1.2.1
Beredningen av EU-rättsakten
Kommissionen lade den 8 november 2017 fram ett förslag till Europaparlamentets och rådets direktiv om ändring av direktiv 2009/73/EG om gemensamma regler för den inre marknaden för naturgas (COM(2017) 660 final) https://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/?uri=celex:52017PC0660 och en snäv konsekvensbedömning av förslaget SWD(2017) 368 final https://eur-lex.europa.eu/legal-content/FI/TXT/?uri=CELEX:52017SC0368.
Statsrådet lämnade en utredning (E 107/2017 rd) om förslaget till riksdagen den 29 november 2017.
Statsrådet lämnade en skrivelse (U 30/2018 rd https://www.eduskunta.fi/SV/vaski/Kirjelma/Sidor/U_30+2018.aspx) om förslaget till riksdagen den 31 maj 2018. Statsrådet förhöll sig i princip positivt till kommissionens förslag, enligt vilket de krav som gäller EU:s naturgasmarknad (framför allt tredje parters tillträde till nätet, åtskillnad av överföringsnätsinnehavare, reglering av tariffer och villkor samt verksamhetens transparens) skulle utvidgas till att omfatta sammanlänkningar till tredjeländer fram till gränsen för EU:s jurisdiktion. Enligt statsrådets ståndpunkt var en utvidgning av EU:s naturgasmarknadslagstiftning till att omfatta sammanlänkningar från tredjeland i princip motiverad vad beträffar överföringsledningar som är belägna inom medlemsstaternas område, inklusive på deras territorialvatten, och motsvarade till denna del målen för EU:s politik för den inre marknaden och energiunionen. Statsrådet ansåg att den föreslagna utvidgningen av tillämpningsområdet även skulle motsvara den nationella naturgasmarknadens reformpolitik. I Finlands nationella lagstiftning hade redan tidigare fastställts att de nämnda kraven även berör sammanlänkningar till tredjeländer, t.ex. sammanlänkningen mellan Finland och Ryssland.
Statsrådet ansåg att förslaget dock var förknippat med flera juridiska frågor, som skulle utredas i den fortsatta beredningen.
Statsrådet ställde sig frågande till utvidgningen av direktivets tillämpningsområde till att omfatta naturgasledningar som passerar den exklusiva ekonomiska zonen. Förhållandet mellan förslaget och FN:s havsrättskonvention (FördrS 49—50/1996) https://www.finlex.fi/fi/sopimukset/sopsteksti/1996/19960050/19960050_2 ansågs vara juridiskt oklart och problematiskt. Konventionen ger kuststater endast begränsade befogenheter inom den exklusiva ekonomiska zonen. Enligt statsrådets ståndpunkt skulle man i de fortsatta förhandlingarna säkerställa att direktivförslaget harmoniseras med FN:s havsrättskonvention. Noteringen gällande den exklusiva ekonomiska zonen skulle avlägsnas ur förslagets ingress och dessutom skulle man beakta att rättsaktens ingress inte omfattar noteringar som avses vara juridiskt bindande.
Statsrådet ansåg dock att en regleringsform som utgår från en ändring av definitionen för sammanlänkning i viss mån är problematisk, eftersom en ändring av definitionen också utvidgar tillämpningsområdet för Europaparlamentets och rådets förordning (EG) Nr 715/2009 om villkor för tillträde till naturgasöverföringsnäten och om upphävande av förordning (EG) nr 1775/2005, nedan naturgasnätsförordningen, och den sekundärlagstiftning som utfärdats med stöd av den. Statsrådet välkomnade att man i naturgasnätsförordningen och i de bestämmelser som antagits med stöd av den beaktar särdragen för gashandeln med tredjeländer i tillräcklig utsträckning.
Statsrådet ansåg att man i direktivet borde eftersträva ett samarbete mellan medlemsstaternas tillsynsmyndigheter och berörda myndigheter i tredjeländer när det gäller regleringen av överföringsledningar till tredjeländer, men inte ställa samarbetskrav i detta avseende på medlemsstaternas tillsynsmyndigheter.
Enligt kommissionens förslag kan sammanlänkningar som tagits i bruk före direktivets ikraftträdande under vissa förutsättningar undantas från direktivets centrala skyldigheter. Statsrådet ansåg att det undantag för enskilda marknader som Finland tillämpar skulle vara överordnat i förhållande till det föreslagna nya undantaget.
