Allmänt

Propositionens syfte är att underlätta i synnerhet för socialvårdsklienter och utsatta personer som ansöker om utkomststöd. Ett annat syfte är att förtydliga utkomststödets mål och förhållande till socialvården samt befogenheterna för dem som verkställer utkomststödet. I propositionen föreslås också behövliga ändringar som föranleds av reformen av organiseringen av social- och hälsotjänster. I propositionen föreslås inga ändringar i stödbeloppet eller i utkomststödets karaktär av en sistahandsförmån som beviljas efter prövning. Propositionens konsekvenser för de offentliga finanserna bedöms därför vara ganska små. 

Propositionen bottnar i regeringsprogrammet för regeringen Marin. Enligt programmet ska en helhetsöversyn av utkomstskyddet genomföras för att säkerställa ett tillräckligt utkomstskydd i sista hand och tjänster i rätt tid för personer i behov av socialt stöd. 

Verkställigheten av det grundläggande utkomststödet överfördes 2017 från kommunerna till Folkpensionsanstalten medan verkställigheten av det kompletterande och förebyggande utkomststödet fortfarande handhas av kommunerna. När riksdagen godkände överföringen av verkställigheten av det grundläggande utkomststödet till Folkpensionsanstalten förutsatte den att det följs upp vilka konsekvenser överföringen har bland annat för antalet mottagare av utkomststöd och stödperiodernas längd och att lagen om utkomststöd ses över i sin helhet. Riksdagen konstaterade också att översynen bör fokuseras på att stärka utkomststödets karaktär av förmån i sista hand och för temporära behov. Enligt riksdagen bör målet vara att Folkpensionsanstalten och kommunerna bedriver multidisciplinärt samarbete och inför arbetssätt som hjälper stödtagarna att klara sig på egen hand och motverkar marginalisering (RSv 374/2014 rd). 

Utskottet anser att syftena med propositionen är viktiga. Utskottet tillstyrker lagförslaget med ändringsförslagen i detta betänkande. Utskottet påpekar dock att lagen om utkomststöd härstammar från 1997 och har reviderats flera gånger i olika faser. Utskottet betonar att det på grund av översynerna är motiverat att fästa särskild uppmärksamhet vid att regleringen är tydlig och tolkningen av den förutsägbar. Den aktuella propositionen innehåller förtydligande bestämmelser och förbättringar i bestämmelserna om klientens rättigheter och myndighetssamarbete, men det är inte fråga om en totalreform av lagen om utkomststöd och lagen förblir delvis svårbegriplig. Utskottet upprepar sin tidigare ståndpunkt (ShUB 54/2014 rd) om att utkomststödet bör ses över i sin helhet. 

Utskottet framhåller att man i samband med den aktuella delreformen inte ändrar utkomststödets karaktär av en stödform inom socialvården som beviljas tillfälligt och i sista hand. Arbetsgruppen som beredde reformen av lagen om utkomststöd (SHM 2021:22) konstaterade att utkomststödets strukturella ställning inom den sociala tryggheten och förhållande till socialt arbete bör utredas i sin helhet. Utskottet anser det vara viktigt att utkomststödets roll i den sociala tryggheten utreds och förtydligas som en del av den totalreform av den sociala tryggheten som bereds av socialskyddskommittén. 

Utveckling av ansökningsprocessen och samarbetet mellan Folkpensionsanstalten och välfärdsområdena

I propositionen föreslås mer exakta bestämmelser än i nuläget om förfarandet för att ansöka om utkomststöd och om samarbetet mellan Folkpensionsanstalten och välfärdsområdena. Propositionen innehåller bestämmelser om att skötseln av utkomststödsärenden ska genomföras med tanke på webbtillgänglighet och fysisk tillgänglighet samt om att klienten ska ha rätt till personlig service (14 d §). Dessutom föreslås det i propositionen bestämmelser om Folkpensionsanstaltens och välfärdsområdets samarbete i utkomststödsärenden (14 e §) samt om det utlåtande som ska lämnas till Folkpensionsanstalten inom socialvården för behandling av ärenden som gäller grundläggande utkomststöd (15 §). 

