7.1
Sametingslagen
1 kap. Allmänna stadganden
1 §.Lagens syfte. I lagens 1 kap. har samlats grundläggande bestämmelser om val av sametinget och dess verksamhetsområde utifrån samernas självstyrelse enligt 121 § 4 mom. i grundlagen. I 1 § 1 mom. finns den nuvarande allmänna bestämmelsen om samernas rätt att som ett urfolk välja ett sameting. Det föreslås att den första och den andra meningen i 1 mom. utökas med hänvisningar till samernas självbestämmanderätt. Genom de föreslagna tilläggen skapas inga nya rättigheter för samerna, och i bestämmelsen fastställs inte självbestämmanderättens räckvidd. Självbestämmanderätten får sitt innehåll ur de internationella mänskliga rättigheterna. Bestämmelser om folks eller urfolks självstämmanderätt finns i bland annat artikel 1 i MP-konventionen och ESK-konventionen. Både den människorättskommitté som övervakar MP-konventionen och den kommitté som övervakar ESK-konventionen har i sin tolkningspraxis konstaterat att artikel 1 om folkens självstämmanderätt i dessa konventioner ska tillämpas på vissa urfolk, bland dem samerna. I den paraferade nordiska samekonventionen hänvisas det till samerna som folk och urfolk med självbestämmanderätt. Nationellt regleras innehållet i den självbestämmanderätt som tillkommer samerna i praktiken särskilt i sametingslagens andra bestämmelser. Genom det föreslagna tillägget till den första meningen förs det fram att samernas självstyrelse förverkligar samernas självbestämmanderätt. Genom tillägget till den andra meningen förs det fram att valet av ledamöter till sametinget är en del av tillgodoseendet av självbestämmanderätten.
I 2 mom. föreslås inga ändringar.
2 §.Statens ekonomiska ansvar. Det föreslås att paragrafen utökas med ett omnämnande av att det anslag som upptas i statsbudgeten ska vara tillräckligt. I den gällande bestämmelsen anförs det endast att i statsbudgeten ska upptas ett anslag för de uppgifter som avses i denna lag. Avsikten med ändringen är att betona statens ansvar för finansieringen av uppgifterna enligt lagen som helhet. Dimensioneringen och tidpunkten för resursbehoven bedöms och beslut om dem fattas i samband med planen för de offentliga finanserna samt under budget- och tilläggsbudgetprocesserna.
3 §.Rätt att bli antecknad i vallängden. Samerna som urfolk har av folkrätten tryggad självbestämmanderätt att själva besluta om sin egen identitet och tillhörighet. Ställningen för och tolkningarna av den rätten har stärkts avsevärt de senaste decennierna.
I Finland och inom samernas bosättningsområde över de nuvarande statsgränserna har samernas särprägel som urfolk grundat sig och grundar sig fortfarande i första hand på samiska språket. De samiska språken och användningen av dem bland annat som en del av de traditionella näringarna och övrigt samhällsliv är fortfarande den viktigaste grunden som upprätthåller och förnyar den samiska identiteten, och som är av central betydelse för att överföra den samiska identiteten till nya generationer.
I den gällande lagen har rösträtten i första hand grundat sig på språket, och förutsättningen är att samiska har varit det första språk som antingen sökanden eller den person från vars samiskhet den sökande härleder sin egen samiska identitet har lärt sig. Genom att behålla denna grundläggande lösning och med respekt för samernas självbestämmanderätt som urfolk föreslås nu att lagbestämmelsens ordalydelse ändras så att den tydligare motsvarar sitt ursprungliga syfte. Ändringsbehovet har berott på mångtydigheten hos den nuvarande paragrafen, vilket i sin tur har lett till sametingets och domstolarnas avgörandepraxis genomgått en särutveckling och till varierande tolkningar. Människorättskonventionernas tillsynsorgan har fäst uppmärksamhet vid saken, och FN:s människorättskommitté har 2019 konstaterat att Finland brutit mot FN:s konvention om medborgerliga och politiska rättigheter (se också bedömning av nuläget s. 17—18). År 2022 konstaterade också FN:s kommitté för avskaffande av rasdiskriminering att Finland har kränkt samernas rättigheter i ett ärende som anknyter till vallängden.
Rubriken för bestämmelsen om förutsättningarna för rösträtt föreslås lyda rätt att bli antecknad i vallängden. På så vis motsvarar rubriken paragrafens innehåll bättre. Den föreslagna 3 § gäller i sin helhet villkoren för upptagande i vallängden, och den är inte avsedd som en definition av same, till skillnad från den nuvarande lagen. Bestämmelsen innehåller på samma sätt som gällande lag som subjektivt kriterium att personen själv identifierar sig som same som grund för att han eller hon ska ansöka om att bli godkänd för vallängden och därtill de objektiva grunderna för godkännande av ansökan. Denna lösning motsvarar FN:s rasdiskrimineringskommittés allmänna rekommendation nr 8 om villkoren för hörande till en minoritet från 1990.
Det subjektiva kriteriet i den inledande meningen i 1 mom. föreslås bli ändrat så att det motsvarar paragrafens rubrik. En person ska på samma sätt som nu identifiera sig som same och en anteckning i vallängden förutsätter på samma sätt som nu att individen väljer att ansöka om att bli antecknad i vallängden. Internationellt gäller självidentifikationskriteriet för medlemskap i en minoritet först och främst att staten inte ska klassificera någon som medlem av en etnisk eller någon annan minoritet mot dennes egen vilja. Förslaget säkerställer att denna princip uppfylls, eftersom det förutsätts att individen identifierar sig som same. Förutsättningen i den inledande meningen i bestämmelsen, att personen anser sig vara same, betyder den identitet som personen tillägnat sig, att han eller hon betraktar sig som medlem av urfolket samerna som avses i 17 § 3 mom. i grundlagen.
En person som anser sig vara same ska uppfylla ett av de alternativa objektiva kriterier som anges i 1 mom. 1 eller 2 punkten för att han eller hon ska ha rätt att bli antecknad i vallängden. Det föreslås att de objektiva kriterier som anges i den gällande lagen ses över på det sätt som framgår nedan. Det föreslås att det så kallade lappkriteriet i 1 mom. 2 punkten i den gällande lagen stryks.
Det föreslås att 1 punkten ändras genom att ytterligare en generation tas in i bestämmelsen. Därmed kommer kriteriet enligt punkten i fortsättningen att vara att personen själv eller åtminstone någon av hans eller hennes föräldrar, far- eller morföräldrar eller far- eller morföräldrarnas föräldrar har lärt sig samiska som första språk. Sitt första språk lär sig en person hemma av sina föräldrar, sin närmaste släkt eller andra anhöriga, och är det språk som personen kan bäst. Med sitt första språk tillägnar sig en person också samekulturen och dess traditioner samt det samiska urfolkets samhällsliv i Finland och över statsgränserna. Med samiska hänvisas i första hand till enaresamiska, skoltsamiska och nordsamiska i enlighet med 3 § 1 punkten i samiska språklagen (1086/2003). Bestämmelsen kan emellertid också tillämpas på en person vars ansökan om att bli upptagen i vallängden stödjer sig på att han eller hon som första språk lärt sig något annat samiskt språk som talas i Norge, Sverige eller Ryssland. I bestämmelsen avses med en persons förälder också en adoptivförälder, som även i annan lagstiftning jämställs med en persons biologiska förälder. Däremot kan en person inte bli antecknad i vallängden på grund av en familjehems- eller fosterförälder.
På grundval av de rättigheter som tryggas samerna i grundlagen och med stöd av sametingslagen tillsätter sametinget en valnämnd för att verkställa val till sametinget, och i den egenskapen prövar valnämnden om en person som ansöker om rösträtt uppfyller kriterierna enligt 3 §. Som ett primärt bevis på språkkunskap betraktas även i fortsättningen den folkräkning som nordiska samerådets finska sektion genomförde 1962, enligt vilken en persons språk är antingen nordsamiska, enaresamiska eller skoltsamiska. Denna förteckning är dock inte fullständig och därför kan en sökande eller persons vars ansökan baserar sig på första språk också med stöd av någon annan tillförlitlig utredning ha lärt sig samiska som första språk. Eftersom det förutsätts att utredningen ska vara tillförlitlig, är inte till exempel privata utredningar eller intyg över kunskaperna i samiska hos personen i fråga eller någon av hans eller hennes föräldrar, far- eller morföräldrar eller far- eller morföräldrarnas föräldrar som upprättats för ansökan om rösträtt i sig en tillräcklig utredning. Sametinget som det organ som ansvarar för samernas självbestämmanderätt är i bäst position att bedöma vilket språk en person lärt sig först på grundval av en eventuellt annan tillförlitlig utredning som inlämnats till det.
I 2 punkten föreskrivs det om möjlighet att bli antecknad i vallängden på grund av att en förälder varit antecknad i vallängden. Det föreslås att 2 punkten ändras så att enligt den föreslagna bestämmelsen förutsätts att åtminstone en av personens föräldrar är eller har varit antecknad som röstberättigad vid val till sametinget som ordnats den 1 januari 2027 eller senare. Med förälder avses på motsvarande sätt som i 1 punkten en persons biologiska eller adoptivförälder.
Om någon av en persons föräldrar har varit antecknad i vallängden för val till sametinget 2027 eller senare, men därefter utelämnats från vallängden på grund av dödsfall eller egen anmälan, ska detta inte i fortsättningen påverka hans eller hennes barns rätt att bli antecknad i vallängden. I det fallet har personen ändå inte rätt att bli antecknad i vallängden med stöd av 2 punkten, om hans eller hennes förälder, vars antecknande i vallängden personen åberopar vid ansökan med stöd av 2 punkten, har avförts ur vallängden av någon annan orsak än dödsfall eller egen anmälan.
En förälder som varit antecknade i vallängden före 2027 ger inte en person rätt att bli antecknad i vallängden med stöd av 2 punkten. Grunden för tidsgränsen är att efter ikraftträdandet av den nya lagen upptas personer i vallängden med stöd av den nya lagen, och en tidigare anteckning i vallängden ger inte i sig en person rätt att i fortsättningen bli antecknad i vallängden förbi de kriterier för rösträtt som föreskrivs i den föreslagna lagen. Sålunda är det inte heller motiverat att ge personens barn motsvarande rätt.
Till paragrafen föreslås bli fogat ett nytt 2 mom., där det hänvisas till andra krav som föreskrivs i lag. En förutsättning enligt momentet för antecknande i vallängden är också att de övriga krav för rösträtt som i denna lag föreskrivs i fråga om ålder, medborgarskap och folkbokföring uppfylls. Närmare bestämmelser om dessa kriterier föreskrivs i 4 kap. 21 §, som gäller val.
4 §.Samernas hembygdsområde. Det föreslås att paragrafen ändras så att en karta över samernas hembygdsområde i fortsättningen ska ingå som bilaga till lagen. Enligt den gällande lagen publiceras en karta över hembygdsområdets gränser i en förordning eller en bilaga till den. Avsikten är att bestämmelser om sametinget i fortsättningen ska utfärdas genom lag och genom sametingets arbetsordning, och att bemyndigandet att utfärda förordning endast ska anknyta till valet till sameting.
Kartan i bilagan är den samma som har ingått i förordningen om sametinget (1727/1995). Om kommungränserna eller gränserna för renbeteslagen ändras någon gång i framtiden, är avsikten att gränserna för hembygdsområdet ska förbli i enlighet med kartan.
4 a §.Tillämpning av förvaltningsrättsliga författningar. Det föreslås att det till paragrafen fogas ett omnämnande enligt vilket också lagen om elektronisk kommunikation i myndigheternas verksamhet (13/2003) ska tillämpas på sametinget och dess organ. Bestämmelsen ska i enlighet med justitiekanslerns anmärkningar bedömas i sin helhet i ett senare skede.
2 kap. Sametingets uppgifter
5 §.Sametingets allmänna behörighet. Det föreslås att ordalydelsen i rubriken för bestämmelsen ses över.
Till sametinget hör enligt 1 mom. att fatta beslut i ärenden som angår samernas språk och kultur samt deras ställning som urfolk och sköta uppgifter i anslutning till dem. I andra ärenden främjar sametinget förverkligandet av samernas självbestämmanderätt. Härmed avses att sametinget har rätt att främja tillgodoseendet av samernas rättigheter också i sådana ärenden som inte hör till folkets interna ärenden. Med rättigheter som urfolk hänvisas i bestämmelsen dels till grundlagens bestämmelser om samernas rättigheter, dels till folkrätten om gäller urfolkens rättigheter. Samernas självbestämmanderätt tillgodoses med andra ord som självstyrelse i fråga om interna ärenden.
Genom att betona sametingets eget beslutsfattande är strävan att förtydliga sametingets allmänna behörighet i ärenden som angår samernas språk och kultur samt deras ställning som urfolk. Till sametinget hör också att sköta uppgifter i anslutning till dem. Att ta in ett omnämnande av uppgiften i lagen understryker samernas rätt till växelverkan och vikten av att föra fram samernas åsikter också i sådana ärenden som anknyter till urfolket där sametinget inte själv kan fatta beslut. Beslutanderätten behandlas mer ingående i förslaget till 4 mom.
I förslaget till 2 mom. sägs att för att tillgodose samernas självbestämmanderätt deltar sametinget i enlighet med förhandlingsplikten och samarbetsskyldigheten i beredningen av och beslutsfattandet i de ärenden som avses i 9 §. Förhandlingar och samarbete enligt sametingslagen med myndigheterna är en mycket central del av sametingets uppgift. I andra än interna ärenden tillgodoses samernas självstämmanderätt särskilt genom förhandlingar.
Enligt förslaget till 2 mom. kan sametinget väcka initiativ och göra framställningar hos myndigheter samt avge utlåtanden, utveckla och förvalta samekulturen samt bevilja finansiering. Förutom den uppgift att väcka initiativ, göra framställning och avge utlåtanden som det föreskrivs om i 5 § 2 mom. i den gällande sametingslagen nämns i den föreslagna bestämmelsen dessutom uppgifter som innebär att utveckla och förvalta samekulturen samt bevilja finansiering och som sametingen i praktiken sköter redan nu. Sametingets uppgifter är till sin karaktär sådana som ofta utvecklas i samarbete med statliga och kommunala myndigheter. Avsikten med regleringen är att skapa en ram för denna dynamiska utveckling, vars inriktning också samerna själva kan styra.
I det föreslagna 3 mom. intas ett omnämnande av att för att trygga bevarandet och utvecklandet av samiska språket och den samiska kulturen är sametinget sakkunnig i fråga om undervisningen och utbildningen för samer och främjar utvecklingen av dem som en helhet. Med undervisningen och utbildningen för samer hänvisas till undervisning på och i samiska i vid bemärkelse, från småbarnspedagogik till högskoleutbildning och fortbildning. Avsikten med ändringen är att föra fram sametingets roll som central samarbetspart för de myndigheter, läroanstalter och andra aktörer som ansvarar för undervisningen vid utvecklande av undervisningen och utbildningen för samer i hela landet. Centrala ansvariga myndigheter är undervisning- och kulturministeriet, Utbildningsstyrelsen och kommunerna i hembygdsområdet, och dessutom de högskolor som ordnar utbildning i samiska och samisk kultur samt Sameområdets utbildningscentral, som spelar en central roll inom undervisningen för samer framför allt för utbildningen på andra stadiet och vuxenutbildningen. Avsikten med omnämnandet som tas in i lagen är inte att ändra befogenheterna och uppgiftsfördelningen för sametinget och de myndigheter eller läroanstalter som ansvarar för undervisningen.
Sametinget har redan nu i praktiken varit sakkunnig fråga om undervisningen för samer och främjat utvecklandet av den som en helhet bland att genom att sammanställa statisk och analysera den, svara för en stor del av planeringen, produktionen och distributionen av läromedel på samiska, genomföra ett pilotprojekt för distansundervisning i samiska språk, svara för fördelningen av de medel som riktats till småbarnspedagogiken och särskilt för stödet till den samiska språkboverksamheten och genom att utbilda olika aktörer. Dessutom samlar sametinget alla myndigheter som sköter undervisning på samiska till regelbundet samarbete och utbyte av information genom det samarbetsorgan för samernas utbildningsärenden som sametinget grundat. Man bedriver också regelbundet samarbete med Uleåborgs universitet, som bär riksomfattande utbildnings- och forskningsansvar för samiska språket och den samiska kulturen. På detta sätt främjar sametinget utvecklandet av undervisningen för samer som en helhet och stödjer således de myndigheter som ansvarar för småbarnspedagogiken och undervisningen i deras arbete.
I de ärenden som avses i det föreslagna 4 mom. ska sametinget utöva beslutanderätt så som det föreskrivs i sametingslagen eller särskilt någon annanstans i lag. Med ärenden som hör till sametingets behörighet avses ärenden som angår samernas språk och kultur samt deras ställning som urfolk. Förslaget inverkar inte på uppgifter som gäller styrning och främjande och som i lag har föreskrivits för statliga eller kommunala myndigheter eller andra organ som sköter offentliga förvaltningsuppgifter. Exempelvis för renskötsel, jakt och fiske samt skogsbruk har det föreskrivits om särskilda system för styrning och främjande som gäller också inom samernas hembygdsområde. Även i fortsättningen ska det föreskrivas särskilt om bland annat beviljande av finansiering till särskilda ändamål och det förfarande som ska iakttas vid beviljande av anslag. Sametinget utövar beslutanderätt i de ärenden och till de delar som beslutanderätt för sametinget särskilt anges i lagstiftningen. Bestämmelser om beslutanderätten i fråga om fördelningen av anslag ingår i 8 §.
Enligt tjänstemannaförvaltningsprincipen kan offentliga makt utövas endast av myndigheter och i myndigheternas namn endast av tjänstemän som lagligen utnämnts till sina tjänster. I fråga om de uppgifter där sametinget utövar offentlig makt kan sametinget i vissa situationer betraktas som en sådan myndighet som avses i en viss lag eller bestämmelse. Sametinget är ett lagstadgat offentligrättsligt självstyrelseorgan, på vilket tillämpas de allmänna förvaltningslagar som nämns i lagens 4 a §, och på vars tjänstemän, tjänster och tjänsteförhållanden tillämpas samma bestämmelser som på statliga tjänstemän, tjänster och tjänsteförhållanden. Det är således möjligt att för sametinget föreskriva nya uppgifter som angår samernas språk och kultur samt deras ställning som urfolk och som inbegriper utövande av offentlig makt. Detta är motiverat för en dynamisk utveckling av sametingets uppgifter, särskilt i frågor som angår kärnområdet för samiska språket och den samiska kulturen.
Enligt förslaget till 5 mom. ska sametinget i ärenden som hör till dess uppgifter för sin del se till att de grundläggande fri- och rättigheterna och de mänskliga rättigheterna tillgodoses. I bestämmelsen konstateras det också att sametinget ska behandla alla människor lika och främja jämställdheten mellan könen enligt vad som närmare föreskrivs genom lag. Bestämmelsens syfte är att föra fram sametingets ansvar att själv agera med respekt för den grundläggande fri- och rättigheter och de mänskliga rättigheterna. Likabehandlingsprincipen och diskrimineringsförbudet gäller redan nu även sametinget. Syftet med den föreslagna bestämmelsen är att betona vikten av att likabehandlingskravet och diskrimineringsförbudet iakttas. Grundlagens 6 § 1 mom. innehåller en allmän jämlikhetsklausul, enligt vilken alla är lika inför lagen. Enligt 2 mom. får ingen utan godtagbart skäl särbehandlas på grund av kön, ålder, ursprung, språk, religion, övertygelse, åsikt, hälsotillstånd eller handikapp eller någon annan orsak som gäller hans eller hennes person. I paragrafen föreskrivs det också om barns ställning och om jämställdhet mellan könen. Denna allmänna jämlikhetsklausulen innehåller ett förbud mot godtycke och ett krav på samma behandling i likadana fall. Närmare bestämmelser om diskrimineringsförbudet ingår i diskrimineringslagen och bestämmelser om jämställdhet mellan könen finns i lagen om jämställdhet mellan kvinnor och män.
