1.1  Bakgrund

Fullmakterna för export- och fartygskrediter samt relaterade ränteutjämningsfullmakter har höjts fyra gånger sedan år 2014, och de har stigit avsevärt i synnerhet i och med lagändringarna som trädde i kraft den 1 januari 2017 och den 1 januari 2020. I den sist nämnda höjningen av fullmakter höjdes fullmakterna för export- och fartygskrediter samt ränteutjämningsfullmakterna till kapitalvärden på 33 miljarder euro. Höjningen föranleddes av statsminister Sanna Marins regeringsprogram, där det i avsnittet Ett livskraftigt Finland konstateras att en prioritering är att säkerställa att statens specialfinansieringsbolag Finnvera Abp har tillräckliga fullmakter med beaktande av riskhanteringsbehoven. I anslutning till detta fästes uppmärksamhet i samband med höjningen av fullmakterna även vid en ökning av ansvaret för exportfinansieringen och riskerna relaterade till statens garantiverksamhet, när statens specialfinansieringsbolag Finnvera Abp beviljar exportgarantier för exportkrediter.  

I den sist nämnda höjningen av fullmakterna bedömdes i förarbetena till lagberedningen (RP 79/2019 rd) även risker relaterade till exportfinansiering, och i detta sammanhang ställdes frågor om finanstillsynen över Finnvera Abp i synnerhet när det gäller ordnandet av den. I regeringens proposition till riksdagen konstaterades i anslutning till vidareutvecklingen av finanstillsynen att en överföring av finanstillsynen över Finnvera Abp från arbets- och näringsministeriet till Finansinspektionen bereddes. 

Även riksdagens ekonomiutskott tog upp frågan om finanstillsynen och konstaterade i sitt betänkande (EkUB 4/2019 rd) att tillsynen för närvarande inte genomförs på ett helt tillfredsställande sätt enligt ett sakkunnigyttrande som ekonomiutskottet fått och att utskottet förhåller sig försiktigt positivt till en överföring av tillsynen från arbets- och näringsministeriet till Finansinspektionen. Utskottet påpekade dock särskilt att man vid planeringen av tillsynsramverket i tillräcklig utsträckning bör beakta skillnaderna mellan Finnvera Abp:s verksamhet och andra aktörer som bedriver finansieringsverksamhet, till exempel inlåningsbanker eller privata aktörer som emitterar masskuldebrev. Utskottet konstaterade vidare att trots att Finnvera spelar en viktig roll i att möjliggöra finansiering av företagsverksamhet och därigenom påverkar hela det nationella finansieringssystemet, ska Finnvera inte till alla delar jämställas med kreditinstitut vars kunder är konsumenter och investerare i allmänhet. Ekonomiutskottet påpekade också att även om det i tillsynen över riskhanteringen går att identifiera utvecklingsbehov innebär det inte nödvändigtvis att riskhanteringen över lag inte skulle ha genomförts på ett heltäckande sätt.  

Den slutsats som kan dras av ekonomiutskottets betänkande är att det som motvikt till statens ökade garantiansvar för att stödja exporten fortfarande gäller att utveckla bolagets riskhantering och säkerställa tillräckliga resurser för en högkvalitativ tillsyn och ta fram en bild av den totala riskpositionen. Ekonomiutskottets ovan nämnda uppfattning är en väl motiverad utgångspunkt för en bedömning av frågan. 

1.2  Beredning

Lagberedningen utgick från det ovan nämnda betänkandet av ekonomiutskottet och uttalandet av statsrådets finanspolitiska ministerutskott den 10 september 2019 samt slutsatserna och rekommendationerna av arbets- och näringsministeriets tidigare arbetsgrupp för utveckling av exportfinansieringen (VIRAKE). Arbets- och näringsministeriet tillsatte den 20 januari 2020 dessutom en arbetsgrupp för utveckling av det offentliga exportfinansieringssystemet, och en parallell självständig underarbetsgrupp för finanstillsyn, eftersom detta projekt betraktades som en brådskande separat helhet i det totala lagstiftningsprojektet. Arbetsgruppens uppdrag var att som ett alternativ till gällande praxis bedöma en överföring av finanstillsynen över Finnvera Abp till Finansinspektionen. En motivering till detta var att en kraftig ökning av exportfinansieringsansvaret skulle förutsätta en övergripande utveckling och omvärdering av tillsynen, trots att arbets- och näringsministeriets har utvecklats under de senaste åren så att den rätt långt motsvarar behoven av tillsynen över bolaget. Underarbetsgruppen, som fokuserade på tillsynsfrågor, bestod av företrädare för arbets- och näringsministeriet, finansministeriet och Finansinspektionen. Vid beredningen hördes dessutom Finnvera Abp och arbets- och arbets- och näringsministeriet, som är den nuvarande tillsynsmyndigheten.  

Den ovan nämnda finanstillsynsarbetsgruppen, som tillsattes av arbets- och näringsministeriet, utredde grundligt det allmänna innehållet i Finansinspektionens tillsyn och dess tillämplighet på Finnvera Abp. Särskilda frågor som dök upp under arbetsgruppens mandatperiod och därefter var i synnerhet att Finnvera Abp:s exportgarantiverksamhet har drag som gör att Finansinspektionens tillsynsmodell för kreditinstitut inte i sig nödvändigtvis kan användas som utgångspunkt för tillsynen med beaktande av ekonomiutskottets tillsynsrelaterade synpunkter på skillnaderna mellan Finnvera Abp och de kreditinstitut som Finansinspektionen övervakar.  

Underarbetsgruppen som bedömde tillsynen skulle också fastställa det materiella innehållet i tillsynen över Finnvera Abp, eftersom bestämmelsen om att tillsynen i tillämpliga delar ska följa Finansinspektionens principer om tillsynen över kreditinstitut i den gällande lagstiftningen har varit författningstekniskt problematisk. Det är således klart att det finns ett behov av att precisera innehållet i tillsynen i lagstiftningen för att förtydliga och precisera tillsynens materiella innehåll. Underarbetsgruppen för tillsynen utarbetade också tillsynsnormer för innehållet i tillsynen över Finnvera Abp, och avsikten är att bestämmelser om tillsynsramverket för bolaget ska utfärdas genom statsrådets förordning. 

Propositionen har beretts vid arbets- och näringsministeriet. Vid beredningen har finansministeriet, Finansinspektionen och den nuvarande tillsynsmyndigheten samt Finnvera Abp hörts. Beredningsunderlaget till propositionen finns i den offentliga webbtjänsten under adressen https://tem.fi/sv/projektsokning med identifieringskoden TEM115:00/2020. 

2.1  Bakgrund

Finnvera Abp grundades år 1999 för att fortsätta den verksamhet som bedrivits av bolaget Kera Abp samt Statsgaranticentralen och dess föregångare exportgarantianstalten och Statsgarantianstalten. På Kera Abp tillämpades kreditinstitutslagen (1607/1993) med vissa undantag. Kera Abp hade erhållit permanent undantagsställning i fråga om tillämpning av Europeiska gemenskapernas (EG) kreditinstitutsdirektiv. Finansinspektionen utövade tillsyn över Kera Abp:s verksamhet. Finansinspektionen utövade inte tillsyn över Statsgaranticentralen och dess exportgarantiverksamhet. 

Eftersom kreditinstitutslagen inte tillämpades på Finvera Abp enligt bolagslagen tillämpades varken soliditetskravet eller bestämmelserna om riskkoncentration på det och bolaget omfattades inte av den tillsyn som utövades av Finansinspektionen. Enligt den allmänna motiveringen i regeringens proposition med förslag till lag om statens specialfinansieringsbolag (RP 35/1998) skulle dock ha ett tillräckligt stort eget kapital för att täcka det ansvar som det åtagit sig. 

2.2  Nuläge

Lagstiftning

Enligt 6 § i lagen om statens specialfinansieringsbolag (443/1998) svarar arbets- och näringsministeriet för tillsynen över statens specialfinansieringsbolag Finnvera Abp. Enligt 6 § 4 mom. i lagen ska vid tillsynen över bolaget i tillämpliga delar beaktas de principer som Finansinspektionen följer vid tillsynen över kreditinstitut. 

I regeringens proposition RP 35/1998 rd nämns de situationer i vilka tillsynen över bolaget i tillämpliga delar ska beakta de principer som Finansinspektionen följer vid tillsynen över kreditinstitut i det då föreslagna 3 mom. – nuvarande 4 mom. Med detta avses särskilt de anvisningar om den interna kontrollen inom kreditinstitut som meddelas av Finansinspektionen. 

Bestämmelser om bolagets förvaltning finns i 3 § 1 och 4 mom. i den ovan nämnda lagen, och enligt dem hör bolaget till arbets- och näringsministeriets förvaltningsområde och regleras inte av kreditinstitutslagen (121/2007). Finnvera Abp har också beviljats permanent undantag från tillämpningen av EU:s kreditinstitutsdirektiv 2013/36/EU. 

Allmänt om praxis

I den allmänna motiveringen av tillsynen i regeringens proposition med förslag till lag om statens specialfinansieringsbolag och lagstiftning som har samband RP 35/1998 rd konstateras att staten i sista hand ansvarar för bolagets verksamhet och att handels- och industriministeriet – nuvarande arbets- och näringsministeriet – utövar ägartillsyn över bolaget. Ministeriet skulle dock vid tillsynen i tillämpliga delar följa samma principer som finansinspektionen tillämpar vid tillsynen över kreditinstitut. Enligt den allmänna motiveringen ska ministeriet anvisa tillräckliga personalresurser för tillsynsuppgifterna. Det nya bolaget ska även bli föremål för den granskning och tillsyn som utövas av statens revisionsverk.  

