1.1  Bakgrund

Europeiska kommissionen har den 24 juli 2020 utfärdat ett så kallat återhämtningspaket för Europeiska unionens kapitalmarknader (Capital Markets Recovery Package, CMRP) för att främja återhämtningen efter covid-19-pandemin. Syftet med paketet är att hjälpa Europeiska unionens kapitalmarknader och företag att återhämta sig från negativa konsekvenser av krisen. För att genomföra målen har fyra ändringsakter utfärdats: 

1. Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2021/338 om ändring av direktiv 2014/65/EU vad gäller informationskrav, produktstyrning och positionslimiter och direktiven 2013/36/EU och (EU) 2019/878 vad gäller deras tillämpning på värdepappersföretag, för att stödja återhämtningen efter covid-19-krisen, nedan direktivet om ändring av direktivet om marknader för finansiella instrument eller ändringsdirektivet, 

2. Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/557 om ändring av förordning (EU) 2017/2402 om ett allmänt ramverk för värdepapperisering och om inrättande av ett särskilt ramverk för enkel, transparent och standardiserad värdepapperisering för att stödja återhämtningen efter covid-19-krisen, nedan förordningen om ändring av värdepapperiseringsförordningen,  

3. Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/558 om ändring av förordning (EU) nr 575/2013 vad gäller anpassningar av ramverket för värdepapperisering för att stödja den ekonomiska återhämtningen med anledning av covid-19-krisen, nedan förordningen om ändring av kapitalkravsförordningen, och 

4. Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/337 om ändring av förordning (EU) 2017/1129 vad gäller EU-återhämtningsprospektet och riktade justeringar för finansiella mellanhänder och direktiv 2004/109/EG avseende användningen av ett enhetligt elektroniskt rapporteringsformat för årliga redovisningar för att stödja återhämtningen efter covid-19-krisen, nedan förordningen om ändring av prospektförordningen. 

Syftet med propositionen är att genomföra de ovan nämnda ändringsakterna nationellt och de nationella ändringar i lagstiftningen som de kräver.  

Genom förslaget fogas till värdepappersmarknadslagen (746/2012) en skyldighet för emittenter att offentliggöra revisorns utlåtande om bokslut som upprättats enligt kommissionens tekniska tillsynsstandarder. Syftet med tillägget är att klarlägga och förenhetliga praxis om offentliggörande av revisorns utlåtanden om så kallad elektronisk rapportering om bokslut (European Single Electronic Format, ESEF) som krävs i insynsdirektivet (2004/109/EG).  

Europeiska kommissionen lämnade den 8 mars 2018 ett förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om europeiska leverantörer av gräsrotsfinansieringstjänster för företag (COM/2018/0113 final – 2018/048 (COD). Utgående från det antog Europaparlamentet och rådet förordning (EU) 2020/1503 om europeiska leverantörer av gräsrotsfinansieringstjänster för företag och om ändring av förordning (EU) 2017/1129 och direktiv (EU) 2019/1937, EU:s förordning om gräsrotsfinansiering, samt direktiv (EU) 2020/1504 om ändring av direktiv 2014/65/EU om marknader för finansiella instrument, nedan direktivet som anknyter till EU:s förordning om gräsrotsfinansiering. Syftet med förordningen är att fastställa den nationella behöriga myndighet som EU:s förordning om gräsrotsfinansiering förutsätter och genomföra EU:s direktiv om EU:s förordning om gräsrotsfinansiering för att klargöra förhållandet mellan EU:s förordning om gräsrotsfinansiering och lagen om investeringstjänster. 

Vid sidan av återhämtningspaketet har kommissionen också utfärdat Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/168 om ändring av förordning (EU) 2016/1011 vad gäller undantag för vissa referensvärden för avistaväxelkurser för tredjelandsvalutor och fastställande av ersättningar för vissa referensvärden som ska upphöra och om ändring av förordning (EU) nr 648/2012, det vill säga förordningen om ändring av referensvärdesförordningen. Bakgrunden till ändringsakten var Förenade kungarikets utträde ur Europeiska unionen. Den ändringsakten är inte en del av Europeiska unionens lagstiftning som helhet och kräver inte ändringar i nationell lag. 

1.2  Beredning

2.1  Målsättningar

De preciseringar som genomförs i EU-lagstiftningen genom ändringsakterna är en del av Europeiska unionens lagstiftningspaket för att mildra negativa konsekvenser av covid-19-pandemin på Europeiska unionens kapitalmarknader. Kommissionen har i samband med utfärdandet av lagstiftningspaketet konstaterat att de ekonomiska förhållanden som covid-19-pandemin och begränsningsåtgärderna i samband med den fört med sig kan anses vara exceptionella. Kommissionen konstaterade att när covid-19-pandemin och den ekonomiska recessionen räcker länge kommer företagen att i betydande utsträckning behöva finansiering också för kapitalinvesteringar. Genom de förslag som ges i Europeiska unionens återhämtningspaket för kapitalmarknaderna strävar man efter att hjälpa företag i Europeiska unionen att få särskilt marknadsbaserad finansiering för kapitalinvesteringar lättare och på ett fördelaktigare sätt så att de kan återhämta sig från recessionens konsekvenser.  

Målet med direktivet om ändring av direktivet om marknader för finansiella instrument är bland annat att underlätta investeringar som ska göras i realekonomin och göra det möjligt för företag att snabbt stärka uppbyggnaden av kapitalstrukturen för återhämtning efter covid-19-pandemin. Ändringsdirektivet innehåller inte nationellt handlingsutrymme. 

Målet med förordningarna om ändring av värdepapperiseringsförordningen och kapitalkravsförordningen är att skapa ett särskilt ramverk för enkel, transparent och standardiserad värdepapperisering för syntetisk värdepapperisering i balansräkningen, nedan ETS-värdepapperisering i balansräkningen. Dessutom är målet med förordningen om ändring av värdepapperiseringsförordningen att underlätta värdepapperisering av nödlidande exponeringar bland annat genom att foga till en definition av värdepapperisering av nödlidande exponeringar och ändra kraven på bibehållande av risk. Förordningen om ändring av värdepapperiseringsförordningen innehåller inte nationellt handlingsutrymme utom i fråga om utnämning av behörig myndighet. Förordningen om ändring av kapitalkravsförordningen är rätt som ska tillämpas direkt och innehåller integet nationellt handlingsutrymme. 

Målet med reformerna som gäller förordningen om ändring av prospektförordningen är bland annat att minska på kostnader och administrativa bördor när redan företag som är föremål för offentlig handel strävar efter att emittera värdepapper för kapitalinvestering genom att använda ett så kallat återhämtningsprospekt. Ändringsförslagen som gäller prospektförordningen är huvudsakligen temporära. De är rätt som ska tillämpas direkt i medlemsstaterna och kräver inte några ändringar i Finlands lagstiftning. Förordningen om ändring av prospektförordningen innehåller integet nationellt handlingsutrymme. 

Målet med den ändring av värdepappersmarknadslagen som föreslås är att klargöra och förenhetliga praxis som gäller offentliggörande av revisorns utlåtande i fråga om elektronisk rapportering om bokslut. Det nya kravet på offentliggörande som gäller alla emittenter ökar transparensen på marknaden och möjligheten att jämföra information. Den föreslagna ändringen är nationell. 

2.2  Direktivet om ändring av direktivet om marknader för finansiella instrument

Artikel 2 i ändringsdirektivet möjliggör utnyttjande av undantag för sidoverksamhet i fråga om råvaruderivat, utsläppsrätter och derivat av dessa för dem som tillhandahåller investeringstjänster vid sidan av egen huvudsaklig affärsverksamhet. I artikel 2.1 j har några ändringar gjorts så att regleringen om undantag för sidoverksamhet förenklas. Kommissionen antar före den 31 juli 2021 i form av en delegerad förordning grunder för klargörande av när verksamhet på koncernnivå ska anses som sidoverksamhet till huvudsaklig affärsverksamhet.  

Genom ändringsdirektivet ändras också artikel 4 i andra direktivet om marknader för finansiella instrument genom att det i artikeln införs nya definitioner av byte av finansiella instrument, klausul som möjliggör förtida inlösen och jordbruksråvaruderivat och huvudsakligen kommersiell koncern. 

