3.1  Lagen om utkomstskydd för arbetslösa

Giltig orsak att inte fullfölja en sysselsättningsplan

Enligt 2 kap. 7 § i lagen om offentlig arbetskrafts- och företagsservice ska ett samtal om jobbsökning ordnas för en arbetssökande som är i lönesubventionerat arbete en månad före det att perioden med lönesubvention löper ut. Vid samtalet om jobbsökning görs en sysselsättningsplan upp tillsammans med den arbetssökande i vilken man i enlighet med 3 kap. 5 § i den nämnda lagen som ett villkor för att fortsätta erhålla arbetslöshetsförmån kan inkludera en kvantitativ skyldighet att söka möjliga jobb. Avsikten är att den arbetssökande genom att söka arbete redan under perioden med lönesubvention förbättrar sina möjligheter att snabbt få arbete efter att det lönesubventionerande arbetet upphört. 

Bestämmelser om jobbsökningsskyldigheten under perioden med lönesubventionerat arbete som ett villkor för att fortsätta erhålla arbetslöshetsförmån finns i 2 a kap. i lagen om utkomstskydd för arbetslösa. I det inledande stycket i 9 § 1 mom. i kapitlet nämns uttryckligen lönesubventionerat arbete och om en person som är i lönesubventionerat arbete försummar att söka möjliga jobb på det sätt som antecknats i sysselsättningsplanen ska en tid utan ersättning, dvs. karens eller skyldighet att vara i arbete, fastställas för honom eller henne i enlighet med 2 a kap. 9 och 10 § i lagen om utkomstskydd för arbetslösa. 

Enligt 2 a kap. 12 § 1 mom. 3 punkten i lagen om utkomstskydd för arbetslösa har en arbetssökande ändå giltig orsak att låta bli att söka möjliga jobb om han eller hon under granskningsperioden för jobbsökningsskyldigheten varit sysselsatt på heltid under minst två veckor. I bestämmelsen har inte beaktats att en person som är i lönesubventionerat arbete har jobbsökningsskyldighet på det sätt som beskrivs ovan. I praktiken betyder det här att en person som är i lönesubventionerat arbete får stöd för att söka arbete och han eller hon åläggs en förpliktande jobbsökningsskyldighet som villkor för fortsatt arbetslöshetsförmån, men om han eller hon låter bli att söka möjliga jobb kan en tid utan ersättning eller skyldighet att vara i arbete ända inte åläggas. 

För att kravet på motprestationer för arbetslöshetsförmåner ska uppfyllas på det sätt som avses i lagen om utkomstskydd för arbetslösa, föreslås det att 2 a kap. 12 § 1 mom. 3 punkten i lagen om utkomstskydd för arbetslösa ändras så att bestämmelsen inte tillämpas på dem som arbetar i lönesubventionerat arbete. 

Rätt till arbetslöshetsförmåner under tiden för sysselsättningsfrämjande service

I 10 kap. i lagen om utkomstskydd för arbetslösa föreskrivs det om den arbetssökandes rätt till arbetslöshetsförmåner under tiden för sysselsättningsfrämjande service. I 2 § 3 mom. i kapitlet finns det bestämmelser om att den arbetssökande har rätt till arbetslöshetsförmån under tiden för sysselsättningsfrämjande service även om den arbetssökande inte skulle ha rätt till förmånen när servicen inleds på grund av tid utan ersättning, skyldighet att vara i arbete, vissa begränsningar som gäller unga personer som saknar utbildning, självrikstid eller väntetid för arbetsmarknadsstöd eller behovsprövning. Genom bestämmelsen strävar man efter att uppmuntra den arbetssökande att delta i servicen när han eller hon annars inte har rätt till utkomstskydd för arbetslösa på grund av nämnda orsaker. 

Om något av de hinder för utbetalning av förmån som nämns ovan uppstår efter att servicen inletts tillämpas inte 10 kap. 2 § längre till denna del. Bestämmelser om undantag som tillämpas när servicen inletts finns i 10 kap. 4 §. Bestämmelserna har utarbetats på detta sätt eftersom den sökande till exempel kan vara skyldig att söka möjliga jobb medan servicen pågår som ett villkor för att få fortsatt arbetslöshetsförmån, och därför har inverkan av tider utan ersättning och skyldighet att vara i arbete inte uteslutits. 

Vid tillämpningen av 10 kap. 2 och 4 § i lagen om utkomstskydd för arbetslösa har det ibland visat sig vara oklart vilkendera bestämmelsen som ska tillämpas. För att förtydliga bestämmelserna föreslås det att rubriken i 4 § och 1 mom. ändras. Av rubriken och 1 mom. ska det noggrannare än för närvarande framgå, att bestämmelsen tillämpas efter att servicen inletts. Det som föreskrivs i 1 mom. i paragrafen hänför sig till situationer där personen har vägrat ta emot arbete innan servicen inletts, men tiden utan ersättning börjar efter att servicen inletts på grund av den fördröjning på 30 dagar som anges i 2 a kap. 4 §. 

3.2  Lagen om offentlig arbetskrafts- och företagsservice

Definitionen av arbetslös

I 1 kap. 3 § 3 punkten i lagen om offentlig arbetskrafts- och företagsservice definieras vem som ska betraktas som arbetslös. Underpunkt c i bestämmelsen har senast ändrats med en lag som trädde i kraft den 1 januari 2023. Innan den här ändringen betraktades en person, när det kom till studier, som arbetslös om han eller hon inte var studerande på heltid i enlighet med 2 kap. i lagen om utkomstskydd för arbetslösa. 

Efter ändringen betraktas enligt ordalydelsen i bestämmelsen en person, när det kommer till studier, som arbetslös om personen inte är studerande på heltid i enlighet med 2 kap. 10 § i lagen om utkomstskydd för arbetslösa. I praktiken innebär detta att personen till skillnad från den tidigare bestämmelsen inte är arbetslös enligt ordalydelsen i bestämmelsen om han eller hon anses studera på deltid enligt 2 kap. 10 a § i lagen om utkomstskydd för arbetslösa. I den nämnda paragrafen i lagen om utkomstskydd för arbetslösa finns det bestämmelser om situationer där en person påvisar att studierna är deltidsstudier utifrån arbetshistoriken under studietiden. 

Den ovan beskrivna förändringen är inte avsiktlig. Den som studerar på deltid ska ha samma rättigheter och skyldigheter som andra arbetslösa personer, och därför föreslås det att definitionen av arbetslös ändras. I den ändrade bestämmelsen hänvisas det till 2 kap. i lagen om utkomstskydd för arbetslösa på motsvarande sätt som i bestämmelsen före ändringen som trädde i kraft den 1 januari 2023, en ändring som då gjordes som en teknisk korrigering av laghänvisningen. Enligt de uppgifter som erhållits under remissbehandlingen av denna regeringsproposition har bestämmelsen tillämpats i enlighet med vad som varit avsikten. 

