Statens bostadsfonds medel ska endast användas för boende 

Regeringen föreslår en extra intäktsföring på 73 miljoner euro från Statens bostadsfonds budget. Intäkterna ska användas för kapitalisering av ett nytt banbolag som ska bildas. 

Regeringens förslag om extra intäktsföring strider mot de linjer som riksdagen tidigare enhälligt dragit upp. Riksdagen godkände i oktober 2018 enhälligt revisionsutskottets betänkande om utveckling av bostadspolitiken (ReUB 3/2018 rd). I ett ställningstagande i betänkandet förutsatte riksdagen att regeringen bevarar Statens bostadsfonds självständiga och oberoende status, och att fondens tillgångar dessutom används för boende. Detta var en betydande riktlinje. 

Den extra intäktsföring ur bostadsfondens budget som regeringen föreslår betyder att bostadsfondens medel kommer att användas som generella medel i statsbudgeten. Detta är inte förenligt med riksdagens ovannämnda ställningstagande. Det är helt ohållbart att regeringen föreslår att bostadsfondens medel ska användas i strid med riksdagens linje. 

Bostadsfondens tillgångar består av amorteringar och räntor på lån som har betalats av boende som är små- och medelinkomsttagare. Det är därför inte acceptabelt att dessa medel används för andra ändamål än boende. Det belopp som nu ska intäktsföras kunde ha använts till att bygga bostäder till rimligt pris. 

Infrastrukturbolag ska planeras noga 

Välfungerande trafikförbindelser stärker livskraften och tillväxtförutsättningarna i hela landet. Det är nödvändigt att öka spårtrafiken för att kunna nå klimatmålen. Snabba spårförbindelser utvidgar pendlingsregionerna och effektiviserar därigenom arbetsmarknaden. Dessutom möjliggör de en tätare samhällsstruktur. 

Det krävs stora investeringar för att skapa snabba spårtrafikförbindelser. Det handlar om flera projekt i miljardklassen som måste kunna avancera snabbt. 

Projektbolagsmodellen kan vara motiverad vid genomförandet av stora projekt. En noggrant planerad bolagsmodell kan möjliggöra ett smidigt genomförande av projekten, och modellen kan vara ett motiverat verktyg för att periodisera kostnaderna och samla den slutfinansiering som kommer genom olika kanaler. 

I stora infrastrukturprojekt kan bolagsmodellen vara motiverad särskilt om det utöver staten också finns andra slutfinansiärer. Slutfinansieringen kan främst komma från staten, kommunerna, EU, användarna eller från intäkterna från fastighetsutveckling. I stora projekt är det viktigt att i framtiden säkerställa en omfattande och ändamålsenlig slutfinansiering också från andra källor än staten. Då blir det möjligt att genomföra flera projekt snabbare. Det är motiverat att kommunerna medverkar för att de ska engagera sig i projekten och kunna delta i planeringen redan från början. Detta säkerställer bland annat uppnåendet av markanvändningsfördelar. 

Ett bolag är emellertid inte någon bra modell för att få helt ny slutfinansiering, utan denna kommer alltid från de källor som nämns ovan. Till den del den slutfinansiering som kommer från andra källor inte täcker kostnaderna för hela projektet (så är det alltid i stora projekt) svarar staten för den. Därför är det klokt att stora banprojekt ska ingå i den tolvåriga trafiksystemplanen. 

Den naturligaste projektbolagsmodellen kunde vara ett bolag som ägs till exempel av staten och eventuellt kommunerna och som planerar och genomför projekt och skaffar finansieringen under byggskedet. Det mest ekonomiska sättet att sköta finansieringen under byggskedet är att minimera finansieringskostnaderna. Det betyder för sin del att staten (och eventuellt kommunerna) fungerar som temporär finansiär eller borgenär, eftersom staten får finansiering till lägre kostnader. Infrastrukturen skulle hela tiden vara i offentlig ägo, och bolaget skulle sälja den till staten med en lång betalningstid efter att den blivit klar. Genom en sådan modell kunde det säkerställas att projekten kan genomföras smidigt och på det sätt som är förmånligast för skattebetalarna. En modell av denna typ har skisserats upp till exempel i en arbetsgruppsrapport från finansministeriet (december 2018). 

