1.1  Bakgrund

I samband med att riksdagen godkände förslaget till lag om ett kommunförsök som gäller främjande av sysselsättningen godkände den även två uttalanden (RSv 216/2020 rd). Enligt det första av dem förutsätter riksdagen att regeringen bereder bestämmelser som möjliggör att en kund hos en kommun inom ett försöksområde i ett kommunförsök som gäller sysselsättning av grundad anledning kan överföras till att bli kund hos en arbets- och näringsbyrå och att regeringen så snart som möjligt lämnar en proposition om detta till riksdagen. Enligt det andra uttalandet förutsätter riksdagen att regeringen bereder de bestämmelser som behövs för att överföra skötseln av uppgifter inom utkomstskyddet för arbetslösa från arbets- och näringsbyråerna till kommunerna inom försöksområdet i större utsträckning än vad som föreslås i regeringens propositioner (RP 87/2020 rd och RP 114/2020 rd) och så snart som möjligt lämnar en proposition om detta till riksdagen. 

Vid riksdagsbehandlingen gjordes det flera ändringar i lagförslaget om ett kommunförsök som gäller främjande av sysselsättningen jämfört med vad som föreslogs i regeringens propositioner (RP 87/2020 rd och RP 114/2020 rd). Dessutom beslutade riksdagen att temporärt ändra bestämmelsen om kostnadsersättning enligt prövning i 9 kap. 1 § 3 mom. i lagen om offentlig arbetskrafts- och företagsservice (916/2012) och att temporärt foga till lagen om utkomstskydd för arbetslösa en ny bestämmelse som anknyter till detta. 

Den temporära ändringen av kostnadsersättningen enligt prövning har bedömts öka användningen av kostnadsersättningen avsevärt. Bestämmelserna om sökande av ändring i beslut om kostnadsersättning enligt prövning är för närvarande i viss mån oklara. Det är nödvändigt att förtydliga bestämmelserna när antalet beslut ökar. 

Under och efter riksdagsbehandlingen av propositionerna om ett kommunförsök som gäller främjande av sysselsättningen har det också framkommit vissa andra ändringsbehov. Det är motiverat att genomföra även de ändringarna i detta sammanhang. 

1.2  Beredning

Propositionen har beretts vid arbets- och näringsministeriet. En skriftlig remissbehandling ordnades 15.1–26.2.2021. Begäran om utlåtande publicerades i tjänsten utlåtande.fi där alla intresserade hade möjlighet att lämna ett utlåtande om propositionsutkastet.  

Utlåtanden begärdes separat av följande instanser: social- och hälsovårdsministeriet, finansministeriet, justitieministeriet, undervisnings- och kulturministeriet, riksdagens justitieombudsman, justitiekanslern i statsrådet, dataombudsmannens byrå, arbets- och näringsbyråerna, närings-, trafik- och miljöcentralerna, närings-, trafik- och miljöcentralernas och arbets- och näringsbyråernas utvecklings- och förvaltningscenter (nedan utvecklings- och förvaltningscenter), arbets- och näringsförvaltningens kundservicecenter, Finlands Kommunförbund rf, de 118 kommuner som deltar i kommunförsöket som gäller främjande av sysselsättningen, Folkpensionsanstalten, Utbildningsstyrelsen, Arbetslöshetskassornas Samorganisation rf, Finansinspektionen, Sysselsättningsfonden, försäkringsdomstolen, besvärsnämnden för social trygghet, Finlands näringsliv rf, statens arbetsmarknadsverk, Kommunarbetsgivarna KT, Företagarna i Finland rf, Finlands Fackförbunds Centralorganisation FFC rf, Tjänstemannacentralorganisationen STTK rf., Akava ry, Arbets- och näringsförvaltningens personalförbund ANPF rf, Fackförbundet Pro rf, Förbundet för den offentliga sektorn och välfärdsområdet JHL rf, Förhandlingsorganisationen för offentliga sektorns utbildade FOSU rf, Työttömien keskusjärjestö ry, SOSTE Finlands social och hälsa rf och Suomen Kasvupalveluiden tuottajat ry (KASPA).  

Ett samrådsförfarande enligt 11 § i kommunallagen (410/2015) har hållits om regeringens proposition och den behandlades i delegationen för kommunal ekonomi och förvaltning den 15 mars 2021.  

Bakgrundsmaterialet till regeringspropositionen finns tillgängligt i den offentliga webbtjänsten på adressen https://tem.fi/sv/projekt?tunnus=TEM155:00/2020. 

2.1  Allmänt

Lagen om ett kommunförsök som gäller främjande av sysselsättningen (1269/2020, nedan försökslagen) är i kraft 1.3.2020–30.6.2023. Ett kommunförsök som gäller främjande av sysselsättningen inleddes den 1 mars 2021 och avslutas den 30 juni 2023. 

Kommunförsöket som gäller främjande av sysselsättningen hänför sig till regeringsprogrammets sysselsättningsmål och stärkandet av kommunernas ansvar i fråga om sysselsättningstjänster. Enligt genomförandeplanen för statsminister Sanna Marins regeringsprogram genomförs kommunförsöket som gäller sysselsättningen från ingången av 2021 till utgången av juni 2023. 

I försöket överförs skötseln av vissa av de statliga arbets- och näringsbyråernas uppgifter för en viss tid till utvalda kommuner. Avsikten är att i fråga om de kundgrupper som fastställs närmare i lagen och som delvis är svårsysselsatta utreda vilka konsekvenser stärkandet av kommunernas roll får för sysselsättningen på den öppna arbetsmarknaden och för längden av sysselsättningsvägen. Det centrala i försöket är att kommunerna samordnar den service som de producerar inom olika verksamhetsområden och den offentliga arbetskraftsservicen för att göra det smidigare för kunderna att få service. I sista hand har försöket som mål att höja sysselsättningsgraden, att främja sysselsättningen särskilt bland dem som befinner sig i en svag ställning på arbetsmarknaden samt att lägga band på de totala kostnader som arbetslösheten föranleder i de offentliga finanserna. När försöket inleds blir över 200 000 arbetssökande som hör till försökets målgrupp överförda till de kommuner som deltar i försöket. För genomförandet av försöket överförs cirka 1 100 årsverken från staten till skötseln av de uppgifter som avses i försökslagen. Dessa årsverken underställs den kommunala arbetsledningen. 

2.2  Fördelningen av skötseln av uppgifter inom utkomstskyddet för arbetslösa

De uppgifter inom utkomstskyddet för arbetslösa som sköts av kommunerna inom försöksområdena 

Enligt lagen om ett kommunförsök som gäller främjande av sysselsättningen sköter kommunerna inom ett försöksområde uppgifter med koppling till genomförandet av systemet för utkomstskydd för arbetslösa. En kommun inom ett försöksområde ska till Folkpensionsanstalten och arbetslöshetskassorna lämna bindande utlåtanden enligt 1 kap. 4 § 3 mom. i lagen om utkomstskydd för arbetslösa (1290/2002) om de arbetskraftspolitiska förutsättningarna för erhållande av arbetslöshetsförmåner.  

Enligt 12 § 2 mom. i försökslagen ska en kommun inom ett försöksområde lämna ett arbetskraftspolitiskt utlåtande om arbetssökandens deltagande i sysselsättningsfrämjande service och om huruvida servicen ingår i sysselsättningsplanen. Ett utlåtande ska också lämnas om inledandet av servicen och om avslutandet av den samt om ändringar under servicen. Utlåtandet ska också innehålla information om den plats där servicen ordnas. 

Det är dock en arbets- och näringsbyrå som i stället för en kommun inom ett försöksområde ska lämna ett arbetskraftspolitiskt utlåtande om arbetssökandens deltagande i arbetskraftsutbildning enligt lagen om offentlig arbetskrafts- och företagsservice eller lagen om yrkesutbildning. Arbets- och näringsbyrån ska också lämna ett arbetskraftspolitiskt utlåtande om den integrationsutbildning som ordnas som arbetskraftsutbildning. 

En kommun inom ett försöksområde ska också lämna ett arbetskraftspolitiskt utlåtande om förutsättningarna att stödja en arbetssökandes frivilliga studier som stöds med arbetslöshetsförmån enligt lagen om offentlig arbetskrafts- och företagsservice. Ett utlåtande lämnas bland annat om uppföljning av studierna och om försummelse av dem. På motsvarande sätt lämnas ett utlåtande om förutsättningarna att stödja en invandrares frivilliga studier som stöds med arbetslöshetsförmån enligt lagen om främjande av integration (1386/2010). 

De uppgifter inom utkomstskyddet för arbetslösa som sköts av arbets- och näringsbyråerna 

En arbets- och näringsbyrå ska lämna ett arbetskraftspolitiskt utlåtande om de förutsättningar för en arbetssökande som är kund hos en kommun inom ett försöksområde att få arbetslöshetsförmåner som inte omfattas av de i 12 § 2 mom. i försökslagen avsedda förutsättningar som hör till behörigheten för en kommun inom ett försöksområde. 

En arbets- och näringsbyrå ska avgöra huruvida de arbetskraftspolitiska förutsättningarna för erhållande av förmåner enligt 2 kap. i lagen om utkomstskydd för arbetslösa uppfylls. Dessutom lämnar arbets- och näringsbyrån ett arbetskraftspolitiskt utlåtande om jobbsökningens giltighet, sökande av heltidsarbete, arbete som utförs i anställningsförhållande samt vilken inverkan sysselsättning i företagsverksamhet eller eget arbete och studier har på rätten att få arbetslöshetsförmåner. Vidare lämnar arbets- och näringsbyrån ett arbetskraftspolitiskt utlåtande om rätten till arbetslöshetsförmån för unga personer som saknar utbildning som ger yrkesfärdigheter och om åtgärder i stället för skyldigheten att söka till en utbildning.  

En arbets- och näringsbyrå ska med stöd av 2 a kap. i lagen om utkomstskydd för arbetslösa bedöma en arbetslös arbetssökandes förfarande och överväga en eventuell indragning av arbetslöshetsförmånen för en viss tid eller tills vidare, om personen i fråga lämnar sitt arbete eller blir uppsagd, vägrar att ta emot arbete eller gör sig skyldig till försummelser i fråga om sysselsättningsplanen och den sysselsättningsfrämjande servicen. Arbets- och näringsbyrån ska således lämna arbetskraftspolitiska utlåtanden om förfaranden som är arbetskraftspolitiskt klandervärda. 

Arbetskraftspolitiska utlåtanden om ungas försummelse av skyldigheten att söka studieplats, hur arbetssökandens studier och företagsverksamhet påverkar rätten att få arbetslöshetsförmåner samt hur ett förfarande som enligt en arbetskraftspolitisk bedömning är klandervärt påverkar rätten att få arbetslöshetsförmåner lämnas vanligen av utkomstskyddsenheter som är separata från den övriga kundservicen. Lämnandet av dessa utlåtanden är ofta förenat med prövning exempelvis i fråga om huruvida den arbetssökandes förfarande eventuellt har varit klandervärt. Arbetskraftspolitiska utlåtanden som inte inbegriper prövning eller som endast inbegriper ringa prövning lämnas huvudsakligen i samband med annan kundbetjäning. 

