I regeringens årsberättelse ingår diskrimineringsombudsmannens berättelse och jämställdhetsombudsmannens berättelse. Diskrimineringsombudsmannens berättelse behandlar ur ett brett perspektiv många sektorer som i sig är viktiga. Diskrimineringsombudsmannen föreslår dock att det utreds om inkomstgränserna i samband med familjeåterförening är ”skäliga” och att försörjningsvillkoret inte alls längre ska tillämpas på minderåriga anknytningspersoner som fått uppehållstillstånd. Sannfinländarnas utskottsgrupp anser att avskaffandet av försörjningsvillkoret för minderåriga anknytningspersoner är ägnat att sporra till att sända minderåriga som asylsökande till Finland för att hela familjen med hjälp av honom eller henne ska kunna resa in i landet. 

Sannfinländarnas utskottsgrupp anser att inkomstgränserna för familjeåterförening måste grunda sig på att den sökande har en faktisk möjlighet att försörja sig själv och sin familj utan behov av permanenta socialbidrag. Om det kravet inte finns, blir anknytningspersonen och hans eller hennes familj en bestående börda för det finska välfärdssamhället. Det försämrar ytterligare försörjningskvoten, som för närvarande blir sämre till följd av vår åldrande befolkning. Slopade inkomstgränser sänder också fel signal till dem som får uppehållstillstånd, eftersom inkomstgränserna i sig sporrar dem som får uppehållstillstånd att ta jobb och försörja sig själva, eftersom de annars inte kan ansöka om familjeåterförening. Att ha kvar inkomstgränserna är förenligt med det finländska samhällets helhetsintresse och uppmuntrar anknytningspersonen att ta jobb, försörja sig själv och på så sätt integreras i det finska samhället. 

Sannfinländarnas utskottsgrupp påpekar att det sänder en helt felaktig signal till ursprungsländerna om försörjningsvillkoret upphör att gälla för minderåriga anknytningspersoner. Om det blir betydligt lättare att skicka en minderårig anknytningsperson ensam till Finland för att hela familjen ska komma till Finland, uppmuntrar det människor att sända minderåriga ensamma som asylsökande. Informationen om detta felaktiga incitament gör att barnen inte bara blir av med sin familj utan också utsätts för risker, eftersom barn som skils åt från sin familj kan hamna i händerna på människosmugglare och falla offer för människohandel eller sexuellt utnyttjande. Redan det att barn utnyttjas för att skaffa uppehållstillstånd har likheter med ekonomiskt utnyttjande av barn. Sannfinländarnas riksdagsgrupp anser att detta inte är förenligt med barnets bästa och undrar varför det inte har gjorts någon bedömning av förslagets konsekvenser för barn. 

Sannfinländarnas utskottsgrupp understöder inte heller att ställningstaganden 2—5 i anslutning till diskrimineringsombudsmannens berättelse ska stå kvar. Att vara offer för människohandel ska inte per automatik vara ett kriterium för att få permanent uppehållstillstånd och gratis uppehälle i Finland eftersom det då skapas en ny metod för olaglig invandring. Man måste i första hand ingripa i människohandel i samarbete med brottsoffrets ursprungsstat och försöka se till att offret tryggt kan återvända till sitt hemland och se vistelsen i Finland som ett undantag, om villkoren för uppehållstillstånd inte i övrigt är uppfyllda. 

Sannfinländarnas utskottsgrupp föreslår att ställningstagande 2 i anslutning till jämställdhetsombudsmannens berättelse stryks. I ett läge där den ena föräldern tjänar avsevärt mer än den andra eller är företagare kan det äventyra familjens försörjning i sin helhet eller kontinuiteten i företagsverksamheten om den ena föräldern pressas att ta ut familjeledighet. Målet med familjeledighetsreformen bör vara att familjen ska ha så stor frihet som möjligt att själv besluta om sina angelägenheter i stället för att samhället tvingar någondera vårdnadshavaren att vara borta från arbetslivet en viss tid. Vad gäller ställningstagande 5 påpekar Sannfinländarnas utskottsgrupp att alla former av våld är oacceptabla och att också våld mot män tjänar uppmärksamhet.