De ändringar som föreslås i propositionen bedöms minska förmånsutgifterna så att förslagen medför en nettobesparing på uppskattningsvis 276 miljoner euro i de offentliga finanserna. Vid bedömningen har utöver skillnaden i utgifterna för arbetslöshetsförmåner tagits i beaktande att utbetalningen av kompletterande förmåner ökar och skatteintäkterna minskar. Det att incitamenten för sysselsättning förbättras beräknas leda till en ökning av sysselsättningen med cirka 18 700 personer, vilket beräknas stärka de offentliga finanserna med cirka 458 miljoner euro. Sammantaget beräknas de offentliga finanserna stärkas med cirka 734 miljoner euro.
När det gäller konsekvenserna bör det beaktas att en del av konsekvenserna av ändringarna realiseras småningom. Därför blir ändringarna år 2024 ännu inte genomförda i enlighet med vad som bedömts ovan. År 2024 är effekterna av graderingen av nivån på den inkomstrelaterade dagpenningen och effekterna av ändringarna i arbetsvillkoret rätt små, år 2025 realiseras största delen av effekterna och år 2026 realiseras effekterna i praktiken fullt ut. Detta beror på att det föreslås att ändringarna tillämpas först från ingången av september 2024.
Konsekvenserna av denna regeringsproposition har bedömts vid social- och hälsovårdsministeriet, finansministeriet och Folkpensionsanstalten. Bedömningarna gäller endast de ändringar som föreslås i denna regeringsproposition. Vid bedömningen av konsekvenserna av de ändringar som föreslås i denna proposition har man dock strävat efter att beakta sådana ändringar som baserar sig på regeringens propositioner från 2023 och som redan har stadfästs, såsom den ändring i fråga om förlängningen av arbetsvillkoret och det förslag om slopande av barnförhöjningarna inom utkomstskyddet för arbetslösa som föreslogs i regeringens proposition RP 73/2023 rd och som stadfästes genom lag 1300/2023.
Konsekvenserna av ändringarna för kommunerna beskrivs i Kommunekonomiprogrammet (
https://julkaisut.valtioneuvosto.fi/bitstream/handle/10024/165302/VM_2023_89.pdf?sequence=1&isAllowed=y
) och konsekvenserna för de offentliga finanserna i ett bredare perspektiv i planen för de offentliga finanserna för 2024–2027 (https://julkaisut.valtioneuvosto.fi/bitstream/handle/10024/164775/VM_2023_27.pdf?sequence=1&isAllowed=y).
4.2.1
Ekonomiska konsekvenser
4.2.1.1
Konsekvenser för hushållen
I detta avsnitt beskrivs konsekvenserna av de föreslagna ändringarna separat för varje ändring. Det material som använts vid bedömningen av konsekvenserna beskrivs i tabell 11.
Tabell 11.
Material som använts vid bedömningen av konsekvenserna. Källa: Finansinspektionen.
Ändring | Viktigaste material som använts |
Gradering av nivån på den inkomstrelaterade dagpenningen | Finansinspektionens betalningsmaterial, mikrosimuleringsmodellen SISU |
Avskaffande av garanterat arbete | Finansinspektionens betalningsmaterial, URA-registret |
Upphävande av skyddsregeln för 58-åringar | Finansinspektionens betalningsmaterial, inkomstregistrets inkomstuppgifter |
Slopande av tillgodoräknandet av lönesubventionerat arbete i arbetsvillkoret | Finansinspektionens betalningsmaterial, inkomstregistrets inkomst- och förmånsuppgifter, URA-registret |
Slopande av tillgodoräknandet av service i arbetsvillkoret | Finansinspektionens betalningsmaterial, URA-registret |
Betalning av inkomstrelaterad dagpenning till nedsatt belopp
Konsekvenserna av sänkningen av den inkomstrelaterade dagpenningen för hushållen har bedömts med hjälp av Finansinspektionens betalningsmaterial och mikrosimuleringsmodellen SISU. De bedömningar som presenteras nedan beskriver de så kallade statiska konsekvenserna, det vill säga i dem har man antagit att ingens beteende förändras till följd av ändringarna. De föreslagna ändringarna bedöms dock också öka sysselsättningen med cirka 19 000 personer, och därför överskattar statiska bedömningar i betydande grad konsekvenserna för försörjningen för målgrupperna. Hur sysselsättningseffekterna fördelar sig på olika målgrupper kan dock inte bedömas utifrån materialet. Vilken inverkan den ökande sysselsättningen har för hushållen bedöms i slutet av detta avsnitt.
Vid utgången av 2022 fick cirka 108 000 personer inkomstrelaterad dagpenning, av vilka det hos cirka 45 000 personer hade förbrukats 41–170 dagar enligt kalkylatorn för maximitiden för inkomstrelaterad dagpenning och hos cirka 41 000 över 170 dagar. Bland dem som fick inkomstrelaterad dagpenning under mer än 170 dagar fanns det dock cirka 7 800 som fått förmån under tilläggsdagar.
Förlängningen av arbetsvillkoret bedöms dock minska antalet mottagare av inkomstrelaterad dagpenning med cirka 17 procent, på basis av vilket det kan bedömas att nivån på den inkomstrelaterade dagpenningen minskar med 20 procent hos cirka 38 000 och med 25 procent hos cirka 28 000 personer vid en arbetslöshetssituation som den i slutet av 2022. Eftersom förlängningen av arbetsvillkoret medför att det tar längre tid att uppfylla arbetsvillkoret på nytt, kommer det sannolikt även att leda till ett högre genomsnittligt antal förbrukade dagar enligt maximitidskalkylatorn, varvid antalet personer som påverkas under ett år sannolikt kommer att vara något större än vad som nämns ovan.
I en arbetslöshetssituation som den i slutet av 2022 bedöms det att inkomstrelaterad dagpenning på årsnivå betalas till nedsatt belopp till cirka 80 000 personer, av vilka cirka 45 000 förmånstagares inkomstrelaterade dagpenning sänks med 20 procent och cirka 35 000 förmånstagares inkomstrelaterade dagpenning sänks med 25 procent.
Figur 11 visar mottagarna av inkomstrelaterad dagpenning enligt det antal dagar som förbrukats enligt kalkylatorn och som ligger till grund för graderingen, vid utgången av 2022 enligt kön. Graderingen inverkar något mer på män än på kvinnor, eftersom män i genomsnitt en längre tid än kvinnor är helt arbetslösa när de får inkomstrelaterad dagpenning. För kvinnor är det vanligare med deltidsarbete vid sidan om erhållande av förmånen än det är för män, vilket för sin del dämpar konsekvenserna för kvinnor både vad gäller målgruppens storlek och konsekvenserna i euro.
Figur 11. Mottagare av inkomstrelaterad dagpenning enligt antalet dagar av maximitiden som förbrukats och kön vid utgången av 2022. Källa: Finansinspektionen.
Graderingen på 20 procent minskar den genomsnittliga fulla dagpenningen med cirka 14 euro per dag, det vill säga med cirka 300 euro i månaden, och graderingen på 25 procent minskar den genomsnittliga fulla dagpenningen med cirka 15,5 euro per dag, det vill säga med cirka 330 euro i månaden. För dem som fått inkomstrelaterad dagpenning under mer än 170 dagar är dagpenningen i genomsnitt mindre än för dem som fått dagpenning under 41–170 dagar. En orsak till detta är antagligen åtminstone att de som fått dagpenning i mer än 170 dagar i genomsnitt har en svagare ställning på arbetsmarknaden än de som fått dagpenning i mindre än 170 dagar, vilket också syns i deras lönenivå före förmånen.
Effekten av sänkningen av beloppet av den inkomstrelaterade dagpenningen ökar i euro enligt nivån på personens dagpenning. Figur 12a åskådliggör nivån på den nedsatta och fulla dagpenningen enligt den lön som ligger till grund för förmånen. Såsom framgår av figuren skyddas nivån på den inkomstrelaterade dagpenningen för en arbetslös arbetssökande vars lön som ligger till grund för inkomstrelaterad dagpenning är låg av att den inkomstrelaterade dagpenningen ska betalas till ett belopp som är minst lika stort som grunddagpenningen.
Figur 12 b åskådliggör förändringen i dagpenningen enligt nivån på dagpenningen för full arbetslöshetstid. Effekten vid jämkade dagpenningar blir mindre än vad som anges i figuren, och i största delen av fallen står den i direkt proportion till hur stor den jämkade dagpenningen är i förhållande till full dagpenning. Effekten i euro beskriver inte nödvändigtvis direkt vilka konsekvenserna är för förmånstagarnas försörjning. För dem som får liten dagpenning kan konsekvenserna vara relativt sett kraftigare än för dem som får större dagpenning. Men samtidigt får de som får en liten dagpenning sannolikt allmänt bostadsbidrag och utkomststöd oftare än andra mottagare av inkomstrelaterad dagpenning.
Figur 12 a. Full och nedsatt inkomstrelaterad dagpenning enligt den lön som ligger till grund för förmånen
Figur 12 b. Graderingens inverkan på full dagpenning under arbetslöshetstiden enligt nivån på dagpenningen
Hos uppskattningsvis drygt tre procent av mottagarna av inkomstrelaterad dagpenning, det vill säga vid tvärsnittsgranskning drygt 3 000 personer, skulle nivån på den inkomstrelaterade dagpenningen i och med graderingen sjunka till samma nivå som grunddagpenningen. Eftersom nivån på grunddagpenningen fungerar som en begränsning, är konsekvenserna för dessa personer i euro mindre än för andra mottagare av inkomstrelaterad dagpenning, och den procentuella nedsättningen är mindre än 20 eller 25 procent.
Indexjusteringarna av grunddagpenningen har frysts 2024–2027 så att köpkraften i fråga om grunddagpenningen 2027 är 10,2 procent mindre än 2023, om indexfrysningen genomförs till maximibelopp. Indexfrysningen inverkar på den ovannämnda skyddsbestämmelsen. Utan indexfrysningen skulle grunddagpenningen år 2007 kunna vara cirka 90 euro större än den indexfrysta grunddagpenningen, det vill säga cirka 890 euro i stället för 800 euro. Indexfrysningen kan vara mindre än beräknat, om förändringen i den allmänna prisnivån fram till 2027 är mindre än i finansministeriets prognos våren 2023. På grund av indexfrysningen stiger inte heller miniminivån på den inkomstrelaterade dagpenningen 2024–2027 i enlighet med den allmänna prisnivån.