I arbets- och näringsministeriets förordning om givande av arbetskraftspolitiskt utlåtande och om uppgifter som ska antecknas i utlåtandet (1566/2016) finns det bestämmelser om tidsfristen för lämnande av utlåtande. Enligt förordningens 1 § ska ett arbetskraftspolitiskt utlåtande lämnas utan ogrundat dröjsmål, dock inom 30 dagar från det att sökanden har lämnat den utredning som behövs för lämnandet av utlåtandet eller då tidsfristen för lämnandet av utredningen har gått ut. I praktiken lämnas största delen av de arbetskraftspolitiska utlåtandena av arbets- och näringsbyråerna inom några dagar. 

Behandling inom kommunförsöket av utkomstskyddsärenden som omfattas av arbets- och näringsbyråernas behörighet 

I fråga om skötseln av de uppgifter med koppling till genomförandet av systemet för utkomstskydd för arbetslösa som fortfarande hör till arbetskrafts- och näringsbyråernas behörighet begär tjänstemännen i kommunerna inom försöksområdena om behövliga utredningar av kunderna. Utredningarna förmedlas utan dröjsmål via kundinformationssystemet till arbets- och näringsbyråerna där besluten om arbetskraftspolitiska förutsättningar fattas. Arbets- och näringsbyråerna svarar inom ramen för sin behörighet för behövliga fortsatta utredningar i anslutning till lämnandet av arbetskraftspolitiska utlåtanden. Både de kommuner inom försöksområdena som förmedlar uppgifterna och de arbets- och näringsbyråer som lämnar utlåtanden utreder vid behov arbetssökandenas situation och begär ytterligare utredningar. 

Riksdagens arbetslivs- och jämställdhetsutskott konstaterade i sitt betänkande (AjUB 16/2020 rd – RP 87/2020 rd, RP 114/2020 rd) att vid utskottets utfrågningar ansåg flera av de sakkunniga att den föreslagna arbetsfördelningen kommer att öka arbetsmängden vid skötseln av utkomstskyddsärenden och fördröja utlåtanden om utkomstskyddet. Utskottet ansåg att skötseln av uppgifter inom utkomstskyddet för arbetslösa behöver överföras till kommunerna inom försöksområdena i större utsträckning än vad som föreslås. Då slipper man onödiga meddelanden mellan kommunen och arbets- och näringsbyrån, och processen för att lämna arbetskraftspolitiska utlåtanden förenklas. 

2.3  Överföring av kundrelationen till en kommun inom ett annat försöksområde än det inom vilket kunden har sin hemkommun

Enligt 4 § i försökslagen är kunder hos en kommun inom ett försöksområde de arbetslösa arbetssökande, de arbetssökande som är sysselsatta och de arbetssökande som deltar i sysselsättningsfrämjande service, som inte uppfyller villkoren för erhållande av inkomstrelaterad dagpenning eller som är under 30 år, invandrare eller personer med ett främmande språk som modersmål. Enligt 5 § 1 mom. överför arbets- och näringsbyrån en person som hör till en kundgrupp som avses i 4 § till att bli kund i den kommun där personen har sin hemkommun. En sådan person som senast sju dagar efter det att jobbsökningen inletts eller en ändring i jobbsökningen anmälts hör till en kundgrupp som avses i 4 § ska också överföras till att bli kund hos en kommun. En arbets- och näringsbyrå kan låta bli att överföra en person till att bli kund hos en kommun inom försöksområdet för att trygga kundens språkliga rättigheter, undvika en kundrelation som är oändamålsenlig för kunden eller av någon annan grundad anledning. 

Grundlagsutskottet konstaterade i sitt utlåtande om regeringens propositioner om ett kommunförsök som gäller främjande av sysselsättningen (GrUU 25/2020 rd) att i 3 § i lagen måste det föreskrivas tillräckligt exakt om de kommuner som bildar försöksområden och i 4 § om arbetslösa arbetssökande, arbetssökande som är sysselsatta och arbetssökande i sysselsättningsfrämjande service som blir kunder i kommunen. Grundlagsutskottet fäste dock uppmärksamhet vid att det i det lagförslag som ingick i regeringspropositionerna inte tillräckligt exakt hade föreskrivits om vilken betydelse kundens språk har för deltagande i försöket och om vilka andra eventuella undantag från rätten att delta i försöket det finns. Enligt lagförslaget hade en arbets- och näringsbyrå av grundad anledning kunnat låta bli att överföra en kund till att bli kund hos en kommun inom ett försöksområde. Med anledning av grundlagsutskottets utlåtande preciserades bestämmelsen till ovannämnda ordalydelse. 

Riksdagens arbetslivs- och jämställdhetsutskott fäste i sitt betänkande om regeringens propositioner om ett kommunförsök som gäller främjande av sysselsättningen (AjUB 16/2020 rd, s. 13) uppmärksamhet vid att regleringen inte gör det möjligt att överföra en kundrelation från hemkommunen till en annan försökskommun eller tillbaka till arbets- och näringsbyrån, om inte personens hemkommun ändras. 

I sitt betänkande konstaterade utskottet att en kunds förhållanden av en eller annan anledning kan förändras under den tid kundrelationen till hemkommunen pågår så att kunden de facto inte kan anlita hemkommunens tjänster. Utskottet ansåg att detta inte är någon bra situation och ansåg att en kundrelation av grundad anledning bör kunna överföras från kundens hemkommun tillbaka till arbets- och näringsbyrån. Kunden har då möjlighet att välja vilken arbets- och näringsbyrås tjänster han eller hon anlitar. Utskottet förutsatte i sitt betänkande att regeringen bereder de bestämmelser som behövs för att trygga kundens valfrihet och så snart som möjligt lämnar en proposition om detta till riksdagen. 

När riksdagen godkände förslaget till lag om ett kommunförsök som gäller främjande av sysselsättningen godkände den också ett uttalande om överföring av kundrelationer. Enligt uttalandet förutsätter riksdagen att regeringen bereder bestämmelser som möjliggör att en kund hos en kommun inom ett försöksområde i kommunförsöket som gäller främjande av sysselsättningen av grundad anledning överförs till att bli kund hos arbets- och näringsbyrån och så snart som möjligt lämnar en proposition om detta till riksdagen.  

Ett genomförande av uttalandet kräver att lagen om ett kommunförsök som gäller främjande av sysselsättningen ändras. När uttalandet genomförs måste hänsyn tas till grundlagsutskottets utlåtandepraxis, enligt vilken det genom lag ska föreskrivas tillräckligt exakt om försöksområdet och målgruppen för försöket. 

2.4  Rätt för samkommuners tjänstemän att använda arbets- och näringsbyråernas kundinformationssystem

Enligt 7 § 2 mom. i försökslagen kan en kommun inom ett försöksområde organisera uppgifterna enligt den lagen själv eller avtala enligt 8 § 1 mom. i kommunallagen om att överföra organiseringsansvaret på en annan kommun inom samma försöksområde. Bestämmelser om kommunernas samarbetsformer finns i 8 kap. i kommunallagen. En av dessa samarbetsformer är samkommuner. 

Enligt 55 § 2 mom. i kommunallagen är en samkommun en juridisk person som kan förvärva rättigheter och ingå förbindelser samt föra talan i domstolar och hos andra myndigheter. Samkommunen är alltså en separat juridisk person i förhållande till kommunen (RP 268/2014 rd, s. 186/I). 

I 14 kap. 2 § i försökslagen föreskrivs det om beviljande av rätt att använda arbets- och näringsbyråns kundinformationssystem (URA). I bestämmelsen har det inte beaktats att kommunerna inom ett försöksområde med stöd av 7 § 2 mom. i försökslagen kan bilda en samkommun för skötseln av de uppgifter som avses i den lagen. Eftersom samkommunen är en separat juridisk person i förhållande till kommunen, är de tjänstemän som är anställda hos samkommunen och som sköter de uppgifter som avses i försökslagen inte anställda hos kommunen utan hos samkommunen. 

Det föreslås att 14 § 2 mom. i försökslagen ändras så att användarrättigheter också kan beviljas tjänstemän som är anställda hos en samkommun som kommunerna i ett försöksområde har bildat och som ansvarar för skötseln av de uppgifter som avses i försökslagen. Användarrättigheter till kundinformationssystemet URA ska kunna beviljas under samma förutsättningar som till en tjänsteman som är anställd hos en kommun. 

2.5  Övergångsbestämmelser i anslutning till att försöket avslutas

I försökslagen finns det inga övergångsbestämmelser om när försökslagen upphör att gälla, med undantag för bestämmelsen i 24 § 4 mom., enligt vilket hänvisning av kunder till försöket upphör den 31 mars 2023. På motsvarande sätt som i fråga om försökets inledning finns det också behov av att föreskriva i fråga om försökets avslutning vad som händer med anhängiga ärenden eller gällande planer. 

Enligt bestämmelserna om försökets inledning ska på de förmåner som är anhängiga vid ikraftträdandet av den lagen tillämpas de bestämmelser som gällde vid ikraftträdandet. Dessutom föreskrivs det om försökets inledning att om det för en arbetslös arbetssökande har utarbetats en sysselsättningsplan eller en plan som ersätter den innan han eller hon hänvisas att bli kund hos en kommun, är planen förpliktande för kunden och kommunen tills den har reviderats. En arbetssökande som övergått till en kundrelation hos en kommun ska underrätta kommunen om genomförandet av de åtgärder som avtalats i planen. 

Det behövs motsvarande bestämmelser om avslutandet av försöket. När det gäller avslutandet av försöket behövs det dessutom bestämmelser om arbets- och näringsbyråernas behörighet i ärenden som gäller sökande av ändring i beslut som kommuner fattat under försöket. 

2.6  Övriga ändringsbehov i försökslagen

I försökslagen föreskrivs det inte att sådan bedömning av servicebehovet eller bedömning av upphörande av behovet av sektorsövergripande samservice som avses i lagen om sektorsövergripande samservice som främjar sysselsättningen ska överföras från arbets- och näringsbyråerna till kommunerna inom försöksområdena. Avsikten har varit att kommunerna inom försöksområdena i fråga om sina kunder också ska svara för skötseln av dessa uppgifter i stället för arbets- och näringsbyråerna. Det föreslås att en bestämmelse om detta fogas till försökslagen. 

I 1 § i försökslagen finns det bestämmelser om lagens syfte. Enligt den innehåller lagen bestämmelser om ett tidsbegränsat försök, under vilket kommunerna inom sitt område i stället för arbets- och näringsbyrån ordnar en del av den service som avses i lagen om offentlig arbetskrafts- och företagsservice och lagen om främjande av integration samt i stället för arbets- och näringsbyrån lämnar vissa i lagen om utkomstskydd för arbetslösa avsedda arbetskraftspolitiska utlåtanden. I paragrafen nämns varken lagen om arbetsverksamhet i rehabiliteringssyfte (189/2001) eller lagen om sektorsövergripande samservice som främjar sysselsättningen (1369/2014). 

Enligt 9 § 1 mom. i försökslagen sköter en kommun inom ett försöksområde i fråga om sina kunder de uppgifter som ålagts arbets- och näringsbyrån när det gäller att enligt lagen om sektorsövergripande samservice som främjar sysselsättningen utarbeta en sektorsövergripande sysselsättningsplan (2 punkten) och enligt lagen om arbetsverksamhet i rehabiliteringssyfte utarbeta en aktiveringsplan (3 punkten). Avsikten är också att kommunerna inom försöksområdena ska ansvara för den bedömning av sina kunders servicebehov eller av upphörande av behovet av sektorsövergripande samservice som avses i lagen om sektorsövergripande samservice som främjar sysselsättningen. Till 1 § i försökslagen ska för tydlighetens skull fogas omnämnanden av skötseln av också dessa uppgifter. 

