1.  Lagen om ändring av fängelselagen

2 kap. Inledande av verkställighet

2 a §. Efterlysning.

I propositionen föreslås ett nytt 2 mom. i paragrafen, enligt vilket Brottspåföljdsmyndigheten får efterlysa en fånge om fången 1) rymmer eller utan tillstånd avlägsnar sig från fängelset, den förläggningsplats som avses i 8 kap. 9 § 2 mom. eller den vårdplats som avses i 10 kap. 2—4 §, 2) har befunnit sig utanför fängelset med stöd av ett tillstånd som beviljats enligt 8 kap. 6 § eller 9 § 1 eller 3 mom. eller 14 kap. och inte återvänder vid den tidpunkt som anges i villkoren för tillståndet eller i övrigt bryter mot villkoren i fråga. I de situationer som avses i den föreslagna bestämmelsen är det fråga om efterlysning för att fortsätta verkställigheten. För att förtydliga bestämmelsen föreslår lagutskottet att 2 mom. ändras så att detta konstateras i momentets första mening. 

9 kap. Fångarnas egendom och inkomster

3  §. Innehav av pengar och andra betalningsmedel.

Paragrafen innehåller bestämmelser om innehav av pengar och andra betalningsmedel. Enligt 1 mom. har fångarna i slutna fängelser inte rätt att inneha pengar eller andra betalningsmedel som avses i 37 kap. 12 § i strafflagen. Ett av Brottspåföljdsmyndigheten godkänt betalkort kan dock ställas till fångarnas förfogande. Pengar och andra betalningsmedel som innehas av en fånge ska tas för förvaring i fängelset, sättas in på det av Brottspåföljdsmyndigheten godkända betalkortet eller på fångens bekostnad sättas in på hans eller hennes bankkonto. Enligt 2 mom. har fångarna i öppna anstalter rätt att inneha pengar och andra betalningsmedel. Ett av Brottspåföljdsmyndigheten godkänt betalkort kan ställas till fångarnas förfogande. Pengar och andra betalningsmedel som innehas av en fånge kan på fångens begäran tas för förvaring i fängelset, sättas in på det av Brottspåföljdsmyndigheten godkända betalkortet eller på fångens bekostnad sättas in på hans eller hennes bankkonto. Enligt 3 mom. ska fången varje månad ges ett utdrag ur bokföringen av hans eller hennes penningmedel. 

Enligt de uppgifter som utskottet fått från justitieministeriet ställs betalkort i praktiken till förfogande för alla fångar i slutna fängelser. Fångarna i öppna anstalter får inneha sina egna betalningsmedel. I de öppna anstalterna har Brottspåföljdsmyndighetens betalkort endast getts till de fångar som behöver dem. Lagutskottet anser utifrån de uppgifter som fåtts att formuleringen ”kan ställas till förfogande” i 1 och 2 mom. gör det oklart om fångarna kan förvägras ett kort på någon grund. Enligt justitieministeriet är det fråga om att korten regelmässigt ska ställas till fångarnas förfogande. I ljuset av dessa uppgifter anser utskottet att det därför är motiverat att formulera bestämmelserna så att det inte finns någon prövningsrätt i detta hänseende. I öppna anstalter behöver inte alla fångar nödvändigtvis få ett betalkort, eftersom fångarna får inneha egna betalningsmedel. Till denna del anser lagutskottet att det är motiverat att i 2 mom. använda formuleringen att betalkortet i öppna anstalter ställs till en fånges förfogande, om fången begär det. Då är möjligheten att få kortet beroende av fångens egen begäran, och det är således inte nödvändigt att föreskriva om grunderna för att vägra bevilja ett kort. Med stöd av det som sägs ovan föreslår lagutskottet att 1 mom. ändras så att formuleringen ”kan dock ställas till fångarnas förfogande” ersätts med formuleringen ”ställs dock till fångarnas förfogande”. Utskottet föreslår också att formuleringen ”kan ställas till fångarnas förfogande” i 2 mom. om öppna anstalter ersätts med ”ställs till en fånges förfogande” och att en ny förutsättning, ”om fången begär det”, införs i momentet. 

3 a §. Övervakning av användningen av betalkort.

Paragrafen innehåller bestämmelser om övervakning av användningen av betalkort. Enligt den kan användningen av ett av Brottspåföljdsmyndigheten godkänt betalkort som har getts till en fånge övervakas i syfte att upptäcka betalningstransaktioner som avviker från sedvanlig betalningsrörelse, på så sätt att övervakningen endast gäller antalet betalningstransaktioner och penningbeloppet (1 mom). Om det vid övervakningen upptäcks betalningstransaktioner som avviker från sedvanlig betalningsrörelse eller om det behövs av någon annan orsak, kan användningen av betalkortet övervakas utifrån ett beslut som fattats i ett enskilt fall på så sätt att övervakningen gäller alla uppgifter om användningen av betalkortet (2 mom.). En förutsättning är att övervakningen behövs för att förhindra brott, avvärja en fara som hotar ordningen i fängelset eller trygga fångens eller någon annans säkerhet. Beslutet får fattas för högst en månad åt gången. 

Av de orsaker som anges i utskottets överväganden ovan och med anledning av det som konstateras i grundlagsutskottets utlåtande (GrUU 36/2020 rd, s. 4) föreslår lagutskottet att bestämmelserna om förutsättningarna för särskild övervakning i 2 mom. binds till ett nödvändighetskrav i stället för till ett behovskrav. I den form som lagutskottet föreslår ska övervakningen vara nödvändig för att förhindra brott, avvärja en fara som hotar ordningen i fängelset eller trygga fångens eller någon annans säkerhet. 

Enligt ordalydelsen i 2 mom. är sådan särskild övervakning som avses i momentet möjlig också om det behövs av någon annan orsak. I utskottets sakkunnigutfrågningar har innehållet i uttrycket ”någon annan orsak” ansetts oklart. Enligt den utredning som utskottet fått från justitieministeriet avses med någon annan orsak i enlighet med motiveringen till propositionen (RP, s. 36) uppgifter från en annan myndighet eller en grund som framkommit i samband med övervakningen eller Brottspåföljdsmyndighetens övriga verksamhet. Lagutskottet anser att bestämmelsen i 2 mom. bör förtydligas och preciseras så att uttrycket ”någon annan orsak” ersätts uttryckligen med de ovannämnda orsaker som nämns i motiveringen. Också till denna del bör momentet dessutom ändras så att övervakningen ska vara nödvändig. Utskottet föreslår att 2 mom. ändras också till denna del. 