Situationer där jobbsökningsskyldighet inte åläggs

I 3 kap. 7 § i lagen om offentlig arbetskrafts- och företagsservice finns det bestämmelser om situationer där det i sysselsättningsplanen eller den ersättande planen inte inkluderas en skyldighet att söka möjliga jobb. Enligt 1 mom. 6 punkten i paragrafen åläggs ingen jobbsökningsskyldighet om den arbetssökandes arbetslöshet kommer att upphöra inom en månad. 

Om den arbetssökande på heltid bedriver frivilliga studier som stöds med arbetslöshetsförmån, på heltid deltar i frivillig integrationsutbildning som stöds med arbetslöshetsförmån eller på heltid deltar i arbetskraftsutbildning, är han eller hon enligt lagen om offentlig arbetskrafts- och företagsservice inte arbetslös. I de här situationerna åläggs enligt den gällande bestämmelsen inte jobbsökningsskyldighet den sista månaden innan studierna inleds. 

Det är inte ändamålsenligt att i den nämnda situationen inte ålägga jobbsökningsskyldighet eftersom den arbetssökande kan vara skyldig att söka möjliga jobb också under studierna utifrån andra bestämmelser i 3 kap i lagen om offentlig arbetskrafts- och företagsservice. Dessa bestämmelser tillämpas från och med att studierna inleds. Den nuvarande bestämmelsen leder i praktiken till att det kan uppkomma avbrott i jobbsökningsskyldigheten före studierna inleds. Avbrottens längd varierar slumpmässigt. Dessutom ska det beaktas att det inte nödvändigtvis ens är ändamålsenligt att trygga försörjningen med arbetslöshetsförmån eller att ordna en studiemöjlighet i form av arbetskraftsutbildning om den arbetssökande får arbete också annars. 

För att säkerställa en oavbruten jobbsökningsskyldighet föreslås det att 3 kap. 7 § 1 mom. 6 punkten ändras så att man inte låter bli att ålägga jobbsökningsskyldighet även om den arbetssökande inom en månad kommer att inleda frivilliga studier som stöds med arbetslöshetsförmån eller integrationsutbildning eller arbetskraftsutbildning. 

Hänvisningar till lagen om yrkesutbildning

I 5 kap. i lagen om offentlig arbetskrafts- och företagsservice föreskrivs det om arbetskraftsutbildning. I 4 § i kapitlet finns hänvisningar till lagen om yrkesutbildning (531/2017). På grund av de ändringar i lagen om yrkesutbildning som gjordes genom lag 164/2022 och som trädde i kraft den 1 augusti 2022, hänvisar en av hänvisningsbestämmelserna till en upphävd paragraf. Enligt förslaget upphävs denna hänvisningsbestämmelse. 

Den arbetssökandes skyldighet att informera om framstegen i studierna

I 6 kap. i lagen om offentlig arbetskrafts- och företagsservice föreskrivs det om arbetssökandes frivilliga studier som stöds med arbetslöshetsförmån. För att få stöd för studierna förutsätts det bland annat att den studerande gör framsteg i sina studier. Enligt etablerad tillämpningspraxis har uppföljningen av framstegen i studierna gjorts exempelvis genom att den arbetssökande via en e-tjänst meddelar hur studierna framskridit inom en tidsfrist som arbets- och näringsbyrån gett. Framstegen kan också följas upp på annat sätt enligt arbets- och näringsbyråns bedömning. Arbets- och näringsbyrån kan också följa upp framstegen via register som de också annars har tillgång till. Ett av dessa register är Koski, Utbildningsstyrelsens centraliserade integrationstjänst för nationella studierätter och studieprestationer. Alla framsteg i studierna antecknas inte i registret. 

Enligt 6 kap. 8 § i lagen om offentlig arbetskrafts- och företagsservice ska den arbetssökande visa upp för arbets- och näringsbyrån en behövlig redogörelse för framstegen i studierna. För att bestämmelsen inte i onödan ska begränsa möjligheten att utnyttja registeruppgifter och att använda ändamålsenliga och flexibla förfaranden, föreslås det att bestämmelsen ändras så att arbets- och näringsbyrån i stället för den nuvarande ovillkorliga ordalydelsen kan förutsätta att den arbetssökande visar upp en redogörelse för framstegen i studierna. I praktiken möjliggör ändringen att man kan fortsätta nuvarande tillämpningspraxis utan att praxisen står i konflikt med ordalydelsen i bestämmelsen. 

Enligt förslaget ska ändringen tillämpas också i de kommuner som deltar i ett kommunförsök som gäller främjande av sysselsättningen utifrån den uppgift som fastställs i 10 § 1 mom. 4 punkten i lagen om ett kommunförsök som gäller främjande av sysselsättningen. 

Arbets- och näringsbyråns rätt att få uppgifter 

I vissa situationer kan det för att arbetskraftsservice ska kunna verkställas vara nödvändigt för arbets- och näringsbyrån att få uppgifter direkt av någon annan än kunden själv. Arbets- och näringsbyrån kan skaffa den offentliga arbetskraftsservice som avses i lagen om offentlig arbetskrafts- och företagsservice av serviceproducenter. Därtill kan arbets- och näringsbyrån erbjuda annan sysselsättningsstödjande service, men särskilt gäller detta kommunerna som inom ramen för sin så kallade allmänna kompetens kan erbjuda arbetssökande sysselsättningsservice. 

När offentlig arbetskraftsservice och annan sysselsättningsstödjande service skaffas av serviceproducenter är det nödvändigt att arbets- och näringsbyrån får uppgifter om hur servicen framskrider och om resultaten, för att kunna planera kundens serviceprocess och säkerställa att den framskrider. 

För att ordna rätten att få uppgifter föreslås det att arbets- och näringsbyråns rätt att få uppgifter, om vilken det föreskrivs i 12 kap. 6 § 1 mom. i lagen om offentlig arbetskrafts- och företagsservice, utvidgas till att gälla nödvändiga uppgifter som fås av dem som producerar den service som avtalats i en sysselsättningsplan eller i en plan som ersätter sysselsättningsplanen. Serviceproducenterna har enligt förslaget rätt att lämna ut dessa uppgifter direkt till arbets- och näringsbyrån utan att separat inhämta kundens uttryckliga samtycke. 

En motsvarande bestämmelse finns också i lagen om ordnande av arbetskraftsservice, som träder i kraft vid ingången av 2025. Bestämmelsen behövs dock för att säkerställa en smidig verkställighet också före nämnda tidpunkt. Ändringen i lagen om offentlig arbetskrafts- och företagsservice ska enligt förslaget tillämpas också i de kommuner som deltar i ett kommunförsök som gäller främjande av sysselsättningen med stöd av en hänvisning i 17 § i lagen om ett kommunförsök som gäller främjande av sysselsättningen. 