För närvarande svarar arbets- och näringsministeriet enligt 6 § i lagen om statens specialfinansieringsbolag för tillsynen över Finnvera Abp för statens räkning, och när det gäller den praktiska finanstillsynen över Finvera Abp svarar ansvarsområdet för intern revision (TAR) för den enligt ministeriets arbetsordning. Finanstillsynen över Finnvera Abp är oberoende extern tillsyn som separerats från ministeriets övriga uppgifter inom intern revision. När det gäller tillsynsresurserna kan det konstateras att finanstillsynen över bolaget sköts numera av en tjänsteman vid arbets- och näringsministeriet på heltid och av en annan tjänsteman på deltid, och dessutom har sakkunnigtjänster köpts av ett multinationellt revisionssamfund. 

Finnvera Abp:s verksamhet, uppgifter och mål samt den övriga relaterade regleringen innebär i praktiken att bolagets syfte är att ta mer risker än kredit- och finansinstitut. Det har inte ställts krav på minimikapital eller vidtagande av proaktiva åtgärder på bolaget enligt direktivet om tillsyn av värdepappersföretag trots att sådana krav i allmänhet ställs på finansinstitut.  

I 4 § i lagen om statens specialfinansieringsbolag föreskrivs att bolagets verksamhet är indelad i inhemsk finansieringsverksamhet respektive exportgaranti- och specialborgensverksamhet. Den inhemska verksamhetens risker täcks ur fonden för inhemsk verksamhet i bolagets balansräkning och exportgaranti- och specialborgensverksamheten förluster på motsvarande sätt ur fonden för exportgaranti- och specialborgensverksamhet. Enligt lagen om statsgarantifonden (444/1998) svarar staten för exportgarantier och specialborgenborgen. Om medlen i fonden för exportgaranti- och specialborgensverksamheten inte räcker till för att täcka de förluster som uppstår av verksamheten, täcks förlusterna ur statsgarantifondens medel, vilka vid behov kompletteras med ett anslag ur statsbudgeten. Av detta följer att till exempel de överskott som exportgaranti- och specialborgensverksamheten ger ska täcka underskott för förlustbringande år och att om det inte finns tillräckligt med överskott i fonden för exportgaranti- och specialborgensverksamhet samt i statsgarantifonden för detta ändamål, kan underskott täckas via statens budgetförfarande genom fondöverföringar, dock med beaktande av att bolagets affärsverksamhet inte får resultera i bestående underskott på lång sikt. Syftet med täckandet av underskott baserar sig i sin tur på att bolagets verksamhet ska vara självbärande på lång sikt. Huruvida verksamheten anses vara självbärande bedöms ur ett tidsperspektiv på 20 år. 

Den ovan nämnda lagstadgade indelningen och statens ansvar för exportgaranti- och specialborgensverksamheten utgör grunden för att Finnvera Abp ska bedöma kapitaltäckningen separat för den inhemska verksamheten respektive exportgaranti- och specialborgensverksamheten. När det gäller Finnvera Abp:s inhemska finansiering kan det konstateras att minimikapitaltäckningskrav har ställts på den, men den motsvarar inte minimikapitalkravet. Eftersom staten ansvarar för Finnvera Abp:s exportgaranti- och specialborgensverksamhet, har inga minimikapitaltäckningsmål ställts för den. Den kapitaltäckningsberäkning som används i bankverksamhet är inte särskilt användbar för bedömning av exportgaranti- och specialborgensverksamheten på grund av bolagets särskilda näringspolitiska exportfrämjande uppgift. Om kapitaltäckningsgraden dock beräknades på motsvarande sätt, skulle kapitaltäckningsgraden för medlen i fonden för exportgaranti- och specialborgensverksamhet och statsgarantifonden med beaktande av exportfinansieringen ha varit cirka 3,3 procent enligt Tier 1 den 30 juni 2022 (3,4 procent per den 31 december 2021). 

Arbets- och näringsministeriets interna revision (TAR), som ansvarar för finanstillsynen över Finnvera Abp, har inte direkt bedömt eller poängsatt bolagets affärsstrategi eller dess lämplighet, lönsamhet och hållbarhet. Uppmärksamhet har dock fästs vid utvecklingen av bolagets operativa miljö, omvärldsrisker, eventuella förändringar i verksamheten till följd av nya produkter och deras konsekvenser för bolagets riskhantering och självbärande verksamhet. Observationer och rekommendationer relaterade till dessa omständigheter har tagits upp i revisioner. Finnvera Abp:s särskilda uppgifter och mål samt dess roll som en marknadskompletterande aktör beaktas i tillsynen, eftersom bolaget genomför statens näringspolitik. Bolaget är ett offentligt exportkreditinstitut (Export Credit Agency), som iakttar OECD:s exportkreditarrangemang, som är direkt förpliktande lagstiftning i EU:s medlemsländer. När det gäller offentlig exportfinansiering är det relevant att jämföra Finland med motsvarande aktörer och system i centrala konkurrentländer som en del av ägarstyrningen och utvecklingen av verksamheten (level playing field). Arbets- och näringsministeriet utövar ägarstyrning över Finnvera Abp:s verksamhet, och vissa beslut som involverar särskilda risker bedöms av statsrådet när det gäller näringspolitiska frågor. Myndigheterna har inte egentligen regelbundet analyserat bolagets affärsmodell eller bedömt affärsmodellens ändamålsenlighet och inte heller företagsstrategins hållbarhet. Detta beror på att den statliga ägarens vision tydligt har lyfts fram på annat sätt i anslutning till ägarstyrningen.  

Anvisningar som tillämpas i praktiken

Arbets- och näringsministeriet fattade den 23 mars 2022 ett beslut om gällande anvisningar och föreskrifter (VN/8375/2022) som beaktar Finansinspektionens principer som enligt lag ska beaktas i tillsynen i tillämpliga delar. På rubriknivå gäller de tillämpliga föreskrifterna och anvisningarna antingen helt eller delvis a) ordnande av den verksamhet som omfattas av tillsynen och där Finansinspektionens föreskrifter och anvisningar bland annat tar upp organisering av tillsynsobjektens förvaltning, intern revision och förhindrande av penningtvätt, b) riskhantering, där Finansinspektionens föreskrifter och anvisningar tar upp tillsynsobjektens riskhantering inom finanssektorn och relaterad rapportering, c) bokföring, bokslut och verksamhetsberättelse, där Finansinspektionens föreskrifter och anvisningar tar upp tillsynsobjektens bokföring, bokslut och verksamhetsberättelse, och d) kapitaltäckning, där Finansinspektionens föreskrifter och anvisningar tar upp tillsynsobjektens kapitaltäckning inom finanssektorn. På rubriknivå i denna förteckning finns också vissa föreskrifter och anvisningar av Finanssektorn som enligt arbets- och näringsministeriets beslut inte har tillämpats på tillsynen över specialfinansieringsbolaget Finnvera Abp.  

Enligt arbets- och näringsministeriets beslut av den 23 mars 2022 har Finansinspektionens föreskrifter och anvisningar om tillsynsobjektens marknadsföring, (konsument)kundrelationer och kundavtal inte tillämpats, eftersom dessa gällande föreskrifter och anvisningar av Finansinspektionen inte hänför sig till Finnvera Abp:s affärsverksamhet eller verksamhetsområde. 

Tillsynsmyndighetens centrala mål för bedömningen är att utreda Finnvera Abp:s hantering av kapitaltäckningen samt likviditetens och kapitalets tillräcklighet. Målet för TAR:s bedömning är att bedöma huruvida bolagets kapitaltäckning, kapital och likviditet räcker till samt dess riskposition och riskhantering, ordnande av en tillförlitlig förvaltning samt resultaten av Finnvera Abp:s stresstest med hjälp av det lämpliga SREP-ramverket (SREP, Supervisory Review and Evaluation Process) som beakta Finnvera Abp:s särskilda drag som specialfinansieringsbolag. 

Regleringen av kapitaltäckningen betonar i sin tur tillsynsobjektens eget ansvar för ordnandet av hanteringen av kapitaltäckningen. Tillsynsobjekten ska på denna punkt själva bedöma sina risker och det kapital som behövs för att täcka dem. Tillsynsmyndigheten ska i sin tur säkerställa att tillsynsobjektet bedömer sina risker och kapitalets tillräcklighet visavi riskerna tillförlitligt. 

Strukturen och ramverket för den tillsynsbedömning som utförs arbets- och näringsministeriets TAR, som är Finnvera Abp:s tillsynsmyndighet, baserar sig på EU:s kapitalkravsförordning ((EU) nr 575/2013), direktivet om tillsyn av värdepappersföretag (CRD IV), Europeiska bankmyndighetens (Eba) SREP-bedömningsramverk (EBA/GL/2014/13) samt Finansinspektionens standard 4.2 (Företagens interna kapitalutvärdering), som även Finansinspektionen tillämpar på tillsynen över kreditinstitut. 

TAR:s tillsyns baserar sig alltså på Ebas anvisningar (GL/2014/13) om gemensamma förfaranden och metoder för tillsyn över kapitaltäckning genom tillsynsmyndighetens SREP-utvärderingsprocess. När det gäller tillsynen över Finnvera Abp omfattar tillsynsmyndighetens utvärderingsprocess (SREP) för närvarande följande delfaktorer: a) kategorisering av institutet och regelbunden omprövning av denna kategorisering, b) övervakning av nyckelindikatorer, c) affärsmodellanalys (BMA), d) bedömning av intern styrning och institutomfattande riskkontroller, e) bedömning av kapitalrisker, f) bedömning av likviditetsrisker, g) bedömning av institutets kapitalbastäckning, h) bedömning av institutets likviditetstäckning, i) övergripande bedömning av kapitaltäckning, och j) tillsynsåtgärder (och vid behov åtgärder för tidigt ingripande). 