I den övervakning som avses i 1 mom. är det fråga om allmän övervakning, som kan gälla endast antalet betalningstransaktioner och deras belopp. Enligt motiveringen (RP, s. 36) har systemet med betalkort för fångar inbyggda larmfunktioner som kan ge ett automatiskt larm i enlighet med särskilt definierade parametrar. I betalkortssystemet kan man således definiera parametrar som alarmerar för betalningstransaktioner som avviker från sedvanlig betalningsrörelse. I enlighet med 2 mom. är det efter observation av avvikelser och utifrån dem möjligt att vid behov fatta beslut i enskilda fall om övervakning av transaktionerna på en fånges betalkortskonto. Med stöd av det beslut som avses i det föreslagna 2 mom. kan övervakningen utsträckas till alla uppgifter om användningen av betalkortet. Enligt uppgift från justitieministeriet är syftet med bestämmelsen särskilt att övervakningen i dessa enskilda fall, när det vid övervakningen har observerats att transaktionerna på kontot avviker från sedvanlig betalningsrörelse, uttryckligen ska gälla de kontouppgifter i fråga om vilka man observerat avvikelser. Övervakningen kan också omfatta en fånges gireringar till en annan persons konto och en annan persons gireringar till fångens konto. Det är då möjligt att upptäcka gireringar mellan mottagaren och avsändaren. Andra kontotransaktioner som gjorts av en annan person får dock inte övervakas. Mot bakgrund av det som sägs ovan föreslår lagutskottet att ordalydelsen i 2 mom. preciseras också så att övervakningen i stället för alla uppgifter om användningen av betalkortet uttryckligen gäller kontouppgifterna om fångens betalkortskonto. 

Utskottet konstaterar för tydlighetens skull att den övervakning som avses i 2 mom. gäller tiden efter beslutet. 

Förvaltningsutskottet anser i sitt utlåtande om propositionen (FvUU 2/2020 rd, s. 5) att det vore motiverat att använda ett så neutralt begrepp som möjligt om betalningsmedlet. Lagutskottet anser utifrån de uppgifter det fått att eftersom fångarna har ett betalkort som godkänts och skaffats uttryckligen av Brottspåföljdsmyndigheten, är det inte vare sig behövligt eller motiverat att ändra begreppet så att det är neutralt. Om det i Brottspåföljdsmyndighetens verksamhet senare är motiverat att övergå till att använda något annat betalningsmedel i stället för eller vid sidan av det av Brottspåföljdsmyndigheten godkända betalkortet, bör behovet av reglering bedömas på nytt. 

12 kap. Brevväxling, telefonsamtal och elektronisk kommunikation

2 a §. Underrättelse om läsning. Ny.

Paragrafen innehåller bestämmelser om underrättelse om läsning av brevväxling. Regeringen föreslår inga ändringar i paragrafen. Enligt 1 mom. i den gällande paragrafen kan utredning av brott utgöra en grund för att skjuta upp en underrättelse om läsning. Lagutskottet föreslår att utredning av brott som grund för uppskov stryks i 1 mom., på motsvarande sätt som i den övriga regleringen som föreslås i propositionen. Utskottets förslag kräver också modifiering i ingressen till lagförslaget. 

16 kap. Granskning av fängelselokaler och fångar

1 a §. Teknisk övervakning i ett fängelse.

Paragrafen innehåller bestämmelser om teknisk övervakning i fängelselokaler. Enligt den föreslagna bestämmelsen kan det för övervakningen av fängelseområdet och fängelselokalerna användas teknisk övervakning i syfte att upprätthålla ordningen i fängelset, förvaringssäkerheten och fångarnas och andras säkerhet samt i syfte att förhindra rymning eller olovligt avvikande från öppna anstalter eller brott. Teknisk övervakning får dock inte användas i fångarnas celler, i toaletter, i omklädningsrum och på andra motsvarande platser. 

Lagutskottet påpekar att också 1 kap. 5 § i fängelselagen ska beaktas vid användningen av teknisk övervakning. Enligt den paragrafen ska fångar bemötas rättvist och med aktning för människovärdet. Enligt en utredning från justitieministeriet har det i såväl internationell som nationell laglighetsövervakningspraxis av hävd ansetts vara viktigt att teknisk övervakning inte används i utrymmen där fången måste vara naken. Den tekniska övervakningen ska genomföras med respekt för fångens människovärde. 

Syftet med den föreslagna bestämmelsen är att begränsa den tekniska övervakningen i utrymmen där en person till exempel är naken eller byter kläder. I bestämmelsen nämns som exempel toaletter och omklädningsrum. Andra motsvarande platser är exempelvis tvättrum, bastur och utrymmen som används för kroppsvisitation. Enligt justitieministeriet kan det finnas varierande arrangemang i olika fängelser när det gäller i vilka lokaler det kan uppstå situationer där en fånge klär av sig. Därför är det inte motiverat att i lagen utfärda mer detaljerade bestämmelser än vad som föreslås om de utrymmen där kameraövervakning inte får användas, utan frågan ska bedömas i praktiken, när säkerhetstekniken i fängelserna planeras. Kamerorna ska installeras så att teknisk övervakning inte används i utrymmen där upptagningen på ovannämnt sätt äventyrar skyddet för privatlivet. 

Vid granskningar där det krävs att fången klär av sig ska man beakta 1 kap. 5 § i fängelselagen och ställningstagandena i laglighetsövervakningspraxis om situationer där fångar klär av sig. Lagutskottet betonar vikten av att genom utbildning och anvisningar för Brottspåföljdsmyndighetens personal se till att sådana granskningar utförs i lokaler där det inte finns teknisk övervakning. 

Utskottet konstaterar dessutom för tydlighetens skull att bestämmelserna om övervakning av besök är särskilda bestämmelser i förhållande till den föreslagna allmänna bestämmelsen om teknisk övervakning i fängelselokaler. Det är alltså klart att 16 kap. 1 a § i fängelselagen inte tillämpas på övervakning av möten med ombud. I den föreslagna bestämmelsen finns dessutom en förtydligande hänvisning till att bestämmelserna i 13 kap. i fängelselagen ska tillämpas vid övervakningen av besök. Det är således entydigt att advokatbesök övervakas med stöd av 13 kap. 6 § i fängelselagen. 

6 §. Kroppsbesiktning. Ny.

I 16 kap. 6 § i fängelselagen finns det bestämmelser om kroppsbesiktning. Regeringen föreslår inga ändringar i paragrafen. Enligt paragrafens 1 mom. kan en fånge kroppsbesiktigas för utredning av ett brott, om han eller hon på sannolika skäl misstänks för ett brott för vilket det föreskrivna strängaste straffet är mer än fängelse i sex månader, eller för straffbart bruk av narkotika. 

Som det sägs i utskottets överväganden ovan föreslås i propositionen författningsändringar genom vilka utredning av brott stryks i de behörighetsbestämmelser i fängelselagen som gäller Brottspåföljdsmyndigheten, för att förtydliga uppgiftsfördelningen mellan Brottspåföljdsmyndigheten och förundersökningsmyndigheterna. Denna ändring har inte gjorts i lagens 16 kap. 6 § om kroppsbesiktning, utan behörighetsbestämmelsen innehåller fortfarande en koppling till utredning av brott. Även grundlagsutskottet har fäst uppmärksamhet vid detta i sitt utlåtande (se GrUU 36/2020 rd, s. 6). På grund av det som sägs ovan föreslår lagutskottet att också bestämmelsen om kroppsbesiktning ses över så att Brottspåföljdsmyndighetens behörighet inte längre har någon koppling till utredning av brott i bestämmelsen. 