Utskottet välkomnar att det i propositionen föreslås en separat bestämmelse (14 d §) om webbtillgänglighet och fysisk tillgänglighet i fråga om ärenden som gäller utkomststöd och om klientens rätt till personlig service. Folkpensionsanstalten har kontinuerligt utvecklat tillgängligheten till sina tjänster och har till exempel verksamhetsställen för samarbete med socialvården. Trots det är uträttandet av utkomststödsärenden fortfarande problematiskt särskilt för personer vars möjligheter att använda elektroniska tjänster är bristfälliga. Folkpensionsanstalten har inte verksamhetsställen på alla orter och på grund av långa avstånd kan det vara svårt för en del av klienterna att personligen uträtta ärenden. Utskottet understryker att möjligheterna att uträtta utkomststödsärenden bör utvecklas med beaktande av tjänsternas tillgänglighet och användarvänlighet samt olika klientgruppers svårigheter, färdigheter och behov för att klienterna ska ha lika möjligheter att uträtta ärenden hos myndigheterna. 

Utskottet betonar att klientspecifik prövning hör till de grundläggande principerna för tillämpningen av lagen om utkomststöd. Folkpensionsanstalten har dock som verkställande aktör andra förutsättningar för klientspecifik prövning än socialvårdsmyndigheten. Utskottet välkomnar att propositionen strävar efter att precisera samarbetet med socialvårdsmyndigheterna för att möjliggöra en bättre prövning av klientens omständigheter. Bestämmelsen om samarbete mellan Folkpensionsanstalten och välfärdsområdets socialvård (14 e §) ger inte i sig verktyg för att genomföra samarbetet, men sänker tröskeln för samarbete i kombination med bestämmelserna om utlämnande av uppgifter (3 a kap.). 

Syftet med bestämmelsen om socialvårdens utlåtande (15 §) är att betona vikten av socialvårdens åsikt vid behandlingen av ärenden gällande grundläggande utkomststöd och att främja beaktandet av klientens ställning och individuella situation i beslutsfattandet. Socialvården kan lämna utlåtande på eget initiativ utan Folkpensionsanstaltens begäran, men initiativet kan också komma från Folkpensionsanstalten, som enligt 35 § i socialvårdslagen är skyldig att hänvisa en person till socialvården för utredning av stödbehovet. 

Sakkunniga har lyft fram att den utlåtandepraxis som föreslås är en onödigt tung regleringsform för samarbetet mellan myndigheterna. Dessutom konstaterades det vid sakkunnighörandet att remissförfarandet är otydligt i fråga om mål och användningsområde. Det pekades på ett behov av att precisera utlåtandets giltighetstid. 

Utskottet anser att den föreslagna bestämmelsen med stöd av propositionen och inkommen utredning är motiverad för att främja klientens ställning vid behandlingen av ärenden som gäller grundläggande utkomststöd, men betonar att man bör följa hur handlingsmodellen enligt bestämmelsen fungerar och vid behov ändra bestämmelsen. Den som ger utlåtandet ska se till att utlåtandet motiveras på ett lättförståeligt sätt och att det är tydligt tidsmässigt avgränsat, står det i specialmotiveringen (s. 58). 

Utskottet konstaterar för tydlighetens skull att det i specialmotiveringen till 15 § i lagen om utkomststöd (s. 58) felaktigt hänvisas till 14 e § 2 mom., som propositionen inte innehåller. Folkpensionsanstalten ska enligt motiveringen kontakta socialvården i välfärdsområdet, om den vid behandlingen av ett utkomststödsärende upptäcker att det vid bedömningen av personens situation är nödvändigt att få socialvårdens synpunkter för beviljande av grundläggande utkomststöd. 

Utskottet välkomnar att det för att förbättra samarbetet mellan myndigheterna föreslås bestämmelser om en riksomfattande delegation för utkomststödsärenden (5 §) och regionala delegationer (27 e §) som finns i anslutning till välfärdsområdena. Delegationerna ska säkerställa samarbetet mellan myndigheterna och lyfta fram utvecklingsbehov. Vid behov kan de också beakta klientperspektivet vid utvecklandet av behandlingen av utkomststödsärenden. Utskottet betonar att också kommunerna bör vara representerade i delegationerna, eftersom kommunerna fortfarande finansierar hälften av utgifterna för det grundläggande utkomststödet. Dessutom understryker utskottet vikten av att klienterna är representerade i delegationerna. 