Enligt de uppgifter utskottet fått avviker de projektbolag som nu planeras betydligt från den modell som beskrivs ovan. Det verkar som om inkomstflödet till de bolag som regeringen planerar har uppskattats till ett orealistiskt högt belopp. Enligt de uppgifter som förekommit i offentligheten har också kostnaderna underskattas, eftersom exempelvis avskrivningar inte har beaktats på behörigt sätt. Dessutom är det problematiskt med tanke på kostnaderna att finansieringen ska grunda sig på externa lån, för vilka enbart ränta betalas, och enligt de kalkyler som gjorts amorteras lånet inte. En sådan modell blir i slutändan dyr för skattebetalarna och användarna. Bedömningen försvårar dock av att utskottet inte har fått några noggranna kalkyler eller beräkningar om de planerade bolagens ekonomi och form. 

Det krävs genuina tilläggsresurser för att förbättra servicen för de äldre 

Regeringen föreslår små tilläggsresurser för regionförvaltningsverken och Valvira för tillsyn av tjänster för äldre och av småbarnspedagogiken. Enligt tilläggsbudgetpropositionen får regionförvaltningsverken 480 000 euro och Valvira 180 000 euro för tillsyn av tjänster för äldre och för personer med funktionsnedsättning. Resurserna behövs, men de är små med tanke på situationen inom äldreomsorgen. Regeringen försöker nödtorftigt lappa ihop ett trasigt system. 

De allvarliga brister och problem som uppdagats i tjänsterna för äldre kan inte lösas enbart genom att öka tillsynen. Det handlar framför allt om de tillgängliga resurserna. Det behövs flera vårdare och andra anställda. Det behövs noggranna kvalitetskrav i lagen och minimikvoter för antalet vårdare. Det handlar i sista hand om att vårdare och andra yrkesgrupper inte kan ge en värdig vård med de nuvarande resurserna. 

Personaldimensioneringen måste alltid utgå från kunden och kundens behov. Vårdbehovet hänger samman med kundernas fysiska, kognitiva, psykiska och sociala funktionsförmåga och är utslagsgivande för dimensioneringen. Miniminivån ska dock vara minst 0,70 inom serviceboende med heldygnsomsorg och långvarig institutionsvård. Exempel på fall där dimensioneringen som utgångspunkt ska vara högre än så är personer med svår minnessjukdom och personer som får vård i livets slutskede. 

Förebyggandet av sexuellt våld och hjälpen till offren för sexuellt våld måste stärkas 

Det krävs snabba sektorsövergripande satsningar för att förebygga sexuellt våld mot barn och hjälpa barnoffer. Åtgärderna för att förebygga våld mot barn i det program för främjandet av barn och ungas trygghet som utarbetats vid Institutet för hälsa och välfärd måste snabbas upp, och tillräckliga resurser måste reserveras för ändamålet. Finland måste få en nationell modell för att i enlighet med bästa praxis ge stöd och vård till barn som fallit offer för sexuellt våld. Dessutom måste antalet skyddshemsplatser utökas till den nivå som förutsätts i Istanbulkonventionen för att förebygga våld mot barn och kvinnor. 

Vi föreslår att riksdagen godkänner följande uttalanden: 

Reservationens förslag till uttalande 1 

Reservationens förslag till uttalande 2 

Reservationens förslag till uttalande 3 

Reservationens förslag till uttalande 4 

Reservationens förslag till uttalande 5 

Reservationens förslag till uttalande 6 

Reservationens förslag till uttalande 7 

I tilläggsbudgetreservationen fokuserar regeringen särskilt på att utveckla äldreomsorgen och ta tag i den sexuella brottsligheten. Bakgrunden till åtgärderna ska sökas i de fall som kom fram i början av året och som har fungerat som en väckarklocka på lokalt och nationellt. Det handlar om mycket komplexa problem och det finns ingen lösning som är den enda rätta. Vi i Svenska riksdagsgruppen anser dock att det kunde göras mer. 

Sexuellt våld 

Sexuellt våld yttrar sig på många olika sätt. Gamla och unga, kvinnor och män faller offer för sexuellt våld. Gärningarna tar sig uttryck på många olika sätt och internet är en ny plattform för sexuellt våld. Det är fint att regeringen i tilläggsbudgeten höjer resurserna till bland annat polisen och ger polisen ökad närvaro på platser där de unga håller till. Vi i Svenska riksdagsgruppen understryker att varje offer för sexuellt våld måste erbjudas hjälp och stöd oberoende av vem förövaren är. 

Redan länge har våld mot kvinnor varit ett samhällsproblem i Finland. Finland har ratificerat Europarådets konvention om förebyggande och bekämpning av våld mot kvinnor och av våld i hemmet, den så kallade Istanbulkonventionen. Konventionen förpliktar Finland att arbeta för att förebygga och bekämpa våld mot kvinnor och våld i hemmet. Våld mot kvinnor anses vara en av de allvarligaste kränkningarna av de mänskliga rättigheterna i Finland. 

