1. Inledning
1. Hur systemet för anpassningspension uppkom
Möjligheten att få anpassningspension kom in i lagen om pension för riksdagsmän i början av 1983 på grundval av ett förslag i socialutskottets betänkande (SoUB 11/1982 rd). I betänkandet sägs att pensionen speciellt skulle gälla de riksdagsmän som varit riksdagsmän en längre tid, men som sedan riksdagsuppdraget upphört ännu inte uppnått den i lagen stadgade pensionsåldern. Om situationen till denna del skulle vara oförändrad skulle detta enligt socialutskottets betänkande fortfarande medföra ett behov av extra pensioner. Utskottet föreslog ett arrangemang enligt vilket den som varit riksdagsman i minst sju år och inte på nytt invalts i riksdagen skulle få en pension motsvarande hans riksdagsmannaår även om han ännu inte har uppnått pensionsåldern. Då det emellertid inte ansågs ändamålsenligt att en riksdagsman som i en relativt låg ålder avstår från riksdagsarbetet skulle börja få riksdagsmannapension utan begränsningar, föreslog utskottet ett sådant förfarande att pensionstagarens förvärvsinkomst skulle minska eller helt eliminera den pension som annars tillkommer honom. Såsom förvärvsinkomst skulle härvid betraktas vederbörandes skattepliktiga, genomsnittliga förtjänster per månad, vari sålunda också skulle ingå de skattepliktiga pensioner han får. Den del av pensionens och förvärvsinkomstens sammanlagda belopp som överskjuter riksdagsmannapensionens maximibelopp skulle avdras från pensionen vid utbetalningen. På detta sätt kunde man enligt utskottets åsikt på ett smidigt sätt tillförsäkra en riksdagsman, som inte på nytt invalts i riksdagen, ett skäligt utkomstskydd i de fall då den övriga förvärvsinkomsten inte förslår, och samtidigt kunde man förhindra att det uppkommer pensionsförmåner som är oskäligt fördelaktiga.
1.2 Bakgrunden till lagmotionen
Det allmänna pensionssystemet har ändrats betydligt sedan systemet med anpassningspension introducerades. Genom ändringarna har man försökt förlänga tiden i arbetslivet bland annat genom att höja pensionsåldern och slopa yrkesbaserad pensionsålder som är lägre än normalt. Ändringarna har också bidragit till att anpassa pensionssystemen till utmaningar förorsakade av längre livslängd och tryggande av hållbarheten i de offentliga finanserna.
Systemet med anpassningspension för riksdagsledamöter har på sistone varit föremål för kritik. Särskilt problematiskt har det upplevts att beloppet på anpassningspensionen inte påverkas av kapitalinkomster och att pension kan beviljas också personer som är yrkesutövare eller företagare utan att lyfta lön för sitt arbete. Kritiken har också gällt att utbetalning av anpassningspension inte är kopplad till någon åldersgräns eller maximitid, utan den kan fås under många år innan åldern för ålderspension uppnås, om rätten till pensionen har uppstått redan vid relativt unga år.
För att lösa dessa problem och placera alla riksdagsledamöter i jämlik ställning föreslås i denna motion lagändringar genom vilka alla före detta ledamöter omfattas av samma system för anpassningsbidrag, som redan gäller för de ledamöter som har valts till riksdagen efter 2011.
1.3 Nuläget
Pensionsskyddet för riksdagsledamöter och medlemmar av statsrådet baserar sig på lagen om pension för riksdagsmän (329/1967), som trädde i kraft den 1 januari 1967. Lagen har sedan början av 1983 haft bestämmelser om rätt att sedan ledamotsuppdraget upphört under vissa förutsättningar få pension utan att ha nått åldern för ålderspension, det vill säga 65 år. Denna pensionsform kallas i allmänt språkbruk anpassningspension, så också i denna motion.