Finnvera Abp har beviljats permanent undantag från tillämpningen av EU:s kreditinstitutsdirektiv 2013/36/EU och direktivet om tillsyn av värdepappersföretag (CRD IV). Även i bolagets ICLAAP-process, som kombinerar processerna ICAAP (Internal Capital Adequacy Assessment Process) och ILAAP (The Internal Liquidity Adequacy Assessment Process) till en helhet, finns avvikelser jämfört med internationell praxis. När det gäller ICAAP-processen kan det konstateras att en extern oberoende part har bedömt och verifierat den. Finnvera Abp tillämpar kapitaltäckningskravet så kapitalkravet beräknas enligt schablonmetoden, men kapitalanvändningen definieras och avgränsas till exempel så att beräkningen av resultatet för den inhemska verksamheten samt exportgaranti- och specialborgensverksamheten samt fonderingen av balanserade vinstmedel och täckningen av förluster har åtskilts från varandra och omfattas av korssubventioneringsförbud. Vid beräkningen av bolagets finansiella position beaktas också kapital utanför balansräkningen, såsom medel i statsgarantifonden (VTR), med vilka förluster för garantier och borgensförbindelser som avses i lagen om statliga exportgarantier (422/2001), lagen om statsgarantier för fartygsanskaffningar (573/1972), lagen om statsgarantier och exportgarantier för investeringar som främjar miljövård (609/1973) och lagen om statsgarantier för tryggande av basråvaruförsörjningen (651/1985). Marknadsrisken bedöms gemensamt för den inhemska verksamheten och exportfinansieringen.  

Kapitaltäckningsmål har ställts på den inhemska finansieringen men inte kapitalkrav. Genom ICAAP-processen estimeras dessutom det finansiella kapitalkravet. På exportfinansieringen ställs inga kapitaltäckningskrav eller -mål, men det finansiella kapitalkravet estimeras genom ICAAP-processen. Finnvera Abp:s riskaptit och kapitalhantering påverkas avsevärt även av relevant lagstiftning och ekonomiskt beroende av finska staten baserat på åtaganden. Detta utgör också grunden för bolagets näringspolitiska mål och dess särskilda uppdrag, till exempel särskild risktagning. 

TAR vid arbets- och näringsministeriet har i sin tillsyn bedömt Finnvera Abp:s verksamhet med hjälp av SREP-ramverket. Tillsynsmyndigheten utarbetar en tillsynsrapport om tillsynsobjektet enligt SREP-anvisningen och utnyttjar den vid sammanställningen av uppgifter från bolaget, vilka baserar sig bland annat på information som erhålls genom de ovan nämnda ICAAP- och ILAAP-förfarandena. Detta bygger på idén om att regleringen av finanssektorns kapitaltäckning förutsätter att tillsynsobjektet internt bedömer kapitaltäckningen och riskerna (ICAAP), där tillsynsobjektets strategi och rutiner för säkerställande av kapitalbasen bedöms på ett övergripande plan. Hanteringen av kapitaltäckningen och kapitalplaneringen bör ha en fast anknytning till tillsynsobjektets affärsstrategi samt verksamhetens kvalitet, omfattning och mångsidighet. Hanteringen av kapitaltäckningen utgör således en del av tillsynsobjektets tillförlitliga förvaltning samt interna revision och riskhantering. ICAAP- och ILAAP-bedömningsförfarandena spelar en viktig roll också i kreditinstitutens riskhantering och tillsynsmyndigheternas bedömningsprocesser. 

Statens revisionsverks bedömningar av Finnvera Abp

Statens revisionsverk (nedan SRV) genomförde år 2013 en laglighets- och korrekthetsrevision av Finnvera Abp när gäller fullmakter som beviljats i samband med behandlingen av statsbudgeten samt budgetering, uppföljning och rapportering av lagbaserade fullmakter. I revisionen utreddes räntesubventioner och EU-finansiering som bolaget beviljats samt förfaranden relaterade till kredit- och garantiförluståtaganden i den inhemska finansieringen och verksamhetens lagenlighet. År 2015 utförde SRV dessutom en omfattande revision av exportfinansieringen, där SRV bland annat konstaterade att finanstillsynen över Finnvera Abp är otillräcklig. Enligt denna bedömning bör arbets- och näringsministeriet se till att bolagets verksamhet övervakas så att syftet med principerna om tillsynen över kreditinstitut enligt lagstiftningen uppnås, om tillsynen inte överförs till Finansinspektionen. SRV framhävde också konsekvenserna av ökande åtaganden för rapporteringen av statsbudgeten. 

Till följd av denna revisionsrapport vidtog arbets- och näringsministeriet åtgärder för att förbättra tillsynen. Därför konstaterade SRV den 4 mars 2019 i uppföljningsrapporten att ministeriet utvecklat tillsynen över Finnvera Abp i enlighet med kreditinstitutslagen genom att år 2018 fatta beslut om att tillämpa Finansinspektionens föreskrifter och anvisningar i finanstillsynen över bolaget. Syftet med tillämpningen av anvisningarna i finanstillsynen är att få en bild av de totala risker som Finnvera Abp:s verksamhet exponerar staten för och samtidigt beakta de särskilda dragen hos bolagets verksamhet. Grunden för finanstillsynen utgörs av SREP- och ICLAAP-processerna som är tillämpliga på Finnvera Abp:s operativa miljö och där tillsynsmyndigheten utför en SREP-bedömning medan tillsynsobjektet följer ICLAAP-processen.  

I anslutning till detta bedömde SRV år 2018 också hanteringen av offentliga samfunds ökande villkorliga åtaganden och förutsättningarna för detta. I revisionen bedömdes också Finnvera Abp:s exportfinansiering och i synnerhet finanstillsynen över bolaget. I uppföljningsrapporten av den 29 juni 2020 ansåg SRV att de åtgärder som arbets- och näringsministeriet vidtagit för att förbättra tillsynen varit positiva. Enligt rapporten har införandet av ICAAP-modellen utvecklat riskpositionsrapporteringen vid arbets- och näringsministeriet.  

2.3  Bedömning av nuläget

När det gäller den rättsliga regleringen av tillsynen över statens specialfinansieringsbolag Finnvera Abp kan det konstateras att det finns ett särskilt behov av en mer exakt reglering och att detta accentueras om ansvaret för finanstillsynen överförs från arbets- och näringsministeriet till Finansinspektionen till följd av lagstiftningsprojektet.  

I fråga om speciallagen om Finnvera Abp kan det konstateras att syftet med 3 § i den gällande lagen om statens specialfinansieringsbolag varit avskilja statens specialfinansieringsbolag från regleringen av kreditinstitutsverksamhet men att tillsynen över bolaget dock samtidigt borde beakta Finansinspektionens principer enligt 6 § 4 mom. i lagen och i synnerhet principerna om intern revision som nämns i RP 35/1998 rd.  

Det att det uttryckligen är fråga om beaktande principerna om tillsyn över kreditinstitut i stället för att fokusera på uttryckliga rättsliga tillsynsförfattningar leder till att tillsynsnormerna är öppna för tolkning och inte så exakt avgränsade. Beaktande av allmänna principer medför mer möjligheter för prövning vid tillämpningen av bestämmelsen än en förpliktande och exakt rättsnorm. Dessutom är det inte lagtekniskt ändamålsenligt att principer kan iakttas i tillämpliga delar, eftersom detta i praktiken innebär att inte ens de principer som ska iakttas har definierats tillräckligt exakt i lagstiftningen. 

Utgångspunkten är att innehållet i tillsynens innehåll enligt lagen om statens specialfinansieringsbolag i vilket fall som helst bör förtydligas även i en situation där den konkreta tillsynen utvecklats till en rätt god nivå. Gällande tillsynspraxis är en utgångspunkt för hur tillsynen kan bedömas och utvecklas med hjälp av en kommande förordning om finanstillsynen över Finnvera Abp.  

Organiseringen av tillsynen och regleringen av tillsynsmyndigheten handlar rätt långt om vilken instans som är lämpligast för uppgiften. Denna sist nämnda fråga bedöms också separat i jämförelsen av skillnader samt för- och nackdelar mellan den nuvarande tillsynen och Finansinspektionens tillsyn. 

4.1  Centrala förslag

Tillsynens materiella innehåll

I avsnittet om nuläget ovan beskrivs det aktuella innehållet i tillsynen, och av beskrivningen framgår hur tillsynen över Finnvera Abp i tillämpliga delar beaktat de principer som Finansinspektionen iakttar i tillsynen över kreditinstitut. Detta ger också riktlinjer för hur tillsynen över statens specialfinansieringsbolag Finnvera Abp bör utvecklas när Finansinspektionens allmänna tillsynsramverk förändras, så att bolaget i egenskap av en näringspolitisk organisation kan sköta sina lagstadgade uppgifter. 

I lagstiftningsprojektet har även möjligheten att i samband med en eventuell omorganisering av tillsynen att införa väsentliga förändringar i tillsynens materiella innehåll utretts. Om den nuvarande tillsynsstrukturen är tillräcklig och om tillsynen kan vidareutvecklas utifrån den (inkrementella gradvisa lagändringar), involverar denna förändring få risker. Men om väsentliga brister upptäcks i den nuvarande tillsynen, bör innehållet i tillsynsregleringen utvecklas utifrån helt nya utgångspunkter (tillsynssystem som splittrar det gamla systemet och förändrar grunderna). Den sist nämnda ändringen medför dock betydligt mer osäkerhetsfaktorer jämfört med det föregående alternativet när det gäller frågan om den nya tillsynsmodellen kan tillämpas på statens specialfinansieringsbolag, vars verksamhet avviker från till exempel kredit- och finansinstitut. Det måste finnas goda och vägande skäl för att införa en ny tillsynsmodell. Det är dock klart att tillsynsmodellen vid behov bör utvecklas även framöver utifrån syftet med statens specialfinansieringsbolag. 