Paragrafens 6 mom. motsvarar den gällande lagens 3 mom.
6 §.Hur samerna ska företrädas. Det föreslås att ordalydelsen i paragrafen ses över. Enligt förslaget ska sametinget företräda samerna i sina nationella och internationella uppdrag. Sametinget är ett representationsorgan som samerna valt bland sig, och som därmed officiellt företräder samerna inom dess uppgiftsområde. Klart är att det i den föreslagna lagen inte föreskrivs om samernas föreningsverksamhet och annan motsvarande verksamhet på civilsamhällelig nivå.
7 §.Berättelse. Det föreslås att paragrafen ändras så att sametinget årligen ska utarbeta en berättelse direkt för riksdagen och inte längre för statsrådet för utarbetande av regeringens berättelse. Enligt den föreslagna ändringen kan berättelsen även i fortsättningen innehålla förslag till åtgärder som behövs för att trygga samernas rättigheter. Riksdagen får sålunda en mer koncentrerad möjlighet än nu att bedöma läget, utvecklingen och behövliga åtgärder för att trygga samernas rättigheter i frågor som angår samerna och samernas rättigheter.
8 §.Fördelningen av anslag. Enligt förslaget till 1 mom. beslutar sametinget om fördelning av de medel som självständigt beviljats sametinget för skötseln av ärenden som hör till sametingets självstyrelse. De medel som hör till sametingets beslutanderätt har vanligen tillfallit sametinget i form av statsunderstöd. Statsbidragsmyndighet är då det ministerium som beviljar statsunderstödet. Besvärsförbudet i ett beslut som gäller fördelningen av sametingets anslag har motiverats med att sametingets beslut om fördelningen av medel grundar sig på ändamålsenlighetsprövning och är en del av sametingets språkliga och kulturella autonomi och att ingen har därmed har personlig rätt att få sin del av anslaget. Utifrån dessa utgångspunkter har det ansetts att sametingets beslut i ärendet är slutgiltigt.
Det föreslås att sametingets beslutanderätt i 2 mom. utvidgas till att omfatta också sådana medel som fördelas vidare till andra aktörer via sametinget. För närvarande ingår sametinget i enlighet med 7 § 2 mom. i statsunderstödslagen ett avtal om statsunderstödets användning, övervakningen av dess användning och villkoren för dessa med den som genomför verksamheten eller projektet. Sametinget har redan nu ansvarat för den vidare fördelningen av bland annat kulturunderstöd, understöd för tryggande av kommunernas social- och hälsovårdstjänster på samiska, understöd för småbarnspedagogik på samiska och understöd som riktats till samisk språkboverksamhet.
Genom den föreslagna ändringen av 2 mom. förtydligas att sametinget är statsbidragsmyndighet som utövar befogenheter i anslutning till beviljande av understöd. Sametinget har då motsvarande tillsynsrätt i fråga om de understöd som det beviljat som statsbidragsmyndigheten har med stöd av statsunderstödslagen. Mottagaren av ett understöd som beviljats av sametinget ska således lämna sametinget riktiga och tillräckliga uppgifter bland annat för tillsynen över att villkoren för understödet iakttas (13 § i statsunderstödslagen) och sametinget är skyldigt att se till att understödet övervakas på behörigt sätt och i tillräcklig omfattning (13 § i statsunderstödslagen). Sametinget ska också ha rätt att i samband med utbetalningen av understödet och övervakningen av dess användning utföra nödvändiga granskningar som gäller statsunderstödstagarens ekonomi och verksamhet (16 § i statsunderstödslagen). På så vis blir det möjligt att utveckla samernas språkliga och kulturella autonomi också i fråga om anlagsfördelningen och att klargöra sametingets ställning vid skötseln av en offentlig förvaltningsuppgift. Till det föreslagna 2 mom. har också fogats ett bemyndigande att utfärda förordning om förfarandena för understöd.
De medel som beviljas via sametinget ska enligt 2 mom. omfattas av sametingets allmänna behörighet, det vill säga höra till samernas språkliga och kulturella autonomi. Med andra ord ska de medel som administreras av sametinget hänföra sig till samiska språket (bland annat service på samiska och stimulerande och utvecklande av de samiska språken) eller den samiska kulturen (bland annat samisk konst, film och musik och samiskt hantverk samt samernas traditionella näringar).
I det föreslagna 3 mom. föreskrivs att på understöd som beviljas av sametinget tillämpas statsunderstödslagen (688/2001).
9 §.Samarbetsskyldighet och förhandlingsplikt. Det föreslås att lagens nuvarande bestämmelse om myndigheternas skyldighet och sametingets uppgift att förhandla om åtgärder som inverkar på samernas urfolksrättigheter ändras så att den mer än tidigare betonar samarbetet mellan myndigheterna och sametinget samt överensstämmer med principen om fritt och informerat förhandssamtycke (FPIC), som utvecklats inom den internationella urfolksrätten. Nära förknippad med 9 § om förhandlingsplikt och samarbetsskyldighet är den nya 9 a § om beaktande av samernas rättigheter i verksamhet utförd av myndigheter och andra som sköter offentliga förvaltningsuppgifter samt den nya 9 b § om förfarande vid samarbete och förhandlingar. De föreslagna bestämmelserna är av central betydelse vid genomförandet av artikel 27 i konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter (MP-konventionen), FN:s urfolksdeklaration samt samernas övriga grundläggande fri- och rättigheter och mänskliga rättigheter. Enligt förslaget till 9 § ska myndigheter och andra som sköter offentliga förvaltningsuppgifter förhandla med sametinget i syfte att uppnå enighet med eller samtycke från sametinget innan beslut fattas. Detta hänvisar till de krav som har utvecklats inom folkrätten och enligt vilka förhandlingar ska vara uppriktiga och ske vid rätt tidpunkt samt att det ska finnas en gemenskap kunskapsgrund som är tillräcklig med tanke på ärendet (begreppet free, prior and informed consent), som utvecklats inom folkrätten. I den allmänna motiveringen till propositionen behandlas folkrättens utveckling i detta avseende mera ingående, inklusive innehållet i FN:s urfolksdeklaration (s. 28—31). I utformningen av bestämmelsen har beaktats artikel 17 om konsultation i den paraferade nordiska samekonventionen. I utformningen av den artikeln har man åter strävat efter att uppfylla de krav som följer av principen om fritt och informerat förhandssamtycke.
Det föreslås att paragrafens rubrik ändras så att den bättre motsvarar bestämmelsens nya innehåll.
Enligt 1 mom. i den föreslagna paragrafen ska myndigheter och andra som sköter offentliga förvaltningsuppgifter förhandla med sametinget vid beredningen av lagstiftning, administrativa beslut och andra åtgärder som kan ha särskild betydelse för samerna i syfte att uppnå enighet med eller samtycke från samtinget innan beslut fattas. I den andra meningen i momentet preciseras att samarbetsskyldigheten och förhandlingsplikten gäller åtgärder som ska vidtas på eller vars verkan sträcker sig till samernas hembygdsområde samt andra åtgärder som särskilt påverkar samernas språk eller kultur eller deras ställning eller rättigheter som urfolk.
Förhandlingsplikten ska gälla alla myndigheter, vilket är fallet även i nuläget, men också andra som sköter offentliga förvaltningsuppgifter. Förutom ministerierna och övriga myndigheter inom den statliga centralförvaltningen ska förhandlingsplikten därmed också gälla statens regionala och lokala förvaltningsmyndigheter liksom även alla kommunala myndigheter samt andra aktörer som inte är myndigheter men som genom lag eller med stöd av lag har anförtrotts offentliga förvaltningsuppgifter. I framtiden kommer också bland annat de nya välfärdsområdena att omfattas av samarbetsskyldigheten. Offentliga förvaltningsuppgifter kan anförtros andra än myndigheter när villkoren enligt 124 § i grundlagen är uppfyllda. Den föreslagna utvidgningen av förhandlingsplikten så att den omfattar även sådana som sköter offentliga förvaltningsuppgifter tryggar för sin del villkoret enligt 124 § i grundlagen att de grundläggande fri- och rättigheterna inte får äventyras när offentliga förvaltningsuppgifter anförtros andra. Begreppet offentliga förvaltningsuppgifter används i grundlagen i en relativt vidsträckt bemärkelse, så att det omfattar uppgifter som hänför sig till t.ex. verkställigheten av lagar samt beslutsfattande om enskilda personers och sammanslutningars rättigheter, skyldigheter och förmåner. Enligt motiveringen till 124 § i grundlagen och grundlagsutskottets tolkningspraxis hänvisar offentliga förvaltningsuppgifter till en vidare helhet än utövning av offentlig makt. I grundlagsutskottets utlåtande GrUU 26/2017 rd (s. 48) förklaras i form av exempel de uppgifter som utskottet har betraktat som offentliga förvaltningsuppgifter.
Den föreslagna bestämmelsen ska således tillämpas även på de privata aktörer som direkt med stöd av lag eller på grund av ett lagstadgat uppdrag sköter offentliga förvaltningsuppgifter. Det behöver inte föreskrivas separat om detta i de lagar som gäller uppgifterna i fråga, utan den föreslagna bestämmelsen blir tillämplig enligt när det är fråga om skötseln av en offentlig förvaltningsuppgift. Exempelvis universitet och yrkeshögskolor sköter i någon mån offentliga förvaltningsuppgifter. Många av dessa uppgifter, såsom bedömning av studier, behandling av ansökningar om rättelser, studerandedisciplin är ändå inte sådana åtgärder som har särskild betydelse för samerna. Exempelvis Uleåborgs universitets fullgörande av utbildningsansvaret som gäller utbildning i samiska kan däremot vara förenat med åtgärder som har särskild betydelse för samerna och där universitetet således har samarbetsskyldighet och förhandlingsplikt.
Det finns bestämmelser om hörande av sametinget även i speciallagstiftning (se sidan 27 i propositionen). Om speciallagstiftning innehåller bestämmelser om ett ännu mer långtgående förfarande ska detta förfarande iakttas. En förpliktelse någon annanstans i lagstiftningen att begära utlåtande av sametinget i ett visst ärende undanröjer inte myndighetens förpliktelse att förhandla med sametinget, om samtinget anser att utlåtandeförfarandet inte räcker till för att trygga samernas rättigheter. Förpliktelsen för myndigheter och andra som sköter offentliga förvaltningsuppgifter att förhandla med sametinget påverkar inte deras på annan lagstiftning baserade förpliktelser att förhandla med andra aktörer. Exempelvis enligt 53 § i renskötsellagen ska statens myndigheter vid planering av åtgärder som gäller statens marker och väsentligt inverkar på renskötseln förhandla med företrädare för det berörda renbeteslaget. I ärenden med anknytning till renskötseln kan myndigheten tillsammans med de berörda fundera på om det är ändamålsenligt att myndigheten för gemensamma förhandlingar med både sametinget och renbeteslagen. Trots den föreslagna samarbetsskyldigheten och förhandlingsplikten ska myndigheterna även i fortsättningen i enlighet med allmän samrådspraxis beakta även andra samiska aktörer, såsom lokala frivilligorganisationer.
Föremål för förhandlingarna kan vara ett ärende som hör till den berörda myndighetens behörighet. Vid ett ministerium kan det till exempel vara fråga om beredning av lagstiftning som gäller samerna, och vid en annan myndighet kan det vara fråga om beredningen av ett administrativt eller ekonomiskt beslut som hör till dess behörighet.
Myndigheter och andra som sköter offentliga förvaltningsuppgifter ska vara skyldiga att förhandla i syfte att uppnå enighet med eller samtycke från sametinget. Med denna formulering försöker man säkerställa att det förs genuina förhandlingar med målet att hitta en gemensam lösning, och inte bara för att uppfylla formkravet för beslutsfattande. Kravet på syfte att uppnå enighet förutsätter direkt växelverkan mellan sametinget och myndigheten. Båda parterna ska i förhandlingarna ge en motiverad syn på det ärende som är föremål för förhandlingar samt ge sin syn på motpartens ståndpunkt för att det ska vara fråga om egentliga förhandlingar. Till exempel enbart informerande om det aktuella ärendet är inte sådana förhandlingar som avses i bestämmelsen. Att sametinget framför sin syn på ett visst ärende utan diskussion om ämnet eller grunder för sametingets ståndpunkt är inte heller sådana förhandlingar som avses i bestämmelsen. Nya förhandlingar kan behöva ordnas, om den ena parten inte kan ta ställning till den andra partens ståndpunkter i förhandlingarna.
Kravet på att förhandla i syfte att uppnå enighet med eller samtycke från sametinget betyder dock inte att sametinget genom sina egna beslut eller till exempel genom att vara passiv har rätt att hindra en myndighet från att fatta beslut i ett ärende som hör till dess behörighet. Syftet att uppnå enighet med eller samtycke från sametinget betyder inte heller att enighet eller samtycke alltid kan uppnås. En myndighet kan ha godtagbara grunder för sitt agerande också i ett sådant fall där sametinget uttryckligen motsätter sig en åtgärd. Myndigheten kan vara skyldig att förhandla om ett ärende som hör till dess behörighet också med andra aktörer eller måste sammanjämka flera berörda parters olika intressen, till exempel i vissa planeringsprocesser inom miljölagstiftningens område. I ett visst ärende kan myndigheten också bli tvungen att väga olika grundläggande fri- och rättigheter och mänskliga rättigheter mot varandra och försöka sammanjämka olika människors eller gruppers grundläggande och mänskliga rättigheter. Efter förhandlingarna fattas beslut om det ärende som är föremål för förhandlingar av den behöriga myndigheten med stöd av sin lagstadgade behörighet. Oftast är det möjligt att överklaga beslutet hos domstol. Eventuell kränkning av förhandlingsplikten kan då vara en besvärsgrund i sig. Sametinget har således inte allmän vetorätt i förhandlingarna, även om enighet eller samtycke är målet för förhandlingarna. Förhandlingarna avslutas antingen med att man uppnår enighet eller samtycke eller med att enighet eller samtycke inte kan uppnås ens genom att fortsätta diskussionerna. Förhandlingarna fortsätter så länge som parterna bedömer att det är möjlighet att uppnå enighet i ärendet. I förslaget till 9 a § ingår närmare bestämmelser om myndigheternas skyldighet att beakta samernas rättigheter. Myndigheterna ska beakta samernas rättigheter också i det fallet att det av någon orsak inte förs förhandlingar enligt 9 § i ett visst ärende.
Förhandlingsplikten gäller lagstiftning, administrativa beslut och andra åtgärder som kan ha särskild betydelse för samerna. Att lagstiftning, administrativa beslut och andra åtgärder nämns betyder att samarbetsskyldigheten och förhandlingsplikten kan gälla många olika typer av verksamhet. Det har ingen betydelse vilken typ av verksamhet det är fråga om, utan det viktiga är huruvida verksamheten har särskild betydelse för samerna. När myndigheter och andra som sköter offentliga förvaltningsuppgifter planerar verksamhet och tidtabell är det skäl att beakta eventuella förhandlingar med sametinget. Med särskild betydelse hänvisas i bestämmelsen framför allt till projekt som uttryckligen gäller samerna eller som särskilt kan påverka samernas språk eller kultur eller deras ställning eller rättigheter som urfolk. I praktiken är sådana i synnerhet lagberedningsprojekt som gäller samerna. I sådana projekt ska sametinget vara representerat i lagberedningen ända från början (GrUU 40/2009 rd). Projekt som allmänt gäller alla som omfattas av den finländska rättskipningen har däremot i allmänhet inte sådan särskild betydelse för samerna som avses i förslaget. Ett beslut eller en åtgärd kan dock ha särskild betydelse för samerna till exempel om projektet eller åtgärden i praktiken påverkar tillgodoseendet av samernas rättigheter, till exempel deras rätt att bedriva sina traditionella näringar. Enbart en teoretisk möjlighet att ett visst ärende kan ha särskild betydelse för samerna betyder ännu inte att förhandlingsplikt uppkommer. Bedömningen av om ett visst projekt har särskild betydelse för samerna förutsätter kunskap om både projektet och samernas rättigheter och ställning. Av dessa orsak måste hänsyn tas till sametingets åsikt om ett visst projekt har särskild betydelse för samerna. Ett administrativt beslut och en åtgärd kan ha särskild betydelse för samerna oberoende av vem som genomför åtgärden. Sådana åtgärder kan vara till exempel av myndigheterna beviljade tillstånd genom vilka det är tillåtet att vidta åtgärder inom hembygdsområdet eller i dess omedelbara närhet. Till exempel när det gäller tillstånd att ordna gymnasieutbildning kan saken har särskild betydelse för samerna, om gymnasiet i fråga verkar inom samernas hembygdsområde. Ärenden som påverkar endast eller i huvudsak samerna är ärenden som klart har särskild betydelse för samerna. Markanvändning och användning av naturresurser i samernas hembygdsområde är ett annat exempel på ärenden som klart har särskild betydelse för samerna. Dessutom är det möjligt att en viss del av ett omfattande projekt särskilt påverkar samerna, varvid samarbetsskyldigheten och förhandlingsplikten gäller denna del av projektet. Det är också möjligt att det under den första förhandlingen framgår att ett visst projekt inte har särskild betydelse för samerna, och då finns ingen förpliktelse att fortsätta med samarbetet och förhandlingarna. På motsvarande sätt kan ett projekt som inletts tidigare ändras så att det ändå har särskild betydelse för samerna och då uppkommer samarbetsskyldighet och förhandlingsplikt.
Enligt den föreslagna bestämmelsen ska förhandlingar föras också om andra projekt eller åtgärder som ska genomföras på samernas hembygdsområde än de som avses i den gällande lagen. Utöver dessa omfattar bestämmelsen sådana projekt vilkas verkan sträcker sig till samernas hembygdsområde, även om de i sig genomförs utanför hembygdsområdet. Exempelvis kan verkan av åtgärder som hänför sig till miljö och markanvändning sträcka sig till hembygdsområdet oberoende av den egentliga geografiska plats där projekten genomförs.
Förhandlingar ska oberoende av det geografiska kriteriet föras också om andra åtgärder som särskilt påverkar samernas rättigheter som urfolk. Sådana kan i synnerhet vara åtgärder som gäller samiska språket. Rätten att få undervisning i samiska utanför hembygdsområdet är en fråga som på ett särskilt sätt påverkar samernas ställning som urfolk. Förhandlingar ska därmed föras om sådana frågor oberoende av om projektet har några direkta verkningar på samernas hembygdsområde. Åtgärden ska enligt förslaget särskilt påverka samernas språk eller kultur eller deras ställning eller rättigheter som urfolk för att ärendet ska omfattas av den föreslagna samarbetsskyldigheten och förhandlingsplikten. Sådana traditionella näringar som renskötsel, jakt och fiske, bärplockning och hantverk (Duodji), även när de utövas i modern form, har traditionellt ansetts höra till den samiska kulturformen (se till exempel GrUU 32/2010 rd). I praktiken ska samarbetsskyldigheten och förhandlingsplikten liksom i nuläget omfatta i synnerhet projekt och åtgärder som gäller användning av mark- och vattenområden och planering av användningen, bedrivande av näringar där mark- och vattenområden utnyttjas samt undervisning i eller återupplivande av de samiska språken och samekulturen eller projekt och åtgärder som gäller service på samiska. I princip gäller samarbetsskyldigheten och förhandlingsplikten inte enskilda samers förvaltningsärenden eller ärenden som behandlas i domstolar.
Myndigheternas skyldighet att förhandla i syfte att uppnå enighet eller samtycke sträcker sig också till frågan om vilka ärenden som omfattas av samarbetsskyldigheten och förhandlingsplikten. Initiativ till förhandlingar kan också komma från sametinget. Oberoende av om förhandlingar enligt 9 § förs om ett visst ärende, är det myndigheternas skyldighet att trygga samernas rättigheter.
