industriella och teknologiska samarbetet, där allt flera kommersiella projekt förutsätter tillgång till säkerhetsklassificerad information. Det här gäller särskilt vid myndighetsupphandling som förutsätter att sekretessbelagd statlig information ges ut till ett företag för att ett kommersiellt kontrakt ska kunna genomföras. Traditionellt hör upphandlingar av detta slag särskilt till försvarsområdet, men nuförtiden i allt högre grad också till anskaffningar inom andra sektorer, såsom informationsteknologi och kärnkraft. En överenskommelse om informationssäkerhet ger företagen en avtalsram för genomförande av projekt så att finländska företag kan delta i upphandling inom sådana områden. 

Finland har ingått bilaterala överenskommelser om informationssäkerhet med följande avtalsparter:  

Europeiska rymdorganisationen (ESA) (FördrS 94 och 95/2004) 

Tyskland (FördrS 96 och 97/2004)  

Frankrike (FördrS 66 och 67/2005)  

Slovakien (FördrS 116 och 117/2007)  

Estland (FördrS 12 och 13/2008)  

Italien (FördrS 23 och 24/2008)  

Lettland (FördrS 33 och 34/2008)  

Polen (FördrS 46 och 47/2008)  

Organisationen för gemensamt försvarsmaterielsamarbete i Europa OCCAR (FördrS 109 och 110/2008)  

Bulgarien (FördrS 116 och 117/2008) 

Slovenien (FördrS 22 och 23/2009) 

Tjeckien (FördrS 53 och 54/2009)  

Spanien (FördrS 38 och 39/2010) 

Israel, där överenskommelsens tillämpningsområde är snävare och gäller säkerhetsklassificerad information som förmedlas mellan försvars- och säkerhetsförvaltningarna (FördrS 34 och 35/2012) 

Nordatlantiska förbundet (Nato) (FördrS 7 och 8/2013) 

Förenta staterna (FördrS 41 och 42/2013)  

Storbritannien (FördrS 49 och 50/2013) 

Luxemburg (FördrS 59 och 60/2013) 

Schweiz (FördrS 88 och 89/2014) 

Kroatien (FördrS 38 och 39/2015)  

Österrike (FördrS 37 och 38/2018) 

Ungern (FördrS 63 och 64/2018) 

Det finns inte någon multilateral konvention inom området för informationssäkerhet. Ett undantag utgör det generella säkerhetsskyddsavtalet om ömsesidigt skydd och utbyte av säkerhetsskyddsklassificerade uppgifter mellan Danmark, Finland, Island, Norge och Sverige (FördrS 10, 11 och 12/2013). Ett avtal mellan medlemsstaterna i EU om skydd av säkerhetsskyddsklassificerade uppgifter (FördrS 76 och 77/2015) trädde i kraft den 1 december 2015. Ett syfte med avtalet mellan Europeiska unionens medlemsstater är att inrätta en ram för skydd av nationellt säkerhetsskyddsklassificerade uppgifter som utbyts i Europeiska unionens intresse när medlemsstaterna inte har ingått något bilateralt avtal om informationssäkerhet. Bestämmelserna i detta avtal är dock inte lika täckande som motsvarande bestämmelser i allmänna bilaterala överenskommelser om informationssäkerhet. Följaktligen eliminerar det inte behovet av bilaterala överenskommelser om informationssäkerhet mellan EU:s medlemsstater.  

Med överenskommelser om informationssäkerhet skapas förutsättningar för utbyte av säkerhetsklassificerad information mellan parterna. Genom en överenskommelse säkerställer man att säkerhetsklassificerad information som Finland lämnar ut hålls hemlig och hanteras korrekt i mottagarlandet. Tack vare en informationssäkerhetsöverenskommelse kan också den andra parten försäkra sig om att Finland på ett korrekt sätt skyddar och hanterar säkerhetsklassificerad information som den parten lämnar ut. 

1.2  Beredning

I februari 2016 föreslog Ukraina med en not från Ukrainas Finlandsambassad för Finland att länderna ingår en överenskommelse om informationssäkerhet. Finlands jakande svarsnot sändes till Ukraina i augusti 2016 och avtalsförhandlingar inleddes mellan Nationella säkerhetsmyndigheten och Ukrainas säkerhetstjänst.  

De första diskussionerna om informationssäkerhetsöverenskommelsen med Ukraina fördes mellan förhandlingsdelegationerna den 1–2 november 2018 i Helsingfors. Därefter fortsatte förhandlingarna skriftligen under 2019. I beredningen och förhandlingarna deltog företrädare för utrikesministeriet, försvarsministeriet, skyddspolisen samt Transport- och kommunikationsverket. Överenskommelsen undertecknades den 12 september 2019 i Kiev. 