Efter att ha bedömt den utredning som fåtts i ärendet anser lagutskottet att det är motiverat att ändra grunden för kroppsbesiktning i den gällande bestämmelsen. I stället för till utredning av vissa brott kopplas grunden till begreppet avvärjande av en fara som hotar ordningen eller säkerheten i fängelset. Det begreppet används bland annat i bestämmelsen om kroppsvisitation (16 kap. 4 §). I de situationer som bestämmelserna ska täcka är de förbjudna ämnen eller föremål som avses i 9 kap. 1 § 1 och 2 mom. i fängelselagen av betydelse. Utifrån den utredning som fåtts föreslår lagutskottet att 1 mom. ändras så att kroppsbesiktning får företas på en fånge, om det finns sannolika skäl att misstänka att fången i fängelset eller vid ankomsten till fängelset i sin kropp har förbjudna ämnen eller föremål som avses i 9 kap. 1 § 1 eller 2 mom. i fängelselagen och som är ägnade att allvarligt äventyra ordningen eller säkerheten i fängelset eller fångens liv eller hälsa. 

Genom den bestämmelse som utskottet föreslår sänks tröskeln och förutsättningen för kroppsbesiktning så att det i stället för en brottsmisstanke räcker med en misstanke om att förbjudna ämnen eller föremål har medförts till fängelset. Tröskeln är dock högre än vid observation i isolering enligt 18 kap. 4 §, eftersom föremålen eller ämnena ska vara sådana att de är ägnade att allvarligt äventyra ordningen eller säkerheten i fängelset eller fångens liv eller hälsa. Tröskeln för observation i isolering är dessutom grundad anledning att misstänka, medan det i den föreslagna bestämmelsen om kroppsbesiktning förutsätts sannolika skäl att misstänka. De skillnaderna är motiverade, eftersom kroppsbesiktning i högre grad ingriper i den personliga integriteten än observation i isolering. Den ändring som utskottet föreslår är dock inte i praktiken väsentlig i jämförelse med nuläget. Genom ändringen genomförs grundlagsutskottets anmärkning om att utredning av brott inte ska vara en grund för åtgärden. 

Enligt den utredning som utskottet fått hänför sig kroppsbesiktning och observation i isolering i praktiken så gott som alltid till narkotika, läkemedelssubstanser som klassificeras som narkotika eller redskap som är avsedda för användning av dem eller till dopningsmedel. Därför är kopplingen av åtgärden till att det finns sannolika skäl att misstänka att fången i sin kropp har sådana förbjudna ämnen eller föremål som avses i 9 kap. 1 § 1 eller 2 mom. i fängelselagen och som är ägnade att allvarligt äventyra fängelsesäkerheten eller fångens liv eller hälsa ett centralt element när det gäller kroppsbesiktning. 

Grunden för kroppsbesiktning är i den bestämmelse som utskottet föreslår också att de förbjudna ämnena eller föremålen är ägnade att allvarligt äventyra personens liv eller hälsa. När förbjudna föremål och ämnen medförs i kroppen, ofta mot fångens egen vilja, handlar det i praktiken ofta narkotika. Att medföra narkotika i kroppen är synnerligen farligt för personens liv och hälsa. 

Utskottets förslag kräver också modifiering av ingressen till lagförslaget. 

19 kap. Anmälningar och lämnande av upplysningar

1 §. Anmälan till polisen, andra förundersökningsmyndigheter eller åklagaren.

Paragrafen innehåller bestämmelser om anmälningar till polisen, andra förundersökningsmyndigheter eller åklagaren. Enligt det föreslagna nya 3 mom. får Brottspåföljdsmyndigheten meddela polisen, någon annan förundersökningsmyndighet eller åklagaren uppgifter som kommit fram i samband med övervakningen av fångarna eller vid skötseln av Brottspåföljdsmyndighetens andra uppgifter och som gäller händelser eller personer som med fog kan bedömas ha samband med brottslig verksamhet. Uppgifter får dock inte lämnas ut, om lämnandet av sådana uppgifter eller handlingar till polisen eller användningen av uppgifterna som bevis har förbjudits eller begränsats i lag. 

Som det sägs ovan är tröskeln för anmälan i det föreslagna 3 mom. ”som med fog kan bedömas ha samband med brottslig verksamhet”. I sitt utlåtande om lagen om behandling av personuppgifter i polisens verksamhet (GrUU 51/2018 rd, s. 12) konstaterade grundlagsutskottet i fråga om den föreslagna paragrafen om behandling av personuppgifter för förebyggande eller avslöjande av brott att en myndighetsmisstanke om brott enligt artikel 10 i dataskyddsförordningen utgör en känslig personuppgift som kräver särskild konstitutionell reglering. Regleringen måste därför knytas till hur allvarligt det misstänkta brottet är. Dessutom ansåg grundlagsutskottet att det finns skäl att höja graden av antagande exempelvis till "skäligen misstänkas" i överensstämmelse med den gällande lagen. Den sistnämnda kommentaren från grundlagsutskottet togs inte in i den lagen. 

Grundlagsutskottet har inte i samband med behandlingen av den nu aktuella propositionen haft något att anmärka på meddelandet av uppgifter enligt 1 § 3 mom. Utifrån den utredning som lagutskottet fått och i ljuset av det som sägs ovan anser lagutskottet dock att tröskeln för att lämna ut sådana känsliga uppgifter som avses i momentet behöver höjas. Utskottet föreslår att 3 mom. ändras så att det i momentet föreskrivs om meddelande av uppgifter som med fog kan misstänkas ha samband med brottslig verksamhet. Lagutskottets förslag till formulering av tröskeln är konsekvent med det som utskottet föreslår i fråga om säkerhetsregistret i 8 § 1 mom. i lagförslag 3 nedan och med den ordalydelse som i propositionen föreslås i 4 mom. i den paragrafen i fråga om tröskeln för att registrera uppgifter. 

2.  Lagen om ändring av häktningslagen

2 kap. Ankomst till ett fängelse

5 a §. Efterlysning.

Enligt paragrafen får Brottspåföljdsmyndigheten efterlysa en häktad om den häktade 1) rymmer eller utan tillstånd avlägsnar sig från fängelset eller den vårdplats som avses i 6 kap. 2 eller 3 §, 2) har befunnit sig utanför fängelset med stöd av ett tillstånd som beviljats enligt 9 kap. 14 § och inte återvänder vid den tidpunkt som anges i villkoren för tillståndet eller i övrigt bryter mot villkoren i fråga. I de situationer som avses i den föreslagna bestämmelsen är det fråga om efterlysning för fortsatt verkställighet av häktning. För att förtydliga bestämmelsen föreslår lagutskottet att paragrafen ändras så att detta konstateras den första meningen i 5 a §. 

