Budgeten har utformats under förhållanden där utsikterna är gynnsamma men coronapandemin fortfarande slår en skugga över den ekonomiska utvecklingen och bidrar till osäkerhet när det gäller det finansiella systemet. Oron gäller särskilt det strukturella hållbarhetsunderskottet till följd av demografin i och med att den arbetsföra befolkningen minskar i förhållande till antalet personer som står utanför arbetskraften och också i absoluta termer. 

Ekonomiutskottet tar ställning till budgetpropositionen utifrån sitt eget ansvarsområde och koncentrerar sig på de teman som accentuerades vid utfrågningen av sakkunniga.  

Det bör noteras att ju längre räntorna är låga och ju längre förväntningarna på ett lågränteläge fortgår, desto större blir de ekonomiska sårbarheterna, om det inte vidtas politiska åtgärder som minskar dessa sårbarheter. Det kan vara riskfyllt att anpassa penningpolitiken till finanspolitiken, och likaså att anpassa finanspolitiken så att störningar i det finansiella systemet kan undvikas på kort sikt. Behovet av att anpassa den offentliga ekonomin har ökat i och med att skuldgraden har stigit och underskottet har ökat. 

Vid ekonomiutskottets sakkunnigutfrågning aktualiserades motsatta uppfattningar om inriktningen i budgeten för 2022. Det framfördes å ena sidan att budgetförslaget är skadligt procykliskt och å andra sidan att det skulle vara ett misstag att upphöra med den stimulerande finanspolitiken för tidigt; det skulle ge negativa konsekvenser för den ekonomiska aktiviteten. 

Ekonomiutskottet konstaterar att det stora underskottet i de offentliga finanserna var befogat under den akuta fasen av coronakrisen. Enligt prognoserna kommer dock det ekonomiska läget från och med 2022 inte längre att förutsätta något betydande beslutsbaserat finanspolitiskt stöd. Den procykliska finanspolitiska stimulansen har inga större konsekvenser för produktionen och sysselsättningen, vilket kan leda till ökade priser för den offentliga upphandlingen och en allmän höjning av den inhemska kostnadsnivån. Även om det alltså ser ut som om coronakrisen inte kommer att påverka bruttonationalprodukten permanent, kommer statsskulden dock att vara större än före krisen. Efter coronakrisen behövs det än fler strukturella reformer som förbättrar förutsättningarna för ekonomisk tillväxt och stärker de offentliga finanserna. Hållbarhetsgapet till följd av den åldrande befolkningen kommer att vara ännu djupare efter coronakrisen, eftersom utsikterna för det offentliga underskottet och skulden har blivit mindre gynnsamma. 

Budgetpropositionen avviker från ramarna för statsfinanserna, som redan har utökats genom regeringsprogrammets undantagsmekanism för 2021 och 2022. Ekonomiutskottet påminner om att en förutsättning för att man ska kunna dra nytta av de finanspolitiska reglerna är att reglerna följs konsekvent. Om huvudregeln blir att avvikelser får göras, kommer fördelarna med systemet att gå förlorade. 

Ekonomiutskottet instämmer i de sakkunnigas oro för ett bestående strukturellt underskottet i de offentliga finanserna och för att det varken i budgeten eller vid sidan av den finns någon strategisk plan för att stärka de offentliga finanserna i överensstämmelse med hållbarhetsmålen. Problemet är att man samtidigt med de förändringar som balanserar upp de offentliga finanserna och förbättrar sysselsättningen har vidtagit åtgärder som försämrar både sysselsättningen och de offentliga finanserna. Därmed minskar nettoeffekten av åtgärder som i och för sig går i rätt riktning. Ekonomiutskottet anser det vara viktigt att eftersträva beslut som höjer sysselsättningen i företag och att sysselsättningen därmed stärker de offentliga finanserna. 

Enligt inkommen utredning är tillgången på kompetent arbetskraft för närvarande ett betydande hinder för tillväxten. Det skapar osäkerhet också när det gäller genomförandet av investeringsplanerna. I ljuset av detta är det viktigt att utbildning ordnas på olika håll i landet. Ekonomiutskottet välkomnar det snabbare handläggningsförfarande för uppehållstillstånd som ska skapas för experter och tillväxtföretagare. Beslutet att utvidga den nationella D-viseringen till att omfatta studerande och forskare samt deras familjemedlemmar gör det också lättare för företagen att hitta kunnande som inte finns att tillgå i Finland. Tillgången till utländska experter påverkas också av i vilken utsträckning internationella studerande stannar i Finland för att arbeta efter studierna. Finlands konkurrenskraft bygger på hög kompetens och förmåga att höja förädlingsvärdet, framhåller utskottet. 

Ekonomiutskottet understryker att tillväxten framför allt gynnas av en lagstiftningsmiljö som tillåter en hälsosam konkurrens och av att hinder för att införa innovationer och ekonomiska omstruktureringar undanröjs. Om dagens strukturer anses vara föråldrade eller oändamålsenliga i något hänseende, bör de ses över. 

Ekonomiutskottet beklagar att FUI-incitament inte fick större tyngd i budgeten. Vid sakkunnigutfrågningen i utskottet framfördes det att rätten till extra avdrag borde ha utsträckts till att gälla även företagens interna FUI-kostnader. 