Avdelning II i andra direktivet om marknader för finansiella instrument innehåller bland annat villkor för utövande av verksamheten i värdepappersföretag. De ändringar som genom ändringsdirektivet riktas till värdepappersföretag genomförs huvudsakligen genom ändringar i regleringen i den avdelningen. Genom ändringsdirektivet fogades för det första en ny artikel 16a till direktivet som gäller undantag från nuvarande bestämmelser om produktstyrningskrav för värdepappersföretag. Gällande artikel 24.4 ska ändras för att möjliggöra lättnader som gäller kostnadsrapportering. Till samma artikel fogas också nya punkter 5a och 9a som gäller elektronisk rapportering och investeringsanalys avseende små och medelstora företag, nedan också SME-analys. Till artikel 25.2 i direktivet fogas ett nytt stycke som gäller lämplighetstest av investerare.  

Ett nytt stycke har lagts till artikel 27.3 i direktivet enligt vilket kommissionens delegerade förordning (EU) 2017/575 om komplettering av Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/65/EU om marknader för finansiella instrument avseende tekniska standarder för tillsyn när det gäller data som ska offentliggöras av handelsplatser om kvaliteten på utförandet av transaktioner, nedan RTS 27, stoppas för en tidsfrist på två år. Till artikel 27.6 fogas ett stycke enligt vilket en översyn av huruvida kraven i kommissionens delegerade förordning (EU) 2017/576 om komplettering av Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/65/EU avseende tekniska tillsynsstandarder när det gäller värdepappersföretags årliga offentliggörande av information om handelsplatser och utförandets kvalitet, nedan RTS 28, är adekvata inom ett år efter att rättsakten har trätt i kraft. Genom ändringsdirektivet införs också en ny artikel 29 a om lättnader som gäller professionella kunder och som värdepappersföretag kan utnyttja. På motsvarande sätt ändras i artikel 30.1 första stycket som gäller godtagbara parter så att rapporteringen till kunderna i fråga får utföras mer sällan.  

Ändringsdirektivet innehåller också ändrade bestämmelser om positionslimiter och råvaruderivat. Genom ändringsdirektivet ändrades för det första punkt 1 i artikel 57 och punkterna 3, 4, 6, 7 och 8 ersätts. Artikeln i fråga innehåller också flera behörigheter för Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten, nedan även kallad Esma, att utfärda tekniska tillsynsstandarder. De tekniska standarderna ska upprättas om utnyttjande av skyddande undantag, om kritiska och signifikanta råvaruderivat och om tillsynsåtgärder för skötsel av positioner. Artikel 58 i direktivet innehåller regler för positionsrapportering som ändras genom att ett stycke om underlättande av skyldigheten till rapportering om positioner läggs till punkt 1. På motsvarande sätt ersätts punkt 2 i artikeln så att skyldigheten att rapportera handel ändras.  

Ändringsdirektivet innehåller också en föreskrift om behöriga myndigheter. Bland annat ersattes artikel 73.2 med en ny bestämmelse om anmälan om positioner. Också punkterna 2—5 i artikel 89 ersattes med uppdaterade befogenheter om delegering. Genom ändringsdirektivet uppdateras artikel 90 som gäller översyn så att kommissionen redan den 31 december 2021 ska se över ändringen om undantaget för sidoverksamhet. 

De övriga bestämmelserna ingår i artikel 2—6 i ändringsdirektivet. Till exempel i artikel 2 föreskrivs det om ändring av kreditinstitutsdirektivet, nedan också CRD-direktivet Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/36/EU om behörighet att utöva verksamhet i kreditinstitut och om tillsyn av kreditinstitut, om ändring av direktiv 2002/87/EG och om upphävande av direktiven 2006/48/EG och 2006/49/EG. Direktivet tillgängligt på adressen: och i artikel 3 om ändring av kreditinstutsdirektivets ändringsdirektiv, nedan också CRD VI-direktivet Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/878 om ändring av direktiv 2013/36/EU vad gäller undantagna enheter, finansiella holdingföretag, blandade finansiella holdingföretag, ersättning, tillsynsåtgärder och tillsynsbefogenheter och kapitalbevarande åtgärder. Direktivet tillgängligt på adressen . Genom ändringen rättas ett fel som skett i samband med CRD-IV-direktivet som gäller gradering vid övergång till krav på egen kapitaltäckning som gäller värdepappersföretag. Artikel 4 i ändringsdirektivet innehåller bestämmelser om införlivande. Enligt artikeln ska medlemsstaterna publicera de lagar som iakttagandet av direktivet kräver senast den 28 november 2021. Artikel 5 i ändringsdirektivet är en egentlig artikel om översyn. Enligt den ska kommissionen senast den 31 juli 2021 se över de sakkomplex som noggrannare föreslås i artikeln. Artikel 6 i ändringsdirektivet innehåller en ikraftträdandebestämmelse enligt vilken direktivet träder i kraft dagen efter det att det har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning. 

2.3  Förordningen om ändring av värdepapperiseringsförordningen

Förordningen om ändring av värdepapperiseringsförordningen kompletterar definitionerna i artikel 2 i värdepapperiseringsförordningen i fråga om värdepapperisering av nödlidande exponeringar och för ETS-värdepapperisering i balansräkningen. Dessutom preciseras genom ändringsförordningen krav på specialföretag för värdepapperisering (artikel 4), noggrannhet som ska tillämpas på värdepapperisering av nödlidande exponeringar (artikel 5) och krav som gäller bibehållande av risk (artikel 6). 

Det nya avsnitt 2a som ska läggas till värdepapperiseringsförordningen innehåller krav för enkla, transparenta och standardiserade värdepapperiseringar i balansräkningen. Kraven motsvarar till stor del de traditionella ETS-kriterierna för värdepapperisering. De ETS-kriterier som ska tillämpas för att särdragen för värdepapperisering i balansräkningen ska beaktas har emellertid anpassats bland annat för att beakta motpartsrisk med tanke både på orginatorn och investeraren.  

Förordningen om ändring av värdepapperiseringsförordningen innehåller också nya bestämmelser om behöriga myndigheter, och den kräver att medlemsstaterna ska underrätta kommissionen och Esma om vilka behöriga myndigheter som utsetts senast sex månader efter det att ändringsförordningen trätt i kraft (artikel 29.5). 

Den nya artikel 43a i värdepapperiseringsförordningen innehåller övergångsbestämmelser för värdepapperiseringar i balansräkningen som uppfyller ETS-kriterierna och som skapats innan förordningen om ändring av värdepapperiseringsförordningen trädde i kraft. Dessutom innehåller den nya artikel 45a ett uppdrag för Europeiska bankmyndigheten att utveckla ett ramverk för hållbar värdepapperisering. 

Enligt artikel 2 i förordningen om ändring av värdepapperiseringsförordningen träder förordningen i kraft den tredje dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning. 

2.4  Förordning om ändring av kapitalkravsförordningen

Kapitalkravsförordningen utfärdades den 26 juni 2013 och är rätt som ska tillämpas direkt. Kapitalkravsförordningen innehåller bestämmelser om uträkning av krav på eget kapital och minimisolvenskrav, bruttosoliditetskrav och stora kundrisker. 

Genom förordningen om ändring av kapitalkravsförordningen läggs bestämmer som ska tillämpas på syntetisk överskottsmarginal till kapitalkravsförordningen (artikel 248). Dessutom lättas tillsynsbehandlingen av traditionell värdepapperisering av nödlidande exponeringar till vissa delar (artikel 269a).  

Genom förordningen om ändring av kapitalkravsförordningen lättas kriterierna för enkel, transparent och standardiserad värdepapperisering i balansräkningen som fastställs i värdepapperiseringsförordningen och kraven i artikel 243.2 i kapitalkravsförordningen på uppfyllande av tillsynsbehandling av värdepapperisering i balansräkningen för kreditinstitut som är originatorer genom att utvidga den särskilda tillsynsbehandlingen av traditonell ETS-värdepapperisering också till andra trancher av ETS-värdepapperiseringar i balansräkningen (artikel 270). 

2.5  Förordningen om ändring av prospektförordningen

De nya punkterna 4 och 5 i artikel 1 i prospektförordningen innehåller en temporär förhöjning av tröskelvärdet för kreditinstituts skyldighet att utarbeta prospekt för icke-aktierelaterade värdepapper som ett kreditinstitut fortlöpande eller vid upprepade tillfällen emitterar till 150 000 000 euro per kreditinstitut.  