5 kap. De häktades egendom och inkomster

3 §. Innehav av pengar och andra betalningsmedel.

Paragrafen innehåller bestämmelser om innehav av pengar och andra betalningsmedel. Enligt det föreslagna 1 mom. har de häktade inte rätt att inneha pengar eller sådana andra betalningsmedel som avses i 37 kap. 12 § i strafflagen. Ett av Brottspåföljdsmyndigheten godkänt betalkort kan dock ställas till de häktades förfogande. Pengar och andra betalningsmedel som innehas av en häktad ska tas för förvaring i fängelset, sättas in på det av Brottspåföljdsmyndigheten godkända betalkortet eller på den häktades bekostnad sättas in på hans eller hennes bankkonto. 

Av de skäl som anges i detaljmotiveringen till 9 kap. 3 § i lagförslag 1 ovan föreslår lagutskottet att formuleringen ”kan dock ställas till de häktades förfogande” i 1 mom. ersätts med formuleringen ”ställs dock till de häktades förfogande”. 

3 a §. Övervakning av användningen av betalkort.

Paragrafen innehåller för häktades del motsvarande bestämmelser om övervakning av användningen av betalkort som 9 kap. 3 a § i lagförslag 1 ovan. Lagutskottet föreslår motsvarande ändringar i paragrafens 2 mom. som i 9 kap. 3 a § i lagförslag 1. 

Av de orsaker som anges i utskottets överväganden ovan och med anledning av det som konstateras i grundlagsutskottets utlåtande (GrUU 36/2020 rd, s. 4) föreslår lagutskottet att bestämmelserna om förutsättningarna för särskild övervakning i 2 mom. binds till ett nödvändighetskrav i stället för till ett behovskrav. Detta motsvarar den ändring som föreslås i fråga om lagförslag 1. I den form som lagutskottet föreslår ska övervakningen vara nödvändig för att förhindra brott, avvärja en fara som hotar ordningen i fängelset eller trygga den häktades eller någon annans säkerhet. Den formulering som utskottet föreslår ovan innehåller också en författningsteknisk ändring genom vilket ordet ”fångens” i den näst sista meningen i 2 mom. ändras till ”den häktades”. På motsvarande sätt som i lagförslag 1 föreslår utskottet också att grunden för övervakningen i 2 mom., ”om det behövs av någon annan orsak” ersätts med formuleringen ”om det är nödvändigt på grund av en orsak som framkommit i samband med Brottspåföljdsmyndighetens övriga verksamhet eller med anledning av uppgifter som fåtts från en annan myndighet”. Vidare föreslår utskottet att formuleringen ”alla uppgifter om användningen av betalkortet” ersätts med formuleringen ”kontouppgifterna om den häktades betalkortskonto”. 

8 kap. Brevväxling, telefonsamtal och elektronisk kommunikation

2 a §. Underrättelse om läsning. Ny.

Paragrafen innehåller bestämmelser om underrättelse om läsning av brevväxling. Regeringen föreslår inga ändringar i paragrafen. Enligt 1 mom. i den gällande paragrafen kan utredning av brott utgöra en grund för att skjuta upp en underrättelse om läsning. Lagutskottet föreslår att utredning av brott som grund för uppskov stryks i 1 mom., på motsvarande sätt som i den övriga regleringen som föreslås i propositionen. Utskottets förslag kräver också modifiering i ingressen till lagförslaget. 

11 kap. Granskning av fängelselokaler och häktade

6 §. Kroppsbesiktning. Ny.

I paragrafen finns bestämmelser om kroppsbesiktning. Regeringen föreslår inga ändringar i paragrafen. Enligt paragrafens 1 mom. kan en häktad kroppsbesiktigas för utredning av ett brott, om han eller hon på sannolika skäl misstänks för ett brott för vilket det föreskrivna strängaste straffet är mer än fängelse i sex månader, eller för straffbart bruk av narkotika. 

Av de orsaker som anges i övervägandena ovan och med anledning av de anmärkningar grundlagsutskottet kommit med i sitt utlåtande (se GrUU 36/2020 rd, s. 6) föreslår lagutskottet att 1 mom. ändras i sak på motsvarande sätt som det som föreslås ovan i fråga om 16 kap. 6 § i lagförslag 1, så att utredning av brott inte längre är en grund för kroppsbesiktning. I den form som lagutskottet föreslår får enligt 1 mom. kroppsbesiktning företas på en häktad, om det finns sannolika skäl att misstänka att den häktade i fängelset eller vid ankomsten till fängelset i sin kropp har förbjudna ämnen eller föremål som avses i 5 kap. 1 § 1 eller 2 mom. i häktningslagen och som är ägnade att allvarligt äventyra ordningen eller säkerheten i fängelset eller den häktades liv eller hälsa. 

Utskottets förslag kräver också modifiering i ingressen till lagförslaget. 

3.  Lagen om ändring av lagen om behandling av personuppgifter vid Brottspåföljdsmyndigheten

7 §. Övervaknings- och verksamhetsregistret.

Paragrafen innehåller bestämmelser om övervaknings- och verksamhetsregistret. Paragrafen kompletteras i propositionen med nya 5 och 6 mom. Enligt 5 mom. innehåller övervaknings- och verksamhetsregistret också sådana uppgifter om händelser och personer som på grund av omständigheterna eller en persons uppträdande med fog kan bedömas vara av betydelse med tanke på upprätthållandet av anstaltsordningen och anstaltssäkerheten. 

Utifrån den utredning som fåtts konstaterar lagutskottet för tydlighetens skull i fråga om det föreslagna 5 mom. att bestämmelsen delvis också täcker användningsändamålet för säkerhetsregistret enligt 8 §, dvs. att upprätthålla anstaltssäkerheten, men att behandlingströskeln i bestämmelserna avviker från varandra. Enligt propositionen får övervaknings- och verksamhetsregistret innehålla uppgifter som med fog kan bedömas vara av betydelse med tanke på upprätthållandet av anstaltsordningen och anstaltssäkerheten. Säkerhetsregistret kan däremot innehålla sådana uppgifter som hänför sig till förhindrandet av brott som begås under fängelsestraff eller till upprätthållandet av anstaltssäkerheten och vilka gäller personer som med fog kan antas eller, på det sätt som utskottet föreslår i fråga om 8 § nedan, misstänkas göra sig skyldiga till brott för vilka det strängaste straffet enligt lag är fängelse. 

Det nya 5 mom. som föreslås i propositionen har motiverats rätt knapphändigt. Enligt motiveringen (RP, s. 40) är det i det föreslagna 5 mom. fråga om uppgifter som Brottspåföljdsmyndighetens tjänstemän får när de observerar sin omgivning vid skötseln av uppgifter som ingår i deras befogenheter. 