I det gällande 1 mom. ingår en förteckning över de ärenden som omfattas av samarbetsskyldigheten. Det föreslås att förteckningen ses över. Förteckningen konkretiserar vilka ärendegrupper förhandlingsplikten och samarbetsskyldigheten omfattar och hjälper att identifiera vilka ärenden skyldigheten gäller. Förteckningen är inte uttömmande utan enligt den sista punkten gäller samarbetsskyldigheten också något annat motsvarande ärende som har inverkan på samernas språk eller kultur eller deras ställning eller rättigheter som urfolk. Förteckningen begränsar alltså inte i något avseende tillämpningsområdet för förhandlingsplikten eller samarbetsskyldigheten, utan bestämmelsen ska tillämpas på alla åtgärder som ska vidtas på eller vars verkan sträcker sig till samernas hembygdsområde eller som särskilt kan påverka samernas språk eller kultur eller deras ställning eller rättigheter som urfolk. Grundlagsutskottet har ansett det motiverat att bevara förteckningen med exempel i bestämmelsen på vilka ärenden som omfattas av samarbetsskyldigheten (GrUB 12/2014 rd).
Det föreslås att ordalydelsen i 1 punkten i förteckningen ändras så att den börjar motsvara det begrepp som används numera, dvs. i stället för samhällsplanering nämns områdesanvändning i punkten. Det föreslås att 2 punkten utökas med genomförande av skyddsåtgärder, med beaktande av den betydelse som användningen av mark- och vattenområden har för bedrivandet av samernas traditionella näringar. Till förteckningen fogas som ny 5 punkt för tydlighetens skull åtgärder som berör den biologiska mångfalden och klimatförändringen med beaktande av deras särskilda inverkan för samerna, bland annat för möjligheterna att bedriva traditionella näringar. Denna ändring är i linje med både den nya naturvårdslag och den klimatlag som håller på att beredas. I klimatfrågor kan förhandlingsplikt uppkomma förutom genom beredningen av den egentliga klimatlagstiftningen även genom till exempel klimatplaner som kommunerna bereder och som gäller samernas hembygdsområde eller olika klimatstrategier eller klimatprojekt som grundar sig på sektorlagstiftning eller regeringsprogram. Beträffande förhandlingsplikten som gäller den biologiska mångfalden och klimatförändringen bör särskild uppmärksamhet fästas vid de sammantagna konsekvenserna samt vid betydelsen av mångfaldens arktiska dimension för att trygga och främja samernas språk och kultur samt deras rättigheter. Den nuvarande 5 punkten indelas i en ny 6 punkt om undervisning och en 7 punkt om social- och hälsovårdstjänster. Det föreslås att 6 punkten om undervisningen på samiska och i samiska språket utvidgas så att den motsvarar undervisningsmyndigheternas praxis att förhandla med sametingen om även andra ärenden än enbart sådana som hänför sig till skolundervisningen. Småbarnspedagogiken fogas till samma punkt som en ny sak med beaktande av småbarnspedagogikens betydelse för överföringen av samiska språket och den samiska kulturen till följande generationer. Utöver utvecklande av social- och hälsovårdstjänster på samiska fogas till den nya 7 punkten tillhandahållande av dessa tjänster. Förhandlingar ska föras med jämna mellanrum om tillhandahållande av service på samiska också i det fallet att utvecklande av servicen inte ingår i myndigheternas planer. Som ny 8 punkt föreslås tryggande och utvecklande av sametingets resurser och övriga verksamhetsförutsättningar. Förhandlingsplikten gäller således bland annat väsentliga ändringar i finansieringen, lagstiftningen och den administrativa ramen för sametinget. Vid tillämpningen av bestämmelsen bör man beakta att budgetmakten tillkommer riksdagen. Den nuvarande 6 punkten blir ny 9 punkt. I övrigt förblir förteckningen oförändrad.
Jämfört med ett remiss- eller hörandeförfarande är förhandlingsförfarandet ett mer långtgående sätt att delta i beredningen av ärenden som myndigheterna beslutar om. Förhandlingar ska därför föras även om sådana ärenden som avses i den föreslagna bestämmelsen, i vilka sametinget enligt en bestämmelse i speciallagstiftning ska ges möjlighet att ge utlåtande eller på annat sätt bli hört. Om en företrädare för sametinget till exempel deltar i arbetet i en arbetsgrupp tar inte heller det i sig bort skyldigheten att föra sådana förhandlingar med sametinget som avses i den föreslagna lagen.
Det föreslås att de gällande bestämmelserna i 2 mom. stryks som onödiga. Den skyldighet som föreslås i 1 mom. gäller myndigheter och dem som sköter offentliga förvaltningsuppgifter och sametinget har ingen skyldighet att delta i förhandlingarna. En myndighet eller någon annan som sköter en offentlig förvaltningsuppgift kan i ärenden som hör till dess behörighet fortsätta behandlingen av ärendet, om sametinget inte deltar i förhandlingarna eller inte anser förhandlingarna nödvändiga.
9 a §.Beaktande av samernas rättigheter i verksamhet utförd av myndigheter och andra som sköter offentliga förvaltningsuppgifter. I lagen föreslås en ny paragraf om beaktande av samernas rättigheter i verksamhet utförd av myndigheter och andra som sköter offentliga förvaltningsuppgifter. Bestämmelsen gäller åtgärder enligt 9 § som vidtas av myndigheter och andra som sköter offentliga förvaltningsuppgifter, dvs. åtgärder som kan ha särskild betydelse för samerna. Det är fråga om en allmän bestämmelse som konkretiserar vad som i praktiken förutsätts av myndigheter och andra som sköter offentliga förvaltningsuppgifter för att trygga samernas grundläggande fri- och rättigheter och mänskliga rättigheter. I bestämmelsen har det beaktats att 22 § i grundlagen också förutsätter aktiva åtgärder av myndigheterna för att trygga de grundläggande fri- och rättigheterna och de mänskliga rättigheterna. Faktiskt tillgodoseende av de grundläggande fri- och rättigheterna förutsätter ofta aktiva åtgärder från det allmännas sida till exempel för att skydda de grundläggande fri- och rättigheterna från utomståendes kränkningar eller för att skapa faktiska förutsättningar för utövande av de grundläggande fri- och rättigheterna. Enligt grundlagsutskottet (GrUU 15/2018 rd) hör till de viktigaste metoderna att stifta lagar som tryggar och preciserar utövningen av de grundläggande fri- och rättigheterna (se RP 309/1993 rd och GrUU 26/2017 rd). I bestämmelsen har även beaktats bland annat artikel 27 i MP-konventionen, av vilken följer att myndigheterna inte får förvägra samerna rätten att i gemenskap med andra medlemmar av sin grupp ha sitt eget kulturliv, att bekänna sig till och utöva sin egen religion eller att använda sitt eget språk. Samerna har språklig och kulturell autonomi samt rätt att påverka bevarandet och utvecklandet av språket och kulturen, vilket förutsätter att de deltar i beslutsfattandet och att förhandlingar förs. Till den samiska kulturen hör bland annat samernas traditionella näringar, såsom jakt, fiske och renskötsel inklusive moderna sätt att utöva dessa näringar. En helhet som ska behandlas under förhandlingarna är de i 9 a § avsedda omständigheterna som hör till myndigheternas omsorgsplikt, till exempel huruvida myndigheternas planerade åtgärder enligt 1 mom. är korrekta och tillräckliga. Att ärendena planeras och bereds så att samernas rättigheter som urfolk beaktas bättre än tidigare redan innan samarbetsskyldigheten och förhandlingsplikten genomförs, kan i enskilda fall minska antalet ärenden som man behöver förhandla om, underlätta förhandlingarna samt förbättra slutresultatet av förhandlingarna och samarbetet.
Enligt 1 mom. 1 och 2 punkten i den föreslagna bestämmelsen ska myndigheter och andra som sköter offentliga förvaltningsuppgifter vid planeringen och genomförandet av åtgärder som avses i 9 § med de medel som står till förfogande dels främja tillgodoseendet av samernas rättigheter och dels förhindra åtgärdernas negativa effekter för tillgodoseendet av samernas rättigheter. Fullgörande av skyldigheten förutsätter att myndigheterna är medvetna om samernas rättigheter och beaktar dem i sin verksamhet. Fullgörande av skyldigheten förutsätter vidare att möjligheterna att främja samernas rättigheter identifieras och utnyttjas i myndigheternas verksamhet och å andra sidan att man bland de tillbudsstående alternativen väljer ett som orsakar så liten olägenhet som möjligt för tillgodoseendet av samernas rättigheter. Myndigheterna och andra som sköter offentliga förvaltningsuppgifter ska sträva efter att välja mellan olika sätt att genomföra en viss åtgärd eller ett visst projekt så att tillgodoseendet av samernas rättigheter kan tryggas på det sätt som grundlagen förutsätter och utvecklandet av dem fortfarande främjas. Myndigheter och andra som sköter offentliga förvaltningsuppgifter prövar vilka åtgärder som behövs för att minska och förhindra olägenheter, om det framgår att den planerade verksamheten orsakar negativa konsekvenser för samernas språk eller kultur, inklusive idkande av traditionella näringar. Bland annat under förhandlingar med sametinget kan myndigheter och andra som sköter offentliga förvaltningsuppgifter få även den information som behövs för denna prövning. Genom den omsorgsplikt som ingår i momentet vill man betona myndigheternas ansvar att agera så att inga olägenheter uppstår och så att samernas rättigheter som urfolk kan tryggas. Formuleringen ”med de medel som står till förfogande” betyder ändå inte att man i varje situation borde välja de alternativ som bäst främjar samernas rättigheter eller inte orsakar några som helst olägenheter för tillgodoseendet av samernas rättigheter. I vissa situationer kan det vara motiverat att välja ett alternativ som orsakar ringa olägenheter med beaktande av bland annat de grundläggande fri- och rättigheterna och de mänskliga rättigheterna och andra omständigheter som ska beaktas i ärendet. Av förslaget till 2 mom. framgår att det inte i alla situationer är förbjudet att orsaka ringa olägenheter, men myndigheterna ska sträva efter att främja samernas rättigheter och minska olägenheterna av sin verksamhet.
I 2 mom. föreslås en ny allmän bestämmelse om i vilka situationer myndigheter och andra som sköter offentliga förvaltningsuppgifter genom sina åtgärder får orsaka mer än ringa olägenheter för samernas rätt att bevara och utveckla sitt språk och sin kultur. Bestämmelsen garanterar att de materiella skyldigheter som följer av både grundlagen och MP-konventionen fullgörs. I formuleringen av bestämmelsen har man beaktat samernas grundläggande fri- och rättigheter och mänskliga rättigheter samt det allmännas skyldighet att trygga de grundläggande fri- och rättigheterna och de mänskliga rättigheterna. Bestämmelsen anger en ram för myndigheternas verksamhet som orsakar olägenheter för samernas rättigheter. Utgångspunkten för myndigheternas verksamhet ska vara att allas grundläggande fri- och rättigheter och mänskliga rättigheter respekteras. De grundläggande fri- och rättigheterna och de mänskliga rättigheterna är minimirättigheter, vilket betyder att myndigheterna kan främja tillgodoseendet av rättigheterna mera än vad till exempel grundlagen förutsätter. I vissa situationer kan det dock vara omöjligt för en myndighet att trygga alla rättigheter fullt ut och en myndighet kan också bli tvungen att väga mellan olika grundläggande fri- och rättigheter och mänskliga rättigheter. Bestämmelsen förbjuder mer än ringa olägenheter, om det inte med tanke på de grundläggande fri- och rättigheterna och de mänskliga rättigheterna finns ett godtagbart mål för åtgärden och metoderna för att uppnå målet är proportionerliga när det gäller att tillgodose ett vägande samhälleligt behov. Målet för en åtgärd som orsakar olägenheter får inte stå i konflikt med de grundläggande fri- och rättigheterna eller de mänskliga rättigheterna. Det står klart att till exempel strävan efter att trygga tillgodoseendet av någon annan grundläggande fri- eller rättighet eller mänsklig rättighet kan vara ett sådant godtagbart mål som avses i bestämmelsen. Exempel miljögrundrättigheten gäller alla, också samerna, och beaktande av miljögrundrättigheten kan således vara ett sådant godtagbart mål som avses i bestämmelsen. Ett godtagbart mål berättigar ändå inte i sig att orsaka mer än ringa olägenheter, utan en ytterligare förutsättning är att metoderna för att uppnå det godtagbara målet är proportionerliga när det gäller att tillgodose ett vägande samhälleligt behov. Åtgärden ska med andra ord vara nödvändig för att uppnå det godtagbara målet och även i övrigt förenlig med proportionalitetskravet, så att olägenheterna för samernas rättigheter blir mindre än den faktiska nytta som åstadkoms genom åtgärden när det godtagbara målet uppnås. Åtgärder som orsakar mer än ringa olägenheter är tillåtna bara om målet inte kan uppnås med metoder som ingriper mindre i samernas rättigheter. Man får med andra ord inte orsaka onödiga olägenheter. Inskränkningarna får inte gå längre än vad som kan motiveras med beaktande av den konkreta nyttan för ett samhälleligt intresse som ligger bakom inskränkningen i relation till det rättsgoda som ska inskränkas, dvs. de konkreta olägenheter som nödvändigtvis orsakas tillgodoseendet av samernas rättigheter. Vid lagberedning ska man dessutom beakta grundlagsutskottets ännu noggrannare allmänna förutsättningar för att inskränka de grundläggande fri- och rättigheterna (GrUB 25/1994 rd, s. 4—5), vilka har beaktats i tillämpliga delar i formuleringen av den föreslagna bestämmelsen. Som ringa olägenhet kan betraktas till exempel en olägenhet som orsakas en enskild same och som inte har någon betydelse för samernas kollektiva rättigheter. Också en geografiskt eller tidsmässigt mycket begränsad olägenhet som inte har någon betydelse för tillgodoseende av samernas rättigheter kan betraktas som ringa. Orsakande av större olägenheter än så ska med andra ord i princip vara förbjudet, om inte kriterierna enligt 2 mom. uppfylls.
I 2 mom. ingår också en allmän bestämmelse om den absoluta gränsen för olägenheter som myndigheterna orsakar. Enligt den bestämmelsen får myndigheter och andra som sköter offentliga förvaltningsuppgifter inte i någon situation orsaka betydande olägenheter för samernas rätt att som urfolk bevara och utveckla sitt språk och sin kultur inklusive sina traditionella näringar. Orsakandet av en betydande olägenhet kan försämra samernas förutsättningar att utöva sitt språk, sin kultur och sina traditionella näringar på ett sätt som tryggats i grundlagen och i internationella människorättskonventioner. Människorättskommittén har i sin tolkningspraxis för artikel 27 som gäller saken i MP-konventionen betonat förhandlingar om planer som vid behov ska anpassas till kraven i artikeln, kumulativt beaktande av olika myndigheters verksamhet och åtgärder som vidtagits under olika tidpunkter samt en övergripande konsekvensbedömning. Myndigheterna har i samtliga fall en grundlagsenlig skyldighet att se till att de grundläggande fri- och rättigheterna och de mänskliga rättigheterna tillgodoses. Bestämmelsen ska tolkas och tillämpas på ett för de grundläggande fri- och rättigheterna gynnsamt sätt och med beaktande av FN:s människorättskommittés praxis när det gäller artikel 27 i MP-konventionen. (GrUU 32/2010 rd, s. 10). Tröskeln för betydande olägenheter får således inte sättas för högt. Åtgärder som orsakar betydande olägenheter kan anses inskränka kärnområdet för de grundläggande fri- och rättigheterna och de mänskliga rättigheter, vilket inte är godtagbart i någon situation. Det är inte tillåtet att ingripa i de grundläggande fri- och rättigheterna i sådan utsträckning att det omintetgör en grundläggande rättighets kärninnehåll. Sådana åtgärder får inte vidtas ens med sametingets samtycke med beaktande av det allmännas skyldighet att trygga de grundläggande fri- och rättigheterna och de mänskliga rättigheterna. Tröskeln för betydande olägenheter ska vägas i varje enskilt fall genom att man på ett övergripande sätt beaktar övriga tidigare, nuvarande samt planerade åtgärder på området vilkas kumulativa verkningar myndigheterna måste bedöma (Jouni Länsman and Eino Länsman v. Finland, No. 1023/2001, CCPR/C/83/D/1023/2001, 17.3.2005). Klart förbjudna är till exempel tvångsförflyttningar av samer trots sametingets eventuella förhandsmedgivande. Också åtgärder som i praktiken hindrar bedrivandet av samernas traditionella näringar i framtiden strider mot denna bestämmelse samt samernas grundläggande fri- och rättigheter och mänskliga rättigheter. Exempelvis deponering av farligt avfall på samernas hembygdsområde kan äventyra möjligheterna att utöva den samiska kulturen i framtiden och strider således mot den föreslagna bestämmelsen.
Enligt FN:s människorättskommitté innebär ovannämnda artikel 27 i MP-konventionen bland annat skyldighet att planera och genomföra ekonomiska åtgärder så att samernas näringar, såsom renskötsel, förblir ekonomiskt lönsamma (Länsman m.fl. mot Finland, 26.10.1994, klagomål nr 511/1992). En åtgärd som leder till att renskötsel inte längre är ekonomiskt lönsam kan alltså anses orsaka betydande olägenheter på det sätt som avses i bestämmelsen. Med tanke på den samiska kulturens fortsatta livskraft är det särskilt inom samernas hembygdsområde viktigt att myndigheternas verksamhet är ekologiskt hållbar. Av denna orsak kan till exempel åtgärder som äventyrar den biologiska mångfalden eller miljön också äventyra utövandet av samernas traditionella näringar och därmed orsaka betydande olägenheter. Även omfattande skogsavverkningar på områden som är viktiga för samernas renskötsel kan orsaka betydande olägenheter. Norges högsta domstol har ansett att byggandet av vindkraftverk på vinterbetesmarker som är viktiga för renskötseln orsakade betydande olägenheter för renskötarnas rätt att utöva sin kultur i Fosenområdet. Detta kränkte renskötarnas på artikel 27 i MP-konventionen grundade rättigheter. Byggandet av vindkraftverken ledde till behov av att ordna vinterutfodring av renarna. Ersättandet av kostnaderna för vinterutfodring av renarna ansågs ändå inte undanröja kränkningen av artikel 27 bland annat därför att ordnandet av vinterutfodring är förenat med många osäkerhetsfaktorer (dom HR-2021-1975-S i målet Fosen, 11.10.2021).
Vid bedömningen av åtgärder som påverkar möjligheterna att utöva de samiska språken och den samiska kulturen måste man beakta hur rättigheterna tillgodoses i nuläget. Vid bedömningen av åtgärderna inverkan på till exempel de samiska språken måste man beakta att enaresamiska och skoltsamiska är hotade språk och därför kan redan en relativt begränsad åtgärd försämra situationen för ett språk och därmed orsaka betydande olägenheter. I vissa situationer kan försummelse att tillgodose samernas rättigheter i sig orsaka betydande olägenheter, trots att myndigheten inte aktivt försämrar situationen. Om nivån på tillgodoseendet av samernas rättigheter är svag på ett visst livsområde kan det förutsätta särskilda åtgärder och att myndigheten beaktar samernas rättigheter till exempel i en plan eller ett åtgärdsprogram. Om en svag situation när det gäller tillgodoseendet av samernas rättigheter inte beaktas kan detta i sig orsaka betydande olägenheter. Exempelvis klimatförändringen kan äventyra möjligheterna att bedriva samernas traditionella näringar i framtiden, om inte klimatförändringen bekämpas aktivt, och försummelse att beakta rättigheterna i detta sammanhang kan i sig orsaka betydande olägenheter. Det allmänna är skyldigt att med aktiva åtgärder skapa faktiska förutsättningar att utöva de grundläggande rättigheterna, till exempel genom att skapa förutsättningar för samerna som urfolk att utöva och utveckla sin kultur och sitt språk. Detta måste beaktas när man bedömer om en viss åtgärd eller försummelse av den orsakar betydande olägenheter.