En totalreform av tillsynen över statens specialfinansieringsbolag medför alltså risker som anknyter till en välfungerande synkronisering av bolagets näringspolitiska uppgifter och tillsynen. Enligt regeringens proposition medför en ändring av tillsynens materiella innehåll grundläggande frågor som måste besvaras och som ekonomiutskottet hänvisar till i betänkandet EkUB 4/2019 rd. Ett säkert sätt på vilket tillsynens materiella innehåll kan utvecklas är att bevara den nuvarande tillsynens faktiska innehåll som utgångspunkt för tillsynen, eftersom dess innehåll för närvarande anses vara relativt adekvat.  

Definitionen av tillsynens materiella innehåll i den gällande lagen kan inte anses vara tillräcklig i lagtekniskt hänseende, eftersom innehållet i lagen definieras via Finansinspektionens principer och dessutom så att dessa oklara definitioner endast ska iakttas i tillämpliga delar. När det gäller praxis har ministeriet dock internt definierat och kommit med riktlinjer enligt vilka föreskrifter och anvisningar av Europeiska bankmyndigheten (EBA) och Finansinspektionen ska iakttas i specialfinansieringsbolagets verksamhet och tillsynen över det, vilket i hög grad har preciserat det materiella innehållet i tillsynen över statens specialfinansieringsbolag. Detta tillsynsinnehåll förefaller att vara rätt ändamålsenligt med tanke på den praktiska tillämpningen. I lagen är det relevant att på rubriknivå införa de delområden som tillsynen inriktas mot och som med tanke på den specialfinansieringsbolagets verksamhet är de mest relevanta tillsynsobjekten.  

Vid bedömningen av regleringen av det konkreta innehållet i tillsynen bör uppmärksamhet fästas vid betänkandet EkUB 4/2019 rd av riksdagens ekonomiutskott, i vilket utskottet på ett övergripande plan bedömde frågor om en höjning av fullmakterna i samband med höjningen av exportfinansieringsfullmakterna. Dessa omfattade de totala åtagandena och koncentrationen av dem samt orsakerna till koncentrationen. Dessutom bedömde utskottet frågor relaterade till riskhanteringen. Dessa omständigheter har dimensioner som i princip överskrider ministeriegränserna. Som slutsats av denna bedömning intog utskottet en försiktigt positiv ståndpunkt till en överföring av tillsynen över Finnvera Abp till Finansinspektionen, dock med beaktande av skillnaderna visavi andra finansiella aktörer såsom inlåningsbanker. Utskottets bedömning binder höjningen av fullmakterna till en bredare kontext som på grund av riskhanteringen och andra aspekter medför konsekvenser som överskrider ministeriegränserna. 

Efter bedömningen av remissvaren blev den enhälliga ståndpunkten att tillsynens materiella innehåll bör regleras genom statsrådets förordning.  

Såsom det motiveras närmare nedan föreslås att tillsynen över Finnvera Abp överförs från arbets- och näringsministeriet till Finansinspektionen. Detta medför ett problem, nämligen att det i definitionen av tillsynsinnehållet enligt den etablerade utvecklingen av tillsynsramverket även gäller att beakta att statens specialfinansieringsbolag är en näringspolitisk aktör med ett särskilt syfte enligt denna lag. Finansinspektionen fokuserar däremot på mål relaterade till finansmarknadens funktion där näringspolitiska aspekter inte beaktas. Därför ska arbets- och näringsministeriet som svarar för bolagets ägarstyrning för sin del utveckla tillsynsramverket så att både de näringspolitiska och de tillsynsrelaterade aspekterna blir uppmärksammade. Finansinspektionen ska informera arbets- och näringsministeriet om relevanta utvecklingsobjekt relaterade till tillsynens materiella innehåll. Arbets- och näringsministeriet bereder därefter statsrådets förordning om tillsynens innehåll och hör först finansministeriet och Finansinspektionen om utkastet till förordning.  

Statens specialfinansieringsbolag Finnvera Abp sköter offentliga förvaltningsuppgifter, och dess styrelsemedlemmar, verkställande ledning och personal omfattas av tjänsteansvar i skötseln av förvaltningsuppgifter. Detta innebär att klandervärt förfarande även kan medföra straff- och skadeståndsansvar. Eftersom redan de befintliga åtgärderna möjliggör ingripande i tillsynsobjektets verksamhet, föreslås att Finansinspektionens normala rätt att påföra omfattande sanktioner för personer inte tas in i detta lagstiftningsprojekt. I egenskap av tillsynsmyndighet kan Finansinspektionen dock starta en process för utredning av tjänsteansvar om situationen förutsätter det. 

Med tanke på en effektiv tillsyn anses det dock att Finansinspektionen bör få lagstadgade möjligheter att reagera för att effektivisera tillsynen. En offentlig varning anses vara en tillräcklig sanktion för bolaget, om det vid tillsynen framkommer behov av detta, eftersom det är fråga tillsyn över statens specialfinansieringsbolag, där aktören är ett bolag som staten äger i sin helhet och som omfattas av arbets- och näringsministeriets ägarstyrning. Förutsättningarna för meddelande av offentlig varning beskrivs närmare i specialmotiveringen.  

Organisering av tillsynen

I egenskap av statens specialfinansieringsbolag har Finnvera Abp beviljats permanent undantagsställning i fråga om tillämpningen av Europeiska unionens direktiv om tillsyn av värdepappersföretag. När det gäller organiseringen av finanstillsynen över bolaget är utgångspunkten att kreditinstitutslagen enligt 3 § 4 mom. i lagen om statens specialfinansieringsbolag inte ska tillämpas på Finnvera Abp:s verksamhet. Därför har utgångspunkten i stället varit att enheten för intern revision vid arbets- och näringsministeriet svarat för tillsynen över bolaget. I den situation som avses här kan arbets- och näringsministeriet fortfarande utöva finanstillsyn över statens specialfinansieringsbolag med stöd av den gällande lagen. 

Den mycket snabba och kvantitativt stora ökningen i exportfinansieringsfullmakterna och den stora efterfrågan på finansiering från statens specialfinansieringsbolag har dock lett till att åtagandena relaterade till exportgarantiverksamheten har blivit avsevärda med tanke på statens riskhantering. Detta har i sin tur lett till att riskrelaterade aspekter fått större vikt i tillsynen över statens specialfinansieringsbolag även med tanke på det övergripande allmänna intresset. 

Avgränsningen i lagen om statens specialfinansieringsbolag enligt vilken kreditinstitutslagen inte ska tillämpas på bolagets verksamhet utgör dock inte ett hinder för Finansinspektionen att fungera som Finnvera Abp:s tillsynsmyndighet, eftersom Finansinspektionen enligt 4 § 6 mom. i lagen om Finansinspektionen har lagstadgade tillsynsuppgifter även enligt annan lagstiftning. Således finns det goda skäl att överväga om finanstillsynen över statens specialfinansieringsbolag Finnvera Abp bör överföras till Finansinspektionen eller förbli kvar hos arbets- och näringsministeriet. 

Exempel på fördelar med arbets- och näringsministeriets nuvarande tillsyn över Finnvera Abp är att tillsynen över bolaget har utvecklats systematiskt och att tillsynen nu rätt långt ligger på en adekvat nivå. En annan fördel med bevarandet av arbets- och näringsministeriet som tillsynsmyndighet är också att ministeriet i näringspolitiskt avseende känner till Finnvera Abp:s verksamhet och syfte samt kan integrera tillsynsmyndighetens roll och tillsynens materiella innehåll i bolagets operativa miljö.  

Nackdelar med arbets- och näringsministeriet som tillsynsmyndighet är bland annat de knappa och snäva resurserna. Det att endast en och en halv personer svarar för tillsynen över statens specialfinansieringsbolag är otillräcklig med beaktande av statens specialfinansieringsbolag har så stora åtaganden att flera instanser har fäst uppmärksamhet vid tillsynsresursernas tillräcklighet. En instans som endast har ett tillsynsobjekt får inte heller en lika stor kompetens och erfarenhet som en instans med flera tillsynsobjekt. Anlitandet av ett internationellt konsultbolag åtgärdar inte dessa problem, eftersom en finanstillsynsmyndighet som utövar offentlig makt självständigt bör kunna sköta tillsynen över ett bolag med avsevärda åtaganden med tanke på statens ansvar, trots att myndigheten mycket väl kan inhämta ytterligare stöd för detta från en extern sakkunnigorganisation. 

En ytterligare nackdel är ett visst ”bristfälligt oberoende”, eftersom arbets- och näringsministeriet svarar för ägarstyrningen av Finnvera Abp medan enheten för intern revision vid sammaministerium svarar för finanstillsynen. Det är dock fråga om åtskilda funktioner vid samma ministerium, och ägarstyrningen av och tillsynen över bolaget har helt klart skötts självständigt. I frågor relaterade till ledningen av dessa funktioner kan det dock förekomma risker för intressekonflikter, vilket i princip kan äventyra tillsynens oberoende.  

En alternativ tillsynsmyndighet för Finnvera Abp vid sidan av arbets- och näringsministeriet är Finansinspektionen, som föreslagits som en alternativ tillsynsmyndighet redan vid stiftandet av lagen om statens specialspecialiseringsbolag. Under de dåvarande förhållandena valdes dock ministeriet till tillsynsmyndighet, eftersom Finnvera Abp:s verksamhet inte hade bedömts utifrån kreditinstitutslagen. 