I inkomstskattelagen (1535/1992), lagen om inkomstdatasystemet (53/2018) och statsrådets förordning om företagsstöd för landsbygden (80/2015) finns det hänvisningar till de ersättningar och förmåner som betalas med stöd av lagen om offentlig arbetskrafts- och företagsservice samt till de beslut som arbets- och näringsbyråerna fattat med stöd av den lagen. På grundval av ordalydelsen i bestämmelserna är de inte direkt tillämpliga på de beslut som kommunerna inom försöksområdena fattat med stöd av försökslagen och på de ersättningar eller förmåner som kommunerna beviljat. Till försökslagen ska det fogas behövliga hänvisningsbestämmelser. 

2.7  Sökande av ändring i beslut om kostnadsersättning enligt prövning

Förutsättningar för beviljande av kostnadsersättning

Bestämmelser om kostnadsersättning finns i 9 kap. i lagen om offentlig arbetskrafts- och företagsservice. En arbetssökande som får arbetslöshetsförmåner har enligt 9 kap. 1 § 1 mom. rätt att i fråga om viss service få kostnadsersättning för resekostnader och andra kostnader under den tid arbetssökanden deltar i servicen. Denna service omfattar arbetskraftsutbildning, frivilliga studier enligt 22–24 § i lagen om främjande av integration, jobbsökarträning, karriärträning och prövning. Med prövning avses utbildningsprövning och arbetsprövning. Kostnadsersättning beviljas av arbetslöshetskassan till en arbetssökande som ansöker om inkomstrelaterad dagpenning och av Folkpensionsanstalten till en arbetssökande som ansöker om grunddagpenning eller arbetsmarknadsstöd. Bestämmelserna om denna så kallade lagstadgade kostnadsersättning har inte ändrats i samband med kommunförsöket som gäller främjande av sysselsättningen. 

I 9 kap. 1 § 3 mom. finns det bestämmelser om kostnadsersättning enligt prövning. Momentet har ändrats temporärt för den tid kommunförsöket som gäller främjande av sysselsättningen pågår, nämligen 1.3.2021–30.6.2023. Enligt de bestämmelser som gäller under försöket kan arbets- och näringsbyrån bevilja kostnadsersättning till en enskild kund 

1) som deltar i service som stödjer sysselsättning som avtalats i en sysselsättningsplan eller en plan som ersätter den; som sådan service betraktas inte uträttande av ärenden på arbets- och näringsbyrån eller en arbetssökandes i 6 kap. avsedda frivilliga studier som stöds med arbetslöshetsförmån, 

2) som orsakas oundvikliga kostnader för deltagandet i servicen, och 

3) som inte har rätt till kostnadsersättning med stöd av 1 mom. eller rätt till motsvarande ersättning med stöd av någon annan lag för kostnader som föranleds av deltagande i servicen. 

Kommunerna inom försöksområdena har motsvarande möjlighet att bevilja kostnadsersättning enligt prövning med stöd av 10 § 1 mom. 3 punkten underpunkt c i försökslagen. På kostnadsersättning som kommunerna beviljat tillämpas med stöd av 10 § 2 mom. i försökslagen vad som i lagen om offentlig arbetskrafts- och företagsservice och i bestämmelser som utfärdats med stöd av den föreskrivs om kostnadsersättning. 

Före den temporära ändringens ikraftträdande och efter det att den upphört att gälla är det möjligt att med stöd av 9 kap. 1 § 3 mom. i lagen om offentlig arbetskrafts- och företagsservice bevilja kostnadsersättning till en enskild kund utan arbete som deltar i arbetskraftsutbildning, jobbsökarträning, karriärträning eller prövning och som inte har rätt till kostnadsersättning med stöd av 9 kap. 1 § 1 mom. i den lagen eller med stöd av någon annan lag rätt till ersättning för kostnader som föranleds av deltagande i servicen. 

Antal beslut samt förfarande

Under de senaste åren har några hundra beslut om betalning av kostnadsersättning enligt prövning fattats per år. År 2019 fattades vid arbets- och näringsbyråerna sammanlagt cirka 600 beslut om betalning av kostnadsersättning enligt prövning och år 2020 529 beslut. Negativa beslut statistikförs inte. 

Till följd av de temporära ändringarna beräknas antalet beslut om kostnadsersättning enligt prövning öka betydligt under ändringarnas giltighetstid från och med den 1 mars 2021 till och med den 30 juni 2023. Såsom i fråga om de temporära ändringarna har det vid riksdagsbehandlingen av regeringens proposition med förslag till ett kommunförsök som gäller främjande av sysselsättningen (RP 87/2020 rd) och den kompletterande regeringspropositionen (RP 114/2020 rd) förts fram att det inte går att på förhand ge en exakt uppskattning av antalet beslut, eftersom det inte finns tillgång till statistikuppgifter om mängden service som kommer att omfattas av den utvidgade kostnadsersättningen. Mängden påverkas bland annat av hur kommunerna börjar styra sina kunder till servicen och hurdan service kommunerna beslutar att ordna i försöket. 

Bestämmelser om förfarandet vid beviljande och utbetalning av kostnadsersättning enligt prövning finns i 24 § i statsrådets förordning om offentlig arbetskrafts- och företagsservice. Enligt paragrafen ska den arbets- och näringsbyrå som svarar för servicen till kunden fatta beslut om beviljande av kostnadsersättning enligt prövning i samband med att man kommer överens om sysselsättningsplanen eller en plan som ersätter den, om det i planen överenskoms om deltagande i service. På motsvarande sätt fattas i försöket beslutet av kommunen. Kunden ansöker om utbetalning av kostnadsersättning i efterskott hos utvecklings- och förvaltningscentret. Utvecklings- och förvaltningscentret svarar för utbetalningen av ersättning till både arbets- och näringsbyråernas och kommunernas kunder. 

Vid beredningen av förordningen har det uppskattats att det administrativa arbetet vid arbets- och näringsbyråerna och i kommunerna inom försöksområdena kommer att öka med högst tio årsverken i hela landet till följd av beviljandet av kostnadsersättning enligt prövning. Därför bedömdes det att ökningen av arbetsmängden för en enskild arbets- och näringsbyrå eller för en kommun inom ett försöksområde blir ganska liten. Eftersom utvecklings- och förvaltningscentret svarar för utbetalningen av de kostnadsersättningar som beviljats både av arbets- och näringsbyråerna och av kommunerna inom försöksområdena, bedömdes ökningen av det administrativa arbetet för utvecklings- och förvaltningscentret vara cirka fyra årsverken. Även dessa bedömningar var mycket osäkra, eftersom det är svårt att på förhand uppskatta antalet beslut. Arbets- och näringsministeriet följer upp antalet beslut om kostnadsersättning enligt prövning och antalet ansökningar om utbetalning och säkerställer vid behov att utvecklings- och förvaltningscentret får de tilläggsresurser som behövs om antalet ansökningar om utbetalning ökar. 

Sökande av ändring i ett beslut om kostnadsersättning

I 9 kap. 5 § i lagen om offentlig arbetskrafts- och företagsservice föreskrivs det att om inte något annat föreskrivs i denna lag tillämpas på kostnadsersättning lagen om arbetslöshetskassor (603/1984) och bland annat 12 kap. (sökande av ändring) i lagen om utkomstskydd för arbetslösa. Enligt 12 kap. 1 § i lagen om utkomstskydd för arbetslösa får den som är missnöjd med Folkpensionsanstaltens eller arbetslöshetskassans beslut söka ändring i det hos besvärsnämnden för utkomstskyddsärenden och den som är missnöjd med ett beslut av besvärsnämnden för utkomstskyddsärenden får söka ändring i det hos försäkringsdomstolen. I försäkringsdomstolens beslut får ändring inte sökas genom besvär. Besvärsskriften ska lämnas in till Folkpensionsanstalten eller arbetslöshetskassan i fråga inom 30 dagar från det ändringssökanden fick del av beslutet. Enligt 9 kap. 5 § 3 mom. i lagen om offentlig arbetskrafts- och företagsservice ska med avvikelse från 12 kap. 1 § 2 mom. i lagen om utkomstskydd för arbetslösa en besvärsskrift som gäller arbets- och näringsbyråns beslut ges in till den berörda arbets- och näringsbyrån. 

Enligt 14 kap. 1 § i lagen om offentlig arbetskrafts- och företagsservice får omprövning begäras i arbets- och näringsbyråns beslut, om inte något annat föreskrivs i den lagen. Bestämmelser om omprövningsbegäran finns i förvaltningslagen (434/2003). Bestämmelser om sökande av ändring hos en förvaltningsdomstol finns i lagen om rättegång i förvaltningsärenden (808/2019). Enligt 14 kap. 1 § 3 mom. 5 punkten i lagen om offentlig arbetskrafts- och företagsservice får omprövning av beslut inte begäras och besvär över beslutet inte anföras om beslutet gäller förvägran av stöd, förmån eller ersättning av anslagsrelaterade orsaker. 

Enligt 17 § 2 mom. i försökslagen tillämpas på ett beslut och avgörande av en kommun inom ett försöksområde vad som i 14 kap. i lagen om offentlig arbetskrafts- och företagsservice föreskrivs om ändringssökande och begränsningar i fråga om ändringssökandet samt om hur omprövningsbegäran och besvär inverkar på verkställigheten av beslut. 

Bestämmelserna om sökande av ändring i beslut om kostnadsersättning är inte till alla delar tydliga, eftersom det i både 9 kap. 5 § och 14 kap. 1 § i lagen om offentlig arbetskrafts- och företagsservice anges att bestämmelserna är sekundära i förhållande till vad som föreskrivs någon annanstans ("om inte något annat föreskrivs i denna lag"). Med tanke på vad som styr hur besvär ska sökas verkar det vara viktigt vilken aktör som har fattat det beslut i vilket ändring söks. 

Beslutet om huruvida en arbetssökande som får arbetslöshetsförmåner har rätt till den kostnadsersättning som avses i 9 kap. 1 § 1 mom. i lagen om offentlig arbetskrafts- och företagsservice fattas av en arbetslöshetskassa eller Folkpensionsanstalten. Bestämmelser om sökande av ändring i beslut av dem finns i lagen om utkomstskydd för arbetslösa. När det gäller kostnadsersättning enligt prövning är det däremot en arbets- och näringsbyrå och i kommunförsöket en kommun inom ett försöksområde som fattar beslut om beviljande när det gäller deras egna kunder. På grund av bestämmelsernas ordalydelse är det oklart om man ska utgå från den myndighet som fattat beslutet och tillämpa bestämmelserna om sökande av ändring i 14 kap. 1 § i lagen om offentlig arbetskrafts- och företagsservice på dessa beslut eller om man ska utgå från beslutets karaktär (kostnadsersättning) och tillämpa bestämmelserna i lagen om utkomstskydd för arbetslösa. I de anvisningar om sökande av ändring som för närvarande bifogas till besluten hänvisas kunden till ett förfarande för sökande av ändring som följer 9 kap. 5 § i lagen om offentlig arbetskrafts- och företagsservice och 12 kap. i lagen om utkomstskydd för arbetslösa. 