Behandling av kunduppgifter

I 13 kap. i lagen om offentlig arbetskrafts- och företagsservice föreskrivs det om arbets- och näringsbyråns behandling av kunduppgifter. I 2 § 1 mom. 8 punkten i kapitlet föreskrivs det om grunden för att behandla utredningar och arbetskraftspolitiska utlåtanden som gäller utkomstskydd för arbetslösa eller alterneringsledighet för enskilda kunder hos arbets- och näringsbyrån. I praktiken betyder det här att man bland annat kan föra in utredningar och arbetskraftspolitiska utlåtanden i det kundinformationssystem som används vid tidpunkten i fråga. 

Bestämmelser om arbetskraftspolitiska utlåtanden finns i 1 kap. 4 § och 11 kap. 4 § i lagen om utkomstskydd för arbetslösa. Arbets- och näringsbyrån eller arbets- och näringsförvaltningens kundservicecenter ger arbetslöshetskassan eller Folkpensionsanstalten bindande arbetskraftspolitiska utlåtanden om huruvida den arbetssökande uppfyller förutsättningarna för att få arbetslöshetsförmån, dvs. de förutsättningar som arbets- och näringsbyrån eller arbets- och näringsförvaltningens kundservicecenter i enlighet med sin behörighet ska utreda och avgöra. Om arbetskraftspolitiska utlåtanden i samband med alterneringsersättning bestäms i 17 § i lagen om alterneringsledighet (1305/2002) genom en hänvisning till lagen om utkomstskydd för arbetslösa. 

Arbets- och näringsbyråerna har sedan ingången av 2023 gett arbetslöshetskassorna och Folkpensionsanstalten utlåtanden om huruvida den arbetssökande uppfyller förutsättningarna för utbetalning av omställningspenning. Bestämmelser om att ge utlåtanden finns i 9 kap. 1 § i lagen om utkomstskydd för arbetslösa. Eftersom omställningspenningen inte är en arbetslöshetsförmån är ett utlåtande som gäller denna begreppsmässigt inte ett arbetskraftspolitiskt utlåtande, även om bestämmelserna om arbetskraftspolitiska utlåtanden i lagen om utkomstskydd för arbetslösa tillämpas på dessa utlåtanden. 

Förutom att ge de arbetskraftspolitiska utlåtandena och meddelanden om omställningspenning underrättar arbets- och näringsbyråerna arbetslöshetskassorna och Folkpensionsanstalten om att en arbetssökande har begett sig till ett annat EU- eller EES-land eller till Schweiz för att söka arbete där på det sätt som avses i artikel 64 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 883/2004 om samordning av de sociala trygghetssystemen. Bestämmelser om detta finns i 11 kap. 4 a § i lagen om utkomstskydd för arbetslösa. Dessa meddelanden är heller inte begreppsmässigt arbetskraftspolitiska utlåtanden, men i praktiken ges de i det informationssystem som används vid tidpunkten i fråga på samma sätt som arbetskraftspolitiska utlåtanden. 

Arbets- och näringsbyråerna meddelar arbetslöshetskassorna och Folkpensionsanstalten också i många andra situationer sådana uppgifter som arbets- och näringsbyråerna har om den arbetssökande och som kan inverka på de förutsättningar för att få arbetslöshetsförmån som arbetslöshetskassan och Folkpensionsanstalten har behörighet att avgöra. Uppgifterna förmedlas i regel elektroniskt enligt motsvarande förfarande som då man ger arbetskraftspolitiska utlåtanden. Arbetslöshetskassornas och Folkpensionsanstaltens rätt att få dessa uppgifter grundar sig på 13 kap. 1 § 1 mom. i lagen om utkomstskydd för arbetslösa. Uppgifter som lämnas kan också hänföra sig till verkställande av systemet med alterneringsledighet. I dessa fall grundar sig arbetslöshetskassans och Folkpensionsanstaltens rätt att få uppgifter på 21 § 1 mom. i lagen om alterneringsledighet. 

För att det i 13 kap. 2 § 1 mom. i lagen om offentlig arbetskrafts- och företagsservice ska finnas noggrannare bestämmelser än i dag om de uppgifter som behandlas, föreslås det att det till 8 punkten i momentet fogas ett omnämnande om andra utlåtanden och meddelanden i anknytning till utkomstskydd för arbetslösa och alterneringsledighet. 

Till 13 kap. 2 § i 1 mom. 8 punkten i lagen om offentlig arbetskrafts- och företagsservice fogas också ett omnämnande om situationer där en person inte är kund hos arbets- och näringsbyrån. I enlighet med 11 kap. 4 § i lagen om utkomstskydd för arbetslösa kan ett arbetskraftspolitiskt utlåtande komma att ges också när en person har ansökt om arbetslöshetsförmån men inte har anmält sig som arbetssökande vid arbets- och näringsbyrån. I detta bindande utlåtande meddelar arbets- och näringsbyrån arbetslöshetskassan eller Folkpensionsanstalten att personen inte har rätt till arbetslöshetsförmån eftersom hans eller hennes jobbsökning inte är i kraft på det sätt som förutsätts i 2 kap. 1 § i lagen om utkomstskydd för arbetslösa. 

I dag sparas de arbetskraftspolitiska utlåtanden som avses ovan, dvs. utlåtanden om huruvida jobbsökningen är i kraft, i arbets- och näringsbyråns allmänna ärendehanteringssystem. För tydlighetens skull och för att uppgifter om en viss person ska utgöra en helhet, är det ändamålsenligt att dessa utlåtanden sparas i det kundinformationssystem som används, på samma sätt som övriga arbetskraftspolitiska utlåtanden. 

Ändringarna i 13 kap. 2 § i lagen om offentlig arbetskrafts- och företagsservice föreslås på motsvarande sätt som för arbets- och näringsbyråerna gälla även de kommuner som deltar i kommunförsöket som främjar sysselsättning. Detta grundar sig på 14 § 1 mom. i lagen om ett kommunförsök som gäller främjande av sysselsättningen. 

Den föreslagna ändringen innebär inte att arbetskraftspolitiska utlåtanden och andra utlåtanden nödvändigt måste ges i det informationssystem som används. Det kan finnas behov att ge utlåtanden på annat sätt exempelvis vid olika störningssituationer. Det här motsvarar nuläget. 

3.3  Lagen om ordnande av arbetskraftsservice

Lagen om ordnande av arbetskraftsservice träder i kraft den 1 januari 2025. Samtidigt upphävs lagen om offentlig arbetskrafts- och företagsservice. Eftersom de ändringar i lagen om offentlig arbetskrafts- och företagsservice som föreslås i den här regeringspropositionen är avsedda att gälla tills vidare, görs motsvarande behövliga ändringar i lagen om ordnande av arbetskraftsservice. 

3.4  Lagen om närings-, trafik- och miljöcentralerna

I 15 § 2 mom. i lagen om närings-, trafik- och miljöcentralerna föreskrivs det om bemyndigande att utfärda förordning med stöd av vilket det genom förordning av statsrådet får föreskrivas om inbördes behörighet mellan arbets- och näringsbyråerna i anslutning till givande av vissa arbetskraftspolitiska utlåtanden som gäller den arbetssökandes rätt till utkomstskydd för arbetslösa. Genom förordning av statsrådet föreskrivs det att Nylands arbets- och näringsbyrå för alla arbetssökande som är kunder hos arbets- och näringsbyråerna ger arbetskraftspolitiska utlåtanden bland annat om huruvida företagsverksamhet är huvudsyssla eller bisyssla. Genom denna lösning har man bland annat strävat efter att trygga en enhetlig tillämpningspraxis. 

