Under det innevarande decenniet befinner sig Finland på många sätt vid en vattendelare. Om vi agerar som i dagsläget står vi inför ett decennium av skuldsättning och tynande tillväxt. Befolkningen åldras i rekordtakt och samtidigt fortsätter antalet anställda att minska. Finland håller på att falla från världstoppen. Det är ändå trösterikt att framtiden ligger i våra egna händer.
Coronakrisen har lett till en exceptionellt kraftig offentlig skuldsättning. År 2020 ökar den offentliga skulden med nästan 20 miljarder euro. Det är förståeligt och på sin plats att staten tar emot smällen till följd av den exceptionella pandemin. Framtiden kan dock inte byggas upp genom att hantera den akuta krisen. Det måste fattas beslut som säkerställer att Finland är ett bättre land om tio år än för närvarande.
Samlingspartiets alternativ är att skapa hållbar tillväxt för framtiden. Vi nöjer oss inte med den framtidsvision som den nuvarande regeringen har för Finland. 2020-talet får inte bli ett förlorat decennium. Vi måste göra allt vi kan för att skapa tillväxt. Det är självklart att den framtida ekonomiska tillväxten bör vara hållbar. Därför erbjuder vi ett alternativ som kombinerar den ekonomiska tillväxten med mindre utsläpp och tryggande av den biologiska mångfalden.
Samlingspartiets alternativ baserar sig på sysselsättning. För närvarande finns det i Finland cirka 1,5 personer som står utanför arbetslivet per en person som arbetar. Med en insats av två personer i arbetsför ålder måste man alltså kunna stödja tre finländare som står utanför arbetslivet. För att vi ska kunna garantera finländarna en högklassig utbildning, fungerande hälsovårdstjänster och värdefull ålderdom bör allt fler personer i arbetsför ålder arbeta. Vi har föreslagit en mängd metoder för att skapa förutsättningar för uppkomsten av 120 000 nya arbetstillfällen.
För att Finlands framtida ekonomiska tillväxt ska vara hållbar måste den grundas sig på hög kompetens. Grunden för den skapas redan inom småbarnspedagogiken och den grundläggande utbildningen. Vi vill göra förskoleundervisningen tvåårig och öka de permanenta resurserna för den grundläggande utbildningen i stället för tidsbegränsade projektmedel. Vi är fast övertygade om att om de grundläggande färdigheterna är i skick redan från barndomen kommer de att bära långt i det framtida livet.
Framtidens Finland måste vara rättvist. Coronakrisen har visat att det nuvarande utkomstskyddet för arbetslösa behandlar unga, kvinnor och mindre utbildade orättvist. Samlingspartiet är berett att förbättra jämlikheten bland de arbetslösa genom att utvidga det inkomstrelaterade utkomstskyddet för arbetslösa till alla.
Varje finländare måste kunna lita på att han eller hon får åldras värdigt. Vi lägger till 50 miljoner euro till hemvården, som regeringen har glömt i samband med sjukskötardimensioneringen. Vi skulle också satsa på rehabiliteringen av äldre finländare för att allt fler ska vara friska och funktionsdugliga allt längre. Finland är ett bra land. Genom att målmedvetet förnya strukturerna i vårt samhälle — genom att alltid göra arbetet lönsamt, satsa på kompetens och bygga upp hållbar tillväxt — förblir det så också i framtiden.
Det finns ett alternativ till regeringens ansvarslösa politik
Regeringsprogrammet för Sanna Marins regering vilade på ett sysselsättningsmål på 75 procent. Målet har nu slopats. Regeringspartiernas ordförande erkände i september att regeringen inte kommer att uppnå den sysselsättningsgrad på 75 procent som hela tanken bakom regeringsprogrammets ekonomiska politik baserade sig på. Finansministeriets ekonomiska prognos från september, som beaktar resultaten av budgetmanglingen, bedömer att sysselsättningsgraden med nuvarande politik kommer att ligga under 72 procent under 2023 och 2024.
De viktigaste målen i regeringsprogrammet var balansen i de offentliga finanserna 2023. Finansministeriets översikt bedömer att den offentliga ekonomin med den nuvarande politiken kommer att uppvisa ett kraftigt underskott ännu om tio år. Vesa Vihriäläs arbetsgrupp som skisserat upp strategin för den ekonomiska politiken påpekar att en trovärdig ekonomisk politik förutsätter en konkret plan för hur hållbarhetsunderskottet ska åtgärdas och åtgärder vidtas redan under denna regeringsperiod.
