2.1  Lagstiftning och praxis

Offentlig arbetskrafts- och företagsservice 

Enligt lagen om närings-, trafik- och miljöcentralerna (897/2009) ska arbets- och näringsbyråerna arbeta för att trygga tillgången på arbetskraft och förbättra sysselsättningen, verkställa den offentliga arbetskraftsservicen, främja invandrares integration, tillhandahålla rådgivning i fråga om företagstjänster samt sköta övriga uppgifter som föreskrivits för byrån eller som närings-, trafik- och miljöcentralen har ålagt dem. Bestämmelser om sådan offentlig arbetskrafts- och företagsservice för vars ordnande arbets- och näringsmyndigheten ansvarar finns i lagen om offentlig arbetskrafts- och företagsservice (916/2012). Genom den offentliga arbetskrafts- och företagsservicen främjas arbetsmarknadens funktion genom att tillgången på kunnig arbetskraft tryggas och de som söker arbete erbjuds möjligheter att få arbete och dessutom främjas uppkomsten av ny företagsverksamhet och utvecklas företagens verksamhetsförutsättningar och arbetslivets kvalitet. 

Som offentlig arbetskrafts- och företagsservice erbjuder arbets- och näringsmyndigheten arbetsförmedling, information och rådgivning, kompetensutveckling och service för att starta och utveckla företagsverksamhet. Arbetsförmedling, som inbegriper publicering och förmedling av information om lediga jobb, uppsökande av lämpliga arbetssökande för lediga jobb och presentation av dem till arbetsgivare samt uppsökande och erbjudande av lämpliga jobb för arbetssökande, är arbets- och näringsbyråernas kärnuppgift. Arbetsförmedlingen stöds med andra tjänster som ingår i serviceurvalet. Som informations- och rådgivningsservice förmedlar arbets- och näringsbyrån, arbets- och näringsförvaltningens kundservicecenter och närings-, trafik- och miljöcentralen information och ger råd om lediga jobb och jobbsökning, om tillgång på och rekrytering av arbetskraft, om utbildningsmöjligheter och andra möjligheter till kompetensutveckling, om arbetsmarkanden, branscher och yrken, om inledande av företagsverksamhet och utvecklingsmöjligheter samt om service, stöd och ersättningar som finns tillgängliga för genomförandet av omställningsskyddet. Som kompetensutvecklingstjänster erbjuds vägledning för yrkesvalet och karriären, träning (jobbsökarträning, karriärträning och arbetsträning), prövning (utbildningsprövning och arbetsprövning) och arbetskraftsutbildning. Kompetensen hos en arbetslös arbetssökande kan också utvecklas genom arbete med lönesubvention samt frivilliga studier som stöds med arbetslöshetsförmån. Som tjänster för utveckling av företagsverksamhet kan arbets- och näringsbyråerna bevilja startpeng för att trygga försörjningen för en person som blir företagare. 

Den offentliga arbetskrafts- och företagsservicen omfattar också sakkunnigbedömningar i samband med serviceprocessen för enskilda kunder. Sådana bedömningar är kartläggning av kompetensen och yrkesskickligheten, undersökning och bedömning av arbetsförmågan, bedömning av företagarfärdigheter och förutsättningar för företagsverksamhet samt eventuella andra motsvarande sakkunnigbedömningar. Dessutom omfattar den offentliga arbetskrafts- och företagsservicen stöd och ersättningar i enlighet med lagen om offentlig arbetskrafts- och företagsservice. Dessa är kostnadsersättning under tiden för deltagande i service, ersättning för rese- och logikostnader för den som söker arbete eller söker till arbetskraftsservice eller deltar i en sakkunnigbedömning samt stöd för specialarrangemang på arbetsplatsen.  

Arbets- och näringsbyrån antingen producerar den offentliga arbetskrafts- och företagsservicen själv eller anskaffar servicen helt eller delvis från utomstående serviceproducenter. Arbetsförmedling samt vägledning för yrkesvalet och karriären är i regel service som arbets- och näringsbyrån producerar själv. Från externa serviceproducenter anskaffas bland annat arbetskraftsutbildning, träningar och sakkunnigbedömningar. 

Service som anskaffas för kunder finansieras med anslag för främjande av sysselsättningen och bekämpning av arbetslösheten under huvudtiteln för arbets- och näringsministeriets förvaltningsområde (moment 32.30.51, nedan sysselsättningsanslag). Med sysselsättningsanslag finansieras också en del av lönesubventionerna och startpeng för andra än arbetslösa samt andra stöd och ersättningar enligt lagen om offentlig arbetskrafts- och företagsservice. Åren 2017—2018 används för finansiering av lönesubvention och startpeng för arbetslösa anslag som staten anvisat för finansiering av den inkomstrelaterade dagpenningens grunddel och arbetsmarknadsstöd. Arbetskraftsservice kan också finansieras i projekt som medfinansieras via Europeiska socialfonden (ESF). Under programperioden 2014—2020 är godtagbara kostnader i ESF-projekt anskaffning av träningar och arbetskraftsutbildningar samt lönesubvention. 

Personer med svag ställning på arbetsmarknaden behöver ofta service utöver den offentliga arbetskrafts- och företagsservicen, som arbets- och näringsmyndigheten ansvarar för att ordna, för att kunna få sysselsättning. Problem med hälsan och missbruksproblem samt problem med livshanteringen kan till exempel utgöra ett hinder för deltagande i arbetskraftsservice eller för att kunna dra nytta av servicen. Om kundens servicebehov kräver andra tjänster än offentlig arbetskrafts- och företagsservice och om en annan myndighet eller aktör har ansvaret för att ordna nämnda service, ska arbets- och näringsmyndigheten enligt lagen om offentlig arbetskrafts- och företagsservice informera kunden om andra servicemöjligheter samt vid behov hänvisa kunden till service som en annan myndighet eller serviceanordnare tillhandahåller i samarbete med dessa. Andra servicebehov hänför sig oftast till social- och hälsovårdstjänster som kommunen ansvarar för ordna samt Folkpensionsanstaltens och försäkringsbolagens tjänster inom yrkesinriktad rehabilitering. 

Enligt arbets- och näringsministeriets sysselsättningsöversikt (december 2016) fanns det 358 100 arbetslösa arbetssökande vid arbets- och näringsbyråerna i slutet av december 2016 och dessutom 114 100 personer i service som räknas in i aktiveringsgraden. Fastän antalet arbetslösa arbetssökande var mindre jämfört med läget ett år tidigare, hade antalet långtidsarbetslösa ökat ytterligare. I slutet av december 2016 fanns det 122 000 långtidsarbetslösa, dvs. personer som varit arbetslösa utan avbrott i minst ett år. Det är 3 800 fler än ett år tidigare. Det fanns 58 900 långtidsarbetslösa som varit arbetslösa utan avbrott i över två år. Det är 6 900 fler än ett år tidigare. 

Serviceprocessen för enskilda kunder vid arbets- och näringsbyrån  

Vid arbets- och näringsbyrån baserar sig servicemodellen för enskilda kunder på processansvar. Arbets- och näringsbyråns kundservice är organiserad vid tre servicelinjer: arbetsförmedlings- och företagstjänster, kompetensutvecklingstjänster och tjänster för stödd sysselsättning. Alla enskilda kunder placeras utifrån kundens servicebehov vid en servicelinje och arbets- och näringsbyråns alla tjänster används vid varje servicelinje enligt kundernas servicebehov. 

Serviceprocessen för den arbetssökande är en helhet som utgörs av anmälan som arbetssökande, intervjuer med den arbetssökande, bedömning av servicebehovet, utarbetande och revidering av sysselsättningsplan eller plan som ersätter den och hänvisande till service som ingår i planen. En persons jobbsökning inleds när personen ber om det elektroniskt i den för ändamålet avsedda webbtjänsten eller personligen hos arbets- och näringsbyrån och personen registrerars som arbetssökande i arbets- och näringsbyråns kundinformationssystem. Arbets- och näringsmyndigheten ska ordna en intervju med en arbetssökande inom två veckor från jobbsökningens början, om det inte med beaktande av arbetssökandens situation är uppenbart onödigt och ge arbetssökanden möjlighet till senare regelbundet återkommande intervjuer enligt arbetssökandens servicebehov. En intervju med en arbetslös arbetssökande ska dock alltid ordnas när arbetslösheten oavbrutet fortgått i tre månader, och därefter alltid när arbetssökanden varit arbetslös i tre månader utan avbrott. 

Arbetslösa arbetssökande och arbetssökande som omfattas av omställningsskyddet har rätt till en sysselsättningsplan. Sysselsättningsplanen eller den plan som ersätter sysselsättningsplanen utarbetas och revideras i samband med intervjun med den arbetssökande. Planen ska revideras också på begäran av den arbetssökande. Planen grundar sig på arbetssökandens egna mål för arbete eller utbildning och det uppskattade servicebehovet. Planen ska innehålla överenskommelse om jobbsökning och dess mål, offentlig arbetskrafts- och företagsservice enligt den arbetssökandes servicebehov, annan sysselsättningsfrämjande service och sakkunnigbedömningar. Vid behov ska planen innehålla överenskommelse om annan service som förbättrar kompetensen, arbetsmarknadsfärdigheterna och funktionsförmågan eller om åtgärder som hänför sig till klarläggande av arbetsförmågan eller hälsotillståndet. Den arbetssökande och arbets- och näringsmyndigheten ska komma överens om uppföljning av hur sysselsättningsplanen eller den ersättande planen har genomförts och godkänna planen. 

Arbets- och näringsmyndigheten ska inom ramen för de anslag som anvisats myndigheten erbjuda arbete och utbildning samt ordna service som ingår i sysselsättningsplanen eller den plan som ersätter sysselsättningsplanen. Myndigheten ska också följa hur sysselsättningsplanen eller den ersättande planen genomförs och bidra till att serviceprocessen framskrider. 

Kommunernas uppgifter när det gäller att ordna och producera service för arbetslösa 

Kommunerna har inte någon lagstadgad skyldighet att ordna eller producera offentlig arbetskrafts- och företagsservice med undantag för sysselsättningsskyldigheten i fråga om äldre som varit arbetslösa länge på det sätt som anges i 11 kap. 1 § i lagen om offentlig arbetskrafts- och företagsservice. Kommunerna deltar i produktionen av offentlig arbetskrafts- och företagsservice genom att erbjuda arbetslösa arbete med lönesubvention och möjligheter till arbetsprövning. Kommunerna producerar också frivilligt tjänster för arbetslösa på basis av kommunens allmänna behörighet. 

Kommunerna och samkommunerna erbjöd år 2014 arbete med lönesubvention åt cirka 19 000 arbetslösa och år 2015 åt cirka 16 000 arbetslösa, vilket årligen motsvarat cirka 30 procent av allt arbete med lönesubvention. Åren 2014 och 2015 ordnade kommunerna och samkommunerna arbetsprövning för cirka 12 000 arbetslösa (25 procent av platserna för arbetsprövning). 

Kommunerna har ansvar för att ordna social- och hälsovårdstjänster. Om arbets- och näringsbyrån, kommunen och personen tillsammans bedömer att personen till följd av begränsningar i arbets- och funktionsförmågan inte kan delta i offentlig arbetskraftsservice eller arbete, har kommunen skyldighet att som en del av socialservicen ordna arbetsverksamhet i rehabiliteringssyfte enligt lagen om arbetsverksamhet i rehabiliteringssyfte (189/2001) eller i enlighet med speciallagar sådan socialservice samt sådana hälso- och sjukvårdstjänster och rehabiliteringstjänster som förbättrar personens arbets- och funktionsförmåga, när det gäller personer som varit arbetslösa länge. Enligt hälso- och sjukvårdslagen (1326/2010) ska kommunen ha hand om hälsoundersökningar för arbetslösa. Enligt lagen ska kommunen se till att sådana hälsoundersökningar genomförs som är nödvändiga för att bevaka och främja kommuninvånarnas hälsa och välfärd. Hälsoundersökningar och hälsorådgivning ska också ordnas för unga personer och personer i arbetsför ålder som faller utanför studerande- eller företagshälsovården. 

Kommuner och samkommuner ordnar också verksamhet i sysselsättningssyfte för handikappade och arbetsverksamhet för handikappade enligt socialvårdslagen (710/1982) samt arbetsverksamhet och arbetsträning enligt lagen angående specialomsorger om utvecklingsstörda (519/1977). 

Arbetsverksamhet i rehabiliteringssyfte 

Arbetsverksamhet i rehabiliteringssyfte är socialservice enligt socialvårdslagen (1301/2014) och syftar till att förbättra en persons livskompetens samt skapa förutsättningar för sysselsättning och deltagande i arbetskraftsservice och som inte ger upphov till något tjänsteförhållande eller arbetsavtalsförhållande mellan personen och den instans som ordnar eller genomför verksamheten. 

Kommunen kan anordna arbetsverksamhet i rehabiliteringssyfte själv eller genom att ingå skriftligt avtal om anordnande av sådan verksamhet med en annan kommun eller en samkommun eller med en registrerad förening, en registrerad stiftelse, ett statligt ämbetsverk eller ett registrerat religionssamfund. Arbetsverksamhet i rehabiliteringssyfte får inte anskaffas från företag. 

Arbetsverksamhet i rehabiliteringssyfte får inte ersätta arbete som utförs i tjänsteförhållande eller arbetsavtalsförhållande. Arbetsverksamhet i rehabiliteringssyfte får inte föranleda att anställda hos kommunen eller hos någon annan instans som står för genomförandet av verksamheten sägs upp eller permitteras eller att deras arbetsförhållanden eller förmåner försämras. För att säkerställa detta ska kommunen innan en person inleder arbetsverksamhet i rehabiliteringssyfte underrätta den huvudförtroendeman om saken som företräder de anställda som främst ska arbeta med den som deltar i arbetsverksamhet i rehabiliteringssyfte. 

Lagen om arbetsverksamhet i rehabiliteringssyfte definierar inte innehållet i arbetsverksamheten i rehabiliteringssyfte. Enligt regeringens proposition med förslag till lag om arbetsverksamhet i rehabiliteringssyfte (RP 184/2000 rd) ska arbetsverksamheten i rehabiliteringssyfte på alla sätt stödja personens inträde på arbetsmarknaden. Detaljplaneringen av innehållet i verksamheten lämnas till den lokala nivån. Detta gör det möjligt att skräddarsy innehållet i verksamheten på ett individuellt och målinriktat sätt så att lagens syfte förverkligas. 

Arbetsverksamheten i rehabiliteringssyfte ska anpassas till personens arbets- och funktionsförmåga samt kunnande så att den är meningsfull och tillräckligt krävande med tanke på ett inträde på arbetsmarknaden. Arbetsverksamheten i rehabiliteringssyfte får inte allvarligt kränka personens religiösa eller etiska övertygelse. Arbetsverksamhet i rehabiliteringssyfte anordnas i perioder på 3—24 månader (cirka 12—52 veckor) åt gången. Varje period ska personen delta i arbetsverksamheten i rehabiliteringssyfte under minst en och högst fyra dagar per kalendervecka. Arbetsverksamheten i rehabiliteringssyfte ska pågå i minst fyra timmar per dag. 

Enligt en enkät till kommunerna som social- och hälsovårdsministeriet lät göra 2013 (Simo Klem: Työllistymistä tukeva toiminta, työtoiminta ja työhönvalmennus sosiaalihuollossa (Verksamhet i sysselsättningssyfte, arbetsverksamhet och arbetsträning i socialvård), SHM Rapporter och promemorior 2013:23) anordnades arbetsverksamhet som arbetsverksamhet i rehabiliteringssyfte i de flesta kommunerna. Arbetsverksamheten i rehabiliteringssyfte utgjordes ofta också helt eller delvis av individuell träning eller individuell vägledning. Annat som vanligen ingick i arbetsverksamhet i rehabiliteringssyfte var bedömning av arbets- och funktionsförmågan, stöd från en arbetstränare samt gruppverksamhet. Utöver dessa anordnades som arbetsverksamhet i rehabiliteringssyfte bland annat samhällelig verksamhet, vägledning i klientens vardag och hjälp med att sköta ärenden, stöd med att ta hand om ekonomin, skuldrådgivning, kartläggning av svårigheter med inlärning och lärande av arbetslivets spelregler. Arbetsverksamheten i rehabiliteringssyfte ordnades oftast i separata sysselsättningsenheter. Dessutom ordnades arbetsverksamhet i rehabiliteringssyfte också i vanliga arbetsgemenskaper, oftast i kommunen och arbetsplatser i den tredje sektorn. Sysselsättningsenheterna utgjorde dock år 2013 den klart största andelen platser för ordnande av arbetsverksamhet i rehabiliteringssyfte. 

