Enligt regeringens proposition med förslag till alkohollag (RP 100/2017 rd) är det egentliga syftet med alkoholpolitiken som en del av social- och hälsopolitiken att minska de problem och negativa effekter som alkoholen orsakar dem som konsumerar alkohol och deras närstående samt andra människor och samhället.
Av detta följer enligt propositionen att ”målet med den nya totala omarbetningen av alkohollagen är att sammanjämka de olika intressen som finns i fråga om tillverkning, försäljning och konsumtion av alkohol. Lagens syfte är fortfarande att förebygga de olägenheter och problem som alkoholen medför”.
Också jord- och skogsbruksutskottet måste i sitt utlåtande försöka finna ett jämviktsläge mellan att främja näringsverksamhet och att minska de negativa effekterna och problemen. Man kan i och för sig förstå att utskottet vill främja jordbruksnäringarna, men denna strävan måste vara i balans med strävan att förebygga alkoholrelaterade skadeverkningar och problem. Detta är något som också förekommer på landsbygden, där alkoholen ger skadeverkningar och problem på samma sätt som i städerna.
För att ytterligare citera propositionen: ”Om det huvudsakliga målet för reformen är att minska de skador som alkoholen orsakar anser Världshälsoorganisationen (WHO), Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling (OECD) och de medicinska och samhällsvetenskapliga vetenskapssamfunden att de mest effektiva metoderna sett till kostnad och nytta är metoder som riktas till hela befolkningen: begränsning av tillgången, beskattning och reklambegränsning”.
Tillgången kommer inte längre att vara lika begränsad efter den föreslagna lagändringen. Det som är särskilt oroväckande med tanke på skadeverkningarna är att den tillåtna alkoholhalten i drycker framställda på olika sätt höjs från 4,7 till 5,5 inom detaljförsäljningen. Därmed kommer antalet återförsäljningsställen för starka alkoholdrycker att mer än tiofaldigas. En sådan lagändring skulle öka de alkoholrelaterade skadorna särskilt på landsbygden.
Sannolikheten är stor för att vi får de negativa effekterna, medan de positiva effekterna för sysselsättningen och inhemsk produktion inom alkoholbranschen däremot är osäkra. Vi måste beakta att också ökad tillverkning av och tillgång till alkoholfria dryckesprodukter ökar konsumtionen och efterfrågan på just dessa produkter, ger producenterna inkomster och dessutom erbjuder konsumenterna hälsosammare alternativ till alkoholhaltiga drycker.
Det är förbryllande att jord- och skogsbruksutskottet inte har tillmätt forskningsresultaten om alkoholpolitikens effekter någon betydelse i sitt utlåtande. Tillstånds- och tillsynsverket för social- och hälsovården (Valvira), regionförvaltningsverken, Statens ämbetsverk på Åland, Säkerhets- och kemikalieverket (Tukes), barnombudsmannen och jämställdhetsombudsmannen ställer sig alla negativa till reformförslaget. Tukes påpekade att om syftet är att minimera de skador som alkoholbruk kan medföra, är det inte motiverat att ändra detaljhandelsmonopolet på föreslaget sätt. Ändringen kommer inte att ge skattemässiga eller näringspolitiska vinster. Sysselsättningseffekterna märks bara i form av ökad arbetsbörda inom social- och hälsovården och för polisen. Myndigheternas arbete för att minska olycksfall och dödsfall i arbetet försvåras när den ökade tillgången till alkoholdrycker skapar förhållanden där riskerna ökar.
Alkoholtillverkningens och alkoholhandelns och även alkoholpolitikens internationella karaktär kommer till synes i det faktum att tre utlåtanden om utkastet till lagförslag kom från internationella aktörer.
Ambassadörer från sex länder välkomnade i ett gemensamt brev den föreslagna liberaliseringen. De ansåg att lagreformen kommer att främja öppenhet på den inre marknaden och att få den att fungera bättre. Införseln från dessa länder gäller främst öl i två fall och främst vin i fyra fall.