Figur 13 visar de förbrukade dagarna enligt kalkylatorn för maximitiden per åldersgrupp vid utgången av 2022. Ett antal på mer än 170 förbrukade dagar koncentreras starkt till åldersgruppen över 60 år, vilket till stor del, men inte helt och hållet, förklaras av tilläggsdagarna inom utkomstskyddet för arbetslösa.
Figur 13: Mottagare av inkomstrelaterad dagpenning vid utgången av 2022 enligt antalet dagar av maximitiden som förbrukats och åldersgrupp. Källa: Finansinspektionens betalningsmaterial
I de övriga åldersgrupperna är andelen med över 170 förbrukade dagar mindre och ganska jämn, även om den också i de åldersgrupperna stiger i någon mån med åldern. Sänkningen av nivån med 20 procent drabbar således sannolikt särskilt äldre mottagare av inkomstrelaterad dagpenning. Denna målgrupp påverkas dock också särskilt av slopandet av tilläggsdagarna inom utkomstskyddet för arbetslösa samt av förslaget i denna proposition att slopa kommunernas sysselsättningsskyldighet. Dessa ändringar minskar avsevärt antalet mottagare av inkomstrelaterad dagpenning bland dem som är över 58 år, och därför uppskattas graderingens konsekvenser beröra en klart mindre grupp mottagare av inkomstrelaterad dagpenning än vad som presenteras i figur 13. I fråga om de åldersgrupper för vilka rätten till tilläggsdagar är en fortsättning på den maximitid för den inkomstrelaterade dagpenningen som börjat på basis av 12 månad arbetsvillkoret ska, såsom det beskrivs senare i detta avsnitt, inkomstrelaterad dagpenning betalas till nedsatt belopp också under tilläggsdagarna.
Figur 14 visar ovannämnda grupp indelad enligt slag av arbetslöshet i helt arbetslösa, de som fått jämkad förmån samt helt permitterade. Höga antal förbrukade dagar enligt kalkylatorn finns relativt sett mest bland helt arbetslösa, som också annars är i klar majoritet bland dem som får inkomstrelaterad dagpenning. För dem som får jämkad förmån och de som är permitterade ligger tyngdpunkten när det gäller antalet förbrukade dagar i den nedre delen av fördelningen. Detta beror antagligen å ena sidan på att permitterade och de som får jämkad förmån har en arbetsplats och å andra sidan på att de som får jämkad arbetslöshetsdagpenning kan uppfylla arbetsvillkoret på nytt och maximitidskalkylatorn nollställas under den tid förmånen erhålls. Graderingen av den inkomstrelaterade dagpenningen riktas alltså särskilt till helt arbetslösa mottagare av inkomstrelaterad dagpenning, och konsekvenserna för permitterade och personer som får jämkad förmån är relativt sett mindre. En del av de permitterade sägs dock upp efter permitteringen eller säger upp sig själva efter att permitteringen har varat i 200 dagar, så de som vid tvärsnittssituationen är permitterade kan senare bli helt arbetslösa.
Figur14: Mottagare av inkomstrelaterad dagpenning vid utgången av 2022 enligt antalet dagar av maximitiden som förbrukats och slag av arbetslöshet. Källa: Finansinspektionens betalningsmaterial
I figur 15 har man också granskat antalet dagar av maximitiden som förbrukats per arbetslöshetskassa. Granskningen ger en riktgivande bild av antalet förbrukade dagar av maximitiden inom olika branscher. Andelarna har presenterats som relativa andelar, eftersom antalet förmånstagare varierar stort mellan olika kassor. Till exempel i arbetslöshetskassorna Palvelualojen Työttömyyskassa och Terveydenhuoltoalan työttömyyskassa och Finlands närvårdar- och primärskötarförbund Super är antalet dagar av maximitiden som förbrukats i genomsnitt mindre än i andra arbetslöshetskassor, och till exempel i arbetslöshetskassorna Työttömyyskassa Aaria, Työttömyyskassa Pro och Paperityöväen Työttömyyskassa är antalet förbrukade dagar fler än i andra arbetslöshetskassor. Antalet förbrukade dagar är vanligen mindre i arbetslöshetskassor där det är vanligt med jämkad arbetslöshetsförmån.
Figur 15. Antalet dagar som förbrukats enligt maximitidskylatorn per arbetslöshetskassa vid utgången av 2022. Källa: Finansinspektionen.
Ändringen medför att erhållandet av allmänt bostadsbidrag och utkomststöd ökar i fråga om dem som får inkomstrelaterad dagpenning under en längre tid. Det är svårt att exakt uppskatta vad inverkan är när det gäller ändringen i antalet. Största delen av mottagarna av inkomstrelaterad dagpenning får för närvarande inga kompletterande förmåner. Enligt en grov uppskattning av storleksklassen kan erhållandet av kompletterande förmåner öka med cirka 10 procent i förhållande till besparingen i arbetslöshetsförmånerna. Då ökar erhållandet av kompletterande förmåner med cirka 24 miljoner euro.
Ändringen förbättrar incitamenten för arbete och enligt finansministeriets uppskattning ökar sysselsättningen med 12 700 personer, med beaktande av slopandet av åldersrelaterade undantag som en faktor som minskar målgruppens storlek. För denna grupp förbättras inkomstnivån i stället för att försämras. Effekten beror på beloppet av dagpenningen och sysselsättningslönen för den som sysselsätts. Enligt finansministeriets uppskattning förbättras de disponibla årsinkomsterna för en person som övergår från inkomstrelaterad dagpenning till sysselsättning med i genomsnitt cirka 12 500 euro genom den nuvarande lagstiftningen. Om den inkomstrelaterade dagpenningen skulle vara nedsatt med 20 eller 25 procent, skulle sysselsättningens inverkan på inkomsterna vara ännu större.
Särskilt om betalning av inkomstrelaterad dagpenning för tilläggsdagar till nedsatt belopp
Enligt övergångsbestämmelsen ska graderingen tillämpas på maximitider som börjar den 2 september 2024 eller därefter. Graderingen av utkomstskyddet för arbetslösa kan i och med övergångsbestämmelsen riktas till personer som har rätt till tilläggsdagar i åldersklasserna födda 1961–1964. I åldersklassen födda 1961 är det i praktiken fråga om en rätt liten grupp, eftersom personer i den åldersklassen oftast uppnår den övre åldersgränsen, 65 år, för att få utkomstskydd för arbetslösa
För dem som är födda 1965 eller senare är den övre åldersgränsen för utkomstskyddet för arbets-lösa bunden till den nedre åldersgränsen för ålderspension.
, inom en maximitid som börjar före eller efter den 2 september 2024. Utan några beteendemässiga effekter riktas graderingen i fråga om åldersklasserna födda 1962–1964 till tusentals personer som fått inkomstrelaterad dagpenning för tilläggsdagar. Effekten riktas till åren 2026–2029, när personer vars maximitid börjat den 2 september 2024 eller därefter erhåller förmån för tilläggsdagar.
I tabellen nedan beskrivs förhållandet mellan rätten till tilläggsdagar och maximitidens början enligt åldersklass. I praktiken kan en maximitid som fortsätter med tilläggsdagar för vissa personer börja redan tidigare än vad som anges i tabellen, om personen är borta från arbetsmarknaden av godtagbara orsaker (t.ex. erhållande av förmån på grund av arbetsoförmåga) eller får jämkad dagpenning, varvid maximitiden löper långsammare.
I praktiken innebär den föreslagna övergångsbestämmelsen i fråga om åldersklasserna födda 1961–1963 att graderingen tillämpas på en del av dem som får tilläggsdagar och på en del tillämpas den inte. I åldersklassen födda 1964 börjar maximitiden i praktiken för alla som övergår till tilläggsdagar först efter den 2 september 2024, vilket innebär att graderingen i den åldersklassen tillämpas på alla som får förmån för tilläggsdagar. På dem som får förmåner för tilläggsdagar och är födda 1960 eller tidigare tillämpas graderingen inte. I tabell 12 beskrivs för varje åldersklass begynnelsetidpunkten för arbetslöshet som eventuellt leder till rätt till tilläggsdagar och dess förhållande till att förmånen betalas till nedsatt belopp.
Tabell 12.
Tilläggsdagar och utbetalning av förmånen till nedsatt belopp enligt åldersklass
Åldersklass | 1960 | 1961 | 1962 | 1963 | 1964 | 1965 |
Rätten till tilläggsdagar börjar, ålder | 61 | 62 | 62 | 63 | 64 | Ingen rätt till tilläggsdagar |
Maximitiden börjar, ålder | 59 | 60 | 60 | 61 | 62 | Ingen rätt till tilläggsdagar |
Ålder som är född vid årets slut när tillämpningen av graderingen träder i kraft | 63,7 | 62,7 | 61,7 | 60,7 | 59,7 | Ingen rätt till tilläggsdagar |
Den lägsta åldern för ålderspension | 64,5 | 64,75 | 65 | 65 | 65 | Kopplad till förväntad livslängd |
Övergår till tilläggsdagar efter en maximitid som börjar tidigast 2.9.2024? | Nej | Nej/Ja* | Ja | Ja | Ja | Ingen rätt till tilläggsdagar |
Högst antal år med tilläggsdagar | 4 | 3 | 3 | 2 | 1 | 0 |
Hur många år med högst tilläggsdagar på basis av den maximitid som börjat efter den 2 september 2024? | 0 | 0,3 | 1,3 | 2 | 1 | 0 |
*Ja, om personen är född i slutet av året.
År 2022 fick drygt 13 400 personer inkomstrelaterad dagpenning för tilläggsdagar och i slutet av året något under 8 000 personer. Antalet kommer att minska under de kommande åren, eftersom den nedre åldersgränsen för tilläggsdagar gradvis stiger innan tilläggsdagarna slopas helt och hållet. Av åldersklassen födda 1959 fick drygt 4 000 inkomstrelaterad dagpenning för tilläggsdagar 2022.
Som det konstateras ovan kan en eventuell gradering av den inkomstrelaterade dagpenningen under tilläggsdagarna gälla personer i åldersklasserna födda 1961–1964. De som är födda 1959 uppnår den högsta åldersgränsen för erhållande av inkomstrelaterad dagpenning, 65 år
Åldersgränsen gäller inte vid permitteringar.
, 2024 och de som är födda 1960 uppnår den år 2025, vilket innebär att de som är födda dessa år inte längre kan övergå till tilläggsdagar på basis av en maximitid för utbetalning av inkomstrelaterad dagpenning som börjar 2024. I fråga om personer födda 1961–1964, om maximibetalningstiden skulle ha börjat efter den 2 september 2024, har en mottagare av inkomstrelaterad dagpenning som övergått till tilläggsdagar däremot inte möjlighet att återgå till full inkomstrelaterad dagpenning som grundar sig på en ny lön. Detta beror på att 6 kap. 8 § i lagen om utkomstskydd för arbetslösa inte tillämpas under tilläggsdagarna, varvid arbetsvillkoret inte följs upp i fråga om den som får inkomstrelaterad dagpenning för tilläggsdagar och personen kan inte på nytt uppfylla arbetsvillkoret för löntagare.