Det föreslagna 3 mom. innehåller en ny allmän bestämmelse om bedömning av konsekvenserna av åtgärder som vidtas av myndigheter och andra som sköter offentliga förvaltningsuppgifter. Det är fråga om en miniminivå på konsekvensbedömningen, som säkerställer att myndigheter och andra som sköter offentliga förvaltningsuppgifter kan beakta samernas grundläggande fri- och rättigheter och mänskliga rättigheter i sin verksamhet. För att identifiera eventuella skadliga konsekvenser av åtgärderna ska myndigheter och andra som sköter offentliga förvaltningsåtgärder bedöma åtgärdens konsekvenser för samernas rätt att bevara och utveckla sitt eget språk och sin egen kultur inklusive sina traditionella näringar. Utan kunskap om åtgärdernas konsekvenser kan en myndighet inte uppfylla sina förpliktelser enligt 1 och 2 mom. Konsekvensbedömningens omfattning påverkas av ärendets natur och huruvida det beretts korrekt. I den utsträckning det finns bestämmelser om konsekvensbedömning i någon annan lag, ska de iakttas. Bland annat i förhandlingar med sametinget kan myndigheter och andra som sköter offentliga förvaltningsuppgifter få information om konsekvenserna för samerna av en planerad åtgärd eller av olika alternativ. Samernas traditionella kunskap innehas bara av samerna, och i anslutning till denna kan mer information fås från sametinget. Dessutom besitter sametinget värdefull kunskap och erfarenhet av lokalsamfund och konsekvenserna för samerna i praktiken. Ansvaret för att en åtgärds konsekvenser utreds och beaktas tillräckligt vilar dock på myndigheterna och andra som sköter offentliga förvaltningsuppgifter. I vilken omfattning utredningen om konsekvenser ska göras beror på åtgärdens natur. Förslaget till 3 mom. innehåller också en förpliktelse att vid bedömningen beakta de sammantagna konsekvenserna av olika myndigheters verksamhet och åtgärder som vidtagits vid olika tidpunkter. Myndigheterna ska beakta att en enstaka planerad åtgärd inte nödvändigtvis ensam överskrider tröskeln för betydande eller mer än ringa olägenheter, men när dess konsekvenser läggs till åtgärder som tidigare vidtagits och andra åtgärder som planeras exempelvis på ett visst område, kan tröskeln för betydande olägenheter överskridas. När en myndighet överväger att bevilja tillstånd för en viss åtgärd bedömer den till exempel ur den berörda samegemenskapens synvinkel eller samernas synvinkel överlag huruvida samekulturen och de traditionella näringarnas tillstånd i ett visst område tål nya försämringar och kan tillstånd beviljas med beaktande av skyldigheterna enligt 1 och 2 mom. Även de sammantagna konsekvenserna av andra projekt till exempel inom ett visst område inverkar på vad som är ett tillräckligt kunskapsunderlag och hur omfattande konsekvensbedömning som behövs. Det väsentliga är inte att man till exempel tidsmässigt så stor utsträckning som möjligt utreder tidigare åtgärder som påverkar saken eller nuläget, utan att myndigheten eller någon annan som sköter offentliga förvaltningsuppgifter strävar efter att beakta nuläget som en helhet med avseende på tillgodoseendet av samernas rättigheter, dvs. vidare än med avseende på en viss verksamhet som bedrivs av en viss myndighet. För att uppfatta helheten med avseende på tillgodoseendet av samernas rättigheter kan också åtgärder som genomförts och som planeras av andra myndigheter vara betydelsefulla. Genom konsekvensbedömning kan myndigheten eller någon annan som sköter offentliga förvaltningsuppgifter skapa sig en mer övergripande bild av hur dess egna åtgärder påverkar tillgodoseendet av samernas rättigheter. När en myndighet planerar ett projekt kan den utifrån konsekvensbedömningen träffa de val som 1 mom. förutsätter, vilket i sig kan minska behovet av att föra förhandlingar enligt 9 §. För att identifiera en viss åtgärds konsekvenser för samernas rättigheter som urfolk förutsätts ofta kännedom om samernas eget språk och egen kultur, och därför kan samarbete med sametinget och i ärenden som gäller renskötsel även med renbeteslagen i området behövas vid utredandet av konsekvenserna.
Lagstiftning som gäller olika sektorer innehåller en del bestämmelser om till exempel konsekvensbedömning och förbud mot att försämra samernas rättigheter (på sidorna 31—32 i propositionen finns exempel på försämringsförbud som ingår i sektorlagstiftningen). Till de delar som sektorslagstiftningen innehåller mer långtgående krav på till exempel konsekvensbedömning ska de bestämmelserna iakttas. Exempelvis Lainkirjoittajan opas (http://lainkirjoittaja.finlex.fi/12-yleislait-ja-eraat-yleiset-saantelyt/12-2/?q=edellytt%C3%A4%C3%A4%20painavaa#jakso-12-2-7) innehåller information om förhållandet mellan allmän lag och speciallag.
När speciallagstiftning om förbud mot att försämra samernas rättigheter och konsekvensbedömning utvecklas är det önskvärt att miniminivån enligt denna bestämmelse beaktas. Tills speciallagstiftningen har harmoniserats helt och hållet så att nivån på skyddet av samernas rättigheter åtminstone överensstämmer med nivån i denna bestämmelse är strävan att lösa eventuella spänningar tolkningsvägen. Även för tillämpningen av speciallagstiftningen gäller att tolkningen ska vara positiv för de grundläggande fri- och rättigheterna och de mänskliga rättigheterna.
9 b §.Förfarande vid samarbete och förhandlingar. I lagen föreslås en ny bestämmelse om förfarandet vid samarbete och förhandlingar. Den gällande 9 § innehåller inga bestämmelser om det förfarande som ska iakttas vid förhandlingar. Syftet med de föreslagna procedurbestämmelserna är att säkerställa att principen om fritt och informerat förhandssamtycke uppfylls vid samarbete och förhandlingar. Syftet med den föreslagna bestämmelsen är att styra förhandlingsförfarandet så att förhandlingarna om de ärenden som omfattas av samarbetsskyldigheten ska föras med sametinget ärligt och uppriktigt med ömsesidig respekt och i avsikt att trygga samernas urfolksrättigheter och inte endast formellt för att uppfylla lagens krav.
Enligt 1 mom. i den föreslagna bestämmelsen ska myndigheterna och andra som sköter offentliga förvaltningsuppgifter underrätta sametinget så snart som möjligt när de inleder sitt arbete i ärenden som avses i 9 §. Om det är fråga om verksamhet av fortgående natur, ska anmälan göras i god tid innan förhandlingar ordnas. Myndigheter och andra som sköter offentliga förvaltningsuppgifter ska således i ett så tidigt skede som möjlighet underrätta sametinget om planeringen av sådana åtgärder. Sametinget kan med stöd av lagens 5 § 2 mom. göra framställning eller väcka initiativ om inledande av förhandlingar. Också myndigheter och andra som sköter offentliga förvaltningsuppgifter kan väcka initiativ om inledande av förhandlingar. Om man i början av ett projekt inte har någon uppfattning om huruvida ärendet omfattas av 9 §, ska sametinget underrättas genast när detta har framkommit. Myndigheter och andra som sköter offentliga förvaltningsuppgifter kan lämna en fritt formulerad underrättelse, och en föregripande underrättelse kan lämnas i situationer där man inte är säker på om en viss åtgärd slutligen omfattas av 9 §. Genom myndigheternas föreslagna skyldighet att underrätta sametinget om ärenden som omfattas av förhandlingsplikten säkerställs att beredningen av ärenden som är viktiga för samernas rättigheter inte kommer som en överraskning för sametinget i slutskedet av beredningen.
I 1 mom. ingår vidare en bestämmelse enligt vilken sametinget har rätt att före förhandlingarna få en skriftlig redogörelse om ärendet, inklusive de omständigheter som avses i 9 a § och de planer som hänför sig till dem. Förutsättningen för samarbete och förhandlingar är att förhandlingsparterna har rätta och tillräckligt täckande uppgifter om det ärende som är föremål för förhandlingar och om konsekvenserna av den planerade åtgärden. Att lämna rätta och tillräckliga uppgifter innebär att myndigheten förser sametinget med de viktigaste relevanta dokumenten. När uppgifter lämnas ska bestämmelserna i lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet (621/1999) beaktas. Vidare ska myndigheterna och andra som sköter offentliga förvaltningsuppgifter före förhandlingarna sända en skriftlig redogörelse som grundar sig på tillräckliga uppgifter och utredningar över de centrala frågor som gäller den aktuella åtgärden till sametinget. Enligt bestämmelsen ska den skriftliga redogörelsen innehålla en bedömning av åtgärdens konsekvenser för samernas språk, den samiska kulturen eller samernas ställning som urfolk. Sametinget kan åter under förhandlingarna komplettera myndigheternas kunskaper om och förståelse för bland annat åtgärdens konsekvenser för tillgodoseendet av samernas rättigheter.
Enligt förslaget till 2 mom. ska sametinget ges en skälig tid för att förbereda sig inför förhandlingarna. Sametinget ska ha möjlighet att behandla ärendet i sina egna organ enligt vilken typ av ärende det handlar om. Typen av ärende och ärendets skyndsamhet inverkar på vilken tid som kan betraktas som skälig. Förberedelsetiden ska vara längre för vittsyftande åtgärder som kräver lång planering. I vittsyftande ärenden kan sametingslagen kräva att ärendet behandlas på sametingets sammanträde, vilket tar tid. Den tid som sametinget ges att förbereda sig på förhandlingar i överraskande ärenden som kräver skyndsamma åtgärder kan vara mycket kort.
Det föreslagna 2 mom. innehåller också en bestämmelse om att samarbetet ska inledas och förhandlingarna föras uppriktigt och vid rätt tidpunkt så att det är möjligt att påverka ärendets slutresultat och uppnå enighet innan ärendet avgörs. Kravet på att förhandlingar ska föras uppriktigt och vid rätt tidpunkt betyder att man ska en verklig möjlighet att påverka slutresultatet under förhandlingarna. Förhandlingarna ska föras i god tid innan beslut fattas, dvs. i ett skede då det fortfarande finns en genuin möjlighet att påverka den planerade åtgärden. För att skyldigheten ska fullgöras räcker det inte nödvändigtvis att förhandlingar förs före det formella beslutsfattandet. Att förhandlingarna ska föras uppriktigt betyder att bägge parterna faktiskt och ärligt strävar efter att uppnå enighet eller sametingets samtycke.
Enligt förslaget till 3 mom. ska förhandlingarna protokollföras. I protokollet antecknas parternas synpunkter i ärendet samt resultatet av förhandlingarna. Myndigheter och andra som sköter offentliga förvaltningsuppgifter ska föra protokoll över förhandlingarna, och protokollet ska fogas till dokumentmaterialet för det ärende som varit föremål för förhandlingarna. Protokoll behöver föras också därför att förhandlingar om de administrativa ärenden som avses i den föreslagna bestämmelsen är en juridisk förutsättning för myndighetens beslutsfattande. I protokollet ska antecknas eventuell enighet som uppnåtts i ärendet och sametingets eventuella samtycke. Om enighet eller sametingets samtycke inte har uppnåtts i ärendet, ska i protokollet antecknas eventuella avvikande uppfattningar, motiveringen till dem samt förhandlingsparternas synpunkter i ärendet. I protokollet antecknas bland annat varför ett visst krav från sametingets sida inte har kunnat beaktas. Myndigheter och andra som sköter offentliga förvaltningsuppgifter ska alltså i mån av möjlighet följa med att man håller fast vid gemensamt överenskomna saker. Myndigheter och andra som sköter offentliga förvaltningsuppgifter ska i mån av möjlighet följa med att gemensamt överenskomna saker förverkligas och utveckla mekanismer som stödjer detta. Om myndigheter och andra som sköter offentliga förvaltningsuppgifter ändrar sin plan efter att enighet eller sametingets samtycke uppnåtts under förhandlingarna och detta leder till ett väsentligt sämre slutresultat för tillgodoseendet av samernas rättigheter, behövs nya förhandlingar.
Det viktiga är att förfarandet möjliggör uppriktiga diskussioner som genuint syftar till enighet mellan så jämbördiga förhandlingsparter som möjligt. Tillräckliga förberedelser och deltagande i förhandlingarna förutsätter att sametinget har tillgång till tillräckliga resurser.
En myndighet som är verksam på samernas hembygdsområde eller som annars ofta behandlar ärenden som gäller samer kan komma överens med sametinget om allmänna förfaranden i anknytning till förhandlingarna. Förfarandet vid Forststyrelsens regionala byrå i Lappland att förhandla med sametinget dels om de allmänna principerna för förhandlingar och dels om enskilda ärenden kan ses som ett gott förfarande. Parterna kan även sinsemellan komma överens om de praktiska detaljerna i förhandlingarna från fall till fall. I vissa ärenden kan förhandlingarna förutsätta att det ordnas flera möten. Oberoende av förhandlingar har myndigheter och andra som sköter offentliga förvaltningsuppgifter grundlagsenlig skyldiga att trygga samernas grundläggande fri- och rättigheter och mänskliga rättigheter som urfolk.
3 kap. Mandattid, organ och verksamhet
10 §.Sammansättning och mandattid. Det föreslås att paragrafens bestämmelse om tidpunkten då sametingets valperiod börjar ändras. Enligt den gällande bestämmelsen börjar valperioden i början av året efter valåret. I praktiken har den nya sammansättningen dock kommit åt att konstituera sig och inleda sitt arbete först i slutet av februari, och det gamla sametinget har hållit valårets sista sammanträde trots att ett nytt sameting redan har valts. Syftet med reformen är att förbättra demokratin bland samerna genom att göra det möjligt för det nya sametinget att konstituera sig i snabbare takt. Det föreslås att valperioden börjar redan den 1 december valåret. Valperiodens längd är även i fortsättningen fyra år. I paragrafen föreslås dessutom en liten ändring av ordalydelsen som har att göra med den föreslagna definitionen av samernas hembygdsområde i 4 §.
I 2 och 3 mom. föreslås inga ändringar.
11 §.Sametingets ordförande och vice ordförande. Det föreslås att paragrafens rubrik ändras så att den börjar motsvara bestämmelsens nya innehåll. I 1 mom. föreslås inga ändringar.
Paragrafens 2 mom. utökas med en bestämmelse om att vice ordförandena innehar sitt uppdrag som huvudsyssla. Den nuvarande lagen föreskriver endast att ordföranden innehar sitt uppdrag som huvudsyssla. Det föreslås att paragrafens rubrik ändras så att den börjar motsvara bestämmelsens nya innehåll.
12 §.Sammankallande av sammanträden. Det föreslås att 1 mom. ändras så att det uttryckligen gäller sammankallandet av sametingets sammanträde. Liksom i den gällande lagen är utgångspunkten att sametingets sammanträde beslutar när ett sammanträde ska hållas. Enligt förslaget ska ett sammanträde också sammankallas om sametingets ordförande eller styrelsen anser att det behövs. Då är det motiverat att sametingets ordförande och styrelsen kommer överens om tillräcklig förberedelse av det sammanträde som ska sammankallas. Dessutom ska ett sammanträde sammankallas, om en tredjedel av ledamöterna kräver det för behandling av ett visst ärende. Till denna del kompletteras bestämmelsen om en kvalificerad minoritets rätt att begära sammanträde genom ett omnämnande av att en kvalificerad majoritet som begär ett sammanträde ska precisera det ärende som ska behandlas vid det sammanträde som sammankallas.
I paragrafens 2 mom. föreslås en liten ändring av ordalydelsen.
13 §.Sametingets styrelse. Enligt paragrafens 1 mom. ska sametinget inom sig välja en styrelse med en ordförande och två vice ordförande samt högst fem andra ledamöter. Förslaget innebär att antalet ledamöter stiger från fyra till fem. Till momentet föreslås bli fogat ny bestämmelse enligt vilken sametinget inom sig väljer två ersättare till styrelsen. Det föreslås att det i momentet också ska nämnas att justitieministeriet ska underrättas om valet.
I 2 mom. föreslås en ändring av ordalydelsen.
I 3 mom. föreslås inga ändringar.
Enligt 4 mom. kan det i sametingets arbetsordning bestämmas om att ledamöterna i styrelsen ska inneha sina uppdrag som huvudsyssla. I arbetsordningen behövs ett omnämnande av att uppdraget sköts som huvudsyssla när styrelseledamöternas uppdrag anses förutsätta ett så fast arbete att lämplig ersättning för det inte längre är arvode enligt 17 § och annan ersättning enligt vad som närmare bestäms i den arvodesstadga som sametinget fastställer. Ett omnämnande i arbetsordningen är också en förutsättning för en deltidsanställning eller en visstidsanställning som är kortare än en mandatperiod, och som är grundad på personens uppdrag som styrelseledamot.
Det föreslås att paragrafen utökas med ett nytt 5 mom., enligt vilket en ledamot eller ersättare i valnämnden eller besvärsnämnden inte kan vara ledamot eller ersättare i sametingets styrelse. En motsvarande bestämmelse fogas till 20 § om valnämnden samt till 41 b § om besvärsnämnden i syfte att trygga valnämndens och besvärsnämndens självständighet och oberoende. Uppdraget som ledamot eller ersättare i valnämnden eller besvärsnämnden upphör direkt med stöd av lag när personen med stöd av 10 § blivit utsedd till ledamot eller ersättare i sametinget.
14 §.Övriga organ. Det föreslås att 1 mom. revideras i fråga om tillsättandet av valnämnden så att valnämnden blir ett organ som arbetar fortgående. Eftersom valnämnden ska tillsättas redan i början av valperioden, blir det mera tid att utvärdera och planera valet och sammanställa vallängden. Detta är också ägnat att minska risken att arbetet hopar sig.
I 1 mom. föreslås inga andra ändringar. Sametinget kan därmed med stöd av andra meningen i momentet även i fortsättningen tillsätta andra organ för skötseln av ärenden som hör till samernas språkliga och kulturella autonomi. Sametingets organ kan kompletteras i samma förfarande som de har tillsatts. I stället för begreppet kulturell autonomi föreslås uttrycket samernas språkliga och kulturella autonomi, på samma sätt som i grundlagen och i lagens 1 § 1 mom.
I förslaget till nytt 2 mom. föreskrivs om sametingets nya organ, besvärsnämnden för vallängdsärenden vid sametinget (besvärsnämnden), som är ett självständigt och oberoende rättskipningsorgan. Besvärsnämnden ska vara första besvärsinstans i ärenden som gäller upptagande i och avförande ur vallängden. Närmare bestämmelser om besvärsnämnden ingår i det nya 5 kap.
15 §.Utövande av befogenheter. Paragrafens rubrik ändras så att den bättre motsvarar det huvudsakliga innehållet.
Det föreslås att det nämns särskilt i 1 mom. att sametingets sammanträde är ett organ som utövar tingets befogenheter vid sidan om sametingets styrelse och övriga organ. I momentet föreslås dessutom små ändringar av ordalydelsen. Enligt förslaget ska sametingets sammanträde samt styrelse och övriga organ utöva tingets befogenheter så som föreskrivs i sametingslagen och bestäms i arbetsordningen för sametinget.
I 2 mom. föreslås en ny bestämmelse genom vilken sametingets sammanträde förbehålls befogenheterna i vissa frågor. Enligt förslaget fattar sametingets sammanträde beslut om principiellt viktiga och vittsyftande frågor, om inte något annat följer av ärendets brådskande natur. Förslaget motsvarar i sak de nuvarande bestämmelserna (godkända vid sametingets sammanträde 21.12.2015) om saken i sametingets arbetsordning. Enligt 4 § 3 punkten i arbetsordningen har sammanträdet som uppgift att godkänna sametingets principiellt viktiga och vittsyftande initiativ, förslag, utlåtanden och övriga ställningstaganden. Enligt 6 § 8 punkten i arbetsordningen har styrelsen åter som uppgift att avgöra ett ärende som hör till sametingets sammanträde, om ärendet är så brådskande att det krävs och styrelsen enhälligt konstaterar att ärendet är så brådskande att det inte kan skjutas upp till sametingets följande sammanträde.