Det föreskrivs om givande av arbetskraftspolitiska utlåtanden också i lagen om alterneringsledighet. De här utlåtandena gäller den alterneringsledigas rätt till alterneringsersättning. Nylands arbets- och näringsbyrå har i enlighet med etablerad praxis också gett arbetskraftspolitiska utlåtanden som gäller alterneringsersättning för kunder hos andra arbets- och näringsbyråer då det är fråga om huruvida den alterneringslediga bedriver företagsverksamhet som huvud- eller bisyssla. Denna praxis har grundat sig på att man enligt 17 § 2 mom. i lagen om alterneringsledighet på arbetskraftspolitiska utlåtanden tillämpar det som föreskrivs i lagen om utkomstskydd för arbetslösa, om inte något annat följer av lagen om alterneringsledighet. 

Eftersom det finns bestämmelser om att koncentrera behörigheten att ge arbetskraftspolitiska utlåtanden i lagen om närings-, trafik- och miljöcentralerna och inte i lagen om utkomstskydd för arbetslösa och det med stöd av den förstnämnda lagen finns närmare bestämmelser om ordnande av behörigheten, är Nylands arbets- och näringsbyrås behörighet att ge arbetskraftspolitiska utlåtanden som gäller en alterneringsledig persons företagsverksamhet tvetydig i lagstiftningen. Enligt förslaget förtydligas behörigheten genom att i bemyndigandet att utfärda förordning i 15 § 2 mom. i lagen om närings-, trafik- och miljöcentralerna foga ett omnämnande om de arbetskraftspolitiska utlåtanden som avses i lagen om alterneringsledighet. 

3.5  Lönegarantilagen och lagen om lönegaranti för sjömän

Enligt den första meningen i 10 § 1 mom. i lönegarantilagen ska lönegarantiansökan inlämnas till arbets- och näringsbyrån eller närings-, trafik- och miljöcentralen. Momentet har ändrats genom lag 395/2023 så att lönegarantiansökan från och med den 1 januari 2025 ska inlämnas till utvecklings- och förvaltningscentret eller till den myndighet vid kommunen eller samkommunen som ansvarar för att ordna offentlig arbetskraftsservice. I 9 § 1 mom. i lagen om lönegaranti för sjömän finns motsvarande bestämmelse som i lönegarantilagen om inlämnande av lönegarantiansökan, och också i den lagen har det gjorts motsvarande ändring som träder i kraft den 1 januari 2025 (396/2023). 

De ovannämnda ändringarna hänför sig till överföringen av ansvaret för ordnande av offentlig arbetskraftsservice till kommunerna. Samtidigt har de uppgifter som hänför sig till verkställighet av lönegaranti överförts till utvecklings- och förvaltningscentret från och med den 1 januari 2025 (lagen om ändring av lagen om närings-, trafik- och miljöcentralerna 382/2023). 

Lönegarantiärenden omfattas enligt självstyrelselagen för Åland (1144/1991) av rikets lagstiftningsbehörighet. I 32 § i självstyrelselagen föreskrivs det om ett system enligt vilket uppgifter som hör till riksförvaltningen med landskapsregeringens samtycke för viss tid eller tills vidare kan överföras på en landskapsmyndighet med en så kallad överenskommelseförordning. 

Enligt republikens presidents förordning om skötseln av lönegarantiärenden i landskapet Åland (346/2006) sköter Ålands arbetsmarknads- och studieservicemyndighet de uppgifter som enligt lönegarantilagstiftningen ankommer på arbetskraftsbyråerna (de nuvarande arbets- och näringsbyråerna). Detta innebär att Ålands arbetsmarknads- och studieservicemyndighet kan ta emot lönegarantiansökningar i landskapet Åland. 

I samband med de ovan beskrivna ändringarna av lönegarantilagen och lagen om lönegaranti för sjömän har det inte avgjorts vilken myndighet som tar emot lönegarantiansökningarna i landskapet Åland. Denna uppgift kan inte genom rikslag anvisas någon myndighet i landskapet Åland. För att bibehålla nuläget förutsätts det att det föreskrivs att uppgiften att ta emot ansökningar i landskapet Åland ankommer på en statlig myndighet i stället för kommunerna. 

Det föreslås därför att 10 § 1 mom. i lönegarantilagen och 9 § 1 mom. i lagen om lönegaranti för sjömän, som träder i kraft den 1 januari 2025 ändras. Enligt förslaget fogas till momenten en bestämmelse enligt vilken ansökan i landskapet Åland ska inlämnas till utvecklings- och förvaltningscentret. 

För att bibehålla nuläget förutsätts det också att man kommer överens med landskapet Åland om att de uppgifter i landskapet Åland som ankommer på utvecklings- och förvaltningscentret liksom i nuläget sköts av Ålands arbetsmarknads- och studieservicemyndighet. Överenskommelsen ingås och republikens presidents förordning om saken bereds separat. 

Ålands arbetsmarknads- och studieservicemyndighet ska inte heller i fortsättningen avgöra lönegarantiärenden, utan beslutanderätten kvarstår hos riksmyndigheten, det vill säga från och med ingången av 2025 hos utvecklings- och förvaltningscentret. 

3.6  Lagen om ett kommunförsök som gäller främjande av sysselsättningen

Definitionen av arbetslös

I definitionen av arbetslös i 2 § i lagen om ett kommunförsök som gäller främjande av sysselsättningen föreslås en motsvarande ändring som i lagen om offentlig arbetskrafts- och företagsservice och i lagen om ordnande av arbetskraftsservice. 

Lämnande av arbetskraftspolitiska utlåtanden 

En kommun som deltar i det kommunförsök som gäller främjande av sysselsättningen ger arbetskraftspolitiska utlåtanden till arbetslöshetskassan eller Folkpensionsanstalten om rätten till utkomstskydd för arbetslösa för arbetssökande som är kunder hos kommunen. I utlåtandet meddelar kommunen om den arbetssökande uppfyller de så kallade allmänna arbetskraftspolitiska förutsättningarna för erhållande av arbetslöshetsförmåner. 

I 12 a § i lagen om ett kommunförsök som gäller främjande av sysselsättningen föreskrivs det om givande av arbetskraftspolitiska utlåtanden. I 1 mom. föreskrivs det om de situationer där kommunen har behörighet att ge ett utlåtande. I övriga situationer ges utlåtandet av arbets- och näringsbyrån i enlighet med 11 kap. 4 § i lagen om utkomstskydd för arbetslösa. Arbets- och näringsbyråns behörighet grundar sig på att det i lagen om ett kommunförsök som gäller främjande av sysselsättningen endast föreskrivs om de uppgifter som överförts från arbets- och näringsbyråerna till kommunerna. 