I regeringsprogrammet sägs följande: ”Regeringen förbinder sig att se över åtgärderna i regeringsprogrammet, om genomförandet av åtgärderna äventyrar uppfyllelsen av målen för de offentliga finanserna.” Regeringen har dock beslutat att fortsätta genomföra permanenta utgiftsökningar i regeringsprogrammet. Regeringens största strukturella reformer stärker inte de offentliga finanserna ens enligt regeringens egna lagförslag. Regeringens beslut som helhet har inte ökat sysselsättningen. Social- och hälsovårdsreformen beräknas i strid med sina mål öka de offentliga utgifterna med tre miljarder under de kommande 15 åren. Reformen innehåller inga ordentliga incitament för att stävja kostnaderna — tvärtom innehåller den ett incitament för att påskynda kostnadsökningen.
Statens pengar är folkets pengar. Varje ekonomichef måste vara ärlig mot sig själv när det gäller om man håller på att hamna i en skuldspiral eller inte. De centrala målen i det gällande regeringsprogrammet är obestridligen omöjliga med den nuvarande politiken. Redan i september ställde vi en interpellation i riksdagen. Där uppmanar vi regeringen att hos riksdagen ansöka om förtroende för ett uppdaterat regeringsprogram som baserar sig på fakta.
I regeringsprogrammet bör de centrala utmaningarna i samhället identifieras och de specificerade sätten att lösa dem presenteras. Under coronakrisen är det acceptabelt, rentav rekommendabelt, att ta lån. Samlingspartiets oro hänför sig till att den okontrollerade skuldsättningen inte är på väg att upphöra när krisen upphör. Vesa Vihriäläs strategirapport om den ekonomiska politiken innehåller en allvarlig varning: om anpassningen inte lyckas riskerar välfärdssamhällets finansieringsbas att brytas ned permanent. Redan nu har vi fått en varning av kreditvärderarna om att Finlands kreditvärdighet kommer att försämras om vi inte lyckas få skulden att minska. Målet för Marins regering att stabilisera skuldkvoten under ett decennium räcker inte. I regeringsprogrammet fastställs de åtgärder som statsrådet främjar. Därför måste man, när coronakrisen har förändrat omvärlden drastiskt, självklart söka en ärlig grund och hållbar mark för regeringsprogrammet för att återuppbygga finländarnas välfärd efter coronakrisen.
I den nuvarande lätta penningpolitiken begränsar räntor och tillgång inte statens skuldsättning. I denna miljö är riksdagens och regeringens egna specialvillkor för skulden allt viktigare. Annars är tilläggsskuld alltid en alltför enkel lösning på alla problem. Risken ökar om skuldsättningen inte stannar på en nivå som också kan hanteras med högre räntor.
Det måste ställas nya tydliga mål för finanspolitiken. Sysselsättningsgraden måste höjas till 75 procent och den offentliga skuldkvoten stabiliseras till högst 75 procent av bnp, båda fram till 2025. Det innebär en sysselsättningsgrad som är cirka 3 procentenheter högre, alltså cirka 80 000 sysselsatta, och en procentenhet lägre skuldkvot jämfört med de nivåer som FM nu förutspår för 2024.
Målet kräver en förändring av politiken. Det kan nås genom att genomföra de metoder som Samlingspartiet föreslår för uppkomsten av 120 000 beslutsbaserade anställningsförhållanden och genom att påskynda den ekonomiska tillväxten med hjälp av programmet för en ny start för företagande. De som råkat i svårigheter måste få hjälp att resa sig på fötter, att ensidigt öka de passiva stöden räcker inte. Vi behöver också ett livskraftigt Finlandsprogram. Finland måste vara den bästa platsen att uppfostra barn och det bästa bosättningslandet för arbetande människor runt om i världen.
En viktig uppgift för en trovärdig politik är att skapa en väg till hopp som får människor att tro på Finland såväl i hemlandet som utomlands, att investera i sig själva och sina företag, att modigt pröva på nya möjligheter och förverkliga sina drömmar. Så uppstår en positiv spiral.