Bestämmelser om ministeriernas ansvarsområden i fördragsärenden finns i 8 § i lagen om statsrådet (175/2003). Enligt paragrafens 1 mom. behandlas fördrag och andra internationella förpliktelser av det ministerium till vars ansvarsområde fördraget eller förpliktelsen enligt sakinnehållet hör. Propositionen har beretts vid utrikesministeriet. 

2.1  2.1 Lagen om internationella förpliktelser som gäller informationssäkerhet

Lagens allmänna tillämpningsområde

Lagen om internationella förpliktelser som gäller informationssäkerhet (588/2004) tillämpas på särskilt känsligt informationsmaterial. Med det avses sådana sekretessbelagda handlingar och sådant sekretessbelagt material samt information som kan fås fram ur dessa handlingar och detta material, och handlingar och material som framställts utifrån dem, som har säkerhetsklassificerats i enlighet med en internationell förpliktelse om informationssäkerhet. Bestämmanderätten över utlämnad information kvarstår även efter att den utlämnats hos den utlämnande staten. Lagen kan endast tillämpas om den internationella överenskommelsen har satts i kraft i Finland på det sätt som grundlagen kräver eller om det är fråga om en internationell förpliktelse som annars är bindande för Finland. 

Till kategorin särskilt känsligt informationsmaterial som omfattas av lagens tillämpningsområde hänförs ytterligare handlingar som har upprättats av en finsk myndighet eller av en näringsidkare som omfattas av lagens tillämpningsområde, av vilka framgår information som ingår i särskilt känsligt informationsmaterial som har sänts till Finland eller information som kan hämtas ur sådant material. Lagen tillämpas inte endast för hemlighållande eller klassificering av handlingar och delar av handlingar som innehåller nationell information från Finland. 

Lagen innehåller bestämmelser om utfärdande av intyg över säkerhetsutredning av person (Personnel Security Clearance, PSC) och säkerhetsutredning av företag (Facility Security Clearance, FSC). För utfärdandet av intyg och prövningen i anslutning till detta ska den myndighet som gjort säkerhetsutredningen av person eller företag trots sekretessbestämmelserna lämna den nationella säkerhetsmyndigheten information om alla sådana omständigheter som vid utredningen framkommit i fråga om den person eller det företag som utredningen gäller (11 § 1 mom. och 12 § 1 mom.). 

I fråga om bedömning av huruvida ett intyg ska utfärdas samt om giltighet för och återkallelse av ett intyg tillämpas säkerhetsutredningslagen (11 § 2 mom. och 12 § 2 mom. i lagen om internationella förpliktelser som gäller informationssäkerhet). Om den nationella säkerhetsmyndigheten vägrar att utfärda ett intyg över säkerhetsutredning av person eller företag, ska den meddela skälen för detta i ett skriftligt beslut som ges till den som ansökt om utredningen och den som utredningen gäller (11 § 3 mom. och 12 § 3 mom. i lagen om internationella förpliktelser som gäller informationssäkerhet). Bestämmelser om ändringssökande finns i lagens 20 a §. 

Lagens förhållande till offentlighetslagstiftningen

I lagen om internationella förpliktelser som gäller informationssäkerhet finns det bestämmelser som avviker från bestämmelserna om nationella handlingars informationssäkerhet. I lagens 3 § 1 mom. ingår emellertid en allmän hänvisning till offentlighetslagen (621/1999) och till informationshanteringslagen (906/2019). Till de delar finska myndigheters handlingar innehåller annan information om internationellt samarbete än sådan som omfattas av internationella förpliktelser om informationssäkerhet ska offentlighetslagen och bestämmelser som utfärdats med stöd av den tillämpas. Enligt 3 § 2 mom. i lagen om internationella förpliktelser som gäller informationssäkerhet ska en på offentlighetslagen eller på någon annan lag baserad begäran om att få uppgifter ur särskilt känsligt informationsmaterial handläggas och avgöras av den myndighet till vilken informationsmaterialet har sänts eller som ska behandla ärendet i dess helhet. 