Statsrådet såg inget behov för att de kommersiella principer som tillämpas på tredjelandsledningar alltid borde utgå från internationella avtal. Enligt statsrådets ståndpunkt vore det naturligast att begränsa ingåendet av sådana internationella avtal endast till sådana fall, där det finns särskilda behov av att lösa problem kring regleringen av tredjelandsledningar genom internationella avtal.
Riksdagens ekonomiutskott gav den 20 juni 2018 sitt utlåtande (EkUU 37/2018 rd) https://www.eduskunta.fi/SV/vaski/Lausunto/Sidor/EkUU_37+2018.aspx om statsrådets skrivelse. Ekonomiutskottet betonade att förslagets ändamålsenlighet bör bedömas mot bakgrund av de mer långsiktiga energipolitiska målen. Utskottet betonade att syftet med regleringen av naturgas i synnerhet bör vara att göra anskaffningskanalerna för gas mångsidigare, förbättra leveranssäkerheten och försörjningsberedskapen och åstadkomma konkurrens i gasutbudet. Ekonomiutskottet understödde förslagets mål när det gäller att de krav som gäller EU:s naturgasmarknad genom förslaget utvidgas till att omfatta sammanlänkningar till tredjeländer fram till gränsen för EU:s jurisdiktion. Av de viktigaste förslagen kan utvidgningen av lagstiftningens tillämpningsområde mellan anslutningspunkten till EU-nätverket och medlemsstatens gräns (inkl. territorialvatten) stärka EU:s och medlemsstaternas ställning i förhållande till aktörer från tredjeländer. Förslaget bidrar också till att skapa klarhet i det rådande rättsläget och motsvarar målen för EU:s inremarknads- och energipolitik. Utskottet ansåg det viktigt att säkerställa att regleringen är förenlig med FN:s havsrättskonvention och att den exklusiva ekonomiska zonen utesluts från förslagets tillämpningsområde. Ekonomiutskottet ansåg att avsaknaden av konsekvensbedömning i projekt av det slag som det förslag som nu behandlas var problematisk. Med dessa anmärkningar instämde riksdagens ekonomiutskott i statsrådets ståndpunkt.
Riksdagens utrikesutskott gav den 4 oktober 2018 sitt utlåtande (UtUU 11/2018 rd) https://www.eduskunta.fi/SV/vaski/Lausunto/Sidor/UtUU_11+2018.aspx om statsrådets skrivelse. Utrikesutskottet konstaterade att den eventuella överföring av behörighet från medlemsländerna till EU som ingår i förslaget har vittgående och långvariga konsekvenser, och att det är viktigt att förslaget bereds omsorgsfullt. Enligt utskottet kan en överföring av behörigheten innebära risker, om Europeiska kommissionen inte kan identifiera stora nationella intressen som är förknippade med frågan. Utskottet ansåg det vara viktigt att man när beslutanderätten överförs från nationell nivå till EU-nivå kan lita på att de nationella intressena identifieras och behandlas jämlikt. I detta avseende ansåg utskottet det vara problematiskt att det i det aktuella projektet inte har gjorts någon konsekvensbedömning där bl.a. de ovannämnda frågorna kunde ha behandlats. Ett annat centralt orosmoment i anslutning till direktivändringen gällde ändringsförslagets förhållande till FN:s havsrättskonvention. Utrikesutskottet betonade vikten av internationella avtals okränkbarhet som ett led i upprätthållandet av det internationella regelbaserade systemet och ansåg det vara ytterst viktigt att motstridigheten avlägsnas genom att den exklusiva ekonomiska zonen utesluts från förslagets tillämpningsområde. Utrikesutskottet ansåg att förslaget är förenat med såväl miljömässiga intressen som betydande handelsintressen samt utrikes- och säkerhetspolitiska dimensioner. Dessa dimensioner har enligt utskottet varit särskilt starka i diskussionerna kring naturgasledningen Nord Stream 2. Utrikesutskottet konstaterade att Finland har förhållit sig neutralt till projektet och betraktar det som ett kommersiellt projekt som ska kunna genomföras på samma sätt som andra kommersiella energiprojekt, förutsatt att projektet uppfyller de krav som ställs i EU-lagstiftningen, internationell rätt och nationell lagstiftning, av vilka uppfyllandet av miljökriterierna var det viktigaste. När det gäller Ukraina betonade utskottet EU:s engagemang för att stödja och reformera Ukraina och ansåg det önskvärt att man hittar en lösning som är godtagbar för alla parter på problemen och oron i samband med transiteringen av Ukrainas gasleveranser. Utrikesutskottet instämde i statsrådets ståndpunkt och framhöll både de synpunkter som framförts ovan och att behövliga utredningar ska göras innan Finlands slutliga ståndpunkt bildas.