Enligt uppgifter från besvärsnämnden för social trygghet blir färre än tio ärenden som gäller kostnadsersättning enligt prövning anhängiga per år. Antalet beslut och sålunda också antalet fall där ändring söks kommer sannolikt att öka under försöket på grund av de temporära bestämmelserna. Eftersom negativa beslut för närvarande inte statistikförs, är det inte känt i en hur stor andel av besluten som det för närvarande söks ändring. I och med att antalet beslut ökar är det nödvändigt att förtydliga bestämmelserna om sökande av ändring. 

Beslutet om kostnadsersättning enligt prövning omfattar snarare ändamålsenlighetsprövning än rättslig bedömning. Enligt bestämmelsen kan arbets- och näringsbyrån och med stöd av försökslagen kommunen bevilja kostnadsersättning, om förutsättningarna för beviljande uppfylls. Under kommunförsöket som gäller främjande av sysselsättningen 1.3.2021–30.6.2023 avviker förutsättningarna från vad de var före och vad de kommer att vara efter försöket. Även när förutsättningarna uppfylls kan beviljandet alltså prövas av arbets- och näringsbyrån och under försöket av kommunen. 

När ersättning söks för den tid som service erhålls, innehåller ett beslut som fattats med stöd av de temporära bestämmelserna om kostnadsersättning enligt prövning ett avgörande om huruvida servicen är sysselsättningsfrämjande service. Dessutom ska det bedömas om deltagandet har orsakat sökanden nödvändiga kostnader. Ett beslut som fattats med stöd av de bestämmelser om kostnadsersättning enligt prövning som gäller tills vidare innehåller ett avgörande om huruvida servicen i fråga är sådan service enligt 9 kap. 1 § 3 mom. i lagen om offentlig arbetskrafts- och företagsservice i fråga om vilken kostnadsersättning kan betalas så länge servicen pågår. I ett beslut som fattas med stöd av bestämmelser som gäller antingen temporärt eller tills vidare bedöms det också om personen har rätt till lagstadgad kostnadsersättning eller med stöd av någon annan lag rätt till ersättning för kostnaderna för deltagandet i servicen. 

Under kommunförsöket som gäller främjande av sysselsättningen hänger beviljandet av kostnadsersättning enligt prövning samman med arbetssökandens rätt till arbetslöshetsförmåner. Enligt den temporära 2 a kap. 13 a § i lagen om utkomstskydd för arbetslösa är deltagande i någon annan service än sysselsättningsfrämjande service inte en förpliktande förutsättning för arbetssökanden för erhållande av arbetslöshetsförmåner, om deltagandet i någon annan service medför oundvikliga kostnader för arbetssökanden och han eller hon inte får kostnadsersättning enligt 9 kap. 1 § 3 mom. i lagen om offentlig arbetskrafts- och företagsservice eller motsvarande ersättning med stöd av någon annan lag. Att delta i sysselsättningsfrämjande service under kommunförsöket är inte förpliktande för arbetssökanden, om deltagandet medför oundvikliga kostnader och han eller hon inte beviljas kostnadsersättning. 

Besvärsnämnden för social trygghet och försäkringsdomstolen är behöriga att behandla sökande av ändring i arbetslöshetskassornas och Folkpensionsanstaltens beslut om utkomstskydd för arbetslösa samt i beslut om lagstadgad kostnadsersättning. När ändring söks i beslut om utkomstskydd för arbetslösa och beslut om lagstadgad kostnadsersättning bedömer besvärsnämnden och försäkringsdomstolen för närvarande sådana omständigheter i fråga om kvaliteten på servicen som motsvarar de omständigheter som ska bedömas när ändring söks i beslut om kostnadsersättning enligt prövning. Behandlingen av besvär hos besvärsnämnden för social trygghet och försäkringsdomstolen är avgiftsfri. 

Med beaktande av de omständigheter som nämns ovan är det motiverat att sökandet av ändring i ett beslut om kostnadsersättning enligt prövning sker på samma sätt som i fråga om lagstadgad kostnadsersättning, det vill säga hos besvärsnämnden för social trygghet och försäkringsdomstolen. I bestämmelsen om sökande av ändring ska det beaktas att beslutet om kostnadsersättning enligt prövning fattas av arbets- och näringsbyrån i stället för av arbetslöshetskassan eller Folkpensionsanstalten och under försöket av kommunen i fråga om de egna kunderna. 

I 14 kap. 1 § 3 mom. i lagen om offentlig arbetskrafts- och företagsservice föreskrivs det om vissa förbud mot sökande av ändring. Till exempel omprövning av beslut om förvägran av lönesubvention får inte begäras och besvär över beslutet får inte anföras, om lönesubventionen har förvägrats med stöd av att förutsättningarna enligt 7 kap. 2 § 1 eller 2 mom. i den lagen inte uppfylls. Det får inte heller begäras omprövning av ett beslut om lönesubvention eller anföras besvär över beslutet till den del beslutet gäller lönesubventionens belopp eller varaktighet. Förbudet mot att söka ändring gäller beslut om förvägran att ersätta rese- och logikostnader samt flyttkostnader, om ersättningen inte ansetts ändamålsenlig med hänsyn till tillgången till arbetskraft och sysselsättningen av den arbetslöse. Till övriga delar kan ändring sökas i beslut om ersättning för rese- och flyttkostnader. Dessa förbud mot att söka ändring bygger på att besluten fattats på grundval av myndigheternas ändamålsenlighetsprövning (RP 133/2012 rd, s. 125 och 139, GrUU 32/2012 rd, s. 5/I).  

Enligt de förarbeten som gäller lagens förbud mot sökande av ändring har avsikten varit att rikta förbudet mot sökande av ändring så noggrant avgränsat som möjligt mot åtgärder där det valda avgörandet baserar sig på arbets- och näringsmyndighetens ändamålsenlighets- eller behovsprövning och där inte kundens subjektiva rätt är föremål för beslutet. Enligt förarbetena behövdes avgränsningen på grund av att domstolarna i praktiken inte kan ändra innehållet i beslutet till den del det har grundat sig på arbets- och näringsmyndighetens arbetskraftspolitiska ändamålsenlighetsprövning (RP 133/2012 rd, s. 46/II–47). 

Enligt 14 kap. 1 § 3 mom. i lagen om offentlig arbetskrafts- och företagsservice får omprövning av beslut inte begäras och besvär över beslutet inte anföras om beslutet gäller förvägran av stöd, förmån eller ersättning av anslagsrelaterade orsaker. Syftet med detta förbud mot sökande av ändring är att förtydliga bestämmelserna om sökande av ändring och förhindra sådan begäran om omprövning och sådant anförande av besvär som i praktiken inte kan leda till att beslutet ändras (RP 209/2016 rd, s. 48 och 96). Förbudet mot sökande av ändring grundar sig alltså på att ett negativt beslut har fattats av anslagsskäl. 

Ett beslut om kostnadsersättning enligt prövning omfattas för närvarande inte av förbudet mot att söka ändring, utom om det är fråga om ett negativt beslut av anslagsskäl. I regeringens proposition RP 133/2012 rd finns det ingen motivering till att beslut av detta slag inte ska omfattas av förbudet mot att söka ändring, trots att beviljandet av kostnadsersättning sker enligt prövning på det sätt som anges ovan. Den instans som behandlar besvären har mycket begränsade, i praktiken obefintliga, möjligheter att bedöma riktigheten av den prövning som utförts av den arbets- och näringsbyrå eller den kommun inom försöksområdet som fattat beslutet. Förvägran av kostnadsersättning enligt prövning på grundval av myndighetsprövning ska därför lämnas utanför rätten att söka ändring. Däremot ska det vara möjligt att söka ändring i beslutet till den del det gäller till exempel de dagar som ersätts eller ersättningsbeloppet. 

2.8  Användningsrättigheter till kundregistret över sektorsövergripande samservice

I lagen om sektorsövergripande samservice som främjar sysselsättningen (1369/2014) föreskrivs det om en modell för samverkan där arbets- och näringsbyrån, kommunen och Folkpensionsanstalten tillsammans bedömer arbetslösas behov av service, planerar service som i sin helhet är relevant med avseende på sysselsättningen av arbetslösa och svarar för att sysselsättningsprocessen för arbetslösa fortskrider och följs upp på det sätt som föreskrivs i lagen. Målet för den sektorsövergripande samservicen är att främja sysselsättningen av arbetslösa genom att erbjuda dem offentlig arbetskraftsservice, socialservice, hälso- och sjukvårdstjänster samt rehabiliteringstjänster i enlighet med deras servicebehov. Enligt lagen om sektorsövergripande samservice som främjar sysselsättningen har en arbetslös person behov av sektorsövergripande samservice om det för att främja sysselsättningen av honom eller henne krävs samordning av den service och de tjänster som nämns ovan och som hör till arbets- och näringsbyråns, kommunens och Folkpensionsanstaltens organiseringsansvar. 

För genomförandet av den sektorsövergripande samservicen förvaltar utvecklings- och förvaltningscentret det kundregister över sektorsövergripande samservice som avses i 13 kap. 1 § i lagen om offentlig arbetskrafts- och företagsservice. Kundregistret över sektorsövergripande samservice är ett delregister till arbets- och näringsbyråernas kundinformationssystem (URA-systemet). Utvecklings- och förvaltningscentret kan enligt 9 § 4 mom. i lagen om sektorsövergripande samservice som främjar sysselsättningen bevilja användarrättigheter till kundregistret över sektorsövergripande samservice på ansökan av arbets- och näringsbyrån, kommunen eller Folkpensionsanstalten. Användarrättigheter kan beviljas en tjänsteman som är anställd hos arbets- och näringsbyrån, kommunen eller Folkpensionsanstalten och som sköter de uppgifter som avses i lagen om sektorsövergripande samservice som främjar sysselsättningen. En tjänsteman som har beviljats användarrättigheter får trots sekretessbestämmelserna söka och använda de uppgifter som finns i kundregistret, om det behövs för att ordna kundbetjäningen. 

Enligt den gällande bestämmelsen kan en tjänsteman beviljas rätt att använda kundregistret i enlighet med vad som konstateras ovan. Den gällande bestämmelsen trädde i kraft den 1 juli 2020 (lagen om ändring av 9 § i lagen om sektorsövergripande samservice som främjar sysselsättningen 440/2020, RP 12/2020 rd). Enligt de ursprungliga bestämmelserna i 9 § i lagen om sektorsövergripande samservice som främjar sysselsättningen (RP 183/2014 rd) kunde användarrättigheter till kundregistret beviljas en sådan anställd hos arbets- och näringsbyrån, kommunen eller Folkpensionsanstalten som sköter de uppgifter som avses i den lagen. I regeringens proposition 12/2020 rd har saken inte motiverats, men bakgrunden till ändringen har varit att enligt lagen om offentlig arbetskrafts- och företagsservice kan en tjänsteman beviljas användarrättigheter till kundinformationssystemet URA, som kundregistret över sektorsövergripande samservice är ett delregister till. Efter ikraftträdandet av ändringen av 9 § i lagen om sektorsövergripande samservice som främjar sysselsättningen har det framgått att alla de kommunala arbetstagare som sköter de uppgifter som avses i lagen om sektorsövergripande samservice som främjar sysselsättningen inte har ett tjänsteförhållande och att i Folkpensionsanstalten har arbetstagarna ett arbetsavtalsförhållande. 