Bestämmelserna i lagen om internationella förpliktelser som gäller informationssäkerhet ska tillämpas så länge det är nödvändigt för det allmänna intresse som säkerhetsklassificeringen baserar sig på, också då den överenskommelse eller den författning som tillämpningen av bestämmelserna baserar sig på inte längre är i kraft (15 §). I fråga om upphörande av sekretessförpliktelsen gäller vad som föreskrivs i offentlighetslagen. Enligt 31 § 2 mom. i offentlighetslagen är sekretesstiden för en myndighetshandling 25 år, om inte något annat föreskrivs. Enligt 31 § 3 mom. kan en handling vara sekretessbelagd även efter dessa 25 år, om den innehåller uppgifter som är säkerhetsklassificerade enligt lagen om internationella förpliktelser som gäller informationssäkerhet och om lämnande av uppgifter ur handlingen fortfarande skulle orsaka en sådan följd som avses i 24 § 1 mom. 2, 7 och 8 eller 10 punkten. Enligt 31 § 3 mom. i offentlighetslagen blir dessa handlingar offentliga när säkerhetsklassificeringen har upphävts. 

Tillämpning av lagen på näringsidkare

Lagen om internationella förpliktelser som gäller informationssäkerhet tillämpas förutom på myndigheter också på en näringsidkare och dennes anställda i sådana fall då näringsidkaren är part i ett säkerhetsklassificerat avtal eller deltar i ett upphandlingsförfarande innan ett sådant avtal ingås eller är underleverantör för en sådan näringsidkare (1 § 2 mom.). 

Med ett säkerhetsklassificerat avtal avses ett avtal som en myndighet i en annan stat eller ett företag som har hemvist i den andra staten eller en internationell organisation eller ett internationellt organ, på det sätt som avses i en internationell förpliktelse som gäller informationssäkerhet, har för avsikt att ingå eller har ingått med en näringsidkare som har hemvist i Finland, om deltagande i ett anbudsförfarande eller fullgörande av ett avtal kan förutsätta tillgång till särskilt känsligt informationsmaterial (2 § 1 mom. 3 punkten). 

En näringsidkare och den som är anställd av eller handlar på uppdrag av en näringsidkare har sekretessplikt i fråga om särskilt känsligt informationsmaterial, skyldighet att använda sådant material endast för angivet ändamål samt skyldighet att se till att endast personer som behöver informationen för skötsel av sina uppgifter har tillgång till materialet (6 §). För att uppfylla internationella förpliktelser som gäller informationssäkerhet är en näringsidkare också skyldig att lämna behöriga säkerhetsmyndigheter information samt att låta representanter för myndigheter, internationella organ och fördragsslutande stater bekanta sig med sina säkerhetsarrangemang och lokaler (16 § 2 mom. och 18 § 2 mom.). 

Verkställande myndigheter

I 4 § i lagen om internationella förpliktelser som gäller informationssäkerhet finns bestämmelser om de myndigheter som ser till att de internationella förpliktelserna som gäller informationssäkerhet uppfylls. Utrikesministeriet är Finlands nationella säkerhetsmyndighet (National Security Authority, NSA) i uppfyllandet av internationella förpliktelser som gäller informationssäkerhet. Försvarsministeriet, huvudstaben, skyddspolisen och Transport- och kommunikationsverket är utsedda säkerhetsmyndigheter (Designated Security Authority, DSA). 

Sekretessbeläggning och reglering av informationsanvändningen

Särskilt känsligt informationsmaterial ska sekretessbeläggas, om inte annat följer av en internationell förpliktelse som gäller informationssäkerhet (lagen om internationella förpliktelser som gäller informationssäkerhet, 6 § 1 mom.). Sekretessplikten gäller också näringsidkare som är parter i säkerhetsklassificerade kontrakt. I Finlands bilaterala överenskommelser om utbyte av sekretessbelagd information mellan olika länders myndigheter ingår i regel en bestämmelse som begränsar användningen av den utlämnade informationen. Enligt den bestämmelsen får särskilt känsligt informationsmaterial användas och överlåtas endast för angivet ändamål, om inte den som har klassificerat materialet samtycker till något annat. Användningen av särskilt känsligt informationsmaterial är alltså strikt ändamålsbunden. 

Säkerhetsklassificering och säkerhetsåtgärder

I lagen om internationella förpliktelser som gäller informationssäkerhet föreskrivs om skyldigheten att förse särskilt känsligt informationsmaterial med anteckning om säkerhetsklass. Anteckningen anger vilka åtgärder som ska vidtas vid hantering av materialet (8 §). Ju högre materialets säkerhetsklass är, desto strängare säkerhetsåtgärder krävs det. Lagen innehåller en allmän förpliktelse att tillämpa de bestämmelser om hantering av informationsmaterialet som materialets säkerhetsklass förutsätter samt ett bemyndigande att genom förordning av statsrådet föreskriva om säkerhetsåtgärder vid hantering av särskilt känsligt informationsmaterial som motsvarar de olika säkerhetsklasserna (9 §). I 4 § i statsrådets förordning om säkerhetsklassificering av handlingar inom statsförvaltningen (1101/2019), nedan kallad säkerhetsklassificeringsförordningen, finns det bestämmelser om säkerhetsklassificeringens motsvarighet vid tillgodoseende av internationella förpliktelser som gäller informationssäkerheten. 