Vi har genomlevt ett svårt år. Ytterligare hundra tusen personer har blivit arbetslösa. Många företagare har utsatts för outhärdligt tryck på grund av coronan. Många har i sitt eget liv och arbete varit tvungna att tänja på sina resurser på ett sätt som prövar den psykiska hälsan. Samlingspartiet anser att varje människa och företagare förtjänar en ny chans.
Vi behöver snabbt en möjlighet till företagssanering. Indrivnings-, konkurs- och betalningsstörningsförfarandena ska jämkas i en riktning som stöder en snabb nystart. Företag och människor får inte tvingas sväva i ovisshet. Finland har lyckligtvis i större utsträckning än på 1990-talet insett betydelsen av att värna om företagandet.
En svår punkt när det gäller arbetsplatser och välfärd har varit att servicesektorn är smal. Det ska vi ändra på. Det ska vara möjligt för allt fler att köpa arbete. För närvarande försvårar den höga skattekilen i Finland utvecklingen av en ekologiskt hållbar serviceekonomi. Husrenoveringar görs med egna krafter, även om en yrkesutbildad person skulle göra jobbet bättre. En frisörföretagare måste klippa upp till fyra klienter för att ha råd att köpa sig en hårklippning.
Hushållsavdraget måste utvidgas. Reformen av den sociala tryggheten får inte lämnas att samla damm i kommittéer. Stöden måste helt enkelt göras sådana att människan alltid kan förbättra sitt liv genom egen aktivitet och företagsamhet. Beskattningen av arbete måste i sin helhet lindras i alla inkomstklasser.
Investeringarna har inte täckt företagens kapitalutgång i Finland på flera år. Investeringarna måste öka. Beskattningen av företagande behöver förändringar som alltid sporrar till smartast möjliga investeringar med tanke på tillväxt och förädlingsvärde, vare sig det gäller maskiner och fastigheter eller utbildning, forskning och försäljning. För att påskynda företagens investeringar överförs ändrings- och utvidgningsprojekt som gäller redan verksamma företag till anmälningsförfarande.
Intäkterna från försäljningen av statlig egendom och det som tillfaller Finland av EU:s återhämtningsfond måste i stället för att upprätthålla befintlig affärsverksamhet och konsumtionsutgifter, som är spridda över flera hundra objekt, investeras i några objekt som är avgörande för vår välfärd: kapitalisering av högskolorna, märkbara nivåhöjningar av FoU-medlen samt snabba kontakter mellan tillväxtcentra.
Miljöskadliga stöd ska minskas, men vi jämnar ut bakgrunden till vår export med andra medel. Farledsavgiften för sjötransporter är en direkt tilläggskostnad jämfört med Sverige, där den inte tas ut.
Grunden för Finlands framgång är hög kompetens. Så är det också i fortsättningen. Vi har sannerligen inte råd med att 15 procent av ungdomarna låter bli att studera på andra stadiet och blir utan examen i 2000-talets värld.
Situationen kan dock inte lösas genom att man använder nästan 129 miljoner euro i resurser för att skaffa skolböcker åt dem som inte heller nu riskerar att falla ut. Däremot måste de resurser som reserverats användas noggrant för att ge denna grupp verklig hjälp.
Vi finländare har insett att psykisk ohälsa är en av de viktigaste orsakerna till arbetsoförmåga och ännu mer till kortvariga problem i människornas liv. Terapigarantin är förutom hjälp också en investering i människans förmåga att utveckla sig själv och verka som en aktiv del av samhället.
Det finländska arbetslivet är bra och jämlikt i internationell jämförelse. Jämfört med Sverige medför att få barn dock en klart djupare indelning i mäns och kvinnors karriärutveckling och vidare i inkomsterna under livscykeln. Så kan vi inte ha det. Reformen av familjeledigheterna måste medföra en klar ändring.
Social- och hälsovårdsreformen kan inte genomföras på ett sätt som skär ned hundratals miljoner euro från städernas tjänster till strukturerna i alltför små kommuner och för små områden. Med denna politik fylls luckan härnäst igen med statens skuldpengar. Ökningen av social- och hälsovårdsutgifterna accelererar och städerna kan inte längre investera i spåranläggningar, vägar och utbildning. Dessa grundläggande felaktigheter måste fås på en sund bas och vi måste se fakta i ögonen.