Däremot uttryckte International Blue Cross, som företräder den internationella blåbandsrörelsen, och NordAN, det nordiska alkohol- och drogpolitiska nätverket, tillsamman med den europeiska alkoholpolitiska alliansen Eurocare sin oro över de föreslagna ändringarna, vilka kommer att öka tillgången till alkohol och försvaga Alkos ställning. De påpekade att Finland tidigare har ansetts vara en förebild inom alkoholpolitiken, men att landet nu håller på att gå in för en sådan alkoholpolitisk linje som går stick i stäv med politiken i de flesta EU-länder och även på global nivå när den leder till ökande skadeverkningar.
Den föreslagna alkohollagen ger de små producenterna betydande nya möjligheter med tanke på landsbygdsnäringarna:
”Tillverkarna av gårdsvin och sahti har i nuläget särskild rätt att på tillverkningsstället sälja de produkter som de tillverkar och till följd av reformen ska denna detaljhandelsrätt gälla också små bryggeriers hantverksöl. Rätten till detaljförsäljning av gårdsvin, sahti och hantverksöl ska vara begränsad till små producenter av alkoholdrycker och den ska gälla endast traditionella och handtillverkade produkter”.
Det är verkligen all orsak att skynda långsamt i enlighet med propositionen så att olika mål kan sammanjämkas. Ett sätt att gå långsamt framåt är att granska hur små alkoholproducenter tar till vara de nya möjligheterna genom en undersökning som görs om 3—4 år och som visar vilka övergripande effekter reformen haft. Då kan man rätta till lagen i förekommande fall. ”Exempelvis kan man fyra år efter det att lagen har trätt i kraft utreda hur lagändringen påverkat den alkoholrelaterade sysselsättningen, hur den tillståndspliktiga försäljningen av alkoholhaltiga drycker i synnerhet inverkat på uppkomsten av små dagligvarubutiker, hur dagligvaruhandelns servicenät utvecklats och vilken roll gårdsvinerna och hantverksbryggerierna spelar för utvecklingen av landsbygden och landsbygdsturismen”.
”Det råder en stor mångfald när det gäller målen med översynen av alkohollagen och de förväntade effekterna, och därför vore det motiverat att utvärdera förändringarna. En sammanfattning av utvecklingen när det gäller alkoholkonsumtion, alkoholrelaterade skador, alkoholnäringarnas livskraft och alkoholrelaterad sysselsättning kan lämpligen göras exempelvis tre år efter ikraftträdandet. Enligt polisen uppskattning är det då möjligt att åtgärda de negativa konsekvenser som reformen eventuellt ger upphov till.
Därför framför vi en avvikande mening till 7, 8, 10 och 12 stycket i jord- och skogsbruksutskottets utlåtande.
Enligt stycke 7 i utskottets överväganden anser utskottet det vara motiverat att höja gränserna för mängden tillverkat gårdsvin på 100 000 liter i 3 § 1 mom. 14 punkten och mängden tillverkat hantverksöl på 500 000 liter i 15 i samma moment.
I stycke 8 i övervägandena framför utskottet att det vill slopa den begränsning som innebär att det får finnas bara ett detaljhandelsställe i anslutning till tillverkningslokalerna och göra det möjligt att på grundad anledning idka försäljning på flera ställen för detaljförsäljning. Enligt stycke 10 bör det dessutom vara tillåtet att idka detaljförsäljning av bär- och fruktlikör med högst 22 volymprocent etylalkohol på dessa detaljhandelsställen.
I dessa ståndpunkter beaktas inte målet att minska alkoholkonsumtionen. Det är klart mer motiverat att gå försiktigt fram när det gäller att öka tillgången till alkohol. Därför bör de tillåtna tillverkningsmängderna för gårdsvin och hantverksöl kvarstå på den nivå som regeringen föreslår, försäljningen av gårdsvin begränsas till ett detaljhandelsställe i anslutning till gården och försäljning av likörer med hög alkoholprocent då inte tillåtas.
Enligt stycke 12 vill utskottet tillåta marknadsföring på webben och nätbutiker för kunder utomlands. Begränsningarna för marknadsföringen inom landet inskränker dessa möjligheter. EU:s inre marknad tillåter inte åtskillnad mellan Finland och de andra medlemsländerna när det gäller marknadsföring på webben och näthandel. Enligt principerna för den inre marknaden ska alla behandlas lika. Om man inte vill öka tillgången inom landet ska man heller inte riva hinder för marknadsföring på webben och näthandel.