Utlämnande av uppgifter mellan myndigheter

I propositionen föreslår regeringen att det till lagen om utkomststöd fogas ett nytt 3 a kap. där bestämmelserna om utlämnande av uppgifter mellan myndigheter samlas. Bestämmelserna om utlämnande av uppgifter i den gällande lagen preciseras. Dessutom innehåller propositionen nya preciserande bestämmelser om utlämnande och användning av uppgifter. 

I de föreslagna 18 a och 18 f § i lagen om utkomststöd hänvisas det enligt motiven till lagen om behandling av kunduppgifter inom social- och hälsovården (nedan kunduppgiftslagen), och en proposition om den är under behandling i riksdagen (RP 246/2022 rd). Den föreslagna kunduppgiftslagen föreslås träda i kraft vid ingången av 2024. Därför föreslår utskottet på det sätt som beskrivs närmare nedan i detaljmotiveringen att hänvisningarna till kunduppgiftslagen i de nämnda paragraferna korrigeras så att de hänvisar till gällande lagstiftning. Hänvisningarna till kunduppgiftslagen i bestämmelserna om utlämnande av uppgifter i lagen om utkomststöd bör göras i samband med riksdagsbehandlingen av kunduppgiftslagen. 

Vid utskottets sakkunnigutfrågning framfördes dessutom rikligt med detaljerade anmärkningar om bestämmelserna om utlämnande av uppgifter. Utskottet föreslår nedan i detaljmotiveringen vissa lagtekniska preciseringar i de här bestämmelserna. Utskottet betonar dock att det bör utvärderas hur bestämmelserna om utlämnande av uppgifter fungerar och att preciseringarna av dem måste göras senast i samband med totalreformen av lagen om utkomststöd. 

Sänkning av grunddelen

Enligt lagen om utkomststöd kan utkomststödets grunddel sänkas med 20 procent, om den som ansöker om utkomststöd har vägrat eller försummat att delta i åtgärder som anges i lagen, såsom arbetskraftspolitiska åtgärder. Grunddelen kan under vissa förutsättningar sänkas med högst 40 procent, om vägran eller försummelsen att delta i åtgärden har upprepats. Sänkningen av grunddelen kan vara högst 2 månader åt gången räknat från vägran eller försummelsen. 

Regeringen föreslår inga ändringar i grunderna för sänkningen av grunddelen eller i det materiella innehållet. Det föreslås dock att det till lagen om utkomststöd fogas bestämmelser om sänkningen och förfarandet (10 a §). Bestämmelserna gäller förfarandet vid sänkningen av grunddelen, hörande av klienten och representanten för det sociala arbetet och dess konsekvenser för sänkningen av grunddelen samt Folkpensionsanstaltens skyldighet att informera sökanden om möjligheten att undvika en sänkning av grunddelen genom att delta i en bedömning av servicebehovet. 

Under utskottets sakkunnigutfrågning framfördes rikligt med synpunkter på detaljerna kring hur sänkningen av grunddelen ska genomföras. Utskottet konstaterar att de nu föreslagna bestämmelserna möjliggör samarbete mellan Folkpensionsanstalten och socialvården inom välfärdsområdet när en sänkning av grunddelen övervägs. Utskottet ser det dock som nödvändigt att man följer hur förfarandet med sänkning av grunddelen fungerar och preciserar det genom eventuella lagändringar och också i samarbetet kring tillämpningen av lagen. 

Utskottet betonar att en sänkning av grunddelen redan enligt den gällande lagstiftningen alltid är förenad med klientspecifik prövning. Sänkningen kan enligt lagen göras endast under förutsättning att den inte äventyrar den utkomst som oundgängligen behövs för att trygga ett människovärdigt liv och att sänkningen inte heller i övrigt kan anses oskälig. 

Utskottet anser att den reglering som föreslås i 10 a § 2 mom. i lagen om utkomststöd är motiverad med tanke på tillgodoseendet av klientens rättsskydd och tidigt insatt socialarbete. Enligt bestämmelsen ska Folkpensionsanstalten alltid innan grunddelen sänks hänvisa klienten till socialvården i välfärdsområdet för bedömning av servicebehovet enligt 36 § i socialvårdslagen, när man överväger att sänka grunddelen med högst 40 procent i de situationer som avses i 10 § 2 mom. Folkpensionsanstalten ska ge sökanden en skälig tid att delta i bedömning av servicebehovet innan grunddelen sänks. 