I fråga om 5 mom. konstaterar utskottet utifrån den utredning som fåtts att det med tanke på fängelsesäkerheten är motiverat att kunna registrera sådana uppgifter om händelser eller personer som i enlighet med 7 § 5 mom. med fog kan bedömas ha samband med upprätthållandet av anstaltsordningen eller anstaltssäkerheten också i sådana fall när uppgifterna inte uppfyller villkoren för registrering i säkerhetsregistret (8 §). Det föreslagna 5 mom. i bestämmelsen om övervaknings- och verksamhetsregistret kan således täcka sådana uppgifter i anslutning till upprätthållandet av anstaltsordningen och anstaltssäkerheten som erhållits vid utövning av de befogenheter som i detalj räknas upp i den föreslagna bestämmelsen om säkerhetsregistret, och som inte uppfyller tröskeln för anteckning i säkerhetsregistret. Till exempel besök kan övervakas i enlighet med 13 kap. 2 och 3 § i fängelselagen. Vid övervakningen kan observationer som bedömts ha samband med ordningen och säkerheten i fängelset registreras i övervaknings- och verksamhetsregistret i enlighet med förutsättningarna i 7 § 5 mom. Också när det till exempel vid övervakningen av en anstalt enligt 16 kap. 1 eller 1 a § i fängelselagen observeras sådana omständigheter mellan fångarna som hänför sig till ordning och säkerhet och som också följande skift bör känna till bör observationen kunna registreras i informationssystemet. Det handlar i första hand om uppgifter som hänför sig till upprätthållandet av anstaltsordningen och anstaltssäkerheten. Särskild vikt bör fästas vid att gallra onödiga uppgifter. 

När en uppgift i sak hänför sig till en eventuell brottsmisstanke och det inte är fråga om en gärning som kan bestraffas med fängelse, är det om förutsättningarna i 7 § 5 mom. uppfylls möjligt att registrera uppgiften i övervaknings- och verksamhetsregistret som information om en händelse eller en person som på grund av omständigheterna eller personens uppträdande med fog kan bedömas vara av betydelse med tanke på upprätthållandet av anstaltsordningen och anstaltssäkerheten. Efter den ändring som utskottet föreslår i 19 kap. 1 § 3 mom. i fängelselagen får uppgifter med stöd av det momentet meddelas polisen och de andra myndigheter som nämns i bestämmelsen, om uppgifterna med fog kan misstänkas ha samband med brottslig verksamhet. Att förhindra brott hör till både Brottspåföljdsmyndighetens och polisens uppgifter. De uppgifter som avses i 7 § 5 mom. i propositionen är sedvanliga övervakningsuppgifter, vars syfte är att trygga anstaltsordningen och anstaltssäkerheten. Uppgifterna behövs uttryckligen för att upprätthålla anstaltsordningen. Det är dock motiverat att Brottspåföljdsmyndigheten ska ha möjlighet att för förhindrande av brott meddela polisen, andra förundersökningsmyndigheter eller åklagaren uppgifter som kommit fram i samband med skötseln av Brottspåföljdsmyndighetens uppgifter och som eventuellt har samband med brottslig verksamhet. 

Som utskottet konstaterar i sina överväganden ovan har grundlagsutskottet i sitt utlåtande (GrUU 36/2020 rd, s. 6) ansett att bestämmelserna i propositionen behöver kompletteras bland annat med en bestämmelse om användningsändamålet för upptagningarna från den tekniska övervakning som avses i 16 kap. 1 a § i lagförslag 1. 

Enligt den utredning som lagutskottet fått behöver upptagningar från teknisk övervakning förutom i det säkerhetsregister som avses i 8 § också behandlas i övervaknings- och verksamhetsregistret, om upptagningarna hänför sig till andra sådana händelser eller personer som är av betydelse med tanke på anstaltssäkerheten. I propositionen föreslås det inte att den gällande 7 § ändras i sin helhet. Regleringstekniken i den bestämmelsen avviker för närvarande från den föreslagna 8 § om säkerhetsregistret. Bland annat med anledning av grundlagsutskottets anmärkning anser lagutskottet dock att möjligheten att registrera upptagningarna bör framgå tydligare också av 7 §. Lagutskottet föreslår därför att 7 § 5 mom. kompletteras med en andra mening enligt vilken uppgifterna även kan innehålla upptagningar som hänför sig till övervakning enligt 16 kap. 1 a § i fängelselagen, om upptagningarna är nödvändiga för upprätthållandet av anstaltsordningen och anstaltssäkerheten. 

Med beaktande av övervaknings- och verksamhetsregistrets avvikande användningsändamål och det faktum att 7 § i propositionen inte i övrigt föreslås bli preciserad på motsvarande sätt som 8 §, är det enligt utskottets uppfattning motiverat att det ska vara en förutsättning för registrering av upptagningarna att uppgifterna är nödvändiga. Enligt utskottets bedömning uppfylls genom den precisering som utskottet föreslår ovan och registrets användningsändamål enligt 7 § 1 mom. grundlagsutskottets anmärkning i fråga om preciseringen av användningsändamålet för upptagningar från teknisk övervakning. 

8 §. Säkerhetsregistret.

I paragrafen ingår bestämmelser om säkerhetsregistret och dess innehåll. Enligt 1 mom. innehåller säkerhetsregistret sådana uppgifter som hänför sig till förhindrandet av brott som begås under fängelsestraff eller till upprätthållandet av anstaltssäkerheten och vilka gäller intagna i en enhet vid Brottspåföljdsmyndigheten som med fog kan antas göra sig skyldiga till brott för vilka det strängaste straffet enligt lag är fängelse. 

Enligt motiveringen till propositionen (RP, s. 42) motsvarar tröskeln för behandling (skäligen kan misstänkas) i den gällande 8 § om säkerhetsregistret tröskeln för behandling i fråga om informationssystemet för misstänkta i 4 § i den upphävda lagen om behandling av personuppgifter i polisens verksamhet. Enligt propositionsmotiven är det motiverat att tröskeln för behandling fortfarande är densamma vid behandlingen av information, i synnerhet när syftet är att effektivisera behandlingen av rätt och rättidig information mellan Brottspåföljdsmyndigheten och polisen i syfte att förhindra kriminalitet under fängelsetiden. Således föreslås det i propositionen att behandlingströskeln ändras så att den motsvarar bestämmelserna i 7 § i den gällande lagen om behandling av personuppgifter i polisens verksamhet. 