Till sådana deltagare i arbetsverksamhet i rehabiliteringssyfte som får arbetslöshetsförmån betalas nio euro i kostnadsersättning enligt 10 kap. 6 § i lagen om utkomstskydd för arbetslösa (1290/2002) per deltagardag. Till deltagare i arbetsverksamhet som får utkomststöd betalas sysselsättningspenning som uppgår till kostnadsersättningens belopp per deltagardag i enlighet med 10 a § i lagen om utkomststöd (1412/1977). Utöver kostnadsersättningen eller sysselsättningspenningen har personen rätt att få ersättning för de resekostnader som deltagandet i arbetsverksamhet i rehabiliteringssyfte föranleder. 

När kommunen ordnar arbetsverksamhet i rehabiliteringssyfte, har kommunen rätt att som ersättning från staten få 10,09 euro per dag och per person som deltar i arbetsverksamhet i rehabiliteringssyfte. I statsbudgeten för 2017 har det reserverats cirka 27 miljoner euro för ersättningar som betalas till kommuner för att de ordnar arbetsverksamhet i rehabiliteringssyfte. Utbetalningen av ersättningen sköts av närings-, trafik- och miljöcentralernas samt arbets- och näringsbyråernas utvecklings- och förvaltningscenter (UF-centret). Utöver den separata statliga ersättningen beviljas kommunerna statsandel för basservice för ordnande av arbetsverksamhet i rehabiliteringssyfte. 

Antalet klienter i arbetsverksamhet i rehabiliteringssyfte och längden på perioderna har ökat åren 2014—2016, men antalet deltagardagar per vecka har minskat. Volymerna påverkas av att långtidsarbetslösheten har hållit sig på en hög nivå, att kommunernas ansvar för finansieringen av arbetsmarknadsstöd utökades år 2015 samt av en ändring i lagen om arbetsverksamhet i rehabiliteringssyfte som gjordes samma år, där det maximala antalet deltagardagar per vecka minskades från fem till fyra. 

Inom försöksområdena i Satakunta och Norra Savolax deltog år 2016 sammanlagt cirka 2 100 personer i arbetsverksamhet i rehabiliteringssyfte och den genomsnittliga perioden med arbetsverksamhet i rehabiliteringssyfte var 14 veckor.  

Kommunernas sysselsättningsfrämjande tjänster och organiseringen av tjänsterna i kommunerna 

Utöver lagstadgade uppgifter producerar kommunerna på eget initiativ tjänster som stöder sysselsättningen. För arbetsgivare erbjuder kommunerna tjänster för rekrytering (bland annat rådgivning, presentation av potentiella arbetstagare, hjälp med upprättande av arbetsavtal och ansökningar om lönesubvention, ordnande av eller deltagande i rekryteringsevenemang, erbjudande av arbetstränare till stöd för dem som anställts med subvention). Kommunerna söker upp så kallade dolda jobb, platser för arbetsprövning och möjligheter till arbete med lönesubvention. Dessutom söker kommunerna upp fortsatta möjligheter i kommunen för dem som är anställda med lönesubvention eller deltar i arbetsprövning eller arbetesverksamhet i rehabiliteringssyfte. Kommunerna vägleder också arbetslösa till utbildning och erbjuder kortvarig utbildning eller ger hjälp med utredandet av förutsättningarna för pension.  

Arbetsgruppen som utredde en överföring av ansvaret för att ordna arbetskraftsservice för de svårast sysselsatta gjorde hösten 2015 en enkät till kommunerna i Fastlandsfinland om organiseringen av och resursfördelningen för uppgifter som anknyter till skötsel av sysselsättningen samt servicestrukturen. Enkäten besvarades av 207 kommuner och svarsprocenten var cirka 70. Utifrån svaren betalade nästan hälften av de kommuner som besvarade enkäten, dvs. cirka hundra kommuner, kommuntillägg för lönekostnader till arbetsgivare. Betalningen av kommuntillägg är oftast bunden till lönesubvention som arbets- och näringsbyrån beviljat arbetsgivaren. Kommuntillägg betalades oftast till aktörer inom den tredje sektorn, men den största delen av de kommuner som betalade kommuntillägg beviljade tillägg också till företag. Dessutom ger kommunerna ekonomisk hjälp till föreningar för arbetslösa och andra föreningar som producerar tjänster för arbetslösa. Oftast beviljas understöd för hyror för föreningarnas lokaler, men också för lönekostnader. 

I cirka hälften av de kommuner som besvarade enkäten som gjordes hösten 2015 fanns en enhet som centraliserat svarar för skötseln av sysselsättningen. Enheterna var oftast placerade i kommunens central- eller koncernförvaltning, grundtryggheten, socialväsendet eller välfärdstjänsterna. Om det i kommunen inte fanns en separat enhet för skötsel av sysselsättningen, är de tjänsteinnehavare som ansvarar för skötseln av sysselsättningen oftast i ovannämnda förvaltningar. 

I de kommuner som besvarade enkäten arbetade i januari–september 2015 sammanlagt cirka 2 300 personer i uppgifter med anknytning till produktion av offentlig arbetskrafts- och företagsservice (så kallade uppgifter som arbetsplanerare) och arbetsverksamhet i rehabiliteringssyfte samt uppgifter som kommunen producerar på eget initiativ som inte ingår i lagstiftningen. Av dem arbetade cirka 45 procent (cirka 1000 personer) i uppgifter som hänförde sig till ordnande av arbetsverksamhet i rehabiliteringssyfte, cirka 30 procent (cirka 700 personer) i uppgifter som hänförde sig till ordnande av offentlig arbetskrafts- och företagsservice och cirka 25 procent (cirka 600 personer) i uppgifter som hänförde sig till kommunens frivilliga serviceproduktion. Av personalen hade cirka 1 250 anställts helt med kommunens egen finansiering, cirka 700 hade delvis anställts med sysselsättningsanslag och cirka 350 hade anställts med projektfinansiering. 

Av de kommuner som besvarade enkäten äger cirka 140 en arbetsverkstad eller annan enhet som producerar sysselsättningstjänster. Den största delen av enheterna är ungdomsverkstäder. Ungefär en tredjedel av kommunerna hade en underställd stiftelse eller förening som producerar sysselsättningstjänster och cirka 80 kommuner hade, när enkäten gjordes, ett partnerskaps- eller samarbetsavtal med aktörer som producerar sysselsättningsfrämjande tjänster. 

Kommunernas ansvar för finansiering av arbetsmarknadsstödet 

Kommunerna har sedan 2006 finansierat en del av arbetsmarknadsstödet under tiden för arbetslöshet. Enligt 14 kap. 3 a § i den gällande lagen om utkomstskydd för arbetslösa finansieras arbetsmarknadsstödet och den därtill anslutna barnförhöjningen med statens medel till utgången av den betalningsperiod under vilken det till personen på grundval av arbetslöshet har betalats arbetsmarknadsstöd för sammanlagt 300 dagar. För arbetslöshetstid efter den ovan nämnda tiden finansieras arbetsmarknadsstödet till hälften med statens medel och till hälften med medel från hemkommunen för den som får arbetsmarknadsstöd, för arbetslöshetstid efter den betalningsperiod som avses i 1 mom. till utgången av den betalningsperiod, under vilken arbetsmarknadsstöd har betalats till personen på grundval av arbetslöshet för sammanlagt 1 000 dagar. För arbetslöshetstid efter detta fördelas finansieringsansvaret så att hemkommunen för den som får arbetsmarknadsstöd svarar för 70 procent och staten för 30 procent av finansieringen av det arbetsmarknadsstödet. Staten betalar arbetsmarknadsstödet helt under tiden för deltagande i sysselsättningsfrämjande service enligt 1 kap. 5 § i lagen om utkomstskydd för arbetslösa. 

Åren 2006—2014 finansierades arbetsmarknadsstödet under tiden för arbetslöshet till hälften av statens medel och medel av hemkommunen för mottagaren av arbetsmarknadsstöd efter att personen fått arbetsmarknadsstöd på grundval av arbetslöshet för minst 500 dagar. 

År 2016 har kommunernas andel av sådant arbetsmarknadsstöd som betalas på grundval av arbetslöshet i genomsnitt varit cirka 36 miljoner euro i månaden. Andelen av detta belopp har för kommunerna i försöksområdena varit i genomsnitt cirka 12 miljoner euro i månaden (cirka 33 % av kommunernas andel). 

Statens och kommunernas skyldighet att samarbeta för att främja arbetslösas sysselsättning  

Bestämmelser om sysselsättningsfrämjande samarbete som är förpliktande för arbets- och näringsbyråerna och kommunerna finns i lagen om främjande av integration (1386/2010, nedan integrationslagen), i lagen om arbetsverksamhet i rehabiliteringssyfte och i lagen om sektorsövergripande samservice som främjar sysselsättningen (1369/2014, nedan samservicelagen). Mellan staten och kommunerna finns också samarbetsmodeller som baserar sig på frivillighet. 

Integration av invandrare 

Enligt lagen om främjande av integration ordnas åtgärder och tjänster som främjar integration på lokal nivå som en del av den kommunala basservicen och arbets- och näringsförvaltningens tjänster samt i form av andra åtgärder som främjar integration. Ansvariga myndigheter på lokal nivå är kommunerna och arbets- och näringsbyråerna. 

Arbets- och näringsbyrån inleder den inledande kartläggningen för invandrare som är arbetslösa arbetssökande, och kommunen inleder den för invandrare som får utkomststöd. Utifrån den inledande kartläggningen bedömer arbets- och näringsbyrån eller kommunen om invandraren behöver en sådan integrationsplan enligt 11 § i lagen där det avtalas om åtgärder och tjänster som stödjer integrationen. Utöver studier i finska eller svenska kan i integrationsplanen överenskommas om undervisning i invandrarens eget modersmål, samhällsorienterad undervisning, läs- och skrivundervisning samt undervisning som kompletterar den grundläggande utbildningen, integrationsutbildning och andra individuella åtgärder som främjar integration. Enligt 13 § i integrationslagen gör kommunen och arbets- och näringsbyrån upp en integrationsplan tillsammans med invandraren. Av grundad anledning får kommunen och invandraren eller arbets- och näringsbyrån och invandraren dock göra upp planen sinsemellan. 

Kommunerna har allmänt ansvar och samordningsansvar för utvecklingen av integrationsfrämjandet samt för dess planering och uppföljning på lokal nivå. Kommunen och arbets- och näringsbyrån svarar tillsammans för anordnandet av integrationsfrämjande och stödjande åtgärder och tjänster, anvisandet till dessa samt uppföljningen av dessa. Kommunerna kan dessutom göra upp lokala eller regionala samarbetsavtal om anordnandet av åtgärder och tjänster inom sitt område. 

Aktiveringsplanering 

Lagen om arbetsverksamhet i rehabiliteringssyfte förpliktar arbets- och näringsbyrån och kommunen att utarbeta en aktiveringsplan tillsammans med en sådan person till vilken arbetsmarknadsstöd eller utkomststöd har betalats på grundval av arbetslöshet under en viss tid. Aktiveringsplanen är en plan som ersätter sysselsättningsplanen och den ska revideras tills personen uppfyller arbetsvillkoret. Kommunen, arbets- och näringsbyrån och personen i fråga kommer överens om aktiveringsplanens varaktighet, ändringar som gäller planen och återupptagandet av en avbruten plan. 

Lagen om arbetsverksamhet i rehabiliteringssyfte tillämpas på personer som varit arbetslösa en längre tid och som får arbetsmarknadsstöd eller utkomststöd på grundval av arbetslöshet. I fråga om arbetslösa som inte har fyllt 25 år omfattar lagens räckvidd dem som har rätt till arbetsmarknadsstöd eller som får utkomststöd och som på grund av arbetslöshet har fått arbetsmarknadsstöd för minst 180 dagar under de senaste tolv kalendermånaderna, eller dem som har fått arbetslöshetsdagpenning under arbetslöshetsdagpenningsperioden enligt 6 kap. 7 § i lagen om utkomstskydd för arbetslösa, eller dem vars huvudsakliga försörjning de senaste fyra månaderna har grundat sig på utkomststöd som betalats på grund av arbetslöshet. 

I fråga om arbetslösa som har fyllt 25 år omfattar lagens räckvidd dem som har rätt till arbetsmarknadsstöd eller som får utkomststöd och som på grund av arbetslöshet har fått arbetsmarknadsstöd för minst 500 dagar, eller dem som efter arbetslöshetsdagpenningsperioden enligt 6 kap. 7 eller 9 § i lagen om utkomstskydd för arbetslösa har fått arbetsmarknadsstöd för minst 180 dagar på grund av arbetslöshet eller dem vars huvudsakliga försörjning under de senaste tolv månaderna har grundat sig på utkomststöd som betalats på grund av arbetslöshet. 

Arbets- och näringsbyrån är skyldig att vidta åtgärder för utarbetande av en aktiveringsplan för den som uppfyller de villkor som hänför sig till dagar av betald arbetslöshetsförmån. Kommunen är skyldig att vidta åtgärder för utarbetande av en aktiveringsplan för den som uppfyller de villkor som hänför sig till utkomststödets varaktighet. 

När aktiveringsplanen utarbetas ska man först utreda möjligheten att erbjuda arbete eller offentlig arbetskraftsservice. Planen kan utöver dessa åtgärder även innehålla social-, hälsovårds-, rehabiliterings- och utbildningstjänster som förbättrar möjligheterna att bli sysselsatt. Om arbets- och näringsbyrån, kommunen och personen tillsammans bedömer att personen på grund av begränsningar som personens arbets- och funktionsförmåga ställer inte kan delta i offentlig arbetskraftsservice eller arbeta, ska i aktiveringsplanen inkluderas arbetsverksamhet i rehabiliteringssyfte eller i enlighet med speciallagar sådana social-, hälsovårds- och rehabiliteringstjänster som förbättrar personens arbets- och funktionsförmåga. 

För den som har rätt till arbetsmarknadsstöd eller vars huvudsakliga inkomst består av utkomststöd på grund av arbetslöshet eller som får arbetslöshetsdagpenning kan på personens begäran ordnas arbetsverksamhet i rehabiliteringssyfte före de tider som anges i lagen om arbetsverksamhet i rehabiliteringssyfte, om kommunen och arbets- och näringsbyrån, efter att ha gett personen i fråga tillfälle att bli hörd, bedömer att arbetsverksamhet i rehabiliteringssyfte bäst stöder personens livskompetens och sysselsättningsförutsättningar. Innan verksamheten ordnas ska en aktiveringsplan om arbetsverksamheten i rehabiliteringssyfte utarbetas så som föreskrivs i lagen om arbetsverksamhet i rehabiliteringssyfte eller en sektorsövergripande sysselsättningsplan utarbetas enligt vad som föreskrivs i lagen om sektorsövergripande samservice som främjar sysselsättningen. Personen i fråga ska framställa begäran om arbetsverksamhet i rehabiliteringssyfte hos arbets- och näringsbyrån eller kommunen. 

Sektorsövergripande samservice som främjar sysselsättningen  

Lagen om sektorsövergripande samservice som främjar sysselsättningen trädde i kraft vid ingången av 2015. Lagen definierar en åtgärdsmodell där arbets- och näringsbyrån, kommunen och Folkpensionsanstalten tillsammans bedömer servicebehoven hos arbetslösa som behöver sektorsövergripande samservice, planerar service som i sin helhet är relevant med avseende på sysselsättningen av arbetslösa och svarar för att sysselsättningsprocessen för arbetslösa fortskrider och följs upp. Med behov av sektorsövergripande samservice avses en situation där det för att främja sysselsättningen av en arbetslös person krävs samordning av den service och de tjänster som arbets- och näringsbyrån, kommunen och Folkpensionsanstalten är skyldiga att ordna. Arbets- och näringsbyrån, kommunen eller Folkpensionsanstalten ska bedöma om en arbetslös har behov av sektorsövergripande samservice, om han eller hon har fått arbetsmarknadsstöd i minst 300 dagar på grundval av arbetslöshet eller har varit arbetslös utan avbrott under en viss tid (personer under 25 år minst sex månader och personer som fyllt 25 år minst tolv månader). Om det finns behov av sektorsövergripande samservice, hänvisas personen till sektorsövergripande samservice. 