Situationen är fortfarande densamma när det gäller tillsynens materiella innehåll, men enligt 4 § 6 mom. i lagen om Finansinspektionen kan den även utöva tillsyn med stöd av annan lagstiftning. En absolut fördel med Finansinspektionen är att den har allmän professionell kännedom om finanssektorn och -marknaden samt gedigen grundläggande kompetens till exempel i riskhantering och kvantitativt betydligt större specialiserade tillsynsresurser jämfört med arbets- och näringsministeriet. När det gäller tillsynsresursernas kvalitet kan det konstateras att Finansinspektionen tills vidare saknar sakkunskap om kvalitativ tillsyn över statens specialfinansieringsbolag relaterad till bolagets näringspolitiska roll, vilket också är väsentligt med tanke på förståelsen av tillsynsobjektets verksamhet. På grund av den nya tillsynsuppgiften gäller det att stärka tillsynsmyndighetens sakkunskap om Finnvera Abp:s verksamhet samt näringspolitik och verksamhetsprinciper, så att Finnvera Abp:s verksamhet och operative miljö även framöver ska beskrivas i tillsynsmyndighetens rapportering och inte endast jämföra bolaget med kreditinstitut.  

Finansinspektionens huvudsakliga verksamhet anknyter till tillsynen över finansmarknaden, medan randvillkoren för Finnvera Abp:s verksamhet anknyter till åtgärdande av brister på finansmarknaden, dvs. till en nisch inom finanssektorn där andra aktörer inom sektorn inte verkar. Detta skapar goda möjligheter för Finansinspektionen att införa ett mer omfattande tillsynselement på finansmarknaden som även omfattar marginella och bristfälliga områden på marknaden.  

Till följd av de ovan bedömda alternativen till tillsynsmyndighet för Finnvera Abp kan det konstateras att bägge har sina för- och nackdelar och att en lyckad organisering av tillsynen förutsätter införande av fördelarna och uteslutande av nackdelarna. Användningen av två tillsynsmyndigheter leder sannolikt till problem med tanke på behörighetsfrågor, vilket i sin tur kan leda till att det uppstår områden där tillsynen är bristfällig och andra där tillsynsåtgärderna är överlappande. Därför är det ändamålsenligt att organisera tillsynen så att en myndighet entydigt svarar för tillsynen. Till följd av de ovan konstaterade tillsynsalternativen kan Finansinspektionen utifrån en helhetsbedömning anses vara ett bättre alternativ för tillsynen över Finnvera Abp förutsatt att den avvikande karaktären hos den verksamhet som statens specialfinansieringsbolag bedriver jämfört med kredit- och finansinstitut även beaktas framöver i tillsynen. 

Med tanke på förslaget att överföra tillsynen till Finansinspektionen är det väsentligt att Finansinspektionen i tillsynen beaktar de lagstadgade näringspolitiska uppgifterna för statens specialfinansieringsbolag. Ekonomiutskottet har även tidigare påpekat detta i sitt betänkande (EkUB 4/2019 rd). Finansinspektionen, finansministeriet samt arbets- och näringsministeriet i egenskap av ansvarig för ägarstyrningen av bolaget kan framöver utveckla tillsynen genom statsrådets förordningar så att syftet med tillsynen och förutsättningarna för utövande av näringspolitik utvecklas på ett så ändamålsenligt och balanserat sätt som möjligt. Finansministeriets roll i detta sammanhang kan i synnerhet motiveras med att Finnvera-koncernens åtaganden är relativt stora. 

Överföringen av tillsynen över statens specialfinansieringsbolag från arbets- och näringsministeriet till Finansinspektionen förutsätter att informationsskyldigheten enligt 6 § 1 mom. i lagen om statens specialfinansieringsbolag utvidgas eller snarare överförs så att Finansinspektionen får rätt att begära och erhålla relevant informationsmaterial och annan information med tanke på tillsynen. 

4.2  De huvudsakliga konsekvenserna

Såsom det konstaterats ovan i bakgrundsanalysen bedömde ekonomiutskottet i sitt betänkande EkUB 4/2019 rd frågor om en omorganisering av tillsynen. I betänkandet förhöll sig ekonomiutskottet försiktigt positivt till en överföring av tillsynen från arbets- och näringsministeriet till Finansinspektionen, men påpekade särskilt att man vid planeringen av tillsynsramverket i tillräcklig utsträckning borde beakta skillnaderna mellan Finnvera Abp:s verksamhet och andra aktörer som bedriver finansieringsverksamhet, till exempel inlåningsbanker eller privata aktörer som emitterar masskuldebrev. Utskottet påpekade vidare att trots att Finnvera spelar en viktig roll i att möjliggöra finansiering av företagsverksamhet och därigenom påverkar hela det nationella finansieringssystemet, ska Finnvera inte till alla delar jämställas med kreditinstitut vars kunder är konsumenter och investerare i allmänhet. Ekonomiutskottet påpekade å andra sidan att även om det i tillsynen över riskhanteringen går att identifiera utvecklingsbehov innebär det inte nödvändigtvis att riskhanteringen över lag inte skulle ha genomförts på ett heltäckande sätt. 

Vid beredningen av denna regeringsproposition har uppmärksamhet fästs vid ovan nämnda motiverade synpunkter av ekonomiutskottet. Å ena sidan är syftet att skapa ett sådant tillsynsramverk som beaktar karaktären hos Finnvera Abp:s näringspolitiska verksamhet och å andra sidan beakta konsekvenserna av Finnvera Abp:s avsevärt ökade finansieringsfullmakter för statens riskhantering. 

Den första frågan löses så att arbets- och näringsministeriet, som svarar för ägarstyrningen, bistås i införandet av tillsynsnormer genom statsrådets förordningar av Finansinspektionen och finansministeriet, som blir tillsynsmyndighet, i syfte att beakta statens specialfinansieringsbolags verksamhet, som avviker från finansinstitutens verksamhet, vid fastställandet av tillsynsramverket för Finnvera Abp. Å andra sidan möjliggör Finansinspektionens professionella tillsynsroll och institutionella kompetens samt de större och mångsidigare tillsynsresurserna jämfört med ministeriet en stark tillsyn över riskhanteringen. Framöver blir tillsynens transparens och oberoende av ministeriet som styr Finnvera Abp uppenbar för alla parter, trots att styr- och tillsynsfunktionerna redan i dag är åtskilda vid arbets- och näringsministeriet.  

En särskild tillsynsfråga är dessutom Finansinspektionen som utövar tillsyn över marknaden nu också ska utöva tillsyn över Finnvera Abp, som kompletterar finansmarknaden på områden där det finns brister. Bland annat denna omständighet bör beaktas när tillsynsramverket för Finnvera Abp fastställs, vid vilken även ekonomiutskott tidigare har fäst uppmärksamhet. 

5.1  Handlingsalternativen och deras konsekvenser

Det materiella innehållet i tillsynen över Finnvera Abp kan fortfarande utgå från att tillsynen i tillämpliga delar beaktar Finansinspektionens principer. Syftet med detta lagstiftningsprojekt är att på lagnivå definiera tillsynens rättsliga innehåll mer exakt än vad som är fallet i dag. Alla områden i Finansinspektionens finanstillsyn över kreditinstitut är dock inte tillämpliga på statens specialfinansieringsbolag på grund av dess verksamhet. 

Ovan beskrivs olika alternativ för organiseringen av tillsynen. I detta sammanhang har också antagna för- och nackdelar med alternativen bedömts. Vid denna bedömning blev slutsatsen att det bästa alternativet är att Finansinspektionen tar över organiseringen av tillsynen över Finnvera Abp. 

En fortsatt tillsyn av arbets- och näringsministeriet över Finnvera Abp ungefär på samma sätt som i dag orsakar inte väsentliga tilläggskostnader. Förslaget att överföra tillsynsansvaret till Finansinspektionen orsakar kostnader för myndigheten, eftersom finanstillsynen över den näringspolitiska aktören inte kan basera sig på tillsynsreglerna enligt kreditinstitutslagen. I praktiken innebär detta att organiseringen av en relevant tillsyn över statens specialfinansieringsbolag förutsätter att Finansinspektionen inför en anpassad tillsynsmodell.  

Finansinspektionen har uppskattat kostnaderna för tillsynen över Finnvera Abp utifrån antagandet att tillsynen över bolaget utgår från kreditinstitutslagen, vilket innebär att myndigheten behöver cirka 2–3 nya personer för att sköta uppgifterna. Schablonmässigt uträknat är tillsynsavgiften enligt grunderna för avgifter i kreditinstitutsregleringen 0,0027 procent av bolagets balansomslutning. För Finnvera Abp motsvarar detta cirka 400 000 euro. Detta belopp uppskattas vara tillräckligt även om tillsynen skulle basera sig på andra utgångspunkter än tillsynen över finansinstitut, eftersom den tillsynspliktiga verksamhet som bolaget bedriver är snävare än kreditinstitutens.  

5.2  Utländsk lagstiftning och annan utländsk praxis

Allmänt om internationell tillsynspraxis i synnerhet i relation till företagsfinansiering i Finland

När det gäller tillsynen över offentliga finansieringsorganisationer finns det inga tydliga internationella exempel på modeller som används i alla tillsynssystem. Tillsynslösningarna beror främst på efterfrågan på företagsfinansiering och företagens produktionsstrukturer i respektive stat. I bedömningen av frågor relaterade till tillsynen över dessa offentliga finansieringsaktörer är det därför väsentligt att fästa uppmärksamhet vid förhållandet mellan dessa aktörers verksamhet och tillsynen över dem samt hur tillsynen fungerar i respektive situation i den helhet som bildas av tillsynen över de offentliga finansieringsaktörernas mål samt konkreta verksamhet och dess ändamålsenlighet. I analysen av internationell tillsyn fästs uppmärksamhet vid olika modeller, som fokuserar på tillsynen och målsättningarna för den.  