I Finland efter coronan måste kommunerna på ett nytt sätt ta sin roll som föregångare inom utbildning samt närings- och sysselsättningstjänster. Överföringen av arbets- och näringsbyråernas huvuduppgifter till städerna torde i praktiken vara oåterkallelig, även om det görs som försök. Det är gott och väl. Men samtidigt måste man genuint skapa incitament och verktyg för städerna att utnyttja övergångsskedet så att maskineriet äntligen avhjälper matchningsproblemet mellan arbetslösa och arbetsgivare.
Höjningen av läropliktsåldern löser inga problem — stödet ska erbjudas dem som verkligen behöver det
Finlands utbildningssystem är bland de bästa i världen. En utmaning är att deltagandet i småbarnspedagogiken är lågt. Alltför många avbryter utbildningen och nästan 15 procent av åldersklassen saknar examen på andra stadiet. Coronan har också lämnat sitt eget spår i elevernas och studerandenas vardag. Den förlängning av läropliktsåldern som regeringen föreslår kommer inte att lösa problemet. Av de 129 miljoner euro som årligen reserverats för reformen används hela 90 procent till annat än handledning och stödtjänster för eleverna. Största delen används för att ordna läromedel och skolskjutsar. Stödet riktas inte till dem som verkligen behöver det. Problemet är faktiskt och efter coronakrisen behövs satsningar för att ingen mot sin vilja ska tvingas ge upp.
Samlingspartiets mål är tvåårig förskoleundervisning för att alla ska få en starkare start för skolvägen. Den småbarnspedagogiska verksamhetens konsekvenser för den senare skolgången är obestridliga. Vi tryggar en garanti för grundläggande kunskaper för alla som avslutar grundskolan, så att var och en får tillräckliga grundläggande kunskaper och färdigheter för att gå vidare till andra stadiet. Utslagning bland unga förebyggs effektivast genom att man i tid ingriper i problem och tryggar individuella tjänster för var och en.
I samlingspartiets alternativ görs regeringens tidsbundna satsningar på att stärka utbildningens kvalitet och jämställdheten permanent. Dessutom sörjer man för resurserna för lärare och handledare inom yrkesutbildningen också över denna regeringsperiod. Anslagen för utvidgning av läroplikten används till att stärka undervisningens kvalitet, handledning och stödtjänster i stället för skolböcker och skoltransporter.
Samlingspartiet genomför en tvåårig förskoleundervisning för att deltagandet i småbarnspedagogiken ska stiga till den nordiska nivån. Inom den grundläggande utbildningen stärker vi den individuella grundskolan, utvecklar stödformerna för lärande, stärker studiehandledningen och genomför en skyldighet att ordna handledning i efterskott. På andra stadiet riktas satsningar på studiehandledning och höjning av nivån på läromedlen för att ingens studier ska äventyras på grund av kostnaderna för läromedel.
Vi fäster uppmärksamhet vid studerandenas välbefinnande genom att genomföra en terapigaranti så att var och en så snabbt som möjligt får tillgång till de mentalvårdstjänster som han eller hon behöver. Elevhälsan stärks och tillräckliga multiprofessionella tjänster garanteras.
Samlingspartiet litar på individen. Systemet motiverar inte de unga, utan systemet ska väcka studieglädje redan under grundskolan.
Det finns metoder för att stärka sysselsättningen
Välfärd uppstår endast och enbart genom arbete och företagande. Arbetet ger utkomst och möjlighet att förverkliga egna drömmar. Det är viktigt att alla deltar. Ett tillräckligt antal personer som arbetar avgör hur vi kan upprätthålla tjänster som är viktiga för människorna både i kommunerna och på statsnivå. Om vi inte lyckas höja sysselsättningen, finns det en risk för att hela välfärdssamhällets finansieringsbas bryts ned permanent. Stärkandet av sysselsättningen måste vara det primära sättet att bekämpa hållbarhetsunderskottet.
Finland måste sätta upp som mål en sysselsättningsgrad på 75 procent fram till 2025 och 80 procent under de kommande 15 åren. Detta har varit möjligt till exempel i Danmark och Sverige — det är möjligt också hos oss. Enligt befolkningsprognosen innebär målet nästan 200 000 nya sysselsatta jämfört med den nuvarande nivån. När de stora åldersklasserna övergår till intjänade pensionsdagar är utmaningen stor.