Grundlagsutskottet konstaterade i sitt utlåtande (GrUU 51/2018 rd, s. 12) om lagen om behandling av personuppgifter i polisens verksamhet (616/2019, polisens personuppgiftslag) i fråga om den föreslagna paragrafen om behandling av personuppgifter för förebyggande eller avslöjande av brott (7 §) att en myndighetsmisstanke om brott enligt artikel 10 i dataskyddsförordningen utgör en känslig personuppgift som kräver särskild konstitutionell reglering. Regleringen måste därför knytas till hur allvarligt det misstänkta brottet är. Dessutom ansåg grundlagsutskottet att det finns skäl att höja graden av antagande exempelvis till "skäligen misstänkas" i överensstämmelse med den gällande lagen. De sistnämnda kravet från grundlagsutskottet beaktades dock inte i den lagen. 

Utifrån en inkommen utredning fäster lagutskottet också uppmärksamhet vid att polisens personuppgiftslag inte längre utgår från register, utan regleringen grundar sig på behandlingsändamålen. Det är skäl att beakta detta när man bedömer utlämnandet av personuppgifter för de ändamål som anges i polisens personuppgiftslag. I polisens personuppgiftslag föreskrivs det inte var man registrerar de uppgifter om personer som med fog kan antas göra sig skyldiga till brott som lämnas ut till polisen ur säkerhetsregistret, och inte heller huruvida andra personer som avses i 7 § i polisens personuppgiftslag registreras i samma register (särskilt personer som upprepade gånger är i kontakt med dem, målsägande och offer samt vittnen). I vilket fall som helst innebär utlämnandet av uppgifter till polisen med stöd av de tillämpliga bestämmelserna enligt vad utskottet erfar att uppgifterna får föras in i något av polisens brottsbaserade register. Å andra sidan uppger justitieministeriet att polisens personuppgiftslag möjliggör samkörning och behandling av dessa uppgifter under förutsättningar som avviker från den tidigare lagen. Dessutom tillåter lagen i stor utsträckning uttryckligen behandling och utlämnande av uppgifter för andra ändamål än det ursprungliga (särskilt 13, 21 och 22 § i polisens personuppgiftslag). Således kan bland annat ändamålet med behandlingen av uppgifterna förändras väsentligt efter det att uppgifterna har lämnats ut. Sammantaget anser lagutskottet att behandlingströskeln för säkerhetsregistrets del bör vara högre än behandlingströskeln i 7 § i polisens personuppgiftslag. 

Lagutskottet fäster uppmärksamhet vid bestämmelsen i det föreslagna 8 § 4 mom., som gäller andra personer än intagna i en enhet vid Brottspåföljdsmyndigheten. Både i den föreslagna nya bestämmelsen i 4 mom. och i den gällande lagen används till denna del som registreringströskel att personen med fog kan misstänkas göra sig skyldig till brott. Eftersom det också när det gäller en i 1 mom. avsedd intagen i en enhet vid Brottspåföljdsmyndigheten handlar om en eventuell ny misstanke, som givetvis inte ligger till grund för fängelsestraff, är det av konsekvensskäl motiverat att formuleringen av registreringströskeln är densamma i fråga om alla personer som registreras i säkerhetsregistret på grundval av en misstanke om brott. I den gällande lagen används i fråga om en intagen i en enhet vid Brottspåföljdsmyndigheten som registreringströskel att personen bland annat ”kan misstänkas” ha gjort sig skyldig till brott som avses i bestämmelsen. Eftersom registrets användningsändamål inte längre inbegriper utredning av kriminalitet utan endast förhindrande av brott, anser utskottet att formuleringen av tröskeln i 4 mom. är mer motiverad i detta sammanhang. I sak finns det ingen stor skillnad mellan innehållet i de ovannämnda formuleringarna. 

Mot bakgrund av det som sägs ovan anser lagutskottet att formuleringen med fog kan misstänkas är ändamålsenlig när det gäller tröskeln för att registrera uppgifter. Motsvarande gäller meddelande av uppgifter enligt 19 kap. 1 § 3 mom. i fängelselagen, som det konstateras ovan vid lagförslag 1. Med anledning av det som sägs ovan föreslår utskottet att formuleringen ”med fog kan antas” i 8 § 1 mom. ändras till ”med fog kan misstänkas”. 

Enligt det föreslagna 1 mom. i propositionen innehåller säkerhetsregistret uppgifter om intagna i en enhet vid Brottspåföljdsmyndigheten. Enligt den utredning som utskottet fått kan registret innehålla uppgifter om både fångar och häktade. Lagutskottet föreslår att bestämmelsen i 1 mom. också preciseras i överensstämmelse med definitionsbestämmelsen i 2 § i den gällande lagen, så att registret kan innehålla uppgifter om fångar och om intagna i en enhet vid Brottspåföljdsmyndigheten. 

Som utskottet konstaterar i sina överväganden ovan har grundlagsutskottet i sitt utlåtande (GrUU 36/2020 rd, s. 6) ansett att bestämmelserna i propositionen behöver kompletteras bland annat med en bestämmelse om användningsändamålet för upptagningarna från den tekniska övervakning som avses i 16 kap. 1 a § i lagförslag 1. 

Enligt den utredning som utskottet fått från justitieministeriet bör upptagningar från teknisk övervakning kunna registreras också i säkerhetsregistret. Detta är möjligt om förutsättningarna för att föra in uppgifterna i säkerhetsregistret uppfylls. Till denna del motsvarar förutsättningarna för registrering av upptagningar från teknisk övervakning således förutsättningarna för registrering av uppgifter som fåtts vid utövningen av de andra befogenheterna enligt fängelselagen. Med anledning av det som sägs ovan och för att förtydliga bestämmelserna om upptagningarnas användningsändamål föreslår lagutskottet att 8 § 3 mom. 4 punkten om säkerhetsregistret och dess innehåll kompletteras, så att där också hänvisas till uppgifter som erhållits vid övervakning enligt 16 kap. 1 a § i fängelselagen, vid sidan av uppgifter som erhållits vid övervakning enligt 1 § i det kapitlet. 

3 kap. Principer för behandling av uppgifter

14 §. Utlämnande av uppgifter till polisen, Migrationsverket och förläggningar.

Paragrafen innehåller bestämmelser om utlämnande av uppgifter till polisen, Migrationsverket och förläggningar. I propositionen föreslås det att 1 mom. ändras så att uppgifter också får lämnas ut på eget initiativ. Den föreslagna ordalydelsen ”trots sekretessbestämmelserna och också på eget initiativ” omfattar i sig utlämnande av uppgifter på begäran, men bestämmelsen kan i den föreslagna formen förstås så att den enbart gäller utlämnande av uppgifter på eget initiativ. Personuppgifter lämnas dock vanligen ut på begäran av en annan myndighet. På grund av det som konstateras ovan föreslår lagutskottet som en lagteknisk precisering att 1 mom. ändras så att uppgifter trots sekretessbestämmelserna får lämnas ut på begäran och också på eget initiativ. Utskottet föreslår att en motsvarande ändring görs också i 20, 21 och 26 §. 