De bestämmelser som gäller det egentliga återhämtningsprospektet börjar med artikel 6 i prospektförordningen som gäller kravet att ett prospekt ska innehålla nödvändig information. Artikel 7 gäller en sammanfattning i återhämtningsprospektet. En ny artikel 14a som tagits in i prospektförordningen genom förordningen om ändring möjliggör användningen av själva återhämtningsprospektet. Återhämtningsprospektets maximala längd begränsas till högst 30 sidor enligt artikel 14a 4. Det noggrannare innehållet i återhämtningsprospektet definieras i en ny bilaga Va som lagts till prospektförordningen genom förordningen om ändring. Bestämmelsen om återhämtningsprospektet är en temporär undantagsbestämmelse som är i kraft från och med den 18 mars 2021 till och med den 31 december 2022. 

Enligt en ny punkt 6a i artikel 20 i förordningen om ändring av prospektförordningen är justeringstiden för ett återhämtningsprospekt fem arbetsdagar. En ny punkt 5a i artikel 21 i prospektförordningen gäller kategorisering av återhämtningsprospekt. Artikel 23 i prospektförordningen gäller rätten till återkallande och tillägg till prospekt.  

Ny analys av förordningen om ändring av prospektförordningen behandlas i artikel 48. 

3.1  Lagen om investeringstjänster

3.2  Lagen om handel med finansiella instrument

3.3  Lagen om Finansinspektionen

I värdepapperiseringsförordningen fastställs de allmänna bestämmelserna för värdepapperisering och särskilda kriterier för enkel, transparent och standardiserad värdepapperisering. Värdepapperiseringsförordningen tillämpas på institutionella investerare, originatorer av värdepapperisering, organisatörer, ursprungliga kreditgivare och specialföretag som grundats för värdepapperisering. Finansinspektionen är enligt 50 r § i lagen om Finansinspektionen (878/2008) den behöriga myndighet i Finland som avses i värdepapperiseringsförordningen. Lagen innehåller också bestämmelser om påföljder som gäller värdepapperisering. 

3.4  Värdepappersmarknadslag

3.5  Bestämmelser i direktivet och förordningarna som inte kräver nationellt genomförande

4.1  De viktigaste förslagen

4.2  De huvudsakliga konsekvenserna

5.1  Ändringsdirektivet

Det finns inget uttryckligt nationellt handlingsutrymme i samband med ändringsdirektivet, för det innehåller inte några egentliga optioner för medlemsstaterna.  

5.2  Förordningarna om ändring av värdepapperiseringsförordningen, kapitalkravsförordningen och prospektförordningen

Ändringsförordningarna till värdepapperiseringsförordningen, kapitalkravsförordningen och prospektförordningen är rätt som ska tillämpas direkt, och nationellt handlingsutrymme ingår inte i dem.  

5.3  Ändring av värdepappersmarknadslagen

Det föreslås att ett förtydligande i fråga om offentliggörandet av revisorsutlåtanden som gäller emittenters ESEF-bokslut genomförs genom en ändring av värdepappersmarknadslagen. Det är fråga om en ändring på lagnivå som förpliktar finländska emittenter att iaktta skyldigheterna om offentliggörande med hot om påföljdsavgift enligt 15 kap. 2 § 2 mom. i värdepappersmarknadslagen. Att föreskriva om informationsskyldigheten på lagnivå ökar å ena sidan transparensen på marknaden och möjliggör å andra sidan effektiva medel för den behöriga myndigheten att övervaka enhetligheten i offentliggörandet och påföra påföljder för försummelser eller överträdelser. 

I stället för lagändring skulle ett förenhetligande av reglerna för offentliggörande av revisorsutlåtanden som gäller ESEF-bokslut också kunna genomföras genom enklare åtgärder. Emittenterna skulle kunna styras till enhetlig praxis till exempel genom anvisning eller rekommendation av Finansinspektionen, genom regler på börsen eller genom självreglering som genomförs av Värdepappersmarknadsföreningen. Regler, anvisningar eller rekommendationer av Finansinspektionen, börsen eller Värdepappersmarknadsföreningen binder dock inte emittenterna på lagnivå. Då kommer man i verkligheten inte nödvändigtvis ifrån olika praxis i fråga om offentliggörandet. Ett problem med lättare reglering kan också anses vara det, att det inte ligger i linje med påföljdssystemet i värdepappersmarknadslagen där påföljdsavgift enligt 40 § 1 mom. i lagen om Finansinspektionen kan påföras för försummelser eller förseelser som gäller offentliggörande av information.  

Om inget slag av lagändring görs i värdepappersmarknadslagen leder det sannolikt till att oenhetlig praxis i fråga om offentliggörande fortsätter också när det så kallade ESEF-uppskovet upphör vid utgången av 2021. 

6.1  Allmän

Finansministeriets finansmarknadsavdelning begärde den 30 mars 2021 mer noggrant specificerade mottagare om utlåtande om propositionen. Utkastet till proposition publicerades samma dag på finansministeriet webbplats (Projekt och lagberedning Utkastet till proposition finns tillgängligt på adressen: ). Remisstiden upphörde den 9 maj 2021, och 10 aktörer besvarade begäran om utlåtande före det.  

Av de som besvarade begäran om utlåtande meddelade social- och hälsovårdsministeriet och Finlands Bank att de inte har något att yttra i ärendet. De andra remissinstanserna var Finlands näringsliv rf (EK), Finanssiala ry (FA), Finansinspektionen (FI), Keskuskauppakamari (K3), Justitieministeriet (JM), Börsstiftelsen i Finland sr (Börsstiftelsen), Finlands Fackförbunds Centralorganisation FFC rf (FFC) och Företagarna i Finland Rf (FF). 

De detaljerade utlåtandena från dem som svarat på begäran om utlåtande finns till påseende på finansministeriets webbplats (Projekt och lagberedning) Utlåtandena tillgängliga på adressen: .  

Remissinstanserna förhöll sig huvudsakligen positivt till målen i propositionen. Största delen av remissinstanserna, bland annat K3 och EK ansåg att de ändringar som föreslås i propositionen ska understödjas. EK anser att propositionens konsekvensbedömningar går i rätt riktning. FF och Börsstiftelsen förhöll sig positivt till de lagändringar som föreslås och till det syfte som finns i bakgrunden till ändringen av EU-lagstiftningen: att underlätta kapitalmarknadens och företagens återhämtning från pandemin. FFC stöder målen i propositionen. 

FF konstaterar att regleringen med tanke på finansmarknadens verksamhet ska vara proportionerlig och att det finns skäl för att förhålla sig kritiskt till onödiga skyldigheter. För att främja marknaden är det förnuftigt att sänka kreditinstitutens administrativa kostnader samt att underlätta värdepapperisering och finansiering för små och medelstora företag. FFC understöder en ändring av lagstiftningen om finansmarknaden i den nuvarande konjunkturen, för genom lösningen strävar man efter att underlätta företagens tillgång till finansiering i form av eget kapital på ett fördelaktigare sätt.  

Närmare uppgifter om remissförfarandet som gäller nationella genomförandeåtgärder i fråga om EU:s förordning om gräsrotsfinansiering har publicerats på finansministeriets webbplats (Projekt och lagberedning) Utlåtandena tillgängliga på adressen: . Det kom inga kommentarer om frågan om fastställandet av nationell behörig myndighet eller om utkastet som gäller ändringen av andra direktivet om marknader för finansiella instrument under remissbehandlingen. 

6.2  Lag om ändring av lagen om investeringstjänster

FA konstaterar att genom artikel 29a i ändringsdirektivet avlägsnas flera krav på information och rapportering till professionella kunder om de inte särskilt uttryckligen ber att få rapporter. Sådana är bland annat de skyldigheter som räknas upp i artikel 25.6 som ändras genom ändringsdirektivet. Skyldigheterna är reglering på första nivån (reglering på lagnivå) som dessutom är preciserad genom reglering på andra nivån (reglering på lägre nivå än lag). Om regleringen på andra nivån skulle förbli i kraft strider ändringarna på första nivån och bestämmelser på andra nivån mot varandra, vilket ger upphov till ovisshet och problem vid tillämpning av regleringen. FA föreslår att det klart ska konstateras i regeringens proposition att motsvarande skyldigheter på andra nivån avlägsnas till den del regeringen på första nivån ändras. De föreslagna ändringarna har beaktats genom precisering av propositionens allmänna motivering.  

FA föreslår dessutom att man tydligare på ett enda ställe i förslaget konsekvent beskriver de lättnader som införs för olika kundgrupper. I motiveringarna till regeringens proposition har skyldigheter som gäller både professionella kunder och godtagbara motparter och de ändringar som gäller dem behandlats om varandra. De föreslagna ändringarna har beaktats genom att preciseringar i den allmänna motiveringen har gjorts enligt förslaget i yttrandet. 