Hur många mottagare av arbetslöshetsförmån födda 1961–1964 som påverkas beror på när arbetslösheten för åldersklasserna börjar och när den maximitid som baserar sig på uppfyllandet av arbetsvillkoret börjar i förhållande till tillämpningen av bestämmelsen om sänkning av den inkomstrelaterade dagpenningen och också till om det över huvud taget kommer att betalas inkomstrelaterad dagpenning för tilläggsdagarna mellan utgången av maximibetalningstiden och övergången till ålderspension. Bedömningen av målgruppens storlek är förknippad med stor osäkerhet.
Granskning med hjälp av mikrosimuleringsmodellen SISU
Konsekvenserna av graderingen av den inkomstrelaterade dagpenningen har bedömts förutom med hjälp av betalningsmaterialet också med hjälp av mikrosimuleringsmodellen SISU. Vid granskning med hjälp av mikrosimuleringsmodellen SISU bedöms det hur graderingen av den inkomstrelaterade dagpenningen påverkar de disponibla årsinkomsterna för förmånstagarens hushåll. Hur stora konsekvenserna är, är beroende av arbetslöshetens längd under kalenderåret och den inkomstrelaterade dagpenningens andel av inkomstbildningen i hushållet. Granskningen beaktar de förändringar i betalda skatter som följer av den minskade inkomstrelaterade dagpenningen samt ökningen av eventuella inkomstberoende förmåner (t.ex. allmänt bostadsbidrag), om den dagpenning som påverkar storleken på den inkomstberoende förmånen minskar. Dessa faktorer minskar graderingens inverkan på hushållens disponibla inkomster. Vid bedömningen av resultaten bör det noteras att granskningen på årsnivå skiljer sig från den granskning på månadsnivå som vanligen används vid olika exempel.
Vid granskningen jämfördes en situation där de andra ändringar i den sociala tryggheten som föreslås för 2024 genomförs utan gradering med en situation där de genomförs med gradering. (se
https://stm.fi/-/sosiaaliturvamuutosten-yhteisvaikutusten-arviointi-on-valmistunut?languageId=sv_SE
). Eftersom den bedömning som gjorts med hjälp av mikrosimuleringsmodellen inte gör det möjligt att beakta förslaget om att slopa garanterat arbete och skyldigheten att ordna service och förslaget om att lönesubventionerat arbete inte tillgodoräknas i löntagares arbetsvillkor, har konsekvenserna av dessa förslag inte beaktats till fullo i bedömningen av de samverkande konsekvenserna.
Till exempel de som uppfyllt arbetsvillkoret som sysselsatta i garanterat arbete omvandlas ofta i simuleringen av förlängningen av arbetsvillkoret till mottagare av arbetsmarknadsstöd, eftersom dessa personer i registermaterialet ofta har det antal arbetsdagar som motsvarar just sex månaders arbete.
Också i fråga om graderingen av den inkomstrelaterade dagpenningen finns det osäkerhetsfaktorer i bedömningen, och därför bör bedömningen ses som riktgivande. De beskrivna konsekvenserna är statiska, det vill säga de beaktar inte beteendemässiga effekter, till exempel sysselsättningseffekter. Om sysselsättningseffekterna beaktades, skulle konsekvenserna vara mindre än vad som presenteras här.
I tabell 13 presenteras ändringens uppskattade konsekvenser för inkomstfördelningen med hjälp av olika mått. Ändringen höjer Ginikoefficienten med 0,04 procentenheter och låginkomstgraden (gränsen är 60 procent av medianinkomsten) med 0,05 procentenheter. Vid de lägre låginkomstgränserna är konsekvenserna mycket små, eftersom mottagarna av inkomstrelaterad dagpenning inte heller efter graderingen hör till den grupp personer som har de allra lägsta inkomsterna.
Siffrorna i tabellen är simulerade värden både i fråga om nuläget och i fråga om reformen. De beskriver alltså ändringarnas storleksklass, och siffrorna för nuläget och reformen kan inte jämföras som sådana med siffrorna i inkomstfördelningsstatistiken.
Tabell 13:
Indikatorer för inkomstfördelning
Låginkomstgrad = Den andel av befolkningen som hör till hushåll som underskrider låginkomstgränsen.Låginkomstgraden för barn = Den andel av barnen (under 18 år) som hör till hushåll som underskrider låginkomstgränsen.
| Nuläge | Reformen | Ändring |
Ginikoefficient, % | 28,03 | 28,07 | 0,04 |
Låginkomstgrad %, låginkomstgräns 60 % av medianinkomsten | 15,61 | 15,66 | 0,05 |
Låginkomstgrad %, låginkomstgräns 50 % av medianinkomsten | 7,37 | 7,38 | 0,01 |
Låginkomstgrad %, låginkomstgräns 40 % av medianinkomsten | 2,66 | 2,66 | 0,00 |
Låginkomstgrad för barn %, låginkomstgräns 60 % | 15,18 | 15,22 | 0,04 |
Låginkomstgrad för barn %, låginkomstgräns 50 % | 6,26 | 6,27 | 0,01 |
Låginkomstgrad för barn %, låginkomstgräns | 2,08 | 2,08 | 0,00 |
Graderingen av den inkomstrelaterade dagpenningen leder sällan till verkligt stora inkomstbortfall på över 10 procent i hushållets disponibla inkomster. Till sådana hushåll hör totalt kring 10 000 personer. Hälften av dessa personer är hushåll med ensamboende personer i 35–64-årsåldern. Något mindre inkomstbortfall på 5–10 procent är klart vanligast. Till sådana hushåll hör något under 39 000 personer. Till hushåll med mindre inkomstbortfall på 1–5 procent hör cirka 153 000 personer. Antalet personer som drabbas av inkomstbortfall är inte avsevärt större i en granskning där det kalkylerade utkomststödet enligt SISU-modellen inte räknas med i de disponibla inkomsterna. Införandet av gradering leder i granskningen enligt modellen till att antalet hushåll som får kalkylerat utkomststöd ökar i mycket liten utsträckning, uppskattningsvis endast med cirka 3 000 hushåll. Till dessa hushåll hör totalt kring 5 000 personer.
De uppgifter om antalet som ges ovan är grova uppskattningar av inkomstförändringarna på årsnivå (personer som hör till hushåll som drabbas av inkomstbortfall) och ska inte jämföras med förändringarna i inkomsterna under en viss förmånsperiod eller med antalet personer som erhållit en förmån. De beskriver närmast storleksfördelningen av de relativa förändringarna i årsinkomsterna.
Största delen av hushållen påverkas inte av graderingen av den inkomstrelaterade dagpenningen och för en del inverkar ändringen lite. För att det ska vara lättare att bedöma hur konsekvenserna fördelas presenteras i figurerna i detta avsnitt endast befolkningsandelen för de hushåll vars disponibla inkomster minskar i mer betydande grad (hushållets disponibla inkomster minskar med över en procent). I figur 16 presenteras den andel av befolkningen som drabbas av mer betydande relativt inkomstbortfall i olika inkomstdeciler. Konsekvenserna är störst i de tredje och fjärde lägsta inkomstdecilerna, det vill säga de riktas inte kraftigast till hushållen med de allra lägsta inkomsterna.
Figur 16. Den andel av befolkningen som drabbas av mer betydande relativt inkomstbortfall i olika inkomstdeciler, % Figurerna 16–19 beskriver den relativa förändringen i hushållens disponibla årsinkomster.
Vid granskning enligt landskap är konsekvenserna störst i de landskap som har mest långtidsarbetslöshet. Konsekvenserna återspeglar i stor utsträckning arbetslöshetsgraden, men till exempel i Nyland är konsekvenserna klart mindre än vad man kunde förvänta sig på basis av arbetslöshetsgraden.
Figur 17. Den andel av befolkningen som drabbas av mer betydande relativt inkomstbortfall landskapsvis, %
Konsekvenserna av graderingen av den inkomstrelaterade dagpenningen framgår tydligare, om granskningen begränsas till dem som fått inkomstrelaterad dagpenning under året. Konsekvenserna är störst för hushåll med personer som får inkomstrelaterad dagpenning under hela året.
Figur 18. Andel som drabbas av mer betydande relativt inkomstbortfall bland dem som fått inkomstrelaterad dagpenning, %
Relativt sett mest påverkas hushållets disponibla inkomster i hushåll som består av en person som är 35–64 år. I barnfamiljer är mer betydande inkomstbortfall ovanligare.
Figur 19. Den andel av befolkningen som drabbas av mer betydande relativt inkomstbortfall i olika typer av familjer, %
Lönesubventionerat arbete och vad som tillgodoräknas i arbetsvillkoret
Förslaget att lönesubventionerat arbete inte ska tillgodoräknas i arbetsvillkoret har med tanke på de arbetssökande en direkt inverkan på rätten till arbetslöshetsförmåner, vilket också påverkar hushållen. I praktiken innebär propositionen att det även i fortsättningen i regel är ekonomiskt lönsamt att ha ett lönesubventionerat arbete, eftersom löneinkomsten under arbetsperioden vanligen är högre än arbetslöshetsförmånen.
När det lönesubventionerade arbetet upphör beror propositionens konsekvenser för den sysselsatta personens situation dock på om det lönesubventionerade arbetet leder till att personen i enlighet med målet för det lönesubventionerade arbetet får arbete eller inte. Om det lönesubventionerade arbetet leder till att personen får arbete, uppstår inget inkomstbortfall för personen till följd av den föreslagna ändringen. Om det dock inte leder till att personen får arbete och personen åter blir arbetslös, är inverkan av ändringen beroende av om personen från tiden före perioden med lönesubvention har sådant arbete som räknas in i arbetsvillkoret och som berättigar till arbetslöshetsdagpenning. Om så inte är fallet, övergår eller återgår personen till arbetsmarknadsstödet. I dessa situationer är inverkan på den arbetssökandes arbetslöshetsförmån skillnaden mellan beloppet av den inkomstrelaterade dagpenning som för närvarande tjänas in genom lönesubventionerat arbete och beloppet av arbetsmarknadsstödet, och arbetslöshetsförmånen för dem som blivit arbetslösa efter lönesubventionerat arbete blir i genomsnitt lägre än för närvarande. Detta minskar den arbetssökandes disponibla inkomster och kan i vissa situationer öka behovet av andra förmåner. En lägre arbetslöshetsförmån förbättrar emellertid incitamenten att söka arbete och ökar sannolikheten för att hitta ett nytt arbete, vilket i sin tur förbättrar den arbetssökandes ekonomiska situation.