I mer krävande ärenden som gäller utkomstskydd för arbetslösa har behörigheten mellan arbets- och näringsbyråerna koncentrerats riksomfattande till Nylands arbets- och näringsbyrå. Om detta föreskrivs i statsrådets förordning om närings-, trafik- och miljöcentralerna (1373/2018), som utfärdats med stöd av 15 § 2 mom. i lagen om närings-, trafik- och miljöcentralerna. I praktiken avgör Nylands arbets- och näringsbyrå de mer krävande ärenden som gäller utkomstskydd för arbetslösa, både när det gäller kunder vid de andra arbets- och näringsbyråerna och kunder hos kommuner som deltar i kommunförsöket som gäller främjande av sysselsättningen. I övriga ärenden som gäller utkomstskydd för arbetslösa har varje arbets- och näringsbyrå och kommun inom försöksområdet i huvudsak enhetlig behörighet. 

Tillämpningspraxis har visat att det från de andra arbets- och näringsbyråerna och de kommuner som deltar i kommunförsöket som gäller främjande av sysselsättningen har överförts fall till Nylands arbets- och näringsbyrå som borde ha avgjorts vid arbets- och näringsbyrån eller kommunen i fråga. Antalet dylika situationer kan inte uppskattas på ett tillförlitligt sätt. Ur den arbetssökandes synvinkel uppstår betydande dröjsmål när ärendet först väntar på att bli behandlat vid Nylands arbets- och näringsbyrå och därefter, när de återsänt ärendet till den andra arbets- och näringsbyrån eller kommunen, väntar på behandling vid arbets- och näringsbyrån eller kommunen i fråga. 

Arbets- och näringsförvaltningen har vidtagit åtgärder för att undvika onödig överföring av ärendena. Effekten av dessa åtgärder, främst sådana åtgärder som hänför sig till de anställdas kunskaper om utkomstskydd för arbetslösa, syns dock med fördröjning. För att Nylands arbets- och näringsbyrå ska ha behörighet att behandla ett ärende om utkomstskydd för arbetslösa som felaktigt överförts till dem, föreslås det att statsrådets förordning om närings-, trafik- och miljöcentralerna ändras samtidigt med de föreslagna ändringarna i den här regeringspropositionen så att Nylands arbets- och näringsbyrå kan behandla ärenden om utkomstskydd för arbetslösa för vilka arbetssökande som helst och ge ett arbetskraftspolitiskt utlåtande som gäller dem. Det skulle gälla möjligheten att ge utlåtanden. Skyldigheten att ge ett utlåtande kvarstår hos den arbets- och näringsbyrå där den arbetssökande är kund. 

Genom den ovan beskrivna förordningsändringen kan man undvika att ärendet återsänds från Nylands arbets- och näringsbyrå till en annan arbets- och näringsbyrå. Statsrådets förordning om närings-, trafik- och miljöcentralerna gäller inte kommuner som deltar i kommunförsöket som gäller främjande av sysselsättningen. För att Nylands arbets- och näringsbyrå på motsvarande sätt ska kunna behandla ett sådant ärende om utkomstskydd för arbetslösa som gäller en kund hos en kommun, bör även 12 a § 3 mom. i lagen om ett kommunförsök som gäller främjande av sysselsättningen ändras.  

Den föreslagna ordalydelsen i paragrafen möjliggör att vilken arbets- och näringsbyrå som helst har behörighet att ge arbetskraftspolitiska utlåtanden för en arbetssökande som är kund hos en kommun. Avsikten är dock att endast Nylands arbets- och näringsbyrå ska använda den utvidgade behörigheten. Enligt ordalydelsen är det fråga om en möjlighet att ge arbetskraftspolitiska utlåtanden, och andra arbets- och näringsbyråer har inget intresse att sköta sådana uppgifter för verkställighet av systemet med utkomstskydd för arbetslösa som ankommer på kommunen. 

Den mer omfattande behörigheten för Nylands arbets- och näringsbyrå är avsedd som en tillfällig åtgärd med vilken man förhindrar att behandlingen av en arbetssökandes ärende om utkomstskydd för arbetslösa fördröjs. Som tidigare nämndes vidtas samtidigt andra åtgärder som påverkar detta. Den omfattande behörigheten upphör den 31 december 2024 då statsrådets förordning om närings-, trafik- och miljöcentralerna till denna del upphävs, i och med att den lag som upphäver bestämmelsen som bemyndigar att utfärda förordning träder i kraft (382/2023). Lagen om ett kommunförsök som gäller främjande av sysselsättningen är igen i kraft en viss tid till den 31 december 2024. 

Behandling av kunduppgifter i sektorsövergripande samservice som främjar sysselsättningen

Enligt 14 a § 1 mom. i lagen om ett kommunförsök som gäller främjande av sysselsättningen tillämpas på en kommun inom ett försöksområde det som i 9, 9 a och 11 § i lagen om sektorsövergripande samservice som främjar sysselsättningen (1369/2014) föreskrivs om arbets- och näringsbyrån. Enligt 9 a § 4 mom. i den sistnämnda lagen, momentet som gäller kundinformationssystemet, kan användarrättigheter till kundinformationssystemet på ansökan av arbets- och näringsbyrån beviljas en person som är anställd hos arbets- och näringsbyrån. 

Eftersom de kommuner som deltar i kommunförsöket som gäller främjande av sysselsättningen kan använda de former av samarbete som avses i 8 kap. i kommunallagen (410/2015), kan kommunerna inom försöksområdet komma överens om ordnande av de uppgifter som avses i lagen om ett kommunförsök som gäller främjande av sysselsättningen som en samkommun. De personer som är anställda hos samkommunen är inte anställda hos kommunen. Det här har lett till oklarheter om huruvida man kan bevilja användarrättigheter till den sektorsövergripande samservicens kundinformationssystem till en person som är anställd hos samkommunen, som sköter uppgifter som avses i lagen om ett kommunförsök som gäller främjande av sysselsättningen. 

För att förtydliga lagstiftningen föreslås det att det till 14 a § 1 mom. i lagen om ett kommunförsök som gäller främjande av sysselsättningen fogas en bestämmelse om att 9 a § 4 mom. i lagen om sektorsövergripande samservice som främjar sysselsättningen, om användarrättigheter till kundinformationssystemet, också ska gälla den samkommun som kommuner som deltar i kommunförsöket för främjande av sysselsättningen bildat. Den felaktiga paragrafhänvisningen i 2 mom. korrigeras. 

4.1  Ekonomiska konsekvenser

De föreslagna ändringarna har inga ekonomiska konsekvenser. Nedan har man närmare bedömt de ändringar som i princip kan ha ekonomiska konsekvenser, men vars konsekvenser bedöms vara så små och slumpmässiga att de inte har någon betydelse för den offentliga ekonomin. 