FA påpekar också att det på sidorna 15—16 i regeringens utkast till proposition nämns kostnader och bikostnader avseende rapporter för professionella kunder på grund av lättnaderna. I motiveringarna nämns endast en ex-post-rapport som sänds årligen i efterskott (artikel 25.6). FA anser att lättnader utlovas innan så kallade ex-ante-rapporter som ska lämnas före ett uppdrag utförs (artikel 24.4c) De föreslagna ändringarna har beaktats enligt förslaget i yttrandet. 

FA föreslår också precisering i fråga om byte av produkt som följd av en analys som gäller nytta och olägenheter för professionella kunder som behandlas i två stycken efter varandra i motiveringen. Enligt FA:s uppfattning gäller de samma sak, och styckena överlappar därför varandra. Dessutom begär FA att motiveringarna görs tydligare och att det granskas om man i detta sammanhang också bör hänvisa till artikel 29a.2 i ändringsdirektivet där det föreskrivs om den egentliga lättnaden. De föreslagna ändringarna har beaktats delvis. 

FI konstaterar att det i 10 kap. 12 a § i lagen troligen hänvisas till fel moment. Dessutom anser FI att man i det nya 9 mom. i 10 kap. 6 § logiskt sett hellre bör använda ett språk i enlighet med ändringsdirektivet. I 1 kap. 24 § bör man också använda en konsekventare term när man hänvisar till godtagbara motparter. De föreslagna ändringarna har beaktats enligt förslaget i yttrandet. 

6.3  Lag om ändring av lagen om handel med finansiella instrument

FA önskar att upphävningen av 7 kap. 5 § som föreslås i förslaget genomförs nationellt med snabbare tidtabell än förslaget i övrigt. Esma, som är den europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten, har under remissbehandlingen gett sin tolkning av avskaffandet av rapporteringsskyldigheten. Dessutom har Esma gett nationella övervakare anvisningar för tillsynen av rapporteringen. Utarbetandet av rapporter medför betydande kostnader för de aktörer som skyldigheten gäller. Dessutom är det mycket sällan någon nytta med rapporterna. Trots att övervakaren i praktiken inte övervakar producerandet av rapporter skulle det med tanke på aktörernas rättsskydd dock vara klarare att skyldigheten att utarbeta rapporter slopas så snart som möjligt. Utifrån en helhetsbedömning som gjorts i ärendet föreslås inte att tidtabell för lagstiftningen försnabbas. Närmare motiveringar till den valda lösningen framförs i kap. 5 Övriga alternativ för genomförandet.  

FI föreslår en precisering i definitionen av värdepapperiserade derivat i förslaget. Definitionen bör hänvisa till värdepapper som avses i 1 kap. 2 § i värdepappersmarknadslagen som har koppling till någon tillgång eller till ett finansiellt instruments underliggande tillgångar som avses i 1 kap. 14 § 1 mom. 9 punkten i lagen om investeringstjänster. Därmed möjliggörs det att en vidare definition av värdepapperiserade derivat än i ändringsdirektivet inte hamnar i den nationella lagstiftningen. De föreslagna ändringarna har beaktats delvis. 

Dessutom anmärker FI att den ordalydelse som föreslås i 10 kap. 3 § 1 mom. i lagen bör ändras så att den inte ger en vilseledande bild av den behöriga myndigheten för en handelsplats. I motiveringarna är det dessutom bra att föra fram att det i Finland inte numera finns handelsplatser där föremålet för handel är råvaruderivat som omfattas av regleringen av positionslimiter. De föreslagna ändringarna har beaktats enligt förslaget i yttrandet. 

6.4  Lag om ändring av lagen om Finansinspektionen

FI anmärker att enligt propositionen ska Finansinspektionen fungera som behörig myndighet vid enkel, transparent och standardiserad värdepapperisering i balansräkningen. För värdepapperiseringens del föreskrivs det om behörig myndighet i 50 r § i lagen, som dock inte ändras enligt förslaget. I stället har det föreslagits ändringar i 37 e och 40 §. Utifrån yttrandet har ärendet klarlagts i kap. 1 Bakgrund och beredning samt i kap. 4 Förslagen och deras konsekvenser med beaktande av FI:s kommentarer.  

JM betonade betydelsen av att frågorna om de behörigheter som ska ges myndigheter ska vara precisa och skarpt avgränsade. Medan utkastet till proposition var på remissbehandling hade alla ändringar som gäller värdepapperisering inte ännu publicerats i den officiella tidningen på grund av icke avslutade förhandlingar i Europeiska unionen. Till dessa delar ansåg JM de föreslagna ändringarna inexakta. När remissbehandlingen av propositionen inleddes den 30 mars 2021 hade förhandlingarna om bestämmelserna om värdepapperisering fortfarande inte avslutats, men de kommande bestämmelsernas konsekvenser för den nationella lagstiftningen kunde bedömas bli begränsad till några bestämmelser i lagen om Finansinspektionen. Eftersom det skulle ha varit opraktiskt ur remissprocessens synvinkel, och i onödan försvårat uppfattningen av helheten, att sända enskilda nationella paragrafändringar som hör till återhämtningspaketet för Europeiska unionens kapitalmarknad för remissbehandling separat, har paragraferna tagits med som en del av det förslag som sändes för remissbehandling trots att de var halvfärdiga. Förhandlingarna om bestämmelserna i Europeiska unionen slutfördes i början av 2021, och de bestämmelser som gäller dem publicerades i officiella tidningen den 6 april 2021. Förslagen till lag om Finansinspektionen krävde inga nya preciseringar till denna del.  

6.5  Andra iakttagelser

JM föreslår preciseringar i fråga om förslaget och reglering på lägre nivå. Det är oklart vilka ändringar det är meningen att genomföra genom reglering på lägre nivå och vilken föreskrift på lägre nivå än lag det är fråga om. Också befogenheter som gäller delegering av lagstiftning bör bedömas. Enligt yttrandet har reglering på lägre nivå som beskrivs i förslaget preciserats i 11 kap. Förhållande till grundlagen samt lagstiftningsordning. 

Det fanns inte behov av att göra ändringar med anledning av K3:s, FFC:s och Börsstiftelsens yttranden. 

7.1  Lagen om investeringstjänster

1 kap Allmänna bestämmelser 

2 §. Undantag från tillämpningsområdet. Enligt förslaget ska 1 mom. 4 punkten underpunkterna a och c ändras till att motsvara artikel 2.1 j som ändrats genom ändringsdirektivet. I och med ändringen preciseras underpunkt a med en ny hänvisning till bilaga I i kreditinstitutsdirektivet. Hänvisningen är till innehållets betydelse närmast teknisk i relation till den gamla formuleringen. Underpunkt c ändras så att verksamhetsutövaren på begäran rapporterar till Finansinspektionen om den grund på vilken verksamheten kan betraktas som sidoverksamhet, vilket är en ändring jämfört med den tidigare obligatoriska årliga rapporteringen.  

Det föreslås dessutom att en ny 6 punkt fogas till 1 mom. Enligt den tillämpas lagen inte på leverantörer som avses i artikel 2.1 e i EU:s förordning om gräsrotsfinansiering. Förslaget grundar sig på Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2020/1504. I artikel 1 i förordningen läggs ett led p till artikel 2.1 i andra direktivet om marknader för finansiella instrument. I paragrafens 1 mom. 5 punkt görs också en teknisk ändring som gäller skiljetecken. 

26 §. Övriga definitioner. Som 18 punkt föreslås en ny definition av klausul som möjliggör förtida återbetalning. Ändringarna grundar sig på artikel 4.1 44a. Samtidigt görs en teknisk ändring som gäller ett skiljetecken i 17 punkten.  

7 kap. Organisering av värdepappersföretags verksamhet 

7 §. Skyldigheter för utvecklare och distributörer av finansiella instrument. Det föreslås att ett nytt 7 mom. fogas till paragrafen. Enligt momentet ska de skyldigheter för utvecklare och distributörer som nämns i 1—3 och 6 mom. inte tillämpas på värdepappersföretag vars investeringstjänst gäller sådana obligationer i vilka en sådan klausul som anses i nya 18 punkten i 1 kap. 26 § ingår som enda deriva. Kraven ska inte heller tillämpas på värdepappersföretag som tillhandahåller eller marknadsför finansiella instrument enbart till godtagbara motparter som avses i 10 kap. 13 §. Tillägget grundar sig på en ny artikel 16a som införts genom ändringsdirektivet.  