År 2011 ändrades lagens rubrik till lag om pension och anpassningsbidrag för riksdagsledamöter samtidigt som lagen ändrades så att försörjningen för de ledamöter som lämnar uppdraget före pensioneringsåldern tryggas genom anpassningsbidrag på viss tid. Lagändringen 2011 gällde ledamöter som vid riksdagsvalet 2011 eller senare har valts till uppdraget för första gången. Enligt lagens ikraftträdandebestämmelse gällde ombildningen av anpassningspension till anpassningsbidrag inte före detta riksdagsledamöter som redan hade anpassningspension och inte heller de som varit ledamöter eller medlemmar av statsrådet före den 1 mars 2011 och som ännu inte var pensionerade.
Anpassningspension kan betalas till den en före detta ledamot som varit ledamot i minst sju år och som varit ledamot eller medlem av statsrådet före den 1 mars 2011. Anpassningspensionen har ingen nedre åldersgräns, och dess varaktighet är inte begränsad. Anpassningspensionens belopp räknas på samma sätt som beloppet på ålderspension, men med avvikelse från ålderspensionen avdras från anpassningspension eventuella pensionsgrundande inkomster av arbets- och företagarverksamhet till den del de tillsammans med pensionen överstiger maximibeloppet för ledamotspensionen. Anpassningspensionen blir ålderspension vid 65 års ålder. Anpassningspension betalades i juli 2018 till sammanlagt 29 personer.
Efter 2011 har en ledamot som valts till riksdagen rätt till anpassningsbidrag vars varaktighet är ett år, om uppdraget som ledamot har varat sammanlagt minst tre men under sju år, två år om ledamotsuppdraget varat sammanlagt minst sju men under 15 år, och tre år om uppdraget har varat samman-lagt minst 15 år. En ledamot som när den ovan beskrivna perioden för anpassningsbidrag upphör har fyllt 59 kan fortsatt få anpassningsbidrag fram till ålderspension vid 65 års ålder.
I likhet med anpassningspensionen räknas också anpassningsbidragets belopp på samma grunder som ålderspension för riksdagsledamöter. Anpassningsbidrag kan fås för tre år som riksdagsledamot. Dess minimibelopp är detsamma som den pension som intjänas under sju år som riksdagsledamot. Anpassningsbidraget påverkas av förvärvsinkomster från arbete och företagarverksamhet plus kapitalinkomster.
Lagen om pension och anpassningsbidrag för riksdagsledamöter avviker betydligt från övriga arbetspensionslagar där pensionen intjänas under hela karriären på grundval av förtjänster under varje enskilt år. Enligt lagen om pension och anpassningsbidrag för riksdagsledamöter beaktas vid beräkningen av pensionen av det pensionsgrundande arvodet de arvoden som tjänats under de senaste 15 åren. Medeltalet av dessa årsarvoden är det pensionsgrundande arvodet.
I lagen om utkomstskydd för arbetslösa sägs att arbetsvillkoret blir uppfyllt då en person under de närmast föregående 28 månaderna i minst 26 kalenderveckor har arbetat i anställnings- eller tjänsteförhållande (löntagares arbetsvillkor) eller arbetat minst 15 månader som företagare under de senaste 48 månaderna (företagares arbetsvillkor). Att verka som riksdagsledamot eller minister är inte arbete i anställnings- eller tjänsteförhållande och utökar således inte löntagarens arbetsvillkor, och på arvode från uppdraget betalas inte lagstadgade arbetslöshetsförsäkringspremier. Uppdraget är inte heller företagarverksamhet. Eftersom tiden som riksdagsledamot eller minister inte enligt lagen om utkomstskydd för arbetslösa förlänger granskningsperioden, kan en person åtminstone inte direkt enligt bestämmelserna om förlängning av granskningsperioden få arbetslöshetsförmån om han eller hon har skött uppdraget som riksdagsledamot eller minister så länge att det inte i granskningsperioden (för löntagare 28 månader, för företagare 48 månader) ingår en tillräcklig mängd arbete som uppfyller arbetsvillkoret. Bestämmelserna om förlängning av granskningsperioden i lagen om utkomstskydd för arbetslösa innehåller ändå en prövningsmarginal, så det är möjligt att granskningsperioden i tillämpningspraxis kan förlängas i praktiken. Det är inte känt om det finns rättspraxis för sådana situationer.