En ändring av lagen om utkomstskydd för arbetslösa så att lönesubventionerat arbete inte längre är en giltig orsak till att inte söka möjliga jobb kan leda till att det fastställs fler tider utan ersättning än för närvarande. Konsekvensen bedöms dock till denna del vara ringa. 

Den ringa konsekvensen beror på att skyldighet att söka möjliga jobb också för närvarande åläggs en arbetssökande som är i lönesubventionerat arbete och information om att eventuell tid utan ersättning inte fastställs torde med säkerhet nå den arbetssökande först i det skedet som han eller hon har underlåtit att fullgöra jobbsökningsskyldigheten och arbets- och näringsbyrån utreder hur försummelsen inverkar på den arbetssökandes rätt till utkomstskydd för arbetslösa. Dessutom ska det beaktas att det för den första försummelsen inom ett år inte åläggs några påföljder som gäller utkomstskyddet för arbetslösa. 

Också konsekvenserna av den ändring som gäller den jobbsökningsskyldighet som åläggs för tiden före arbetskraftsutbildning och frivilliga studier som stöds med arbetslöshetsförmån eller integrationsutbildning inleds bedöms vara ringa. Det här beror på att en del av de arbetssökande som inleder en utbildning har full jobbsökningsskyldighet redan för närvarande fram tills studierna börjar och för en del upphör jobbsökningsskyldigheten före utbildningen inleds, men då det är kortare tid än en månad till det. Det här beror på i vilket skede sysselsättningsplanen och den jobbsökningsskyldighet som ingår i den ses över, vilket är en slumpmässig omständighet. Det finns inga statistikuppgifter om detta. 

4.2  Konsekvenser för myndigheterna

Det föreslås att lagen om närings-, trafik- och miljöcentralerna ändras så att det i lagen föreskrivs om bemyndigande att utfärda förordning som gäller arbetskraftspolitiska utlåtanden i anslutning till alterneringsersättning. Den här ändringen i sig inverkar inte på myndigheternas verksamhet. 

Det föreslås att man med stöd av bemyndigandet att utfärda förordning med en statsrådsförordning föreskriver om Nylands arbets- och näringsbyrås behörighet att ge arbetskraftspolitiska utlåtanden som gäller alterneringsersättning också för kunder vid andra arbets- och näringsbyråer. Ändringen som gäller givandet av arbetskraftspolitiska utlåtanden om en alterneringsledig persons företagsverksamhet inverkar ändå inte på fördelningen av arbetsmängden mellan Nylands arbets- och näringsbyrå och de andra arbets- och näringsbyråerna. Det här beror på att Nylands arbets- och näringsbyrå redan i dag sköter motsvarande uppgifter och att ändringen av förordningen görs för att klargöra lagstiftningen. Dessutom är antalet arbetskraftspolitiska utlåtanden som gäller alterneringsledigas företagsverksamhet mycket litet, men det finns inte tillförlitliga statistikuppgifter tillgängliga om detta. 

Den föreslagna ändringen av lagen om ett kommunförsök som gäller främjande av sysselsättningen som berör givande av arbetskraftspolitiska utlåtanden, gör behandlingen av ärenden om utkomstskydd för arbetslösa snabbare i de fall där ett ärende felaktigt överförts till Nylands arbets- och näringsbyrå för behandling från en kommun som deltar i kommunförsöket som gäller främjande av sysselsättning och man vid arbets- och näringsbyrån upptäcker att ärendet borde återsändas till kommunen för behandling. Genom ändringen förkortas behandlingstiden för ärendet i sin helhet uppskattningsvis med några dagar. Statistikuppgifter som gör det möjligt att tillförlitligt bedöma antalet fall finns inte tillgängliga. 

För kommunernas del skulle det administrativa arbetet minska till den del som kommunen inte längre på nytt behöver sätta sig in i det ärende om utkomstskydd för arbetslösa som Nylands arbets- och näringsbyrå återsänder och sedan avgöra det. Det tekniska arbetet med att skriva det arbetskraftspolitiska utlåtandet skulle till denna del minska i kommunerna och öka vid Nylands arbets- och näringsbyrå. Förändringen i arbetsmängd uppskattas ändå som liten och avsikten med ändringen är ändå att göra behandlingen av ärendet snabbare, inte att minska det administrativa arbetet. 

4.3  Konsekvenser för sysselsättningen

Definitionen av arbetslös ska enligt förslaget korrigeras genom en ändring i lagen om offentlig arbetskrafts- och företagsservice, i lagen om ordnande av arbetskraftsservice, och i lagen om ett kommunförsök som gäller främjande av sysselsättningen. Ordalydelsen i den gällande bestämmelsen leder till att en arbetssökande som till exempel genom arbete under studierna visat att han eller hon studerar på deltid, inte betraktas som arbetslös. Det här har konsekvenser bland annat när det gäller frågan om huruvida jobbsökningsskyldighet ska åläggas en sådan här person eller om han eller hon är berättigad till arbetskraftsservice som är avsedd för arbetslösa. 

Enligt tillämpningspraxis har bestämmelsen inte tolkats enligt ordalydelsen utan på det sätt som man avsett i bestämmelsen. Med andra ord har man i tillämpningspraxis betraktat en arbetssökande som studerar på deltid i enlighet med 2 kap. 10 a § i lagen om utkomstskydd för arbetslösa som arbetslös. Därför har den föreslagna ändringen inte faktiska konsekvenser till exempel på de arbetssökandes rättigheter och skyldigheter. 

4.4  Konsekvenser av ändringarna i informationshanteringen

I lagförslaget ingår bestämmelser om informationshantering. I samband med beredningen av denna proposition har en sådan bedömning av förändringar i informationshanteringen som avses i 8 § 2 mom. i lagen om informationshantering inom den offentliga förvaltningen (906/2019) inte gjorts, eftersom de ändringar som föreslås inte kan anses väsentliga på det sätt som avses i 5 § 3 mom. i den lagen. Konsekvenserna överskrider inte heller de tröskelvärden som fastställs i statsrådets förordning om utlåtandeförfarandet i ärenden som gäller förändringar i informationshanteringen (1301/2019) och därför har inget utlåtande av finansministeriet begärts för denna proposition. 

Ändringarna i bestämmelserna som omfattar informationshantering är i praktiken preciseringar av mindre betydelse av den lagstiftning som gäller helheten av kundinformationssystem som arbets- och näringsbyråerna och de kommuner som deltar i kommunförsöket som gäller främjande av sysselsättning använder och av rätten att få uppgifter. Helheten av kundinformationssystem har beskrivits och bedömts i en proposition till riksdagen med förslag till lagstiftning om behandling av kunduppgifter inom arbets- och näringsförvaltningen och om en serviceplattform (RP 225/2021 rd). Riksdagen har godkänt dessa bestämmelser och de är gällande lag. 