10 kap. Förfaranden i kundförhållanden 

4 §. Bedömning av lämplighet och ändamålsenlighet. Det föreslås att ett nytt 2 mom. som grundar sig på ett nytt tredje stycke som lagts till artikel 25.2 genomändringsdirektivet fogas till paragrafen. Det nya momentet gäller så kallade switching-situationer där ett finansiellt instrument i enlighet med kundens investeringsstrategi byts ut. Enligt momentet ska ett värdepappersföretag som tillhandahåller sådan investeringsråd-givning eller portföljförvaltning som omfattar försäljning av ett finansiellt instrument och köp av ett annat, eller utövning av sådan rättighet genom vilken ett befintligt finansiellt instrument ändras, skaffa tillräcklig information om kundens investering och analysera kostnaderna och nyttan av att byta finansiellt instrument. Ett värdepappersföretag som tillhandahåller investeringsrådgivning ska upplysa kunden om huruvida nyttan med att byta finansiellt instrument är större än de kostnader som hänför sig till bytet.  

Som följd av det nya momentet blir 3 och 4 mom. nya 4 och 5 mom. Tekniska preciseringar som gäller den ändrade numreringen görs i paragraftexten.  

Ändringen har också samband med nya 12 a § som föreslås i 10 kap. i lagen om investeringstjänster. Enligt den paragrafen ska kraven i denna paragraf inte gälla transaktioner som hänför sig till professionella kunder.  

5 §. Värdepappersföretags informationsskyldighet. Paragrafen föreslås få nya 2 och 3 mom., som gäller värdepappersföretags skyldighet att informera kunden om uppgifter som gäller kostnader och debiteringar (kostnadsrapportering) när uppdraget har genomförts med hjälp av en teknik för distanskommunikation. Bestämmelsen påminner till sin formulering om den skyldighet i 10 kap. 7 § som gäller lämplighetsförklaring.  

Om enligt det nya 2 mom. avtalet att köpa eller sälja ett finansiellt instrument ingås med hjälp av en teknik för distanskommunikation som hindrar att uppgifter om kostnader och avgifter tillhandahålls i förväg, får värdepappersföretaget lämna uppgifterna antingen i elektronisk form, eller på begäran av en icke-professionell kund på papper, om kunden har gett sitt samtycke till att erhålla uppgifterna utan ogrundat dröjsmål efter det att ett avtal har ingåtts (1 punkten). Dessutom krävs det att värdepappersföretaget har erbjudit kunden möjligheten att senarelägga utförandet av ordern tills kunden har fått uppgifterna (2 punkten).  

Enligt det nya 3 momentet ska värdepappersföretaget dessutom ge kunden möjlighet att få uppgifter om kostnader och avgifter per telefon innan ordern utförs. Ändringarna grundar sig på de nya tredje och fjärde stycken som genom ändringsdirektivet lagts till artikel 24.4. 

Utöver denna bestämmelse tillämpas vad som föreskrivs i 6 a kap. i konsumentskyddslagen om distansförsäljning av finansiella tjänster och finansiella instrument.  

5 b §. Hur informationen ska översändas till kunden. Det föreslås att en ny 5 b § som motsvarar nya artikel 24.5a i ändringsdirektivet fogas till 10 kap. i lagen om investeringstjänster. Som följd av ändringen översänds all information till kunden i fortsättningen i elektronisk form. Med elektronisk form avses enligt ett nytt led 62a som genom ändringsdirektivet införts i artikel 4.1 annat varaktigt medium än papper. Det finns inte i sig någon avsikt att genom paragrafen ändra värdepappersföretagens skyldighet att producera rapportering på ett varaktigt medium, men i och med ändringen utförs rapporteringen på ett varaktigt medium självfallet inte längre huvudsakligen i pappersform. 

Enligt 1 mom. ska värdepappersföretag a priori översända all den information som kunden ska få enligt lagen om investeringstjänster i elektronisk form. I praktiken erbjuder bestämmelsen en lättnad för värdepappersföretag, för de behöver inte längre rapportera till kunderna på papper. I och med ändringen kan ett värdepappersföretag utan särskild anmälan till kunden övergå till att rapportera i elektronisk form. Framför allt möjliggör ändringen för kunden rätten att ta emot rapportering i elektronisk form utan den belastning som rapportering på papper medför. Som följd av detta har kunden inte längre någon rätt som grundar sig på lagen att kräva rapportering på papper av ett värdepappersföretag. Bestämmelsen gäller alla slag av kundgrupper.  

Paragrafens 2 mom. utgör dock ettundantag från huvudregeln i 1 mom. Enligt momentet ska värdepappersföretag för det första alltid meddela icke-professionella kunder att information kan översändas i elektronisk form eller på papper. I praktiken kan ett värdepappersföretag till exempel efter att den föreslagna lagen har trätt i kraft meddela kommande nya icke-professionella kunder om möjligheten att få rapportering på papper i samband med att ett avtal om investeringstjänst ingås. Ett värdepappersföretag ska alltid på begäran av en icke-professionell kund lämna uppgifter avgiftsfritt på papper. I praktiken innebär bestämmelsen att icke-professionella kunder i avvikelse från 1 mom. fortfarande har laggrundad rätt att kräva rapporteringen på papper.  

Till paragrafen hör också en övergångsbestämmelse där det mer ingående behandlas hur värdepappersföretag ska meddela sina nuvarande icke-professionella kunder som får rapporter på papper om övergång till elektronisk rapportering.  

6 §. Incitament. Nya 9 och 10 mom. ska enligt förslaget fogas till 10 kap. 6 § att motsvara nya punkt 9a i artikel 24 som införts genomändringsdirektivet. Tillägget gäller underlättande av en så kallad investeringsanalys som gäller små och medelstora företag.  

Enligt det nya 9 mom. anses ett värdepappersföretag som tillhandahåller kapitalförvaltning eller andra investeringstjänster eller sidotjänster och tar emot analyser utförda av en tredje part uppfylla kraven i 1 mom., om det uppfyller alla de tre krav som ställs upp i momentet. För det första ska värdepappersföretaget före tillhandahållandet av utförande- eller analystjänster har ingått ett avtal med tillhandahållaren av analyserna, i vilket det anges vilken del av de kombinerade avgifterna eller de gemensamma betalningarna för utförandetjänster och analys som kan hänföras till själva analysen (1 punkten). För det andra ska värdepappersföretaget informera kunden om de gemensamma betalningarna för utförandetjänster och analys som gjorts till tredjepartsleverantörer av analys (2 punkten). För det tredje ska analysen för vilka de kombinerade avgifterna eller den gemensamma betalningen görs gälla en emittent vars börsvärde inte översteg 1 miljard euro under de 36 månader som föregick tillhandahållandet av analysen, uttryckt i årens slutkurser eller som eget kapital för de räkenskapsår då de inte är eller var börsnoterade (3 punkten).  

I paragrafens nya 10 mom. fastställs närmare vad den analys som avses i 9 mom. är. Som analys räknas för det första analysmaterial eller en analystjänst som avser ett eller flera finansiella instrument eller andra tillgångar, eller emittenter eller potentiella emittenter av finansiella instrument, eller analysmaterial eller analystjänster med nära anknytning till en viss näringsgren eller marknad där resultatet bidrar till bedömningen av finansiella instrument, tillgångar eller emittenter inom näringsgrenen eller marknaden i fråga. Som analys räknas också sådant material eller sådana tjänster som uttryckligen eller implicit rekommenderar eller föreslår en investeringsstrategi och tillhandahåller en väl grundad bedömning av det aktuella eller framtida värdet eller priset på finansiella instrument eller tillgångar, eller på annat sätt innehåller analyser och nya resonemang och slutsatser på grundval av ny eller befintlig information som skulle kunna användas som underlag för en investeringsstrategi, som är relevanta och kan tillföra mervärde till värdepappersföretagets beslut på de kunders vägnar som betalar den investeringsanalysen. 

12 a §. Transaktioner med professionella kunder. Det föreslås att en ny 12 a § som grundar sig på den nya artikel 29a i ändringsdirektivet fogas till 10 kap. i lagen om investeringstjänster. Paragrafen ska gälla värdepappersföretags skyldigheter vid utförandet av transaktioner med professionella kunder. I och med paragrafen möjliggörs också vissa lättnader för värdepappersföretagen i fråga om kundförfaranden.  