I samservicemodellen ska arbetslösa erbjudas offentlig arbetskraftsservice för vars ordnande arbets- och näringsbyrån ansvarar, hälso- och sjukvårdstjänster för vars ordnande kommunen ansvarar samt Folkpensionsanstaltens rehabiliteringstjänster i enlighet med personens servicebehov. Dessutom kan i samservicen också tillhandahållas till exempel tjänster som kommunen ordnar frivilligt. Den arbetslöses behov av service ska bedömas inom tre månader efter att sektorsövergripande samservice har inletts (så kallad utredningsperiod). Under utredningsperioden ska arbets- och näringsbyrån, kommunen och Folkpensionsanstalten tillsammans med den arbetslöse utreda hans eller hennes yrkeskompetens samt hans eller hennes sociala situation, hälsotillstånd och arbets- och funktionsförmåga när de inverkar på sysselsättningen. 

Det har inte inrättats en ny organisation för samservicemodellen, utan de myndigheter som deltar i verksamheten har nätverkssamarbete var och en inom sin behörighet. För tillhandahållandet av sektorsövergripande samservice som främjar sysselsättningen har det bildats 33 samservicenätverk som baserar sig på samarbetsavtal. Avtalen har ingåtts för åren 2015—2018. De kommuner som medverkar i nätverket har utsett de personer som leder ordnandet av den sektorsövergripande samservicen. 

Nätverken skiljer sig från varandra när det gäller deltagande kommuner, kundvolymer och antalet verksamhetsställen. Enligt en enkät som sommaren 2016 riktades till ledarna för samservicen har det för kundservicen inrättats nästan 250 verksamhetsställen varav 44 är gemensamma. Antalet verksamhetsställen varierar mellan ett och trettio från nätverk till nätverk. Den service som tillhandahålls inom samservicemodellen omfattade i december 2016 cirka 40 000 kunder (cirka 51 000 under hela året), utöver dem väntade uppskattningsvis cirka 42 000 personer som uppfyllde kundkriterierna för sektorsövergripande samservice på tillträde till samservice. Antalet kunder som omfattas av samservicemodellen varierar från några tiotal till 4 000 mellan nätverken. Inom varje nätverk fanns det personer som köade till samservice. 

Arbets- och näringsbyråns uppgifter som anknyter till utkomstskyddet för arbetslösa 

Arbets- och näringsbyrån eller arbets- och näringsförvaltningens kundservicecenter ger för Folkpensionsanstalten och arbetslöshetskassorna bindande utlåtanden om de arbetskraftspolitiska förutsättningarna för erhållande av arbetslöshetsförmåner. Ett arbetskraftspolitiskt utlåtande ges om de allmänna förutsättningar som anges i 2 kap. i lagen om utkomstskydd för arbetslösa samt om förutsättningarna för förmån under tiden för sysselsättningsfrämjande service. Sysselsättningsfrämjande service är jobbsökarträning, karriärträning, prövning, arbetskraftsutbildning och arbetssökandes frivilliga studier som stöds med arbetslöshetsförmån i enlighet med lagen om offentlig arbetskrafts- och företagsservice. Också frivilliga studier enligt lagen om främjande av integration och arbetsverksamhet i rehabiliteringssyfte enligt lagen om arbetsverksamhet i rehabiliteringssyfte är sysselsättningsfrämjande service. 

Arbets- och näringsbyrån ska dessutom ge ett arbetskraftspolitiskt utlåtande om sådana förfaranden som är arbetskraftspolitiskt klandervärda som anges i 2 a kap. i lagen om utkomstskydd för arbetslösa. 

Arbets- och näringsbyråns kundinformationssystem  

För ordnande av offentlig arbetskrafts- och företagsservice drivs ett kundinformationssystem för arbets- och näringsbyrån (URA-systemet). Informationssystemet innehåller ett register över enskilda kunder, ett arbetsgivarregister och ett register över serviceproducenter. På offentligheten för de uppgifter som införts i arbets- och näringsbyråns kundinformationssystem tillämpas bestämmelserna i lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet (621/1999) och på behandlingen av personuppgifter tillämpas personuppgiftslagen (523/1999). 

Enligt 24 § 1 mom. 25 punkten i lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet är handlingar som innehåller uppgifter om en klient hos socialvården eller en enskild kund hos arbetsförvaltningen samt de förmåner eller stödåtgärder eller den socialvårdsservice eller den service för arbetsförvaltningens enskilda kunder denne erhållit eller uppgifter om en persons hälsotillstånd eller handikapp, den hälsovård eller rehabilitering som denne har erhållit eller uppgifter om någons sexuella beteende eller inriktning sekretessbelagda uppgifter. En tjänsteman vid arbets- och näringsbyrån, arbets- och näringsförvaltningens kundservicecenter, närings-, trafik- och miljöcentralen, närings-, trafik- och miljöcentralernas samt arbets- och näringsbyråernas utvecklings- och förvaltningscenter eller arbets- och näringsministeriet som beviljats rätt att använda arbets- och näringsbyråns kundinformationssystem får trots sekretessbestämmelserna söka och använda uppgifter i systemet, om det är nödvändigt för att ordna kundbetjäningen, utreda eller avgöra ett anhängigt ärende eller utföra tillsyns-, utvecklings- och uppföljningsuppgifter. 

Från arbets- och näringsbyråns kundinformationssystem kan lämnas ut sekretessbelagda uppgifter endast om det i lag särskilt tagits in uttryckliga bestämmelser om rätten att lämna ut eller att få uppgifter, eller när sekretessplikt har föreskrivits till skydd för någons intressen och denne samtycker till att uppgifter lämnas ut. Kommunen har inte allmän rätt att få uppgifter ur arbets- och näringsbyråns kundinformationssystem. Om kommunen producerar offentlig arbetskrafts- och företagsservice, såsom arbetsprövning, har kommunen oberoende av sekretessbestämmelserna och andra begränsningar av rätten att få uppgifter rätt att avgiftsfritt av arbets- och näringsbyrån, arbets- och näringsförvaltningens kundservicecenter och närings-, trafik- och miljöcentralen få de uppgifter om enskilda kunder som är nödvändiga för att ordna servicen. Till en kommun kan i egenskap av arbetsgivare lämnas ut uppgifter som behövs för tillsättandet av ett jobb, om arbetssökanden har lämnat sitt skriftliga samtycke till utlämnande av uppgifter. Dessutom kan kommunen med stöd av annan lagstiftning ha rätt att få uppgifter om enskilda kunder hos arbets- och näringsbyrån. 

För den sektorsövergripande samservicen som främjar sysselsättningen finns kundinformationssystemet TYPPI, som är gemensamt för arbets- och näringsbyråns, kommunens och Folkpensionsanstaltens tjänstemän. Arbets- och näringsministeriet är systemansvarig och arbets- och näringsbyrån registeransvarig. Systemet är ett delregister i registret över enskilda kunder i arbets- och näringsbyråns kundinformationssystem. Användarrättigheter till systemet kan beviljas de anställda hos arbets- och näringsbyrån, kommunen eller Folkpensionsanstalten som sköter uppgifter som avses i lagen om sektorsövergripande samservice som främjar sysselsättningen och som erbjuder arbetslösa service enligt den lagen. Användarrättigheterna begränsas till kunduppgifterna endast i det samservicenätverk för vars kund personen erbjuder sektorsövergripande samservice. 

I TYPPI-systemet införs sådana uppgifter för samanvändning av myndigheterna som är nödvändiga och behövs för att främja sysselsättningen av de arbetslösa som omfattas av lagen om sektorsövergripande samservice som främjar sysselsättningen. En anställd hos arbets- och näringsbyrån, kommunen eller Folkpensionsanstalten som beviljats användarrättigheter till systemet kan få och använda uppgifter i kundregistret samt göra anteckningar i registret. 

2.2  Den internationella utvecklingen

Tillhandahållandet av sysselsättningsfrämjande service har organiserats på lite olika sätt i olika länder i Europa. Bland varierar den offentliga och den privata sektorns roller. I länder där staten ensam har ansvar för ordnandet av offentlig arbetskraftsservice har kommunerna ofta ansvar för produktionen av arbetskraftsservice. Den privata sektorns aktörer har sin egen roll som serviceproducent i olika länder. I vissa länder har den privata sektorn en dominerande roll som serviceproducent (Storbritannien, Nederländerna). Exemplen är plockade från länder där kommunen och staten samarbetar på lokal nivå i tillhandahållandet av arbetskraftsservice. 

Danmark 

Uppgifterna i samband med tillhandahållande av arbetskraftsservice fördelas i Danmark på nationell, regional och lokal nivå. På nationell nivå har arbetsministeriet ansvar för arbetskraftspolitiken och verkställigheten av den. På lokal nivå tillhandahålls arbetskraftsservice i kommunala Job Center, och det finns sammanlagt 94 center. Kommunerna kan samarbeta med andra kommuner i fråga om arbetskraftsservice som överskrider kommungränserna. Kommunerna kan också? bereda samarbetet underställda Kommunernes Landsforening KL (privat intresse- och medlemsorganisation som motsvarar Finlands Kommunförbund). 

Kommunen ansvarar för vilka arbetskraftstjänster som ordnas. Arbetsministeriet fastställer närmare föreskrifter om vilka uppgifter i samband med sysselsättning och rehabilitering som hör till den kommunala arbetskraftsservicen. Kommunen kan delegera uppgifter om beslutsfattande som föreskrivits för kommunen till andra aktörer, men ansvaret förblir hos kommunalförvaltningen. 

Ett undantag från det kommunala serviceutbudet utgörs av rekryteringsbehoven hos (stora) arbetsgivare som är verksamma i hela landet samt stora rekryteringsbehov som sköts i den nationella arbetsförmedlingen (kontaktpunkt). Servicen sköts av ett centralt ämbetsverk STAR (Styrelsen for Arbejdsmarked og Rekruttering) som är underställt arbetsministeriet. 

Sverige 

I Sverige ansvarar staten för tillhandahållandet av offentlig arbetskraftsservice och för socialförsäkringen. Under de senaste åren har man velat stärka det regionala och lokala samarbetet. 

Sveriges offentliga arbetskraftsservice (ämbetsverket Arbetsförmedlingen) och förbundet Sveriges kommuner och landsting SKL ingick i juni 2015 ett samarbetsavtal som syftade till att stödja lokalt och regionalt samarbete som främjar sysselsättningen. Samarbetet har som mål att stödja regionernas livskraft och utveckling, trygga tillgången på kunnig arbetskraft i regionerna samt stödja möjligheterna till sysselsättning för arbetssökande som behöver särskilt stöd. Ett mål är också att tillvarata myndighetsresurserna effektivare än tidigare och producera samhällelig verkningsfullhet. 

I samarbetsavtalen konstateras att kommunerna, landstingen och regionerna har en viktig roll som arbetsgivare att erbjuda understött arbete, praktikmöjligheter och annan service som en väg in i arbetslivet. I sysselsättningen för invandrare lyfts kommunal vuxenutbildning och spårkutbildning fram. Att i samverkan utforma sociala krav i samband med upphandlingar kan också vara en möjlighet för att öka tillgången till arbetsplatsförlagda insatser för personer som står långt från arbetsmarknaden. I samarbetsavtalet framförs också att den offentliga arbetskraftsservicen genom lokala samarbetslösningar och gemensamma kundserviceställen kan säkerställa närservice i kommunerna. 

Det upprättas ett skriftligt avtal om lokalt eller regionalt samarbete. I avtalet fastställs målen för samarbetet och där beskrivs också samarbetsformerna. Upprättandet av skriftliga avtal syftar till förutsebarhet och klarhet samt hållbarhet i samarbetet. De praktiska åtgärderna i samarbetet anpassas till de regionala och lokala behoven. 

Tyskland 

I Tyskland har både staten och kommunerna ansvar för ordnandet av offentlig arbetskraftsservice och utbetalningen av arbetslöshetsförmåner. Det nuvarande systemet och den nuvarande ansvarsfördelningen baserar sig i stor utsträckning på de så kallade Hartz-reformerna och lagar som Hartz-kommissionen stiftat som trädde i kraft 2002—2005. På grund av förbundsstatens förvaltningsstruktur har man i olika delstater och enheter i lokalförvaltningen gått in för olika lösningar när det gäller arbetskraftsservice. 

Tillhandahållandet av arbetskraftsservice sköts av förbundsstatens arbetskraftsmyndighet BA (Bundesagentur für Arbeit) och kommunerna. Arbetskraftsservice anskaffas också från den privata sektorn. BA är ett självständigt ämbetsverk som är underställt ministeriet för arbets- och sociala frågor. Om en kommun sköter BA-ämbetsverkets skyldigheter i stället för ämbetsverket, utövar förbundsstaten och i sista hand ministeriet för arbets- och sociala frågor juridisk tillsyn. 

Service som BA-ämbetsverket tillhandahåller är arbetsförmedling, vägledning och rådgivning, arbetskraftsutbildning och fortbildning, service som främjar sysselsättningen av partiellt arbetsföra, stöd för tillkomst och bevarande av jobb. BA producerar också statistik och prognostisk och forskningsbaserad data. Dessutom samarbetar BA med sjukförsäkringsfonder, ministeriet för arbets- och socialfrågor och företag som tillhandahåller arbetspraktik. 

Kundservicen är organiserad på olika sätt beroende på vilken utkomstförmån som arbetssökanden har rätt till. Om det är fråga om minimiförmåner, betjänas den arbetssökande i samarbete mellan förbundsstatens arbetskraftsmyndigheter och de lokala myndigheterna såväl som samarbete mellan arbetskraftsbyråerna och kommunerna. BA:s regionala ämbetsverk har inrättat över 300 gemensamma Jobcenter-enheter som syftar till att stödja de arbetssökande att skaffa sin försörjning med hjälp av sina färdigheter och med egna krafter utan offentligt stöd. Kunderna hos ett Jobcenter kan utgöras av både arbetssökande som staten ansvarar för och arbetssökande för vilka kommunerna ansvarar. En del kommuner (cirka 100) står utanför Jobcenter-modellen och tillhandahåller servicen själva. 

Nederländerna 

I Nederländerna ansvarar både staten och kommunerna för ordnandet av offentlig arbetskraftsservice. Dessutom har privata serviceproducenter en betydande roll i serviceproduktionen. Den aktör som tillhandahåller egentlig offentlig arbetskraftsservice är Uitvoeringsinstituut werknemersverzekering UWV (försäkringskassa för arbetslösa) som är underställd och verksam under ledning av social- och hälsovårdsministeriet. UWV är ett nationellt organ och ansvarar för det allmänna genomförandet av arbetskraftspolitiken, utdelningen av utkomstskydd för arbetslösa och insamlingen av arbetslöshetsstatistik. 

UMW sköter tillsammans med kommunerna uppgifter som främjar enskilda kunders sysselsättning. På praktisk nivå ansvarar en avdelning för offentlig arbetskraftsservice (främst arbetsförmedling) och koncentrerar sig på arbetssökande med svag ställning och arbetsgivare som sysselsätter dem. Dessutom kan arbetssökande, arbetstagare och arbetsgivare från UMW få juridisk information och rådgivning om arbetslivet och information om arbetsmarknaden i övrigt. 

Kommunerna sköter själständigt den offentliga arbetskraftsservicen för de arbetslösa som lämnas utanför arbetslöshetsförsäkringen (förmånen är volksverzekeringen, ”folkförsäkring”). Servicestrukturen på kommunnivå är heterogen. Staten finansierar kommunernas arbetskraftsservice utifrån antalet arbetslösa i kommunen. 

UMW strävar efter aktivt samarbete med andra aktörer, såsom kommuner, arbetsgivare och företag som hyr ut arbetskraft. Målet är att öka lokalförvaltningens möjligheter att skapa sin egen arbetskraftspolitik, eftersom ansvar och service nära medborgarna anses vara effektivt med tanke på resultaten. I början av 2015 inrättades 35 regionala Werkbedrijf-enheter, där UWV, kommunerna, utbildningssektorn och arbetsmarknadsparterna samarbetar för att lösa arbetsmarknadsproblem i sin region och avtalar om åtgärder för detta. I samarbete med kommunerna byggs det för arbetsgivare också upp ett serviceställe som utgörs av en kontaktpunkt där det ges information, rådgivning och sakkunnigservice. 

Norge 

I Norge omorganiserades år 2006 administrationen av offentlig arbetskraftsservice och förmåner inom socialförsäkringen, som staten ansvarar för att ordna. På lokal nivå samarbetar staten och kommunen i tillhandahållandet av välfärdstjänster. Tillhandahållandet av service har organiserats för NAV-byråerna (Arbeids- og velferdsforvaltningen), som totalt uppgår till 456. I de största kommunerna finns flera byråer. 