De politiska beslutsfattarna har många medel till sitt förfogande, om det bara finns vilja att ta tag i dem. Erbjudandet av extra arbete ska göras lönsamt oberoende av utgångspunkterna. Det måste finnas tillräckliga incitament för mångsidiga arbetsperioder och företagande. Flit ska uppmuntrar, inte bestraffas. Av varje extra euro som tjänas in genom arbetet ska alltid minst hälften fås i handen oberoende av utgångsläget. Det ska löna sig att arbeta och bedriva företagsamhet.
Sist och slutligen uppstår arbetsplatser endast till följd av lönsam företagsverksamhet. För företag måste erbjudandet av arbete göras attraktivt. För att arbetsgivaren för närvarande ska kunna betala arbetstagaren cirka 2 300 euro i nettolön, måste arbetsgivaren betala upp till 2 000 euro i lönebikostnader. Den höga skattekilen i Finland gör det inte möjligt att sporra till betalning av lön och ger arbetstagaren mindre i handen än i jämförelseländerna.
Det ska vara lönsamt att ta emot arbete i alla situationer. Det finns många orsaker till att arbetslösheten uppkommit och till arbetslöshetsperiodernas längd. De viktigaste förändringarna i de politiska åtgärderna kan fås genom att vårt passiva sociala trygghetssystem görs sporrande. Att ta emot arbete kan till och med minska de inkomster som blir kvar i handen, när utkomstskyddet för arbetslösa minskar mer än man får lön för arbetet. Den sociala tryggheten ska sporra i stället för att passivera. Finland får inte bli ett drönarsamhälle.
Exempelvis för studerande som lyfter stöd i nio månader lönar det sig inte längre att arbeta efter en månadslön på 1 000 euro, eftersom tilläggslönen helt och hållet skärs bort från studiestödet. Man måste också se till att arbetskraftsbyråerna, handledningen och det individuella stödet har tillräckliga resurser. Regeringens aktiveringsmodell som förpliktar till att söka arbete är ett projekt värt att stödja.
Regeringen lovade att höja antalet sysselsatta med 60 000 nya sysselsatta fram till 2023 jämfört med basscenariot. Syftet med ökningen av antalet sysselsatta var att finansiera de permanenta utgiftsökningar som regeringen redan gjort. I likhet med miljö- och social- och hälsovårdsreformen har sysselsättningslöftet stannat på berättelsernas nivå. Coronakrisen har förvärrat sysselsättningsläget flera gånger. Det hindrade inte regeringen från att skjuta upp målet att förbättra sysselsättningen endast till nästa valperiod. Regeringen sköt upp den till och med tre valperioder fram till 2030-talet. Samtidigt beslutade regeringen att det för dess sysselsättningsåtgärder inte längre behövs en på förhand gjord bedömning av sysselsättningseffekterna som finansministeriet gjort på det sätt som förutsätts i regeringsprogrammet. Regeringen har avstått från sitt löfte att respektera principerna för kunskapsbaserat beslutsfattande.
Vid budgetmanglingen fattade regeringen beslut som finansministeriet bedömde ha endast cirka 15 000 nya sysselsatta som konsekvenser. Regeringen beslutade endast om sådana metoder som i första hand ökar de offentliga utgifterna med hundratals miljoner. När regeringens beslut som försvagar sysselsättningen tas med i beräkningarna, har regeringen till och med lyckats minska antalet sysselsatta. Om regeringens riktlinjer och avsikter inte beaktas, utan man i stället granskar de av informationstjänsten beräknade konsekvenserna av budgetpropositionerna för sysselsättningen, har de två regeringarnas budgetpropositioner en sammanlagd effekt på cirka 5 000 sysselsatta. Samlingspartiet har presenterat metoder för att få 120 000 sysselsatta.
Ett tillräckligt utkomstskydd för arbetslösa ska garanteras alla som redan nu bär upp en betydande andel av kostnaderna.
Det finländska systemet för utkomstskydd för arbetslösa inbegriper både det statligt garanterade utkomstskyddet för arbetslösa och möjligheten till tilläggsförsäkring via arbetslöshetskassan. Av det inkomstrelaterade utkomstskydd för arbetslösa som för närvarande betalas finansieras endast 5 procent genom kassornas medlemsavgifter. Däremot finansieras 57,5 procent med arbetslöshetsförsäkringsfondens arbetslöshetsförsäkringspremier och 37 procent med statens skatteinkomster. De som inte hör till kassorna betalar alltså ca 95 procent av finansieringen av den inkomstrelaterade finansieringen, men deras trygghet är ofullständig när de drabbas av arbetslöshet.