Att en bestämmelse om ärenden som ska behandlas av sametingets sammanträde tas in i lagen betonar för sin del den ställning som sametingets sammanträde har som samernas högsta representationsorgan och beslutsfattande organ. Bestämmelsen är i sig av allmän karaktär och flexibel.
Enligt förslaget kan något av sametingets organ fatta beslut i ett ärende som hör till sametingets sammanträdes befogenheter, om ärendet är så brådskande att det krävs. I sametingets arbetsordning ska det även i fortsättningen vara möjligt att bestämma om ett förfarande där det konstateras att ett ärende som i sig hör till sametingets sammanträde är brådskande och att beslut i ärendet därmed kan fattas av till exempel sametingets styrelse.
Paragrafens 3 mom. om förbud mot att delegera befogenheter motsvarar i huvudsak 15 § 2 mom. i den gällande lagen. Det föreslås dock att bestämmelsen kompletteras så att det uttryckligen är förbjudet att delegera befogenheter också i ärenden som avses i 5 § 6 mom. samt 20, 25 b, 26 och 41 §. Således ska det också vara förbjudet att delegera sametingets sammanträdes befogenheter att fastställa sametingets arbetsordning (5 § 6 mom.), valnämndens befogenhet att på ansöka fatta beslut om antecknande av personer i vallängden, upprätta vallängden och ordna val till sametinget (20 §) och valnämndens befogenhet att avgöra ett ärende som gäller rättande av ett fel i vallängden (25 b §), begäran om omprövning av beslut som gäller vallängden (26 §), eller besvärsnämndens uppgift och behörighet (41 §).
Klart är att det inte ska vara tillåtet att delegera sametingets sammanträdes befogenhet att fatta beslut om principiellt viktiga och vittsyftande frågor som avses i 2 mom. till ett annat organ annat än i enskilda brådskande fall.
16 §.Byråer och personal. Enligt 1 mom. har sametinget byråer samt personal i tjänste- och arbetsavtalsförhållande enligt vad som närmare bestäms i sametingets arbetsordning. I 16 § 1 mom. i den gällande lagen finns ett bemyndigande att föreskriva om sametingets byråer och personal genom förordning. På grund av sametingets autonoma ställning är det dock inte ändamålsenligt att det genom förordning föreskrivs om sådana ärenden som anknyter till det praktiska ordnandet av den språkliga och kulturella autonomin. Det är motiverat att bestämmelser om sametingets verksamhet utfärdas endast genom lag och – inom ramen för sametingets anslag – genom den arbetsordning som sametinget själv har godkänt. De bestämmelser som för närvarande ingår i förordningen om sametinget och som gäller sametingets byråer, personal och personalens behörighetsvillkor bör därför upphävas. Bestämmelser om dessa frågor kan i fortsättningen tas in i sametingets arbetsordning.
Dessutom föreslås det att det i momentet tas in ett omnämnande enligt vilket bestämmelser om byrån för samiska språket utfärdas särskilt. För närvarande föreskrivs det om byrån för samiska språket i 26 § i samiska språklagen och i 3 § i förordningen om sametinget. Särskilda bestämmelser om besvärsnämndens personal finns i 41 f §.
I 2 och 3 mom. föreslås inga ändringar.
17 a §.Deltagande i sammanträden med hjälp av teknisk dataöverföring. I lagen föreslås en ny paragraf om möjligheten att delta i sammanträden med hjälp av teknisk dataöverföring.
Enligt 1 mom. kan sametingets i sin arbetsordning bestämma att deltagande i organens sammanträden är möjligt med hjälp av videokonferens eller annan lämplig teknisk dataöverföring. Sådan dataöverföring kan till exempel vara en videokonferens, där de som deltar i mötet kan se och höra varandra, eller vanlig telefonkontakt utan synkontakt. Videokonferens kan vara det naturliga hjälpmedlet för att delta i sametingets sammanträde med hjälp av tekniskt hjälpmedel. I ett annat organs möte kan det däremot vara möjligt att delta också genom användning av vanlig telefonkontakt.
Med stöd av 2 mom. kan det i arbetsordningen meddelas närmare bestämmelser om det förfarande som ska iakttas vid användningen av teknisk dataöverföring.
17 b §.Initiativrätt. I lagen föreslås en ny paragraf enligt vilken minst tvåhundrafemtio samer som var röstberättigade vid det senaste sametingsvalet har rätt att lägga fram initiativ för sametinget i ärenden som hör till tinget.
Initiativrätten är ett nytt sätt att på medborgarnivå påverka sametingets verksamhet. Röstberättigade samer får tack vare initiativrätten möjlighet att väcka ärenden i sametinget. Enligt förslaget kan tvåhundrafemtio röstberättigade samer lägga fram ett initiativ. Detta är cirka 4 procent av alla de röstberättigade som för närvarande är antecknade i vallängden.
Enligt förslaget kan initiativet endast gälla ärenden som hör till sametinget. I lagen föreskrivs inga andra sakliga eller innehållsmässiga förutsättningar för utnyttjandet av initiativrätten. Det föreslås inte heller några bestämmelser om det förfarande som ska iakttas vid utövandet av initiativrätten eller om behandlingen av ett initiativ vid sametinget. Närmare bestämmelser om dessa frågor ska enligt 2 mom. meddelas i sametingets arbetsordning.
18 §.Handläggningen av ärenden. Det föreslås att ordalydelsen i 1 mom. ändras så att sametingets olika organ beaktas. Sametingets sammanträde och något annat organ är beslutfört när dess ordförande eller vice ordförande – eller någon av dem, om organet har flera vice ordföranden – och minst hälften av de övriga ledamöterna är närvarande. När beslutsförheten bestäms avses med de övriga ledamöterna alla andra ledamöter i ett organ förutom ordföranden eller i ordförandens ställe den vice ordförande som är ordförande för det aktuella sammanträdet. Om ordföranden är närvarande ska alltså hälften av det sammanlagda antalet vice ordförande och övriga ledamöter vara närvarande. Om en vice ordförande leder sammanträdet, ska hälften av det sammanlagda antalet möjliga övriga vice ordförande och övriga ledamöter vara närvarande.
Särskilda bestämmelser om behandling av ärenden i besvärsnämnden ingår i 4 a § samt i 5 kap.
I 2 mom. föreslås inga ändringar.
I 3 mom. föreslås en liten ändring av ordalydelsen. I övrigt föreslås inga ändringar i momentet.
3 a kap. Bokföring och revision
18 a §.Bokföring. Det föreslås att författningsnumret för bokföringslagen, som nämns i paragrafen, ändras så att det hänvisar till den gällande bokföringslagen. Det föreslås även att ordalydelsen i paragrafen ändras.
18 d §.Revisionsberättelse. I paragrafen föreslås bestämmelser om revisionsberättelsen som ska ersätta bestämmelserna i 18 i § i den gällande lagen. Det föreslås därför att paragrafens rubrik ändras.
Enligt förslaget ska revisorerna för varje räkenskapsperiod före utgången av maj månad till sametingets styrelse avge en skriftlig revisionsberättelse som utöver det som föreskrivs i revisionslagen ska innehålla ett utlåtande om huruvida uppgifterna i verksamhetsberättelsen om användningen av statsunderstödet är riktiga. Tidsfristen skiljer sig från den tidsfrist som anges i 3 kap. 6 § i revisionslagen (936/1994), vilket konstateras i bestämmelsen.
18 e—18 i §.Det föreslås att paragraferna upphävs. Revisionslagen (1141/2015) innehåller nödvändiga bestämmelser om de frågor som nu ingår i de paragrafer som föreslås bli upphävda. Därför behöver det i sametingslagen endast föreskrivas om valet av revisorer och deras mandatperioder (gällande 18 c §), revisionsberättelsen (ovanstående 18 d §), behandlingen av revisionsberättelsen (gällande 18 j §) och insändandet av handlingar till justitieministeriet (gällande 18 k §).
4 kap. Val till sametinget
19 §.Valår och valkrets. s. I 1 mom. tas det in en bestämmelse ur 20 § 1 mom. i den gällande lagen enligt vilken hela landet utgör en valkrets för valet till sameting. Det föreslås att paragrafens rubrik ändras så att den bättre motsvarar paragrafens nya innehåll.
Paragrafens 2 mom. motsvarar 1 mom. i den gällande paragrafen. Det föreslås inga ändringar i momentet.
20 §.Valnämnd. I paragrafen föreslås bestämmelser om valnämnden, dess sammansättning och dess uppgifter. Det föreslås att paragrafens rubrik ändras så att den motsvarar dess innehåll. Ovan föreslogs det att bestämmelsen i den gällande lagens 20 § 1 mom. ska tas in i 19 § 1 mom. Valnämnden tillsätts enligt den ändring som föreslås i 14 § genast i början av valperioden.
Valnämndens centrala uppgift är att behandla ansökningar om antecknande av en person i vallängden och därmed att som första instans fatta beslut om antecknande av en person i vallängden. Därför föreslås det att saken omnämns i 1 mom., som föreslås bli reviderat. I momentet konstateras dessutom att valnämnden har som uppgift att upprätta vallängden och ordna val till sameting. När det gäller uppgiften att ordna val motsvarar förslaget i sak 20 § 2 mom. i den gällande lagen.
I paragrafens 2 mom. föreslås bestämmelser om valnämndens sammansättning. För närvarande föreskrivs det om detta i 3 mom. Enligt förslaget ska valnämnden förutom en ordförande ha sex andra ledamöter som var och en har en personlig ersättare. I nuläget är ledamöterna fyra till antalet. I valnämnden ska det finnas en ledamot och en ersättare från kommunerna Enare, Utsjoki och Enontekis samt från Lapin paliskunta benämnda renbeteslags område i Sodankylä kommun. Till denna del motsvarar förslaget 20 § 3 mom. i den gällande lagen. Endast för Sodankylä kommuns del föreslås det att det preciseras att ledamoten och ersättaren från Sodankylä kommun ska komma från Lapin paliskunta benämnde renbeteslags område i Sodankylä kommun, som hör till samernas hembygdsområde, och inte från vilken del av Sodankylä kommun som helst. För att säkerställa sådan heltäckande sakkunskap som behövs vid bedömningen av de lagstadgade objektiva kriterierna för upptagande i vallängden och samtidigt svara på den internationella betoningen på samernas rätt att som urfolk själva bestämma vem som är same och uppfyllandet av den därav följande så kallade gruppidentifikationen föreslås det att valnämnden stärks genom att dess sammansättning utvidgas. Valnämndens sammansättning säkerställer för sin del att lagen är i harmoni med artiklarna 33 och 9 i FN:s urfolksdeklaration när de lagstadgade kriterierna för rösträtt och tillämpningen av dem tar hänsyn till samernas sedvänjor och traditioner. I valnämnden ska det enligt den föreslagna nya bestämmelsen också finnas sakkunskap om de samiska språk som avses i 3 § 1 punkten i samiska språklagen (1086/2003). I den aktuella punkten i samiska språklagen nämns enaresamiska, skoltsamiska och nordsamiska. Valnämnden ska på grund av dess uppgifter och kraven på godtagbarhet i nämndens verksamhet så brett som möjligt representera mångfalden i det samiska samfundet och den samiska kulturen. Detta ska beaktas på behörigt sätt när valnämndens ledamöter väljs.
I paragrafen föreslås ett nytt 3 mom. om jäv för ledamöter och ersättare i valnämnden. Enligt bestämmelsen kan en ledamot eller ersättare i sametingets styrelse eller en ledamot eller ersättare i besvärsnämnden inte vara ledamot eller ersättare i valnämnden. Den som är ledamot eller ersättare i valnämnden förlorar med stöd av lagen direkt detta förtroendeuppdrag när han eller hon utses till ledamot eller ersättare i sametingets styrelse enligt 13 § eller när personen i fråga med stöd av 41 b § blir vald till ordförande, ledamot eller ersättare i besvärsnämnden. Den som redan är ledamot eller ersättare i sametingets styrelse eller besvärsnämnden kan inte heller utses till ledamot eller ersättare i valnämnden när valnämnden tillsätts.
I lagen föreslås inte bli intaget den gällande lagens 20 § 4 mom., enligt vilket valnämnden med tillstånd av justitieministeriet kan anställa behövlig personal. Sametinget utnämner eller anställer med stöd av 42 § i den gällande lagen, i fortsättningen med stöd av 43 § – och inom ramen för sametingets anslag – också i övrigt sin egen personal, och det föreskrivs inte i lag att detta förutsätter tillstånd från justitieministeriet.
21 §.Rösträtt. Det föreslås att bestämmelsen ändras i motsvarighet till den ändring som föreslås i 3 § så att det är fråga om antecknande i vallängden för sametinget. Till bestämmelsen föreslås också bli fogat en hänvisning till 3 § där det föreskrivs om andra förutsättningar för antecknande i vallängden. En minderårig kan på samma sätt som med den gällande lagen ansöka om att bli antecknad i vallängden förutsatt att han eller hon fyller 18 år senast på valförrättningens sista dag.
22 §.Valbarhet. Till bestämmelsen föreslås bli fogat ett 2 mom. enligt vilken en ledamot eller ersättare i valnämnden eller besvärsnämnden kan inte vara kandidat i valet till sametinget. När en ledamot eller ersättare i valnämnden eller besvärsnämnden har blivit nominerad som kandidat i valet till sametinget, kan han eller hon inte delta i valnämndens eller besvärsnämndens arbete från det att hans eller hennes namn har upptagits i valnämndens kandidatförteckning. Den som är ledamot eller ersättare i valnämnden eller besvärsnämnden förlorar med stöd av lagen direkt detta förtroendeuppdrag.
23 §.Vallängd. I den föreslagna paragrafen samlas med vissa ändringar de bestämmelser om upprättande av vallängd som finns i 23 och 23 a § i den gällande lagen.
Valnämnden ska enligt 1 mom. upprätta en vallängd över de röstberättigade. Valnämnden är personuppgiftsansvarig för vallängden. Enligt den gällande lagen upprättas vallängden på basis av vallängden för föregående val och uppgifterna i befolkningsdatasystemet. Bestämmelsen och uttrycket på basis av som använts där har orsakat juridisk oklarhet. Genom att se över ordalydelsen i bestämmelsen klarläggs det att en anteckning i vallängden för föregående val inte automatiskt betyder att en person antecknas även i den nya vallängd som upprättas, utan varje person som antecknas i vallängden ska uppfylla förutsättningarna enligt 3 och 21 § i den aktuella lagen för att bli antecknad i vallängden. I 2 mom. föreskrivs det om utnyttjande av uppgifter i befolkningsdatasystemet.
Enligt 2 mom. antecknas kommunvis i vallängden i alfabetisk ordning den röstberättigades namn och personbeteckning, samt hemkommun och adress om de är kända. Till dessa delar motsvarar förslaget i sak bestämmelserna i 23 § 1 och 2 mom. i den gällande lagen. Hemkommun och adress får dock inte heller i fortsättningen antecknas i vallängden, om dessa uppgifter är sekretessbelagda enligt 24 § 1 mom. 31 punkten i lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet. Dessutom föreslås det en ny bestämmelse enligt vilken hemkommunen och adressen inte heller får antecknas i vallängden, om det för personen i fråga har gjorts en i 36 § i lagen om befolkningsdatasystemet och Befolkningsregistercentralens certifikattjänster avsedd spärrmarkering i befolkningsdatasystemet.
I vallängden ska enligt 3 mom. röstberättigade personer tas upp på ansökan (enligt det gällande 23 a § 1 mom. "på begäran"). Enligt andra meningen i momentet är en förutsättning för att rösträtten ska kunna utövas i närmast följande sametingsval att ansökan lämnas senast före utgången av september året före valåret. I 23 a § 1 mom., som föreslås bli upphävt, är motsvarande tidsfrist senast klockan 16 den 31 december. Det föreslås att tidpunkten tidigareläggs för att det ska finnas tillräcklig tid att behandla ansökningarna på behörigt sätt och att söka ändring.
Enligt 4 mom. tas den som antecknats i vallängden vid föregående val upp i vallängden utan ansökan, om han eller hon uppfyller de förutsättningar för anteckning i vallängden som anges i den gällande lagen. En person antecknas dock inte i vallängden, som han eller hon meddelar valnämnden att han eller hon inte vill bli antecknad i vallängden.
I fortsättningen ska en anteckning i vallängden vid föregående val inte ge en person automatisk rätt att bli antecknad i vallängden. Enligt förslaget ska valnämnden dock utan ansökan pröva förutsättningarna för att personer som antecknats i vallängden vid föregående val ska bli antecknade i vallängden. De som varit antecknade i vallängden vid föregående val behöver således inte själva aktivt väcka saken, utan förutsättningarna för att bli antecknade i vallängden utreds på valnämndens eget initiativ och under dess ledning. Valnämnden kan utnyttja sina egna arkiv och andra uppgifter som den har tillgång till i sitt utredningsarbete, såsom anteckningar i befolkningsdatasystemet.
På handläggningen av ärenden i sametinget tillämpas förvaltningslagen. Således ska valnämnden begära tilläggsutredning av en person, om förutsättningarna att bli antecknad i vallängden inte tycks vara uppfyllda eller saken är oklar utifrån de uppgifter som valnämnden har tillgång till. Tilläggsutredning kan behövas om uppfyllandet av förutsättningarna enligt 3 § 1 mom. 1 punkten och ibland eventuellt också om uppfyllande av förutsättningarna enligt 2 punkten, till exempel om uppgifter om en persons föräldrar inte går att få ur befolkningsdatasystemet. Om en person inte är finsk medborgare kan det behövas mer information om hans eller hennes boningsort. Det är självklart att avlidna personer inte antecknas i vallängden. Den uppgiften framgår oftast av befolkningsdatasystemet.
Enligt 4 mom. ska en person dock inte antecknas i vallängden, om han eller hon meddelar valnämnden att han eller hon inte vill bli antecknad i vallängden. Anmälan förutsätter inte någon närmare utredning om orsakerna, och personen i fråga har i följande val på nytt möjlighet att ansöka om att bli antecknad i vallängden om han eller hon så vill. Det har inte angetts någon särskild tidsfrist för anmälan. Anmälan kan göras fram tills det att vallängden fastställs, varefter personen i fråga har möjlighet att ansöka om rättelse av vallängden.
I 4 mom. sägs vidare att när vallängden upprättas kan valnämnden dessutom på eget initiativ vid val till sameting som ordnas den 1 januari 2027 eller efter det beakta sådana barn till de röstberättigade i vallängden som sedan föregående val uppnått rösträttsålder och sådana barn som senast den tidpunkt som anges i 21 § kommer att uppnå rösträttsåldern. På motsvarande sätt som enligt de gällande bestämmelserna ska dessa personer dock skriftligen anmäla till valnämnden att de betraktar sig som samer enligt 3 § 1 mom. Syftet med den tidsgräns som ingår i förslaget är att tydligt med iakttagande av formuleringen i 3 § 1 mom. 2 punkten ange att anteckningar i vallängden vid val före 2027 inte ger en person rätt att som ättling bli antecknad i vallängden för val till sameting. När vallängden för valet 2027 sammanställs ska det dock vara möjligt att anteckna en person i vallängden med stöd av 3 § 1 mom. 2 punkten efter det att hans eller hennes förälder först har godkänts till vallängden.
Enligt förslaget till 5 mom. fastställer och undertecknar valnämnden vallängden senast den sista december året före valåret. Det föreslås således att tidsfristen tidigareläggs med två månader för att trygga tillräcklig tid för rättelse och sökande av ändring. Valnämndens beslut om fastställande av vallängden får inte överklagas genom besvär. Bestämmelser om begäran om omprövning av beslut som gäller vallängden ingår i 26 §.
23 a §.Upprättande av vallängd. Det föreslås att paragrafen upphävs och att de bestämmelser som finns i den till behövliga delar tas in i 23 §.