1. 4 Internationell jämförelse
SVERIGE
Sverige har två olika förmånssystem för personer vars uppdrag som ledamot i parlamentet har upp-hört: omställningsstöd och inkomstgaranti. Systemet med omställningsstöd gäller ledamöter som har valts till parlamentet vid 2014 års val eller senare De som har verkat i parlamentet tidigare och de som blivit omvalda vid 2014 års val omfattas av inkomstgarantin.
Omställningsstöd – det nya systemet
Sveriges riksdag har beslutat ersätta systemet med inkomstgaranti med ett ekonomiskt omställningsstöd vars syfte är att underlätta återgången till arbetslivet efter att ledamotsuppdraget har upphört. Nya ledamöter som blivit invalda vid 2014 års val eller senare kan få omställningsstöd efter att ledamotsuppdraget har upphört, om de har varit ledamöter utan avbrott under minst ett år. Omställningsstöd kan fås under högst två år enligt ledamotsuppdragets längd.
Omställningsstödet är 85 procent av ledamotsarvodet. Andra inkomster kan minska omställningsstödet.
Om en person har verkat i parlamentet i minst 8 år och under det år ledamotsuppdraget upphör fyllt 55 år, kan stödets utbetalningstid förlängas av särskilda skäl med högst ett år per gång. Beloppet av det förlängda stödet kan vara högst 45 procent av ledamotsarvodet. Arvodet för en ledamot år 2017 var 784 800 SEK per år. Omställningsstödet utökar pensionen. Men det berättigar inte till förvärvsinkomstavdrag.
Inkomstgaranti – det gamla systemet
Inkomstgarantin gäller ledamöter som tidigare verkat i parlamentet och blivit invalda på nytt vid 2014 års val. Syftet med inkomstgaranti är att skapa en ekonomisk trygghet för en före detta riksdagsledamot i den omställningssituation som uppstår när hen lämnar riksdagen. Den är inte avsedd som en varaktig försörjning.
När en ledamot som inte har fyllt 65 år och som har varit ledamot utan avbrott i minst tre men under sex år lämnar riksdagen, har hen rätt till inkomstgaranti under ett års tid. Om hen har varit ledamot sammanlagt minst sex år, är det personens ålder som bestämmer betalningstiden för inkomstgarantin när ledamotsuppdraget upphör. En ledamot som har verkat i riksdagen i minst sex år och under den tiden fyllt 50 år har rätt till inkomstgaranti upp till 65 års ålder.
Första året betalas 80 procent av garantiunderlaget (= ledamotsarvode + extra arvoden som upplupit vid den tidpunkt då ledamotsuppdraget upphör). Från och med det andra året minskas inkomstgarantin på grundval av hur många år ledamoten har tjänstgjort vid riksdagen. Maximibeloppet är 66 procent av garantiunderlaget, och det kan betalas ut till ledamöter som har tjänstgjort i 12 år. Från och med det sjätte året används endast ledamotsarvode som beräkningsgrund för inkomstgarantin.
Inkomstgarantin minskar om en före detta ledamot har andra inkomster. Inkomstgarantin utökar pensionen under de fem första åren. Men det berättigar inte till förvärvsinkomstavdrag.
Jämkning av omställningsstödet och inkomstgarantin
Omställningsstödet och inkomstgarantin kan också jämkas, det vill säga att förmånsbeloppet kan minskas eller dras in helt och hållet. Omställningsstödet och inkomstgarantin kan jämkas i följande situationer:
• En före detta ledamot förvärvsarbetar i väsentlig omfattning åt någon annan och tar inte ut skälig ersättning för detta arbete.
• En före detta ledamot redovisar inkomst av aktiv näringsverksamhet och denna har reducerats exempelvis på grund av avdrag för avsättning till periodiseringsfond eller eget pensionssparande.
• En före detta ledamot redovisar inkomst av passiv näringsverksamhet där det ingår arbetsinkomster.
• En före detta ledamot döms för allvarligt brott.
• En före detta ledamot har inte vidtagit tillräckliga åtgärder för att övergå till förvärvsarbete.