Ur arbetssökandens synvinkel kan det med tanke på rätten till arbetslöshetsförmån bli mindre lönsamt än för närvarande att söka sig till lönesubventionerat arbete. Risken för en lägre förmån efter en period med lönesubvention kan i någon mån minska de arbetslösa arbetssökandenas vilja att söka sig till lönesubventionerat arbete, vilket i någon mån kan förlänga arbetslösheten. Däremot är lönesubventionerat arbete fortfarande ett lockande alternativ, om sysselsättningen kan antas fortsätta också efter perioden med lönesubvention. Det kan dock vara svårt för arbetssökande att på förhand bedöma hur väl arbete på en viss arbetsplats kan främja möjligheten att få arbete på lång sikt.
Vilka konsekvenserna är när det gäller att söka sig till lönesubventionerat arbete beror också på hur stor betydelse de arbetssökande upplever att det har att lönesubventionerat arbete inte tillgodoräknas i arbetsvillkoret. Även för närvarande tillgodoräknas lönesubventionerat arbete i arbetsvillkoret till en mindre andel än annat arbete. Utöver ekonomiska aspekter kan arbetssökande uppleva ett lönesubventionerat anställningsförhållande som arbete av mindre värde, om det lönesubventionerade arbetet inte tillgodoräknas i arbetsvillkoret. En sådan upplevelse kan också minska viljan att söka sig till lönesubventionerat arbete eller minska känslan av ens eget värde om man har ett lönesubventionerat arbete.
Den ändring som föreslås när det gäller vad som tillgodoräknas i arbetsvillkoret innebär dock inte att lönesubventionerat arbete i fortsättningen inte har någon betydelse för den arbetssökandes framtida sysselsättning. I de flesta situationer är syftet med lönesubvention att förbättra yrkeskompetensen och därigenom möjligheterna att få arbete på den öppna arbetsmarknaden utan subventioner. Att ha ens ett kortvarigt lönesubventionerat arbete i ett anställningsförhållande för viss tid kan på längre sikt förbättra möjligheter att få arbete mer än att personen stannar kvar i arbetslöshet. Dessutom kan den arbetssökandes möjligheter att välja arbetsplats vara begränsade, varvid det med anledning av försörjningen under ett anställningsförhållande fortfarande kan finnas ett starkt incitament att ta emot lönesubventionerat arbete, även om det lönesubventionerade arbetet inte tillgodoräknas i arbetsvillkoret. Om en person efter ett lönesubventionerat arbete blir eller är på väg att bli arbetslös arbetssökande med en arbetslöshetsförmån som är lägre än för närvarande, har den arbetssökande dessutom ett starkare incitament än för närvarande att söka nytt arbete genast efter eller under perioden av lönesubventionerat arbete.
Även efter ändringen är den kortvariga ekonomiska nyttan av deltagande i lönesubventionerat arbete för förmånstagaren i de flesta fall större än vid deltagande i sysselsättningsfrämjande service. De föreslagna ändringarna gör att lönesubventionerat arbete när det gäller arbetsvillkoret blir likvärdigt med sysselsättningsfrämjande service. Eftersom lönesubventionerat arbete och sysselsättningsfrämjande service är sinsemellan alternativa åtgärder för att främja den arbetssökandes sysselsättning kan incitamenten för de olika alternativen påverka efterfrågan mellan lönesubventionerat arbete och annan sysselsättningsfrämjande service. Med tanke på de föreslagna ändringarnas samverkanseffekter bör det beaktas att graderingen av den inkomstrelaterade dagpenningen påverkar nivån på förmånen under den tid mottagarna av inkomstrelaterad dagpenning deltar i servicen och därmed försvagas incitamenten för deltagande i servicen i förhållande till lönesubventionerat arbete.
Lönesubvention som beviljas för att sysselsätta arbetstagare med funktionshinder och personer som fyllt 60 år och varit arbetslösa länge ska räknas in i arbetsvillkoret på motsvarande sätt som för närvarande till den del det beviljas förlängning på lönesubventionen i samma anställningsförhållande efter de första 10 månaderna. I fråga om arbetstagare med funktionshinder gäller undantaget dem som är sysselsatta i lönesubventionerat arbete och vars skada eller sjukdom bedöms minska produktiviteten i den arbetsuppgift som de anställts för, trots rimliga anpassningar som utförts av arbetsgivaren. Inte heller i fråga om denna grupp tillgodoräknas dock det lönesubventionerade arbetet under de första 10 månaderna i arbetsvillkoret, så det lönesubventionerade arbetet ska pågå längre än för närvarande för att arbetsvillkoret ska uppfyllas enbart genom lönesubventionerat arbete. Arbetsvillkoret intjänas inte heller i situationer där en person sysselsätts med lönesubvention hos flera olika arbetsgivare under högst 10 månader hos var och en av dem, fastän dessa perioder med lönesubvention sammanlagt skulle vara längre än 10 månader. Arbetsvillkoret intjänas inte heller genast från början av anställningsförhållandet i en situation där det på nytt beviljas lönesubvention för en person hos samma arbetsgivare som han eller hon tidigare har arbetat hos i minst 10 månader, utan ett sådant lönesubventionerat arbete jämställs med en situation där personen inte tidigare har arbetat hos arbetsgivaren i fråga. Lönesubvention för en person som fyllt 60 år och som varit arbetslös länge kan beviljas för högst 24 månader åt gången och subventionen kan därefter förlängas i samma anställningsförhållande för högst 24 månader åt gången. Således har en person som fyllt 60 år och som länge varit arbetslös möjlighet att efter att ha sysselsatts i lönesubventionerat arbete arbeta i lönesubventionerat arbete tills han eller hon går i ålderspension, om anställningsförhållandet fortsätter under denna tid och den myndighet som beviljar lönesubvention beviljar lönesubvention för denna tid. Till den del det lönesubventionerade arbetet i fråga om målgruppen varar mindre än 10 månader, tillgodoräknas det inte i arbetsvillkoret och personerna är i samma ställning som andra personer i lönesubventionerat arbete vars lönesubvention varar högst 10 månader. Arbetsvillkoret intjänas dock för dessa personer till den del det lönesubventionerade anställningsförhållandet varar en längre tid än 10 månader. Om det lönesubventionerade arbetet fortsätter fram till ålderspensionen, påverkar intjänandet av arbetsvillkoret för denna tid inte personens inkomster. Om det lönesubventionerade anställningsförhållande emellertid upphör före övergången till ålderspension, inverkar de arbetsvillkorsmånader vid lönesubventionerat arbete som räknas in i arbetsvillkoret eventuellt på beloppet av den arbetslöshetsförmån som personen får.
Från och med 2025 beviljas lönesubvention av arbetskraftsmyndigheten, som kan vara sysselsättningsområdets enda kommun eller den kommun eller samkommun inom sysselsättningsområdet som ansvarar för att ordna arbetskraftsservicen. För kommunen finns olika incitament när det gäller ansökan om och beviljande av lönesubvention beroende på om den som ansöker om och beviljar subventionen är samma kommun, en från arbetskraftsmyndigheten fristående kommun inom samma sysselsättningsområde eller en kommun inom ett annat område. Dessa incitament för kommunen har en indirekt inverkan på arbetslösa arbetssökande, eftersom incitamenten inverkar på om kommunen vill anställa arbetslösa arbetssökande uttryckligen för lönesubventionerat arbete eller om kommunen vill anställa en person utan lönesubvention. Den indirekta effekten gäller huruvida arbetet kan beaktas i arbetsvillkoret för löntagare.
Utifrån de uppgifter som framgår av arbets- och näringsbyråernas kundinformationssystem fullgör uppskattningsvis cirka 500 arbetssökande årligen skyldigheten att vara i arbete eller påföljden för unga personer som saknar utbildning genom lönesubventionerat arbete. Av dessa arbetssökande ansöker uppskattningsvis cirka 75 procent om arbetsmarknadsstöd, uppskattningsvis cirka 15 procent om grunddagpenning och uppskattningsvis cirka 10 procent om inkomstrelaterad dagpenning.
Av de ovannämnda uppskattningsvis cirka 500 arbetssökandena hade uppskattningsvis cirka fem procent fyllt 57 år enligt uppgifterna för 2022. I fråga om dessa personer kan det antas att lönesubventionerat arbete i sin helhet har räknats till godo vid fullgörandet av skyldigheten att vara i arbete, och den föreslagna ändringen innebär att nuläget bevaras.
Uppskattningsvis cirka 40 procent av arbetssökandena i fråga var under 25 år. De drar mest nytta av ändringen beroende på varaktigheten av det lönesubventionerade arbetet, eftersom kravet på arbete för att rätten till utkomstskydd för arbetslösa ska återställas är 21 kalenderveckor. År 2022 utgjorde andelen 25–56-åringar uppskattningsvis cirka 55 procent av målgruppen. De förutsätts till exempel vara i arbete minst 12 kalenderveckor för att påföljderna ska upphöra.
De ovannämnda uppskattningarna är förenade med osäkerhetsfaktorer. Till exempel har det utifrån tillgängliga uppgifter inte varit möjligt att uppskatta för hur många arbetssökande lönesubventionerat arbete beaktades vid upphörandet av påföljderna inom utkomstskyddet för arbetslösa, men påföljden dock upphörde att gälla först mycket senare.
Upphävande av skyldigheter som gäller sysselsättning och ordnande av service
Efter att ha omfattats av sysselsättningsskyldigheten återgår en betydande del av de sysselsatta till arbetslöshet. Uppgifterna om service som ordnats på basis av skyldigheterna är bristfälliga, men man kan dock anta att även efter att sådan service har avslutats återgår personerna oftast till arbetslöshet. Syftet med dessa skyldigheter är dock inte att i egentlig mening främja personens förmåga att vara aktiv på arbetsmarknaden, utan att uppfylla personens arbetsvillkor på ett sätt som gör det möjligt att upprätthålla nivån på utkomstskyddet för arbetslösa fram till ålderspensionen. Upphävandet av bestämmelserna har sannolikt endast ringa negativa konsekvenser för sysselsättningen för personerna på lång sikt.