24 §.Meddelande på kort och beslut. I 1 mom. föreslås att orden ”om röstning på valdagen ordnas” stryks med beaktande av att enligt förslaget till 31 a § ska också röstning på valdagen alltid ordnas i fortsättningen.
I övrigt föreslås inga ändringar i paragrafen.
25 §.Framläggande av vallängd. Det föreslås att bestämmelsen om tidtabellen för framläggande av vallängden i 1 mom. ändras. Enligt förslaget ska vallängden i fortsättningen läggas fram en månad tidigare än för närvarande. Den föreslagna ändringen ökar den tid som reserverats för processen för sökande av ändring. I nuläget har besvärsprocessen för vallängden fortfarande pågått när valförrättningen avslutats.
I 2 mom. föreslås det att bestämmelsen om minimiantalet timmar som vallängden ska vara framlagd samt hänvisningen till helgfria lördagar stryks. I fortsättningen ska vallängden vara framlagd under tjänstetid 10 på varandra följande vardagar.
Det föreslås att hänvisningen i 3 mom. till förfarandet för framläggande ändras. Enligt den nuvarande bestämmelsen ska framläggandet av vallängden kungöras offentligt. Enligt den föreslagna ändringen hänvisas det i fortsättningen till vad som i 62 § i förvaltningslagen föreskrivs om offentlig delgivning. Vid offentlig delgivning hålls en handling en viss tid tillgänglig för mottagaren hos myndigheten och ett meddelande om att handlingen finns tillgänglig ska publiceras på myndighetens webbplats i det allmänna datanätet och vid behov i den tidning ur vilken mottagaren kan antas bäst få information om saken. Detta sätt lämpar sig bättre för framläggande av vallängden än offentlig kungörelse, som enligt förvaltningslagens ändrade bestämmelser tillämpas på fall där en viss handling ska delges genom en offentlig kungörelse till exempel genom att kungörelsen och den handling som kungörs publiceras i det allmänna datanätet.
25 a §.Vallängdens offentlighet. Det föreslås att den sista meningen i 2 mom. kompletteras med ett omnämnande enligt vilket sekretessen inte hindrar att uppgifter lämnas ut till sametinget för val av ledamöter och ersättare till tingets organ eller för utredande av initiativrätt. Kompletteringen behövs bland annat därför att tvåhundrafemtio röstberättigade samer enligt den föreslagna 17 b § har rätt att lägga fram initiativ för sametinget. Till övriga delar föreslås i 25 a § endast tekniska ändringar i hänvisningarna till lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet. Enligt 11 § i den lagen har den som har begärt att bli antecknad i vallängden rätt att ta del av de handlingar som hänför sig till behandlingen av ärendet.
25 b §.Rättelse av fel i vallängden. I lagen föreslås en ny 25 b §, där det föreskrivs om fel i vallängden. Paragrafen består till stor del av bestämmelser från den gällande lagens 26 a §, med små ändringar i ordalydelsen. En del av bestämmelserna i den gällande lagens 26 a § har strukits som obehövliga med beaktande av att på behandlingen av ärenden som gäller rättelse av fel tillämpas förvaltningslagens bestämmelser i enlighet med 4 a § i sametingslagen. I paragrafens 1 mom. föreslås dessutom en ny bestämmelse om rätt för en röstberättigad att yrka att en felaktig anteckning som gäller honom eller henne ska rättas i vallängden.
I 1 mom. föreskrivs valnämndens rätt att rätta fel i vallängden antingen på eget initiativ eller på yrkande av en röstberättigad. Yrkandet ska dock framställas inom 14 dagar från det att tiden för framläggande av vallängden löpte ut. Eventuella ändringar i vallängden ska på samma sätt som i den gällande bestämmelsen göras senast två månader innan valförrättningen inleds. Om valnämnden upptäcker ett fel i vallängden ska den likväl ge den berörda personen tillfälle att bli hörd innan ändringen görs.
Enligt förslaget får en röstberättigad som anser att en anteckning om honom eller henne i vallängden är felaktig yrka rättelse hos valnämnden. I bestämmelsen är det inte fråga om en persons rätt att bli antecknad i vallängden, utan till exempel om rätten för en som redan godkänts som röstberättigad att begära att eventuella felaktiga uppgifter om honom eller henne i vallängden rättas till.
Den föreslagna paragrafens 2—3 mom. motsvarar till tillhållet 26 a § 3—4 mom. i den gällande lagen. I dessa moment föreslås endast mindre ändringar av ordalydelsen. Den gällande lagens 26 a § 2 mom. har strukits som obehövligt. Om en rättelse av ett fel leder till att en person avförs ur vallängden, ska förvaltningslagens bestämmelser tillämpas på förfarandet.
26 §.Begäran om omprövning av beslut som gäller vallängden. I paragrafen föreskrivs närmare om rätten att begära omprövning av ett beslut av valnämnden som gäller sådant antecknande i vallängden som avses i 23 §. Det föreslås att paragrafens rubrik ändras i motsvarighet till paragrafens nya innehåll.
I 1 mom. föreskrivs det om rätt att begära omprövning hos valnämnden av valnämndens beslut om vallängden i ett ärende som gäller ansökan om att bli antecknad i vallängden samt av ett beslut om att inte uppta en person som varit antecknad i vallängden vid föregående val i den nya vallängden utan ansökan samt av eventuella andra beslut av valnämnden som gäller antecknande i vallängden och som hänför sig till en persons rätt att bli antecknad i vallängden (till exempel ett beslut om att avskriva ett ärende eller ett beslut om att en ansökan avvisas). En begäran om omprövning ska riktas till valnämnden och den ska lämnas till valnämnden inom 14 dagar från det att tiden för framläggande av vallängden löpte ut.
Enligt 2 mom. ska en begäran om omprövning som till exempel i misstag lämnats direkt till besvärsnämnden inom utsatt tid anses ha inkommit i tid. I det fallet ska besvärsnämnden utan dröjsmål sända begäran om omprövning till valnämnden.
Innehållet i 3 mom. motsvarar 26 § 3 mom. i den gällande lagen men ordalydelsen ändras i motsvarighet till det förfarande med begäran om omprövning som föreslås i 1 mom.
I 4 mom. föreslås för tydlighetens skull en hänvisning enligt vilken bestämmelser om sökande av ändring i beslut som gäller begäran om omprövning finns i 41 l §.
26 a §.Röstning på grundval av besvärsinstansens beslut. Paragrafens innehåll motsvarar i stor utsträckning innehållet i den gällande lagens 26 d §. Ordalydelsen ändras så att man ska få rösta inte bara på grundval av högsta förvaltningsdomstolens beslut utan också på grundval av besvärsnämndens lagakraftvunna beslut.
26 b §. Besvär hos högsta förvaltningsdomstolen. Det föreslås att paragrafen upphävs. Bestämmelser om möjligheten att anföra besvär hos högsta förvaltningsdomstolen i ärenden som gäller vallängden föreslås i fortsättningen ingå i 41 m §.
26 d §.Röstning på grundval av domstolsbeslut. Det föreslås att paragrafen upphävs. De bestämmelser som nu ingår i den föreslås bli intagna nästan som sådana i 26 a §.
27 §.Kandidatuppställning och kandidatförteckning. Det föreslås att bestämmelserna i 27 och 27 a § i den gällande lagen samlas i paragrafen med vissa ändringar men utan att det huvudsakliga innehållet ändras.
Enligt 1 mom. får en kandidat i val till sametinget på samma sätt som för närvarande ställas upp av en valmansförening som har bildats av minst tre röstberättigade och som ska ha ett ombud och ett vice ombud. Förslaget motsvarar bestämmelserna i 27 § 1 och 2 mom. i den gällande lagen.
Det föreslås att 27 § 3 mom. i den gällande lagen som sådant tas in som 2 mom. i paragrafen. Varje röstberättigad får därmed också i fortsättningen delta i uppställningen av endast en kandidat. Om någon hör till två eller flera valmansföreningar, ska valnämnden enligt momentet stryka hans eller hennes namn ur dem alla.
En valmansförening ska enligt 3 mom. lämna sin kandidatansökan till valnämnden senast den 31 dagen och kompletteringar till ansökan senast den 27 dagen innan valförrättningen inleds. Reglering som i sak motsvarar den föreslagna finns i 27 § 1 och 4 mom. i den gällande lagen. Valnämnden ska enligt 4 mom. i förslaget upprätta en kandidatförteckning senast den 21 dagen innan valförrättningen inleds. En i sak motsvarande bestämmelse ingår i det gällande 27 a § 1 mom. Det föreslås också att det i momentet tas in en bestämmelse som i sak motsvarar den sista meningen i det gällande 27 a § 2 mom., enligt vilken kandidatförteckningen ska offentliggöras, sändas till valombuden och hållas framlagd under valet.
I 5 mom. tas in det förbud mot att särskilt söka ändring i valnämndens beslut om kandidatförteckningen som avses i det gällande 27 a § 3 mom.
27 a §.Kandidatförteckning. Det föreslås att paragrafen upphävs. Det föreslås att de bestämmelser i 1 och 2 mom. som det ska föreskrivas om på lagnivå tas in i 27 §, så som det förklaras ovan. Ovan föreslås att paragrafens 3 mom. blir 27 § 5 mom. De bestämmelser av teknisk natur som ingår i 1 och 2 mom. utfärdas i fortsättningen genom ministerieförordning. Ett bemyndigande om detta tas in i 40 c § 1 mom. 4 punkten.
28 §.Valförrättningen. Det föreslås att valet till sametinget tidigareläggs med en vecka så att valet förrättas under en period om sex veckor som börjar på måndagen den sista hela veckan i augusti. Valförrättningen föreslås vara två veckor längre än nu. Den föreslagna tidpunkten för valförrättningen passar bättre ihop med tidtabellerna i samernas traditionella näringar, till exempel renskiljningen under senhösten och fiskesäsongen. Avsikten med de föreslagna ändringarna är att underlätta röstningen. Valet ska fortfarande förrättas med anlitande av posten eller genom att lämna in valhandlingarna på ett ställe som valnämnden meddelar, och som kan vara till exempel ett ambulerande röstningsställe som stannar på olika orter. Det föreslås att bestämmelserna om valförrättningen ändras så att i fortsättningen ska det också alltid ordnas röstning på valdagen. Enligt den gällande lagen kan valnämnden besluta om det ordnas röstning på valdagen eller inte.
Paragrafens 2 mom. motsvarar den sista meningen i det gällande 1 mom.
29 §.Valhandlingarna. Det föreslås att bestämmelserna om valhandlingar samlas i paragrafer och att paragrafens rubrik ändras så att den motsvarar sådant innehåll i paragrafen.
Enligt 1 mom. ska valnämnden sedan valförrättningen inletts utan dröjsmål bevisligen delge de röstberättigade vilkas adress är känd valhandlingarna. Valnämnden behöver inte sända valhandlingarna som rekommenderad försändelse så som enligt den gällande lagen, utan valhandlingarna kan också sändas som någon annan försändelse som kan följas. Paragrafen gör det också möjligt att använda andra aktörers tjänster än posten.
Valhandlingar är enligt förslaget den med valnämndens stämpel försedda röstsedeln, valkuvertet, följebrevet, ytterkuvertet, kandidatförteckningen och röstningsanvisningarna. I fråga om valhandlingarna och delgivningen av dem motsvarar förslaget i sak 29 § i den gällande lagen.
I 2 mom. föreslås en ny bestämmelse om den röstberättigades rätt att få valhandlingarna. En röstberättigad som inte har fått valhandlingarna per post eller som av någon annan orsak saknar dem, ska enligt förslaget ges möjlighet att få valhandlingarna på valnämndens byrå, på ett röstningsställe på valdagen eller på ett annat ställe som valnämnden meddelar.
I 3 mom. föreslås också nya bestämmelser om vad som ska nämnas i röstningsanvisningarna. I röstningsanvisningarna ska det som är väsentligt med tanke på utövandet av rösträtten klargöras. I röstningsanvisningarna ska enligt förslaget åtminstone finnas besöksadresserna och öppettiderna för valnämndens byrå och de andra ställen där valhandlingarna kan fås och till vilka de kan lämnas in samt dessutom besöksadresserna och öppettiderna för röstningsställena på valdagen. Ett i bestämmelsen avsett eventuellt annat ställe kan också vara till exempel en röstningsbuss. I så fall ska det i röstningsanvisningarna finnas information om bussens eller ett annat ambulerande röstningsställes rutt, dess hållplatser och öppettider. I anvisningarna får också finnas andra uppgifter än de som förutsätts i lagen.
30 §.Röstning med anlitande av posten. Enligt 1 mom. kan den röstberättigade utnyttja sin rösträtt efter att han eller hon fått valhandlingarna. Till denna del motsvarar förslaget första meningen i 30 § i den gällande lagen. Det föreslås att det till momentet fogas en ny bestämmelse om den anteckning som ska göras på röstsedeln. Enligt förslaget ska väljaren i röstsedeln tydligt anteckna numret på den kandidat som han eller hon ger sin röst till.
Det föreslås att det i 2 mom. tas in den reglering som ingår i den andra och tredje meningen i 30 § i den gällande lagen, dock så att det i lagen inte längre krävs att valhandlingarna lämnas för postbefordran som rekommenderad försändelse, utan väljaren kan alternativ anlita andra posttjänster där försändelsen kan följas. Röstningen har således slutförts när den röstberättigade har lämnat det slutna valkuvertet med röstsedeln och ett ifyllt och undertecknat följebrev inneslutna i ytterkuvertet för postbefordran till valnämnden. Om väljaren bifogar sitt meddelande på kort behöver han eller hon endast skriva sin underskrift på följebrevet.
Paragrafens 3 mom. motsvarar 30 § 2 mom. i den gällande lagen. Där föreslås endast en liten precisering av ordalydelsen, så att bestämmelsen inte gäller alla valhandlingar utan endast valhandlingar inneslutna i ett ytterkuvert.
31 §.Röstning genom inlämnande av ytterkuvertet till valnämnden på annat sätt än per post. Det föreslås att bestämmelsen i 1 mom. om inlämnande av ytterkuvertet på annat sätt än per post kompletteras så att också en person som bemyndigats av den röstberättigade kan lämna valhandlingarna till valnämnden på annat sätt än per post. Handlingarna kan lämnas till valnämndens byrå – precis som i nuläget – eller till andra ställen som valnämnden meddelat. Väljaren kan alltså oberoende av hemkommun lämna handlingarna till valbestyrelsen på vilket röstningsställe på valdagen som helst. Däremot ska röstning på valdagen, alltså röstning med iakttagande av det förfarande som föreskrivs i 31 g §, vara möjligt endast för dem som är bosatta inom hembygdsområdet och endast på röstningsstället i väljarens egen kommun. Av förslaget till 29 § 2 mom. följer att väljaren vid behov kan få handlingarna till exempel på vilket röstningsställe på valdagen som helst, dvs. han eller hon kan under samma besök få handlingarna och lämna dem till valbestyrelsen på röstningsstället. Dessutom kan valnämnden meddela andra ställen där valhandlingarna kan fås vid behov och dit de kan lämnas. Utöver de egentliga röstningsställena på valdagen kan det finnas ställen som valnämnden meddelat, där väljare från vilken kommun som helst kan få valhandlingarna och dit han eller hon också kan lämna dem samtidigt. Sådana andra ställen kan finnas både i kommunerna inom hembygdsområdet och på andra ställen i Finland. Avsikten med fler inlämningsställen är att underlätta utövandet av rösträtten. Ett annat ställe som valnämnden meddelat kan också vara till exempel ett ambulerande röstningsställe. Det föreslås att paragrafens rubrik ändras så att den bättre motsvarar det nyformulerade innehållet i paragrafen.
Den bestämmelse i momentet enligt vilken handlingarna får lämnas mellan måndagen den hela fjärde veckan och söndagen den hela sjätte veckan av valet motsvarar bestämmelserna om saken i 31 § 1 mom. i den gällande lagen, med den skillnaden att det föreslås att tiden förlängs med två veckor med beaktande av förslaget att valförrättningen ska förlängas. För att det ska vara möjligt att lämna in valhandlingarna också på valdagen upphör tiden först på söndagen den hela sjätte veckan, och inte på fredagen. Dessutom föreslås en liten ändring av ordalydelsen i paragrafen.
Paragrafens 2 mom. motsvarar 31 § 2 mom. i den gällande lagen. Det föreslås att den utökas med en hänvisning till valhandlingar som lämnats in på andra ställen som valnämnden meddelat samt att det företas vissa tekniska ändringar.
31 a §.Röstning på valdagen. Det föreslås att 1 mom. ändras så att röstning på valdagen ordnas söndagen den sjätte veckan av valförrättningen. I formuleringen beaktas dessutom att i fortsättningen ordnas alltid röstning på valdagen. Med beaktande av den ändring av längden på valförrättningen som föreslås i 28 § ska röstning på valdagen även i fortsättningen ordnas på valförrättningens sista dag.
Det föreslås att 2 mom. ändras så att det i varje kommun inom samernas hembygdsområde ska finnas minst ett röstningsställe, och inte nödvändigtvis ett röstningsställe som i den gällande bestämmelsen. Det är motiverat med flera röstningsställen inom en kommun om avstånden är långa.
Det föreslås att 3 mom. ändras så att till momentet fogas en uttrycklig hänvisning till det förfarande som föreskrivs i 31 g §. Preciseringen behövs med beaktande av den ändring som föreslås i 31 §, nämligen att valhandlingarna också på valdagen kan lämnas till de ställen som valnämnden meddelat och till röstningsställena på valdagen. Röstning genom att utnyttja förfarandet med röstning på valdagen ska vara möjlig endast inom samernas hembygdsområde och på ett röstningsställe i den egna hemkommunen. Väljarna kan dock i praktiken rösta i vilken kommun som helst genom att lämna i valhandlingarna på det sätt som föreskrivs i 31 §, till exempel till ett röstningsställe på valdagen. Enligt förslaget till 29 § 2 mom. ska det också vara möjligt att vid behov få valhandlingarna på dessa ställen, om valnämnden beslutar det.
I 4 mom. föreslås inga ändringar.
31 c §.Valbestyrelse. Det föreslås att 1 mom. ändras så att det i en valbestyrelse i fortsättningen ska kunna ingå fler ersättare än de två som krävs i nuläget. En ledamot i valnämnden och ledamotens personliga ersättare ska vara medlem och ersättare i valbestyrelsen. Eftersom det i fortsättningen kan finnas flera röstningsställen än ett i varje kommun inom hembygdsområdet och på Lapin paliskunta benämnda renbeteslags område i Sodankylä kommun, stryks kravet på att just den medlem som företräder kommunen i fråga i valnämnden ska vara medlem i valbestyrelsen. Saken överlåts åt valnämndens prövning. Valnämnden har en ordförande och sex andra ledamöter som var och en har en personlig ersättare. Det kan således finnas högst sju valbestyrelser som arbetar samtidigt.
Det föreslås också att till momentet fogas en bestämmelse om jäv för valbestyrelsens medlemmar. Endast den som är kandidat i valet till sameting är jävig att vara medlem i valbestyrelsen.
Paragrafens 2 och 3 mom. motsvarar 31 c § 2 och 3 mom. i den gällande lagen. I 2 mom. föreslås endast mindre tekniska ändringar.
31 h §.Avslutande av röstningen på valdagen och valprotokollet. Det föreslås att 1 mom. kompletteras med en bestämmelse enligt vilken valbestyrelsen ska se till att valurnan och vallängden, vilka också nämns i den gällande lagen, men också ytterkuvert som eventuellt lämnats till valbestyrelsen transporteras till valnämndens byrå i Enare. Dessutom föreslås att det i momentet tas in en ny bestämmelse om valbestyrelsens skyldighet att se till att de nämnda handlingarna utan ogrundat dröjsmål transporteras till valnämndens byrå och att förseglingsmaterialet förstörs omedelbart efter förseglingen av urnan. Valhandlingarna ska således sändas till valnämnden utan dröjsmål och utan att valförrättningens tillförlitlighet äventyras.