Enligt 1 mom. får ett värdepappersföretag som tillhandahåller professionella kunder andra tjänster än investeringsrådgivning eller kapitalförvaltning utföra transaktioner med en professionell kund utan att behöva tillämpa de skyldigheter som avses i 10 kap. 5 § 1 mom. 3 punkten på transaktionen. Dessa skyldigheter omfattar uppgifter om kostnader och tillhörande avgifter. Uppgifterna ska innehålla uppgifter som gäller både investerings- och sidotjänster, också kostnader för rådgivning, kostnader för ett rekommenderat eller marknadsfört finansiellt instrument och hur kunden kan betala dem, samt också uppgifter om eventuella tredje parters kostnader. Värdepappersföretaget ska fortfarande ha kvar skyldigheten enligt 5 § 1 mom. 3 punkten när det tillhandahåller investeringsrådgivning och kapitalförvaltning för professionella kunder. 

När däremot ett värdepappersföretag tillhandahåller tjänster för professionella kunder får det enligt 2 mom. utföra transaktioner med en professionell kund utan att de skyldigheter som avses i 10 kap. 4 § 2 mom. eller i 7 § i lagen om investeringstjänster behöver tillämpas om inte den professionella kunden i elektronisk form eller på papper meddelar värdepappersföretaget att kunden vill utnyttja dessa rättigheter.  

Enligt 10 kap. 4 § 2 mom. i lagen om investeringstjänster ska ett värdepappersföretag, om det tillhandahåller andra investeringstjänster än investeringsrådgivning och portföljförvaltning (i lagen även kapitalförvaltning), innan tjänsterna tillhandahålls fråga kunden om dennes erfarenheter av och kunskaper om det finansiella instrumentet eller investeringstjänsten i fråga för att kunna bedöma om de planerade instrumenten eller tjänsterna är ändamålsenliga för kunden. Om en kombination av tjänster eller produkter planeras ska kombinationens ändamålsenlighet bedömas i dess helhet. Om värdepappersföretaget utifrån vad kunden uppgett anser att ett finansiellt instrument eller en tjänst inte är ändamålsenlig för kunden ska värdepappersföretaget varna kunden. Om kunden inte ger tillräckliga uppgifter eller vägrar lämna begärd information, ska värdepappersföretaget varna kunden för att det inte kan bedöma det finansiella instrumentets eller tjänstens ändamålsenlighet för kunden. Varningen kan ges i standardform. I lagen om investeringstjänster gäller 10 kap. 7 § rapportering till kunder.  

Enligt 3 mom. ska värdepappersföretaget föra bok över de meddelanden från kunder som avses i 2 mom.  

13 §. Transaktioner med godtagbara motparter. I 1 mom. föreslås ändringar som motsvarar de preciseringar som gjorts i artikel 30.1. Enligt ändringen behöver värdepappersföretag inte längre i fortsättningen iaktta 10 kap. 5 § 1—3 mom. eller 7 § 1 mom. när de handlar med godtagbara motparter. I lagen om investeringstjänster gäller 10 kap. 5 § 1—3 mom. bland annat uppgifter om kostnader och avgifter till investeraren och att kunden kan förstå riskerna. I lagen om investeringstjänster gäller 10 kap. 7 § 1 mom. regelbundna rapporter till investeraren om bland annat kostnader och arten av tjänsten. Med andra ord kan ett värdepappersföretag utföra transaktioner med godtagbara motparter utan att tillämpa 10 kap. 1—9 § i lagen om investeringstjänster. Trots det ska värdepappersföretaget i sina förbindelser med godtagbara motparter agera hederligt, rättvist och professionellt. Kommunikationen ska ske på ett sätt som är rättvisande, tydligt och inte vilseledande, med beaktande av karaktären hos den godtagbara motparten och dennes verksamhet.  

Ikraftträdande. Lagen föreslås träda i kraft samtidigt som de andra lagändringarna den 28 februari 2022. Det föreslås dock att 1 kap. 2 § 1 mom. 5 och 6 punkten ska träda i kraft så snart som möjligt. 

Övergångsbestämmelser. Till lagen ska fogas en övergångsbestämmelse med stöd av vilken ett värdepappersföretag som avses i nya 5 b § i 10 kap. är skyldigt att meddela sådana nuvarande icke-professionella kunder som får uppgifter i pappersform att man automatiskt övergår till att översända uppgifter i elektronisk form, om inte en nuvarande icke-professionell kund inom åtta veckor meddelar att kunden fortsättningsvis vill få uppgifterna på papper.  

Värdepappersföretaget ska sända meddelandet i fråga till de nuvarande icke-professionella kunderna minst åtta veckor innan den tidpunkt när uppgifter enligt avtal med kunden sänds följande gång, eller enligt bestämmelserna efter att denna lag träder i kraft. Syftet med övergångsbestämmelsen är att säkerställa att värdepappersföretaget lämnar icke-professionella kunder den tillräckliga tidsfrist att svara som krävs i tredje stycket i artikel 24.5a i ändringsdirektivet räknat från den tidpunkt då den nationella lagen träder i kraft. Den tidigaste tidpunkten när ett värdepappersföretag kan sända kunden meddelandet ska vara dagen efter att lagen har trätt i kraft. Om kunden inte kräver att uppgifterna lämnas i pappersform är den tidigaste tidpunkten när ett värdepappersföretag får övergå till att sända uppgifter elektroniskt därmed åtta veckor efter det att lagen har trätt i kraft. Värdepappersföretaget behöver inte meddela sådana nuvarande icke-professionella kunder som har tagit emot uppgifter i elektronisk form redan innan denna lag träder i kraft. 

Med nuvarande icke-professionella kunder avses kunder som har varit kunder hos värdepappersföretaget redan innan denna lag träder i kraft. 

7.2  Lagen om handel med finansiella instrument

1 kap. Tillämpningsområde och definitioner 

2 §. Definitioner. Det föreslås att fyra nya definitioner fogas till paragrafen om definitioner i lagen om handel med finansiella instrument. Som ny 35 punkti 1 mom. fogas en definition av jordbruksråvaruderivat enligt vilken det är fråga om derivatinstrument som avser de produkter som anges i artikel 1 och i bilaga I, del I—XX och XXIV/1 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) Nr 1308/2013 samt de produkter som anges i bilaga I till Europaparlamentets och rådets förordning (EU) Nr 1379/2013. I praktiken täcker de jordbruksderivat som avses i definitionen bland annat derivat som hänför sig till spannmål och fiskeriprodukter som ska användas som livsmedel. Bestämmelsen grundar sig på artikel 4.1 59 som ändrats genom ändringsdirektivet.  

Nya 36 punkten ska innehålla en ny definition som gäller kritiska eller signifikanta råvaruderivat. Med kritiska eller signifikanta råvaruderivat avses derivat i vilka summan av alla slutpositionsinnehavarares nettopositioner utgör storleken på deras öppna kontrakt och utgör minst 300 000 poster i genomsnitt under en period av ett år. Bestämmelsen grundar sig på artikel 57.1 som ändrats genom ändringsdirektivet. Myndigheten för värdepappersmarknadslagen utarbetar närmare tekniska föreskrifter enligt vilka definitionerna av kritiska eller signifikanta derivat får ett mer detaljerat innehåll. Den första versionen av standarderna lämnas till kommissionen före den 28 november 2021.  

Som ny 37 punkt fogas till momentet en definition av värdepapperiserade råvaruderivat som definieras som värdepapper som avses i 2 kap. 2 § i värdepappersmarknadslagen och som har koppling till råvaran eller den underliggande tillgången för ett finansiellt instrument som avses i 1 kap. 14 § 1 mom. 9 punkten i lagen om investeringstjänster. Bestämmelsen grundar sig på artikel 57.1 d i andra direktivet om marknader för finansiella instrument med vilken avses överlåtbara värdepapper som avses i artikel 4.1.44 c i samma direktiv som har koppling till råvaror eller underliggande tillgångar som avses i punkt 10 i avsnitt C i bilaga I.  

Dessutom ska tillmomentet fogas en ny 38 punkt om huvudsakligen kommersiella koncerner, vilka motsvarar de koncerner som avses i 1 kap. 2 § 1 mom. 4 punkten underpunkt a i lagen om investeringstjänster. I praktiken utövar en sådan koncern inte tillhandahållande av investeringstjänster eller bankverksamhet som avses i bilaga I i CRD-direktivet som sin huvudsakliga affärsverksamhet. Bestämmelsen grundar sig på artikel 4.1 65 som ändrats genom ändringsdirektivet.  

I 34 punkten i momentet görs en teknisk ändring som gäller ett skiljetecken. 

