I lagmotion LM 84/2018 rd, som undertecknats av ordförandena för åtta riksdagsgrupper, föreslås det att systemet med anpassningspension för riksdagsledamöter ska slopas och att alla riksdagsledamöter ska överföras till systemet med anpassningsbidrag. Det föreslås att anpassningspensionen avskaffas genast när lagen träder i kraft också för alla tidigare riksdagsledamöter som nu får pensionen. 

I lagmotionen föreslås ett övergångsarrangemang enligt vilket de personer som nu får anpassningspension har rätt till anpassningsbidrag under tre år från det att lagen träder i kraft. Övriga före detta riksdagsledamöter som har rätt till anpassningspension har rätt att få anpassningsbidrag under två eller tre år beroende på hur länge uppdraget som ledamot har varat. 

Indragning av anpassningspensioner

Grundlagsutskottet har ansett att lagförslagen kan behandlas i vanlig lagstiftningsordning (GrUU 36/2018 rd). Utskottet bedömde i sitt utlåtande anpassningspensionen med avseende på grundlagens 15 § om egendomsskydd och det därtill anknutna skyddet för berättigade förväntningar. Utskottet ansåg att olika slags förestående rättigheter som ännu inte har konkretiserats inte kan betraktas som en skyddad rättighet utifrån bestämmelsen om egendomsskydd i grundlagen. Utskottet anser att den gällande lagstiftningen, som tryggar anpassningspensionen för den som innehaft uppdraget som riksdagsledamot före den 1 mars 2011 och fortfarande innehar uppdraget, inte utgör en sådan berättigad förväntning för dessa riksdagsledamöter att de skulle behålla rätten till anpassningspension också i framtiden. I lagförslaget ingår arrangemang som under en övergångstid ska trygga den rättsliga ställningen för de ledamöter som förlorar rätten till anpassningspension (ersättande av anpassningspensionen med ett anpassningsbidrag, förlängning av perioden för anpassningsbidrag för dem som närmar sig åldern för ålderspension och möjlighet för kanslikommissionen att bevilja extra anpassningsbidrag). På grund av dessa arrangemang anser grundlagsutskottet att avskaffandet av anpassningspensionen inte kränker egendomsskyddet för de ledamöter som har rätt till anpassningspension eller som redan får sådan. Utskottet betonar att bedömningen grundar sig på anpassningspensionens särskilda rättsliga natur i förhållande till andra pensionsförmåner, som framgår av att pensionen också har jämförts med utkomstskyddet för arbetslösa. 

Social- och hälsovårdsutskottet anser att det är motiverat att alla riksdagsledamöter omfattas av ett likadant förmånssystem efter perioden som ledamot. För närvarande omfattas de ledamöter som valts till riksdagen före 2011 av systemet med anpassningspension och de som valts efter 2011 av systemet med anpassningsbidrag. Storleken på bägge förmånerna bestäms enligt lika grunder, men anpassningsbidrag kan fås bara en viss tid, till skillnad från anpassningspension. 

Utskottet konstaterar att man i reformerna av arbetspensionslagarna konsekvent har försökt minska möjligheterna till tidig pensionering och skapa incitament som får arbetstagarna att stanna i arbetslivet så länge som möjligt. I enlighet med dessa allmänna målsättningar inom pensionssystemet är det därför korrekt att inte heller före detta riksdagsledamöter genom förmånssystemet ska uppmuntras att lämna arbetslivet i förtid. 

I reformen som godkändes 2011 ansågs anpassningsbidraget vara en bättre förmån än anpassningspensionen för att trygga en riksdagsledamots försörjning efter avslutat uppdrag, på samma sätt som en arbetslöshetsförmån, och samtidigt ge ledamoten en skälig tid att söka sig ut på arbetsmarknaden. Som det sägs i motiven till lagmotionen var också anpassningspensionen ursprungligen avsedd att erbjuda skydd för en särskild typ av social risksituation och underlätta anpassningen till livet efter perioden som riksdagsledamot. Det har handlat om att ge trygghet särskilt för de som varit riksdagsledamöter en längre tid, men som sedan riksdagsuppdraget upphört ännu inte uppnått den i lagen föreskrivna pensionsåldern. Eftersom ledamöterna vid den tiden i snitt var äldre än de nuvarande ledamöterna, kunde man inte tänka sig att förmånen skulle vara i tiotals år. 

