Roger Jansson /r:

Värderade fru talman! Bästa riksdagskolleger från hela landet! På vårt första egentliga ärendeplenum kommer lägligt till behandling ett stort och viktigt Ålandsärende, behandlingen efter nyval av den vilande självstyrelselagen. Det tycker jag att är en god början för den nya riksdagens arbete. Vi har ju två lagstiftande parlament i Finland, ett stort och ett litet. Jag har under 23 år suttit som medlem i det lilla parlamentet med 30 ledamöter och under de åren haft många och tidvis intensiva kontakter med Finlands riksdag, regering och flera ministerier, så vi känner varandra ganska väl.

Jag kommer här i plenum att tala svenska till er, dels för att Åland är det enda grundlagsenligt enspråkiga området i Finland och dels för att visa att Finlands riksdag kan fungera någorlunda jämlikt på de bägge nationalspråken. Det sist sagda är dock helt klart en överdrift, också riksdagen är numera en ganska enspråkigt finsk organisation och arbetsplats. Jag vill tillsammans med säkert hela svenska gruppen blåsa mera liv i den levande tvåspråkigheten som vi måste betrakta som en stor kulturell och praktisk rikedom för landet.

Självstyrelselagen för Åland stiftades första gången i Finlands riksdag våren 1920. Efter beslutet i Nationernas Förbund i Geneve 1921 kompletterades den åländska skyddslagstiftningen av riksdagen. Sedan dröjde det 30 år ända till 1951 förrän den åländska konstitutionen moderniserades och förbättrades. Detta efter resoluta insatser av bland annat president J. K. Paasikivi. Följande resa blev ännu längre, hela 40 år. 1991 godkände riksdagen och det åländska lagtinget den tredje självstyrelselagen som sedan trädde i kraft 1993. I den processen var rikets och landskapets ledningar överens om att framtida revisioner skulle göras i mindre steg. Stora revisioner av ett autonomt områdes konstitution hade blivit för stora, för vidlyftiga och för invecklade.

Efter 1991 har nu självstyrelselagen kompletterats tre gånger. Dels som ett resultat av Finlands och Ålands medlemskap i Europeiska unionen och dels på grund av den nya grundlagen. Den revision som vi nu har på bordet startade 1997 genom en överenskommelse mellan regeringen Lipponen I och Ålands landskapsstyrelse, som då leddes av en viss Roger Jansson som lantråd. Nu sex år senare är vi här med ärendet. Också denna relativt lilla delrevision har tagit för lång tid och den är ännu inte i hamn. När den började 1997 hade landskapet Åland betydligt flera punkter, som man ville ha ändrade, än regeringen. Därför existerar ett latent tryck från Åland på en utökad och förbättrad autonomilagstiftning. Man vill i landskapet ta på sig ett ännu större ansvar för de egna inre angelägenheterna.

Jag vill för min del som åländsk veteranpolitiker uttrycka min tillfredsställelse över det goda förhållandet som råder mellan det självstyrda Åland och statsmakten representerat av presidenten, riksdagen och regeringen. Över detta förhållande har vi ålänningar orsak att glädja oss. Men liksom i varje äktenskap blandas stor kärlek med gnabb och oenighet. Ibland vill den ena mera än den andra och vice versa. Så också när det gäller självstyrelsen.

Trycket på Åland för en femte del- eller trappstegsrevision av självstyrelselagen är nu stort. Det har nu främst att göra med en vilja till ett större ekonomiskt ansvarstagande, särskilt de 16 åländska kommunerna, som lyder under självstyrelselagstiftningen men ändå utanför densamma är utsatta för stor press på grund av statliga beslut. Också situationen för sjöfarten i landet och i landskapet ger skäl till översyn av delar av behörighetsfördelningen och ansvaret.

Fru talman! Jag hoppas därför att den här revisionen nu snabbt kan slutföras. I Ålands lagting ligger för behandling presidentens framställning till riksdagen. Efter att den förra riksdagen ändrade i propositionen och införde en ny 59 d §, som reglerar landskapets skadeståndsansvar då EG-domstolen utdömer böter till Finland för en överträdelse av EU-lagstiftning som Ålands lagting gjort sig skyldigt till, är nu presidentens framställning att betrakta som en nullitet, ett icke-ärende. Lagtinget kunde förstås ändå godkänna propositionen men det vore till ingen nytta, snarast till skada, så jag utgår ifrån att president Halonen efter att riksdagen godkänt lagen sänder en komplettering till lagtinget för behandling.

Det föreligger ett problem i lagtingets behandling vad avser tolkningen av 59 d § och särskilt dess 1 och 4 mom. I 1 mom. står det skrivet att landskapet ansvarar för det belopp, alltså det belopp, som Finland ådöms att betala. Huruvida beloppet utdömts för 5,2 miljoner invånare eller för 26 000 invånare eller på annan grund vet ingen med säkerhet. I 4 mom. anges att beloppet kan jämkas mellan riket och landskapet. I motiveringen anges att denna jämkning kan göras före ärendet avgörs i domstol som förvaltningstvist mellan landskapsstyrelsen och regeringen. Om oenighet råder mellan staten och landskapet om böternas storlek skall frågan alltså avgöras i domstol. Till den delen innefattar lagen inget entydigt stadgande om på vilken penningmässig nivå och på vilka grunder detta belopp skall fastställas. Huruvida jämkning av beloppet även skall ske i domstolen, alltså om domstol innefattas i benämningen riket i lagtexten, är lite oklart.