Som det konstaterats tidigare har dessutom användningen av servicen för att uppfylla arbetsvill-koret bedömts utifrån iakttagelser som gjorts i Sverige. I Sverige tillgodoräknades all service i ar-betsvillkoret fram till 2001, och iakttagelsen var att när servicen används i detta syfte är syssel-sättningseffekterna negativa.
Förslaget har dock konsekvenser för personernas försörjning.
Syftet med garanterat arbete och service som ordnas på grundval av skyldigheten är såsom det konstateras ovan i beskrivningen av nuläget att trygga rätten till inkomstrelaterad dagpenning. När rätten till tilläggsdagar stegvis slopas, skulle bibehållandet av garanterat arbete och skyldigheten att ordna service i lagen och att dessa skulle tillgodoräknas i arbetsvillkoret, kunna leda till att de arbetssökande på grund av att pensionsåldern stiger skulle omfattas av bestämmelsen i upp till tio år. Genom att upphäva bestämmelserna om skyldigheterna förhindras således situationer där kommunen måste sysselsätta samma person flera gånger. I och med att bestämmelserna upphävs kan sådana personer erbjudas alternativ service för att främja sysselsättningen på den öppna arbetsmarknaden. Eftersom service eller eventuellt lönesubventionerat arbete inte tillgodoräknas i arbetsvillkoret, har personen ett starkare incitament att söka arbete på den öppna arbetsmarknaden till skillnad från den nuvarande passiverande modellen som garanterar att man på nytt får inkomstrelaterad dagpenning.
Enligt propositionen ska personer som fyllt 60 år och varit arbetslösa länge dock fortfarande ha möjlighet att uppfylla löntagares arbetsvillkor genom lönesubventionerat arbete, om det lönesubventionerade anställningsförhållandet fortsätter i över 10 månader och det antal lönesubventionerade månader som överstiger 10 månader och som räknas in i arbetsvillkoret räcker till för att arbetsvillkoret ska uppfyllas. Undantaget gäller också de personer som fyllt 60 år och som övergår från arbetsmarknadsstöd till lönesubventionerat arbete. För närvarande har bestämmelserna om sysselsättningsskyldigheten gällt endast de personer som får arbetslöshetsdagpenning efter att de fyllt 57 år.
Förslaget har konsekvenser för försörjningen för personer som fyllt 57 år till den del de övergår till arbetsmarknadsstöd efter att maximitiden för arbetslöshetsdagpenning har uppnåtts, vilket man försökt förhindra genom sysselsättningsskyldigheten. Den lön som betalas för tiden i garanterat arbete har kunnat vara lägre än den lön som låg till grund för den inkomstrelaterade dagpenningen före tiden i garanterat arbete. Upphävandet av undantaget när det gäller omräkning av den lön som ligger till grund för den inkomstrelaterade dagpenningen för de personer som fyllt 58 år och som omfattats av skyldigheten minskar dagpenningen för de personer som fyllt 58 år och blir arbetslösa och vars lön som ligger till grund för den nya dagpenningen skulle vara lägre än tidigare, om sysselsättningsskyldigheten skulle fortsätta på samma sätt som för närvarande. Dessutom, när personer som fyllt 58 år, i och med att skyldigheten slopas, oftare än tidigare skulle sysselsättas på den öppna arbetsmarknaden och på så sätt på nytt uppfylla arbetsvillkoret, innebär upphävandet av skyddsregeln avseende den lön som ligger till grund för dagpenningen att rätten till förmån kan grunda sig på en lägre lön än tidigare.
På basis av de uppgifter från arbetslöshetskassan YTK som beskrivs närmare i bedömningen av nuläget kommer upphävandet av det undantag som påverkar beloppet av inkomstrelaterad dagpenning för personer som fyllt 58 år enligt en grov uppskattning att gälla cirka 9 500 personer per år.
Konsekvenser för andra förmåner
Graderingen av nivån på den inkomstrelaterade dagpenningen inverkar inte direkt på pensionstillväxten, eftersom graderingen av beloppet gäller förmånen, inte den lön som ligger till grund för förmånen. Nedan beskrivs hur graderingen av den inkomstrelaterade dagpenningen inverkar på förmåner enligt sjukförsäkringslagen, och indirekt genom förmåner enligt sjukförsäkringslagen kan graderingen också inverka på pensionstillväxten.
Slopandet av det garanterade arbetet och av tillgodoräknandet av lönesubventionerat arbete i arbetsvillkoret inverkar på pensionstillväxten. Utan beteendemässiga effekter leder ändringarna till att pensionstillväxten minskar. Att det garanterade arbetet slopas och att tillgodoräknande av lönesubventionerat arbete i arbetsvillkoret upphör minskar antalet mottagare av inkomstrelaterad dagpenning, och pensionstillväxten för de personer som i stället för inkomstrelaterad dagpenning övergår till arbetsmarknadsstöd eller hamnar utanför arbetsmarknaden minskar. Att det garanterade arbetet slopas medför också att pensionstillväxten upphör för tiden i ett anställningsförhållande som grundar sig på skyldigheten, liksom en eventuell inverkan på mängden lönesubventionerat arbete minskar konsekvenserna från perioder med lönesubvention.
Dessutom minskar slopandet av skyddsregeln för personer som fyllt 58 år den lön som ligger till grund för förmånen, vilket också minskar pensionstillväxten, eftersom pension intjänas för 75 procent av den lön som ligger till grund för den inkomstrelaterade dagpenningen.
Pensionstillväxten ökar för de personer som blir sysselsatta till följd av de föreslagna ändringarna. Effekten beror på hur stor lön den person som sysselsätts har i förhållande till den lön som ligger till grund för den inkomstrelaterade dagpenningen, den lön som betalats för garanterat arbete eller den lön som betalats för lönesubventionerat arbete.
När det gäller yngre åldersklasser som är födda efter 1965 kan de föreslagna ändringarna inverka på tidpunkten för att gå i ålderspension, eftersom det finns överlappning mellan den övre åldersgränsen på 65 år för utkomstskyddet för arbetslösa och den nedre åldersgränsen för ålderspension. För närvarande kan inkomstrelaterad dagpenning alltså fås även när åldern för ålderspension har överskridits vid 64 års ålder. Så är det inte längre för dem som är födda 1965 eller senare, eftersom den övre åldersgränsen för utkomstskyddet för arbetslösa är bunden till den nedre åldersgränsen för ålderspension. De föreslagna ändringarna kan dock också ha konsekvenser för hur man lämnar arbetsmarknaden före den lägsta åldern för ålderspension.
Graderingen av den inkomstrelaterade dagpenningen och de andra ändringar som gäller utkomstskyddet för arbetslösa har också konsekvenser för föräldradagpenningarna och sjukdagpenningarna enligt sjukförsäkringslagen samt för rehabiliteringspenningen enligt lagen om Folkpensionsanstaltens rehabiliteringsförmåner och rehabiliteringspenningförmåner. Ovannämnda dagpenningar grundar sig i regel på inkomsterna under de 12 kalendermånader som föregår förmånens början. Som inkomster beaktas också arbetslöshetsförmånerna. Förmånerna beaktas inte som sådana, utan på basis av dem fastställs den kalkylerad förmånsbaserade inkomsten. Om beloppet av de arbetslöshetsförmåner som betalats ut under granskningsperioden på 12 månader blir mindre, blir också den förmånsbaserade inkomsten och därmed också dagpenningens belopp mindre. Graderingen av nivån på den inkomstrelaterade dagpenningen sänker således förmånerna enligt sjukförsäkringslagen, om en nedsatt förmån förekommer under förmånstagarens granskningsperiod. Också de ändringar i målgruppernas inkomster som följer av de åldersrelaterade undantagsreglerna och intjänandet av arbetsvillkoret minskar förmånerna enligt sjukförsäkringslagen i situationer där ändringen infaller under granskningsperioden. Om en person får arbete till följd av ändringarna, kan hans eller hennes förmåner enligt sjukförsäkringslagen också stiga.
När det gäller sjukdagpenningen påverkar ändringarna enligt en mycket grov uppskattning cirka 12 procent av förmånstagarna. För dem är effekten i genomsnitt drygt hundra euro i månaden. Effekten på utbetalda sjukdagpenningar är sammanlagt uppskattningsvis cirka 8 miljoner euro. När det gäller föräldradagpenningen påverkar ändringen cirka 9 procent av männen och 13 procent av kvinnorna. För män är effekten i denna grupp i genomsnitt något under 100 euro i månaden och för kvinnor något under 120 euro i månaden. Effekten på utbetalda föräldradagpenningar är sammanlagt uppskattningsvis cirka 8 miljoner euro. Ur den offentliga ekonomins synvinkel är konsekvenserna rätt små, eftersom minskade utgifter för sjuk- och föräldradagpenning också leder till att sjukförsäkringspremierna och sjukförsäkringsavgifterna minskar.
Konsekvenser för de arbetskraftspolitiska förutsättningarna för arbetslöshetsförmån
Enligt 2 kap. 5 a § i lagen om utkomstskydd för arbetslösa behåller en arbetssökande sin rätt till arbetslöshetsförmåner trots företagsverksamhet eller sysselsättning i eget arbete i fyra månader, om personen inleder företagsverksamheten eller sysselsättningen i eget arbete som arbetslös. Bestämmelsen tillämpas på nytt, när personen har uppfyllt arbetsvillkoret för arbetslöshetsdagpenning och maximitiden för arbetslöshetsdagpenning börjar löpa från början.
I 2 kap. 10 b § i lagen om utkomstskydd för arbetslösa föreskrivs det om kortvariga studiers inverkan på rätten till utkomstskydd för arbetslösa. Om den arbetssökande har fått arbetslöshetsförmån med stöd av bestämmelsen, tillämpas samma bestämmelse på nytt när studierna har avslutats och personen därefter har uppfyllt arbetsvillkoret för arbetslöshetsdagpenning och maximitiden för arbetslöshetsdagpenning har börjat löpa från början, om inte de tidigare studierna har varat högst tre månader utan avbrott eller i perioder.
Om lönesubventionerat arbete inte längre räknas in i arbetsvillkoret för arbetslöshetsdagpenning, blir det svårare att på nytt utnyttja den ovan avsedda bestämmelsen som gäller företagare och studiemöjligheten. Det finns inga statistiska uppgifter om hur många arbetssökande ändringen till denna del gäller.
Enligt 2 a kap. 6 § i lagen om utkomstskydd för arbetslösa har en person giltig orsak att vägra ta emot arbete, om lönen för ett deltidsarbete och den arbetslöshetsförmån som eventuellt betalas till honom eller henne, efter avdrag av kostnader för arbetsresor och övriga kostnader som beror på att han eller hon tar emot arbetet, blir mindre än den arbetslöshetsförmån som annars betalas till honom eller henne. Medan ett sådant skydd för yrkesskicklighet som avses i 8 § i samma kapitel gäller tillämpas bestämmelsen också på vägran att ta emot heltidsarbete.