Riksdagens stora utskott gav den 30 november 2018 sitt utlåtande (StoUU 10/2018 rd) https://www.eduskunta.fi/SV/vaski/Lausunto/Sidor/StoUU_10+2018.aspx om statsrådets skrivelse. Stora utskottet ansåg det vara en allvarlig brist att kommissionen inte har låtit göra någon konsekvensbedömning av sitt förslag och ansåg att statsrådet bör driva på att rådet låter göra en konsekvensbedömning. Stora utskottet konstaterade att Finland har förhållit sig neutralt till Nord Stream 2 -projektet och betraktat det som ett kommersiellt projekt som ska kunna genomföras på samma sätt som andra kommersiella energiprojekt, förutsatt att projektet uppfyller de krav som ställs i EU-lagstiftningen, internationell rätt och nationell lagstiftning, av vilka uppfyllandet av miljökriterierna var det viktigaste. Utskottet påminde om att enligt EU-fördraget ska ett eget förfarande tillämpas på det utrikes- och säkerhetspolitiska beslutsfattandet, vilket bl.a. inbegriper kravet på enhällighet mellan medlemsstaterna. Även stora utskottet ansåg att direktivförslagets mål om att unionens regleringsbefogenheter ska utsträckas till att omfatta gasledningar inom medlemsstaternas exklusiva ekonomiska zoner var mycket problematiskt. Utskottet ansåg att det i samband med konsekvensbedömningen är nödvändigt att utreda hur ett eventuellt prejudikat som EU skapat när det gäller tillämpningen av havsrättskonventionen skulle återspegla sig på Finlands möjligheter att genomföra målen för de arktiska områdena. Stora utskottet ansåg att syftet med EU-bestämmelserna om naturgas bör vara att göra utbudet av gas mångsidigare, förbättra leveranssäkerheten och försörjningsberedskapen och åstadkomma konkurrens i gasutbudet. En förutsättning för dessa mål är en jämlik och förutsebar författningsram, som även inbegriper den ickediskriminering som WTO:s regler förutsätter av unionsrätten. För att tillräckliga investeringar ska kunna fås för utvecklandet av unionens energiinfrastruktur krävs förtroende för att den lagstiftning som påverkar investeringarna inte ändras retroaktivt utan skäl som hänför sig till lagstiftningens syften. Stora utskottet meddelade att det instämmer i statsrådets ståndpunkt och betonade behovet av de utredningar som specificeras i motiveringsdelen.
Förslaget till ändringsdirektiv behandlades i EU-rådet och dess beredningsorgan från november 2017 till april 2019. Europeiska ekonomiska och sociala kommittén gav sitt yttrande om förslaget till direktiv den 18 april 2018 (2018/C 262/11) https://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/?uri=celex%3A52018AE0170 och Europeiska regionkommittén den 16 maj 2018 (COR 2017/05833) https://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/?uri=celex:52017AR5833#.
Ansvarigt utskott vid Europaparlamentet var utskottet för industrifrågor, forskning och energi (ITRE). Det ansvariga utskottet behandlade förslaget till ändringsdirektiv med ärendenummer 2017/0294 (COD). Det ansvariga utskottet godkände sitt betänkande den 21 mars 2018 (A/2018/0143) https://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/?uri=EP:P8_A(2018)0143. Europaparlamentet godkände förslaget till ändringsdirektiv vid den första behandlingen den 4 april 2019 (TA/2019/0342) https://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/?uri=EP:P8_TA(2019)0342.
EU-rådet godkände förslaget till ändringsdirektiv vid den första behandlingen den 15 april 2019.
Ändringsdirektivet offentliggjordes i Europeiska unionens officiella tidning den 3 maj 2019 (EUT L 117, 3.5.2019, s. 1–7) https://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/?uri=celex:32019L0692.