Det gäller att betona att ett särskilt drag hos Finlands offentliga företagsfinansieringssystem är att fokus för exportfinansieringen är varvsbranschen och dess kundkrets samt att detta område är viktigt med tanke på närings- och sysselsättningspolitiken samt även för hela Finlands ekonomi. Via underleverantörsnätverk har denna bransch också betydelse för den inhemska företagsfinansieringen. Å andra sidan gäller det också att uppmärksamma att en ökad offentlig företagsfinansiering även medför stora risker för statsfinanserna, men samtidigt är det svårt att minska företagsfinansieringen inom till exempel denna sektor, eftersom företagsfinansieringen också spelar en betydande roll i den nationella produktionen. Detta särdrag hos den offentliga företagsfinansieringen i Finland ställer särskilda krav på tillsynen över en offentlig företagsfinansieringsorganisation. Internationell praxis bedöms utifrån ovan nämnda utgångspunkter. 

I fråga om internationell praxis kan det på ett allmänt plan konstateras att offentliga finansieringsorganisationers tillsynspraxis varierar avsevärt. Praxis påverkas av till exempel olika finansieringsaktörers befogenheter, relationer till staten och organisationsspecifik lagstiftning. I många stater finns dessutom separata organisationer för finansiering av små- och medelstora företag på hemmamarknaden och för exportfinansiering. Det finns stora skillnader mellan tillsynen över dessa finansieringsområden. Därför kan det utifrån internationell praxis inte direkt dras slutsatser om vilket alternativ som är den mest ändamålsenliga tillsynsmyndigheten för en finländsk offentlig företagsfinansieringsorganisation.  

Internationell tillsynspraxis för finansiering av små och medelstora företag

I internationell praxis är det främst organisationer som svarar för tillsynen över bank- och finanssektorn som utövar tillsyn över offentlig företagsfinansiering för små- och medelstora företag på hemmamarknaden, om finansieringsorganisationen omfattas av tillämpningsområdet för banklagstiftningen. Ett annat vanligt alternativ när det gäller tillsynen över små och medelstora företag är att allmänna statliga tillsynsmyndigheter, såsom ministerier och revisionsverk, svarar för tillsynen. I det sist nämnda alternativet är det i allmänhet fråga om tillsyn över aktörer som verkar enligt separat lagstiftning som statens ”specialbolag”. 

Till exempel enligt en enkät (som omfattade 18 organisationer) om tillsyn över små och medelstora företag på hemmamarknaden av European Network of Financial Insititutions for SMEs (NEFI) år 2019 saknade sju organisationer ((svenska Almi, lettiska Altum, brittiska BBB, kroatiska HBOR, estniska Kredex, maltesiska MDB och irländska SBCI) koncession för bankverksamhet (banking licence) och tillsynen sköttes av ett statligt revisionsverk eller motsvarande aktörer. Tillsynsmyndigheterna för till exempel svenska Almi var riksrevisionen och Swedish Agency for Growth Policy Analysis. 

Till skillnad från de ovan nämnda hade sex organisationer (bulgariska BDB, franska BPIFrance, tjeckiska CMZRB, slovakiska SZRB, slovenska SID och luxemburgska SNCI) koncession för bankverksamhet och omfattades således av den europeiska banklagstiftningen (CRR). Enligt utredningen var verksamheten föremål för bank- och finanstillsynen i respektive land. BPIFrance omfattades dock direkt av Europeiska centralbanken ECB:s tillsyn. 

Till slut kan det konstateras att fem organisationer hade ett slags blandmodeller (österrikiska AWS, polska BGK, spanska ICO, ungerska MFB och tyska KfW), och de omfattades inte nödvändigtvis direkt av den europeiska banklagstiftningen men kunde iaktta den delvis eller i hög grad. Dessa finansieringsaktörer omfattades av den lokala banktillsynen. Till exempel tyska KfW behöver inte iaktta Europeiska unionens bankdirektiv, men den tillämpar dock många bestämmelser i den tyska banklagstiftningen (German Banking Act) samt kommersiella regler (German Commerical Code) och europeisk banklagstiftning (CRR). Dess tillsynsmyndigheter är den tyska finanstillsynsmyndigheten (BaFin) och centralbanken (Bundesbank). 

Som slutsats kan det konstateras att olika instanser ofta svarar för ägarstyrningen respektive tillsynen, vilket innebär att flera instanser granskar verksamheten och dess resultat antingen under eller efter finansieringsprocessen. Till exempel ministerier, instanser som motsvarar statens revisionsverk och finanstillsynsorganisationer har enligt internationell praxis tillsynsroller i tillsynen över offentliga organisationer som finansierar små och medelstora företag. När det gäller europeisk praxis kan rollen där Finansinspektionen är tillsynsmyndighet anses vara det vanligaste alternativet i tillsynen över offentlig finansiering för internationella små och medelstora företag med beaktande av att tillsynsansvaret i det franska och tyska systemet har tilldelats sådana instanser.  

Allmänt om internationell tillsynspraxis i exportgarantiverksamhet

Vid bedömningen av internationell praxis för tillsyn över exportgarantiverksamhet kan det konstateras att den verksamhet som europeiska exportgarantiinstitut bedriver och som beskrivs nedan i detta avsnitt är relativt fast kopplad till staten och dess aktörer. I allmänhet är den egentliga exportgarantiverksamheten antingen direkt eller indirekt kopplad till staters beslutssystem, men granskningen eller tillsynen av dessa institut i efterhand verkar rätt långt skötas genom revisionsprocesser av revisionsverk för statsfinanser eller motsvarande aktörer. Det förefaller dock att det ministerium som de facto styr verksamheten inte i någon stat är en egentlig tillsynsinstans för exportgarantiinstitut, eftersom en extern instans granskar och kontrollerar exportgarantiverksamheten i flera europeiska stater, främst genom en extern revisionsinstitution. Utifrån internationell praxis verkar det därför vara motiverat att som en möjlighet överväga en överföring av finanstillsynen till en instans utanför arbets- och näringsministeriet som ett alternativ till den nuvarande tillsynsmodellen enligt vilken arbets- och näringsministeriet svarar för tillsynen över Finnvera Abp medan en annan avdelning svarar för ägarstyrningen. Nedan bedöms europeisk praxis för tillsyn över exportgarantiverksamhet och -institut i korthet. 

Tillsynspraxis som gäller nordiska exportkreditinstitut

När det gäller nordisk exportgarantiverksamhet och tillsynspraxis granskas situationen i Sverige, Danmark och Norge. Exportkreditnämnden (EKN) är ett exportgarantiinstitut och en myndighet i Sverige. EKN styrs av utrikesdepartementet och i synnerhet av utrikeshandelsministern. Sveriges regering utarbetar årligen ett regleringsbrev om dess åtgärder, prioriteringar och rapportering, och ministeriet för regelbunden dialog med EKN. Svenska statens revisionsverk (Riksrevisionen) granskar dock årligen EKN:s redovisning. Även i Danmark är situationen för exportkreditinstitutet och -finansiären (EKF, Eksportkreditfonden) rätt likadan, och EKF är ett statligt företag (selvstændig offentilig virksomhed/public independent company). I bolagsordningen för EKF fastställs regler för bolagets kapital, riskhantering etc. Bolaget har en extern revisor. Till revisionsteamet hör också statsrevisorer, som ska revidera statsbolagets verksamhet i förhållande till utfärdade föreskrifter. Finansinspektionen i Danmark utövar inte direkt tillsyn över EKF, men den kommer med anvisningar och granskar bland annat att bolaget iakttar bestämmelser om förhindrande av penningtvätt.  

Dessutom kan det nämnas att det norska exportgarantiinstitutet Garantiinstituttet for eksportkreditt (GIEK), som är ett statsbolag eller ett motsvarande institut (forvaltningsbedrift) underställt närings- och fiskeriministeriet (Ministry of Trade, Industry and Fisheries). Ministeriet styr GIEK:s verksamhet med ett årligt styrdokument (tildelingsbrev) efter att statsbudgeten blivit godkänd. I styrdokumentet fastställer ministeriet principer, prioriteringar, mål och rapporteringsskyldigheter relaterade till finansieringen. Alla statliga institut i Norge ska ha en revisor, vars roll i GIEK är främst att komma med anvisningar avseende riskhantering etc. GIEK och det norska exportkreditinstitutet Eksportkreditt Norge fusionerades år 2021 med den nya organisationen Eksfin, Eksportfinansiering Norge, vars tillsynspraxis är oförändrad. Eksfin är en aktör som är underställd revisionsverket för statsfinanserna (riksrevisjon).  

Tillsynspraxis för andra europeiska exportgarantiinstitut

Österrikiska Österreichische KontrollBank state guarantees (ÖKB) är ett jointstock-företag som ägs av österrikiska banker och som regleras av den österrikiska banklagstiftningen (Austrian Banking Act). Finansministeriet i Österrike har beviljat ÖKB behörighet att för den österrikiska statens räkning bedriva exportgarantiverksamhet. Relationen mellan ÖKB och staten fastställs i ett authorization agreement-dokument. ÖKB kommer med förslag till risktagning, men beslut om risktagning fattas dock av statens Advisory Council, som har representanter för olika ministerier och officiella organisationer. Finansministeriet innehar den högsta beslutanderätten och svarar också för ÖKB:s risktagningspolitik. Staten har separata konton för exportgarantiverksamhet. Statens revisionsverk, Austrian Court of Audit, reviderar bolagets konton. Den lokala finansinspektionen Austrian Financial Market Supervisory Authority övervakar ÖKB:s ordinarie självständiga verksamhet med undantag för tillsynen över exportgaranti- och CIRR-finansieringsverksamhet. 