I 2 a kap. 6 § i lagen om utkomstskydd för arbetslösa föreskrivs det också att en arbetssökande kan vägra ta emot arbete som arbetskraftsmyndigheten erbjuder den arbetssökande, utan att förlora sin rätt till arbetslöshetsförmån, om den lön som betalas för arbetet, efter avdrag av eventuella kostnader för arbetsresor och övriga kostnader som beror på att han eller hon tar emot arbetet, blir mindre än den lön som betalas för annat arbete och en eventuell arbetslöshetsförmån.
Graderingen av nivån på den inkomstrelaterade dagpenningen inverkar också på slutresultatet av de kostnadsjämförelser som avses i 2 a kap. 6 § i lagen om utkomstskydd för arbetslösa. Om inkomsterna av ett eventuellt arbete och kostnaderna för att ta emot arbetet antas förbli desamma, minskar arbetssökandens möjligheter att vägra ta emot arbete utan att förlora sin rätt till utkomstskydd för arbetslösa när arbetslösheten drar ut på tiden och nivån på den inkomstrelaterade dagpenningen sjunker. Det finns inga statistiska uppgifter om hur många arbetssökande ändringen till denna del gäller. Konsekvenserna bedöms dock inte vara betydande på grund av det förmodligen ringa antalet situationer som förutsätter kostnadsjämförelse.
4.2.1.2
Bedömning av samverkande konsekvenser för hushållen
Utöver de ändringar som ingår i denna regeringsproposition föreslog regeringen år 2023 flera andra ändringar i utkomstskyddet för arbetslösa och annan social trygghet. De ändringar som föreslås i regeringens propositioner RP 73–75/2023 rd har stadfästs och de har i huvudsak trätt i kraft vid ingången av 2024, även om ändringarna delvis börjar tillämpas stegvis. De samverkande konsekvenserna av dessa stadfästa ändringar och vissa ändringsförslag som ingår i denna regeringsproposition för hushållens inkomstbildning bedömdes i en promemoria som gäller bedömningen av de samverkande konsekvenserna av ändringarna i den sociala tryggheten
Vuoden 2024 sosiaaliturvamuutosten yhteisvaikutusten arviointi, Social- och hälsovårdsministeriet Helsingfors 2023.
och som beretts i samarbete mellan social- och hälsovårdsministeriet och finansministeriet. I den analys som gjorts för promemorian har man dessutom beaktat effekten av de föreslagna ändringarna i inkomstbeskattningen. I promemorian var det inte möjligt att koncentrera sig på de samverkande konsekvenserna för målgrupperna för en enskild proposition. Uppskattningarna är huvudsakligen baserade på beräkningar som gjorts med Statistikcentralens mikrosimuleringsmodell SISU. Av de ändringar som föreslås i denna regeringsproposition har förslaget om gradering av nivån på den inkomstrelaterade dagpenningen beaktats i bedömningen av de samverkande konsekvenserna. Eftersom den bedömning som gjorts med hjälp av mikrosimuleringsmodellen inte gör det möjligt att beakta förslaget om att slopa garanterat arbete och skyldigheten att ordna service och förslaget om att lönesubventionerat arbete inte tillgodoräknas i löntagares arbetsvillkor, har konsekvenserna av dessa förslag inte i beaktats till fullo i den aktuella bedömningen av de samverkande konsekvenserna.
Till exempel de som uppfyllt arbetsvillkoret som sysselsatta i garanterat arbete omvandlas i simuleringen av förlängningen av arbetsvillkoret till mottagare av arbetsmarknadsstöd, eftersom dessa personer i registermaterialet ofta har just det antal arbetsdagar som motsvarar sex månaders arbete.
I bedömningen av de samverkande konsekvenserna gäller de största konsekvenserna vid granskningen av åldersgrupperna 18–24-åringar, och större konsekvenser konstaterades också bland 25–34-åringar.
Fenomenet bedömdes bero på andelen studerande i dessa åldersklasser.
I fråga om den senare åldersgruppen kan av förslagen i denna proposition utöver graderingen av beloppet av den inkomstrelaterade dagpenningen också det förslag som gäller lönesubventionerat arbete och arbetsvillkoret och som inte togs med i bedömningen av de samverkande konsekvenserna påverka situationen för arbetslösa arbetssökande och deras hushåll.
Även i åldersgruppen 55–64 år är de samverkande konsekvenserna större än i andra grupper, vilket enligt bedömningar förklaras av både andelen personer som omfattas av förtjänstskydd och andelen långtidsarbetslösa i denna åldersgrupp. I denna åldersgrupp kan alla de ändringar som föreslås i denna proposition påverka situationen för arbetslösa arbetssökande och deras hushåll. Om slopandet av de undantag som gäller åldersrelaterade undantagsregler hade kunnat beaktas i bedömningen av de samverkande konsekvenserna, skulle konsekvenserna för denna åldersgrupp ha varit större i bedömningen. Vid granskningen av de samverkande konsekvenserna enligt befolkningsgrupp drabbar de största inkomstförlusterna hushåll som består av en person i arbetsför ålder samt ensamförsörjare.
När det gäller promemorian om bedömning av de samverkande konsekvenserna finns det skäl att beakta att de bedömningar av konsekvenserna för hushållens disponibla inkomster som presenteras i promemorian är statiska, det vill säga de beteendemässiga konsekvenserna, såsom konsekvenserna för sysselsättning, har inte beaktats. Granskningen har gjorts genom att jämföra reformalternativet med det grundläggande alternativet, där förmånerna och inkomstbeskattningen presenteras i enlighet med lagstiftningen för 2023 men på 2024 års nivå
Med 2024 års nivå avses här att det har gjorts en normal indexjustering av förmånerna, men de extra nivåhöjningar som gjorts på vissa förmåner 2023 inverkar inte på förmånernas belopp.
.
Typiskt för de ändringar som föreslås i denna proposition är ur en enskild arbetssökandes och hans eller hennes familjs synvinkel att flera av de ändringar som föreslås i regeringens proposition RP 73/2023 rd och som stadfästs genom lagen om ändring av lagen om utkomstskydd för arbetslösa (1300/2023) och de ändringar som föreslås i denna regeringsproposition kan ha en samtidig inverkan på den arbetssökandes situation. I vissa fall kan nästan alla de ändringar som föreslås i propositionerna samtidigt gälla en enskild arbetssökande efter det att övergångsperioden för tillämpningen av de olika element som ingår i propositionen har gått ut, dvs. när arbetslösheten börjar den 2 september 2024 eller därefter.
Nedan i tabell 14 beskrivs en situation där fler än en av de föreslagna ändringarna påverkar den arbetssökandes utkomstskydd för arbetslösa.
En arbetssökande som har ett lönearbete på heltid som pågår den 1 september 2024–31 juli 2025. Alla löneposter har betalats under arbetsmånaderna, den 15 varje månad. Semester togs inte ut under anställningsförhållandet, och semesterersättningen betalas när anställningsförhållandet upphör den 31 juli 2025. Försörjer minst ett barn. Inleder deltidsarbete den 1 september 2025, arbetstid 18 timmar per vecka, lön 13 euro per timme. Lönen betalas under arbetsmånaden. Därefter arbetslös tills maximitiden löper ut. Sysselsätts i lönesubventionerat arbete, varefter återgår till att vara arbetslös arbetssökande. Får arbete på nytt på den öppna arbetsmarknaden, där arbetsvillkoret uppfylls och personen hinner fylla 58 år innan arbetsvillkoret uppfylls.
Tabell 14.