Vid NAV-byråerna tillhandahåller staten arbetskrafts- och socialförsäkringsservice och kommunen socialservice. Statens verksamhet baserar sig på lagstiftning och kommunernas medverkan i ett riksomfattande avtal mellan arbetsministeriet och ett förbund som företräder Norges kommuner. I avtalet nämns de socialtjänster som ska tillhandahållas vid varje NAV (de så kallade minimitjänsterna). Vid cirka 75 procent av NAV-byråerna tillhandahålls även annan service än så kallade minimitjänster. 

NAV:s verksamhet baserar sig på jämlikt samarbete mellan staten och kommunerna. Detta leder till att kunderna får de offentliga välfärdstjänsterna på samma ställe. NAV fäster särskild vikt vid dem som har nedsatt arbetsförmåga och på grund av det svårigheter att komma in på arbetsmarknaden. Särskilda målgrupper är ungdomar, invandrare från länder utanför OECD och de som varit arbetslösa över sex månader. 

2.3  Bedömning av nuläget

Enligt sysselsättningsöversikten för december 2016 minskade antalet arbetslösa arbetssökande i december inom samtliga närings-, trafik- och miljöcentraler jämfört med motsvarade tidpunkt föregående år. Antalet arbetslösa arbetssökande minskade relativt sett mest i Kajanaland (16 procent), Södra Savolax (9 procent), Södra Österbotten (9 procent), Norra Savolax (9 procent) och Lappland (8 procent). Antalet arbetslösa arbetssökande minskade också på de landskapsvisa och kommunbaserade försöksområdena jämfört med läget ett år tidigare. Ur en kommunbasrad granskning minskade antalet arbetslösa i de flesta kommuner som är med i försöket, bara i cirka tio kommuner har antalet arbetslösa ökat eller kvarstått på samma nivå. 

Enligt sysselsättningsöversikten fanns det i försöksområdena 121 700 arbetslösa arbetssökande i slutet av december 2016. Antalet arbetslösa arbetssökande utgör cirka 35 procent av de arbetslösa arbetssökandena i hela landet. Av de arbetslösa i försöksområdena var cirka 47 800 långtidsarbetslösa, vilket också är cirka 40 procent (39) av alla långtidsarbetslösa. I de kommunbaserade försöksområdena fanns det sammanlagt cirka 34 500 långtidsarbetslösa, vilket är cirka 28 procent av alla långtidsarbetslösa. I de landskapsvisa försöksområdena fanns i december cirka 13 300 långtidsarbetslösa, vilket är cirka 11 procent av alla långtidsarbetslösa. 

Av de landskapsvisa försöksområdena fanns det i december 2016 cirka 3 600 arbetslösa arbetssökande i Mellersta Österbotten, cirka 21 900 i Mellersta Finland och cirka 13 300 i Norra Karelen. Inom alla landskapsvisa försöksområden minskade antalet arbetslösa jämfört med antalet arbetslösa arbetssökande i december 2015: 3 procent i Mellersta Österbotten, 5 procent i Mellersta Finland och 2 procent i Norra Karelen. 

Också inom alla kommunbaserade försöksområden minskade antalet arbetslösa i december 2016 jämfört med antalet arbetslösa arbetssökande ett år tidigare. Granskat per försöksområde sjönk antalen med 1—7 procent, den kommunvisa variationen var större. I Egentliga Finlands försöksområde minskade antalet arbetslösa arbetssökande med 5 procent, i Satakunta försöksområde med cirka 1 procent, i Birkalands försöksområde med 4 procent, i Norra Savolax försöksområde med 6 procent och i Lapplands försöksområde med 7 procent. I december 2016 fanns det cirka 22 100 arbetslösa arbetssökande i Egentliga Finlands försöksområde, cirka 9 900 i Satakunta försöksområde, cirka 32 000 i Birkalands försöksområde, cirka 9 000 i Norra Savolax försöksområde, cirka 19 000 och cirka 9 200 i Lapplands försöksområde. 

Läget för de offentliga finanserna i Finland har varit svagt redan nästan ett årtionde (Finansministeriets rapport 7/2017, Julkisen talouden näkymät ja haasteet). Strukturomvandlingen i industrin och befolkningens åldrande har försvagat den offentliga ekonomin. Normaliseringen av konjunkturläget räcker inte till att väsentligt förbättra läget för de offentliga finanserna, eftersom befolkningens åldrande fortsätter och den strukturella arbetslösheten är hög. En ekonomisk tillväxt som är snabbare än förväntat löser inte det uppkomna hållbarhetsgapet, utan det behövs åtgärder för att höja sysselsättningsgraden och effektivisera den offentliga serviceproduktionen. 

Enligt statsministeriets rapport förutsätter uppnåendet av regeringens sysselsättningsmål effektiva politiska åtgärder som ökar efterfrågan på och utbudet av arbete. Utbudet av arbete kan ökas genom att förbättra incitamenten för att ta emot arbete samt genom att aktivera arbetssökande så att de söker arbete effektivare eller lättare tar emot erbjudet arbete. Aktiveringen av långtidsarbetslösa får stöd i beslutet om regelbundna intervjuer med arbetslösa med 3 månaders mellanrum fr.o.m. 2017. I detta sammanhang bör det tillförsäkras att arbetskraftsservicens resurser är rätt riktade. När intervjuerna med arbetslösa genomförs väl fyra gånger om året, kan de göra arbetslösa mer aktiva och bidra till att arbetslösheten avbryts. 

Reformering av regionförvaltningen och tillväxtservicereformen  

Enligt regeringsprogrammet för statsminister Juha Sipiläs regering reformeras regionförvaltningen och olika myndigheters uppgifter genom att statens, landskapsförbundens och kommunernas nuvarande uppgifter och verksamheter överförs på de nya självstyrande områdena, landskapen. Regionförvaltningsreformen har som mål att samordna den statliga regionförvaltningen och landskapsförvaltningen samt förenkla organiseringen av den offentliga regionförvaltningen (staten, regionerna och kommunerna). Reformen påverkar också de olika förvaltningsområdenas uppgifter och den därmed sammanhängande lagstiftningen. 

Enligt arbets- och näringsministeriets uppskattning har arbets- och näringsförvaltningens nuvarande handlingsmodeller och tjänster halkat efter förändringstakten i omvärlden. Som ett led i övergången till landskapsmodellen är avsikten att revidera den offentliga arbetskrafts- och företagsservicen så att den motsvarar dessa förändringar i omvärlden. I landskapsreformen ska företagstjänsterna och den offentliga arbetskrafts- och företagsservicen (de så kallade arbets- och näringstjänsterna) sammanslås till riksomfattande och landskapsvisa tillväxttjänster där landskapen har ansvar för ordnandet av de landskapsvisa tillväxttjänsterna. Tillväxttjänster kan produceras av privata företag, sammanslutningar och offentligt ägda företag. 

I huvudstadsregionen överförs ansvaret för ordnande av tillväxttjänster på ett sätt som avviker från landskapsreformen från Nylands landskap till kommunerna i huvudstadsregionen. Motiveringen till en enskild lösning som avviker från landskapsmodellen är huvudstadsregionens ställning på basis av kundvolymer. I huvudstadsregionen bor 44 procent av de långtidsarbetslösa i Finland samt 48 procent av dem som har ett främmande språk som modersmål. Av arbetskraften i hela landet är huvudstadsregionens andel 22 procent och andelen av jobben inom den privata sektorn 30 procent. Den lagstiftningsmässiga beredningen av särlösningen för huvudstadsregionen är en del av det av arbets- och näringsministeriet beredda utkastet till regeringens proposition med förslag till lag om regionutveckling och tillväxttjänster. 

Centrala mål för tillväxtservicereformen är att främja ekonomin och den ekonomiska tillväxten samt bättre mervärde än i nuläget av offentlig service för kunderna. Samtidigt avvecklas reglering och minskas detaljerna i regleringen med målet att tillförsäkra landskapens prövningsrätt i skötseln av uppgifter som hänför sig till regionutveckling. Landskapen ska ha omfattande prövningsrätt i ordnandet av tillväxttjänster, men den lag som bereds fastställer en enhetlig handlingsmodell för ordnandet och produceringen. 

Landskapsmodellen innebär en stor strukturell förändring i regionförvaltningen i Finland och i tillhandahållandet av nuvarande arbetskrafts- och företagstjänster samt social- och hälsovårdstjänster. Kommunernas roll förändras, när ansvaret för ordnandet av social- och hälsovårdstjänster överförs från kommunerna till de nya landskapen. Den konkurrensbaserade anordnare–producent-modellen för de kommande tillväxttjänsterna medför en ändring i den nuvarande producentstrukturen, där kommunerna och aktörer inom den tredje sektorn har kunnat producera offentlig arbetskrafts- och företagsservice utan konkurrensutsättning (till exempel verksamhet som finansieras med sysselsättningspolitiskt understöd). I den kommande modellen kan kommunerna producera landskapsvisa tillväxttjänster på den konkurrensmässiga marknaden under förutsättning att de har bolagiserat sin serviceproduktion. Än så länge har kommunerna inte bolagiserat sina sysselsättningstjänster, utan kommunorganisationen producerar service som en del av den kommunala serviceproduktionen. 

Landskapsreformen möjliggör i synnerhet organiseringen och samordningen av service för de svårast sysselsatta på ett nytt sätt, när en aktör, landskapet, har ansvar för ordnandet av tillväxttjänster och social- och hälsovårdstjänster. Under ledning av social- och hälsovårdsministeriet inleddes i februari 2017 en bedömning av hur det med beaktande av kommunernas förändrade roll är mest ändamålsenligt att organisera ansvaret för finansieringen av arbetsmarknadsstödet i den kommande landskapsmodellen. 

Utkastet till regeringens proposition med förslag till lag om regionutveckling och tillväxttjänster skickades ut på remiss i början av mars 2017. Avsikten är att regeringspropositionen lämnas till riksdagen i juni 2017. Lagen avses träda i kraft 1.1.2019. 

Kommunernas synpunkter på samarbetet med arbets- och näringsbyråerna och ordnandet av service för arbetslösa 

En bedömning av hur arbetsfördelningen mellan staten och kommunen fungerar samt kommunernas del i ordnandet och produktionen av sysselsättningsfrämjande tjänster har gjorts i samband med utvärderingsanalysen om finansieringsreformen för arbetsmarknadsstödet år 2014 och uppföljningsundersökningen om kommunförsöket med sysselsättning år 2015. Arbetsgruppen som utredde möjligheterna att överföra ansvaret för att ordna arbetskrafts- och företagsservice för långtidsarbetslösa från staten till kommunerna utredde genom en enkät kommunernas synpunkter på det nuvarande systemet för skötsel av sysselsättning hösten 2015. Det har inte gjorts ändringar eller reformer i servicesystemet efter enkäten, så svaren och synpunkterna i enkäten kan fortfarande anses vara representativa. 

Ungefär en tredjedel av de kommuner som besvarade enkäten hösten 2015 understödde inte överföringen av organiseringsansvaret som utredningen avsåg. Däremot ville kommunerna öka kommunernas möjligheter att påverka ordandet av offentlig arbetskrafts- och företagsservice. Det ansågs att möjligheterna att påverka kan förbättras genom att kommunernas tillgång till information om arbetslösa ökas, lagstiftningen ändras och arbets- och näringsbyråns samarbete med kommunerna utökas. Motsvarande synpunkter har framförts av företrädarna för de områden som valts till det regionala försöket med arbetskrafts- och företagsservice. 

Ett flertal kommuner har ansett att samarbetet mellan kommuner och arbets- och näringsförvaltningen inte har varit tillräckligt resultatrikt. Enligt kommunernas synpunkter har det funnits långsamhet i arbets- och näringsbyråernas kundvägledning och beslutsfattande. På grund av det har kommunerna inte tillräckligt effektivt kunnat hänvisa kunder till arbetsverksamhet i rehabiliteringssyfte och annan service som kommunen tillhandahåller. Kommunens tjänster har inte utnyttjats fullt ut. 

Den starka sidan hos kommunala sysselsättningstjänster anses vara god kännedom om de möjligheter till jobb och aktivering som finns i kommunen, kundorientering samt personlig, individuell och lösningsorienterad service i rätt tid. 

Enligt en enkät till ledarna för sektorsövergripande samservice som främjar sysselsättningen hösten 2016 beaktar arbetskrafts- och företagsservice som köpts inte i tillräcklig grad kundernas servicebehov och behov av stöd eller handledning under servicen. Enligt samserviceledarnas synpunkter har det därför varit svårt för kunderna att till exempel komma in på arbetskraftsutbildning. Enligt kommunernas synpunkter kan service bättre än för närvarande skräddarsys för behoven hos dem som varit arbetslösa länge, om kommunerna deltar i planeringen av upphandlingen av service. 

Arbetsverksamhet i rehabiliteringssyfte 

I en kommunenkät som social- och hälsovårdsministeriet lät göra år 2013 lyfte kommunerna fram sysselsättning på den öppna arbetsmarknaden som det viktigaste målet för arbetsverksamhet i rehabiliteringssyfte och bedömningen av arbets- eller funktionsförmågan som det näst viktigaste målet. Som servicens viktigaste mål betraktades också upprätthållande av funktionsförmågan och erbjudandet av meningsfull verksamhet samt avanceringen till arbets- och näringsbyråns service. Sysselsättningen av kunderna inom arbetsverksamhet i rehabiliteringssyfte försvårades enligt respondenternas uppskattningar oftast av sociala orsaker och problem samt rusmedels- och/eller mentala problem. 

Enligt svaren på enkäten ansåg kommunerna att sysselsättning på den öppna arbetsmarknaden, som i kommunerna ansågs vara det viktigaste målet med servicen, sällan uppnåddes i arbetsverksamheten i rehabiliteringssyfte. Upprätthållandet av funktionsförmågan och erbjudandet av meningsfull aktivitet förverkligades däremot i merparten av kommunerna, på samma sätt som avancering till arbets- och näringsbyråns service samt bedömning av arbets- och funktionsförmågan. 

De vanligaste övergångarna för kunderna i arbetsverksamhet i rehabiliteringssyfte var år 2012 övergång till kund hos basservicen eller övergång till arbetspraktik, arbetslivsträning eller arbetsprövning. I nästan 40 procent av kommunerna var den vanligaste situationen dock att kunderna hade fortsatt i arbetsverksamheten i rehabiliteringssyfte. Motsvarande resultat i fråga om övergångarna observerades också i en utredning (Jarno Karjalainen och Vappu Karjalainen, 2010), där kundernas övergångar efter arbetsverksamhet i rehabiliteringssyfte undersöktes i huvudstadsregionen åren 2008—2009. Enligt resultaten var de vanligaste övergångarna återgång till arbetslös arbetssökande, en ny period av arbetsverksamhet i rehabiliteringssyfte samt övergång till vård, rehabilitering eller annan motsvarande åtgärd. Det förekom minst övergångar till arbetslivet. Enligt utredningen visade resultaten att arbetsverksamhet i rehabiliteringssyfte är en mer socialpolitisk än sysselsättningspolitisk åtgärd. 

Arbetsgruppen som utredde möjligheterna att överföra ansvaret för arbetskraftsservicen för de svårast sysselsatta från staten till kommunerna föreslog också att det görs försök med service som ersätter arbetsverksamhet i rehabiliteringssyfte. Det föreslogs att försöksområdena i stället för arbetsverksamhet i rehabiliteringssyfte inför träning som inkluderas i lagen om offentlig arbetskrafts- och företagsservice och service som främjar delaktigheten som inkluderas i socialvårdslagen. Den nya servicen i form av träning är avsedd speciellt för de svårast sysselsatta i försökets målgrupp, vars arbets- och funktionsförmåga är nedsatt på grund av skada, sjukdom eller sociala skäl och som därför behöver särskilt stöd för att få sysselsättning. Den nya servicen som främjar delaktigheten och som ingår i socialvårdslagen är avsedd för personer som faktiskt är oförmögna att arbeta, som behöver stöd med sin delaktighet och välmåga. Det föreslogs att resurserna för ordnande av arbetsverksamhet i rehabiliteringssyfte i fråga om försökskommunerna överförs som öronmärkta för ordnande av den ovannämnda nya servicen. Det förslogs att lagen om utkomststöd för arbetslösa ändras så att den nya träningen som inkluderas i lagen om offentlig arbetskrafts- och företagsservice räknas som en sysselsättningsfrämjande service. Det föreslogs att serviceinnehållen definieras löst i lagstiftningen, så att definieringen möjliggör utveckling av innehållen i försöksområdena. 