Rätten för arbets- och näringsbyrån och en kommun som deltar i kommunförsöket för främjande av sysselsättningen att i större omfattning än i nuläget få uppgifter av serviceproducenterna ska enligt förslaget begränsas till de uppgifter som är nödvändiga med tanke på ordnande av offentlig arbetskraftsservice. Ändringen medför främst att verkställigheten blir smidigare då man inte behöver begära samtycke av kunden för att få uppgifter. 

Den ändring gällande samkommuner som föreslås i lagen om ett kommunförsök som gäller främjande av sysselsättningen är en ändring som förtydligar lagstiftningen och preciserar den. Varken registerföringen av, användningsändamålet för eller mängden av personuppgifter som behandlas förändras. Rätten för en kommun inom ett försöksområde att behandla uppgifter om en arbetslös grundar sig på den uppgift som ålagts dem i lag. Enligt artikel 6.1 c i Europaparlamentets och rådets förordning (2016/679) om skydd för fysiska personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter och om upphävande av direktiv 95/46/EG, dvs. den s.k. dataskyddsförordningen, är behandling av personuppgifter tillåten om behandlingen är nödvändig för att fullgöra en rättslig förpliktelse som åvilar den personuppgiftsansvarige. 

För att kunna använda kundinformationssystemet krävs en personlig användarrättighet vars beviljande är kopplat till utförandet av lagstadgade uppgifter. Eftersom en kommun inom ett försöksområde kan organisera uppgifterna enligt denna lag själv eller avtala om att överföra organiseringsansvaret på en annan kommun inom samma försöksområde eller en samkommun, sköter också samkommunen den lagstadgade uppgift som beviljandet av användarrättigheter grundar sig på. 

8.1  Inledning

Största delen av de föreslagna ändringarna innebär en precisering av lagstiftningen och kan anses ringa. Dessutom är syftet med den ändring som föreslås i lagen om ett kommunförsök som gäller främjande av sysselsättningen att förhindra att behandlingen av en arbetssökandes ärende om utkomstskydd för arbetslösa fördröjs. 

I den konstitutionella bedömningen av propositionen är bestämmelserna i 10 § (skydd för privatlivet), 19 § (rätt till social trygghet), 21 § (rättsskydd) och 80 § (utfärdande av förordningar och delegering av lagstiftningsbehörighet) i grundlagen av betydelse. 

8.2  Kraven på god förvaltning

Enligt 21 § 1 mom. i grundlagen har var och en rätt att på behörigt sätt och utan ogrundat dröjsmål få sin sak behandlad av en myndighet som är behörig enligt lag. Enligt 2 mom. ska garantier för god förvaltning tryggas genom lag. I anknytning till 21 § i grundlagen föreskrivs det i 23 § i förvaltningslagen (434/2003), att ett ärende ska behandlas utan ogrundat dröjsmål. 

Största delen av de ärenden som gäller arbetssökandes rätt till utkomstskydd för arbetslösa behandlas snabbt vid arbets- och näringsbyråerna och hos de kommuner som deltar i kommunförsöket för främjande av sysselsättningen. Eftersom man ansöker om arbetslöshetsförmån retroaktivt uppkommer inte i dessa situationer dröjsmål vid utbetalningen av förmånen till följd av behandlingen av ärendet. I mer krävande ärenden som gäller utkomstskydd för arbetslösa är behandlingstiderna däremot betydligt längre. I en förordning av arbets- och näringsministeriet (1556/2016) föreskrivs det att det i dessa situationer får ta högst 30 dagar att ge ett arbetskraftspolitiskt utlåtande från det att den arbetssökande har lämnat den utredning som behövs till arbets- och näringsbyrån eller från det att tidsfristen för lämnande av utredningen har gått ut. De högsta laglighetsövervakarna har upprepade gånger fäst uppmärksamhet vid iakttagandet av tidsfristen. 

Ändringen av lagen om ett kommunförsök som gäller främjande av sysselsättningen, utifrån vilken arbets- och näringsbyrån får en mer omfattande behörighet än för närvarande att ge arbetskraftspolitiska utlåtanden om rätten till arbetslöshetsförmån för en kund hos en kommun som är med i försöket, har ringa konsekvenser. För en enskild arbetssökande kan emellertid en extra fördröjning på några dagar i samband med att ett arbetskraftspolitiskt utlåtande ges vara av betydelse. 

Grundlagsutskottet har i sitt utlåtande GrUU 44/2021 rd som gäller arbets- och näringsförvaltningen hänvisat till att det vid bedömningen av de omständigheter som tryggas i grundlagen ska beaktas till vilken grundläggande fri- och rättighet saken i fråga hänför sig. Den föreslagna ovannämnda ändringen som i enlighet med god förvaltning förebygger en fördröjning av behandlingstiden stöder också tillgodoseendet av rätten till social trygghet som tryggas i 19 § 2 mom. i grundlagen. 

Till god förvaltning hör också rätten att lita på att de avgöranden en myndighet gör står fast. Bestämmelser om skyddet för berättigade förväntningar finns i 6 § i förvaltningslagen. Enligt paragrafen ska myndigheternas åtgärder skydda förväntningar som är berättigade enligt rättsordningen. I detta avseende granskas den ändring av definitionen av arbetslös som föreslås i propositionen och som gäller flera lagar. 

I tillämpningspraxis har definitionen av arbetslös tolkats utifrån det innehåll som bestämmelserna avsetts ha. Tolkningen avviker ändå från ordalydelsen i bestämmelsen. Genom att i ikraftträdandebestämmelserna föreskriva om retroaktiv tillämpning av ändringarna undanröjs motstridigheten. Genom denna lösning undviker man tolkningar som ändras med korta mellanrum och en tillämpningspraxis som eventuellt blir mycket brokig och slumpmässig om man börjar ändra tillämpningspraxis så att den motsvarar ordalydelsen i bestämmelsen, i vissa fall till och med retroaktivt. En smidig serviceprocess för de arbetssökande och det jämlika bemötandet av arbetssökande som tryggas i 6 § i grundlagen anses till denna del väga mer än tolkningen av ordalydelsen i bestämmelsen. 

8.3  Noga avgränsad och tydlig lagstiftning

Enligt 80 § 1 mom. i grundlagen ska genom lag utfärdas bestämmelser om grunderna för individens rättigheter och skyldigheter samt om frågor som enligt grundlagen i övrigt hör till området för lag. 

Grundlagsutskottet har allmänt fäst uppmärksamhet vid de arbetslösas ställning och de komplicerade bestämmelserna om deras rättigheter och skyldigheter (GrUU 44/2021 rd och GrUU 70/2022 rd). Grundlagsutskottet konstaterade i det förstnämnda utlåtandet att när det är fråga om ett förmånssystem som tryggar den grundläggande försörjningen enligt 19 § 2 mom. i grundlagen, kan utgångspunkten anses vara att en arbetssökande utifrån den aktuella lagen någorlunda exakt ska kunna förutse hur hans eller hennes handlande påverkar hur den grundlagsfästa rätten tillgodoses. 

