Propositionen fick mycket brett stöd bland de utfrågade sakkunniga. Försäkringsgarantin kan ha en betydande inverkan på medborgarnas vilja att vaccinera sig och på uppnåendet av den önskade vaccinationstäckningen i fråga om covid-19. Detta visar erfarenheterna av pandemivaccinationerna 2009—2010, då det ansågs finnas behov av ett centraliserat system för ersättning av läkemedelsskador. 

Läkemedelsskadeförsäkringsbolaget har inte fått någon återförsäkring på marknaden som ersätter eventuella skador som hänför sig till vaccinet mot covid-19 eftersom risken i fråga om vaccinet är alltför okänd. Bolagets egna tillgångar räcker inte till för att täcka eventuella skador utan återförsäkring, och utan återförsäkring kommer eventuella skador som orsakas av vaccinet mot covid-19 att uteslutas från försäkringen. Utskottet anser därför att det är viktigt att försäkringen säkerställs genom ett statsgarantiarrangemang. 

Enligt utskottets uppfattning kan det lämpligen höra till Statskontorets uppgifter att administrera statsgarantin i fråga om covid-19-vaccin. När storleken på garantiavgiften och den avgift som tas ut för statsgarantin bestäms måste det beaktas att garantiavgiften ska stå i förhållande till risken och kostnaderna för behandlingen av ärendet. 

Storleken på garantiavgiften måste bestämmas noggrant så att den i tillräcklig grad styr mot en övergång till återförsäkring på marknadsvillkor så snart det är möjligt. Med tanke på statsgarantisystemet och statens exponeringar ska garantiförfarandet användas endast så länge som återförsäkring på marknadsvillkor inte kan fås på ändamålsenliga villkor. Utskottet anser alltså att det är nödvändigt att staten drar sig ur arrangemanget när återförsäkrarna är tillbaka på marknaden.