Spetsprojektet Vägar in i arbetslivet för partiellt arbetsföra i regeringsprogrammet för statsminister Sipiläs regering eftersträvar en ändring i partiellt arbetsföras ställning på arbetsmarknaden. Avsikten är att stärka partiellt arbetsföras ställning så att de antingen stannar i arbetslivet eller sysselsätts betydligt bättre än i nuläget. Detta ökar likabehandlingen av partiellt arbetsföra och deras livskvalitet samt minskar statens kostnader. I spetsprojektet ökas också partiellt arbetsföras möjligheter till delaktighet och välfärd. En åtgärd i spetsprojektet är att revidera lagstiftningen om sysselsättningsfrämjande verksamhet, arbetsverksamhet samt arbetsträning som socialvården ordnar. Där ingår också lagen om arbetsverksamhet i rehabiliteringssyfte. I arbetet utnyttjas förslagen av TEAS-arbetsgruppen vid social- och hälsovårdsministeriet och den remissrespons som fåtts om förslagen. Målet är att den nya lagstiftningen ska kunna träda i kraft 1.1.2019. 

3.1  Mål

I propositionen föreslås att de kommuner som deltar i försöket inom sina försöksområden svarar för tillhandahållandet av arbetskrafts- och företagsservice för kundmålgrupperna för försöken. Målet för försöket enligt propositionen är att stödja övergången till landskapsmodellen år 2019 samt att möjliggöra utvecklingen av kundorienterade, sysselsättningsfrämjande tjänster som utnyttjas i de kommande landskapen. Försökens kundorienterade natur och reformen av handlingssätten syftar till bättre verkningsfullhet än i nuläget i främjandet av sysselsättningen och kostnadsbesparingar jämfört med de nuvarande totala kostnader som arbetslösheten föranleder för de offentliga finanserna. 

Försökets samhälleliga mål är att sänka långtidsarbetslösheten och bidra till att höja sysselsättningsgraden till exempel genom att skapa handlingsmodeller med hjälp av vilka kompetensen och yrkesfärdigheterna hos arbetslösa kan förbättras bättre än i nuläget för att motsvara arbetsmarknadens behov. På detta sätt kan även eventuella behov när det gäller efterfrågan bemötas på försöksområdena. Försöket syftar också till att förbättra möjligheterna att komma in på arbetsmarknaden i synnerhet för dem som varit arbetslösa länge och för ungdomar. Försöken syftar till att förbättra tillgången till närservice och personlig service ansikte mot ansikte i försökskommunerna. Ett mål är också att bättre än i nuläget nå även de arbetslösa som helt eller delvis avstått från aktiv jobbsökning. 

Målet med den innehållsmässiga utvecklingen av de sysselsättningsfrämjande tjänsterna är att få veta hurdana tjänster eller servicehelheter som bäst främjar arbetslösas möjligheter till sysselsättning. På detta sätt bidrar försöket till att stödja målet med tillväxtservicereformen att bemöta kundernas olika och individuella behov. De kommande landskapen kan dra nytta av den kunskap som försöket ger vid handen i planeringen av handlingsmodeller och serviceupphandlingar för landskapen. Försöket har som mål att erbjuda de kommuner som deltar i försöket möjlighet att förbereda sig på ändringen i producentstrukturen för de kommande tillväxttjänsterna. 

3.2  Alternativa tillvägagångssätt

Kommuner sökte till försöket med fritt formulerade ansökningar i maj 2016. Många kommuner som sökte till försöket utgick i sin ansökan från att försöket genomförs så att ansvaret för att ordna arbetskrafts- och företagsservice överförs antingen delvis eller i sin helhet på kommunerna. Även i ansökningarna för de områden som valdes till försöket framfördes detta alternativ i första hand. I arbets- och näringsministeriets beslut 23.6.2016 konstaterades att ramvillkoren för försöket innebär att innehållet i de försök som ska inledas inte kan vara en överföring av ansvaret för att ordna offentlig arbetskrafts- och företagsservice från staten till kommunerna. I beredningen av genomförandet av försöket var det viktigt att utreda genom vilka metoder kommunernas möjligheter att främja att arbetslösa får sysselsättning kan förbättras. 

I den fortsatta beredningen hösten 2016, efter beslutet om antagning, blev sättet att genomföra försöken sådant att behörigheten att tillhandahålla arbetskrafts- och företagsservice överförs på de kommuner som deltar i försöket på det sätt som föreslås i denna proposition. I samband med tjänstemannaberedningen av regeringspropositionen framgick också ett alternativt sätt att genomföra ökningen av kommunernas möjligheter att påverka i enlighet med målen för försöket. Det alternativa genomförandesättet skulle inte ha förutsatt sådana ändringar i författningar som föreslås i denna proposition, utan skulle ha kunnat genomföras genom administrativa förfaranden som är lättare än en breddning av behörigheten. 

Alternativet var att genomföra försöket så att kommunen och arbets- och näringsbyrån skulle ha inrättat en gemensam försöksenhet i anslutning till arbets- och näringsbyrån, i stället för en överföring av behörigheten att tillhandahålla service. Enheten skulle kunna ha verkat fysiskt i samma lokal eller så kunde enheten ha genomförts som en virtuell enhet, medan tjänstemännen skulle ha fortsatt att arbeta på sina nuvarande arbetsställen. 

Det skulle kunna ha ansetts att den kommunala personal som deltar i försöket sköter en särskilt definierad serviceuppgift på det sätt som avses i 13 kap. 5 § 2 mom. i lagen om offentlig arbetskrafts- och företagsservice. Det skulle ha gjort det möjligt att utan ändringar av författningar bevilja användarrättigheter till arbets- och näringsbyråns kundinformationssystem för den kommunala personal som deltar i försöket. I och med användarrättigheterna skulle den kommunala personal som deltar i försöket fått se kunduppgifterna för försökets kundmålgrupp för att planera och erbjuda service enligt servicebehovet. De skulle också ha fått göra anteckningar i kunduppgifterna. I den lag som skulle ha gällt detta alternativ skulle det enbart ha föreskrivits om rätten för kommunens personal att utarbeta sysselsättningsplaner för arbets- och näringsbyråns räkning och om försöket med service som ersätter arbetsverksamhet? i rehabiliteringssyfte. Skillnaden jämfört med det alternativ som presenteras i denna proposition skulle ha varit att det formella beslutet om service som en kund erbjuds skulle ha fattas av arbets- och näringsbyrån, utifrån en plan som kommunens tjänsteman utarbetat. 

I den alternativa modellen skulle de kommunbaserade försöken ha kunnat inledas genast och då skulle tiden för försöket ha varit längre. Användarrättigheter som skötselen av serviceuppgiften förutsätter skulle kunna ha skapats i informationssystemet utan dröjsmål och det skulle inte ha behövt göras sådana ändringar i webbtjänster som föranleder kostnader på det sätt som i det alternativ som presenteras i propositionen. 

Utvecklingsförslag som kommuner framfört i ansökningar till försöket 

I ansökningarna lade försöksområdena fram flera förslag om utveckling av den nuvarande servicen. Den största delen av ändringsförslagen om offentlig arbetskrafts- och företagsservice gällde användning av arbetslöshetsförmåner för finansiering av lönesubvention. Även en förlängning av perioden med lönesubvention och en förhöjning av nivån föreslogs. I ansökningarna föreslogs också att tjänster som kommunen producerar på eget initiativ och vissa andra tjänster räknas som sysselsättningsfrämjande service enligt lagen om utkomstskydd för arbetslösa, för att kommunerna bättre än i nuläget skulle kunna påverka kommunens betalningsandel i finansieringen av arbetsmarknadsstöd. I ansökningarna fanns också förslag om basinkomst, om underlättande av anställningen av en första arbetstagare, om utbildningssystemet och om underlättande av inledandet av företagsverksamhet. En stor del av förslagen om utveckling av den offentliga arbetskrafts- och företagsservicen var sådana att man har beslutat genomföra eller pröva dem i hela landet. Av ovan nämnda skäl valdes arbetsverksamhet i rehabiliteringssyfte till en tjänst som utvecklas i försöket. 

Arbetslöshetsförmån som betalas till en person kan åren 2017—2018 i fråga om statligt finansierad förmån användas till lönesubvention och startpeng i hela Finland. Eftersom det inte har reserverats separat finansiering för verkställandet av de regionala försöken och försöket inte får öka statens kostnader, har det ansetts att inga andra ändringar som hänför sig till längden på perioden med lönesubvention, subventionsnivån eller förutsättningarna för beviljande kan göras. Förslag som skulle ökat statens kostnader var till exempel en förlängning av perioden med lönesubvention från nuvarande, en förhöjning av subventionsnivån och slopande av bedömningen av den arbetslöses kompetens vid beviljandet av lönesubvention. På grund av anslagsskäl ansågs det inte heller möjligt att införa nya sysselsättningsfrämjande tjänster som ändrar statens och kommunens betalningsandel i finansieringen av arbetsmarknadsstödet. 

Försöket med basinkomst genomförs åren 2017—2018 på riksomfattande nivå, så att 2 000 sådana personer i åldern 25—58 år till vilka Folkpensionsanstaltens grunddagpenning eller arbetsmarknadsstöd betalades i november 2016 och som valts genom slumpmässigt urval deltar i försöket. Det valda genomförandet av försöket med basinkomst möjliggör inte riktande av försöket med basinkomst till hela målgruppen för de regionala försöken. I målgrupperna för de regionala försöken kan dock ingå personer som är med i försöket med basinkomst. 

Undervisning- och kulturministeriet bereder en reform av yrkesutbildning på andra stadiet. Därför ansågs det inte ändamålsenligt att genomföra separata utbildningsförsök i de regionala försöken. Kommunerna har i försöken möjlighet att delta i planeringen och utvecklingen av anskaffningen av utbildning som erbjuds i form av arbetskraftsutbildning. 

En del av de saker som i ansökningarna föreslogs ingå i försöken var sådana att de inte kunde beaktas med tanke på de för försöket uppsatta målen. Ett sådant förslag var till exempel att försökskommunerna befrias från finansieringsandelen för arbetsmarknadsstöd under tiden för försöket. Genomförandet skulle ha överfört finansieringen av arbetsmarknadsstödet vid arbetslöshet i sin helhet till staten, vilket inte skulle ha minskat de totala kostnader som arbetslösheten föranleder för de offentliga finanserna. 

Givande av arbetskraftspolitiska utlåtanden 

Vid arbets- och näringsbyråerna ingår i kundprocessen också givande av arbetskraftspolitiska utlåtanden till betalarna av arbetslöshetsförmåner. I beredningen av försöket diskuterades alternativet att kommunen ger ett arbetskraftspolitiskt utlåtande till betalaren av arbetslöshetsförmån under tiden för sysselsättningsfrämjande service samt om kundens rätt till frivillig utbildning som stöds med arbetslöshetsförmån samt om därmed sammanhängande förmåner och ersättningar. Överföringen av givandet av arbetskraftspolitiska utlåtanden på kommunerna skulle ha förutsatt ändringar i arbets- och näringsbyråns kundinformationssystem samt i fråga om besluten om förmåner i Folkpensionsanstaltens och arbetslöshetskassornas beslutstexter. Kostnaderna för ändringarna bedömdes vara stora. Eftersom arbets- och näringsministeriet samtidigt har inlett en beredning av en eventuell överföring av utkomstskyddsuppgifter från arbets- och näringsförvaltningen till Folkpensionsanstalten och arbetslöshetskassorna vid ingången av 2018, ansågs det inte vara ändamålsenligt med en kortvarig ändring vars kostnader var höga. Därmed kvarstår ansvaret för givandet av arbetskraftspolitiska utlåtanden hos arbets- och näringsbyrån i försöksområdena. 

Behandling av kunduppgifter och ändringar i informationssystemet 

I beredingen behandlades två modeller för hantering av kunduppgifter: 1) användarrättigheter som begränsats genom bestämmelser och tekniskt i informationssystemet eller 2) användarrättigheter som endast begränsats genom bestämmelser. 

En teknisk begränsning av användarrättigheterna kan verifiera skyddet för personuppgifter, vilket också är förenligt med Europeiska unionens allmänna dataskyddsförordning. Tekniskt begränsade användarrättigheter medför kostnader för arbets- och näringsförvaltningen, beroende på skyddsnivå. 

I det tekniskt begränsade alternativet fastställs för varje försöksområde en egen enhet (försöksbyrå) i informationssystemet. För enheten fastställs en enhetskod för statistikföring, utbetalningar och uppföljning. De kunder som hör till målgruppen för försöket överförs manuellt från arbets- och näringsbyrån till försöksbyrån. För behandlingen av kunduppgifter fastställs i informationssystemet användarrättigheter som begränsar användarrättigheterna för tjänstemannen i försöket. Tjänstemannen beviljas användarrättigheter avvikande från de nuvarande användarrättigheterna för sakkunniga vid arbets- och näringsbyråns, så att användarrättigheterna endast sträcker sig till de kunder som överförts till försöksbyrån. Det är fråga om en ny användarrättighet jämfört med de nuvarande användarrättigheterna till informationssystemet. 

Begränsningen av uppgifterna om enskilda kunder på det föreslagna sättet eliminerar inte helt att uppgifter om andra arbetssökande är synliga för tjänstemän som är verksamma i försöket. Uppgifter om andra arbetssökande kan exempelvis vara fogade till uppgifterna om arbetsgivare, jobb eller placeringsmöjligheter eller uppgifterna om arbetskraftsutbildning. Tjänstemannen skulle med stöd av bestämmelser om behandling av uppgifter ha rätt att titta på eller behandla dessa uppgifter endast om det behövs för att ordna kundservice eller för att utreda eller avgöra ett anhängigt ärende. En uppgift som hänför sig till ordnande av kundservice kan vara till exempel presentation av arbetssökande för arbetsgivare. 

Om användarrättigheterna för en tjänsteman som verkar i försöket till alla delar begränsas endast till behandling av kunduppgifter om arbetslösa som deltar i försöket, förutsätter detta att ett helt parallellt kundinformationssystem skapas för försöket. Det är dock inte möjligt att skapa ett parallellt kundinformationssystem på grund av orsaker som hänför sig till tidtabell och kostnader. Kostnaderna för ett parallellt informationssystem har uppskattats uppgå till 2—3 miljoner euro. 

I det alternativ som endast begränsats genom bestämmelser fastställs för varje försöksområde en egen enhet (försöksbyrå) i informationssystemet. För enheten fastställs en enhetskod för statistikföring, utbetalningar och uppföljning samt ett eget lösenord för kundsökningar. Ansvaret för kunderna överförs manuellt till kommunen från arbets- och näringsbyrån, på samma sätt som i det tekniskt begränsade alternativet. För tjänstemannen i försöksområdet beviljas motsvarande användarrättigheter som för tjänstemän som sköter motsvarande uppgifter vid arbets- och näringsbyrån. Kunduppgifterna söks med personbeteckning i informationssystemet. Dessutom kan tjänstemannen i försöksområdet med sitt egen lösenord göra kundsökningar om personer som omfattas av försöket, när tjänstemannen inte har tillgång till personbeteckning. En sådan sökfunktion behövs till exempel när det söks kandidater för ett ledigt jobb eller för en placeringsmöjlighet. 

I detta alternativ får tjänstemannen dessutom med informationssystemets andra sökfunktioner tillträde till förutom de kunder som överförts till försöket också till alla arbetssökaruppgifter som införts i systemet samt jobb, placeringsmöjligheter och uppgifter om arbetssökande i samband med arbetskraftsutbildningar. 

En definiering av användarrättigheter som begränsats endast genom bestämmelser kräver inte stora ändringar i informationssystemet. Ändringen är också snabb att genomföra och förmånlig till kostnaderna. Eftersom ändamålet för användningen av personuppgifter i försöket enligt denna regeringsproposition begränsas till bara en viss målgrupp, ansågs en teknisk begränsning av användarrättigheterna motiverad med tanke på skyddet för personuppgifter. 

I beredningen diskuterades också ett alternativ där en kommun som deltar i försöket får användarrättigheter till ESF-anslag i kundinformationssystemet. Uppbyggandet av användarrättigheter skulle ha förutsatt mer omfattande ändringar i informationssystemet än de ändringar som behövs för behandlingen av kunduppgifter. Detta skulle också ha medfört extra kostnader. Eftersom det skulle ha varit möjligt att binda anslag uppskattningsvis fram till juli 2018, bedömdes det att en ändring av användarrättigheterna inte var kostnadseffektiv på grund av den korta genomförandetiden när det gäller ESF-anslag. 

3.3  De viktigaste förslagen

Målet för de kommunbaserade försöken är att utveckla den sysselsättningsfrämjande service som erbjuds arbetslösa och sätten att producera servicen. Försöken ska genomföras genom att kommunernas behörighet att tillhandahålla offentlig arbetskrafts- och företagsservice utvidgas. Under försöket utvecklas sådana servicekombinationer och handlingsmodeller i serviceutbudet som kan utnyttjas i landskapsmodellen. 