Oftare faller lågutbildade personer med svag ställning på arbetsmarknaden utanför kassorna. Medlemsavgifterna för kassor med lägre inkomstnivå är ofta högre. Arbetstagarna befinner sig således i en ojämlik ställning sinsemellan. Den nuvarande modellens svaghet är att även de som under flera års tid har betalat den lagstadgade arbetslöshetsförsäkringspremien i olika anställningsförhållanden kan lämnas utanför skyddet. De har alltså betalat försäkringspremien utan att få något försäkringsskydd.
Det inkomstrelaterade utkomstskyddet för arbetslösa måste därför utvidgas till att gälla också dem som av någon anledning inte är medlemmar i arbetslöshetskassorna. Kostnadseffekterna har bedömts exempelvis av Mauri Kotamäki 2018. En modell, där ansvaret för ordnandet av det inkomstrelaterade utkomstskyddet för arbetslösa har överförts på Folkpensionsanstalten ökar enligt utredning nettoeffekten för de offentliga utgifterna med ca 138 miljoner euro. Genom reformen gallras överlappande förvaltning och byråkrati bort. Enligt en utvärdering av riksdagens informationstjänst har samma modell en sysselsättningsminskande effekt. Den slutliga effekten på sysselsättningen klarnar när man beslutar om detaljerna i modellen. Som helhet anser Samlingspartiet att nyttan med reformen är större än kostnaderna. Samlingspartiet anser det vara viktigt att utvidgningen genomförs oberoende av andra ändringar i systemet för utkomstskydd för arbetslösa. Det handlar om rättvisa.
Vi föreslår att riksdagen godkänner följande uttalanden:
Reservationens förslag till uttalande 1
Riksdagen förutsätter att regeringen för Finland utarbetar en trovärdig plan för att balansera de offentliga finanserna.
Reservationens förslag till uttalande 2
Riksdagen förutsätter att regeringen förbinder sig att fatta beslut om reformer genom vilka sysselsättningsgraden fram till 2025 stiger till 75 procent.
Reservationens förslag till uttalande 3
Riksdagen förutsätter att regeringen förbinder sig att återinföra de bedömningar som finansministeriet gjort på förhand i beslut som förbättrar sysselsättningen.
Reservationens förslag till uttalande 4
Riksdagen förutsätter att regeringen förbinder sig att jämna ut skuldkvoten till 75 procent före 2025 och därefter vända skuldkvoten nedåt mot den skuldkvot som fastställts i stabilitets- och tillväxtpakten fram till 2035.
Reservationens förslag till uttalande 5
Riksdagen förutsätter att regeringen som grund för sysselsättningspolitiken tar ett förslag som beretts av finansministeriet om metoder för att öka sysselsättningen, med undantag för studieförmånerna som helhet. Sammanlagt skulle genomförandet av förslagen stärka sysselsättningen för cirka 55 000 personer.
Reservationens förslag till uttalande 6
Riksdagen förutsätter att regeringen utan dröjsmål överlämnar en proposition till riksdagen i syfte att möjliggöra rättvisa lokala avtal i alla företag.
Reservationens förslag till uttalande 7
Riksdagen förutsätter att regeringen vidtar åtgärder för att sänka avgifterna för småbarnspedagogik med sammanlagt 100 miljoner jämfört med 2020.
Reservationens förslag till uttalande 8
Riksdagen förutsätter att regeringen överlämnar en proposition till riksdagen med förslag till gradering av det inkomstrelaterade utkomstskyddet för arbetslösa så att det i början av arbetslösheten är bättre än för närvarande och sjunker stegvis när arbetslösheten drar ut på tiden
Reservationens förslag till uttalande 9
Riksdagen förutsätter att regeringen vidtar åtgärder för att förbättra stödet för läroavtalsutbildning och förbättra modellen för läroavtalsutbildning, för att ungdomsarbetslösheten ska kunna minskas betydligt.
Reservationens förslag till uttalande 10
Riksdagen förutsätter att regeringen inleder en mer omfattande reform för att stävja kostnaderna för det allmänna bostadsbidraget och avveckla bidragsfällor.