Sammanställning av de ändringar i utkomstskyddet för arbetslösa som träder i kraft 2024
| Lagen om utkomstskydd för arbetslösa före de ändringar som stadfästs genom lag 1300/2023 | De ändringar som stadfästs genom lag 1300/2023 och de ändringar som föreslås i regeringspropositionen |
1.9.2024–31.7.2025 pågår lönearbete på heltid och inräknas i arbetsvillkoret | Arbetsvillkoret uppfylls när personen under granskningsperioden (28 månader) har arbetat sammanlagt minst 26 kalenderveckor (dvs. cirka sex månader) där arbetstiden är 18 timmar eller mer per kalendervecka. Arbetsvillkoret uppfylls och den arbetssökande får efter den självrisktid som börjar 1.8 rätt till grunddagpenning eller inkomstrelaterad dagpenning fr.o.m. 8.8.2025. | Eftersom det i anställningsförhållandet för viss tid intjänas endast 11 arbetsvillkorsmånader, uppfylls arbetsvillkoret inte i det anställningsförhållandet, och eftersom tidigare arbete saknas kan inte heller tidigare anställningsförhållanden som skulle ha kunnat infalla under granskningsperioden på 28 månader beaktas. Ingen rätt till grunddagpenning eller inkomstrelaterad dagpenning förrän den arbetssökande blir sysselsatt så att granskningsperioden omfattar minst en månad som tillgodoräknas i arbetsvillkoret utöver de 11 månader av det avslutade anställningsförhållandet som tillgodoräknas. Arbetssökanden har rätt till arbetsmarknadsstöd, vars början påverkas av de förslag som gäller självrisktiden och förlängning av den samt periodisering av semesterersättningen. |
Självrisktid | Självrisktiden är en tid som motsvarar fem fulla arbetslöshetsdagar, dvs. 1–7.8 2025 (veckoslutet beaktas inte i självrisktiden). | Självrisktiden är en tid som motsvarar sju fulla arbetslöshetsdagar. Självrisktiden börjar löpa först efter det att den tid som omfattas av periodiseringen av semesterersättningen har löpt ut. |
Semesterersättning | Semesterersättningen påverkar inte arbetslöshetsförmånen. | Semesterersättningen periodiseras, dvs. den hindrar utbetalning av arbetslöshetsförmån för viss tid. |
Barnförhöjning | Barnförhöjning för ett, två eller tre eller fler barn som försörjs. | Ingen barnförhöjning. |
Deltidsarbete fr.o.m. 1.9.2025 | Arbetslöshetsförmånen jämkas och vid jämkningen iakttas det skyddade beloppet (300 euro i månaden). Först den lön som överstiger det beaktas, och 50 % av den överskjutande delen av lönen minskar den fulla grunddagpenning eller inkomstrelaterade dagpenning som betalas för en månad. Lönen per månad är 18*13/5*21,5=1 006,20 euro i månaden, vilket innebär att (1 006,20–300)/2 = 353,10 euro av lönen minskar den fulla arbetslöshetsdagpenning som betalas för en månad. Eftersom arbetstiden är 18 timmar per kalendervecka, tillgodoräknas arbetet i det nya arbetsvillkoret. | Arbetslöshetsförmånen jämkas och 50 % av lönen minskar den arbetslöshetsförmån som betalas för en månad. Den arbetssökande har inte uppfyllt arbetsvillkoret 1.9, så till honom eller henne betalas arbetsmarknadsstöd. Eftersom lönen per månad är 18*13/5*21,5 = 1 006,20 euro, kommer av lönen 1 006,20/2 = 503,10 euro att minska det fulla arbetsmarknadsstöd som betalas per månad för september månad. Eftersom lönen överskrider den gräns som förutsätts för att arbetet ska tillgodoräknas i arbetsvillkoret, blir september en hel arbetsvillkorsmånad. Den arbetssökande uppfyller arbetsvillkoret, och rätt till grunddagpenning eller inkomstrelaterad dagpenning uppkommer. |
Självrisktid | Om arbetsvillkoret uppfylls så att den första betalda dagen infaller inom ett år från den föregående första betalda dagen (8.8.2025), föreläggs ingen självrisktid. | När det nya arbetsvillkoret omfattande 12 månader uppfylls, föreläggs självrisktiden på nytt. Beloppet av den inkomstrelaterade dagpenningen minskar när arbetslösheten blir långvarig. Dagpenningen återgår till 100 % endast genom att arbetsvillkoret uppfylls. |
Beloppet av inkomstrelaterad dagpenning | Om arbetsvillkoret uppfylls så att den första betalda dagen infaller inom ett år från den föregående första betalda dagen (8.8.2025), ska den lön som ligger till grund för den inkomstrelaterade dagpenningen inte räknas om. Beloppet av den inkomstrelaterade dagpenningen förblir lika stort under hela maximitiden för utbetalning av dagpenningen. | När det nya arbetsvillkoret omfattande 12 månader uppfylls, räknas den lön som ligger till grund för den inkomstrelaterade dagpenningen om. Beloppet av den inkomstrelaterade dagpenningen minskar när arbetslösheten blir långvarig. Dagpenningen återgår till 100 % endast genom att arbetsvillkoret uppfylls. |
Lönesubventionerat arbete | Av lönesubventionerat arbetet tillgodoräknas 75 procent i arbetsvillkoret. Maximitiden för inkomstrelaterad dagpenning börjar löpa från början. | Bortsett från det undantag som gäller arbetstagare med funktionshinder och personer som fyllt 60 år och varit arbetslösa länge räknas lönesubventionerat arbete inte in i arbetsvillkoret. Arbetsperioden leder inte till att personen åter får rätt till inkomstrelaterad dagpenning. |
Får arbete på den öppna arbetsmarknaden och uppfyller arbetsvillkoret efter att ha fyllt 58 år | Den lön som ligger till grund för den inkomstrelaterade dagpenningen räknas inte om, om inte den är högre. | Den lön som ligger till grund för den inkomstrelaterade dagpenningen räknas om på basis av de faktiska inkomsterna. |
Utöver bedömningarna i promemorian om samverkande konsekvenser strävar man i detta avsnitt efter att kort granska de samverkande konsekvenserna med tanke på graderingen av det inkomstrelaterade utkomstskyddet för arbetslösa. Syftet med granskningen är att svara på frågan hur inkomsterna hos dem som drabbas av graderingen av förtjänstskyddet förändras, när man också beaktar de andra ändringar som regeringen föreslog hösten 2023 (ändringar som beaktats i granskningen och hur jämförelsen lagts upp se ovannämnda promemoria om de samverkande konsekvenserna). Granskningen fokuserar på den årliga förändringen i hushållets disponibla inkomster.
Större inkomstbortfall än vad som beskrivs ovan i samband med graderingen av den inkomstrelaterade dagpenningen är klart vanligare för dem som drabbas av graderingen av förtjänstskyddet om också de andra ändringar som regeringen föreslog i höstas beaktas i granskningen.
Då jämförs inkomsterna före de olika ändringsförslagen med situationen efter ändringarna (inkl. graderingen av den inkomstrelaterade dagpenningen).
Hushåll med personer som drabbas av graderingen och vars disponibla inkomster minskar med mer än 10 procent omfattar vid granskningen av de samverkande konsekvenserna cirka 27 000 personer. Hushåll med inkomstbortfall på 5–10 procent omfattar något under 55 000 personer och hushåll med inkomstbortfall på 1–5 procent cirka 112 000 personer.
Vid granskningen av de samverkande konsekvenserna kommer inkomsterna för en del av hushållen med personer som drabbas av graderingen av den inkomstrelaterade dagpenningen också att öka. Till hushåll vars inkomster ökar med över en procent hör omkring 43 000 personer. Detta kan bero på till exempel ändringar i beskattningen och socialskyddsavgifterna eller höjningar av barnbidragen för familjer med många barn och barnbidraget för barn under tre år. Samtidigt kan graderingen av den inkomstrelaterade dagpenningen i dessa fall gälla en relativt kort period under kalenderåret.
Behovet av utkomststöd ökar som väntat mer än vad som konstaterades vid bedömningen av enbart graderingens inverkan.
Det antal mottagare av utkomststöd som presenteras här baserar sig på erhållandet av kalkylerat utkomststöd enligt SISU-modellen, och kan inte direkt jämföras med antalet mottagare av utkomststöd i verkligheten. Kalkylen enligt modellen baserar sig på de genomsnittliga inkomsterna under året och beskriver närmast det långvariga underskottet i försörjningen. Metodfrågor i anslutning till modelleringen av utkomststödet beskrivs kort i promemorian om de samverkande konsekvenserna.
Till följd av de föreslagna ändringarna ökar antalet hushåll som får kalkylerat utkomststöd med sammanlagt cirka 8 000 hushåll som har åtminstone en familjemedlem som drabbas av graderingen av den inkomstrelaterade dagpenningen. Till dessa hushåll hör totalt kring 14 000 personer. Vid tolkningen bör det noteras att uppkomsten av ett kalkylerat behov av utkomststöd vid bedömningen av de samverkande konsekvenserna inte heller för dessa hushåll nödvändigtvis först och främst beror på graderingen av den inkomstrelaterade dagpenningen. Detsamma gäller uppkomsten av inkomstbortfall.
I fråga om dem som sysselsätts i lönesubventionerat arbete eller i garanterat arbete kan det slutligen konstateras följande. Personer som sysselsätts med lönesubvention får bostadsbidrag och grundläggande utkomststöd som kompletterande förmåner före perioden med lönesubvention, under perioden med lönesubvention och därefter. De som sysselsätts i garanterat arbete får sällan kompletterande förmåner vilket även gäller dem som övergår från förtjänstskyddet till lönesubvention. De som övergår från arbetsmarknadsstöd till lönesubvention får kompletterande förmåner klart oftare. Cirka 50 procent av dessa personer (se beskrivningen av nuläget) hör till hushåll som får allmänt bostadsbidrag.
Förslaget som gäller intjänandet av arbetsvillkoret genom lönesubventionerat arbete inverkar på rätten till dagpenning för uppskattningsvis 3 500 personer. Om dessa personer får arbetsmarknadsstöd i stället för inkomstrelaterad dagpenning, ökar detta utbetalningen av allmänt bostadsbidrag i denna grupp. Om personerna motsvarar dem som i genomsnitt övergår från arbetsmarknadsstöd till lönesubventionerat arbete, betalas allmänt bostadsbidrag till cirka 1 750 personer i denna grupp. Dessa personer kommer då att falla bort från inkomstrelaterad dagpenning samt drabbas av försämringarna i det allmänna bostadsbidraget och av sparåtgärderna i indexen i fråga om arbetsmarknadsstödet och det allmänna bostadsbidraget. Ändringarna i bostadsbidraget drabbar dock inte 1 750 personer.
När det gäller dem som sysselsatts i garanterat arbete kommer en större grupp arbetslösa att falla bort från dagpenningen. Slopandet av det garanterade arbetet inverkar kumulativt vid statisk bedömning på rätten till dagpenning hos cirka 10 000 personer. I fråga om dem som sysselsatts i garanterat arbete har kompletterande inkomstöverföringar betalats i liten utsträckning, vilket beror på att personerna har inkomstrelaterad dagpenning och får löneinkomster under tiden i arbetet. Av denna målgrupp kommer något färre att efter att de förlorat rätten till dagpenning att få allmänt bostadsbidrag och grundläggande utkomststöd. Denna målgrupp påverkas också betydligt mindre av slopandet av barnförhöjningarna, eftersom det hos dessa personer utifrån registergranskningen finns i genomsnitt 0,04 barn.
4.2.1.3
Konsekvenser för privata arbetsgivare
De föreslagna ändringarna förbättrar incitamenten för arbete och därmed tillgången på arbetskraft. Konsekvenserna för utbudet av arbete kan dock bedömas vara något olika för olika typer av företag och branscher.
De i propositionen föreslagna ändringar som påverkar utgifterna för förtjänstdelen samt sysselsättningseffekterna av dessa och andra föreslagna ändringar kan åtminstone på lång sikt sänka arbetslöshetsförsäkringspremiens nivå. Sänkningen av nivån på premien minskar företagens arbetskraftskostnader. Sänkningen av nivån på premien är dock inte en direkt följd av de ändringar som föreslås i denna proposition, utan riksdagen beslutar årligen om nivån på arbetslöshetsförsäkringspremien genom en separat lagändring.
Även om det i propositionen föreslås att lönesubventionerat arbete inte ska tillgodoräknas i arbetsvillkoret, föreslås det i propositionen de facto inga ändringar i villkoren för beviljande av lönesubvention. Enligt regeringsprogrammet för statsminister Orpos regering ska regeringen se över lönesubventionen och rikta den särskilt till den privata och den tredje sektorn. Vidare ska enligt regeringsprogrammet även användning av 100-procentig lönesubvention möjliggöras också i fortsättningen även för de av de största aktörerna inom tredje sektorn som bedriver ekonomisk verksamhet. Utvecklandet av lönesubventionen utgör dock en egen från denna proposition fristående helhet.
Trots att bestämmelserna om lönesubventionerat arbete inte föreslås bli ändrade i samband med denna proposition, kan förslaget som gäller arbetsvillkoret försvåra tillgången till lönesubventionerad arbetskraft. Effekten beror delvis på att utbudet av lönesubventionerat arbete för arbetslösa arbetssökande minskar, vilket hör samman med att intjänande av arbetsvillkoret försämras, och delvis på att lönesubvention inte nödvändigtvis beviljas till motsvarande belopp som för närvarande på grund av den finansieringsmodell som styr arbetskraftsmyndigheternas verksamhet.