I försöket stöds och följs sysselsättningsprocessen för arbetslösa som hör till målgrupperna intensivare än i nuläget med målet att uppmuntra arbetslösa att söka sig till arbete och utbildning. De arbetslösa i målgruppen för försöket behöver service av olika slag och får i försöket social- och hälsovårdsservice samt offentlig arbetskraftsservice på ett ställe med målet att smidiggöra serviceprocessen och kombinera olika serviceformer till ändamålsenliga helheter. 

De erfarenheter som under försöket fås om servicekedjornas smidighet och eventuella utvecklingsbehov utnyttjas i planeringen av genomförandet av landskapsmodellen. 

Försöksområden  

De kommunbaserade försöksområdena och de ingående kommunerna är  

- Björneborgs och Raumo kommuner i Satakunta  

- Nådendals, , Pemars, Reso och Åbo kommuner i Egentliga Finland  

- Kangasala, Lempäälä, Nokia, Orivesi, Birkala, Punkalaiduns, Sastamala, Tammerfors, Vesilahti och Ylöjärvi kommuner i Birkaland 

- Kuopio, Siilinjärvi och Tuusniemi kommuner i Norra Savolax 

- Kemi, Kemijärvi, Rovaniemi, Sodankylä och Torneå kommuner i Lappland 

Sådan arbetslivsprövning som föreslås i propositionen genomförs inom följande försöksområden: 

- Försökskommunerna i Norra Savolax (Kuopio, Siilinjärvi och Tuusniemi) 

- Försökskommunerna i Satakunta (Raumo och Björneborg)  

I de landskapsvisa försöksområdena görs inte försök med arbetslivsprövning. 

Ansvar för kundprocessen 

I de kommunbaserade försöken svarar kommunen för serviceprocessen och tillhandahållandet av offentlig arbetskrafts- och företagsservice för kundmålgruppen för försöket. Inom försöksområdena tillämpas lagen om sektorsövergripande samservice som främjar sysselsättningen, lagen om arbetsverksamhet i rehabiliteringssyfte och lagen om främjande av integration på ett avvikande sätt, så att arbets- och näringsbyrån för målgruppens del inte deltar i utarbetandet av de planer som definieras i lagarna och erbjudandet av service som överenskommits i planerna. Utvidgningen av behörigheten erbjuder kommunerna en möjlighet att på ett helhetsbetonat sätt sätta sig in i utvecklingen av servicen för den valda målgruppen och att förbereda sig på bolagisering som krävs för potentiella producenter av tillväxttjänster i landskapsmodellen. 

Ansvaret för kundprocessen innebär att kommunen har hand om intervjuerna med arbetssökande, bedömningen av servicebehovet samt utarbetandet av sysselsättningsplanerna. Kommunen ska också svara för hänvisningen av arbetssökande som hänvisats att bli kunder hos kommunen till offentlig arbetskrafts- och företagsservice enligt servicebehovet eller annan service enligt behovet, bevilja lönesubvention till arbetsgivare som anställer kommunens kunder samt ingå avtal om ordnande av arbetsprövning. 

Arbets- och näringsministeriet fördelar sysselsättningsanslaget till närings-, trafik- och miljöcentralerna och centralerna anvisar anslag till arbets- och näringsbyråerna och kommunerna inom försöksområdena. De kommuner som deltar i försöket kan inom försöket använda sysselsättningsanslag för arbete med lönesubvention och startpeng samt stöd och ersättningar enligt lagen om offentlig arbetskraft- och företagsservice. 

Arbetslösa som hör till målgrupperna för försöksområdena kan också hänvisas till projekt som genomförs med finansiering från Europeiska socialfonden (ESF). I försöksområdena pågår redan projekt som medfinansieras via Europeiska socialfonden. Inom ramen för tillgängliga anslag och genomförandetiden för strukturfondsperioden kan också nya projekt inledas. Projektplanerna för redan pågående ESF-projekt bör inom försöksområdena ses över och vid behov ändras så att de möjliggör beaktande av målgruppen för försöken. Eventuella nya projekt kan i regel planeras för försökets målgrupper. 

Under försöket administreras Europeiska socialfondens anslag på det nuvarande genomförandesättet och behörigheten för beslut om anslag överförs inte till försökskommunerna. Kommuner som deltar i försöket har således inte rätt att använda ESF-anslag till exempel som en utgiftsreservation i beslut om lönesubvention, utan beslutet fattas av arbets- och näringsbyrån för en enskild kund inom försöket som kommunen anvisat. 

Utvidgningen av kommunens behörighet i tillhandahållandet av arbetskrafts- och företagsservice ökar kommunens möjligheter att påverka erbjudandet av service åt de arbetslösa av vilkas arbetsmarknadsstöd vid arbetslöshet kommunerna betalar en del. Under försöket har kommunerna fortfarande ansvar för att ordna social- och hälsovårdstjänster. Då ansvarar försökskommunerna för tillhandahållandet av både social- och hälsovårdsservice och offentlig arbetskraftsservice för arbetslösa. Kommunerna har då bättre möjligheter än i nuläget att bidra till att främja möjligheter till sysselsättning hos de arbetslösa arbetssökande som hör till målgruppen genom att bygga upp helhetsbetonade servicestigar enligt kundernas behov. 

Utvidgningen av behörigheten möjliggör också användning av arbets- och näringsbyråns kundinformationssystem i fråga om de kunder som hör till målgruppen för försöket. I nästan alla ansökningar till försöket ansågs det vara en central utgångspunkt för att försöket lyckas och målen uppnås att information om de arbetslösa i regionen fås bättre än i nuläget. 

I ansvaret för serviceprocessen för arbetslösa ingår beslutsfattande som har samband med utövning av offentlig makt. Kommunerna kan med stöd av kommunallagen (410/2015) samarbeta på olika sätt vid utövande av offentlig makt. Enligt 49 § i kommunallagen kan formen för offentligrättsligt samarbete mellan kommuner vara ett gemensamt organ (så kallad modell med ansvarig kommun), en gemensam tjänst, ett avtal om skötsel av en myndighetsuppgift och en samkommun. Kommunerna kan dessutom samarbeta i privaträttslig form. En lagstadgad uppgift och den därmed sammanhängande beslutanderätten kan dock inte skötas i privaträttslig form tillsammans med en annan kommun. Om syftet med ett avtal är att delegera uppgifter som inbegriper utövande av offentlig makt till en annan kommun, är ett privaträttsligt avtal inte möjligt. Om kommuner som medverkar i försöket vill bedriva samarbete i beslutsfattande som hänför sig till uppgifter som avses i denna lag, är samarbetsformen antingen ett avtal om skötsel av en myndighetsuppgift eller ett gemensamt organ, dvs. den så kallade modellen med ansvarig kommun. 

En kommun kan med stöd av sin allmänna behörighet erbjuda även andra sådana tjänster enligt kundernas servicebehov som främjar kundernas kompetens och sysselsättning eller företagsverksamhet och företagande samt skapar förutsättningar för utveckling av innovationer. Dessa tjänster som hör till kommunens allmänna behörighet erbjuds dock inte i form av offentlig arbetskraftsservice. 

Kundmålgrupperna för försöket 

De kommunbaserade försöken riktas till vissa målgrupper av enskilda kunder. De målgrupper som föreslås i denna proposition baserar sig på försöksområdenas egna synpunkter på den målgrupp vars service kommunen ska utveckla för att bäst förbereda kommunen på att producera service i landskapsmodellen. 

Inom Lapplands försöksområde ansvarar kommunen för tillhandahållandet av service för dem som varit arbetslösa arbetssökande utan avbrott i minst 12 månader. När arbetslöshetsperioden på tolv månader beräknas, räknas tid i sådan sysselsättningsfrämjande service som avses i 1 kap. 3 § 1 mom. 15 punkten i lagen om utkomstskydd för arbetslösa inte som arbetslöshetstid. Målgruppens storlek är cirka 30 procent av de arbetslösa inom försöksområdet. 

Inom Birkalands försöksområde ansvarar kommunen för tillhandahållandet av service för de arbetslösa arbetssökande som inte har rätt till inkomstrelaterad dagpenning för löntagare eller företagare. Målgruppens storlek är cirka 60 procent av de arbetslösa inom försöksområdet. 

Inom Egentliga Finlands försöksområde hör till målgruppen arbetslösa arbetssökande som är yngre än 25 år samt oberoende av ålder alla som varit arbetslösa arbetssökande utan avbrott i minst 12 månader. Målgruppens storlek är cirka 45 procent av de arbetslösa inom försöksområdet. 

Inom Norra Savolax försöksområde hör till målgruppen sådana arbetslösa arbetssökande som varit arbetslösa arbetssökande utan avbrott i minst 12 månader som inte har deltagit i sysselsättningsfrämjande service under den tiden. Dessutom hör till målgruppen de arbetslösa som omfattas av tillämpningsområdet för lagen om sektorsövergripande samservice som främjar sysselsättningen. Ovan avsedda personer är de arbetslösa som fått arbetsmarknadsstöd för 300 dagar, fyllt 25 år, som varit arbetslösa utan avbrott i 12 månader och de personer under 25 år som varit arbetslösa arbetssökande i sex månader utan avbrott. Dessutom förutsätts att personen bedöms ha behov av sektorsövergripande samservice. Målgruppens storlek är ungefär en tredjedel av de arbetslösa inom försöksområdet. 

Inom Satakunta försöksområde hör till målgruppen arbetslösa arbetssökande som fått arbetsmarknadsstöd på grundval av arbetslöshet för minst 200 dagar samt personer under 25 år som utan avbrott varit arbetslösa arbetssökande i minst sex månader. Målgruppens storlek är cirka 30 procent av de arbetslösa inom försöksområdet. 

I alla kommunbaserade försök är målgruppen dynamisk, vilket innebär att nya kunder överförs till kommunerna under hela försöket, i och med att kriterierna för målgruppen uppfylls. 

I utgångsläget baserar sig målgruppens storlek på uppgifter om arbetslösa som fås från arbets- och näringsförvaltningens kundinformationssystem och från arbets- och näringsministeriets arbetsförmedlingsstatistik. Det är fråga om en uppskattning, eftersom de som hör till målgruppen inte i alla försöksområden kan plockas direkt från kundinformationssystemet eller arbetsförmedlingsstatistiken, på grund av sättet att definiera målgruppen för försöket. Den ovan presenterade kundvolymen för målgruppen baserar sig på en för arbets- och näringsbyrån i regionen och kommunerna i försöksområdet gemensam syn på utgångsläget. 

Utveckling av service – Arbetslivsprövning 

Ett mål för försöket är att utveckla den sysselsättningsfrämjande servicen för arbetslösa och handlingsmodellerna i samband med serviceproduktionen. I propositionen föreslås det att arbetsverksamhet i rehabiliteringssyfte ersätts med arbetslivsprövning som utvecklar arbetslivsfärdigheterna i vissa kommunbaserade försöksområden. Arbetslivsprövning ordnas i försöksområdena för alla de arbetslösa som omfattas av lagen om arbetsverksamhet i rehabiliteringssyfte. Målgruppen för arbetslivsprövning är således inom vissa försöksområden mer omfattande än den egentliga kundmålgrupp för försöket som definierats i den föreslagna lagen. 

Syftet med arbetslivsprövning är att testa en serviceform som även lämpar sig för de arbetslösa som i nuläget står utanför den offentliga arbetskraftsservicen på grund av sociala eller hälsorelaterade problem. Avsikten är att den arbetslösa personen under arbetslivsprövningen får sådana arbetslivsfärdigheter som personen behöver och yrkesmässigt stöd och vägledning som stöder arbetsförmågan. Detta kan vara till exempel stöd som en arbetstränare ger. Avsikten är också att skaffa såvitt möjligt erfarenheter om hur väl arbetslivsprövning kan kombineras med annan service som den arbetslösa personen behöver, såsom rehabilitering och/eller social- och hälsovårdens tjänster. Arbetslivsprövning kan ordnas samtidigt med till exempel mentalvårds- och/eller missbrukarrehabilitering. Det är också möjligt att tillhandahålla social rehabilitering.  

Avvikande från arbetsverksamhet i rehabiliteringssyfte får arbetslivsprövning ordnas även i företag. Målet är att underlätta kundernas avancering mot den öppna arbetsmarknaden genom att öka arbetslösas arbetslivsfärdigheter och arbetsförmåga i äkta arbetsmiljö, i stället för verkstäder och andra separata träningscentra. 

På arbetslivsprövning tillämpas vad som i lagen om offentlig arbetskrafts- och företagsservice föreskrivs om begränsningar i fråga om arbetsprövning, rättslig ställning för deltagare i service samt ansvaret för arbetarskyddet och dataskyddet hos den som ordnar arbetsprövningsplatsen samt om avbrytande av arbetsprövning. Till denna del är arbetslivsprövningen noggrannare reglerad än arbetsverksamheten i rehabiliteringssyfte, där förutsättningarna för ordnande är ganska lösa. Detta förbättrar rättsskyddet för kunder som inte står i anställningsförhållande och deltar i service och skapar klarhet i förhållandet mellan service utan anställningsförhållande och arbete i arbetsavtals- eller tjänsteförhållande. 

Aktiveringsplanering 

I propositionen föreslås det att en kommun som är med i försöket utarbetar en aktiveringsplan tillsammans med sådana arbetslösa som hör till målgruppen för försöket och som uppfyller aktiveringsvillkoret. Om den arbetslösa personens servicebehov bedöms vara arbetsverksamhet i rehabiliteringssyfte enligt lagen om arbetsverksamhet i rehabiliteringssyfte, erbjuds personen enligt sitt servicebehov arbetslivsprövning eller social rehabilitering inom de försöksområden som testar dessa serviceformer som ersätter arbetsverksamhet i rehabiliteringssyfte. 

I kommunerna inom försöksområdena bor också arbetslösa som inte hör till målgruppen för försöket, men uppfyller aktiveringsvillkoret. För dessa arbetslösa utarbetas en aktiveringsplan, på motsvarande sätt som i nuläget, mellan arbets- och näringsbyrån, kommunen och den arbetslösa personen. Kommunen kan inte utarbeta en aktiveringsplan utan arbets- och näringsbyrån tillsammans med de arbetslösa som inte hör till försökets målgrupp. 

Om servicen enligt den arbetslösa personens servicebehov bedöms vara arbetsverksamhet i rehabiliteringssyfte enligt lagen om arbetsverksamhet i rehabiliteringssyfte, erbjuds personen utifrån servicebehovet arbetslivsprövning. 

Genomförandet av försöket 

Genomförandet av de regionala försöken inleds stegvis under 2017. Försöket inleddes redan vid ingången av 2017, till den del som inledandet inte förutsatte författningsändringar. När det gäller överföring av behörighet att tillhandahålla service samt arbetslivsprövning inleds försöket när den föreslagna lagen trätt i kraft. 

I de kommunbaserade försöken har aktörerna inom försöksområdena inlett förberedelserna för genomförandet av försöket. Till beredningen hör bland annat personal- och lokalarrangemang samt planering och inledande av kundvägledning och kundkommunikation. Avsikten är att med anledning av försöken göra de ändringar som behövs i arbets- och näringsförvaltningens webbsidor, blanketter och broschyrer. 

Allokeringen av personalresurser för försöket påverkas i de kommunbaserade försöken tidtabellen för samarbetsförfarandet för uppgiftsändringar för personal vid arbets- och näringsbyråerna. Avsikten är att under ledning av närings-, trafik- och miljöcentralernas samt arbets- och näringsbyråernas utvecklings- och förvaltningscenter (UF-centret) våren 2017 föra förhandlingar enligt samarbetslagen om eventuella personalöverföringar och omorganisering av uppgifter vid arbets- och näringsbyråerna i försöksområdena. Avsikten är att kartläggningen av resurser och personalplaneringen görs tillsammans med försökskommunerna. 

UF-centret ansvarar också för planeringen och genomförandet av ändringar som görs i arbets- och näringsförvaltningens kundinformationssystem, blanketter som ges till kunder och motsvarande. Förberedelserna för genomförandet av ändringarna i enlighet med den föreslagna lagen inleddes mot slutet av 2016. 