I 2 mom. föreskrivs om utlämnande av sådana uppgifter till polisen och Migrationsverket som behövs för behandling av ett ärende som gäller vistelse i landet, internationellt skydd, avlägsnande ur landet, medborgarskap eller meddelande eller återkallande av inreseförbud. Regeringen föreslår inte att 2 mom. ändras. Enligt den utredning som utskottet fått är författningsgrunden oklar särskilt när det gäller utlämnande av uppgifter från Brottspåföljdsmyndigheten till polisen om placering i fängelse av en person som ska avlägsnas ur landet. Också förvaltningsutskottet fäster uppmärksamhet vid detta i sitt utlåtande om propositionen (FvUU 2/2020 rd, s. 3—4). Förvaltningsutskottet påpekar också att uppgifter om placering i en anstalt måste kunna lämnas ut till Migrationsverket för att verket ska kunna sköta sina lagstadgade uppgifter. Lagutskottet anser utifrån den utredning som fåtts att de ovannämnda möjligheterna att lämna ut uppgifter är nödvändiga. Med anledning av det som konstateras ovan och utifrån den utredning som lagutskottet fått föreslår lagutskottet att 2 mom. ändras så att det till 2 mom. 3 punkten i fråga om de uppgifter som får lämnas ut fogas uppgift om placering i Brottspåföljdsmyndigheten av en fånge och en intagen i en enhet vid Brottspåföljdsmyndigheten. Utskottets förslag kräver också modifiering i ingressen till lagförslaget. 

20 §. Utlämnande av uppgifter till Tullen.

Paragrafen innehåller bestämmelser om utlämnande av uppgifter till Tullen. Av de orsaker som anges vid 14 § ovan föreslår lagutskottet en lagteknisk precisering av 1 mom. så att det av ordalydelsen framgår att uppgifterna också får lämnas ut på begäran. 

21 §. Utlämnande av uppgifter till Gränsbevakningsväsendet.

I paragrafen föreskrivs det om utlämnande av uppgifter till Gränsbevakningsväsendet. Av de orsaker som anges vid 14 § ovan föreslår lagutskottet en lagteknisk precisering av 1 mom. så att det av ordalydelsen framgår att uppgifterna också får lämnas ut på begäran. 

Enligt den utredning som lagutskottet fått är uppgiften om placering i Brottspåföljdsmyndigheten av en fånge och en intagen i en enhet i Brottspåföljdsmyndigheten av betydelse också på grund av Gränsbevakningsväsendets uppgifter i anslutning till avlägsnande av en person ur landet (se utlänningslagen (301/2004), 9 kap. 151 §). Också förvaltningsutskottet tar upp frågan (FvUU 2/2020 rd, s. 4). Med anledning av det som konstateras ovan föreslår lagutskottet att 1 mom. ändras också så att grunderna för utlämnande av uppgifter i momentet kompletteras med att uppgifterna behövs för att avlägsna en person ur landet. 

26 §. Utlämnande av uppgifter ur säkerhetsregistret.

I paragrafen föreskrivs det om utlämnande av uppgifter ur säkerhetsregistret. Av de orsaker som anges vid 14 § ovan föreslår lagutskottet en lagteknisk precisering av 1 mom. så att det av ordalydelsen framgår att uppgifterna också får lämnas ut på begäran. 

29 a §. Rätt att få uppgifter av dem som beviljar betalkort eller förmedlar betalningar.

I paragrafen föreskrivs det om rätt att få uppgifter av dem som beviljar betalkort eller förmedlar betalningar. Enligt den har Brottspåföljdsmyndigheten trots sekretessbestämmelserna rätt att av betalningsinstitut som beviljar betalkort eller som förmedlar betalningar få de uppgifter som är nödvändiga för förvaltningen av betalkort godkända av Brottspåföljdsmyndigheten och för den övervakning av betalningstransaktioner med betalkort som avses i 9 kap. 3 a § i fängelselagen och 5 kap. 3 a § i häktningslagen. 

Som utskottet konstaterar i sina överväganden ovan anser grundlagsutskottet i sitt utlåtande om propositionen (GrUU 36/2020 rd, s. 5) att bestämmelserna i och för sig är korrekt kopplade till nödvändighetskriteriet. Med avseende på bedömningen av nödvändigheten är det emellertid problematiskt att det av lagförslaget inte närmare framgår vad som avses med att förvalta användningen av betalkort. Grundlagsutskottet har ansett det vara nödvändigt att precisera bestämmelsen till denna del. 

I anslutning till betalkort och förvaltningen av dem konstaterar lagutskottet utifrån en utredning från justitieministeriet följande. I 9 kap. 3 § i fängelselagen (och 5 kap. 3 § i häktningslagen) föreskrivs att ett av Brottspåföljdsmyndigheten godkänt betalkort kan ställas till en fånges förfogande. Enligt justitieministeriet har betalkorten skaffats av Brottspåföljdsmyndigheten, och de ges till fången när han eller hon kommer till fängelset. Brottspåföljdsmyndigheten har ingått ett avtal om leverans av betalkorten med den som utfärdar korten (engelska Prepaid Financial Services Limited, nedan PFS), som beviljar betalkorten. Kortet är i fångens namn, men avtalsparterna är Brottspåföljdsmyndigheten och den som utfärdar betalkortet. 

Enligt utredningen från justitieministeriet ska fången förbinda sig att iaktta kortets användningsvillkor. Om fången inte förbinder sig att iaktta villkoren, ges han eller hon ett kort som endast kan användas i fängelset. Betalkortet är ett Mastercard-baserat kort som kontrollerar saldot. De kontanter som fången har med sig och pengar och förmåner som fången får under fängelsetiden kan sättas in på betalkortet. Fången kan använda kortet för att göra inköp i anstaltsbutiken, betala avgiftsbelagda tjänster i fängelset och betala räkningar. Fången kan också använda betalkortet utanför fängelset, till exempel under permissioner. Också penningöverföringar till fången kan göras via en nätbank direkt till betalkortet. Då behöver inte till exempel anhöriga skicka kontanter till fången i brev eller ge fången pengar i samband med möten. 

När en fånge kommer till ett slutet fängelse öppnas ett betalkortskonto för fången, och de kontanter som fången har med sig laddas upp på detta konto. Med stöd av 9 kap. 3 § i fängelselagen (5 kap. 3 § i häktningslagen) ges fången varje månad ett utdrag ur bokföringen av hans eller hennes penningmedel. Fängelserna svarar också på saldoförfrågningar och betalar vid behov räkningar eller gör annars gireringar när fången begär det. Brottspåföljdsmyndigheten utreder eventuella dubbeldebiteringar av inköp på kontot, förnyar betalkortet om det har gått ut, försvunnit eller gått sönder eller om man har glömt koden. Myndigheten uppdaterar överföringar mellan fängelser vid övergången till systemet med betalkort, vidtar åtgärder i samband med att kortet dras in när fången friges och kontrollerar kontoöverföringar som gjorts till fel konto av någon utanför fängelset. 