Reservationens förslag till uttalande 11
Riksdagen förutsätter att regeringen stävjar ökningen av utgifterna för utkomstskyddet för arbetslösa och stärker sysselsättningen genom att återställa utkomstskyddet för arbetslösa till 2019 års nivå.
Reservationens förslag till uttalande 12
Riksdagen förutsätter att regeringen vidtar åtgärder för att de som har de lägsta inkomsterna ska få bättre åtkomst till de hyresbostäder som stöds av samhället.
Reservationens förslag till uttalande 13
Riksdagen förutsätter att regeringen lämnar en proposition med förslag om att slopa arbetslöshetsslussen helt och hållet.
Reservationens förslag till uttalande 14
Riksdagen förutsätter att regeringen lämnar en proposition om att återinföra en självrisk på sju procent av boendekostnaderna i utkomststödet.
Reservationens förslag till uttalande 15
Riksdagen förutsätter att regeringen lämnar en proposition med förslag om att frysa indexhöjningarna av det allmänna bostadsbidraget.
Reservationens förslag till uttalande 16
Riksdagen förutsätter att regeringen lämnar en proposition om höjning av det skyddade beloppet vid utsökning till 900 euro.
Reservationens förslag till uttalande 17
Riksdagen förutsätter att regeringen återkallar den reform av familjeledigheterna som den berett och som försämrar sysselsättningen och lämnar en proposition till riksdagen med förslag till en reform av familjeledigheterna som genuint främjar sysselsättningen och jämställdheten.
Reservationens förslag till uttalande 18
Riksdagen förutsätter att regeringen påskyndar totalreformen av den sociala tryggheten så att det blir mer lönsamt att arbeta.
Reservationens förslag till uttalande 19
Riksdagen förutsätter att regeringen vidtar åtgärder för att underlätta och förenkla arbetskraftsinvandring.
Reservationens förslag till uttalande 20
Riksdagen förutsätter att regeringen sörjer för företagens verksamhetsförutsättningar genom att fortsätta avvecklingen av normer och genom att trygga en stabil omvärld för företagarna.
Reservationens förslag till uttalande 21
Riksdagen förutsätter att regeringen vidtar åtgärder för att man inte längre ska tjäna in pension på inkomstrelaterade arbetslöshetsförmåner.
Reservationens förslag till uttalande 22
Riksdagen förutsätter att regeringen stärker högskolornas kapital med en miljard euro genom att utnyttja statens egendom.
Reservationens förslag till uttalande 23
Riksdagen förutsätter att regeringen utnyttjar statens egendom för tillväxtinvesteringar och kapitaliserar projektbolag för snabba banförbindelser med två miljarder.
Reservationens förslag till uttalande 24
Riksdagen förutsätter att regeringen utnyttjar statens egendom för att tillföra kapital till Finlands Malmförädling Ab.
Reservationens förslag till uttalande 25
Riksdagen förutsätter att regeringen återtar sin proposition om höjning av läropliktsåldern och hänvisar de resurser som är avsedda för läromedel och skolskjutsar till åtgärder som genuint förebygger skolavhopp.
Reservationens förslag till uttalande 26
Riksdagen förutsätter att regeringen lägger fram ett förslag om att utvidga den inkomstrelaterade delen också till dem som inte hör till kassan.
Reservationens förslag till misstroendeförklaring
Riksdagen konstaterar att regeringen inte visar sitt engagemang för de mål för den ekonomiska politiken som skrivits in i regeringsprogrammet, eller för regeringens övriga finanspolitiska riktlinjer. Regeringsprogrammets mål att höja sysselsättningsgraden till 75 procent och balansera den offentliga ekonomin är värda att understöda. Regeringen utarbetade redan för i år en budget med ett underskott på fem miljarder utan att beakta inkomsterna från försäljningen av statens egendom. Åtgärderna i nästa års budget ökar skulden och de permanenta utgifterna på ett oändamålsenligt sätt. Vid budgetmanglingen hösten 2020 meddelade regeringen att den inte ens eftersträvar balans i de offentliga finanserna under tio års tid och avstod från de viktigaste målen för sysselsättningspolitiken. Regeringen har inte ens kunnat lägga fram en trovärdig plan för att jämna ut den offentliga skuldkvoten. Regeringens mål och dess handlingar är uppenbart oförenliga med varandra. Riksdagen konstaterar att regeringen har misslyckats och därför inte har riksdagens förtroende.