Enligt 10 § i lagen om internationella förpliktelser som gäller informationssäkerhet ska särskilt känsligt informationsmaterial förvaras i utrymmen där det är möjligt att skydda handlingarna och materialen samt informationen i dem i enlighet med en internationell förpliktelse som gäller informationssäkerhet. Bestämmelser om kraven på säkerheten i sådana utrymmen finns i 9 och 10 § i säkerhetsklassificeringsförordningen. 

Det allmänna kravet i internationella överenskommelser om att endast personer som behöver informationen för skötseln av sina uppgifter ska ges tillgång till den har skrivits in i lagen om internationella förpliktelser som gäller informationssäkerhet. Dessa personer ska namnges på förhand i de fall som den internationella förpliktelsen som gäller informationssäkerhet förutsätter (lagens 6 § 3 mom.). Detsamma gäller näringsidkare som avses 1 § 2 mom. 

2.2  2.2 Säkerhetsutredningslagen

Lagens syfte och tillämpningsområde

Syftet med säkerhetsutredningslagen (726/2014) är att främja möjligheterna att förebygga verksamhet som kan medföra skada för statens säkerhet, försvaret, Finlands internationella förbindelser, den allmänna säkerheten eller något annat med dessa jämförbart allmänt intresse eller enskilda ekonomiska intressen av synnerligen stor betydelse eller säkerhetsarrangemang för skyddet av dessa intressen (1 §). 

I lagen föreskrivs det om förfarandet vid genomförande av säkerhetsutredningar av person och av företag. Lagen innehåller bestämmelser om förutsättningarna för säkerhetsutredningar och om vilka uppgifter som ska användas för en säkerhetsutredning, samtycke av och rätt till information för den som utredningen gäller, uppgiftsskyldigheten för den som ansöker om säkerhetsutredning och den som utredningen gäller, giltigheten av säkerhetsutredningar och intyg över säkerhetsutredningar samt om återkallelse av intyg samt om samkörning av personregister för att kontrollera att den som utredningen gäller är oförvitlig och tillförlitlig och om de åtgärder som ska genomföras med anledning av samkörningen (2 §). 

Eftersom integritetsskyddets har karaktären av en grundläggande rättighet är säkerhetsutredningsförfarandet strikt formbundet. En säkerhetsutredning kan göras endast om den som utredningen gäller på förhand har gett sitt skriftliga samtycke till detta (5 §). 

Personalsäkerhet

Med säkerhetsutredning av person avses enligt 3 § 1 mom. 1 punkten i säkerhetsutredningslagen en sådan utredning av en fysisk persons bakgrund som görs i enlighet med den lagen för att säkerställa att han eller hon är oförvitlig eller tillförlitlig. Enligt 23 § i lagen görs en säkerhetsutredning av person genom att registeruppgifter om den personen kontrolleras på det sätt som föreskrivs i kapitlet samt vid behov genom att personen intervjuas om sin situation i allmänhet, vistelse utomlands och sina relationer till medborgare i andra länder samt om andra omständigheter som är av särskild betydelse för bedömningen av hans eller hennes tillförlitlighet med tanke på de arbetsuppgifter som utredningen görs för.  

Enligt 14 § kan en säkerhetsutredning av person göras som en begränsad, en normal eller en omfattande säkerhetsutredning. Säkerhetsutredningar görs i de fall som anges i lagen, till exempel om ett fördrag eller någon annan internationell förpliktelse som är bindande för Finland förutsätter att en säkerhetsutredning ska göras eller att ett intyg över en utredning visas upp. 

Var och en har rätt att få veta om det har gjorts en säkerhetsutredning om honom heller henne för något bestämt uppdrag. Den som utredningen gäller har rätt att av den behöriga myndigheten på begäran få de uppgifter som finns i utredningen. Denna rätt gäller emellertid inte om informationen har sitt ursprung i personregister som en registrerad enligt lag inte har rätt till insyn i (6 §). 

I lagen finns också en uttömmande uppräkning över de register som får användas vid utredningsförfarandet. Informationskällorna för säkerhetsutredningar får också bygga på vissa uppgifter i register som förs av en myndighet i en annan stat (25 §).  