Paragrafens 2 mom. motsvarar 31 h § 2 mom. i den gällande lagen. I det momentet föreslås endast en mindre precisering av ordalydelsen.
32 §.Röstning på vårdanstalt och i hemmet. Främst på grund av praktiska skäl i samband med jävssituationer föreslås i 2 mom. en ny bestämmelse enligt vilken det till ersättare för valförrättaren vid röstning där den röstberättigade vårdas förutom någon av valnämndens ersättare kan väljas även någon annan som är lämplig för uppgiften. En kandidat i valet till sameting kan dock inte anses vara lämplig. Till övriga delar föreslås endast mindre tekniska ändringar i paragrafen.
34 §.Påbörjande av rösträkningen. Det klockslag som anges i 1 mom. för när valnämnden påbörjar rösträkningen måndagen efter valförrättningen föreslås bli tidigarelagt. Enligt 30 § 2 mom. ska de röster som inkommit per post till valnämnden innan rösträkningen inleds beaktas vid rösträkningen.
35 §.Anteckning i vallängden. Det föreslås att paragrafen utökas med ett nytt 3 mom., där det föreskrivs om förfarandet i en situation där en väljare har lämnat flera ytterkuvert än ett till valnämnden. I fortsättningen kan sådana situationer uppstå oftare med beaktande av att strävan är att underlätta erhållandet och inlämnandet av valhandlingarna. För att förhindra oegentligheter föreskrivs det att endast ett ytterkuvert per väljare ska beaktas. Efter att det har antecknats i vällängden att en person har utnyttjat sin rösträtt ska valnämnden inte längre beakta eventuella andra ytterkuvert som samma väljare lämnat in.
Det gällande 3 mom. blir 4 mom. Det föreslås att momentet preciseras så att med röstning på valdagen avses röstning på det sätt som avses i 31 g §.
Det gällande 4 mom. blir 5 mom. I det föreslås inga ändringar.
38 §.Fastställande av valresultatet. Det föreslås ändringar av de bestämmelser som gäller hur valresultatet fastställs. Detta behövs, eftersom det föreslås ändringar i 10 § om sametingets sammansättning.
Enligt 1 mom. blir de 21 personer som vid valet har fått det största antalet röster valda till ledamöter i sametinget, förutsatt att bland dessa minst det antal kandidaterna från varje kommun inom samernas hembygdsområde samt från Lapin paliskunta benämnda renbeteslags område i Sodankylä kommun som föreskrivs i 10 §. Om det antal som anges i 10 § inte nås, blir de kandidater som fått näst mest röster valda från kommunen eller området i fråga så att kraven i 10 § uppfylls.
Det föreslås att till 2 mom. fogas en bestämmelser för sådana situationer där det totala antalet kandidater från någon kommun eller något område hembygdsområdet inte räcker till för att fylla kvoterna i 10 §. Om det från någon kommun inom hembygdsområdet eller för Sodankylä kommuns del från Lapin paliskunta benämnda renbeteslags område inte finns det föreskrivna antalet kandidatater väljs enligt förslaget de kandidater som har fått det näst största antalet röster från hembygdsområdet.
Det föreslås att 2 mom. i den gällande paragrafen blir 3 mom. Dessutom föreslås en mindre ändring av ordalydelsen.
Paragrafens 4 mom. består av 3 mom. i den gällande paragrafen, i vilket föreslås mindre tekniska ändringar.
Det föreslås att paragrafen utökas med ett nytt 5 mom. om hur kandidatens kommun eller område bestäms i en situation där kandidaten flyttar under valåret. Enligt den föreslagna bestämmelsen bestäms kandidatens kommun eller område vid rösträkningen enligt var han eller hon har haft sin hemkommun vid den tidpunkt då tidsfristen för kandidatuppställningen löpte ut. Fastställandet av valresultatet påverkas inte av att kandidaten flyttat efter detta. För väljarna kan det vara viktigt att veta vilket områdes angelägenheter kandidaten känner till och i vilken kommun eller vilket område inom hembygdsområdet han eller hon är uppställd som kandidat.
39 §.Fastställande av valresultatet. I mom. föreslås att bestämmelsen om klockslaget för när valnämndens sammanträde börjar stryks. I paragrafen föreslås inga andra ändringar.
40 §.Besvär över valresultatet. I 1 mom. föreslås en mindre ändring av ordalydelsen. Dessutom föreslås det för tydlighetens skull att paragrafen utökas med ett omnämnande av att bestämmelser om sökande av ändring i ärenden som gäller vallängden finns i 5 kap.
I 2—5 mom. föreslås inga ändringar.
40 c §.Närmare bestämmelser. Det föreslås att bemyndigandet i 1 mom. utvidgas så att 4 punkten allmänt omfattar kandidatansökan och kandidatförteckningen överlag. I den nuvarande 4 punkten nämns endast publicering och framläggning av kandidatförteckningen. Det ska även i fortsättningen föreskrivas på lagnivå bland annat om att kandidatförteckningen ska offentliggöras, sändas till valombuden och hållas framlagd under valet. Det föreslås att till 1 mom. fogas en ny 5 punkt, enligt vilken genom förordning av justitieministeriet får närmare bestämmelser utfärdas om anordnande av röstning på valdagen, om kommunen har fler än ett röstningsställe för röstningen på valdagen. Detta förslag har samband med den föreslagna ändringen av 31 a § enligt vilken en kommun kan ha flera röstningsställen än ett på valdagen. Ett alternativt sätt till att möjliggöra röstning på flera ställen än ett i någon kommun inom samernas hembygdsområde på den egentliga valdagen kan vara att tillämpa det förfarande som föreskrivs i 31 §. Den bestämmelsen gör det möjligt att på valdagen lämna valhandlingarna till vilket ställe som helst som valnämnden meddelat eller till vilket röstningsställe som helst på valdagen. Även på detta sätt kan man i praktiken underlätta röstningen.
5 kap. Sökande av ändring i ärenden som gäller vallängden
Behovet av att inrätta en ny organisatoriskt självständig och oberoende besvärsnämnd för vallängdsärenden vid sametinget behandlas bland annat på sidorna 38—39, 42—43, 53 samt 96—102.
Bestämmelserna i detta nya kapitel tryggar besvärsnämndens natur så att den föreslagna besvärsnämnden uppfyller de förutsättningar som föreskrivs för ett självständigt och oberoende rättskipningsorgan i grundlagen och så att förfarandet och behandlingen av ärenden i besvärsnämnden motsvarar de förutsättningar för en rättvis rättegång som anges i 21 § i grundlagen.
41 §.Besvärsnämndens uppgift och behörighet. I 1 mom. ingår en bestämmelse om att besvärsnämnden för vallängdsärenden vid sametinget är första besvärsinstans i sådana ärenden som gäller upptagande i och avförande ur vallängden för val till sametinget.
I 2 mom. föreskrivs det om besvärsnämndens organisatoriska ställning. Besvärsnämnden finns i anslutning till sametinget. Nämnden är ett självständigt och oberoende organ i förhållande till valnämnden vid sametinget, som beslutar om ärenden som rör vallängden. Nämnden är inte underställd sametingets politiska verksamhet, och den är också självständig och oberoende i förhållande till sametingets alla andra organ. Med oberoende avses traditionellt rättskipningsorgans externa och interna oberoende. Rättskipningsorgan ska i sin rättskipningsverksamhet vara oberoende av andra aktörers påverkan. Detta gäller såväl lagstiftaren och utövarna av regeringsmakt som till exempel parterna i en rättstvist.
41 a §.Besvärsnämndens ordförande och övriga ledamöter. I paragrafen föreskrivs det om besvärsnämndens ledamöter och deras antal. Enligt 1 mom. har nämnden en ordförande med uppdraget som huvudsyssla eller bisyssla. Ordföranden utnämns till sin tjänst tills vidare. Att ordföranden utnämns tills vidare bidrar till att upprätthålla en effektiv verksamhet och en enhetlig avgörandepraxis. Detta framhäver också besvärsnämndens organisatoriskt självständiga ställning och dess oberoende och opartiskhet.
Enligt 2 mom. har besvärsnämnden som ledamöter med uppdraget som bisyssla en lagfaren ledamot och två sakkunnigledamöter som företräder sakkunskap om samernas förhållanden. Enligt lagbestämmelsen ska besvärsnämnden dessutom ha ett tillräckligt antal ersättare.
Det föreskrivs i lagen om sakkunnigledamöternas behörighet i besvärsnämnden. Enligt grundlagsutskottets åsikt är det inte problematiskt ur författningsrättslig synvinkel att sakkunnigledamöter deltar i behandlingen av ärenden i rättskipningsorgan. I detta fall anses sakkunnigledamöternas deltagande i ärendenas behandling inte medföra misstankar om opartiskhet när man beaktar att det inte är fråga om intressentbundna ledamöter utan om ledamöter med specialsakkunskap.
Enligt 3 mom. är besvärsnämndens lagfarna ledamot vice ordförande, dvs. utövar den behörighet som föreskrivits för ordföranden när ordföranden har förhinder. På så vis kan besvärsnämnden vara beslutför också när ordföranden har förhinder.
41 b §.Ordförandens och de övriga ledamöternas behörighet och utnämning. I paragrafen föreskrivs det om behörighetsvillkoren för och utnämning av besvärsnämndens ordförande och övriga ledamöter.
Enligt 1 mom. krävs att nämndens ordförande och lagfarna ledamot ska uppfylla de allmänna behörighetsvillkoren för domare som anges i 10 kapitel 1 § 1 mom. i domstolslagen. Enligt lagbestämmelsen kan till domare utnämnas rättrådiga finska medborgare som har avlagt annan högre högskoleexamen i juridik än magisterexamen i internationell och komparativ rätt och som genom sin tidigare verksamhet vid en domstol eller i andra uppgifter har visat att de har sådana insikter i tjänstens uppgiftsområde som en framgångsrik skötsel av tjänsten förutsätter samt behövliga personliga egenskaper. Denna formulering täcker examensbeteckningarna för högre juridisk slutexamen, dvs. juris magister och den föregående juris kandidat. För tydlighetens skull har man i lagen som gäller utnämning av domare uttryckligen velat nämna att med högre examen i juridik avses andra examina än magisterexamen i internationell och komparativ rätt (MICL) som infördes i början av 2011. En magister i internationell och komparativ rätt har inte nödvändigtvis samma kunskaper om den nationella rättsordningen som en juris magister, varför denna examen inte betraktas som tillräcklig utbildning för domartjänster.
Enligt 2 mom. ska sakkunnigledamöterna vara förtrogna med besvärsnämndens ansvarsområde, dvs. sametingets vallängdsärenden. Härmed avses förtrogenhet med kriterierna enligt 3 § och samernas kulturella och språkliga särdrag, samt förtrogenhet med dimensionerna av det samiska folkets interna självbestämmanderätt. Rättrådighet och behövliga personliga egenskaper är samma egenskaper som i 10 kap. 1 § 1 mom. i domstolslagen har angetts som behörighetsvillkor för domare.
För att höra till besvärsnämnden förutsätts inte att man är antecknad i vallängden för sametinget. Syftet med detta är att framhäva betydelsen av den specialkompetens som krävs för besvärsnämndens uppgifter.
Genom besvärsnämndens behörighetsvillkor tryggas tillämpningen av de lagstadgade objektiva kriterierna för rösträtt på ett sätt som är förenat med sakkunskap om det samiska urfolkets sedvänjor och traditioner som avses i artiklarna 33 och 9 i FN:s urfolksdeklaration. I egenskap av ett oberoende rättskipningsorgan är det inte besvärsnämndens uppgift att genomföra samernas så kallade gruppgodkännande utan att övervaka att individens rättsskydd tillgodoses. Eftersom nämndens sammansättning baserar sig på sametingets förslag och eftersom ledamöternas behörighetsvillkor tryggar sakkunskap om det samiska urfolkets sedvänjor traditioner, bidrar besvärsnämndens verksamhet ändå till att stärka vallängdens legitimitet bland samerna och stärker på så vis uppnåendet av det gruppgodkännande som betonas i internationella sammanhang för den slutliga vallängden som det beslutats om med tillämpning av lagstadgade objektiva kriterier.
I 3 mom. föreskrivs det om längden på besvärsnämndens mandattid. Besvärsnämndens mandattid ska vara klart angiven i lag och tillräckligt lång. Enligt momentet tillsätter statsrådet besvärsnämnden för sex år i sänder på förslag av sametinget. Statsrådet utnämner vid statsrådets allmänna sammanträde ordföranden i huvudsyssla till tjänsten tills vidare och de övriga ledamöterna i bisyssla för mandattiden. Justitieministern föredrar sitt beslutsförslag för statsrådet. Den sexåriga mandattiden bidrar till att trygga nämndens ledamöters oberoende med beaktande av att sametingets valperiod är fyra år och stärker besvärsnämndens ställning som besvärsinstans i sametingets vallängdsärenden.
Villkoret i 4 mom. att en ledamot eller ersättare i sametinget eller en ledamot eller ersättare i valnämnden eller en person som är anställd hos sametinget inte kan höra till besvärsnämnden bidrar också till att framhäva besvärsnämndens självständiga ställning och oberoende av sametinget. En motsvarande bestämmelse fogas också till 11 § om sametingets ordförande och vice ordförande, till 13 § om styrelseledamöter samt till 20 § om valnämnden. Uppdraget som ledamot eller ersättare i besvärsnämnden upphör direkt med stöd av lag efter att en person med stöd av 10 § blivit utsett till ledamot eller ersättare i sametinget eller efter att en person med stöd av 20 § blivit utsedd till valnämnden. En ledamot eller ersättare i sametinget eller en ledamot eller ersättare i valnämnden kan inte heller bli vald till ordförande, ledamot eller ersättare i besvärsnämnden när besvärsnämnden tillsätts. I bestämmelsen föreslås en hänvisning till 22 §, enligt vilken en ledamot eller ersättare i besvärsnämnden inte kan vara kandidat i valet till sameting. Om en ledamot eller ersättare i besvärsnämnden ställer upp som kandidat i valet till sameting, kan han eller hon inte delta i besvärsnämndens arbete från och med det att hans eller hennes namn har tagits upp på den av valnämnden upprättade kandidatförteckningen. Personens uppdrag som medlem eller ersättare i besvärsnämnden upphör direkt med stöd av lag.
I 5 mom. ingår en bestämmelse om skyldighet för besvärsnämndens ordförande och övriga ledamöter att redogöra för sina bindningar. Skyldigheten att redogöra för bindningar gäller alla ledamöter. I fråga om redogörelse för bindningar hänvisas till 17 kap. 17 § i domstolslagen, där det föreskrivs om sakkunnigledamöters skyldighet att redogöra för sina bindningar. I den paragrafen hänvisas det till 11 kap. 12 § i domstolslagen, där det i sin tur hänvisas till 8 a § i statstjänstemannalagen (750/1994). Enligt den sistnämnda paragrafen ska en person som föreslås bli utnämnd till ett uppdrag före utnämningen lämna en redogörelse för sin näringsverksamhet, sina bisysslor och för andra uppgifter, annat ägande och annan förmögenhet samt för sina andra bindningar som kan vara av betydelse vid bedömningen av hans eller hennes förutsättningar att sköta uppdraget i fråga.
För att minska misstankar som eventuellt riktas mot besvärsnämndens oberoende och opartiskhet ska det redogöras öppet för besvärsnämndens ledamöters bindningar. För att fastställa detta är det motiverat att ta in en uttrycklig bestämmelse om redogörelseskyldighet i lagen. En lagstadgad redogörelse för bindningar främjar besvärsnämndens öppna och genomskådliga beslutsfattande. Syftet med redogörelsen för bindningar är att säkerställa att jäv inte föreligger samt att öka förtroendet för besvärsmyndigheten. Justitieministeriet bedömer utifrån redogörelsen huruvida ledamoten har sådana bindningar som innebär att ledamoten inte borde utnämnas till uppdraget. Redogörelsen för bindningar ska lämnas före utnämningen till uppdraget, men uppgifterna om bindningar ska också vid behov uppdateras medan uppdraget varar. Om det inträffar ändringar i uppgifterna om bindningar, ska justitieministeriet omedelbart underrättas om detta.
41 c §.När en plats som ordförande eller ledamot i besvärsnämnden blir ledig. I paragrafen föreskrivs det om rätt för besvärsnämndens ledamöter att kvarstå i sitt uppdrag samt om en situation där en plats som ordförande eller en annan ledamot blir ledig under mandattiden. Genom paragrafen tryggas besvärsnämndens ledamöters ställning som oberoende domare när dömande makt utövas. Bestämmelser om rätt att kvarstå i tjänsten som tryggar domarnas oberoende ingår i 103 § i grundlagen och i 16 kap. i domstolslagen.
Ordföranden i huvudsyssla och övriga ledamöter har enligt paragrafen rätt att kvarstå i sitt uppdrag på motsvarande sätt som en innehavare av domartjänst, dvs. i praktiken åtnjuter ledamöterna under sin mandattid domares rätt att kvarstå i sin tjänst, om inte något annat följer av pensionsålder. Rätten att kvarstå i tjänsten i detta sammanhang betyder inte att alla ledamöter av besvärsnämnden ska utses till ordinarie tjänster, eftersom besvärsnämnden tillsätts för viss tid. Ordföranden ska dock utses till sin tjänst tills vidare av de orsaker som nämns i specialmotiveringen till 41 a §.
Om en plats som ledamot blir ledig under mandattiden, förordnar statsrådet på förslag av sametinget och föredragning av justitieministeriet en ny ledamot för återstoden av mandattiden.
41 d §.Domarförsäkran. I paragrafen föreskrivs det om domarförsäkran. Besvärsnämndens ordförande och övriga ledamöter ska innan de tillträder sitt uppdrag i besvärsnämnden avge domarförsäkran på det sätt som föreskrivs i 1 kap. 7 § i domstolslagen.
41 e §.Ordförandens och övriga ledamöters ställning. I 1 mom. föreskrivs på motsvarande sätt som i 6 § 1 mom. i domstolslagen att besvärsnämndens ordförande och övriga ledamöter är oberoende i sin utövning av dömande makt. Detta betyder att ordföranden och övriga ledamöter ska utöva dömande makt självständigt och opartiskt. De får inte utsättas för något slags direkt eller indirekt hot eller påtryckning eller annan otillbörlig påverkan. Detta stärker nämndens oberoende som rättskipningsorgan. Ett rättskipningsorgans grundlagsenliga oberoende förutsätter att också ledamöterna är oberoende när de utövar dömande makt. Oberoendet upprätthåller också förtroendet för rättsväsendet.
Enligt 2 mom. handlar besvärsnämndens ordförande och övriga ledamöter under domaransvar. Bestämmelser om domares ansvar för sina ämbetsåtgärder ingår i 118 § i grundlagen och i 9 kap. i domstolslagen.
I 3 mom. föreskrivs det om ordförandens och övriga ledamöters skyldighet att avgå vid utgången av den månad under vilken de fyller 70 år. Avgångsåldern motsvarar den gällande allmänna avgångsåldern i arbetslagstiftningen och också avgångsåldern för statstjänstemän, som har höjts stegvis till 70 år.
41 f §.Föredragande. I paragrafen föreskrivs det om besvärsnämndens föredragandes behörighet och utnämning.
Enligt 1 mom. ska besvärsnämnden ha ett tillräckligt antal föredragande. Det exakta antalet föredragande anges inte i paragrafen. Föredragande ska kunna rekryteras till besvärsnämnden enligt behov inom ramen för de tillbudsstående anslagen med hänsyn till antalet ärenden som handläggs och behovet av föredragandearbetskraft.
Enligt 2 mom. är behörighetsvillkoret för en tjänst som föredragande juris kandidatexamen eller motsvarande annan examen som medför behörighet för domartjänst. Enligt 10 kap. 1 § 1 mom. i domstolslagen uppfylls behörighetsvillkoret för domartjänst och enligt 19 kap. 3 § 1 mom. i den lagen behörighetsvillkoret för en tjänst som föredragande genom annan högre högskoleexamen i juridik än magisterexamen i internationell och komparativ rätt. Närmare bestämmelser om föredragandes uppgifter ingår i besvärsnämndens arbetsordning.