Ändringen trädde i kraft vid ingången av juli 2020 och har orsakat praktiska problem i den sektorsövergripande samservicen, eftersom utvecklings- och förvaltningscentret inte har kunnat bevilja användarrättigheter till arbetstagare i arbetsavtalsförhållande. Avsikten med lagändringen var inte att ta ställning till vilka anställningsförhållanden arbetstagarna hos kommunerna och Folkpensionsanstalten har. Kommunen beslutar med stöd av 87 § i kommunallagen om en person ska anställas i ett arbetsavtals- eller tjänsteförhållande, och på motsvarande sätt fattar Folkpensionsanstalten beslut om anställningsförhållandena i fråga om skötseln av de uppgifter som föreskrivits Folkpensionsanstalten. När det gäller rätten att använda registret är det närmast fråga om en teknisk användarrättighet. När arbetstagaren inom den sektorsövergripande samservice som främjar sysselsättningen har fått den kan han eller hon registrera uppgifter om kundens samservice i registret. I 9 § 2 mom. i lagen om sektorsövergripande samservice som främjar sysselsättningen finns det bestämmelser om vilka uppgifter som kan registreras i kundregistret. För skötseln av de uppgifter som föreskrivs i lagen om sektorsövergripande samservice som främjar sysselsättningen är det nödvändigt att ändra den gällande bestämmelsen så att rätt att använda kundregistret över sektorsövergripande samservice kan beviljas en person som sköter de uppgifter som föreskrivs i lagen om sektorsövergripande samservice som främjar sysselsättningen – oberoende av om personen har ett arbetsavtals- eller tjänsteförhållande. Till denna del återgås det till den ursprungliga reglering som har godkänts av grundlagsutskottet (GrUU 41/2014 rd).  

I lagen om sektorsövergripande samservice som främjar sysselsättningen åläggs utöver arbets- och näringsbyrån och Folkpensionsanstalten också kommunen att sköta myndighetsuppgifter. En kommun kan dock med stöd av kommunallagen ordna social- och hälsovårdstjänsterna själv eller avtala om att överföra organiseringsansvaret till en annan kommun på det sätt som föreskrivs i 8 § 1 mom. i kommunallagen. Kommunen kan sålunda till exempel överföra ordnandet av social- och hälsovårdstjänster till en samkommun. I 9 § 4 mom. i lagen om sektorsövergripande samservice som främjar sysselsättningen föreskrivs det om vem som kan beviljas rätt att använda kundregistret, men man har inte beaktat en situation där kommunen har överfört ordnandet av social- och hälsovårdstjänster till en samkommun. Eftersom en kommun och en samkommun är separata juridiska personer och de personer som är anställda hos samkommunen inte är anställda hos kommunen, ska till 9 § 4 mom. fogas bestämmelser om att även de som är anställda hos samkommuner och som sköter uppgifter enligt 9 § 4 mom. i lagen om sektorsövergripande samservice som främjar sysselsättningen ska ha användarrättigheter till registret.  

Under beredningen av lagen om sektorsövergripande samservice som främjar sysselsättningen ansågs det inte behövligt att särskilt föreskriva om rätten för anställda hos samkommuner att använda kundregistret över sektorsövergripande samservice. Efter det att lagen om sektorsövergripande samservice som främjar sysselsättningen trädde i kraft har kommunerna i allt högre grad kommit överens om att ordna servicen på så sätt att primärvården och socialservicen kan ordnas av en kommun eller ett samarbetsområde. Alternativa organisationsformer för samarbetsområdena är en samkommun och en ansvarig kommun.  

År 2020 ansvarade 33 samkommuner, som omfattar sammanlagt 158 medlemskommuner, för primärvården och socialservicen. Utöver primärvården ansvarade samkommunen för all socialservice eller en del av socialservicen. En del av samkommunerna ansvarade endast för primärvården. Sammanlagt 61 kommuner hade överfört endast hälso- och sjukvården eller delar av socialvården till ett samarbetsområde. Frågan togs inte upp vid beredningen av den ändring av 9 § i lagen om sektorsövergripande samservice som främjar sysselsättningen som trädde i kraft den 1 juli 2020. Efter lagändringen föreslog Finlands Kommunförbund för arbets- och näringsministeriet att rätten att använda kundregistret över sektorsövergripande samservice ska utvidgas till att även gälla samkommuners anställda. 

För ordnande av sektorsövergripande samservice avtalar arbets- och näringsbyrån, kommunerna inom dess verksamhetsområde och Folkpensionsanstalten om hur många nätverk av sektorsövergripande samservice som främjar sysselsättningen som det ska finnas inom arbets- och näringsbyråns verksamhetsområde. För närvarande finns det 31 nätverk av sektorsövergripande samservice som främjar sysselsättningen. Enligt de uppgifter som direktörerna för sektorsövergripande samservice som främjar sysselsättningen gav i december 2020 är över hälften av nätverken sådana där social- och hälsovårdstjänsterna tillhandahålls av en samkommun antingen till alla kommuner i nätverket eller till en del av kommunerna. Dessa samkommuner sköter sålunda de uppgifter som avses i lagen om sektorsövergripande samservice som främjar sysselsättningen. Eftersom en samkommun kan ordna social- och hälsovårdstjänster för en kommuns räkning och de facto gör det på många områden, ska till 9 § 4 mom. i lagen om sektorsövergripande samservice som främjar sysselsättningen fogas att en samkommun är en av de organisationer till vars anställda utvecklings- och förvaltningscentret kan bevilja rätt att använda kundregistret över sektorsövergripande samservice.  

Inom sektorsövergripande samservice som främjar sysselsättningen är kommunerna den myndighet som ansvarar för social- och hälsovårdstjänsterna. I kommunförsöket som gäller främjande av sysselsättningen ansvarar kommunerna inom försöksområdena dessutom för skötseln av de uppgifter enligt lagen om sektorsövergripande samservice som främjar sysselsättningen som ålagts arbets- och näringsbyråerna (se ovan punkt 2.6 Övriga ändringsbehov i försökslagen). 

I försökslagen finns det inga bestämmelser om rätt att använda kundregistret över sektorsövergripande samservice. En separat bestämmelse behövs inte, eftersom en person som är anställd hos en kommun – och en samkommun enligt förslaget i denna proposition – och som sköter de uppgifter som avses i lagen om sektorsövergripande samservice som främjar sysselsättningen kan beviljas användarrättigheter direkt med stöd av lagen om sektorsövergripande samservice som främjar sysselsättningen. I lagen om sektorsövergripande samservice som främjar sysselsättningen finns det inga bestämmelser om storleken på personens arbetsinsats i skötseln av de uppgifter som avses i lagen om sektorsövergripande samservice som främjar sysselsättningen och avsikten är inte att ändra på detta. Rätt att använda kundregistret över sektorsövergripande samservice kan sålunda beviljas den som är anställd hos en kommun inom ett försöksområde och som antingen på hel- eller deltid sköter de uppgifter som avses i lagen om sektorsövergripande samservice som främjar sysselsättningen och det krävs ingen minimiarbetsinsats. I kommunförsöket är dock en förutsättning för beviljande av användarrättigheter till kundinformationssystemet URA att 50 procent av personens arbetsinsats utgörs av att sköta de uppgifter som avses i försökslagen. 

4.1  De viktigaste förslagen

I propositionen föreslås det att kommunerna inom försöksområdena ska sköta fler uppgifter med koppling till genomförandet av systemet för utkomstskydd för arbetslösa. Den föreslagna skötseln av utlåtandeuppgifter gäller sådana arbetskraftspolitiska utlåtanden som inte inbegriper prövning eller endast ringa prövning och som för närvarande huvudsakligen lämnas i samband med annan kundservice vid arbets- och näringsbyråerna. Dessa utlåtanden gäller i stor utsträckning jobbsökningens giltighetstid samt när den arbetssökandes arbetslöshet börjar eller upphör. 

I propositionen föreslås det att arbets- och näringsbyrån kan överföra en kund som hör till en av försökets kundgrupper till att bli kund hos arbets- och näringsbyrån om de särskilt föreskrivna förutsättningarna uppfylls. Förutsättningarna för en överföring är att den begärs av kunden och att den behövs för att trygga kundens språkliga rättigheter, för att undvika en kundrelation som är oändamålsenlig för kunden eller av någon grundad anledning som gäller kundens säkerhet. Därtill förutsätts det att överföringen inte äventyrar kundens möjlighet att få service enligt sitt servicebehov. Kunden ska lämna sin begäran om överföring till en arbets- och näringsbyrå som bestäms enligt hans eller hennes hemkommun. Kunden kan också överföras till en kommun inom ett annat försöksområde under tilläggsförutsättningen att den mottagande kommunen samtycker till överföringen. 

Omprövning får inte begäras och besvär får inte anföras över ett beslut om kostnadsersättning enligt prövning genom vilket arbets- och näringsbyrån eller en kommun inom ett försöksområde i kommunförsöket som gäller främjande av sysselsättningen har förvägrat kostnadsersättning på grundval av prövning. Till övriga delar får ändring sökas i beslutet. Ändring ska sökas på motsvarande sätt som i beslut om lagstadgad kostnadsersättning, det vill säga hos besvärsnämnden för social trygghet och försäkringsdomstolen. 

I propositionen föreslås det att om de övriga förutsättningarna uppfylls ska tjänstemän som är anställda hos en samkommun som bildats av kommuner inom ett försöksområde kunna beviljas användarrättigheter till arbets- och näringsbyråernas kundinformationssystem URA.  

I propositionen föreslås det också att användarrättigheter till kundregistret över sektorsövergripande samservice ska utvidgas till att omfatta sådana anställda hos samkommuner som sköter de uppgifter som avses i lagen om sektorsövergripande samservice som främjar sysselsättningen. På många områden ansvarar samkommuner för ordnandet av social- och hälsovårdstjänster. Erhållandet av användarrättigheter förutsätter inte heller att de anställda hos kommunen, samkommunen eller Folkpensionsanstalten har ett tjänsteförhållande. 

4.2  De huvudsakliga konsekvenserna

7.1  Lagen om ett kommunförsök som gäller främjande av sysselsättningen

1 §.Lagens syfte. Till paragrafen fogas också omnämnanden av skötseln av vissa uppgifter som avses i lagen om arbetsverksamhet i rehabiliteringssyfte (189/2001) och lagen om sektorsövergripande samservice som främjar sysselsättningen (1369/2014). 

4 §. Kunderna hos försöksområdets kommuner. I paragrafens 2 mom. stryks omnämnandena av arbetslöshet. Med stöd av 4 § 1 mom. i försökslagen kan en person höra till målgruppen för försöket också när han eller hon är arbetssökande men sysselsatt eller i sysselsättningsfrämjande service. Med andra ord kan man ingå i målgruppen även om man inte är en arbetslös arbetssökande. 