Enligt 43 § 2 mom. i säkerhetsutredningslagen utfärdar den nationella säkerhetsmyndigheten i enlighet med lagen om internationella förpliktelser som gäller informationssäkerhet sådana intyg över säkerhetsutredning av person som behövs för att uppfylla internationella förpliktelser som gäller informationssäkerhet. 

Företagssäkerhet

I 33 § i säkerhetsutredningslagen bestäms om rätten att ansöka om säkerhetsutredning av företag och i 36 § om förutsättningar för säkerhetsutredning av företag. I 37 § förtecknas informationskällorna vid säkerhetsutredning av företag och 38 § handlar om handläggning av säkerhetsutredningar av företag. Vid en säkerhetsutredning av företag ska det med hjälp av uppgifterna i ansökan och de informationskällor som avses i 37 § samt genom inspektion av företagets lokaler och dess informationssystem utredas hur företaget kan se till att information skyddas, obehörigt tillträde till lokalerna förhindras och personalen får utbildning (38 § 1 mom.). En säkerhetsutredning av företag får också genomföras partiellt, om det behövs för att uppfylla en internationell förpliktelse som gäller informationssäkerhet eller om det annars är befogat för att syftet med säkerhetsutredningen ska uppnås (38 § 3 mom.). Internationellt används tre former av säkerhetsutredningar av företag: 1) begränsad säkerhetsutredning av företag som inte inbegriper inspektion av företagets lokaler eller informationssystem ”FSC without safeguards”, 2) säkerhetsutredning av företag som inbegriper inspektion av lokalerna ”FSC with safeguards” och 3) säkerhetsutredning av företag som inbegriper inspektion av lokaler och informationssystem ”FSC with safeguards including Communications and Information Systems”. 

Denna utredning görs enligt 9 § i säkerhetsutredningslagen av skyddspolisen. Det är dock huvudstaben som gör säkerhetsutredningen av ett företag när det är fråga om ett företag som sköter eller kommer att sköta ett uppdrag på förordnande av försvarsmakten eller om ett företag som hänför sig till upphandling inom försvarsmakten. Transport- och kommunikationsverket har hand om bedömningen av informationssäkerheten i informationssystem och datakommunikation.  

Enligt 40 § i säkerhetsutredningslagen kan den behöriga myndigheten när den gör en säkerhetsutredning av företag och upprättar ett intyg över utredningen förutsätta att näringsidkaren förbinder sig att sörja för att informationssäkerhetsnivån bevaras och anmäla förändringar som inverkar på informationssäkerhetsnivån, samt att för övervakning av att informationssäkerhetsnivån bevaras ge myndigheten tillstånd att komma in i företagets lokaler och lämna uppgifter som behövs för kontrollen.  

Enligt lagens 46 § 2 mom. utfärdar den nationella säkerhetsmyndigheten i enlighet med lagen om internationella förpliktelser som gäller informationssäkerhet sådana intyg över säkerhetsutredning av företag som behövs för att uppfylla internationella förpliktelser som gäller informationssäkerhet. 

5.1  Konsekvenser för medborgarna

Genom att överenskommelsen sätts i kraft kommer lagen om internationella förpliktelser som gäller informationssäkerhet att tillämpas på säkerhetsklassificerad information och säkerhetsklassificerat material (särskilt känsligt informationsmaterial) som skickas från Ukraina till Finland. Skyddet av särskilt känsligt informationsmaterial i enlighet med lagen om internationella förpliktelser som gäller informationssäkerhet utgår från bestämmelserna i överenskommelsen.  

Särskilt känsligt informationsmaterial enligt överenskommelsen mellan Finland och Ukraina gäller handlingar som Ukraina anser att ska vara sekretessbelagda och följaktligen har försett med hög säkerhetsklassificering. I artikel 5 i överenskommelsen föreskrivs om skyddet av och om sekretessen med avseende på säkerhetsklassificerad information. Enligt artikel 5.2 ger parterna inte tredje parter tillgång till säkerhetsklassificerad information utan den utlämnande partens skriftliga förhandssamtycke. Detta utgör ett undantag till bestämmelserna i offentlighetslagen om sekretessbeläggning i allmänt intresse, eftersom sekretessen där i de flesta fall är beroende av konsekvenserna för det skyddade intresset av att uppgifter lämnas ut. Även utan överenskommelse om informationssäkerhet skulle säkerhetsklassificerade handlingar som Ukraina lämnar ut till Finland i regel sekretessbeläggas med stöd av 24 § 1 mom. 2 punkten i offentlighetslagen, vilket innebär att överenskommelsen om informationssäkerhet inte begränsar allmänhetens tillgång till information dess mera än offentlighetslagen. 