Brottspåföljdsmyndigheten besvarar också begäranden om information från polisen eller andra myndigheter, eftersom uppgifterna finns i Brottspåföljdsmyndighetens besittning. Brottspåföljdsmyndigheten utreder också på begäran av PFS misstankar om missbruk av kontot. PFS profilerar kunderna, men när det gäller normal användning av fångarnas konton behövs Brottspåföljdsmyndighetens sakkunskap. Betalkortet har också larmegenskaper som påverkar möjligheterna att använda kortet (t.ex. när en felaktig kod använts). Brottspåföljdsmyndigheten har möjlighet att vid behov göra ändringar i dessa funktioner. 

Enligt 9 kap. 4 § i fängelselagen får en fånge av grundad anledning genom förmedling av fängelset sända pengar och andra betalningsmedel till någon utanför fängelset eller till en annan fånge. Enligt 9 kap. 9 § i fängelselagen beslutar fängelsedirektören eller en av direktören förordnad säkerhetsansvarig om sändande av pengar eller betalningsmedel till någon utanför fängelset eller till en annan fånge. Bestämmelserna trädde i kraft vid en tidpunkt då kontanter användes i fängelserna. Bestämmelserna ändrades inte i samband med att betalkorten togs i bruk. Fängelset ska således varje månad ge en fånge ett kontoutdrag över kontouppgifterna på betalkortskontot, och fången får skicka pengar till en annan fånge eller till någon utanför fängelset efter att ha fått tillstånd till detta. 

Enligt justitieministeriet avses med förvaltning av betalkort i propositionen de ovannämnda åtgärderna i anslutning till användningen av kortet. Åtgärderna grundar sig på fängelselagen, häktningslagen eller ett avtal mellan Brottspåföljdsmyndigheten och den som utfärdat betalkortet. 

Mot bakgrund av det som sägs ovan anser lagutskottet att bestämmelsen i 29 a § bör preciseras, så att hänvisningen till rätt att få uppgifter för förvaltningen av betalkort stryks och ersätts med en hänvisning till rätt att få uppgifter för skötsel av de uppgifter i anslutning till användningen av betalkort som anges i 9 kap. 3 och 4 § i fängelselagen och 5 kap. 3 och 4 § i häktningslagen. Enligt justitieministeriet är det i de paragraferna fråga om uppgifter utöver den övervakning av betalningstransaktioner som avses i 9 kap. 3 a § i fängelselagen och 5 kap. 3 a § i häktningslagen. 

Enligt den föreslagna paragrafen har Brottspåföljdsmyndigheten rätt att få uppgifterna av betalningsinstitut. Lagutskottet föreslår dessutom utifrån den utredning som utskottet fått i ärendet att betalningsinstitut i paragrafen ersätts med den mer allmänna termen ”betaltjänstleverantör”, som är ett mer omfattande begrepp. Lagutskottet anser dessutom utifrån den utredning utskottet fått att Brottspåföljdsmyndighetens rätt att få uppgifter bör utsträckas också till utländska betaltjänstleverantörer som tillhandahåller betaltjänster i Finland. Lagutskottet föreslår att det till 29 a § fogas ett nytt 2 mom., enligt vilket det som i 1 mom. ovan föreskrivs om rätten att få uppgifter också ska tillämpas på utländska betaltjänstleverantörer som tillhandahåller betaltjänster i Finland. 

För att förtydliga paragrafrubriken föreslår utskottet dessutom att paragrafens rubrik ändras till ”Rätt att få uppgifter av betaltjänstleverantörer”. 

5 kap. Datasäkerhet och bevaring av uppgifter

34 §. Granskning av uppgifter och gallring av uppgifter ur register. (Ny).

Paragrafen innehåller bestämmelser om granskning av uppgifter och gallring av uppgifter ur registret. Regeringen föreslår inga ändringar i paragrafen. Av de orsaker som anges i utskottets överväganden ovan föreslår lagutskottet att paragrafen får ett nytt 7 mom. om bevaringstiden för upptagningar från teknisk övervakning. Grundlagsutskottet påpekade i sitt utlåtande (GrUU 36/2020 rd, s. 6) att regleringen behöver kompletteras till denna del. 

Lagutskottet anser att det är motiverat att föreskriva om en kort bevaringstid för upptagningar från den tekniska övervakning som avses i 16 kap. 1 a § i lagförslag 1. Efter det ska uppgifterna gallras ut, om inte det uttryckligen bedöms att det med tanke på registrets användnings ändamål är nödvändigt att bevara dem. Detta säkerställer att det i registren endast finns upptagningar som är nödvändiga med tanke på deras användningsändamål. Som utskottet säger i sina överväganden behöver upptagningar från teknisk övervakning behandlas i det övervaknings- och verksamhetsregister som avses i 7 § och i det säkerhetsregister som avses i 8 §. 

Mot bakgrund av det som konstaterats ovan och den utredning som utskottet fått föreslår lagutskottet ett nytt 7 mom., enligt vilket upptagningar från teknisk övervakning ska förstöras senast en månad efter det att upptagningen upphört, om inte det är nödvändigt att bevara dem för ett ändamål som anges i 7 eller 8 §. 

På behandling av personuppgifter i anslutning till teknisk övervakning tillämpas dessutom dataskyddslagen avseende brottmål. Genom den lagen har man genomfört dataskyddsdirektivet avseende brottmål. I 6 § i dataskyddslagen avseende brottmål föreskrivs det om relevanskravet vid behandling av personuppgifter. Här ingår också ett krav på att obehövliga personuppgifter ska utplånas utan ogrundat dröjsmål. Enligt den paragrafens 3 mom. ska också behovet att bevara personuppgifter bedömas med minst fem års mellanrum, om inte något annat föreskrivs om bevaringstider för personuppgifter någon annanstans. Den bestämmelse om bevaring av upptagningar från teknisk övervakning som lagutskottet föreslår innebär att man avviker från dessa huvudregler, förutom att det är fråga om ett undantag från den regelmässiga bevaringstiden enligt 34 § i lagen om behandling av personuppgifter vid Brottspåföljdsmyndigheten. I 11 § 2 mom. i dataskyddslagen avseende brottmål föreskrivs dessutom om en högre tröskel för behandling av särskilda kategorier av personuppgifter, dvs. behandlingen ska vara nödvändig. Även om upptagningar från teknisk övervakning inte i alla situationer avslöjar uppgifter som hör till särskilda kategorier av personuppgifter, kan det dock av dem framgå uppgifter som i övrigt är känsliga. Efter att ha beaktat den utredning som fåtts från justitieministeriet samt grundlagens vedertagna tolkningspraxis i fråga om uppgifter som ska betraktas som känsliga, anser lagutskottet att det är motiverat att ställa som villkor för att bevara en upptagning under en längre tid än en månad att bevaringen är nödvändig. Dessutom är det skäl att binda bevaringen till de ändamål som anges i 7 och 8 §.