Grundlagsutskottet ansåg därtill i sitt utlåtande GrUU 44/2021 att det är extra viktigt med tydlig reglering vid den här typen av bestämmelser som har kopplingar till de grundläggande fri- och rättigheterna och som gäller fysiska personers normala dagliga aktiviteter. Kravet på att bestämmelser ska utfärdas genom lag innebär enligt grundlagsutskottet att bestämmelserna ska vara exakta och noggrant avgränsade, men också tydliga och begripliga. 

Även om de ändringar som föreslås i huvudsak är korrigeringar som kan anses vara ringa, följer de ändå ovannämnda principer. Särskilt de ändringar som enligt förslaget gäller giltiga orsaker att inte fullfölja en sysselsättningsplan, arbetslöshetsförmåner som betalas under tiden för sysselsättningsfrämjande service, definitionen av arbetslös och situationer där jobbsökningsskyldighet inte åläggs, gör lagstiftningen tydligare och mer konsekvent. 

De föreslagna ändringarna om paragrafhänvisningen i bestämmelsen som gäller arbetskraftsutbildning, behandlingen av kunduppgifter vid arbets- och näringsbyrån och vid sektorsövergripande samservice som främjar sysselsättningen samt behörigheten att ge arbetskraftspolitiska utlåtanden som gäller alterneringsledighet, förbättrar igen exaktheten i lagstiftningen och avgränsar den noggrannare. 

8.4  Skydd för personuppgifter

Vissa av de föreslagna ändringarna i lagen om offentlig arbetskrafts- och företagsservice hänför sig till det skydd för privatlivet som tryggas i 10 § 1 mom. i grundlagen. Enligt 10 § 1 mom. i grundlagen är vars och ens privatliv, heder och hemfrid tryggade. Enligt samma moment utfärdas närmare bestämmelser om skydd för personuppgifter genom lag. När det gäller personuppgifter hänvisar bestämmelsen i grundlagen till behovet att genom lagstiftning trygga individens rättsskydd och skydd för privatlivet i behandlingen, registreringen och användningen av personuppgifter. (RP 309/1993 rd, s. 57/I). 

Enligt grundlagsutskottets vedertagna praxis begränsas lagstiftarens handlingsutrymme både av den bestämmelse som gäller skyddet för personuppgifter och av att skyddet för personuppgifter delvis omfattas av skyddet för privatlivet, som tryggas i samma moment. Lagstiftaren ska därför trygga denna rätt till skydd för personuppgifter på ett sätt som kan anses godtagbart med hänsyn till systemet för de grundläggande fri- och rättigheterna som helhet. Bestämmelsen hänvisar till behovet att genom lagstiftning trygga individens rättsskydd och skydd för privatlivet i behandlingen av personuppgifter. 

Om man ser till skyddet för personuppgifter har utskottet i sin praxis ansett det viktigt att reglera bland annat det tillåtna användningsändamålet för personuppgifter inklusive rätten att lämna ut uppgifter. Det har dessutom krävts att regleringen på lagnivå ska vara omfattande och detaljerad (Se t.ex. GrUU 31/2017 rd, s. 2, GrUU 42/2016 rd, s. 2, GrUU 38/2016 rd, s. 2, GrUU 29/2016 rd, GrUU 13/2016 rd). 

Grundlagsutskottet har dessutom bedömt bestämmelserna om myndigheternas rätt att få och lämna ut uppgifter trots sekretessbestämmelserna utifrån skyddet för privatlivet och personuppgifter enligt 10 § 1 mom. i grundlagen och då noterat bland annat vad och vem rätten att få uppgifter gäller och hur rätten är kopplad till nödvändighetskriteriet. 

Utskottet har därför ansett att ett särskilt tillåtande av behandling av känsliga uppgifter berör själva kärnan i skyddet för personuppgifter (GrUU 37/2013 rd, s. 2/II), vilket har inneburit att inrättandet av register med sådana uppgifter måste bedömas mot villkoren för inskränkningar i de grundläggande fri- och rättigheterna, särskilt lagstiftningens acceptabilitet och proportionalitet (GrUU 29/2016 rd och till exempel GrUU 21/2012 rd, GrUU 47/2010 rd och GrUU 14/2009 rd). 

I sina analyser av omfattningen, exaktheten och innehållet i lagstiftning om rätten att få och lämna ut uppgifter trots sekretess har utskottet lagt vikt vid att de uppgifter som lämnas ut är av känslig art (se till exempel GrUU 38/2016 rd, s. 3). Grundlagsutskottet har lyft fram riskerna med behandlingen av känsliga uppgifter. Utskottet anser att omfattande databaser med känsliga uppgifter medför allvarliga risker för informationssäkerheten och missbruk av uppgifter. Riskerna kan i sista hand utgöra ett hot mot personers identitet (GrUU 13/2016 rd, GrUU 14/2009 rd, s. 3/I). 

Dessutom bör i enlighet med skäl 51 i dataskyddsförordningen de särskilda personuppgifter som avses i artikel 9 och som till sin natur är särskilt känsliga med hänsyn till de grundläggande fri- och rättigheterna åtnjuta särskilt skydd, eftersom behandling av sådana uppgifter kan innebära betydande risker för de grundläggande fri- och rättigheterna. Utskottet har av denna orsak särskilt påpekat att det bör finnas exakta och noga avgränsade bestämmelser om att det är tillåtet att behandla känsliga uppgifter bara om det är absolut nödvändigt (se t.ex. GrUU 3/2017 rd). (GrUU 15/2018 rd, s. 37) 

Den föreslagna ändringen av 12 kap. 6 § 1 mom. i lagen om offentlig arbetskrafts- och företagsservice innebär att en ny rätt att få uppgifter fogas till lagen. Ändringen föreslås vara i kraft till utgången av 2024 och motsvarar 115 § i lagen om ordnande av arbetskraftsservice, som träder i kraft den 1 januari 2025 och är i kraft tillsvidare. Lagen om ordnande av arbetskraftsservice har stiftats med grundlagsutskottets medverkan (RP 207/2022 rd och GrUU 90/2022 rd). Den föreslagna ändringen anses till denna del vara förenlig med skyddet för privatlivet som tryggas i grundlagen. 

Genom de föreslagna ändringarna i 13 kap. 2 § 1 mom. 8 punkten i lagen om offentlig arbetskrafts- och företagsservice och i 114 § 1 mom. 9 punkten i lagen om ordnande av arbetskraftsservice samt i 14 a § i lagen om ett kommunförsök som gäller främjande av sysselsättningen preciseras den gällande lagstiftningen. Alla ovannämnda bestämmelser har tillkommit med grundlagsutskottets medverkan (RP 225/2021 rd, GrUU 14/2022 rd; RP 207/2022 rd, GrUU 90/2022 rd; RP 87/2020 rd och RP 114/2020 rd, GrUU 25/2020 rd). Eftersom det endast är fråga om preciseringar anses också dessa ändringar vara förenliga med skyddet för privatlivet som tryggas i grundlagen. 

På de grunder som anges ovan kan lagförslagen behandlas i vanlig lagstiftningsordning.