Den största skillnaden när lagen om internationella förpliktelser som gäller informationssäkerhet tillämpas i stället för offentlighetslagen består i att en myndighet som ska avgöra en begäran om att få ta del av information i en handling som avses i en internationell förpliktelse om informationssäkerhet inte särskilt behöver motivera den skada som orsakas av att informationen ges ut. I övrigt ska en begäran om information behandlas i enlighet med offentlighetslagen. Uppkommer det oklarheter om huruvida klassificeringen är korrekt eller om vilka uppgifter i handlingen det är som föranleder klassificeringen, ska myndigheten kontakta den part som har upprättat handlingen.  

Överenskommelsen om informationssäkerhet mellan Finland och Ukraina inverkar inte på sekretessen eller klassificeringen av Finlands nationella handlingar, vilka bestäms utifrån offentlighetslagen. 

Personalsäkerheten är en viktig del av informationssäkerheten. Eftersom lagen om internationella förpliktelser som gäller informationssäkerhet redan i sig förutsätter att det förfarande som avses i säkerhetsutredningslagen används för att kontrollera anställdas tillförlitlighet, innebär ett godkännande av den föreslagna ikraftträdandelagen inte inskränkningar jämfört med tidigare i skyddet av medborgarnas personliga integritet och personuppgifter. 

5.2  Konsekvenser för näringslivet

Överenskommelsen öppnar möjligheter för finländska företag att få beställningar eller att delta i projekt som förutsätter tillgång till information som är säkerhetsklassificerad i Ukraina. Analogt öppnar överenskommelsen möjligheter för ukrainska företag att få beställningar eller att delta i projekt som förutsätter tillgång till information som är säkerhetsklassificerad i Finland. Det är svårt att på förhand uppskatta antalet och det ekonomiska värdet på kommande projekt.  

Projekt som inbegriper säkerhetsklassificerad information finns speciellt inom försvarsindustrin, säkerhet, kärnkraft, informationsteknik och andra högteknologiska sektorer samt inom vetenskap och forskning. Utan överenskommelse om informationssäkerhet kan finländska företag ställas utanför ukrainska projekt. Överenskommelsen syftar just till att bygga upp mekanismer och förfaranden på förhand för att det ska vara möjligt att delta i projekt och till att på detta sätt förbättra finländska företags konkurrenskraft. 

5.3  5.3 Ekonomiska konsekvenser

Propositionen har inga konsekvenser för statsbudgeten eller några andra mer än obetydliga ekonomiska konsekvenser. 

5.4  5.4 Konsekvenser för förvaltningen

Godkännandet av den överenskommelse och den lag som ingår i propositionen medför inga skyldigheter till eller behov av förändringar i förvaltningen. Överenskommelsen ökar i någon mån sådana uppgifter som den nationella säkerhetsmyndigheten och de utsedda säkerhetsmyndigheterna har ålagts enligt 4 § i lagen om internationella förpliktelser som gäller informationssäkerhet. 

I enlighet med överenskommelsens artikel 10.3 om säkerhetssamarbete ska säkerhetsmyndigheterna på begäran bistå varandra i enlighet med nationella lagar och bestämmelser vid utarbetandet av säkerhetsutredningar av personer och företag. 

10.1  Behovet av riksdagens samtycke

Enligt 94 § 1 mom. i grundlagen godkänner riksdagen fördrag och andra internationella förpliktelser som innehåller sådana bestämmelser som hör till området för lagstiftningen. Enligt grundlagsutskottets tolkningspraxis ska en bestämmelse anses höra till området för lagstiftningen om den gäller utövande eller begränsning av någon grundläggande fri- eller rättighet som är skyddad i grundlagen, om den i övrigt gäller grunderna för individens rättigheter och skyldigheter, om den sak som bestämmelsen gäller är sådan att om den enligt grundlagen ska föreskrivas i lag eller om det finns lagbestämmelser om den sak som bestämmelsen gäller eller om det enligt rådande uppfattning i Finland ska lagstiftas om saken. Grundlagsutskottet har ansett att en bestämmelse i en internationell förpliktelse på dessa grunder hör till området för lagstiftningen oavsett om den strider mot eller överensstämmer med en lagbestämmelse i Finland (se exempelvis GrUU 11/2000 rd och GrUU 12/2000 rd). 