5 §.Överföring av en kundrelation. Det föreslås att till paragrafen fogas nya 4–6 mom. med bestämmelser om bortflyttande av kundrelationen från den kommun inom ett försöksområde dit kunden under försöket hänvisats av sin hemkommun. Riksdagens arbetslivs- och jämställdhetsutskott påpekade i sitt betänkande om ett kommunförsök som gäller främjande av sysselsättningen att den föreslagna regleringen inte gör det möjligt att överföra en kundrelation från hemkommunen till en annan försökskommun eller tillbaka till arbets- och näringsbyrån, om inte personens hemkommun ändras. Utskottet konstaterade att en kunds förhållanden av en eller annan anledning kan förändras under den tid kundrelationen till hemkommunen pågår så att kunden de facto inte kan anlita hemkommunens tjänster. Utskottet ansåg att detta inte är någon bra situation och menade att en kundrelation av grundad anledning bör kunna överföras från kundens hemkommun tillbaka till arbets- och näringsbyrån. Kunden har då möjlighet att välja vilken arbets- och näringsbyrås tjänster han eller hon anlitar. Utskottet förutsatte att regeringen bereder de bestämmelser som behövs för att trygga kundens valfrihet och så snart som möjligt lämnar en proposition om detta till riksdagen (AjUB 16/2020 rd, s. 13). Riksdagen gav i sitt svar om frågan även ett uttalande (RSv 216/2020 rd). 

Enligt det föreslagna 4 mom. kan arbets- och näringsbyrån överföra en kund som hör till en av försökets kundgrupper till att bli kund hos arbets- och näringsbyrån om de särskilt föreskrivna förutsättningarna uppfylls. Förutsättningarna för en överföring är att den begärs av kunden och att den behövs för att trygga kundens språkliga rättigheter, för att undvika en kundrelation som är oändamålsenlig för kunden, eller av någon grundad anledning i fråga om kundens säkerhet. Därtill förutsätts det att överföringen inte äventyrar kundens möjlighet att få service enligt sitt servicebehov. Kunden ska lämna sin begäran om överföring till en arbets- och näringsbyrå som bestäms enligt hans eller hennes hemkommun.  

Förutsättningarna för överföring av en kundrelation motsvarar i huvudsak de förutsättningar under vilka en kund från första början inte behöver överföras till att bli kund hos en kommun inom ett försöksområde. Den föreslagna bestämmelsen gör det möjligt att under försöket beakta förändringar när det gäller kommunens språkliga ställning och kundens situation. Avsikten är inte att bestämmelsen om överföring av kundrelationer ska ge kunden möjlighet att välja fritt om han eller hon uträttar ärenden hos arbets- och näringsbyrån eller hos den hemkommun som deltar i försöket. Detta skulle strida mot den utgångspunkt i försökslagstiftningen enligt vilken målgruppen för försöket ska definieras i lag. Syftet med bestämmelsen är att i enskilda fall, när förutsättningarna för överföring uppfylls, möjliggöra en överföring av kundrelationen. Det är alltså fråga om arbets- och näringsbyråns prövning i enskilda fall. 

Till exempel kundrelationen till hemkommunen kan under försöket bli oändamålsenlig för kunden, om han eller hon till exempel måste vistas länge någon annanstans än i hemkommunen på grund av den omvårdnad som en närstående behöver och därför de facto inte kan använda sig av de sysselsättningstjänster som hemkommunen erbjuder. Det att kunden inte är nöjd med den tjänsteman som sköter hans eller hennes ärenden ska inte betraktas som oändamålsenlighet som berättigar till överföring. 

Det är sällsynt, men det är möjligt att kunden måste ansöka om spärrmarkering under försöket. Utan försöket kan en kund med spärrmarkering uträtta ärenden till exempel hos arbets- och näringsbyrån i grannkommunen, om han eller hon vill se till att hans eller hennes hemkommun inte avslöjas på basis av byrån. I kommunförsöken har han eller hon dock inte denna valfrihet. Om försöksområdet består av endast en kommun (t.ex. Helsingfors och Borgå), avslöjar redan informationen om försöksområdet kundens hemkommun. I en sådan situation möjliggör den föreslagna bestämmelsen att kundrelationen kan flyttas bort från hemkommunen av någon grundad anledning i fråga om kundens säkerhet. 

I statsrådets förordning om kommunernas språkliga status åren 2013–2022, som utfärdats med stöd av språklagen (423/2003), föreskrivs det vilka kommuner som är tvåspråkiga och vilka som är finskspråkiga. Förordningen är i kraft till utgången av 2022, varefter en ny förordning utfärdas. Den föreslagna bestämmelsen möjliggör också att en svenskspråkig kunds kundrelation överförs från hemkommunen till arbets- och näringsbyrån, om han eller hon från ingången av 2023 inte längre kan uträtta ärenden i sin hemkommun på sitt modersmål. Det är också möjligt att kunden under försöket själv märker att han eller hon har svårt att på språket i kommunen, som inte är kundens modersmål, uträtta ärenden inom den service som avses i försökslagen. Eftersom de språkliga rättigheterna är grundläggande rättigheter har kunden alltid rätt att begära förflyttning för att få service på sitt eget språk, finska eller svenska. Begäran behöver inte motiveras separat. 

En förutsättning för att kundrelationen kan flyttas bort från kundens hemkommun under försöket är dessutom att kundens möjlighet att få service enligt sitt servicebehov inte äventyras. Under försöket har en del av skötseln av arbets- och näringsbyråns uppgifter och dess resurser överförts till kommunerna inom försöksområdena. Syftet med bestämmelsen är att säkerställa att en kundrelation inte överförs, om den mottagande myndigheten inte har de resurser som behövs för att sköta kundrelationen. I praktiken ska den arbets- och näringsbyrå som avgör ärendet i enskilda fall bedöma vilket alternativ som bättre tryggar kundens rättigheter: servicen i hemkommunen eller vid arbets- och näringsbyrån. 

I det föreslagna nya 5 mom. föreskrivs det om möjligheten att överföra en kundrelation från den av hemkommunen anvisade försökskommunen till en kommun inom ett annat försöksområde. En överföring förutsätter utöver de förutsättningar som anges i 4 mom. att den mottagande kommunen samtycker till överföringen. Andra kunder än de som uppfyller förutsättningarna enligt 4 § i försökslagen kan alltså inte överföras till en kommun inom ett försöksområde utan kommunens godkännande. Arbets- och näringsbyrån ska utreda den mottagande kommunens ståndpunkt innan ärendet avgörs. 

Till skillnad från en överföring till att bli kund hos en kommun inom ett försöksområde när försöket eller jobbsökningen inleds eller ett beslut om att låta bli att överföra en kund till att bli kund hos en kommun inom ett försöksområde kommer en överföring av en kundrelation på begäran av kunden under försöket inte att vara ett överklagbart förvaltningsbeslut. 

I det nya 6 mom. föreslås bestämmelser om underrättelse av överföringen och om förpliktelser efter överföringen när det gäller planerna. Den kund som har begärt överföring av kundrelationen och den hemkommun som har ansvarat för kundrelationen ska underrättas om överföringen. Om överföringen sker till en kommun inom ett annat försöksområde, ska också den kommunen underrättas om överföringen. 

Den plan som kommunen inom försöksområdet och kunden har utarbetat eller en plan som ersätter den är tills planen har setts över förpliktande för kunden och efter överföringen för den arbets- och näringsbyrå eller andra kommun inom ett försöksområde som ansvarar för kundrelationen. På detta sätt tryggas kontinuiteten i servicen. Om det i planen har avtalats om deltagande i service som kräver närvaro i hemkommunen och kundrelationen har flyttats bort från hemkommunen på grund av att det är omöjligt att uträtta ärenden där, är behovet av att se över planen brådskande. Arbetssökanden ska underrätta den arbets- och näringsbyrå eller den kommun inom försöksområdet som efter överföringen ansvarar för kundrelationen om genomförandet av de åtgärder som överenskommits i planen. 

8 §.Intervjuer med arbetssökande och bedömning av arbetssökandes servicebehov. Det föreslås att ett nytt 3 mom. fogas till paragrafen. I lagen om ett kommunförsök som gäller främjande av sysselsättningen föreslås det inte att sådan bedömning av behovet av sektorsövergripande samservice, sådant svarande av åtgärder under utredningsperioden eller sådan bedömning av upphörande av behovet av sektorsövergripande samservice som avses i lagen om sektorsövergripande samservice som främjar sysselsättningen ska överföras från arbets- och näringsbyrån till en kommun inom ett försöksområde. Avsikten har varit att en kommun inom ett försöksområde i fråga om sina kunder också ska svara för skötseln av dessa uppgifter i stället för arbets- och näringsbyrån. Det föreslås att bestämmelser om detta fogas till genom ett nytt 3 mom. I momentet ska dessutom finnas en bestämmelse med stöd av vilken Folkpensionsanstalten kan lämna ut uppgifter också till en kommun inom ett försöksområde när kommunen i stället för arbets- och näringsbyrån sköter uppgifter enligt lagen om sektorsövergripande samservice som främjar sysselsättningen. 

10 §.Försöksområdets kommuners offentliga arbetskrafts- och företagsservice. Till 2 mom. i paragrafen fogas en bestämmelse enligt vilken det på de ersättningar, stöd och förmåner som en kommun inom ett försöksområde beviljat med stöd av försökslagen kan tillämpas motsvarande bestämmelser som på motsvarande ersättningar, stöd och förmåner som beviljats av arbets- och näringsbyrån med stöd av lagen om offentlig arbetskrafts- och företagsservice.  

I III avdelningen 4 kap. 92 § 11 och 13 punkten i inkomstskattelagen föreskrivs det om skattefrihet i fråga om ersättning för kostnader som betalas till arbetslösa med stöd av 10 kap. 1 och 2 § i lagen om offentlig arbetskrafts- och företagsservice och kostnadsersättning enligt 9 kap. 1 § i samma lag samt i fråga om lönesubvention som fysiska personer erhåller enligt lagen om offentlig arbetskrafts- och företagsservice, om subventionen används i annan verksamhet än näringsverksamhet, jordbruk eller skogsbruk. Med stöd av 6 § 6 mom. 2 punkten i lagen om inkomstdatasystemet kan uppgifter om kostnadsersättningar som betalats enligt lagen om offentlig arbetskrafts- och företagsservice eller lagen om utkomstskydd för arbetslösa registreras i inkomstdatasystemet. Dessutom finns det i 9 § 4 mom. i statsrådets förordning om företagsstöd för landsbygden en bestämmelse enligt vilken stöd för grundande av ett nytt företag inte beviljas en sökande i fråga om vilken arbets- och näringsbyrån fattat ett positivt beslut om startpeng med stöd av 8 kap. i lagen om offentlig arbetskrafts- och företagsservice. Med stöd av den föreslagna bestämmelsen ska dessa bestämmelser också tillämpas på ersättningar, stöd och förmåner som en kommun inom ett försöksområde beviljat med stöd av försökslagen.  

11 §.Undantag som gäller arbetsprövning och lönesubvention. Paragrafen preciseras så att den motsvarar det innehåll som avses i motiveringen (RP 87/2020 rd, s. 62-63). Samtidigt stryks omnämnandet av lönesubvention som finansieras av Europeiska socialfonden ur paragrafen, eftersom lönesubvention inte längre finansieras av socialfonden. 

I den gällande paragrafen föreskrivs det att om den som ansöker om lönesubvention är en kommun inom ett försöksområde eller om lönesubventionen finansieras genom Europeiska socialfonden, fattas beslutet om beviljande av arbets- och näringsbyrån på det sätt som föreskrivs i 7 kap. i lagen om offentlig arbetskrafts- och företagsservice. Enligt motiveringarna till bestämmelsen avses i detta fall med kommun en kommun inom försöksområdet, en i kommunallagen avsedd ansvarig kommun eller någon annan sammanslutning som kommunen eller kommunerna gemensamt har bestämmande inflytande över, såsom en anknuten enhet som ägs av dessa (RP 87/2020 rd, s. 62). 