3 kap. Organisering av verksamheten på en reglerad marknad 

26 §. Kontroller av positionshantering inom råvaruderivat. I 1 mom. görs enligt förslaget en ändring för att paragrafens ordalydelse ska motsvara det tillägg som gjorts i artikel 57.8 b om råvaruderivat som baseras på samma underliggande råvara och har samma egenskaper på andra handelsplatser. Tillägget ska också innehålla ekonomiskt likvärdiga OTC-kontrakt.  

7 kap. Transparenskrav för handel med finansiella instrument 

5 §. Utförande av transaktioner på en handelsplats. Paragrafen ska upphävas med stöd av artikel 27.3 i ändringsdirektivet. Efter upphävandet är det inte längre obligatoriskt för handelsplatser, systematiska internhandlare eller platser där transaktionen utförs att offentliggöra data om kvaliteten på utförandet av transaktioner på den handelsplatsen. Som följd av ändringen behöver den så kallade RTS 27 inte längre tillämpas. 

6 §. Rapportering av råvaruderivat och utsläppsrätter. I 2 mom. föreslås ett tillägg i enlighet med andra stycket i artikel 58.1 i ändringsdirektivet enligt vilket de uppgifter som avses i momentet inte behöver offentliggöras eller lämnas i fråga om värdepapperiserade råvaruderivat. 

I 5 mom, föreslås också en ändring som motsvarar artikel 58.2 iändringsdirektivet. Enligt ändringen ska tillhandahållare av investeringstjänster som handlar med råvaruderivat, utsläppsrätter eller derivat av dessa utanför en handelsplats minst dagligen ge den behöriga myndigheten för den handelsplats där råvaruderivaten, utsläppsrätterna eller derivaten av dessa handlas, eller om en behörig central myndighet saknas, den behöriga myndigheten för den handelsplatsen en fullständig rapport om sina positioner som inbegriper ekonomiskt likvärdiga OTC-kontraktpositioner och vid behov om sina positioner i råvaruderivat, utsläppsrätter och derivat av dessa, liksom om positioner som innehas av deras kunder och de kundernas kunder till dess slutkunden har nåtts. 

10 kap. Tillsyn, tystnadsplikt och särskilda befogenheter 

3 §. Särskilda befogenheter gällande råvaruderivat. Ordalydelsen i 1 och 2 mom. ändras så, att de i fortsättningen gäller endast jordbruksråvaruderivat samt kritiska eller signifikanta råvaruderivat jämfört med den gamla ordalydelsen som omfattar olika råvaruderivat. I 1 mom. görs dessutom en teknisk precisering där Finansinspektionens behörighet som behörig myndighet i Finland klargörs. Enligt den nya ordalydelsen är det klart att Finansinspektionens befogenheter vid uppställandet av gränsvärden som naturligt är endast sträcker sig till sådana handelsplatser där Finansinspektionen är behörig myndighet.  

Dessutom stryks i 2 mom. hänvisningen till kommissionens delegerade förordning (EU) 2017/591, för den ersätts med nya tekniska tillsynsstandarder som Esma levererar det första utkastet till senast den 28 november 2021. På grund av att de tekniska standarderna inte är färdiga kan det inte göras någon exakt hänvisning i bestämmelsens ordalydelse till en ny bestämmelse på lägre nivå. Ändringarna grundar sig på artikel 57.1 och 57.4 i ändringsdirektivet.  

Paragrafens 3 mom. ska ersättas med ett nytt moment enligt andra stycket i artikel 57.1 i ändringsdirektivet. Enligt ändringen utvidgas undantagen om positionslimiter. Punkt 1 i momentet motsvarar till formuleringen det gällande 3 mom. enligt vilket regleringen om positionslimiter inte ska tillämpas på sådana positioner som avses i 2 mom. som innehas av icke-finansiella enheter som avses i de nämnda tekniska tillsynsstandarderna eller på positioner som innehas för sådana enheters räkning och som reducerar de risker som står i direkt samband med denna icke-finansiella enhets kommersiella verksamhet (1 punkten). Med icke-finansiell enhet avses en enhet som definieras i artikel 2 i kommissionens delegerade förordning (EU) 2017/591.  

Dessutom tillämpas undantaget om positionslimiter i fortsättningen på positioner som innehas av, eller för, en finansiell enhet som ingår i en huvudsakligen kommersiell koncern och agerar för en icke-finansiell enhets räkning vilken ingår i den huvudsakligen kommersiella koncernen, om dessa positioner på ett objektivt mätbart sätt minskar risker som står i direkt samband med denna icke-finansiella enhets kommersiella verksamhet (2 punkten). Med huvudsakligen kommersiell koncern avses en koncern som definieras i 1 kap. 2 § 1 mom. 4 punkten i lagen om investeringstjänster. Definitionen i fråga grundar sig på den nya definition som lagt till artikel 4.1 som ett nytt led 65.  

För det tredje kan undantaget utnyttjas på sådana positioner som innehas av en finansiell enhet och en icke-finansiell motpart som fastställs. nämnda tekniska tillsynsstandarderna, som på ett objektivt mätbart sätt är en följd av transaktioner som har genomförts för att uppfylla skyldigheter som gäller tillhandahållande av likviditet för en handelsplats (3 punkten).  

Slutligen behöver poster inte tillämpas på värdepapperiserade råvaruderivat som avses i 1 kap. 2 § i värdepappersmarknadslagen som har koppling till råvaror eller underliggande tillgångar hos ett finansiellt instrument som avses i 1 kap. 14 § 1 mom. 9 punkten i lagen om investeringstjänster (4 punkten). 

I lagen om Finansinspektionen innehåller 37 d § en bestämmelse om kontroll av positionshantering inom råvaruderivat som avses i 10 kap. 3 § i lagen om handel med finansiella instrument. 

7.3  Lagen om Finansinspektionen

37 e §.Tillfälligt förbud mot att lämna anmälan enligt värdepapperiseringsförordningen. Det föreslås att en hänvisning till det avsnitt 2A som gäller ETS-värdepapperisering i balansräkningen i artikel 26a—26e som genom förordningen om ändring av värdepapperiseringsförordningen ska införas i värdepapperiseringsförordningen fogas till paragrafen. 

40 §. Påföljdsavgift. Det föreslås att en hänvisning till det avsnitt 2A som gäller ETS-värdepapperisering i balansräkningen i artikel 26a—26e som genom förordningen om ändring av värdepapperiseringsförordningen ska införas i värdepapperiseringsförordningen fogas till 2 mom. 7 punkten.  

50 u §.Behörig myndighet enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2020/1503 om europeiska leverantörer av gräsrotsfinansieringstjänster för företag. Det föreslås att en ny 50 u § fogas till lagen. I paragrafen föreslås det att Finansinspektionen ska fungera som den behöriga myndighet som avses i artikel 29.1 i EU:s förordning om gräsrotsfinansiering och som enda kontaktpunkt för gränsöverskridande administrativt samarbete mellan behöriga myndigheter samt med Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten enligt artikel 29.2. Enligt bestämmelsen ska Finansinspektionen ha behörighet att använda alla befogenheter enligt EU:s förordning om gräsrotsfinansiering, rätt att utöva det samarbete som avses där och skyldighet att till exempel lämna Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten de uppgifter som avses i förordningen. 

7.4  Värdepappersmarknadslagen

7 kap. Regelbunden informationsskyldighet 

8 §. Revisorsrapport och dess offentliggörande. Rubriken för 7 kap. 8 § i värdepappersmarknadslagen ändras så att den bättre ska motsvara innehållet i paragrafen. Med revisorsrapport avses både revisionsberättelsen och andra utlåtanden som revisorn ger enligt behov. Innehållet i 1—3 mom. ändras inte. 

Föreslagna nya 4 och 5 mom. gäller emittentens skyldighet att offentliggöra revisorns utlåtande. Den nya skyldigheten att offentliggöra ska gälla revisorns utlåtande om bokslut som emittenten upprättat enligt kommissionens tekniska tillsynsstandard. Med tekniska tillsynsstandarder som lämnas av kommissionen avses kommissionens delegerade förordning (EU) 2019/815 om komplettering av Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/109/EG vad gäller tekniska tillsynsstandarder för specificering av ett enhetligt elektroniskt rapporteringsformat. Med tekniska tillsynsstandarder avses samma standard som i 7 kap. 5 § i värdepappersmarknadslagen från och med den 1 januari 2022.  

