Allmänt

Statsrådet har lämnat riksdagen en redogörelse för den inre säkerheten som är den första i sitt slag. Den inre säkerheten är en omfattande helhet. Den har tidigare granskats inom ramen för olika program som beretts på bred bas. I den nu aktuella redogörelsen har den inre säkerheten avgränsats att gälla endast aktörerna inom inrikesförvaltningen. I redogörelsen sägs det att den strategi för den inre säkerheten som kommer att utarbetas senare är regeringens viktigaste handling för att fastställa den framtida inre säkerheten. 

Social- och hälsovårdsutskottet ställer sig bakom det som sägs i redogörelsen om att det vid sidan av att utveckla myndighetsverksamheten krävs samarbete och nära växelverkan mellan alla förvaltningsområden samt andra aktörer för att tackla de föränderliga säkerhetsutmaningarna. Med tanke på detta är avgränsningen i redogörelsen tyvärr snäv. Utskottet anser att de förebyggande åtgärder och andra insatser inom social- och hälsovården som nu bara nämns kort i redogörelsen är essentiella för att på lång sikt bekämpa säkerhetshoten. Det är absolut nödvändigt att behandla också de frågor som hänför sig till social- och hälsovårdens förvaltningsområde på ett heltäckande sätt i det fortsatta arbetet, menar utskottet.  

Välfärd och säkerhet

Viktiga frågor med tanke på säkerheten från social- och hälsovårdens synpunkt är de olika faktorer som hänför sig till bland annat utslagning, ökande inkomstskillnader, drogmissbruk, smittsamma sjukdomar och den dagliga säkerheten rent generellt. Till exempel är de samhälleliga alkohol- och narkotikapolitiska besluten direkt kopplade till antalet olycksfall och våldsbrott och till medborgarnas känsla av trygghet.  

För att äldre personer med nedsatt hälsa eller funktionsförmåga och grupper med särskilda behov ska kunna bo hemma i större utsträckning krävs det också nya säkerhetsåtgärder. De olika förvaltningsområdena måste samarbeta för att klarlägga vilka lösningar som behövs. För att garantera säkerheten för dem som bor hemma måste man se till att informationen mellan de anhöriga, serviceproducenterna och myndigheterna fungerar.  

När användningen av teknik ökar både inom servicen och i samarbetet mellan myndigheterna uppstår det nya risker bland annat på grund av systemens sårbarhet och eventuella störningar. Också om de riksomfattande systemen kan skyddas på ett tillförlitligt sätt, kan enskilda apparater inom hälso- och sjukvården och nätinfrastrukturen vara dåligt skyddade och sårbara för olika slags attacker. Samtidigt som man tar fram och inför tekniska säkerhetslösningar måste man beakta deras säkerhetsrisker.  

Räddningsväsendet och den prehospitala akutsjukvården

I samband med beredningen av landskapsreformen och social- och hälsovårdsreformen måste man noga bedöma vilka konsekvenser ändringarna har för bland annat beredskapen, olycksutredningen och samhällets kritiska funktioner vid störningar. Meningen är att ansvaret för räddningsväsendet ska övergå från kommunerna till fem landskap. Reformen av räddningsväsendet har samband med servicestrukturreformen inom social- och hälsovården. Som det konstateras i redogörelsen kommer den modell man går in för vid reformen att få en avgörande betydelse för räddningsväsendet, eftersom räddningsverken har hand om en stor del av de brådskande uppgifterna inom den prehospitala akutsjukvården  

För att tjänsterna inom den prehospitala akutsjukvården ska hålla hög klass är det nödvändigt med samarbete mellan social- och hälsovårdsväsendet och räddningsväsendet, som är tjänsteleverantör. Samarbetet skapar också bättre beredskap för storolyckor och katastrofer och sparar pengar i fråga om personal, materiel och stationsnät.  

Den största delen av räddningsväsendets operativa verksamhet består i att utföra uppgifter inom den prehospitala akutsjukvården, som hör till hälso- och sjukvårdens ansvarsområde. Det utspridda stationsnätet och räddningspersonalen i beredskap är en viktig resurs i situationer med stor belastning och vid storolyckor. Inom den prehospitala akutsjukvården ökar behovet av bedömningar av vårdbehovet och service som ges i hemmet. Det ställs då nya krav på personalens utbildning och kompetens. 

Enligt redogörelsen sänks aktionsberedskapen vid dåligt väder på Gränsbevakningsväsendets helikopterbas i Åbo genom att man avstår från flygledningen. Vid dåligt väder ska helikoptrarna operera med bas i Helsingfors. Enligt uppgift till utskottet har man som ett alternativ vid planeringen av det pågående anpassningsprogrammet för Gränsbevakningsväsendet diskuterat en mer kostnadseffektiv lösning som skulle innebära att flygplatsen vid behov kunde öppnas också för utryckningar nattetid. Utskottet anser det viktigt att man vid planeringen hittar en lösning för att hålla kvar sjöförsvarets aktionsberedskap på en hög nivå. Inom räddningsverksamheten är beredskapen synnerligen viktig.