På de grunder som nämns ovan kräver flera bestämmelser i den överenskommelse som ingår i propositionen riksdagens samtycke. I artikel 2 definieras bland annat vad som avses med säkerhetsklassificerad information, säkerhetsklassificerat kontrakt, säkerhetsutredningar och kränkning av dataskyddet. Eftersom dessa definitioner antingen direkt eller indirekt påverkar tolkningen och tillämpningen av sådana materiella bestämmelser i överenskommelsen som hör till området för lagstiftningen kräver de riksdagens godkännande (GrUU 6/2001 rd och GrUU 24/2001 rd). 

I artikel 3 i överenskommelsen definieras den nationella säkerhetsmyndigheten (NSA), som är underställd utrikesministeriet, som Finlands nationella säkerhetsmyndighet. Bestämmelsen motsvarar 4 § 1 mom. i lagen om internationella förpliktelser som gäller informationssäkerhet. Bestämmelsen är konstaterande och har därför inte ansetts kräva riksdagens samtycke. 

Artikel 4 innehåller bestämmelser om anteckningar om säkerhetsklassificering och om säkerhetsklassernas motsvarighet. De allmänt tillämpliga bestämmelserna om anteckning om sekretess och klassificering finns i 25 § i offentlighetslagen. Enligt den ska det göras en sekretessanteckning i en myndighetshandling som en myndighet ger ut till en part och som ska vara sekretessbelagd på grund av någon annans eller allmänt intresse. I andra sekretessbelagda handlingar kan en anteckning göras efter prövning. I 18 § i lagen om informationshantering finns det särskilda bestämmelser om anteckning om säkerhetsklass och i 8 § i lagen om internationella förpliktelser som gäller informationssäkerhet bestämmelser om anteckning om säkerhetsklass i fråga om särskilt känsligt informationsmaterial. Enligt den ska särskilt känsligt informationsmaterial oberoende av vad som föreskrivs i lagen om informationshantering inom den offentliga förvaltningen förses med en sådan anteckning om säkerhetsklass som anges i en internationell förpliktelse som gäller informationssäkerhet och som anger vilka säkerhetskrav som ska iakttas vid hanteringen av materialet. Bestämmelsen hör till området för lagstiftningen. 

I artikel 5 i överenskommelsen föreskrivs om åtgärder som krävs för att skydda säkerhetsklassificerad information inom tillämpningsområdet för överenskommelsen och som begränsar utlämnande, förmedling och användning av samt tillgången till informationen. Artikel 5.2 utgör kärnan i överenskommelsen, enligt vilken parterna inte ger tredje parter tillgång till säkerhetsklassificerad information utan den utlämnande partens skriftliga förhandssamtycke och utifrån vilken Finland kan skydda säkerhetsklassificerad information som utbyts med stöd av överenskommelsen utan den skaderekvisitbedömning som föreskrivs i offentlighetslagen. I Finland är myndighetshandlingar enligt huvudregeln offentliga. Var och en har enligt 12 § 2 mom. i grundlagen rätt att ta del av myndigheters offentliga handlingar och upptagningar. Denna rätt kan endast av tvingande skäl begränsas genom lag. Enligt 6 § 1 mom. i lagen om internationella förpliktelser som gäller informationssäkerhet ska särskilt känsligt informationsmaterial trots offentlighetslagens bestämmelser sekretessbeläggas, om inte annat följer av en internationell förpliktelse som gäller informationssäkerhet. I artikel 5.3 och 5.4 anges också en begränsning med avseende på personer som ska få tillgång till säkerhetsklassificerad information. I artikel 5.3 i överenskommelsen föreskrivs ytterligare om parternas skyldighet att i förekommande fall låta utföra en säkerhetsutredning över personer som har bemyndigats tillgång till säkerhetsklassificerad information som avses i denna punkt. I upplägget för säkerhetsutredningar ska det som sägs i 10 § 1 mom. i grundlagen om tryggat privatliv och om plikten att lagstifta om skydd för personuppgifter beaktas. I Finland finns det i säkerhetsutredningslagen föreskrifter om vilka personer som är föremål för säkerhetsutredningar och om utredningsförfarandet. Bestämmelsen hör följaktligen till området för lagstiftningen och kräver riksdagens samtycke för att träda i kraft. Enligt artikel 5.5 får säkerhetsklassificerad information användas endast för det ändamål för vilket det har lämnats ut. En motsvarande bestämmelse finns i 6 § 2 mom. i lagen om internationella förpliktelser som gäller informationssäkerhet. Bestämmelsen i denna punkt hör följaktligen till området för lagstiftningen. 