NORGE
Till de parlamentsledamöter som inte omväljs och som inte heller har möjlighet att finna förvärvsarbete eller få pension betalar norska parlamentet (Stortinget) följande förmåner:
Anpassningsbidrag
Parlamentsledamöter som inte fortsätter i sitt uppdrag efter valet kan ansöka om ett anpassningsbidrag motsvarande fast lön för ledamöter för 3 månader efter att valperioden upphört. För att anpassningsbidrag ska kunna beviljas måste sökanden ha lämnat en redogörelse över sina inkomster. Från bidraget avdras eventuella övriga inkomster som överstiger 5 000 kronor under perioden. Parlamentets presidium kan med samma begränsningar bevilja eventuellt anpassningsbidrag till ersättare som kallats till sessioner och som har närvarat regelbundet under en viss tid.
Förtidspension
Parlamentsledamöter som aktivt söker arbete eller skaffar en behövlig och adekvat utbildning kan ansöka om förtidspension för ett år efter att anpassningsbidraget har upphört. Från förtidspensionen avdras eventuella andra förvärvsinkomster. Förtidspensionens belopp är 66 procent av ledamöternas fasta lön som 2017 var 928 602 NOK per år.
DANMARK
Tidigare ledamöter i Danmarks parlament (Folketinget) kan få anpassningsbidrag och utbildningsbidrag.
Anpassningsbidrag
En ordinarie ledamot som lämnar parlamentet på grund av parlamentsval eller sjukdom får anpassningsbidrag som motsvarar grundlön under 6–24 månader efter att han eller hon har lämnat uppdraget. Bidraget betalas ut beroende på hur länge vederbörande har varit ledamot (hälften av antalet hela månader då vederbörande senast utan avbrott har varit ledamot i Folketinget eller Europaparlamentet, dock högst 24 månader). Ledamöternas grundlön är för närvarande 650 049 DKK per månad. Från bidraget avdras eventuella löneinkomster, inkomster av självständigt yrkesutövande, olika ersättningar och arvoden och pensioner och pensionslika förmåner. Inkomster på högst 137 959 kronor avdras dock inte under de första 12 månaderna (oktober 2017). Närmare bestämmelser ingår i 109 § i vallagen (Lov om valg til Folketinget).
I undantagsfall, det vill säga om vederbörandes hälsa, ekonomi eller sociala situation kräver det, kan folketingets talman efter att ha förhandlat med vice talmännen fatta beslut om att utbetalning av anpassningsbidrag fortgår ytterligare 12 månader.
Utbildningsbidrag
En ordinarie ledamot som lämnar Folketinget i samband med val eller som lämnar Folketinget på grund av sjukdom kan få utbildningsbidrag. Utbildningsbidrag kan beviljas endast för den tid då ledamoten får anpassningsbidrag, och bara inom ramen för det intjänade beloppet. Det belopp som kan intjänas i utbildningsersättning per helt ledamotsår är 27 592 kronor, dock högst 137 959 kronor (oktober 2017). Summor som betalts för kompletterande utbildning med mera är inte beskattningsbar inkomst. Utbildningsbidrag kräver godkännande av Folketingets talman.
ISLAND
En ledamot i Islands parlament (Althingi) har rätt till tillfälligt anpassningsbidrag om hen har lämnat parlamentet, inte ställer upp på nytt i parlamentsvalet eller inte blivit omvald i ett parlamentsval.
Anpassningsbidraget motsvarar till storleken det månatliga grundarvodet för ledamöter. Det betalas för en tid på 3 månader. Den som har varit ledamot under två eller flera valperioder har rätt till anpassningsbidrag under 6 månader. Anpassningsbidraget till talmannen bestäms enligt talmannens arvode.
Det månatliga arvodet för ledamöter är 1 101 194 ISK per månad. Det månatliga arvodet för ledamöter är 1 826 273 ISK per månad.
Om en före detta ledamot tar ett nytt jobb innan perioden för anpassningsbidraget upphör, avslutas utbetalningen av anpassningsbidraget, om lönen för det nya jobbet är lika stor eller större än anpassningsbidraget. Om lönen för det nya jobbet är lägre än anpassningsbidraget, betalas skillnaden mellan anpassningsbidraget och lönen till bidragsperiodens slut. 2.