Tjeckiska EGAP är ett exportgarantiinstitut, vars bolagsform också är jointstock company. Bolaget grundades som ett försäkringsbolag och omfattar av Solvency II-regelverket. Republiken Tjeckien äger bolaget, och finansministeriet innehar beslutanderätten i bolaget. Eftersom bolaget omfattas av Solvency II-regelverket, är tillsynsmyndigheten Czech National Bank som svarar för finanstillsynen i landet, i synnerhet kapitalets tillräcklighet, bolagsförvaltning och riskhantering. Revisorerna är en kommersiell revisor och statens revisionsverk (Czech Republic Supreme Audit Office). Dessutom har organisationen en audit committee med medlemmar utanför organisationen. 

Tyska Euler-Hermes state guarantees är ett privat företag som säljer handläggningstjänster för exportgarantier till tyska staten, och exportgarantierna finns i statens balansräkning. Beslut om exportgarantier fattas av Interministerial Committee, som har representanter för de flesta ministerierna. Statens exportgarantisystem består av ministeriet (Ministry of Economics and Energy), en enhet som svarar för exportgarantiverksamheten och Euler-Hermes exportgarantifunktioner. Bundesrechnungshof svarar för tillsynen över hela systemet, och denna organisation motsvarar rätt långt statens revisionsverk i Finland. 

När det gäller italienska SACE kan det konstateras att det italienska exportgarantisystemet har ändrats under de senaste åren med den tyska exportgarantimodellen som exempel, och på samma sätt som i Tyskland fattar Interministerial Committee beslut om beviljande av exportgarantier. SACE är direkt underställd Ministry of Economy and Finance, och staten svarar direkt för 90 procent av de beviljade exportgarantierna medan SACE svarar för 10 procent. För sin andel har SACE en separat fond. Tillsynsmyndigheten är Court of Audit, som rätt långt motsvarar Statens revisionsverk i Finland. 

Som slutsats kan det konstateras att det inte heller när det gäller exportgarantiinstitut finns en dominerande tillsynsmodell för exportgarantiverksamhet. Ett allmänt drag hos europeisk praxis verkar vara att den statliga aktör som aktivt deltar i beviljandet av exportgarantier eller som svarar för ägarstyrningen inte deltar i tillsynen över exportgarantiinstitut. I allmänhet innehas tillsynsansvaret av en instans som motsvarar Statens revisionsverk, men även finanstillsynen innehar en viss roll i tillsynen över exportgarantiinstitut. 

Tillsynens materiella innehåll

Till följd av det som sagts ovan kan det konstateras att tillsynens materiella innehåll och den mest ändamålsenliga lösningen för tillsynen varierar mellan länderna. Detta beror rätt långt på att helheten påverkas av olika prioriteringar i näringsstrukturen i respektive stat, vilket i sin tur påverkar behoven inom den offentliga företagsfinansieringen. Dessutom påverkas organiseringen av tillsynen också av de varierande förvaltningsstrukturerna i olika länder och de tillgängliga alternativen för organiseringen av tillsynen. Av denna praxis kan ingen sådan allmängiltig internationell lösning härledas som i sig kunde tillämpas på det finska företagsfinansieringssystemet och tillsynen över Finnvera Abp. 

7.1  Lag om ändring av lagen om statens specialfinansieringsbolag

6 §.Bolagets upplysningsplikt och tillsynen över bolaget. I 6 § 1 mom. i lagen om statens specialfinansieringsbolag görs en ändring där det föreskrivs om förutsättningarna för utlämnande av nödvändiga upplysningar till Finansinspektionen utan hinder av tystnadsplikten enligt 5 § i denna lag eller andra sekretessbestämmelser och om organiseringen av tillsynen över bolaget. Avsikten är att föreskriva om ärendet i den aktuella lagen, eftersom det är motiverat att bevara regleringen av bolagets allmänna informationsskyldighet och den relaterade tillsynsfunktionen som en helhet. En utvidgning av informationsskyldigheten – eller snarare en ändring av informationsmottagaren – handlar i detta fall främst om att Finansinspektionen har behov av att få relevant information som tillsynsmyndighet och att detta är bundet till relevant information med tanke på tillsynen över bolaget och riskhanteringen. Med tanke på genomförandet av tillsynen är det nödvändigt att Finansinspektionen har mångsidig tillgång till nödvändig information. Finansinspektion har rätt att få relevant rapportering och kan dessutom begära ytterligare information och sammankalla samråd, utföra inspektioner på plats och delta i bolagets styrelsemöten. Således bör Finansinspektionen också inneha en aktiv roll som insamlare av nödvändig information och inte endast vara en passiv mottagare av information. 

Finansinspektionens insamling av upplysningar i finanstillsynen över kreditinstitut bildas av FINREP- (financial reporting) och COREP (common reporting) som Europeiska bankmyndigheten (EBA) ordnar och som omfattar tiotals europeiska länder. Den först nämnda baserar sig på finansiell information i resultat- och balansräkningen och den senare på upplysningar relaterade till kapitalkrav. Rapporteringen till Finansinspektionen omfattar dessutom nationella Virati-insamlingar av information om teman som FINREP- eller COREP-datainsamlingarna inte täcker i tillräcklig grad. Karaktären hos Finnvera Abp:s avviker från de kreditinstitut som Finansinspektionen övervakar, och i detta sammanhang kan det dessutom nämnas att bolaget har permanent undantagstillstånd när det gäller tillämpningen av kapitalkravsförordningen (2013/36/EU). Därför blir ovan nämnda datainsamlingsformer tillämpliga på Finnvera Abp efter övergångstiden till den del som detta är motiverat och relevant med tanke på tillsynen över Finnvera Abp efter att Finansinspektionen tagit över finanstillsynsuppgiften. Om ett annat rapporteringssystem som är lämpligare för tillsynen över Finnvera Abp utvecklas, kan det naturligtvis användas. Som en författningsteknisk åtgärd i detta sammanhang ändras hänvisningen till den upphävda lagen om statsunderstöd för utvecklande av företagsverksamhet (9/2014) till en hänvisning till lagen om statsunderstöd för utvecklande av företagsverksamhet 2021–2028 (758/2021).  

I 6 § 4 mom. i denna lag föreskrivs om det konkreta innehållet i finanstillsynen över bolaget. I lagen föreskrivs att de omständigheter som kännetecknar specialfinansieringsbolaget på grund av bolagets syfte och verksamhet samt skillnaderna mellan bolaget och kreditinstituten och deras tillsynspraxis ska beaktas i finanstillsynen över bolaget. Det materiella innehållet i tillsynen över bolaget preciseras i statsrådets förordning, som rätt långt är förenlig med underarbetsgruppens förslag och som ändrats efter remissvaren. Arbets- och näringsministeriet samt finansministeriet och Finansinspektionen hade representanter i arbetsgruppen. Finanstillsynen över bolaget består av följande områden: 1) allmänna förutsättningar för bolagets affärsverksamhet, 2) bolagets förvaltning och styrsystem, 3) bolagets riskhantering och 4) Finansinspektionens och Europeiska bankmyndigheten anvisningar och föreskrifter om finanstillsyn. 

De ovan nämnda prioriteringarna 1 och 2 är rätt långt allmänna och reglerar grunderna för bolagets verksamhet. Punkt 3 innehåller allmänna grunder för riskhantering, organisering av verksamheten och klassificering av risker. Punkt 4 innehåller de helheter som Finansinspektionen och Europeiska bankmyndigheten tillämpar på tillsynen över kreditinstitut och som arbets- och näringsministeriets enhet för intern revision redan har iakttagit i tillsynen över Finnvera Abp. Det aktuella utkastet till statsrådets förordning fogas till regeringens proposition för att beskriva det planerade författningsramverket för finanstillsynen. 

6 a §.Ordnande av tillsyn. När det gäller paragrafens 1 mom. kan det hänvisas till avsnittet om alternativa tillsynssätt ovan, i vilket det konstaterades att Finansinspektionen är den mest lämpliga tillsynsmyndigheten för Finnvera Abp. 

I tillsynen över Finnvera Abp gäller det också att beakta bolagets näringspolitiska uppgift. Därför gäller det att i innehållet i tillsynen beaktas bolagets verksamhetsprinciper som framgår av 4 § i den aktuella lagen. Tillsynen riktas enligt förordningen som utfärdats med stöd av 6 § mot tillsynsinnehållet och interna funktioner i bolagets verksamhet samt bolagets ansvarsställning och utveckling. Exempel på ett konkret tillsynsinstrument är stresstester som Finansinspektionen vid behov kan ordna i anslutning till tillsynen. 

När det gäller de allmänna randvillkoren för bolagets verksamhet kan det konstateras att staten svarar för bolagets ekonomiska verksamhetsförutsättningar enligt beskrivningen av dess verksamhet i avsnitten ovan. I fråga om regleringsramverket för bolaget gäller det att påpeka att kreditinstitutslagen inte tillämpas på statens specialfinansieringsbolag Bolaget konkurrerar inte med kommersiella kreditinstitut, och dess uppgift är att åtgärda brister på marknaden. Bolagets näringspolitiska uppgifter går rätt långt ut på att åtgärda brister på marknaden i situationer där bolaget beviljar finansiering för projekt som är fördelaktiga för samhället men för vilka det inte finns tillgång till finansiering – åtminstone inte på rimliga villkor – från finansiella aktörer inom den privata sektorn. Det kan till exempel vara fråga om att ta större risker än i normala situationer. Denna operativa princip för den näringspolitiska uppgiften kompletteras av principen att verksamheten ska vara självbärande, vilket i sin tur innebär att systemet på längre sikt ska täcka de operativa kostnaderna. 