För tydlighetens skull föreslås det att ordalydelsen i paragrafen preciseras så att den motsvarar dessa motiveringar. Med bestämmande inflytande avses här en situation där en eller flera kommuner inom ett försöksområde eller inom försöksområden kan utöva avgörande beslutanderätt i fråga om sammanslutningens strategiska mål och viktiga beslut. 

12 §.Försöksområdets kommuners uppgifter för främjande av integration och uppgifter med anknytning till aktiveringsplanen. Paragrafen ändras på så sätt att dess 2–4 mom. stryks och i dess nya 2 mom. föreskrivs det att försöksområdets kommuner har behörighet att i stället för arbets- och näringsbyrån i fråga om sina kunder fatta det avbrottsbeslut som avses i 5 § 6 mom. i lagen om arbetsverksamhet i rehabiliteringssyfte. Det föreslås att bestämmelsen fogas till lagen, eftersom ordalydelsen i bestämmelserna innebär att beslutet om huruvida aktiveringsplanen ska anses avbruten inte omfattas av de i 9 § 1 mom. 3 punkten avsedda uppgifterna när en aktiveringsplan utarbetas, även om beslutet hänför sig till samma helhet av uppgifter. Paragrafens rubrik ändras så att den motsvarar det föreslagna innehållet. 

12 a §. Arbetskraftspolitiskt utlåtande. Paragrafen är ny och i den föreslås bestämmelser om uppgifter med anknytning till det arbetskraftspolitiska utlåtande som försöksområdets kommuner ger. 

För närvarande finns bestämmelser om uppgifterna i samband med lämnandet av utlåtandet i 12 § 2–4 mom. Uppgifterna ska regleras på motsvarande sätt i den nya 12 a §, till vilken det fogas bestämmelser om kommunens nya uppgifter i anslutning till lämnandet av arbetskraftspolitiska utlåtanden samt om arbets- och näringsförvaltningens kundservicecenters uppgifter. 

Ordalydelsen i det inledande stycket i paragrafens 1 mom. preciseras jämfört med dess formulering i det gällande 12 § 2 mom. I momentets 1 och 2 punkt föreskrivs det om de nya uppgifter vid lämnande av arbetskraftspolitiska utlåtanden som kommunerna inom försöksområdet får. 

Enligt momentets 1 punkt ger kommunerna inom försöksområdet arbetskraftspolitiska utlåtanden om de allmänna arbetskraftspolitiska förutsättningarna för erhållande av förmåner enligt 2 kap. 1 § i lagen om utkomstskydd för arbetslösa. Uppgiften är ny. 

För att få en arbetslöshetsförmån krävs det att personens jobbsökning är i kraft, att personen söker heltidsarbete och att personen är arbetslös. Arbetssökande som får invalidpension i form av delpension har rätt till arbetslöshetsförmåner, trots att de inte söker heltidsarbete. 

Kommunerna inom ett försöksområde ska lämna ett arbetskraftspolitiskt utlåtande i fall där någon annan än en finsk medborgare har rätt att utföra förvärvsarbete på grundval av ett tillfälligt uppehållstillstånd. En sådan person har inte rätt till arbetsmarknadsstöd. Om andra än EU- eller EES-medborgare eller schweiziska medborgare vill registrera sig som arbetssökande vid en arbets- och näringsbyrå, ska de ha rätt att utföra förvärvsarbete med stöd av ett uppehållstillstånd som inte omfattas av begränsningar som gäller arbetsgivaren.  

En arbetssökande kan utföra sedvanligt allmännyttigt frivilligarbete eller sedvanligt talkoarbete utan lön utan att förlora sin rätt till arbetslöshetsförmåner. I denna situation lämnar en kommun inom försöksområdet den arbetssökande ett arbetskraftspolitiskt utlåtande. Om en arbetssökande utan lön arbetar i ett företag eller i sådana uppgifter som allmänt utförs i ett anställningsförhållande eller i form av företagsverksamhet, har personen inte rätt till arbetslöshetsförmåner. Även i fortsättningen ska en arbets- och näringsbyrå lämna ett arbetskraftspolitiskt utlåtande om arbete utan lön till en kund hos en kommun inom ett försöksområde. 

Dessutom ska en kommun inom ett försöksområde lämna ett arbetskraftspolitiskt utlåtande om rätten till arbetslöshetsförmåner för unga under 18 år som saknar utbildning. En ung person under 18 år som efter grundskolan eller gymnasiet inte har genomgått någon utbildning som leder till examen och som ger yrkesfärdigheter har inte rätt till arbetsmarknadsstöd på grundval av arbetslöshet. 

Enligt paragrafens 1 mom. 2 punkt ska kommunerna inom försöksområdet utreda om det är fråga om ny företagsverksamhet eller eget arbete som inletts som arbetslös och lämna ett arbetskraftspolitiskt utlåtande om huruvida förutsättningarna enligt 2 kap. 5 a § i lagen om utkomstskydd för arbetslösa uppfylls. En arbetssökande har inte rätt till arbetslöshetsförmåner för den tid som han eller hon är sysselsatt på heltid som företagare eller på motsvarande sätt i eget arbete längre än två veckor utan avbrott, om vilket arbets- och näringsbyrån även i fortsättningen lämnar ett arbetskraftspolitiskt utlåtande. Om en arbetssökande inleder ny företagsverksamhet eller eget arbete under sin arbetslöshet, utreds inte företagsverksamhetens eller det egna arbetets inverkan på rätten att få arbetslöshetsförmån. Det faktum att företagsverksamheten eller det egna arbetet eventuellt bedrivs på heltid utgör inte något hinder för att få arbetslöshetsförmåner under företagsverksamhetens första fyra månader. En ny tidsfrist på fyra månader är möjlig först när personen efter det att tidsfristen på fyra månader har börjat har uppfyllt arbetsvillkoret för arbetslöshetsdagpenning och maximitiden för arbetslöshetsdagpenning börjar räknas från början. Huruvida detta villkor uppfylls avgörs av kommunen inom försöksområdet. 

En studerande på heltid har inte rätt till arbetslöshetsförmåner, om vilket arbets- och näringsbyrån lämnar ett arbetskraftspolitiskt utlåtande. Med stöd av 1 mom. 2 punkten i paragrafen ska kommunen inom försöksområdet lämna ett arbetskraftspolitiskt utlåtande om den arbetssökandes rätt till arbetslöshetsförmåner, i det fall att en arbetssökande som inleder studierna har fyllt 25 år och studierna pågår utan avbrott eller är indelade i perioder högst sex månader. Det spelar ingen roll om studierna är heltidsstudier eller deltidsstudier enligt lagen om utkomstskydd för arbetslösa. En ytterligare förutsättning är att studierna ger yrkesfärdigheter eller stöder företagsverksamhet. Möjligheten till högst sex månaders heltidsstudier utan förlust av arbetslöshetsförmånen återfås efter det att personen har uppfyllt arbetsvillkoret för arbetslöshetsdagpenning och maximitiden för arbetslöshetsdagpenning har börjat löpa från början. Kommunerna inom försöksområdena ska avgöra om förutsättningen uppfylls. 

Paragrafens 1 mom. 3–5 punkt motsvarar gällande 12 § 2 mom. 1–3 punkt. 

Med stöd av paragrafens 2 mom. kan arbets- och näringsförvaltningens kundservicecenter ändra ett arbetskraftspolitiskt utlåtande av en kommun så att det gäller en arbetslöshetsförmån av ett annat slag, överföra ett arbetskraftspolitiskt utlåtande av en kommun till någon annan utbetalare av arbetslöshetsförmån och rätta uppenbara skriv- eller räknefel eller andra jämförbara tydliga fel i en kommuns arbetskraftspolitiska utlåtande. Detta motsvarar kundservicecentrets nuvarande uppgifter när det är fråga om ett utlåtande av arbets- och näringsbyrån. På motsvarande sätt som för närvarande kan kundservicecentret i fråga om en kund inom ett försöksområde också lämna ett arbetskraftspolitiskt utlåtande om de allmänna arbetskraftspolitiska förutsättningar för erhållande av förmåner enligt 2 kap. i lagen om utkomstskydd för arbetslösa som inte omfattar arbetskraftspolitisk prövning. 

Dessutom föreskrivs det i 2 mom. att på arbetskraftspolitiska utlåtanden av kommuner inom försöksområden och av arbets- och näringsförvaltningens kundservicecenter ska 11 kap. 4 § 3 och 4 mom. i lagen om utkomstskydd för arbetslösa tillämpas. Motsvarande bestämmelse i det gällande 12 § 3 mom. gäller endast kommuner inom försöksområden. Sålunda ska i fortsättningen även arbets- och näringsförvaltningens kundservicecenter lämna utlåtanden på begäran av Folkpensionsanstalten eller en arbetslöshetskassa och det ska på deras begäran kompletteras utan dröjsmål. Om en arbetssökande har meddelat att han eller hon ansöker om en arbetslöshetsförmån, kan ett utlåtande lämnas utan särskild begäran. Utlåtandet ska delges den arbetssökande i samband med ett sådant beslut om förmån som avses i 11 kap. 3 § i lagen om utkomstskydd för arbetslösa. Den arbetssökande har rätt att på begäran få uppgift om utlåtandet även av arbets- och näringsförvaltningens kundservicecenter. 

I paragrafens 3 mom. föreskrivs det om utfärdande av närmare bestämmelser. I det gällande 12 § 4 mom. finns det på motsvarande sätt bestämmelser om arbetskraftspolitiska utlåtanden som lämnas av kommuner inom försöksområden och om vad som ska ingå i utlåtandena. Enligt det föreslagna 3 mom. får närmare bestämmelser utfärdas om såväl lämnande av arbetskraftspolitiska utlåtanden och innehållet i utlåtandena som rätten för arbets- och näringsförvaltningens kundservicecenter att lämna arbetskraftspolitiska utlåtanden. 

Innehållet i paragrafens 4 mom. motsvarar det nuvarande 12 § 5 mom. Bestämmelsens ordalydelse preciseras. 

Enligt paragrafens 5 mom. tillämpas 13 kap. 1 § i lagen om utkomstskydd för arbetslösa på rätten för kommunerna inom försöksområdena att få uppgifter. Kommunerna inom försöksområdena ska ha motsvarande rätt att få uppgifter som arbets- och näringsbyråerna har att få nödvändiga uppgifter för att kunna sköta utlåtandeuppgifter. Rätten att få uppgifter är nödvändig för skötseln av de utlåtandeuppgifter som föreslås bli överförda. I 13 kap. 3 § i lagen om utkomstskydd för arbetslösa föreskrivs det att trots sekretessbestämmelserna och andra begränsningar som gäller erhållande av uppgifter har Folkpensionsanstalten och arbetslöshetskassorna rätt att lämna ut uppgifter som de erhållit i samband med sina uppdrag till arbetskraftsmyndigheten när det är fråga om omständigheter som påverkar de arbetskraftspolitiska förutsättningarna för erhållande av arbetslöshetsförmåner. I momentet föreskrivs det att uppgifter på motsvarande sätt ska få lämnas ut till kommuner inom försöksområden. 