Enligt artikel 25 i Istanbulkonventionen ska Finland grunda stödcentrum för personer som blivit utsatta för våldtäkt eller annat sexuellt våld. För närvarande finns det bara två kriscentrum för våldtäktsoffer. Enligt vissa experter behöver vi minst tre kriscentrum till. Ett så kallat kriscentrum med låg tröskel kostar cirka 300 000 euro om året. 

Ett av målen med Istanbulkonventionen är att garantera skyddshemsplatser för våldsoffer och en nationell, avgiftsfri telefontjänst som är öppen dygnet runt. Enligt konventionen ska konventionsstaterna ha en skyddshemsplats per 10 000 invånare. I dag har vi 23 producenter av skyddshemstjänster med totalt 143 platser. Rekommendationen är 500 platser. I dag finns det inte tillräckligt med platser för alla behövande. Därför föreslår vi att regeringen med ett tilläggsanslag möjliggör åtta nya skyddshem och att skyddshemsplatserna ökar med 56. Anslag behövs också för att skydda offer för människohandel. Då kunde skyddshemmen erbjuda offren, deras barn och förövarna öppenvård för att tröskeln för att utnyttja tjänsterna och få effektiv eftervård skulle vara så låg som möjligt. 

Många organisationer inom flera samhällssektorer har redan länge arbetat för att vi ska få fler skyddshemsplatser och kriscentrum för våldtäktsoffer. Senast var det jämställdhetsombudsmannen som i sin berättelse för 2018 rekommenderade stöd till kvinnor som utsatts för sexuellt våld och våld av annat slag och föreslog att det därför inrättas åtta nya skyddshem och tre centrum för våldtäktsoffer. Svenska riksdagsgruppen stöder målet. 

Äldreomsorg 

Politik handlar om värderingar. Våra gamla förtjänar god vård när de inte längre själva kan ta hand om sig. I tilläggsbudgeten avsätter regeringen ett tilläggsanslag för regionförvaltningsverken och riksdagens justitieombudsmans kansli som ska användas för att öka tillsynen över servicen till äldre och personer med funktionsnedsättning och tillsyn över deras rättigheter. Det är viktigt att äldreomsorgen övervakas eftersom vinst inte får vara det bärande motivet för att ordna servicen. I Finland är vi vana vid att man håller det man kommer överens om. Tyvärr har det lett till att vissa passat på att utnyttja situationen och gjort sig skyldiga till missbruk av den mest oetiska sorten. Det räcker dock inte bara med mer tillsyn för att komma åt det stora problemet inom äldrevården, nämligen den usla personalsituationen. 

Äldreomsorgslagen kräver att verksamhetsenheterna ska ha personal som kvantitativt sett och vad beträffar yrkesstrukturen motsvarar det servicebehov som klienterna har på grund av sin funktionsförmåga och därmed säkerställer att de äldre får högkvalitativa tjänster. Trots bestämmelserna och kvalitetsrekommendationen i lagen har alla verksamhetsenheter fortfarande inte tillräckligt många anställda. När man bestämmer hur många vårdare det behövs, ska man i första hand fokusera på vårdbehovet, det vill säga de äldres individuella vårdberoende. Vårdbehovet hänger samman med klienternas fysiska, kognitiva, psykiska och sociala funktionsförmåga och är utslagsgivande för servicebehovet. 

Vårdpersonalens uppgift är att vara vårdare. Det är en oacceptabel utveckling om man avskaffar viktiga stödfunktioner, som städning och viss administration, för att höja produktiviteten. Det leder till att vårdpersonalen belastas med en rad arbetsuppgifter som inte har någonting att göra med själva vården. Därför behövs det större insyn i vården. 

Både nu och i framtiden måste vi satsa mer på att utveckla äldreomsorgen, och det faktum att försörjningskvoten kommer att försämras avsevärt får inte vara den enda drivkraften. Det behövs fler händer i vården. Det är viktigt att se äldrevården i ett helhetsperspektiv, där det ingår bland annat rehabilitering, hemvård och omsorg dygnet runt. Alla dessa vårdformer behövs för att stödja våra äldre i deras vardag. Men förutsättningen är att det finns vård och service att tillgå och att vårdarna är tillräckligt många. Följaktligen måste det avsättas större resurser för vårdutveckling och större vårdpersonal. 