Enligt 4 mom. ska emittenten bifoga revisorns utlåtande som en del av ett ESEF-bokslut, dvs. ett bokslut upprättat enligt kommissionens tekniska tillsynsstandarder. I sitt utlåtande om bokslutet ska revisorn även ange i vilken omfattning bestyrkandet eller revisionen har utförts. De föreslagna nya bestämmelserna är inte avsedda att på något avvikande sätt påverka innehållet i begrepp eller praxis som har omfattats i revisions- eller bolagslagstiftningen. 

Enligt nya 5 mom. ska emittenter på motsvarande sätt i ett bokslut som uppfyller ESEF-kraven också offentliggöra uppgiftenom att bokslutet inte har bestyrkts eller reviderats. 

11.1  Allmänt

Den lagstiftning som är föremål för propositionen har huvudsakligen stiftats med grundlagsutskottets medverkan (se till exempel RP 32/2012 och GrUU 17/2012 rd). Lagen om Finansinspektionen har i flera repriser bedömts av grundlagsutskottet. De allmänna och påföljdsbefogenheter som ingår i lagförslagen och som ska ges Finansinspektionen är inte till innehåll eller till karaktär av någon märkbart ny typ.  

Det är statsförfattningsrättsligt betydelsefullt att det i förslaget nästan enbart är fråga om implementering av Europeiska unionens lagstiftning. Det direktiv som ska implementeras innehåller dessutom jämförelsevis lite nationellt handlingsutrymme, och när den utnyttjas måste de krav som följer av de grundläggande och mänskliga rättigheterna tas i beaktande på det sätt som grundlagsutskottet förutsätter (till exempel GrUU 44/2016 rd och GrUU 2/2017 rd). Rörelsefriheten begränsas särskilt av den reglering som utfärdats med stöd av ändringsdirektivet och den preciserande reglering kommissionen utfärdat. De tekniska tillsynsstandarder som kommissionen godkänner och de delegerade rättsakter den utfärdar är förordningar som ska tillämpas direkt. Esma ger dessutom anvisningar för precisering och iakttagande av skyldigheterna i ändringsdirektivet. 

11.2  Egendomsskydd och avtalsfrihet

Enligt 10 kap. 3 § 1 mom. i den gällande lagen om handel med finansiella instrument kan övervakaren i fråga om råvaruderivat kräva att tillsynsobjekt som avses i 4 § i lagen om Finansinspektionen, finansmarknadsaktörer och andra som avses i 5 § i den lagen ska iaktta ett gränsvärde, minska storleken på en exponering eller position i finansiella instrument som avses i paragrafen samt förbjuda förvärv av sådana. Dessutom har Finansinspektionen enligt 37 d § i lagen om Finansinspektionen befogenhet för kontroll av positionshantering inom råvaruderivat. Finansinspektionen kan ålägga en person som avses i bestämmelsen att vidta åtgärder för att minska storleken på en position eller exponering eller begränsa en persons möjligheter att ingå råvaruderivat. Bestämmelserna grundar sig på det nationella genomförandet av andra direktivet om marknader för finansiella instrument. I samband med det bedömdes bestämmelsens konsekvenser för det egendomsskydd som avses i 15 § 1 mom. i grundlagen. 

Då bedömdes i förslaget i synnerhet näringsfrihetens och egendomsskyddets inverkan på den föreslagna regleringen om positionslimiter. Finansinspektionens befogenheter att ställa upp gränsvärden (positionslimiter) i belopp för råvaruderivat och att kräva att storleken på en position begränsas grundar sig dock på direktivet, och de avvek inte heller på något betydande sätt från de befogenheter till kontroll och allmänna befogenheter som Finansinspektionen redan har, såsom till exempel det verkställighetsförbud som regleras i 33 § i lagen om Finansinspektionen. 

Ändringsdirektivets lättnader som gäller positionslimiter verkar till karaktären inskränkande på tillämpningsområdet då positionslimiterna enligt 10 kap. 3 § i den andra lagen i förslaget, det vill säga förslaget till lag om ändring av lagen om handel med finansiella instrument, inte längre ska gälla alla råvaruderivat. De begränsas till att gälla enbart jordbruksderivat samt kritiska eller signifikanta derivat. Således kan de förslag som ingår i 10 kap. 3 § 1 mom. i andra lagförslaget inte i förhållande till den nuvarande regleringen anses särskilt begränsa egendomsskyddet med tanke på en aktör som ingår råvaruderivatavtal.  

Å andra sidan måste man i samband med lättnaderna i regleringen om positionslimiter i ändringsdirektivet bedöma om ändringarna indirekt kan försvaga investerarens egendomsskydd som tryggas i 15 § i grundlagen. Syftet med regleringen om positionslimiter är att skydda intresset för investerare och andra marknadsparter på marknaderna samt förmögenhetsrättsliga grundläggande rättigheter. Syftet med regleringen är samtidigt att skydda det allmänna förtroendet för effektiv och opartisk verksamhet på värdepappersmarknaden. Syftet att skydda kan anses vara indirekt betydande också med tanke på tryggandet av egendomsskyddet enligt 15 § 1 mom. i grundlagen. Enligt 3 kap. 10 § 1 mom. och den nya 6 punkten i 1 kap. 2 § 1 mom. i andra lagförslaget i propositionen anses emellertid som kritiskt eller betydelsefullt råvaruderivat råvaruderivatavtal vilkas sammanlagda belopp av alla nettopositionerna hos innehavarna av den slutliga positionen motsvarar storleken på ett öppet avtal som i genomsnitt uppgår till 300 000 poster under en tidsperiod på ett år. Regleringen om positionslimiter avskaffas alltså inte helt, utan gäller i fortsättningen större positioner än tidigare. Således avspeglas den systemrisk som gäller mindre positioner på vedertaget sätt också som mindre risker för investerarens egendomsskydd. Genom ändringsdirektivet möjliggörs inte några lättnader avseende råvaruderivat som gäller livsmedel, varvid någon högre risk än i nuläget inte gäller derivat som är signifikanta särskilt med tanke på konsumenterna och samhället till exempel ur perspektivet att egendomsskyddet äventyras. 

11.3  Reglering på lägre nivå och delegeringsbefogenheter som getts kommissionen

En del av ändringarna kommer också att genomföras genom reglering på lägre nivå. Rätten att komplettera ändringsdirektivet genom att godkänna de tekniska standarder som utvecklas av Esma före den 28 november 2021 överförs på kommissionen. I standarderna ska den närmare föreskriva under vilka förutsättningar råvaruderivat ska anses vara kritiska eller betydelsefulla. I bedömningen ska till exempel marknadsparternas antal och den nyttighet som är underliggande tillgång beaktas.  

Rätten att komplettera ändringsdirektivet genom att godkänna de tekniska standarder som utvecklas av Esma före den 28 november 2021 överförs på kommissionen. I standarderna ska den närmare föreskriva under vilka förutsättningar en sammanslutning inom den finansiella sektorn som hör till en huvudsakligen kommersiell koncern kan ansöka om undantag för skydd av en sådan sammanslutnings positioner, som på ett objektivt mätbart sätt minskar de omedelbara riskerna i anslutning till koncernens kommersiella verksamhet utanför den finansiella sektorn. 

Rätten att komplettera ändringsdirektivet genom att godkänna de tekniska standarder som utvecklas av Esma före den 28 november 2021 överförs på kommissionen. I standarderna ska den närmare föreskriva under vilka omständigheter personer kan ansöka om undantag för positioner som utgör följder av transaktioner där likviditet har tillhandahållits för att uppfylla skyldigheter som gäller en handelsplats.  

Rätten att komplettera ändringsdirektivet genom att godkänna de tekniska standarder som utvecklas av Esma före den 28 november 2021 överförs på kommissionen. I standarderna ska den närmare definiera innehållet i tillsynsåtgärder som gäller skötsel av positioner och där handelsplatsers utmärkande drag beaktas.  

Kommissionen har förbundit sig att före den 31 juli 2021 utfärda delegerade akter där det föreskrivs närmare om när handel som bedrivs med råvaruderivat eller utsläppsrättigheter på koncernnivå ska anses vara sidoverksamhet till huvudsaklig affärsverksamhet. I den akt som ska gälla sidoverksamhet ska det bland annat föreskrivas till exempel om tester och beräkningsregler som gäller mätning av sidoverksamhetens grad.  

Ändringarna ska anses godtagbara ur grundlagsperspektiv.  

Med de motiveringar som anförts ovan kan den föreslagna regleringen anses vara grundlagsenlig. Regeringen anser att de föreslagna lagarna kan behandlas i vanlig lagstiftningsordning.