Utskottet noterar dock att det i specialmotiveringen (s. 53) förblir oklart vad som avses med skälig tid för att delta i bedömningen av servicebehovet. Utskottet konstaterar att beslutet om inledande av en bedömning av servicebehovet ska fattas av en behörig tjänsteinnehavare inom välfärdsområdet. Utkomststödsklienten kan inte själv påverka inledandet av processen. Enligt 36 § i socialvårdslagen ska bedömningen av servicebehovet påbörjas utan dröjsmål och slutföras utan ogrundat dröjsmål. Utskottet anser det vara viktigt att beslut om sänkning inte fattas förrän Folkpensionsanstalten har utrett i vilket skede bedömningen av servicebehovet befinner sig och när den inleds i välfärdsområdet. Utskottet betonar också att när beslut om sänkning övervägs kan man inte låta bli att fatta beslut om utkomststöd eller skjuta upp beslutsfattandet så att klientens eller familjens omständigheter äventyras. 

Sakkunniga har också föreslagit att grunderna för utkomststödets grunddel preciseras och att sänkningen slopas helt. Utskottet påpekar att antalet fall där grunddelen sänkts har minskat betydligt de senaste åren. Enligt uppgift till utskottet fattades det 2019 över 27 000 beslut om sänkning, men 2021 bara något under 5 500. Om bestämmelserna om sänkning av grunddelen slopades skulle utkomststödets karaktär av ett stöd som kommer i sista hand ändras och även de anknytande skyldigheterna för klienten. Enligt lagen om utkomststöd ska klienten dra försorg om sitt uppehälle och främja sin sysselsättning. Utskottet anser att den kommitté som bereder en totalreform av den sociala tryggheten bör göra en bedömning av de eventuella ändringsbehoven när det gäller dels slopande av sänkningen av utkomststödet, dels grunderna för sänkningen. (Utskottets förslag till uttalande) 

Förslagen om bestämmande av, ansökan om och detaljer kring utkomststödet

Boendeutgifter (7 a §) I den föreslagna 7 a § i lagen om utkomststöd föreskrivs det om boendeutgifter som hör till övriga grundutgifter. Till paragrafen flyttas det innehåll som berör övriga grundutgifter från 7 b § i den gällande lagen, till den del de gäller boendeutgifter. 

Utskottet välkomnar att det i specialmotiveringen (s. 50) betonas att den sökandes och familjens individuella situation ska beaktas vid prövningen av om boendeutgifterna är skäliga. Utskottet betonar att sökandens individuella situation ska beaktas också vid bedömningen av skäligheten hos de vatten-, el- och hemförsäkringsavgifter som betalas separat, även om Folkpensionsanstalten har fastställt vägledande gränsvärden för bedömningen av dessa till stöd för handläggningen. Den individuella skälighetsbedömningen framhävs särskilt i situationer där exempelvis elräkningarna på grund av marknadsläget kan stiga okontrollerat utan sökandens väsentliga medverkan. 

Ansökan om utkomststöd (14 §). Utskottet konstaterar att det i motiveringen till bestämmelsen felaktigt konstateras att innehållet i 3 mom. motsvarar innehållet i 14 a § 3 mom. i den gällande lagen. Det gällande 14 a § 3 mom., som gäller behandling av utkomststödsärenden så att sökandens eller familjens rätt till nödvändig försörjning och omsorg inte äventyras, har i propositionen flyttats till 14 a § 1 mom. 

Personkrets som omfattas av tillämpningsområdet (27 §). I propositionen föreslås det att det till lagen om utkomststöd fogas en ny 27 §, där det föreskrivs om den personkrets som omfattas av lagen om utkomststöd. Enligt propositionsmotiven (s. 70) motsvarar den föreslagna regleringen i stor utsträckning tolkningspraxis i anknytning till 2 och 14 a § i den gällande lagen. Utskottet understryker att avsikten med den föreslagna bestämmelsen inte är att utvidga kretsen av personer som är berättigade till utkomststöd. 