Jag föreslår att riksdagen godkänner följande uttalanden: 

Reservationens förslag till uttalande 1 

Reservationens förslag till uttalande 2 

Reservationens förslag till uttalande 3 

Vi har nu passerat konjunkturtoppen samtidigt som vi får höra oroande ekonomiska nyheter inom EU. Inköpschefsindexen har kommit ner med fart och nu finns det också kalla fakta som bekräftar de ekonomiska problemen. Italien var i en recession redan under de två sista kvartalen i fjol. Tyskland undvek enligt preliminära uppgifter med knapp nöd en recession. Italien kan för in hela unionen i en recession och Deutsche Bank varnar för att också Tyskland är på väg in i recession. Den ekonomiska krisen kan komma att trappas upp under Finlands EU-ordförandeperiod. I så fall måste svåra beslut fattas och de skuldsatta länderna i Sydeuropa stödas. 

Det största problem vi har hemmavid är trots den ökande sysselsättningen fortfarande matchningsproblemet i fråga om arbetskraften och hushållens höga skuldsättning. Dessutom är utgifterna för boende och transporter synnerligen höga i förhållande till lönenivån, och detta problem riskerar att förvärras både till följd av vad regeringen gör och till följd av vad den inte gör. När regeringsperioden nu närmar sig sitt slut håller tiden på att rinna ut också för vårdreformen, och det sannolika är att nästa riksdag blir tvungen att börja förbereda en ny reform utan att den valfrihetsmodell som samlingspartiet driver. Den modellen är problematisk med avseende på EU-rätten och dessutom ökar den kostnaderna kännbart. 

Kostnaderna för invandring är fortsatt höga — vi ser nu de mänskliga kostnaderna för en misslyckad migrationspolitik 

Sannfinländarnas riksdagsgrupp anser det vara inkonsekvent att nivån på utgifterna orsakade av asylkrisen förblir hög trots att betydligt färre är föremål för åtgärder inom flyktingmottagning nu än 2015. När brukarna har blivit färre borde de förläggningar som är dyrast i drift ha lagts ned och på så sätt borde det synas i en betydande minskning i de genomsnittliga styckkostnaderna. Men så har det inte gått, snarare har styckkostnaderna ökat. Finland bör sträva efter att gallra bort alla extra kostnader från denna mottagningsverksamhet och att minska sådana faktorer som gör vårt land mer attraktivt i asylsökandes ögon. 

I regeringens asylpolitiska åtgärdsprogram 12/2015 förutsattes en rad åtgärder som i förekommande fall skulle ha gjort Finland mindre attraktivt och på så sätt minskat tillströmningen av asylsökande. Men i allt väsentligt har attraktionsfaktorerna inte minskat och vi har nu konkret sett vad en okontrollerad och misslyckad migrationspolitik leder till när asylsökande gjort sig skyldiga till otaliga sexualbrott mot finländska barn och kvinnor. De negativa asylbesluten saknar betydelse, om de som fått avslag inte förpassas ur landet, utan i stället tillåts röra sig fritt i landet och utnyttja den service samhället erbjuder, och samhället saknar metoder för att förhindra dem från att begå brott. Sannfinländarna har under hela regeringsperioden krävt att regeringsprogrammet ska följas, och det vore med tanke på både den nationella säkerheten och kostnadseffekterna av största vikt att åtgärderna enligt programmet vidtas snarast möjligt och fullt ut. 

Problemen inom äldreomsorgen måste åtgärdas genast 

Det har funnits för lite personal inom äldreomsorgen redan i flera år, men ingenting har gjorts fast problemen varit välkända. Först nu när vi i offentligheten ser bevis på de privata vårdbolagens grova missbruk har regeringen vaknat till insikt om att problemet finns. Det är oförlåtligt att det rör sig om samma problem som varit kända åratal, men som ingen har reagerat på i tid även om sannfinländarna redan i två år i sin skuggbudget krävt ett lagfäst beslut om vårdardimensionering. 

De åtgärder som regeringen föreslår i sin tilläggsbudget är emellertid misslyckade till både innehåll och dimensioner: en satsning på knappt 1,5 miljoner euro med betoning på ökade tillsynsresurser. Summan är helt otillräcklig, och det allra väsentligaste problemet åtgärdas inte, dvs. kommunernas bristfälliga resurser för att över huvud taget kunna ge människovärdig omsorg. Sannfinländarna kräver att vårdardimensioneringen skrivs in i lag och att tillsynsmyndigheterna får tillräckliga resurser och även konkreta instrument för att åtgärda uppdagade problem och missbruk. De ansvariga inom vårdbolag som gör sig skyldiga till grova försummelser måste ställas till svars. 

Jag föreslår att riksdagen godkänner följande uttalanden: 

Reservationens förslag till uttalande 1 

Reservationens förslag till uttalande 2 

Reservationens förslag till uttalande 3