14 §.Användningen av arbets- och näringsbyråns kundinformationssystem. I paragrafens 2 och 3 mom. beaktas att kommunerna inom försöksområdet kan besluta att överföra skötseln av de uppgifter som avses i försökslagen på en samkommun. Det föreslås att det till paragrafens 2 mom. fogas en bestämmelse om användarrättigheter för en tjänsteman som är anställd hos en samkommun. Enligt bestämmelsen kan även tjänstemän i personalen i en samkommun som inrättats av kommunerna inom ett försöksområde och som svarar för skötseln av de uppgifter som avses i denna lag på ansökan beviljas användarrättigheter till kundinformationssystemet, under samma förutsättningar som andra tjänstemän. Det föreslås att det också till paragrafens 3 mom. fogas ett omnämnande av tjänsteman i samkommuner. På motsvarande sätt som för en tjänsteman i en kommun inom ett försöksområde ska även på ändring och upphävande av användarrättigheter för en tjänsteman i en samkommun tillämpas vad som i 13 kap. 5 a § i lagen om offentlig arbetskrafts- och företagsservice föreskrivs om ändring och upphävande av användarrättigheter som beviljats en tjänsteman som är anställd hos arbets- och näringsbyrån. 

16 §.Statlig finansiering av försöksområden. I paragrafens 1 och 2 mom. ersätts försöksområdet med kommunerna inom försöksområdet när det är fråga om hörande och tillämpning av lagen om statsbudgeten. Fördelningen av anslaget enligt försöksområde ändras inte. 

17 §.Rätt att få uppgifter, förvägran av service och sökande av ändring. Till paragrafens 2 mom. fogas en bestämmelse, enligt vilken en besvärsskrift som gäller ett beslut om kostnadsersättning enligt prövning som fattats av en kommun inom ett försöksområde ska lämnas till den kommun inom försöksområdet som fattat beslutet. 

20 §.Försöksområdets kommuners och deras kunders skyldighet att lämna uppgifter. I paragrafen föreslås ett nytt 3 mom. I momentet föreskrivs om möjligheten att genom förordning av arbets- och näringsministeriet föreskriva om försöksområdets kommuners lämnande av uppgifter till arbets- och näringsbyrån för lämnande av arbetskraftspolitiskt utlåtande. Till exempel bestämmelser om tidsfristen för lämnandet av uppgifter får utfärdas genom förordning. 

22 §.Tillsyn. Paragrafens 2 mom. preciseras så att meddelande av ett föreläggande grundar sig på brister eller lagstridigheter som upptäckts i kommunen inom försöksområdet. För närvarande talas det i bestämmelsen om brister eller lagstridigheter som upptäckts inom försöksområdena. Det är viktigt att regionförvaltningsverket kommunvis kan granska ordnandet av den service som avses i försökslagen, eftersom kommunerna inom försöksområdena enligt 7 § har organiseringsansvaret. 

25 §.Övergångsbestämmelser i anslutning till att försöket avslutas. Paragrafen är ny. I 1 mom. föreskrivs det att den plan som kommunen och kunden har utarbetat är förpliktande efter det att försöket avslutats. Syftet med bestämmelsen är att förtydliga övergången från försöket till förhållanden som gäller tills vidare och att trygga kontinuiteten i servicen till kunderna under övergången. I paragrafens 2 mom. föreskrivs det om arbets- och näringsbyråns behörighet i ett anhängigt ärende där en kommun inom ett försöksområde har fattat ett beslut eller avgörande under försöket och behandlingen av ärendet fortsätter efter det att försöket avslutats. Ett sådant ärende kan till exempel vara behandling av besvär som gäller en arbetslöshetsförmån, det vill säga en kommun har lämnat ett arbetskraftspolitiskt utlåtande i ett ärende och kunden har under försöket eller efter det att det avslutats anfört besvär över ett beslut som fattats på grundval av utlåtandet. När behörigheten för kommunerna inom försöksområdena har upphört är arbets- och näringsbyråerna behöriga i ärendet. I paragrafen har det beaktats att försöket också kan avslutas genom ett beslut om avbrytande av regionförvaltningsverket. 

7.2  Lagen om offentlig arbetskrafts- och företagsservice

9 kap. Kostnadsersättning 

5 §.Tillämpning av lagen om utkomstskydd för arbetslösa och lagen om arbetslöshetskassor. Paragrafen ändras på så sätt att dess 1 mom. om tillämpning av lagen om arbetslöshetskassor (603/1984) och lagen om utkomstskydd för arbetslösa endast gäller så kallad lagstadgad kostnadsersättning enligt 1 § 1 mom. och inte så kallad behovsprövad kostnadsersättning enligt 1 § 3 mom. Beslut om lagstadgad kostnadsersättning fattas av en arbetslöshetskassa eller Folkpensionsanstalten, medan beslut om kostnadsersättning enligt prövning fattas av arbets- och näringsbyrån. På kostnadsersättning enligt prövning tillämpas alltså bestämmelser enligt lagen om offentlig arbetskrafts- och företagsservice, till exempel 12 kap. 8 §. 

Dessutom ska 3 mom. strykas. Bestämmelser om sökande av ändring i beslut om kostnadsersättning enligt prövning finns i 14 kap. 

14 kap. Sökande av ändring 

1 §.Omprövningsbegäran och besvär. Paragrafens 3 mom. 3 punkt delas upp i underpunkterna a och b, av vilka underpunkt a motsvarar den gällande 3 punkten, och till underpunkt b fogas ett partiellt besvärsförbud som gäller kostnadsersättning enligt prövning. I beslut där kostnadsersättning enligt prövning har avslagits får ändring inte sökas. Enligt 9 kap. 1 § 3 mom. i lagen om offentlig arbetskrafts- och företagsservice kan arbets- och näringsbyrån bevilja kostnadsersättning när förutsättningarna enligt momentet uppfylls. I kommunförsöket som gäller främjande av sysselsättningen kan kommunerna bevilja sina kunder kostnadsersättning under samma förutsättningar. Även när förutsättningarna uppfylls kan beviljandet alltså prövas av arbets- och näringsbyrån, och under kommunförsöket, av en kommun inom ett försöksområde. Det går med andra ord inte att söka ändring i ett beslut om avslag som grundar sig på denna prövning. 

Eftersom förutsättningarna för beviljande av ersättning enligt ovan nämnda bestämmelse inte uppfylls, ska det däremot fortfarande vara möjligt att söka ändring i ett beslut genom vilket ersättning har förvägrats. Det ska också vara möjligt att söka ändring i ett beslut till den del det är fråga om ersättningsdagar eller ersättningsbelopp. Bestämmelser om ersättningsdagar och kostnadsbelopp finns i 9 kap. i lagen om offentlig arbetskrafts- och företagsservice och inkluderar inte prövning. 

2 §.Sökande av ändring i ett beslut om kostnadsersättning. Paragrafen är ny. För närvarande finns det bestämmelser om sökande av ändring i beslut om kostnadsersättning enligt prövning i 9 kap. 5 §. I den föreslagna bestämmelsen föreskrivs det tydligare än i den gällande 9 kap. 5 § om sökande av ändring i fråga om kostnadsersättning enligt prövning. Ändring i beslut ska sökas på motsvarande sätt som i beslut om lagstadgad kostnadsersättning, det vill säga besvär anförs hos besvärsnämnden för social trygghet och fortsatta besvär hos försäkringsdomstolen.  

I paragrafens 2 mom. föreskrivs det om lämnande av en besvärsskrift till den arbets- och näringsbyrå som fattat beslutet och om en tidsfrist på 30 dagar. Inom kommunförsöket som gäller främjande av sysselsättningen ska en besvärsskrift med stöd av 17 § 2 mom. i lagen om ett kommunförsök som gäller främjande av sysselsättningen lämnas till den kommun som har fattat beslutet. 

3 §.Hur omprövningsbegäran och besvär inverkar på verkställigheten av beslut.4 §.Sökande av ändring i ett ersättningsbeslut om olycksfall i arbetet eller yrkessjukdom. Innehållet i den föreslagna 3 § motsvarar den gällande 2 § och den föreslagna 4 § det gällande 3 § 2 mom. Samtidigt föreslås det att rubriken för 4 § ändras så att den bättre motsvarar paragrafens innehåll. Det nuvarande 3 § 1 mom. har upphävts redan tidigare. 

7.3  Lagen om utkomstskydd för arbetslösa

2 a kap. Förfaranden som är arbetskraftspolitiskt klandervärda 

13 a §.Kostnader för deltagande i service. Paragrafens ordalydelse preciseras på ett sådant sätt att det av den tydligare framgår att förpliktelsen inte kan undvikas genom att inte ansöka om kostnadsersättning. 

7.4  Lagen om sektorsövergripande samservice som främjar sysselsättningen

9 §.Kundregistret över sektorsövergripande samservice. Paragrafen motsvarar i övrigt den gällande paragrafen, men 4 mom. om beviljande av rätt att använda kundregistret över sektorsövergripande samservice ändras. Ändringen gäller vilka som kan beviljas rätt att använda kundregistret. 

Enligt det gällande momentet kan utvecklings- och förvaltningscentret på ansökan av arbets- och näringsbyrån, kommunen eller Folkpensionsanstalten bevilja en tjänsteman som är anställd hos arbets- och näringsbyrån, kommunen eller Folkpensionsanstalten och som sköter de uppgifter som avses i lagen om sektorsövergripande samservice som främjar sysselsättningen rätt att använda kundregistret över sektorsövergripande samservice. En tjänsteman som har beviljats användarrättigheter till kundregistret får trots sekretessbestämmelserna söka och använda uppgifter i kundregistret, om det behövs för att ordna kundbetjäningen. Det föreslås att 4 mom. ändras så att användarrättigheter också kan beviljas en person som står i arbetsavtalsförhållande till en myndighet och som sköter de uppgifter som föreskrivs i lagen i fråga. Det förutsätts inte längre att personen står i tjänsteförhållande till myndigheten. 

En kommun kan med stöd av kommunallagen ordna social- och hälsovårdstjänsterna själv eller avtala om att överföra organiseringsansvaret till en annan kommun på det sätt som föreskrivs i 8 § 1 mom. i kommunallagen. Ansvaret för skötseln av uppgifter inom sektorsövergripande samservice som främjar sysselsättningen kan således ha överförts på en samkommun. Kommuner och samkommuner är separata juridiska personer, och de personer som är anställda hos en samkommun är inte anställda hos kommunen. Även personer som är anställda hos en samkommun och som sköter uppgifter enligt lagen om sektorsövergripande samservice som främjar sysselsättningen ska kunna beviljas rätt att använda kundregistret. Till paragrafens 4 mom. fogas en bestämmelse om att utvecklings- och förvaltningscentret också på ansökan av en samkommun kan bevilja en person som är anställd hos samkommunen och som sköter uppgifter enligt lagen om sektorsövergripande samservice som främjar sysselsättningen användarrättigheter till kundregistret över sektorsövergripande samservice.  

En sådan anställd hos arbets- och näringsbyrån, kommunen eller Folkpensionsanstalten som har beviljats användarrättigheter till kundregistret kan på motsvarande sätt som enligt den gällande bestämmelsen trots sekretessbestämmelserna söka och använda uppgifter i kundregistret, om det behövs för att ordna kundbetjäningen.