Vi är oroade över framtiden för tjänsterna i vårt välfärdssamhälle. Utan hållbara offentliga finanser har vi inte världens bästa grundskola, inte heller fungerande äldreomsorg, bra småbarnspedagogiska verksamhet, smidig kollektivtrafik eller andra samhällstjänster.
Välfärd har sitt ursprung i finländskt arbete: kompetens, flit och företagande. För att välfärdssamhället ska kunna räddas krävs det att allt fler finländare i arbetsför ålder och med arbetsförmågan i behåll kan klara sig på sitt arbete. Därför behöver Finland fler experter och växande företag som har mod, vilja och förmåga att anställa nya arbetstagare.
Vi har stöttat regeringen när det gällt att godkänna nödvändiga direkta utgifter för coronapandemin. För människorna, kommunerna och företagen, men också ekonomin, är det A och O att epidemin kan bekämpas effektivt. Vi har upprepade gånger uppmanat regeringen att anpassa sina åtgärderna så att de fyller sitt syfte, men samtidigt är effektiva. Vidare har vi tagit ansvar för att påminna om vilken viktig roll det spelar för framtiden i vårt samhälle att privat företagande överlever.
Skuldkvoten inom de offentliga finanserna, alltså förhållandet mellan den konsoliderade nettoskulden och bruttonationalprodukten, ökar enligt en prognos från finansministeriet under hela prognosperioden fram till utgången av 2040-talet. Skuldkvoten överstiger 100 procent redan i början av 2040-talet och hållbarhetsgapet ligger kvar på tio miljarder euro. Det vi behöver är fundamentala reformer som sätter fart på den ekonomiska tillväxten för att välfärden och offentliga tjänster ska kunna finnas kvar på åtminstone nuvarande nivå.
Regeringens andra tilläggsbudgetproposition ökar uppskattningen av behovet av att ta upp lån med 286 miljoner euro. Ökningarna är mestadels nödvändiga och tidsbegränsade coronarelaterade utgifter, som inte leder till någon bestående ökning av underskottet i de offentliga finanserna. Regeringen har ökat de permanenta utgifterna i de offentliga finanserna med flera miljarder, men trots sina löften låtit bli att införa sysselsättningsförbättrande reformer. Också regeringens vårdreform försämrar de offentliga finanserna på kort och medellång sikt med många miljarder och fördjupar hållbarhetsgapet på lång sikt. Den största svagheten i tilläggsbudgeten är således att reformerna för att dämpa skuldsättningen inom de offentliga finanserna låter vänta på sig.
Förutsättningarna för företagande måste stärkas
Efter epidemin kan välfärden och tillväxten öka bara om livsdugliga företag klarar sig ur krisen och har förutsättningar för att bedriva lönsam verksamhet. En pandemi ingår nämligen inte i normal företagarrisk. Följaktligen måste de direkta kostnaderna till följd av restriktionerna ersättas i fullgod utsträckning. Stödet till kultur- och evenemangssektorn är i sig viktigt, men ingenting kan ersätta en rätt dimensionerad restriktionspolitik.
Kontrollen av spridningen av nya virusmutationer vid våra gränser har fortfarande allvarliga brister, även om det ända från början av epidemin och i synnerhet mot bakgrund av Nya Zeelands exempel har varit uppenbart att det är extremt viktigt att sjukdomsfall upptäcks vid gränserna. Restriktionerna står i bjärt kontrast till varandra inom olika samhällssektorer, vilket minskar deras legitimitet. Det finns inget sätt att motivera varför det på fotbollsläktaren bara får sitta några få personer, medan upp till hundratals personer kan följa samma match på restaurangen. Regeringen ger motstridiga budskap om fortsatta restriktioner, och sett ur näringsidkarnas synvinkel på alldeles för kort sikt. Det är omöjligt att planera verksamhet och investeringar.
Restriktionerna drabbar all verksamhet som kräver närkontakt i lika stor omfattning. Till exempel kostnaderna för att gym, idrottslokaler och inomhuslekparker stängs måste ersättas på ett rättvist sätt. Det är regeringen som ansvarar för att det tas fram en fullgod ersättningsmodell. I mars 2020 gav regeringen löfte om att inget företag kommer att gå i konkurs på grund av den här krisen. Det var ett orealistiskt löfte, men det var där regeringen satte kravnivån på sig själv.
Utöver stöden måste regeringen uppbringa mod att ändra inriktningen på närings- och kulturpolitiken eftersom regeringens med sina beslut har försämrat förutsättningarna för näringsverksamhet och kulturverksamhet. Överdriven byråkrati måste avvecklas och det måste skapas ett perspektiv för omvärlden efter krisen med fler möjligheter än restriktioner. Även i kristider går det att med relativt små ändringar i regleringen skapa möjligheter till ekonomisk aktivitet. Exempelvis kan verksamhetsförutsättningarna för restauranger förbättras med ändringar i skattebestämmelserna och andra regelverk. Restriktionerna måste lämpligen koncentreras på de områden där epidemin fortskrider.
Vi föreslår att riksdagen godkänner följande uttalanden:
Reservationens förslag till uttalande 1
Riksdagen förutsätter att regeringen lägger fram en trovärdig plan för att påskynda den ekonomiska tillväxten och att den innehåller konkreta medel för att höja sysselsättningen, förbättra förutsättningarna för näringsverksamhet, öka produktiviteten och effektivisera arbetsmarknaden.
Reservationens förslag till uttalande 2
Riksdagen förutsätter att regeringen förbinder sig att vidta åtgärder för att täppa till hållbarhetsgapet i de offentliga finanserna före utgången av decenniet och att börja verkställa dem redan under den pågående valperioden.
Reservationens förslag till uttalande 3
Riksdagen förutsätter att regeringen inbegriper omfattande bedömningar av konsekvenserna för företagande i motiveringen till coronaåtgärder och andra beslut.
Reservationens förslag till uttalande 4
Riksdagen förutsätter att regeringen återtar vårdreformen, som i sin nuvarande form försämrar tillgången till tjänster i glesbygden, tär på städernas livskraft, utan grund ersätter högkvalitativ privat tjänsteproduktion med offentlig produktion, äventyrar finländarnas högkvalitativa vård överallt och fördärvar de offentliga finanserna.
Reservationens förslag till uttalande 5
Riksdagen förutsätter att regeringen skyndsamt förelägger riksdagen de propositioner som behövs för att införa en terapigaranti.
Reservationens förslag till uttalande 6
Riksdagen förutsätter att regeringen lämnar en proposition till riksdagen om förenklad rätt till företagssanering och effektivisering av sanerings- och konkursförfarandet för att företag och företagare ska kunna börja om på nytt.
Reservationens förslag till uttalande 7
Riksdagen förutsätter att regeringen med det snaraste ordnar obligatoriska coronatest för alla inkommande som inte kan visa upp ett adekvat intyg över tillräckligt skydd på annat sätt.
Reservationens förslag till uttalande 8
Riksdagen förutsätter att regeringen skyndsamt ser över rekommendationerna och föreskrifterna om coronarestriktioner så att restaurang-, idrotts- och kulturaktörer har möjlighet att utöva sin näring på ett säkert och ekonomiskt lönsamt sätt. Restriktionerna ska bara sträcka sig till det som är absolut nödvändigt.