I 3 mom. föreskrivs dessutom att besvärsnämnden utnämner själv sina föredragande och sin övriga personal.
41 g §.Besvärsnämndens sammansättning vid avgörande. I paragrafen föreskrivs det om när besvärsnämnden är beslutför vid behandlingen av ärenden.
Enligt 1 mom. avgörs ärenden som hör till besvärsnämndens behörighet på föredragning i plenum.
I 2 mom. förskrivs det om när plenum är beslutfört. Utgångspunkten för besvärsnämndens beslutssammansättning är att den beslutföra sammansättningen ska uppfylla garantierna för en rättvis rättegång enligt 21 § 2 mom. i grundlagen. Grundlagsutskottet har i sitt utlåtande GrUU 2/2006 rd konstaterat att bestämmelserna om domstolarnas sammansättning och beslutsförhet är av betydelse för rättsskyddet. Grundlagsutskottet har ansett att rättssäkerheten i regel kräver att fullföljdsdomstolarna är kollegiala. En sammansättning med fler ledamöter borgar sannolikt för en allsidigare bedömning och ökar därmed rättssäkerheten. Av denna orsak föreskrivs det att besvärsnämnden för vallängdsärenden vid sametinget är behörig bara när ordföranden och minst två ledamöter är närvarande. I stället för ordföranden kan naturligtvis den lagfarna ledamoten vara närvarande, som enligt 41 a § 3 mom. i lagförslaget är vice ordförande i besvärsnämnden.
41 h §.Behandlingen av ärenden. I paragrafen föreskrivs det att i besvärsnämnden tillämpas lagen om rättegång i förvaltningsärenden, om inte något annat föreskrivs särskilt. Bestämmelserna om bland annat besvärsanvisning, handläggning av ärenden, muntlig förhandling och beslutsfattande i lagen om rättegång i förvaltningsärenden gäller således också besvärsnämnden. På besvärsnämndens ordförande, övriga ledamöter samt föredragande tillämpas vad som föreskrivs om jäv för domare i 5 § i lagen om rättegång i förvaltningsärenden.
41 i §.Offentlighet vid behandlingen. Enligt paragrafen tillämpas i besvärsnämnden lagen om offentlighet vid rättegång i förvaltningsdomstolar (381/2007). Enligt 41 h § i den föreslagna lagen tillämpas på besvärsnämnden lagen om rättegång i förvaltningsärenden, så det är fråga om en sådan besvärsnämnd där lagen om rättegång i förvaltningsdomstolar tillämpas på grundval av lagens 2 § 2 mom. Enligt förslaget ingår i 41 i § för tydlighetens skull en hänvisning till lagen om offentlighet vid rättegång i förvaltningsdomstolar.
Enligt lagen om offentlighet vid rättegång i förvaltningsdomstolar är förvaltningsprincipen utgångspunkt vid förvaltningsrättskipning. Offentlighet vid rättegång betyder att var och en har rätt att närvara vid en muntlig förhandling i ett ärende i domstolen genom att delta i ett offentligt sammanträde (offentlig förhandling) samt rätt att ta del av en offentlig rättegångshandling (handlingsoffentlighet). I grundlagen och internationell människorättskonventioner anses i enlighet med offentlighetsprincipen utgångspunkten vara att rättegångar är offentliga, men det görs möjligt att begränsa offentligheten, om det krävs av oundgängliga skäl. Offentlighet vid rättegång kan vid behov samordnas med andra grundläggande fri- och rättigheter och mänskliga rättigheter, eftersom det inom förvaltningsrättskipningen finns situationer där offentlighet kan kränka till exempel en parts integritetsskydd eller någon annan grundläggande rättighet. Enligt grundlagen får offentligheten vid rättegång begränsas endast på lagstadgade grunder och bara till den del som är nödvändig för det intresse som ska skyddas. Även då är det möjligt att begränsa offentligheten endast i den mån som offentlighet inte förutsätts för att trygga en rättvis rättegång. Bestämmelser om begränsningar som gäller förvaltningsrättskipning ingår i lagen om offentlighet vid rättegång i förvaltningsdomstolar.
41 j §.Finansiering. I paragrafen föreskrivs det om finansiering av besvärsnämnden. Staten ska betala kostnaderna för besvärsnämndens verksamhet. Arvodena för ordföranden och ledamöterna ska bestämmas enligt grunder som fastställts av justitieministeriet.
41 k §.Arbetsordning. Närmare föreskrifter om besvärsnämndens organisation och personal och om arbetet i besvärsnämnden finns i besvärsnämndens arbetsordning, som fastställs av besvärsnämndens plenum.
I paragrafen föreskrivs det om den närmare regleringen av arbetet i besvärsnämnden. Enligt den ska det föreskrivas närmare om besvärsnämndens organisation och personal och om arbetet i besvärsnämnden i besvärsnämndens arbetsordning, som fastställs av besvärsnämndens plenum.
41 l §.Förfarande vid ändringssökande. I paragrafen föreskrivs det om förfarandet i anslutning till inlämnande av besvär.
Enligt 1 mom. ska besvär riktas till besvärsnämnden och lämnas till valnämnden. Tiden för sökande av ändring är 14 dagar, liksom i den gällande lagen. I vallagen är motsvarande tid för sökande av ändring bara sju dagar. Att tiden för sökande av ändring är kortare än i de allmänna bestämmelserna beror på att ärendena är brådskande. Man måste hinna utnyttja möjligheterna att söka ändring innan valförrättningen avslutas.
Enligt 2 mom. ska valnämnden utan dröjsmål lämna besvären, övriga handlingar och sitt utlåtande om besvären till besvärsnämnden.
I 3 mom. föreskrivs att det inte är någon grund för att avvisa besvären om de har lämnats direkt till besvärsnämnden i stället för valnämnden, om besvären har inkommit till besvärsnämnden inom utsatt tid.
Enligt 4 mom. ska besvärsnämnden behandla besvären i brådskande ordning. Kravet på brådskande behandling följer av vallängdsärendenas brådskande natur. Ändringssökandet förlorar sin betydelse, om långa behandlingstider i besvärsinstanserna hindrar att det slutliga avgörandet fås innan valförrättningen avslutas.
I 5 mom. föreslås för tydlighetens skull en hänvisning om att bestämmelser om sökande av ändring i besvärsnämndens beslut finns i 41 m §.
41 m §. Fortsatta besvär hos högsta förvaltningsdomstolen. I paragrafen föreskrivs det om fortsatta besvär hos högsta förvaltningsdomstolen.
Enligt 1 mom. får ändring i besvärsnämndens beslut sökas genom besvär, om högsta domstolen beviljar besvärstillstånd. Regleringen motsvarar till denna del huvudregeln om fortsatt sökande av ändring i förvaltningsdomstolarnas beslut i förvaltningsprocessärenden enligt 107 § 1 mom. i lagen om rättegång i förvaltningsärenden. Eftersom det enligt 107 § 1 mom. i lagen om rättegång i förvaltningsärenden föreskrivs särskilt i fråga om anförande av besvär över andra förvaltningsdomstolars beslut, behöver det i bestämmelserna om ändringssökande i sametingslagen konstateras uttryckligen att bestämmelserna om besvärstillstånd iakttas vid fortsatt sökande av ändring i besvärsnämndens beslut hos högsta förvaltningsdomstolen.
I 2 mom. föreskrivs det om grunderna för besvärstillstånd. Högsta förvaltningsdomstolen kan bevilja besvärstillstånd endast på prejudikatsgrund i sådana fall där det i fråga om det beslut som ansökan om besvärstillstånd gäller framförs ett motiverat påstående om att beslutet grundar sig på en uppenbar lagstridighet eller diskriminering och därmed kränker likabehandlingen.
Enligt bestämmelserna om besvärstillstånd i 111 § 1 mom. i lagen om rättegång i förvaltningsärenden beviljas besvärstillstånd på så kallad prejudikatsgrund, om man i ett ärende behöver få ett beslut av den högsta rättsinstansen som styr och förenhetligar myndigheternas och förvaltningsdomstolarnas beslutspraxis. Behovet av att få ett prejudikat som styr beslutspraxisen kan hänföra sig exempelvis till rättsfrågor som är förenade med sådana tolkningsfrågor som har vidare betydelse än det aktuella fallet, och där det ännu inte finns någon rättspraxis från högsta förvaltningsdomstolen.
En ytterligare förutsättning i den föreslagna paragrafen är att det i ansökan om besvärstillstånd har framförts ett motiverat påstående om att beslutet grundar sig på en uppenbar lagstridighet eller diskriminering. Syftet med denna begränsning är att trygga det samiska folkets interna självbestämmanderätt. Motiverat påstående betyder att högsta förvaltningsdomstolen bedömer huruvida innehållet i ett påstående om att hans eller hennes rättigheter kränkts som framförs av den som överklagar är sådant att besvärstillstånd bör beviljas. Diskrimineringsförbudet i 6 § 2 mom. i grundlagen är ett absolut förbud. Enligt det får ingen utan godtagbart skäl särbehandlas på grund av kön, ålder, ursprung, språk, religion, övertygelse, åsikt, hälsotillstånd eller handikapp eller av någon annan orsak som gäller hans eller hennes person. Att diskrimineringsförbudet är absolut betyder att det inte får begränsas. Om man vid en objektiv bedömning av ansökan om besvärstillstånd kan anta att diskrimineringsförbudet överträtts eller att beslutet grundar sig på uppenbar lagstridighet, ska högsta förvaltningsdomstolen bevilja besvärstillstånd. Enbart ett påstående eller en misstanke om brott mot diskrimineringsförbudet eller om uppenbar lagstridighet räcker inte till för att antagande ska föreligga. Det förutsätts ändå inte fullständiga bevis på diskriminering, utan det räcker att de omständigheter som framkommit ger högsta domstolen motiverad anledning att anta att förfarande som strider mot diskrimineringsförbudet eller uppenbart lagstridigt förfarande förekommit. I ansökan om besvärstillstånd behöver det inte läggas fram bevis på hur en annan sökande i jämförbar ställning har behandlats. I praktiken kan det vara mycket svårt eller rentav omöjligt att skaffa sådana bevis. Den som påstår sig ha blivit diskriminerad kan däremot jämföra sin egen situation till exempel med kriterierna i lagens 3 §. Som jämförelse kan alltså användas de lagstadgade objektiva kriterierna. Om kriterierna i 3 § inte har iakttagits till exempel i det beslut som personen fått, kan man anta att han eller hon blivit diskriminerad. Sålunda uppfyller besvärstillståndsgrunden delvis även grunden uppenbart fel, som ingår i de allmänna grunderna för besvärstillstånd.
Trots att den nu föreslagna grunden för besvärstillstånd delvis uppfyller även grunden uppenbart fel, innebär förslaget ändå ett undantag från det som föreskrivs i 111 § 1 mom. i lagen om rättegång i förvaltningsärenden. Grunder för besvärstillstånd är enligt den lagbestämmelsen prejudikatsgrunder, uppenbart fel samt något annat vägande skäl.
I lagstiftningen har det ansetts vara möjligt att begränsa grunderna för besvärstillstånd mera än i lagen om rättegång i förvaltningsärenden. Exempelvis i lagen om klientavgifter inom småbarnspedagogiken (1503/2016) och lagen om klientavgifter inom social- och hälsovården (734/1992) är grunderna för besvärstillstånd begränsade till endast prejudikatsgrund. Enligt 196 § 4 mom. i utlänningslagen (301/2004) kan besvärstillstånd beviljas endast på prejudikatsgrund eller av ett annat särskilt vägande skäl. I den föreslagna regleringen ges högsta förvaltningsdomstolen inte motsvarande rätt att pröva om besvärstillstånd ska beviljas när villkoren är uppfyllda som i utlänningslagen.
Begränsningen av möjligheten till fortsatta besvär innebär ett partiellt besvärsförbud. Det är emellertid fråga om fortsatt sökande av ändring, så det är inte skäl att förhålla sig lika reservat till besvärsförbud som till besvärsförbud i första instans. Förbudet mot fortsatt sökande av ändring står inte i konflikt med 21 § 2 mom. i grundlagen, eftersom begränsningen riktar sig till noggrant avgränsade frågor och förbudet är med beaktande av ärendenas karaktär inte oskäligt omfattande eller oproportionerligt med tanke på rättssäkerheten. Det har anförts vägande skäl som hänför sig till det samiska folkets interna självbestämmanderätt till undantaget från huvudregeln i den allmänna lagen och således till ett partiellt besvärsförbud, så det skyddar ändamål som är godtagbara med tanke på rättssystemet. Ett system med besvärstillstånd som baserar sig på prejudikatsgrund, som skyddar endast de obetingade grundläggande rättigheterna är i denna ärendekategori ett bättre och mer styrande alternativ med tanke å rättsskyddssystemet som helhet än att som grund för besvärstillstånd skulle kunna åberopas även andra prejudikatsgrunder, uppenbart fel eller annat vägande skäl. Besvärsnämndens specialsakkunskap och å andra sidan behovet av att snabbt få ett lagakraftvunnet avgörande talar för en mera begränsad möjlighet till fortsatt sökande av ändring än den allmänna lagstiftningen. Rättskyddet för den som överklagar anses tillgodoses i enlighet med sitt syfte, eftersom det finns två besvärsinstanser efter myndighetens beslut, av vilka det första består av ledamöter som är särskilt förtrogna med ansvarsområdet. Också i Norge och Sverige är möjligheten att överklaga sametingets vallängdsärenden begränsad (se närmare sidorna 54—57 i propositionen) och enligt 27 § i den finska vallagen får ändring inte sökas genom besvär i förvaltningsdomstolens beslut i ärenden som gäller rösträttsregistret.
I 3 mom. ingår för tydlighetens skull en hänvisning till lagen om rättegång i förvaltningsärenden, eftersom hänvisningen i den föreslagna 41 g § till den allmänna lagen täcker endast besvärsnämndens förfarande. Förutom bestämmelserna om behandling av ärenden och beslutsfattande blir det således aktuellt att tillämpa även till exempel 109 § i lagen om rättegång i förvaltningsärenden, enligt vilken också den myndighet som har fattat det ursprungliga beslutet, dvs. valnämnden, har besvärsrätt i det fallet att besvärsnämnden har upphävt valnämndens beslut eller ändrat det.
6 kap. Särskilda bestämmelser
Det förslås att rubriken Sökande av ändring för det nuvarande 5 kap. ändras, eftersom lagen innehåller bestämmelser om ändringssökande också på andra ställen än i 5 kap. I kapitlet finns för närvarande endast en paragraf. Det föreslås därför att lagens kapitelindelning ändras. Dessutom ändras kapitelnumreringen till följd av det nya 5 kap. om besvärsnämnden. Därmed föreslås det också att rubriken för 6 kap. upphävs.
42 §.Ändringssökande. Paragrafens innehåll motsvarar den nuvarande 41 §. Det föreslås att paragrafens rubrik ändras. Enligt bestämmelsen finns bestämmelser om sökande av ändring i lagen om rättegång i förvaltningsärenden. På handläggningen av besvärsärenden i sametinget tillämpas ändå inte lagen om rättegång i förvaltningsärenden, för enligt dess 2 § 5 mom. finns bestämmelser om handläggningen av besvär som anförs hos någon annan än en domstol eller en nämnd som inrättats för att handlägga besvärsärenden i 3 a § i förvaltningslagen.
I de avsnitt i denna proposition som gäller uppföljning och verkställighet framförs att det är motiverat att bedöma hur lagens bestämmelser om ändringssökande fungerar som en helhet i ett senare skede. Av denna orsak har behovet av att ändra bestämmelsen om allmänt ändringssökande inte bedömts desto närmare i samband med denna lagändring, och i detta skede föreslås det inga ändringar i bestämmelsen.
43 §.Anställning av personal. I den gällande lagens 43 § om närmare stadganden och bestämmelser föreskrivs om bemyndigande att genom förordning utfärda närmare bestämmelser om verkställandet av sametingslagen. Paragrafens innehåll är obehövligt. För att korrigera paragrafnumreringen föreslås att bestämmelserna i den gällande 42 § tas in i paragrafen som sådana.
43 a §. Rätt till pension. Det föreslås att innehållet i den gällande lagens 42 a § tas in i paragrafen. Dessutom har hänvisningarna i bestämmelsen uppdaterats, eftersom lagen om statens pensionsfond 1372/1989 har upphävts genom lagen om statens pensionsfond 1297/2006. Ytterligare har lagen om indrivning av skatter on avgifter i utsökningsväg 367/1961 upphävts genom lagen om verkställighet av skatter och avgifter 706/2007. Räntelagens (633/1982) 4 § 3 moment är inte längre i kraft. I ikraftträdelsebestämmelsen i räntelag 340/2002 föreskrivs det att om det någon annanstans i lagstiftningen finns en hänvisning till 4 § 3 mom. räntelagen, skall i stället 4 § 1 mom. räntelagen tillämpas.
43 b §.Tystnadsplikt och skadeståndsskyldighet. Det föreslås att innehållet i den gällande lagens 42 b § tas in i paragrafen som sådant.
Ikraftträdande. Lagen föreslås träda i kraft den 1 januari 2023.
Övergångsbestämmelser. I 1 mom. i ikraftträdandebestämmelsen föreslås en övergångsbestämmelse enligt vilken vissa av de nya bestämmelserna om sametingets organ och verksamhet ska tillämpas första gången först på det sameting som väljs efter ikraftträdandet av lagen. Till dem hör bestämmelserna om sametingets sammansättning (10 §), ordförande och vice ordförande (11 §), sammankallande av sammanträden (12 §) och styrelse (13 §).
Enligt 2 mom. i den föreslagna ikraftträdandebestämmelsen fortsätter sameting vars mandattid inte löpt ut när denna lag träder i kraft i sitt uppdrag fram till ingången av mandattiden för det första sameting som väljs enligt denna lag. Den första valnämnden enligt 20 § tillsätts så snart som möjligt efter ikraftträdandet av lagen.
Enligt 3 mom. i den föreslagna ikraftträdandebestämmelsen ska på ett ärende enligt 9 § som är anhängigt vid ikraftträdandet av denna tillämpas den 9 § som gällde vid ikraftträdandet. På ett sådant ärende tillämpas inte de föreslagna 9 a och 9 b §.
I 4 mom. i den föreslagna ikraftträdandebestämmelsen föreskrivs det att den gällande lagens bestämmelser om val ska tillämpas på följande val till sametinget som förrättas 2023. Detta beror på att bestämmelserna i det föreslagna 4 kap. inte hinner träda i kraft innan förfarandet vid valen 2023 inleds. Senast den 15 november året före valåret ska en kungörelse om inledandet av val till sametinget, ansökan om upptagande i vallängden och avförande ur vallängden samt valnämndens adress kungöras i de tidningar som utkommer inom samernas hembygdsområde och i åtminstone en tidning med riksomfattande spridning. (JM:s förordning om förfarandet vid val, 1 §). Enligt bestämmelserna i den gällande lagen löper tidsfristen för ansökan om upptagande i vallängden ut den sista december året före valåret, det vill säga den 31 december 2022. Då har de nya bestämmelserna om val inte ännu trätt i kraft. Kriterierna för vallängden eller processen för ändringssökande kan inte ändras under behandlingen av ansökan eller processen för ändringssökande. Det skulle inte heller vara möjligt för någon att ansöka om att bli upptagen i vallängden utifrån de nya kriterierna. På grund av denna tidtabell föreslås det i 4 mom. i ikraftträdandebestämmelsen att de bestämmelser som gällde vid ikraftträdandet av denna lag (4 kap.) ska tillämpas på valet till sametinget 2023 och att 3 § som gällde vid ikraftträdandet ska tillämpas på en ansökan om antecknande i vallängden som har lämnats till valnämnden senast den 31 december 2022.