Till stöd för genomförandet av alla försöksprojekt inleddes i april 2017 en av statsrådets kansli finansierad utvärderings- och verksamhetsundersökning (s.k. TEAS-undersökning) som pågår till slutet av november 2018. Undersökningen genomförs genom metoden utvecklande handledning, vilket ger projekten stöd och möjliggör att resultat från åtgärderna i försöket är tillgängliga redan under försöket. Avsikten är att genom utvärderingsundersökningen identifiera sådana handlingsmodeller, tjänster och genomförandesätt i försöken som kan utnyttjas i landskapsmodellen. Avsikten är att bilda en forskningsbaserad syn på vilka av de testade handlingsmodellerna det är motiverat att införa i mer omfattande bruk år 2019. Till genomförare av undersökningen valdes ett konsortium där Demos Helsinki (Demos ry), MDI och Common Dialogues (Nommoc Seugolaid osk) ingår.  

Ändringar som behövs i informationssystemen 

Uppgiften om att en person är arbetssökande är en sekretessbelagd uppgift enligt lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet. Bestämmelser om uppgifter som registreras i arbets- och näringsbyråns kundinformationssystem, behandling av uppgifter och utbyte av information finns i lagen om offentlig arbetskrafts- och företagsservice. 

Den nuvarande användarhanteringen av arbets- och näringsförvaltningens kundinformationssystem baserar sig på främjande av arbetssökandenas regionala rörlighet, varför sakkunniga vid arbets- och näringsbyrån har tillträde till uppgifterna om alla arbetssökande som finns i informationssystemet. För informationssystemet har inte definierats sådan användarrättighet som kan avgränsa rätten för den som utför kundservice inom arbets- och näringsförvaltningen till exempel bara till vissa kundgrupper. 

För dem som arbetar inom de kommunbaserade regionala försöken med arbetskrafts- och företagsservice uppkommer i och med erbjudandet av arbetskrafts- och företagsservice ändamålsbaserad förbindelse till kunduppgifterna för målgruppen för försöksområdet. Eftersom ansvaret för serviceprocessen för de kunder som hör till målgruppen för försöket överförs på försökskommunerna, måste det i kundinformationssystemet göras sådana ändringar som gör det möjligt för kommunen att behandla kunduppgifter för målgruppen samt att vara beslutsfattare i ärenden som gäller kunder som hör till försökets kundmålgrupp, på det sätt som föreslås i propositionen. 

4.1  Ekonomiska konsekvenser

För försöket har inte anvisats något separat anslag i regeringsprogrammet eller i beslutet om finansiering av regeringens spetsprojekt, så försöket genomförs genom att omallokera befintliga personalresurser och sysselsättningsanslag. 

I regeringens proposition med förslag till budget för 2017 (RP 134/2016 rd) konstateras i motiven till moment 51 under arbets- och näringsministeriets huvudtitel att anslag som reserverats för offentlig arbetskrafts- och företagsservice får användas till regionala försök inom arbetskrafts- och företagsservice. Anslaget kan användas till sådan offentlig arbetskrafts- och företagsservice i enlighet med detta lagförslag som erbjuds dem som är kunder hos den aktuella kommunen. Anslaget kan inte användas till kostnader för informationssystem eller till exempel hyror för lokaler eller utrustning. 

Genom försöket eftersträvas en kostandsbesparing i de totala kostnader som arbetslösheten föranleder för den offentliga ekonomin (kommunerna och staten). Uppnåendet av målen samt lämpligheten och utnyttjandet av sådana handlingsmodeller i försöken som medför kostnadsbesparingar testas i ett separat forskningsprojekt (statsrådets TEAS-undersökning). Genom undersökningen klarläggs bland annat vilka av de testade tjänsterna har minskat eller kan minska totalkostnaderna och hurdana utvecklingsbehov i fråga om kostnadsuppföljning och uppföljningsindikatorer som framgår vid genomförandet av försöket. Det kan antas att de totala kostnader som arbetslösheten föranleder för den offentliga ekonomin minskas markant förs när arbetslösa personer sysselsätts på den öppna arbetsmarknaden. Sysselsättningsprocessen kan vara långvarig för försökets målgrupp. Eftersom genomförandetiden för försöken är kort, blir bedömningen av försökets kostnadseffekter begränsad, eftersom till exempel sysselsättningseffekterna och andra långvariga effekter inte hinner bedömas inom ramen för försöket. 

Genomförandet av försöket på det föreslagna sättet kräver ändringar i kundinformationssystemet och webbtjänsterna, vilket medför kostnader för arbets- och näringsförvaltningen. Ändringarna är nödvändiga för att kommunerna ska kunna använda den delegerade behörigheten på det sätt som föreslås i propositionen. Genom ändringar i informationssystemen möjliggörs bland annat för de i försöket medverkande kommunerna behandling av kunduppgifter och fattande av myndighetsbeslut i fråga om dem som hör till försökets kundmålgrupp. Ändringar görs också i de beslut som införs i och skrivs ut via kundinformationssystemet samt till vissa delar i webbtjänsterna. 

Det uppskattas att kostnaderna för ändringarna i informationssystemet sammanlagt uppgår till cirka 350 000–610 000 euro, beroende på omfattningen av de ändringar som görs. Beloppet består av genomförandet av begränsade användarrättigheter till kundinformationssystemet (cirka 200 000 euro), ändringar som görs i beslutsutskrifterna och webbtjänsterna (cirka 100 000—350 000 euro beroende på ändringarnas omfattning). 

För kommunerna föranleder försöket kostnader för införandet av kundinformationssystemet i samband med tillhandahållandet av offentlig arbetskrafts- och företagsservice och arbetsstationer samt eventuella nya arbetslokaler. Det uppskattas att de tekniska kostnaderna för införandet och användningen sammanlagt uppgår till cirka 280 000 euro under hela försöket. Användningen av kundinformationssystemet medför för varje ny arbetsstation kostnader på cirka 100 euro i månaden, dvs. cirka 1 200 euro per år. Dessutom föranleder installeringen av datanät kostnader för antingen kommunerna eller staten, beroende på vid hur många nya verksamhetsställen utanför arbets- och näringsbyråerna kundinformationssystemet används. Om det till exempel inrättas 50 nya verksamhetsställen, uppgår kostnaderna för datanätet till cirka 100 000 euro.  

Sammanlagt kan kostnaderna för ändringar i informationssystemet och utvidgningen av dess användning uppgå till 800 000–1 miljoner euro. Eftersom det inte ännu finns exakt information om de nya personer som använder informationssystemet eller om nya fasta verksamhetsställen, har de totala kostnaderna för arbetsstationer och datanätet inte kunnat bedömas på ett mer exakt sätt. När det gäller personer som förflyttas från arbets- och näringsbyråerna, uppskattas att det inte föranleds nya kostnader för arbetsstationer eller licenser. Avsikten är att de kostnader som ändringar i informationssystemet föranleder för staten täcks med anslag för arbets- och näringsbyråernas omkostnader. 

Med undantag för eventuella kostnader för informationssystem och lokaler har propositionen inga direkta konsekvenser som ökar utgifterna för de kommuner som deltar i försöket. I försöket tillhandahålls offentlig arbetskrafts- och företagsservice inom ramen för de sysselsättningsanslag som anvisats i statsbudgeten. Eftersom sysselsättningsanslag överförs till kommunerna för erbjudande av service åt arbetssökande som de delegeras ansvar för, ökar överföringen av behörighet inte kommunernas kostnader för tillhandahållande av arbetskrafts- och företagsservice. 

Propositionen medför inte skyldighet att anställa ny personal för de kommuner som deltar i försöket. Om kommunen allokerar anställda som redan utför uppgifter som hänför sig till skötsel av sysselsättning till kundservicen, medför försöket inte extra kostnader för kommunen. Om kommuner som medverkar i försöket emellertid anställer personal för tillhandahållandet av offentlig arbetskrafts- och företagsservice, kan detta medföra extra kostnader för de kommunerna. 

Kommunerna kan utöver lönesubvention bevilja arbetsgivare s.k. kommuntillägg, dvs. kommunal finansiering för lönekostnaderna, för kostnaderna för anställande av arbetslösa som hör till kundmålgruppen. Det är möjligt att användningen av kommuntillägg ökar i och med försöket och detta ökar i viss grad kommunernas kostnader. Användningen av kommuntillägg kan öka, om kommunen beviljar lönesubvention till fler arbetsgivare än i nuläget och dessutom vill stödja arbetsgivarna med kommuntillägg. Användningen av kommuntillägg står i förhållande till besluten om lönesubvention och en eventuell ökad användning av kommuntillägg och kostnaderna för det beror således inte direkt på denna proposition. 

Erbjudandet av sysselsättningsfrämjande service för dem som varit arbetslösa en längre tid och som får arbetsmarknadsstöd påverkar fördelningen av finansieringen av arbetsmarknadsstöd på grundval av arbetslöshet mellan kommunen och staten. Om en person som fått arbetsmarknadsstöd på grundval av arbetslöshet i minst 300 dagar deltar i sysselsättningsfrämjande service, betalar staten arbetsmarknadsstödet under tiden för servicen och kommunen befrias från sin betalningsandel. Med tanke på kostnaderna för den offentliga ekonomin uppstår ingen besparing ännu, utan besparingen uppstår när den person som varit arbetslös i minst 300 dagar får arbete på den öppna marknaden eller inleder studier på heltid. Om försörjningen under studierna tryggas med arbetslöshetsförmån, uppstår inga besparingar för den offentliga ekonomin. Bedömt som en helhet kan det dock konstateras att om sysselsättningsfrämjande service erbjuds i rätt tid och enligt den arbetslösa personens servicebehov, kan servicen på längre sikt förväntas främja personens sysselsättning och på så sätt minska de totala kostnader som arbetslösheten föranleder för den offentliga ekonomin. 

4.2  Konsekvenser för myndigheterna

Konsekvenser för kommunens och arbets- och näringsbyråns uppgifter 

I försöket överförs ansvaret för serviceprocessen och tillhandahållandet av offentlig arbetskrafts- och företagsservice för dem som hör till försökets kundmålgrupp på kommunerna. Det är fråga om en ny uppgift för de kommuner som deltar i försöket. Försökskommunerna har i regel meddelat att de vill pröva skötseln av denna nya uppgift och då är det fråga om en frivillig utökning av försökskommunernas uppgifter. 

Uppgifterna för kommunal personal utökas inte nödvändigtvis i och med försöket, eftersom det är sannolikt att personal från arbets- och näringsbyrån förflyttas för att sköta offentlig arbetskrafts- och företagsservice. Det är dock sannolikt att kommunerna anvisar personal som för närvarande sköter uppgifter inom skötseln av sysselsättningen att också sköta uppgifter enligt den föreslagna lagen. Utifrån en enkät som gjordes hösten 2015 uppgår personalresursen för skötseln av sysselsättning i de kommuner som deltar i de kommunbaserade försöken sammanlagt till cirka 650 personer. Volymen av personal som kommunen anvisar till försöket preciseras, när antalet anställda som förflyttas från arbets- och näringsbyrån preciseras. 

Försöket minskar antalet arbetssökande kunder hos arbets- och näringsbyrån och samtidigt arbets- och näringsbyråns uppgifter inom försöksområdena. En del av personalen vid arbets- och näringsbyrån förflyttas dock sannolikt att sköta uppgifter i samband med tillhandahållande av offentlig arbetskrafts- och företagsservice under kommunens arbetsledning. Uppgifter som hänför sig till utkomstskydd för arbetslösa för målgruppen och en del av uppgifterna i samband med offentlig arbetskrafts- och företagsservice kvarstår dock hos arbets- och näringsbyråerna. Således utökas inte arbets- och näringsbyråernas personalresurs i byråns övriga uppgifter. Anskaffningarna inom offentlig arbetskrafts- och företagsservice kvarstår hos närings-, trafik- och miljöcentralerna och utbetalningen av stöd och återkravsprövningen hos UF-centret. Då har de föreslagna försöken inte konsekvenser för de nämnda myndigheternas uppgifter. 

Behovet av myndighetssamarbete minskar inom försöksområdena, när arbets- och näringsbyrån inte deltar i verkställigheten av lagen om sektorsövergripande samservice som främjar sysselsättningen, lagen om arbetsverksamhet i rehabiliteringssyfte och lagen om främjande av integration i fråga om de personer som hör till kundmålgruppen för försöket. Om den personalresurs hos arbets- och näringsbyrån som frigörs från samarbetsuppgifter riktas till annan kundservice vid arbets- och näringsbyrån och kommunen ensam ansvarar för sådan kundservice som tidigare utfördes i samarbete, ökar arbets- och näringsbyråns personalresurs för kundservicen. Om den personalresurs hos arbets- och näringsbyrån som frigörs från myndighetssamarbetet övergår till arbete under kommunens arbetsledning inom försöket, ökar personalresursen för försöket något. 

Konsekvenser för arbets- och näringsbyråns personal 

Försöket medför ändringar i byråpersonalens uppgifter inom Egentliga Finlands, Satakunta, Birkalands, Norra Savolax och Lapplands arbets- och näringsbyråer. 

Ansvaret för en del arbetslösa som för närvarande är arbetssökande vid arbets- och näringsbyrån överförs på kommunerna i de kommunbaserade försöken. Antalet arbetslösa i fråga om vilka ansvaret överförs på en kommun varierar med cirka 30—60 procent mellan försöksområdena och på motsvarande sätt kvarstår ansvaret för cirka 40—70 procent av de arbetslösa i försöksområdena hos arbets- och näringsbyrån. Dessutom kvarstår ansvaret för de arbetssökande som inte är arbetslösa inom försöksområdet och alla arbetssökande som bor utanför försöksområdet men inom arbets- och näringsbyråns verksamhetsområde hos arbets- och näringsbyrån. Andelen arbetssökande i fråga om vilka ansvaret kvarstår hos arbets- och näringsbyrån av dem som för närvarande är arbetssökande vid arbets- och näringsbyrån varierar med cirka 70—90 procent mellan arbets- och näringsbyråerna. 

Avsikten är att försöket i fråga om kommunbaserade försök där ansvaret för ett visst kundantal överförs från arbets- och näringsbyråerna till kommunerna genomförs så att arbets- och näringsbyråernas tjänstemän vid behov förlyttas med stöd av 20 § i statstjänstemannalagen (750/1994) att på heltid eller deltid arbeta under ledning och övervakning av försökskommunerna. Uppskattningsvis förflyttas cirka 150 tjänstemän från arbets- och näringsbyråerna till kommuner. Sådana förhandlingar om ändring avuppgifter som samarbetslagen förutsätter förs under våren 2017, då antalet personer som ska förflyttas preciseras. 

Förflyttningen förutsätter att den kommun som är mottagande arbetsgivare och den tjänsteman som förflyttas ger sitt samtycke till förflyttningen. Anställningsvillkoren för de tjänstemän som förflyttas med stöd av 20 § i statstjänstemannalagen kvarstår oförändrade under försöket. Ingen annan slags tidsbegränsad överföring av tjänster från staten till en kommun är möjlig med stöd av statstjänstemannalagen. 

För att de arbetslösa som i försöket överförs på kommunen och de arbetslösa i fråga om vilka ansvaret kvarstår hos arbets- och näringsbyrån inte ska försättas i ojämlik ställning, ska antalet personer som förflyttas relateras till den nuvarande resursfördelningen vid arbets- och näringsbyrån för den kundmålgrupp som överförs på kommunen. I bestämmandet av personalresurser bör också beaktas andra arbetssökande för vilkas del ansvaret kvarstår hos arbets- och näringsbyrån, men resursfördelningen kan inte beräknas direkt i relation till de arbetssökande som inte överförs. En del av de arbetssökande för vars del ansvaret kvarstår hos arbets- och näringsbyrån är yrkesverksamma eller till exempel arbetssökande som använder webbtjänster. Deras servicebehov är liten och binder inte i stor grad personalresursen vid arbets- och näringsbyrån. 

Tillämpningen av 20 § i statstjänstemannalagen förutsätter ett avtal om förflyttning av tjänstemän mellan arbets- och näringsbyråerna och försöksområdena. Dessutom förutsätts att varje tjänsteman ger sitt uttryckliga samtycke till förflyttningen. Om en tjänsteman inte ger sitt samtycke till förflyttningen och tjänstemannen inte kan placeras i andra uppgifter vid arbets- och näringsbyrån genom uppgiftsarrangemang, måste tjänstemannen enligt 36 § 1 mom. i statstjänstemannalagen permitteras tills vidare eller tidsbegränsat för försökstiden. 

4.3  Samhälleliga konsekvenser

Tillhandahållaren av offentlig arbetskrafts- och företagsservice för de arbetslösa som hör till försökets målgrupp ändras från arbets- och näringsbyrån till en kommun. Försökskommunen svarar i stället för arbets- och näringsbyrån för samarbetet med arbetsgivare, företag och intressentgrupper i samband med främjandet av sysselsättningen för försökets kundmålgrupp. 