Anpassningsbidraget kan i sin tur tydligare än anpassningspensionen jämställas med arbetslöshetsförmån, eftersom dess längd och belopp på samma sätt som denna bestäms utifrån ”yrkeskarriären”, dvs. antalet år som riksdagsledamot och inkomsten. Utskottet anser att det är lämpligt att anpassningsbidraget ändras så att det i högre grad än förut motsvarar det inkomstbaserade utkomstskyddet. Det är därför behövligt att rätt till anpassningsbidrag ska uppkomma redan när riksdagsuppdraget har varat i ett år och att dess nivå redan från början bättre ska motsvara den inkomstbaserade arbetslöshetsförmånen. Anpassningsbidraget är också framöver beroende av inkomsterna, så att vid utbetalningen av bidraget beaktas utöver förvärvs- och företagsinkomster också kapitalinkomster. Anpassningsbidrag betalas inte till personer som fyllt 65 år. Om en person har fyllt 59 år när anpassningsbidrag börjar betalas, kan bidraget fortsätta tills han eller hon uppnår åldern för ålderspension, 65 år. Utskottet konstaterar att med tanke på eventuella oskäliga situationer föreslås det i lagmotionen att riksdagens kanslikommission ska få möjlighet att bevilja den som varit riksdagsledamot anpassningsbidrag enligt prövning för högst 12 månader om det föreligger hälsorelaterade, ekonomiska, sociala eller andra särskilda skäl. Utskottet betonar att en person inte kan få anpassningsbidrag enligt prövning om han eller hon fortfarande har rätt att få anpassningsbidrag på grundval av 2 § 2 eller 3 mom. i lagen om pension och anpassningsbidrag för riksdagsledamöter. 

Utkomstskydd för arbetslösa

Utskottet anser att det är lämpligt att det i lagmotionen föreslås ändringar i lagen om utkomstskydd för arbetslösa som tryggar möjligheten för en riksdagsledamot som skött uppdraget en relativt kort tid att behålla rätten att få inkomstrelaterad dagpenning eller grunddagpenning på grundval av tidigare förvärvsarbete eller företagsverksamhet. Genom de föreslagna ändringarna i lagen om utkomstskydd för arbetslösa förlängs granskningsperioden för arbetsvillkoret med den tid under vilken personen i fråga har skött ett uppdrag som riksdagsledamot eller minister (5 kap. 3 och 7 §). Efter att perioden som ledamot eller minister upphört kan personen välja mellan att ansöka om anpassningsbidrag eller arbetslöshetsförmån. I praktiken gäller denna möjlighet främst de ledamöter och ministrar som har skött uppdraget i högst två perioder, eftersom granskningsperioden kan förlängas med högst sju år. 

Uppdraget som riksdagsledamot eller minister ska inte heller framöver utgöra arbete som motsvarar arbetsvillkoret för löntagare eller företagare, och beloppet av inkomstrelaterad dagpenning kan inte grunda sig på arvodet för dessa uppdrag. Det ska fortsättningsvis inte heller tas ut arbetslöshetsförsäkringspremie på arvodena. För att rätt till inkomstrelaterad dagpenning ska uppkomma utifrån den förlängda granskningsperioden krävs det att medlemskapet i arbetslöshetskassan har varit i kraft utan avbrott både under den tid arbete som motsvarar arbetsvillkoret har utförts och under den tid med vilken granskningsperioden förlängs. 

Övriga förmåner

När systemet med anpassningsbidrag för riksdagsledamöter inrättades 2011 bestämdes det att de riksdagsledamöter som valts in före det fortfarande skulle omfattades av anpassningspension. Utskottet konstaterade då att det särskilt måste utredas hur den nya förmånen, anpassningsbidraget, ska beaktas när andra sociala förmåner beviljas och hur anpassningsbidraget påverkar bland annat pensionsbeloppet. 

Det föreslås i lagmotionen att anpassningsbidraget ska utöka ledamotspensionen på motsvarande sätt som arbetslöshetsförmåner utökar arbetspension. Pension kan på grundval av anpassningsbidraget intjänas för högst tre år. 

