Målet med propositionen är att precisera bestämmelserna om anordnande och produktion av arbetsverksamhet i rehabiliteringssyfte samt om aktiveringsplan och innehåll i verksamheten. Arbetsverksamheten ska bli mer målinriktad för att främja sysselsättning, öka verksamhetens sociala effekter och förbättra delaktigheten och livskvaliteten enligt klientens individuella situation. I motiveringen till propositionen förtydligas arbetsverksamhetens ställning som socialservice. Utskottet anser att lagförslaget är lämpligt och tillstyrker det utan ändringar. 

Utskottet betonar vikten av att arbetsverksamheten i rehabiliteringssyfte är högkvalitativ och inriktad på rätt sätt. Syftet med arbetsverksamheten är att förbättra livskompetensen och skapa förutsättningar för att få arbete och delta i offentlig arbetskraftsservice. Arbetslösa som förmår arbeta eller delta i arbetskraftsservice ska inte hänvisas till arbetsverksamhet i rehabiliteringssyfte. Arbetsverksamheten ska inte heller ersätta lönesubventionerat arbete eller annat arbete i anställningsförhållande. Utskottet ser det som viktigt att lagens genomförande och genomslagskraft noga följs upp. 

Sakkunniga pekade på behovet av en bredare reform och utveckling av tjänsterna för dem som har den sämsta arbetsmarknadspositionen. Bland annat bör det skapas klarhet i hur arbetsverksamheten förhåller sig till social och yrkesinriktad rehabilitering och till arbets- och näringstjänsterna. Likaså bör relationerna mellan olika förmåner förtydligas. Dessutom behövs betydande satsningar på mentalvårds- och missbrukartjänster. Också skuldrådgivningen bör beaktas i tjänsterna för arbetsverksamhet i rehabiliteringssyfte. En annan fråga som tagits upp är kommunernas incitament att tillhandahålla tjänster med större genomslagskraft, i stället för att kommunernas beslut ska styras av arbetsverksamhetens budgeteffekter. Utskottet anser att det är viktigt att lagstiftningen vidareutvecklas så snabbt som möjligt. 

Innehållet i arbetsverksamhet i rehabiliteringssyfte

Bestämmelser om innehållet i arbetsverksamheten i rehabiliteringssyfte finns i 13 a § och enligt paragrafen omfattar arbetsverksamheten olika tjänster som främjar personens livskompetens samt arbets- och funktionsförmåga. Enligt bestämmelsen kan det i tjänsterna ingå individ- och gruppbaserad verksamhet som kan genomföras i olika verksamhetsmiljöer. Där föreskrivs också om sättet att tillhandahålla stödet, handledningen och träningen. Stöd, handledning och träning kan tillhandahållas inte bara som personliga tjänster utan även som tjänster i grupp eller i kombination med andra tjänster. 

I sitt utlåtande backar arbetslivs- och jämställdhetsutskottet upp förslaget men påpekar att bestämmelsens ordalydelse också gör det möjligt att ordna servicen bara i gruppform. Social- och hälsovårdsutskottet konstaterar att aktiveringsplanen närmare ska ange det sätt att tillhandahålla tjänsten som är lämpligast med tanke på varje klient och hans eller hennes funktionsförmåga. Enligt uppgift har man stannat för detta eftersom det i alla situationer inte är nödvändigt att kräva individuellt stöd och individuell handledning i form av personliga tjänster, utan stöd och handledning i grupp kan också vara tillräckligt. Social- och hälsovårdsutskottet föreslår inte att lagförslaget ändras, men betonar att tjänsterna ska tillhandahållas utifrån klientens behov och således vid behov alltid individuellt. Utskottet inskärper också att kompetens och utbildning ska beaktas när arbetsverksamhet i rehabiliteringssyfte genomförs. 

För att arbetsverksamheten ska utvecklas och tjänsterna ha samma standard i hela landet är det viktigt att ta fram samordnade kvalitetskriterier för stöd-, handlednings- och träningstjänsterna. När det gäller var gränsen går mellan arbetsverksamhet i rehabiliteringssyfte och social rehabilitering måste det i praktiken beaktas att bägge typerna av tjänster ska finnas tillgängliga enligt klientens servicebehov. 

Målgruppen för arbetsverksamhet i rehabiliteringssyfte

Enligt 3 § i lagen om arbetsverksamhet i rehabiliteringssyfte tillämpas lagen på långtidsarbetslösa som får arbetsmarknadsstöd eller utkomststöd och som är skyldiga att delta i utarbetandet av en aktiveringsplan. Den föreslagna bestämmelsen i 13 a § preciserar enligt motiveringen att arbetsverksamhet i rehabiliteringssyfte riktas på rätt sätt till personer som inte förmår delta i offentlig arbetskrafts- och företagsservice eller i arbete. Kommunen får statlig ersättning av sysselsättningsanslag för att ordna arbetsverksamhet i rehabiliteringssyfte. Arbetsverksamheten minskar kommunens utgifter för arbetsmarknadsstöd. 

I sina yttranden påpekar de sakkunniga att det har hänt att personer gått miste om sin rätt till arbetsverksamhet i rehabiliteringssyfte på grund av att de beviljats rehabiliteringspenning, samtidigt som kommunen inte har social rehabilitering att erbjuda enligt socialvårdslagen. Arbetslivs- och jämställdhetsutskottet föreslår i sitt utlåtande att lagen om arbetsverksamhet i rehabiliteringssyfte ändras så att en person har möjlighet att fortsätta i arbetsverksamhet i rehabiliteringssyfte även om han eller hon beviljas rehabiliteringspenning. Social- och hälsovårdsutskottet anser det vara nödvändigt att möjligheterna att bredda målgruppen för arbetsverksamhet i rehabiliteringssyfte så att den inkluderar dem som får rehabiliteringspenning utreds noggrant i samband med den fortsatta beredningen och att den eventuella ändringens konsekvenser för finansieringen av verksamheten bedöms. Utredningen bör inbegripa en bedömning av ändamålsenligheten i fråga om kommunernas incitament för att hänvisa klienter till rehabilitering.