Enligt det föreslagna 27 § 1 mom. beviljas utkomststöd en sökande eller familj som vistas stadigvarande i Finland. Vistelsens faktiska karaktär ska enligt motiveringen utredas, såsom också hittills har varit praxis, individuellt för varje sökande om sökanden inte har uppehållstillstånd eller hemkommun enligt utlänningslagen. Då ska sökanden lämna kompletterande utredningar om exempelvis familjeband, band som uppkommit via arbetet, boendeformen, att sökanden omfattas av den finländska sociala tryggheten eller den faktiska sammantagna längden på sökandens vistelse i Finland. I fråga om familjen ska enhetliga avgöranden eftersträvas. Enligt 2 mom. har dock var och en som vistas i landet rätt att i brådskande situationer få stöd för att trygga nödvändig hjälp så att personens rätt till oundgänglig försörjning och omsorg inte äventyras. Som sådana nödvändigheter anses enligt motiveringen bland annat kost, nödvändiga läkemedel och kläder samt logi. 

Sakkunniga har lyft fram den föreslagna regleringens förhållande till ekonomiskt stöd enligt 12 och 12 a § i socialvårdslagen och till tillfälligt boende enligt 21 § i den lagen. Utskottet anser det vara viktigt att man följer hur tillämpningen av den föreslagna 27 § i lagen om utkomststöd fungerar och vid behov förtydligar dess förhållande till bestämmelserna i socialvårdslagen. 

Finansiering av utkomststödet

Enligt propositionen ska kommunerna fortfarande ha partiellt finansieringsansvar för det grundläggande utkomststödet. Kommunens finansieringsandel av kostnaderna för det grundläggande utkomststödet är 50 procent, står det i propositionen. Kommunens finansieringsandel beaktas genom en motsvarande minskning av den statsandel för basservice som ska betalas till kommunen. De föreslagna bestämmelserna motsvarar gällande lagstiftning. 

I propositionen motiveras bibehållandet av kommunens finansieringsansvar bland annat med att kommunerna fortfarande har en central roll för bildningstjänsterna, bostadspolitiken och upprätthållandet av områdets livskraft, med hjälp av vilka kommunen kan främja invånarnas välfärd, boende till skäligt kostnad och möjligheter att få arbete. Dessa faktorer bidrar till att minska behovet av ekonomiskt stöd i sista hand. Även kommunernas sysselsättningsåtgärder kan bidra till att det inte alltid uppstår behov av utkomststöd. < 

Utifrån propositionen och inkommen utredning konstaterar utskottet att finansieringsuppgiften i fråga om det grundläggande utkomststödet trots omorganiseringen av social- och hälsovården fortfarande kan anses ha samband med kommunens uppgifter. Utskottet anser dock att det är viktigt att snabbt bedöma ändamålsenligheten i kommunernas finansieringsansvar och statens och kommunernas finansieringsandelar i finansieringen av utkomststödet och att vid behov ändra lagstiftningen. 

Ikraftträdande

Sakkunniga har uttryckt oro över att den föreslagna regleringen träder i kraft vid årsskiftet. Vid ingången av 2023 överförs ansvaret för att ordna social- och hälsovårdstjänster samt räddningsväsendets tjänster från kommunerna till välfärdsområdena. 

Utskottet konstaterar att propositionen innehåller bestämmelser som måste träda i kraft vid ingången av 2023 när välfärdsområdena inleder sin verksamhet. En senareläggning av ikraftträdandet av den föreslagna regleringen förutsätter att dessa nödvändiga ändringar görs i den gällande lagen, dvs. i praktiken en ny regeringsproposition. Därför anser utskottet att de föreslagna bestämmelserna bör träda i kraft den 1 januari 2023. 

Under utskottets sakkunnigutfrågning hade de som verkställer lagen om utkomststöd exceptionellt mycket synpunkter på de enskilda bestämmelserna i lagförslaget och motiveringarna till dem. Dessutom påpekade de som verkställer lagen att innehållet i ändringarna inte har kunnat förutses tillräckligt, vilket innebär att tiden för att bereda sig på ändringarna blir kort, om lagen stadfästs strax innan ikraftträdandet. Utskottet betonar vikten av att under lagberedningen samarbeta med dem som ska verkställa lagen.