Enligt den gällande lagen beaktas anpassningsbidrag inte när dagpenningsförmåner enligt sjukförsäkringslagen beräknas. Om en person endast har erhållit anpassningsbidrag innan rätten till dagpenningsförmån uppkom, ges dagpenning enligt sjukförsäkringslagen ut till minimibelopp. Enligt den ändring av sjukförsäkringslagen som ingår i regeringens proposition RP 296/2018 rd och som godkänts av riksdagen ska dagpenningsförmån enligt sjukförsäkringslagen från den 1 januari 2020 bestämmas utifrån den sökandes årsinkomst. Också anpassningsbidraget räknas in i årsinkomsten. Det betyder att anpassningsbidraget framöver påverkar beloppet av dagpenning enligt sjukförsäkringslagen. Anpassningsbidraget är fortfarande en så kallad hindrande förmån med avseende på sjukdagpenningen. Det betyder att en person inte har rätt till sjukdagpenning om han eller hon får anpassningsbidrag. Ett undantag är dock de fall när en person har arbetat under den tid han eller hon fått anpassningsbidrag och blir oförmögen att utföra detta arbete. 

Enligt den gällande lagstiftningen påverkar anpassningsbidraget inte utbetalningen av föräldradagpenning. Utifrån den ändring av sjukförsäkringslagen som ingår i regeringens proposition RP 296/2018 rd och som godkänts av riksdagen ska föräldradagpenning från den 1 januari 2020 ges ut till minimibelopp för den tid under vilken en person får anpassningsbidrag, eftersom anpassningsbidraget i fortsättningen ska beaktas i den årsinkomst som ska läggas till grund för dagpenningen och det inte är motiverat att betala två olika förmåner som ersätter inkomstbortfall för samma tid till fullt belopp. På motsvarande sätt ska föräldradagpenning ges ut till minimibelopp också till en förälder som får pension eller som arbetar. 

Ansökan om anpassningsbidrag

Enligt lagförslaget (6 § 2 mom.) ska anpassningsbidrag sökas inom sex månader från slutet på den månad under vilken uppdraget som ledamot upphörde. I ansökan ska uppges det datum när man önskar att bidraget ska börja betalas. Det kan vara tidigast dagen efter den dag när uppdraget som ledamot upphör. Efter det kan man ansöka om att anpassningsbidrag ska börja betalas från början av varje kalendermånad. Betalningen av bidraget kan således inledas smidigt under ansökningstiden på sex månader. Anpassningsbidraget kan också beviljas retroaktivt, dock tidigast från det att uppdraget som riksdagsledamot upphörde. 

Perioden för anpassningsbidrag (1—3 år) räknas från beviljandet av bidraget och är alltså beroende av den tidpunkt som angetts i ansökan om bidrag. Perioden för anpassningsbidrag som börjar efter att uppdraget som riksdagsledamot upphört räknas från ingången av följande fulla månad, som 2019 är den 1 maj 2019. Enligt 6 § 3 mom. i lagförslaget löper den tid för vilken anpassningsbidrag betalas också när utbetalningen av bidraget är avbruten till exempel på grund av förvärvsarbete. Efter avbrottet ges anpassningsbidrag ut endast för den tid som återstår av tiden för utbetalning av bidraget. 

De personer som har beviljats anpassningspension får av Keva utan ny ansökan ett beslut om anpassningsbidrag som beviljats i enlighet med övergångsbestämmelserna i lagförslag 1. I de situationer som avses i 4 mom. i ikraftträdandebestämmelsen, där anpassningspensionen när lagen träder i kraft är avbruten, avbryter Keva automatiskt också utbetalningen av beviljat anpassningsbidrag, om pensionstagaren inte meddelar annat. Personer som har rätt till anpassningspension men inte har ansökt om sådan har tid i sex månader från det att lagen trätt i kraft att ansöka om anpassningsbidrag. 

Ikraftträdande

Enligt lagmotionen avses lagändringarna träda i kraft den 1 mars 2019. På grund av den tid som krävs för riksdagsbehandlingen och stadfästandet av lagen föreslår utskottet att lagen träder i kraft den 1 april 2019. 

Lagmotionen

Utskottet har godkänt lagen om upphävande av 2 mom. i ikraftträdandebestämmelsen i lagen om ändring av lagen om pension för riksdagsmän och lagen om ändring av lagen om pension och anpassningsbidrag för riksdagsledamöter enligt lagmotion LM 84/2018 rd. På grundval av lagarna avskaffas systemet med anpassningspension för riksdagsledamöter och alla riksdagsledamöter börjar omfattas av systemet för anpassningsbidrag. Det regleringsbehov som framställs i lagmotion LM 18/2016 rd har således utgått och lagmotion LM 18/2016 rd föreslås bli förkastad. 

Medborgarinitiativet

Av de orsaker som anges ovan föreslås också medborgarinitiativ MI 1/2018 rd bli förkastat.