Ekonomiutskottet framhåller vikten av investeringar i återvinning av industrins avfallsflöden, pilotanläggningar och elektrifiering av industrin med hjälp av förnybar energi. Finland har utmärkta förutsättningar att öka exporten och sysselsättningen inom dessa sektorer. I detta sammanhang erbjuder EU:s återhämtningsfond en tillfällig möjlighet att korrigera incitamenten för tillväxt och förnyelse, även om det verkar som om stöden inte kommer att betalas ut vid den konjunkturmässigt optimala tidpunkten. Ekonomiutskottet påpekar att ett av de väsentliga syftena med återhämtningsfonden — att stödja en snabb grön övergång — dock är en oundgänglig nödvändighet som är oberoende av konjunkturerna. Finland bör arbeta för att få allt stöd som landet har rätt till. 

De ekonomisk-politiska besluten måste vara konsekventa och långsiktiga för att stödja förnyelsen inom energisektorn och målen för bioekonomi och cirkulär ekonomi. Energi- och innovationsstöden kan driva på utvecklingen och införandet av teknik som behövs för en snabbare energiomställning. Nyinvesteringar i energisektorn kräver långsiktig information om i vilken riktning incitamenten och sanktionerna kommer att utvecklas. En ökning av energi- och innovationsstöden i enlighet med budgeten, framför allt tack vare EU:s återhämtningsinstrument, kan bidra till genomförandet av färdplanerna för koldioxidsnålhet och uppnåendet av målen. Ekonomiutskottet betonar dessa branschers potential som en plattform för tillväxt i Finland och anser att det är framsynt att satsa på dem. 

I budgetpropositionen avsätts över 190 miljoner euro till Finnvera för ersättningar för förluster och till räntestöd. Det är betydligt mer än genomsnittet under de senaste åren (20—30 miljoner euro per år), och ännu mer än i budgeten för 2021. Ekonomiutskottet påpekar att de amorteringsfria perioderna till följd av coronapandemin kan försämra utsikterna för gäldenärerna att sköta sina lån. Också den undantagslagstiftning som utfärdats som ett coronastöd kan på samma sätt som amorteringsfriheten fördröja avslöjandet av ekonomiska svårigheter. Finnveras sammanlagda exponeringar är anmärkningsvärt stora i förhållande till statsbudgeten och det årliga skatteutfallet. 

Våra offentliga tjänster förutsätter en stabil finansiell grund. För att öka skatteinflödet måste arbete och arbetssökande matcha bättre. Vid sidan av strukturella reformer är högre sysselsättningstal ett viktigt verktyg för att komma åt hållbarhetsgapet. Det måste bli lättare att ta emot arbete, marginaleffekterna måste undanröjas och kompetensen måste stärkas utifrån arbetslivets behov. Insatser för att integrera och aktivera personer som står utanför arbetsmarknaden är av stor betydelse för bärkraften i samhällsekonomin, men också för vår sociala välfärd. Det har både direkta och indirekta effekter för våra offentliga utgifter.  

Ekonomiutskottet understryker att företagens investeringar och tillväxtvilja är kopplade till den allmänna referensramen för lagstiftningen i omvärlden (inklusive skattesystemet), tillgången till produktionsfaktorer och förutsägbarheten i kostnadsbildningen, som är viktiga faktorer också när det gäller Finlands attraktionskraft för potentiella investeringsobjekt. 

Det ligger i Finlands intresse att delta på EU:s inre marknad. Den blir allt mer integrerad och varor, tjänster, kapital och människor passerar gränserna enkelt och smidigt. EU:s och de enskilda medlemsstaternas konkurrensfördel beror på deras förmåga till ekonomisk förnyelse, men också till stor del på hur effektivt vi lyckas minska landsriskerna och den administrativa börda som följer av respektive medlemsländers nationella lagstiftning och myndighetspraxis. Den ökade skuldkvoten i förhållande till BNP och de långsammare tillväxtutsikterna i våra närmaste jämförelseländer leder sannolikt till mindre gynnsamma utvecklingstrender på medellång sikt, vilket framhäver behovet av lagstiftning som främjar tillväxt och sysselsättning och reformer som stöder detta. 

Kommissionen har konstaterat att medlemsstater med hög skuldnivå bör föra en återhållsam finanspolitik samtidigt som de nationellt finansierade investeringarna bibehålls och RRF-stöd används för att finansiera andra investeringsprojekt av hög kvalitet. De låga räntorna erbjuder gynnsamma finansieringsvillkor för åtgärder som kan stimulera tillväxten och därigenom undvika att vi blir fast i en kombination av låg tillväxt och hög skuldsättning. Enligt kommissionen bör medlemsstaterna beakta de offentliga finansernas sammansättning på både inkomst- och utgiftssidan och prioritera strukturella reformer som främjar de offentliga finansernas hållbarhet på lång sikt. 

Den allmänna undantagsklausulen i stabilitets- och tillväxtpakten infördes för första gången genom ett meddelande från Europeiska kommissionen den 20 mars 2020. Enligt undantagsklausulen kan man vid en allvarlig ekonomisk recession i EU tillfälligt avvika från den normala tillämpningen av de finanspolitiska reglerna. Tillämpningen av klausulen upphör vid ingången av 2023. För närvarande är det ännu oklart med vilka förfaranden och vilken form av samordning av finanspolitiken EU kommer att återgå eller övergå till. Den framtida utvecklingen beror i vilket fall på hur länge osäkerheten och restriktionerna till följd av covidpandemin varar, hur världsekonomin återhämtar sig, hur tilliten bland företagen och konsumenterna utvecklas och hur flexibel vår egen ekonomi är, men också på den ekonomiska politikens förmåga att göda förtroendet. Den ekonomiska återhämtningen i Finland är dessutom starkt beroende av att EU driver en ekonomisk politik som upprätthåller aktiviteten i medlemsländerna.