Lagmotionens syfte och de viktigaste förslagen
2. Indragning av anpassningspensioner och övergångsarrangemang
Motionens syfte är att få fler före detta riksdagsledamöter att söka sig tillbaka till arbetsmarknaden och gå in för likabehandling av ledamöterna genom att överföra alla ledamöter till det system för anpassningsbidrag, som redan gäller för ledamöter som för första gången valts till riksdagen vid valet 2011 eller senare. De ändringar som föreslås i lagmotionen ska utveckla systemet för ledamöternas anpassningstrygghet till att ligga närmare löntagarnas och företagarnas system för utkomstskydd för arbetslösa.
I lagmotionen föreslås det att systemet med anpassningspension för riksdagsledamöter slopas och alla tidigare och nuvarande riksdagsledamöter överförs till samma system för anpassningsbidrag som redan gäller för ledamöter som valts till riksdagen vid valet 2011 eller senare. Det föreslås att reformen sker genom upphävande av 2 mom. i ikraftträdandebestämmelsen i 2011 års lagändring (150/2011) där det sägs att på personer som har innehaft uppdraget som riksdagsledamot innan lagen trädde i kraft tillämpas 2 § 2 mom. och 11 § 4 mom. sådana de löd i den lag om pension för riksdagsmän som gällde innan lag 150/2011 trädde i kraft.
Anpassningspensionerna ska upphöra när den föreslagna lagstiftningen träder i kraft den 1 mars 2019. För att de personer som nu får anpassningspension ska kunna bereda sig på de förestående ändringarna, föreslås lagen få en övergångsbestämmelse där det sägs att de före detta riksdagsledamöter som nu får anpassningspension har rätt att få anpassningsbidrag under tre år från det att lagen träder i kraft. Bestämmelsens syfte är att ge de personer vars försörjning är baserad på anpassningspension tre år tid att anpassa sig till den nya situationen. Under den tiden kan de utbilda sig, uppdatera sin kompetens, söka arbete, etablera sig som företagare eller på något annat sätt se till sin egen och familjens försörjning. Eftersom behovet att förbereda sig på att anpassningspensionen upphör inte nödvändigtvis är mindre hos de som tidigare har varit ledamöter under en period som understiger15 år, föreslås det i bestämmelsen att rätten till anpassningsbidrag ska fortgå i tre år för alla som får anpassningspension när lagen träder i kraft, oavsett ledamotskarriärens längd.
Övriga före detta riksdagsledamöter som har rätt till anpassningspension har rätt att få anpassningsbidrag två eller tre år beroende på hur länge uppdraget som ledamot har varat. Vid utbetalning av anpassningsbidrag beaktas utöver förvärvs- och företagsinkomster också kapitalinkomster.
Med tanke på eventuella oskäliga situationer föreslås kanslikommissionen få rätt att bevilja anpassningsbidrag enligt prövning för högst 12 månader om hälsorelaterade eller andra särskilda skäl föreligger.
2.2 Utveckling av systemet med anpassningsbidrag
Systemet med anpassningsbidrag föreslås bli ändrat så att beloppet av anpassningsbidrag för ledamöter som sitter första och andra perioden ligger närmare nivån för inkomstbundet utkomstskydd för arbetslösa. Anpassningsbidraget bestäms enligt 2 § 3 mom. i lagen på samma grunder som ålderspension för riksdagsledamöter, dock så att bidragsbeloppet alltid är minst det belopp som intjänas under ett sjuårigt ledamotsuppdrag. Beloppet av den intjänade pensionen efter sju år som ledamot är klart lägre än den inkomstbundna arbetslöshetsdagpenning som skulle tjänas in med motsvarande förtjänstnivå. För att anpassningsbidraget för de som suttit en eller två perioder som riksdagsledamot ska vara närmare den inkomstbundna arbetslöshetsdagpenningen, föreslås lagen bli ändrad så att anpassningsbidragets belopp alltid är minst det belopp som intjänas i pension under ett nioårigt ledamotsuppdrag.