I artikel 6 i överenskommelsen finns det bestämmelser om säkerhetsklassificerade kontrakt och om säkerhetsutredning av företag som ingår sådana kontrakt samt om rätten för representanter för parternas behöriga säkerhetsmyndigheter att besöka varandra för att bedöma effekten av de åtgärder som en kontraktspart har vidtagit för att skydda säkerhetsklassificerad information i anknytning till ett säkerhetsklassificerat kontrakt. Bestämmelser om säkerhetsutredning av företag som förutsätts i en internationell förpliktelse som gäller informationssäkerhet och om det intyg som utfärdas med stöd av utredningen, dess giltighet och återkallelse finns i 12 § i lagen om internationella förpliktelser som gäller informationssäkerhet. Motsvarande bestämmelser om säkerhetsutredning av företag finns i säkerhetsutredningslagen. Syftet med besök mellan avtalsparternas representanter är att säkerställa att överenskommelsens syfte om ett korrekt skydd för säkerhetsklassificerad information förverkligas. Denna besöksrätt innehåller inget sådant utövande av offentlig makt eller sådan granskningsrätt som står i konflikt med grundlagen (GrUU 39/1997 rd). I 18 § i lagen om internationella förpliktelser som gäller informationssäkerhet finns motsvarande bestämmelser om omständigheter i anknytning till genomförande av avtalsbestämmelser som gäller besök. Bestämmelserna om säkerhetsklassificerade kontrakt, om intyg över företagssäkerhet och om besök av representanter för den andra fördragsstaten hör följaktligen till området för lagstiftningen. 

I artikel 11 i överenskommelsen förutsätts det att de behöriga säkerhetsmyndigheterna omedelbart ska underrätta varandra om misstänkta eller upptäckta kränkningar av dataskyddet som rör säkerhetsklassificerad information. Enligt samma artikel ska den part som har jurisdiktion utan dröjsmål undersöka fallet. Vidare ska enligt samma artikel den part som har jurisdiktion vidta alla möjliga tillämpliga åtgärder i enlighet med sina nationella lagar och bestämmelser för att begränsa följderna av en dataskyddskränkning och för att förebygga ytterligare kränkningar. Den andra parten ska informeras om utfallet av utredningen och om vidtagna åtgärder. I 19 § i lagen om internationella förpliktelser som gäller informationssäkerhet föreskrivs om de nationella säkerhetsmyndigheternas skyldigheter i sådana situationer som avses i bestämmelserna i överenskommelsen. Följaktligen hör bestämmelserna i artikeln till området för lagstiftningen. 

10.2  Behandlingsordning

Allmänt tillämpliga bestämmelser om sekretess avseende säkerhetsklassificerade uppgifter finns i lagen om internationella förpliktelser som gäller informationssäkerhet. Enligt 6 § 1 mom. i den lagen ska särskilt känsligt informationsmaterial sekretessbeläggas, om inte annat följer av en internationell förpliktelse som gäller informationssäkerhet. Enligt 6 § 2 mom. får särskilt känsligt informationsmaterial användas och lämnas ut endast för angivet ändamål, om inte den som bestämt materialets säkerhetsklass har samtyckt till något annat. Enligt 6 § 3 mom. ska en myndighet som hanterar särskilt känsligt informationsmaterial se till att endast personer som behöver informationen för skötsel av sina uppgifter har tillgång till materialet. Dessa personer ska i de fall som den internationella förpliktelsen som gäller informationssäkerhet förutsätter namnges på förhand. Detsamma gäller näringsidkare som avses i lagens 1 § 2 mom. Med särskilt känsligt informationsmaterial avses i lagen sådana sekretessbelagda handlingar och material samt sådan information som kan fås ur dem samt sådana handlingar och material som producerats utifrån dessa handlingar och material samt denna information och som har säkerhetsklassificerats enligt en internationell förpliktelse som gäller informationssäkerhet. Bestämmelserna i artikel 5 i den föreliggande överenskommelsen utvidgar inte sekretessen utöver vad som föreskrivs om sekretess i lagens 6 §. Bestämmelserna inverkar följaktligen inte på överenskommelsens behandlingsordning. 

Överenskommelsen mellan Finland och Ukraina om ömsesidigt skydd av säkerhetsklassificerad information kan inte anses innehålla bestämmelser som rör grundlagen på det sätt som avses i 94 § 2 mom. och 95 § 2 mom. i grundlagen. Enligt regeringens uppfattning kan överenskommelsen följaktligen godkännas med enkel majoritet och förslaget om sättande i kraft av de bestämmelser i överenskommelsen som hör till området för lagstiftningen godkännas i vanlig lagstiftningsordning.