Jag har därför ett förslag till hur vi eventuellt kunde ta oss förbi detta problem. Någon ändring i lagtexten är nu inte möjlig i den här riksdagsbehandlingen. Däremot kunde grundlagsutskottet överväga att föreslå för riksdagen sådana förtydliganden i motiveringarna som klargör att det i ett domstolsförfarande skall göras en sådan nivåbedömning av beloppet att det är anpassat direkt till landskapets ekonomi, bärighet och storlek i förhållande till landet som helhet. Jag tror att man i riksdagen kan vara överens om att den ledande principen bör vara att eventuellt utdömda EU-böter inte skall drabba någon del av landet, inte heller Åland, hårdare per capita än vad böter skulle drabba hela landet i de fall att Finland på grund av riksdagens bristande laganpassning skulle fällas.

Fru talman! Jag emotser en konstruktiv behandling av också det här ärendet i utskottet och jag hoppas att riksdagens tolk ville göra ett sammandrag på finska av mitt anförande.

Jaakko Laakso /vas:

Rouva puhemies! Pidän tarpeellisena sitä, että ed. Jansson käytti heti valtiopäivien alkajaisiksi puheenvuoron Ahvenanmaan erityisasemasta. Ongelma meidän ei-ahvenanmaalaisten keskuudessa on se, että me tunnemme huonosti Ahvenanmaan itsehallintolainsäädännön. Pitäisin tarpeellisena sitä, että eduskunnan johto tulevaisuudessa esimerkiksi seminaarin muodossa mahdollistaisi Ahvenanmaan itsehallintolainsäädäntöön tutustumisen. Tämä on tarpeellista siksikin, että me tiedämme, että Ahvenanmaan mallista ovat monet kriisialueilla elävät ryhmät kiinnostuneita. Juuri parhaillaan Ahvenanmaalla on vieraillut Sri Lankan edustajia. Aikaisemmin itsehallintoon on ollut tutustumassa azerbaidzhanilaisia. Myös tshetsheenit ovat olleet kiinnostuneita Ahvenanmaan mallista. Tästä syystä olisi tietenkin välttämätöntä, että ainakin ne kansanedustajat, jotka joutuvat omissa tehtävissään tapaamaan muiden maiden kansanedustajia, olisivat selvillä Ahvenanmaan erityislainsäädännön kaikista puolista ja myös niistä ongelmista, joita itsehallintolainsäädännön tulkinnassa on ollut. Tämä toivomuksena eduskunnan johdolle.

Roger Jansson /r:

Fru talman! Jag är mycket tacksam för det inlägg som riksdagsledamot Laakso höll och det förslag som han kom med. Jag tror att det är ytterst värdefullt att man inom Finlands gränser har en sådan modell av självstyrelsen som faktiskt är unik i världen. Det finns orsak för det här parlamentet också att något studera den mindre konstitutionen i landet, för den är på många sätt väldigt intressant och också säkert användbar i utvecklingen av den regionala indelningen i resten av landet.

Jag understöder starkt det förslag som ledamot Laakso lade fram. Vi kan gå vidare med att öka kunskapen och intresset. Jag skall med stort intresse för egen del ställa upp, liksom säkert också självstyrelsemyndigheterna, för att biträda i den processen.

Kimmo Kiljunen /sd:

Arvoisa puhemies! Minäkin haluan korostaa sitä erityismerkitystä, joka Ahvenanmaan itsehallinnolla on koko suomalaisessa kehityskontekstissa mutta myöskin laajemmin kansainvälisesti. On tietysti tunnistettava se, että Ahvenanmaan asema määrittyy kansainvälisten sopimusten kautta, sekä sen demilitarisointi että autonominen asema, joka asettaa sen tietysti hyvin erikoiseen asetelmaan.

Mutta kuten edustajat Laakso ja Jansson omissa puheenvuoroissaan korostivat, Ahvenanmaa on malli myöskin kansainvälisen yhteistyön tasolla. Myöskin eduskunta on tässä suhteessa toiminut aktiivisesti muun muassa Etyj-järjestön kautta, jossa viimeksi muun muassa Moldovan sisäisiä ristiriitoja ratkottaessa pyrittiin nimenomaan Ahvenanmaan tilanteeseen tutustumaan. Me järjestimme täällä kansainvälisen neuvottelutilanteen. Tämän lisäksi tietysti Ahvenanmaan erityistarpeet tulevat huomioitaviksi myöskin Euroopan unionin päätöksenteossa, ja unionin konventin jäsenenä voin tuoda esille sen seikan, että nimenomaan Ahvenanmaan erityistarpeet unionin päätöksenteossa on pyritty huomioimaan myöskin aloitteiden tasolla, joita konventissa on tehty. Tässä suhteessa meillä on tärkeä rooteli puolustettavana koko suomalaisen yhteiskunnan tasolla, että varmistamme Ahvenanmaan autonomisen aseman jatkuvuuden.

Lauri Oinonen /kesk:

Arvoisa rouva puhemies! Haluan yhtyä täällä esitettyihin näkemyksiin Ahvenanmaan itsehallintolainsäädännön onnistuneisuudesta sekä Suomen oloissa että ennen kaikkea myös kansainvälisenä esimerkkinä ja mallina. Itselläni on ollut muissa yhteyksissä tilaisuus paneutua tähän Ahvenanmaan itsehallintoon, mutta aina lisäoppi tekee hyvää jokaiselle. Toivon, kuten täällä edustajat ovat esille tuoneet, että tästä voitaisiin myöskin meille kansanedustajille antaa jatkossakin riittävää informaatiota, että tietäisimme ne sopimukset, joille Ahvenanmaan itsehallinto rakentuu.