Dessutom föreslås lagen bli ändrad så att rätt till anpassningsbidrag ska uppstå efter ett år som riksdagsledamot. För närvarande uppstår rätten på grundval av tre år som riksdagsledamot. Syftet med denna ändring är att den trygghet som anpassningsbidraget ger bättre än nu ska motsvara den trygg-het som den inkomstbundna arbetslöshetsdagpenning ger. En löntagare har rätt till arbetslöshetsdagpenning om hen under de 28 föregående månaderna (löntagarens granskningsperiod) under minst 26 veckor (cirka 6 månader) har haft ett jobb som uppfyller arbetsvillkoret. För att få inkomst-bundet utkomstskydd för arbetslösa ska personen dessutom under den tiden ha varit försäkrad vid en arbetslöshetskassa.
2.3 Bättre social trygghet för riksdagsledamöterna
Utöver ändringarna av bestämningsgrunderna för anpassningsbidraget föreslås det i lagmotionen också vissa ändringar för att förbättra riksdagsledamöternas sociala trygghet. Det föreslås ändringar i sättet att räkna ut ledamöternas pension vars syfte är att undanröja hinder för förlängning av tiden i arbetslivet och få det pensionsgrundande arvodet att bättre motsvara den genomsnittliga förtjänstnivån under ledamotskarriären. Bestämmelsen om beräkning av det pensionsgrundande arvodet föreslås bli preciserad så att arvodena under de 15 sista åren som ledamot beaktas.
Ändringen innebär att beräkningen också kan om-fatta ledamotsår för mer än 15 år sedan, om det har förekommit avbrott i ledamotskarriären. Vid uträkningen av medeltalet hoppar man i fortsättningen över de år då personen i fråga inte har varit ledamot. Vid uträkningen av medeltalet hoppar man i fortsättningen över de år då personen i fråga inte har varit ledamot. Syftet med ändringen är att det i beräkningen av medelvärdet för de pensionsgrundande årsarvodena ingår så många ledamotsår som möjligt, för att det pensionsgrundande arvodet bättre än nu ska motsvara förtjänstnivån under hela ledamotskarriären.
Eftersom det vid beräkningen av det pensionsgrundande arvodet är möjligt att beakta endast arvoden under de senaste 15 åren, kan det ur kalkylen falla bort år då ledamoten exempelvis har varit minister, om ministeråren har infallit för mer än 15 år sedan. Pensionen för en långvarig ledamot kan således bli klart lägre än den hade varit om ledamoten hade avslutat sin ledamotskarriär när de ministerår som inkluderade högre inkomster fortfarande ingick i pensionsberäkningen.
I bestämmelserna om uträkning av det pensionsgrundande arvodet föreslås ytterligare möjligheten att på den pensionssökandes begäran göra en jämförande kalkyl där de första 15 första ledamotsåren beaktas. Om det pensionsgrundande arvodet beräknat enligt förtjänsterna under de 15 sista ledamotsåren är lägre än beräknat enligt de 15 första åren, bestäms pensionen på grundval av förtjänsterna under de 15 första åren i ledamotsuppdraget. Förhoppningen är att den föreslagna ändringen ska öka benägenheten hos erfarna och välmeriterade ledamöter att fortsätta sin ledamotskarriär också efter år som minister eller medlem av presidiet.
En motsvarande bestämmelse om möjligheten att ha de 15 första åren som beräkningsgrund finns i den landskapslag för Åland som föreskriver om pensionsskydd för medlemmar i lagtinget och landskapsstyrelsen (67/2015). Den fogades till lagen den 10 september 2015, det vill säga något mer än en månad före Ålands lagtingsval den 18 oktober 2015. Beredningen inleddes när det visade sig att utan lagändringen skulle personer som haft en lång karriär vid lagtinget eller landskapsstyrelsen ha fått lägre pension om de hade fortsatt vid lagtinget eller landskapsstyrelsen efter valet.
Samtidigt föreslås lagen få en bestämmelse enligt vilken perioden för anpassningsbidrag (1–3 år) ska utöka pensionen på motsvarande sätt som arbetslöshetsförmåner.