Ovan nämnda verksamhetsprinciper för bolaget enligt 4 § framgår närmare av regeringens proposition om denna lag RP 35/1998 rd, och i detta sammanhang beskrivs endast vissa delar av dem. Specialfinansieringsbolagets verksamhet ska vara självbärande. Detta innebär att de finansiella intäkterna ska täcka refinansieringen samt kostnaderna och kreditförlusterna för den egna verksamheten. Kravet på att verksamheten ska bära sig ska gälla den del av bolagets verksamhet som inte uttryckligen erhåller särskilt stöd på grund av statens regional- eller näringspolitiska mål som bestämts i lag eller fastställts i statsbudgeten för uppnående av nämnda mål. Kravet att verksamheten ska bära sig gäller exportgarantiverksamheten, vars kraven på lönsamhet i fråga om exportgarantiverksamhet har definierats i de internationella avtal som Finland är bunden av. 

Kravet att verksamheten ska bära sig som framgår närmare av regeringens proposition (RP 35/1998 rd) gäller utöver exportgarantier också inhemsk finansiering, dock så att staten kan stöda bolaget genom ersättningar för kredit- och borgensförluster. Det stödelement som ingår i dessa ska endast kanaliseras genom bolagets balansräkning medan de slutliga förmånstagarna är specialfinansieringsbolagets kunder. Enligt regeringspropositionen är den ersättning för kredit- och borgensförluster som i statsbudgeten ska anvisas bolaget ett näringspolitiskt instrument med hjälp av vilket man kan sänka priset på särskilt sådan finansiering som beviljas små och medelstora företag. Tack vare detta kan specialfinansieringsbolaget till en stor del förbise kundrisken när det bestämmer priset på krediten eller garantin.  

I tillsynen över exportgaranti- och specialborgensverksamheten gäller det särskilt att uppmärksamma att garantiverksamheten baserar sig på att den ska vara självbärande på lång sikt som ansetts vara 20 år. Eftersom staten svarar för verksamheten, har inga minimikapitaltäckningsmål ställts för verksamheten. Den kapitaltäckningsberäkning som används i bankverksamhet är inte särskilt användbar för exportgaranti- och specialborgensverksamheten på grund av bolagets särskilda näringspolitiska exportfrämjande uppgift. Bedömningen av kapitaltäckningen genomförs så att bolagets exportgarantiverksamhet ska vara självbärande på lång sikt och att bolagets konkreta verksamhet är i linje med det långsiktiga målet. I detta syfte rapporterar Finnvera Abp redan i dag regelbundet om hur självbärande exportgarantiverksamheten är till OECD:s sekretariat. I anslutning till detta ska Finansinspektionen följa upp denna rapportering samt hur exportgarantiverksamheten uppfyller kravet på att verksamheten ska vara självbärande på lång sikt och att den lagstadgade affärsmodellen för specialfinansieringsbolaget tillämpas på ett relevant sätt. 

Till slut kan det i fråga om tillsynen konstateras att bestämmelser i förvaltningslagen (434/2003) och språklagen (423/2003) ska iakttas vid skötseln av offentliga förvaltningsuppgifter som anknyter till bolagets kredit- och borgensverksamhet samt kapitalgaranti- och placeringsverksamhet enligt 8 a § i lagen om statens specialfinansieringsbolags kredit-, borgens- och kapitalplaceringsverksamhet. Enligt paragrafens 2 mom. tillämpas på bolagets anställda och medlemmarna i bolagets organ bestämmelserna om straffrättsligt tjänsteansvar när de utför uppgifter som avses i 1 mom., medan bestämmelser om skadeståndsansvar finns i skadeståndslagen (412/1974). Motsvarande bestämmelser om utförande av offentliga förvaltningsuppgifter och tjänsteansvar finns i 11 § i lagen om statliga exportgarantier (422/2001) och i skadeståndslagen. Eftersom aktörerna inom statens specialfinansieringsbolag redan omfattas av bestämmelser om personligt tjänsteansvar, är det inte motiverat att ge Finansinspektionen rätt att påföra Finansinspektionens allmänna sanktionsinstrument för personer som ytterligare påföljder. En annan motivering till detta är att kreditinstitutslagen inte tillämpas på statens specialfinansieringsbolag. Om avsikten är att i högre grad tillämpa kreditinstitutslagen på statens specialfinansieringsbolag bör tillsynsbestämmelserna i den lagen bedömas på ett betydligt mer omfattande sätt. Om Finansinspektionens sanktionsinstrument avseende bolaget föreskrivs i 6 d §.  

6 b §.Tillsynsmyndighetens bedömning. Vid upprättandet av tillsynsmyndighetens bedömning ska tillsynsmyndigheten tillämpa anvisningen om gemensamma förfaranden och metoder (EBA/GL/2014/13) för översyns- och utvärderingsprocessen (SREP) av Europeiska bankmyndigheten (European Banking Authority, EBA) av den 19 december 2014 eller en motsvarande anvisning eller föreskrift som ersätter den. I tillsynsmyndighetens bedömning ska uppmärksamhet fästas vid att tillsynsobjektet utövar och genomför statens näringspolitik på ett konkret plan. Frågor om näringspolitik och bedömning av dem hör dock inte till innehållet i tillsynsmyndighetens bedömning. Tillsynsmyndigheten kan dock naturligtvis komma med synpunkter i frågor som anknyter till tillsynsobjektets strategi och genomförandet av den. Utöver till tillsynsobjektet lämnar tillsynsmyndigheten bedömningen även till arbets- och näringsministeriet, som svarar för ägarstyrningen, samt finansministeriet, eftersom ett syfte med överföringen av tillsynen är grunderna för statens riskhantering.  

6 c §.Nyckeltal för uppföljning av bolagets verksamhet. Nyckeltal kan användas för att bedöma och följa upp Finnvera Abp:s verksamhet genom jämförelser av förändringar och trender i nyckeltalen i beskrivningen av bolagets verksamhet. Nyckeltalen kan inte användas för att jämföra Finnvera Abp:s verksamhet med andra kreditinstitut, eftersom Finnvera Abp och kreditinstituten har olika syften och mål på finansmarknaden. Målen för Finnvera Abp anknyter till att öka den samhälleliga genomslagskraften, där prioriteringarna främst går ut på att ta kreditrisker för att främja näringspolitiskt viktiga projekt i situationer där projektfinansiering inte kan fås från den privata finanssektorn.  

Finnvera Abp verkar alltså på bristfälliga marknader, där kredit- och finansinstitut inte enligt definitionen i allmänhet verkar. I finanstillsynen över Finnvera Abp används därför nyckeltal som delvis avviker från nyckeltalen för kreditinstitut. Nyckeltalen beskriver i synnerhet huruvida statens specialfinansieringsbolag har tillräckligt med kapital samt kreditrisker, likviditet och ränterisker relaterade till dess finansieringsverksamhet. Ovan nämnda uppföljda riskkällor för bolaget är inte uttömmande, utan nyckeltalen bör utvecklas så att uppföljningen av bolagets riskexponering blir mer heltäckande genom införande av nya nyckeltal.  

Bestämmelser om nyckeltal för uppföljning av bolagets verksamhet och grunderna för dem finns i statsrådets förordning. 

6 d §.Offentlig varning. Med tanke på en effektiv tillsyn är det viktigt att skapa förutsättningar för Finansinspektionen att vid behov offentligt klandra statens specialfinansieringsbolag, om bolaget avsiktligt eller av oaktsamhet försvårar tillsynsmyndighetens förutsättningar att övervaka bolaget och dess verksamhet enligt denna lag. Finansinspektionen har full prövningsrätt när det gäller meddelande av offentlig varning. Vid prövningen bör det dock beaktas att bolaget omfattas av arbets- och näringsministeriets ägarstyrning och att bolaget är en aktör som genomför statsrådets näringspolitik. I genomförandet av näringspolitik iakttar bolaget avgöranden på statsrådsnivå som i respektive situation ansetts vara de mest ändamålsenliga. Vid genomförandet av dessa avgöranden har Finnvera Abp inte full prövningsrätt i fråga om slutresultatet. Offentlig varning bör således tillämpas främst i situationer som i synnerhet anknyter till genomförandet av tillsynen och relaterade omständigheter, men mycket försiktigt i situationer som anknyter till Finnvera Abp:s näringspolitiska roll. Ändring i Finansinspektionens beslut om offentlig varning kan sökas genom besvär hos Helsingfors förvaltningsdomstol i den ordning som föreskrivs i lagen om Finansinspektionen.  

7.2  Lag om ändring av 4 § i lagen om Finansinspektionen

I regeringens proposition föreslås en ändring av 4 § 6 mom. i lagen om Finansinspektionen på ovan nämnda grunder så att det i bestämmelsen nämns att det också föreskrivs om Finansinspektionens uppgifter i lagen om statens specialfinansieringsbolag. Till lagen fogas ett omnämnande av att Finansinspektionen utövar tillsyn över statens specialfinansieringsbolag enligt lagen om statens specialfinansieringsbolag (443/1998). Lagstiftningsmässigt är tillägget tekniskt. 

7.3  Lag om ändring av lagen om Finansinspektionens tillsynsavgift

Bolaget betalar avgifterna för Finansinspektionens finanstillsyn enligt normala avgiftsgrunderna.