Den sysselsättningsfrämjande service som erbjuds arbetslösa är med undantag för arbetsverksamhet i rehabiliteringssyfte samma som servicen för kunder hos arbets- och näringsbyrån. Försöket ändrar således inte den offentliga arbetskrafts- och företagservice målgruppen erbjuds och inte innehållet i servicen. Även skyldigheterna för arbetslösa arbetssökande som hör till kundmålgruppen för försöket kvarstår oförändrade. 

Arbetsgivare och kunder som hör till målgruppen informeras på ett täckande sätt om att tillhandahållaren av offentlig arbetskrafts- och företagsservice ändras. Expertisen i samband med tillhandahållandet av service tillförsäkras på det sätt att sakkunniga från arbets- och näringsbyråerna förflyttas till försöket. Om kommuner utökar sin personal i försöket med tillhandahållande av offentlig arbetskrafts- och företagservice, kan försöket förbättra servicen i form av närservice för arbetssökande kunder och arbetsgivarkunder i sådana kommuner där arbets- och näringsbyrån inte haft ett verksamhetsställe. Service som erbjuds i form av närservice främjar sannolikt också tillgången på rådgivning och vägledning. 

För de arbetssökande som är kunder hos en kommun ordnar kommunen en intervju med arbetssökanden senast när arbetslösheten varat i tre månader, dvs. inom samma tidsfrist som arbets- och näringsbyrån ordnar en intervju för de kunder som byrån ansvarar för. Således är de kunder som överförs till försöket inte i ojämlik ställning i fråga om aktivering av jobbsökningen och främjande av sysselsättningen jämfört med de kunder som arbets- och näringsbyrån ansvarar för. Beroende på den personalresurs som försökskommunen anvisar till försöket kan kontakten med kunden och uppföljningen av kundprocessen inom försöket genomföras intensivare än vad bestämmelserna förutsätter. 

En arbetslös arbetssökande som hör till försökets kundmålgrupp kan under försöket i regel uträtta samma ärenden via webbtjänster som en arbetslös person som arbets- och näringsbyrån har ansvar för. Av skäl som hänför sig till tidtabell och kostander är det inte möjligt att till alla delar ändra arbets- och näringsmyndigheten till kommunen i utskrifterna i webbtjänsterna och i texterna som styr uträttandet av ärenden under tiden för försöket, vilket i det enskilda fallet kan göra webbtjänsten svårare eller långsammare. En arbetslös som kommunen har ansvar för kan till exempel i vissa fall vid uträttande av ärenden på webben få ett meddelade där personen bes kontakta arbets- och näringsbyrån. De som varit arbetslösa en längre tid använder tills vidare webbtjänsten i mycket liten utsträckning, när de anlitar service hos arbets- och näringsbyrån. Därför bedöms det att antalet felaktiga meddelanden är litet under tiden för försöket. För att undvika oklarheter informeras arbetslösa som kommunen har ansvar för om bristfälligheterna i webbtjänsterna. Genom personlig service kan man vid behov också stödja deltagare i försöket i att sköta ärenden via webbtjänster och således förbättra arbetslösas kunskaper om webben och färdigheter i informationssamhället. 

I TEAS-undersökningen utvärderas hur försöket lyckats också ur kundsynvinkeln. Målet är att bedöma bland annat hur nöjda deltagarna är med försöket och den service som erbjuds i försöket, kundernas deltagande samt försökets eventuella inverkan på att kunden ändrar sina handlingssätt. Servicehelheterna för enskilda kunder bedöms också ur det perspektivet hur kundorienteringen har beaktats i den service som erbjuds jämfört med det tidigare läget. Deltagarnas erfarenheter samlas in och utvärderas även från genomförarna och nätverkspartnerna. 

Ett av försökets mål är att öka tillgången på arbetskraft, jobben och företagandet i försöksområdena. Försöket kan resultera i att tillgången på arbetskraft förbättras i försöksområdena, om kompetensen hos dem som deltar i försöket kan utvecklas så att den motsvarar efterfrågan på arbetskraft hos företagen i försöksområdena. Den service som eventuellt anskaffas för målgrupperna i försöket kan öka antalet företag som tillhandahåller service och de tjänster som tillhandahålls i försöksområdena.  

Försöket kan erbjuda en möjlighet att uppmuntra arbetslösa att bli företagare på ett mer effektivt sätt än i nuläget, till exempel genom personlig rådgivning, företagarutbildning och nätverkssamarbete som intensifieras i försöket. Om försöket lyckas, kan det stödja dem som övervägt företagande att faktiskt starta företagsverksamhet. Försöksområdena har inte lagt fram några bedömningar om antalet nya företag som startas. Antalet nya företag följs upp som en del av TEAS-undersökningen. 

Försöket erbjuder kommunerna också en möjlighet att förbereda sig på den föreslagna anordnare–producent-modellen i samband med landskapsreformen. Den producentstruktur för tillväxttjänster som är under beredning förutsätter av kommunerna att de bolagiserar serviceproduktionen. Kommunerna har inte så mycket erfarenhet av bolagisering. Försöket ger kommunerna en möjlighet att sätta sig in i planeringen och genomförandet av den service som tillhandahålls dem som hör till målgruppen. Kommunerna kan dra nytta av detta när de överväger bolagisering av serviceproduktion. På grund av att försöket är kortvarigt, utvecklar kommunerna dock sannolikt inte serviceproduktionen i så stor utsträckning att det för försökskommunerna uppkommer betydande konkurrensfördel i produktionen av tjänster för målgruppen, jämfört med den privata sektorn eller föreningssektorn.  

Om man i försöket lyckas smidiggöra serviceprocesser, utveckla sysselsättningsfrämjande service och relaterade produktionssätt så att de blir effektivare än i nuläget, kan resultaten av försöket utnyttjas i serviceproduktionen och anordnare–producent-modellen i landskapsmodellen. Om målgruppens servicebehov bedöms och dokumenteras på ett täckande sätt, producerar försöket för landskapen kundgruppsspecifik information för planering och konkurrensutsättning av service och servicehelheter. 

Det försök som föreslås i prepositionen uppskattas inte behandla de olika könen på olika sätt. Merparten av dem som varit arbetslösa länge är män och med beaktande av målgrupperna för försöket kan servicen inom ramen för försöket omfatta fler män än kvinnor. Till denna del jämnar försöket ut skillnader mellan könen. I planeringen av serviceanskaffningar samt i planeringen och genomförandet av service som ersätter arbetsverksamhet i rehabiliteringssyfte är det möjligt att rikta service enligt kundernas servicebehov. Då kan man beakta eventuella särbehov hos både det kön som utgör majoritet och det kön som utgör minoritet. 

5.1  Remissyttranden och hur de har beaktats

Utlåtanden om propositionen begärdes från finansministeriet, social- och hälsovårdsministeriet, undervisnings- och kulturministeriet, försöksfunktionen vid statsrådets kansli, Folkpensionsanstalten, närings-, trafik- och miljöcentralernas utvecklings- och förvaltningscenter (UF-centret), arbets- och näringsförvaltningens kundservicecenter, Dataombudsmannens byrå, Finlands Kommunförbund, Akava ry, Elinkeinoelämän keskusliitto EK, Kommunala arbetsmarknadsverket, Suomen Ammattiliittojen keskusjärjestö SAK ry, Toimihenkilökeskusjärjestö STTK ry Suomen Yrittäjät ry, arbets- och näringsförvaltningens personalorganisationer JUKO ry, JHL ry, Pardia ry, SOSTE Finlands social och hälsa rf, Finlands Arbetslösas Samarbetsorganisation – Tvy rf, Valtakunnallinen työpajayhdistys TPY ry.  

Dessutom begärdes utlåtanden från landskapsförbunden för de områden som valts till försöket (Mellersta Österbotten, Mellersta Finland och Norra Karelen), närings-, trafik- och miljöcentralerna och arbets- och näringsbyråerna (Mellersta Finland, Norra Karelen, Österbotten, Egentliga Finland, Satakunta, Birkaland, Norra Savolax, Norra Österbotten och Lappland). Utlåtandena från kommunerna i de kommunbaserade försöksområdena begärdes så att den kommun som gjort ansökan samlade in de övriga kommunernas synpunkter för utlåtandet.  

Det inkom 45 utlåtanden, av vilka 42 hade begärts in. Utlåtande gavs av social- och hälsovårdsministeriet, finansministeriet, undervisnings- och kulturministeriet, Folkpensionsanstalten, Finlands Kommunförbund, UF-centret, Dataombudsmannens byrå, lanskapsförbunden för landskapen Mellersta Österbotten, Mellersta Finland och Norra Karelen, kommunerna i de kommunbaserade försöksområdena, närings-, trafik- och miljöcentralerna och arbets- och näringsbyråerna för de kommunbaserade försöksområdena, Akava ry, SAK ry, STTK ry, JUKO ry, Pardia ry, JHL ry, Akavan Erityisalat ry, THHL ry, Elinkeinoelämän keskusliitto EK, Suomen Yrittäjät ry, Kommunala arbetsmarknadsverket, TVY ry, TPY ry och SOSTE ry. 

Dessutom begärdes utlåtanden från landskapsförbunden för de områden som valts till försöket, närings-, trafik- och miljöcentralerna och arbets- och näringsbyråerna. Utlåtandena från kommunerna i försöksområdet begärdes så att den kommun som gjort ansökan samlade in de övriga kommunernas synpunkter för utlåtandet. 

Det inkom 45 utlåtanden, av vilka 42 hade begärts in. Utlåtande gavs av social- och hälsovårdsministeriet, finansministeriet, undervisnings- och kulturministeriet, Folkpensionsanstalten, Finlands Kommunförbund, UF-centret, Dataombudsmannens byrå, lanskapsförbunden för landskapen Mellersta Österbotten, Mellersta Finland och Norra Karelen, kommunerna i de kommunbaserade försöksområdena, närings-, trafik- och miljöcentralerna och arbets- och näringsbyråerna för de kommunbaserade försöksområdena, Akava ry, SAK ry, STTK ry, JUKO ry, Pardia ry, JHL ry, Akavan Erityisalat ry, THHL ry, Elinkeinoelämän keskusliitto EK, Suomen Yrittäjät ry, Kommunala arbetsmarknadsverket, TVY ry, TPY ry och SOSTE ry. 

De kommunbaserade försökområdena ombads i sina utlåtanden bekräfta sitt deltagande i försöket. Uleåborgs stadsregion meddelade att de helt uteblir från försöket. Dessutom meddelade sex kommuner i Åboregionens försöksområde och en kommun i Kuopioregionens försök att de uteblir från försöket. I de kommunbaserade försöksområdena gjordes ändringar i enlighet med kommunernas meddelanden. 

Kommunförbundet föreslog i sitt utlåtande att Vanda stad fogas till försöksområdena. Eftersom Vanda stad är med i den särlösning för huvudstadsregionen inom tillväxtservicereformen som är under beredning och Vanda stad inte heller deltog i beredningen av det i propositionen föreslagna försöket, ansågs det i remissförfarandefasen inte vara ändamålsenligt att låta Vanda ingå i försöket.  

Remissinstanserna ansåg att försöksverksamheten generellt sett är värd att understödjas och önskvärd. De flesta som gav utlåtande ansåg också att det föreslagna försöket var värt att understödjas. Remissinstanserna ser dock många utmaningar i genomförandet av försöket. 

Flera remissinstanser fäste uppmärksamhet vid konsekvensbedömningen av försöket. Nästan alla remissinstanser ansåg att försöket var för kortvarigt för att verifiera de effekter som satts upp som mål för försöket. I utlåtandena fästes också uppmärksamhet vid att eftersom försöket tidsmässigt infaller med beredningen av landskapsreformen och tillväxttjänsterna ger det inte möjlighet att utnyttja resultaten av försöket på bästa möjliga sätt i beredningen av lagstiftningen om tillväxttjänsterna. Sambandet mellan försöket och landskapsreformen var oklart för en del av remissinstanserna. Finansministeriet framförde att det bör fästas speciell vikt vid konsekvensbedömningen för försöket och flera remissinstanser ansåg att konsekvensbedömningarna bör utarbetas mer i detalj än i utkastet till proposition. 

TVY ry fäste uppmärksamhet vid att genomförandet av två stora ändringar utan ökade ekonomiska resurser kan försvåra minskningen av långtidsarbetslösheten och smidiggörandet av servicevägledningen. TVY ry, SOSTE ry och några arbets- och näringsbyråer fäste också vikt vid att sättet att genomföra försöket kan visa sig komplicerat för arbetssökande. Vikten av vägledning och information för kunderna poängterades också av Folkpensionsanstalten och social- och hälsovårdsministeriet. 

På grund av att försöket är kortvarigt ansåg fem remissinstanser att försöket inte alls ska inledas och två remissinstanser förhöll sig kritiska till inledandet av ett kortvarigt försök. Kommunerna i fem kommunbaserade försöksområden som deltar i försöket, Kommunförbundet och Kommunala arbetsmarknadsverket föreslog att försöket ska förlängas så att det pågår under landskapsreformens övergångsperiod till utgången av 2019 eller 2020. Även Satakunta arbets- och näringsbyrå ansåg att en förlängning av försöket är ett bättre alternativ än den föreslagna längden. Försöket har beretts så att det är tidsbegränsat och avslutas vid utgången av 2018, då de nya landskapen inleder sin verksamhet. Det föreslås ingen förlängning av försökstiden. Fortsättandet av försöket till utgången av 2018 kan dock visa sig vara problematiskt, om valfrihetsmodellen för social- och hälsovårdstjänster genomförs enligt den riktlinje som regeringen fastslog i april 2017, så att de blivande landskapen kan besluta att gå över till den nya modellen redan före 2019. Detta skulle påverka möjligheten för de kommuner som är med i de kommunbaserade försöken att samordna den offentliga arbetskrafts- och företagsservicen och social- och hälsovårdsservicen, aktiveringsplaneringen samt ordnandet av sektorsövergripande samservice som främjar sysselsättningen. Frågan kunde dock inte i större utsträckning beaktas i denna proposition, eftersom beredningen av valfrihetslagen för social- och hälsovården inte är färdig. 

Försök med arbetslivsprövning (och under beredningen också social rehabilitering) som service som ersätter arbetsverksamhet i rehabiliteringssyfte skulle bekräftas senast i utlåtandet. Försök med arbetslivsprövning ska göras i Björneborg och Raumo samt i kommunerna i Kuopioregionen (Kuopio, Siilinjärvi och Tuusniemi). Kommunerna i de landskapsvisa försöken meddelade inte att de gör försök med service som ersätter arbetsverksamhet i rehabiliteringssyfte.  

En del av remissinstanserna föreslog att bestämmelserna om arbetslivsprövning och social rehabilitering ändras så att förmånerna för dem som deltar i de testade serviceformerna och ersättningarna till kommunen för ordnande för båda serviceformerna skulle vara desamma som i arbetsverksamhet i rehabiliteringssyfte. Med anledning av utlåtandena gjordes inga ändringar i bestämmelserna om förmåner som betalas till deltagare eller ersättningar som betalas till kommunen för tiden i arbetslivsprövning. Det utkast som var ute på remiss ändrades till den del att de uppgifter som erbjuds vid arbetslivsprövning inte avgränsas. Bestämmelserna av social rehabilitering uteslutades från propositionen för kommunen kan tillhandahålla social rehabilitering enligt 17 § i socialvårdslag.  

Det föreslogs vissa preciseringar i målgrupperna. Eftersom ändringsförslagen dock inte var gemensamma för kommunerna och arbets- och näringsbyråerna i försöksområdena, till skillnad från de målgrupper som föreslogs i utkastet till proposition, gjordes det inga ändringar i definitionerna av målgrupperna på basis av utlåtandena. 

I regeringspropositionen gjordes inte ändringar som förutsätter förhandlingar mellan parterna. Bestämmelserna om service som kommunen erbjuder, användningen av sysselsättningsanslag i försöket och behörigheten för de sakkunniga från arbets- och näringstjänsterna och motiveringarna till dem preciserades. Även motiveringarna till bestämmelserna om arbetslivsprövning och social rehabilitering preciserades. I propositionen beskrivs också den verksamhets- och utvärderingsundersökning som inleds. 

Försöksområdena ombads att i sitt utlåtande framföra synpunkter på en ändamålsenlig tidpunkt för när lagen om försöket träder i kraft. Björneborg och Raumo föreslog 1.9.2017 som tidpunkt för ikraftträdande, övriga kommunbaserade försöksområden föreslog 1.8.2017. De arbets- och näringsbyråer som framförde synpunkter om tidpunkten ansåg att en ändamålsenlig tidpunkt är 1.9.2017. Det föreslås att lagen träder i kraft 1.8.2017.