I lagen om utkomstskydd för arbetslösa föreslås ändringar vars syfte är att en person som så önskar kan behålla sin rätt till inkomstbunden arbetslöshetsförmån under en kort tid som ledamot eller minister. Lagen förslås bli kompletterad med bestämmelser enligt vilka tiden som riksdagsledamot eller minister förlänger den granskningsperiod under vilken arbetsvillkoret ska uppfyllas. Syftet är att skapa tydliga bestämmelser på vars grund den som har valts till riksdagsledamot kan behålla sin rätt till inkomstbundet utkomstskydd för arbetslösa eller dagpenning och efter att perioden som ledamot upphört välja mellan att ansöka om anpassningsbidrag eller inkomstrelaterad arbetslöshetsdagpenning eller grunddagpenning. Eftersom avsikten inte är att vederbörande ska kunna få både anpassningsbidrag och arbetslöshetsförmån, föreslås lagen om utkomstskydd för arbetslösa också bli kompletterad med en bestämmelse enligt vilken den som får anpassningsbidrag inte kan få arbetslöshetsförmån.
3. Förslagens konsekvenser
Att anpassningspensionerna dras in och ersätts med tidsbundet anpassningsbidrag beräknas få fler före detta riksdagsledamöter att söka sig till arbetsmarknaden. Det kan således bidra till längre karriärer. Å andra sidan kan indragningen av systemet med anpassningspension förorsaka problem med försörjningen för tidigare ledamöter som inte lyckas bli sysselsatta.
I juli 2018 betalades anpassningspension till 22 kvinnor och 7 män. De omedelbara konsekvenserna av att anpassningspensionerna dras in kan således antas drabba fler kvinnor än män. Huruvida indragningen av systemet med anpassningspension på längre sikt medför mer försörjningsproblem för kvinnor eller för män kan inte förutses.
Hanteringen av riksdagsledamöternas ansökningar om pension och anpassningsbidrag sköts av Keva. Övergången från två förmånsslag (anpassningspension och anpassningsbidrag) till ett förmånsslag (anpassningsbidrag) underlättar hanteringen av ärenden i Keva. Å andra sidan medför den ökade kontrollen av kapitalinkomster också ett visst mått av extra arbete. Extra arbete kan orsakas också av den föreslagna ändringen i sättet att räkna ut pensionerna, enligt vilket det pensionsgrundande arvodet också kan räknas ut på grundval av arvodena under de 15 första åren som ledamot.
Indragningen av anpassningspensionen beräknas i någon mån sänka statens pensionsutgifter efter att övergångstiden på 2–3 år har förflutit. Å andra sidan kan statens utgifter i någon utsträckning öka på grund av de ändringar i systemet med anpassningsbidrag, genom vilka beloppet på anpassnings-bidrag höjs för ledamöter som suttit en eller två perioder och rätten till anpassningsbidrag ändras till att börja från ett år som ledamot i stället för tre år som nu. Också ändringarna i fråga om sättet att räkna ut det pensionsgrundande arvodet kan höja statens utgifter något. Allt som allt bedöms ändringarna i lagmotionen sammantaget minska statens utgifter en aning.
Att lagen om utkomstskydd för arbetslösa ändras så att tiden som riksdagsledamot eller minister förlänger granskningsperioden för uppfyllandet av arbetsvillkoret kan förbättra ställningen särskilt för de tidigare ledamöter, vars inkomstbundna arbetslöshetsdagpenning beräknad enligt förtjänster före ledamotsperioden skulle vara högre än det anpassningsbidrag som beviljas dem. Villkoret för att få inkomstbunden arbetslöshetsdagpenning är att vederbörande upprätthåller sitt medlemskap i arbetslöshetskassan under tiden som riksdagsledamot, vilket medför kostnader. Avsikten är att vederbörande själv ska avgöra om han eller hon ansöker om arbetslöshetsdagpenning eller anpassningsbidrag. Båda förmånerna kan man inte få; att få anpassningsbidrag är ett hinder för att få arbetslöshetsförmån.