Syftet med lönesubventionen är att kompensera för minskad produktivitet hos den som ska sysselsättas, och således blir de lediga jobben inte nödvändigtvis otillsatta, utan de kan tillsättas med andra personer än dem som anställs med lönesubvention. En del av arbetsgivarna kan dock inte anställa personer utan lönesubvention. Om det inte finns tillgång till arbetskraft med lönesubvention, kan lediga jobb verkligen bli otillsatta och arbetsgivarens verksamhet förändras. Konsekvenserna gäller antagligen särskilt de arbetsgivare som årligen har fått 100-procentig lönesubvention. Åren 2016–2022 varierade det genomsnittliga antalet personer som under ett år sysselsattes med 100-procentig lönesubvention mellan 2 900 och 4 800 personer. Lönesubvention på 100 procent betalas årligen till cirka 1 500–1 600 organisationer. Största delen av de organisationer som får 100-procentig lönesubvention (cirka 93–94 procent) får lönesubvention till ett belopp under 100 000 euro per år. Uppskattningsvis kring tre fjärdedelar av de organisationer som får lönesubvention sysselsätter färre än fem personer med lönesubvention per år. Kring två procent av organisationerna sysselsätter minst 50 personer med lönesubvention. Dessa stora organisationers andel av de personer som sysselsätts med lönesubvention i organisationerna utgör dock uppskattningsvis cirka 35 procent.
År 2021 genomförde arbets- och näringsministeriet en enkät bland organisationer som fått lönesubvention 2019–2020. Enkäten besvarades av cirka 25,5 procent av organisationerna. Av dem som svarade uppgav cirka 22 procent att de inte har anställt personal utan lönesubvention. Ungefär hälften av dem som besvarade enkäten uppgav att de anställer ungefär lika många personer med lönesubvention varje år. Kring 60 procent av dem som besvarade enkäten bedömde att det inte är möjligt att anställa ytterligare personal utan full kompensation för lönekostnaderna. Organisationernas möjligheter att anställa personal utan lönesubvention på 100 procent har samband med annan finansiering. Av dem som besvarade enkäten uppgav cirka 29 procent att organisationen inte alls säljer varor eller tjänster, så finansieringen av verksamheten samlas in via understöd, medlemsavgifter eller privata donationer. Av de organisationer som uppgav att de bedrev försäljning av varor eller tjänster var försäljningsvärdet för det mesta lågt. Cirka 73 procent uppskattade att försäljningsvärdet understiger 100 000 euro per år. Organisationernas anställningsmöjligheter påverkas alltså i betydande grad av möjligheten att få lönesubvention på 100 procent.
På grund av reformen av finansieringen av arbetslöshetsförmånerna, vilken har samband med reformen av ansvaret för att ordna arbetskraftsservice, har arbetskraftsmyndigheterna, med tanke på nollställandet av kalkylatorn för finansieringsansvaret, inte intresse av att bevilja lönesubvention på 100 procent. Lönesubventionen räknas dock som en del av kommunens kostnader för uppgiften att ordna arbetskraftsservice, vilket påverkar beloppet av statsandelsfinansieringen för de kommande åren på kommunfältet som helhet. Således kan arbetskraftsmyndigheterna fortfarande ha incitament att i någon mån bevilja också lönesubvention på 100 procent i synnerhet som en del av en mer omfattande serviceväg som syftar till sysselsättning. Det är inte möjligt att på förhand bedöma hur omfattande den effekt som beskrivs här är, eftersom det inte finns någon jämförbar situation utifrån vilken de beteendemässiga konsekvenserna kunde bedömas. I kommunförsöken har kommunerna inom försöksområdena fattat beslut om lönesubvention för statens räkning i fråga om anslaget i statsbudgeten.
4.2.1.4
Konsekvenser för den offentliga ekonomin
I sin helhet uppskattas de föreslagna ändringarna medföra en utgiftsanpassning på cirka 276 miljoner euro, och dessutom öka sysselsättningen enligt finansministeriets uppskattning med cirka 18 700 personer. I siffran har man inte beaktat den minskning av den offentliga sysselsättningen som följer av att kommunernas sysselsättningsskyldighet slopas. I och med att sysselsättningen stärks förbättras de offentliga finanserna med uppskattningsvis cirka 458 miljoner euro, varvid ändringarna stärker de offentliga finanserna med totalt cirka 734 miljoner euro.
Som direkt effekt av graderingen av nivån på den inkomstrelaterade dagpenningen minskar utgifterna inom den offentliga ekonomin med cirka 149 miljoner euro när konsekvenserna för kompletterande förmåner och skatterna beaktas. Den sysselsättande effekt på 12 800 personer som hänför sig till graderingen av nivån på den inkomstrelaterade dagpenningen beräknas stärka de offentliga finanserna med cirka 314 miljoner euro. I beräkningen har effekterna av tidigare ändringar och de andra ändringar som föreslås i denna proposition beaktats. Effekterna av enbart graderingen skulle vara större om de andra föreslagna ändringarna inte skulle genomföras.
Slopandet av skyddsregeln i fråga om granskningen av dagpenningen för personer som fyllt 58 år minskar direkt utgifterna för den inkomstrelaterade dagpenningen med uppskattningsvis cirka 24 miljoner euro. Med beaktande av beskattning och inkomstöverföringar stärks den offentliga ekonomin med uppskattningsvis 14 miljoner euro. Ändringen ökar sysselsättningen med uppskattningsvis något under tusen personer, av vilket följer att den offentliga ekonomin stärks med cirka 24 miljoner euro.
Om annat lönesubventionerat arbete än det som hänför sig till kommunernas sysselsättningsskyldighet inte räknas med vid beräkningen av arbetsvillkoret innebär detta att uppskattningsvis 3 500 personer blir utan inkomstrelaterad dagpenning, vilket innebär en besparing på cirka 25 miljoner euro i utgifterna för arbetslöshetsförmåner. Nettobesparingen i de offentliga finanserna skulle vara cirka 14 miljoner euro. Enligt en uppskattning som härletts från förändringen i ersättningsgraden skulle sysselsättningen stärkas med cirka 900 personer.
Att den tid service ges inte längre räknas in i arbetsvillkoret sparar i en situation vid slutet av årtiondet uppskattningsvis in cirka 15 miljoner euro per år i utgifterna för utkomstskyddet för arbetslösa. Dessutom innebär ändringen en besparing i kostnaderna för servicen, om ersättande service inte ordnas. Den potentiella besparingen är då cirka 4 miljon euro på årsnivå. Nettoeffekten för den offentliga ekonomin beräknas vara positiv och uppgå till cirka 14 miljoner euro. Ändringen har till följd av ändrade incitament en positiv effekt på sysselsättningen, uppskattningsvis cirka 600 sysselsatta.
Lönesubventionerat arbete beräknas minska något på grund av att lönesubventionerat arbete inte räknas in i löntagares arbetsvillkor. Hur stor minskningen är kan dock inte bedömas, eftersom de ändringar som tidigare gjorts i fråga om tillgodoräknande av lönesubventionerat arbete i arbetsvillkoret inte har bedömts ur detta perspektiv. Dessutom har tidigare ändringar genomförts i en annan verksamhetsmiljö. Den föreslagna ändringen när det gäller tillgodoräknandet av lönesubventionerat arbete i arbetsvillkoret inverkar inte på beloppet av det anslag som budgeteras för arbetskraftsservice, vilket innebär att en eventuell minskning av mängden lönesubventionerat arbete kan förbättra arbetskraftsmyndigheternas möjligheter att erbjuda annan service. Ändringen kan också styra ordnandet av offentlig arbetskraftsservice så att den blir mer kostnadseffektiv, vilket leder till vissa besparingar inom den offentliga sektorn.
Slopandet av sysselsättningsskyldigheten samt intjänandet av arbetsvillkoret genom arbete på grundval sysselsättningsskyldigheten inverkar direkt på lönekostnaderna för garanterat arbete samt på förmånsutgifterna i anslutning till arbetsvillkoret för inkomstrelaterad dagpenning. Slopandet av sysselsättningsskyldigheten medför vid uppskattning enligt nivån i slutet av årtiondet en besparing på 142 miljoner euro med tanke på lönekostnaderna, när man i uppskattningen beaktar förlängningen av arbetsvillkoret från 6 månader till 12 månader samt den uppskattade ökningen av den reserv som ska sysselsättas med 2000 till följd av slopandet av tilläggsdagarna inom utkomstskyddet för arbetslösa. Besparingen i lönekostnaderna är 71 miljoner euro, om förlängningen av arbetsvillkoret från 6 månader till 12 månader inte beaktas. Detta belopp på 71 miljoner euro är alltså den sammantagna effekt som slopandet av förlängningen av arbetsvillkoret och det garanterade arbetet har på kommunernas lönekostnader.
Sysselsättningsskyldigheten uppskattas i slutet av årtiondet inverka på rätten till inkomstrelaterad dagpenning hos cirka 8 500 personer. I uppskattningarna har man beaktat antalet personer som för närvarande sysselsätts samt den ökning av antalet som slopandet av tilläggsdagarna inom utkomstskyddet för arbetslösa medför. Om det till dessa personer i stället för inkomstrelaterad dagpenning betalas arbetsmarknadsstöd, minskar utgifterna för inkomstrelaterad dagpenning med cirka 179 miljoner euro och utgifterna för utkomstskyddet för arbetslösa som helhet med cirka 68 miljoner euro. Slopandet av sysselsättningsskyldigheten beräknas medföra en nettobesparing på cirka 92 miljoner euro i utgifterna inom den offentliga ekonomin. Vid en uppskattning som härletts från förändringen i ersättningsgraden stärks sysselsättningen med cirka 3 500 personer.
Tillgodoräknande av lönesubventionerat arbete i fråga om den arbetssökande för fullgörande av skyldigheten att vara i arbete och påföljden för unga personer som saknar utbildning, ökar i någon mån utgifterna för utkomstskyddet för arbetslösa inom den offentliga ekonomin. Utgiftsökningen beror på att de föreslagna ändringarna leder till att rätten till utkomstskydd för arbetslösa återfås snabbare. Utgiftsökningen bedöms dock vara måttlig.
Effekten i anslutning till påföljderna inom utkomstskyddet för arbetslösa minskas av att åtminstone en del av dem som förelagts skyldighet att vara i arbete eller påföljd för unga personer som saknar utbildning har ansökt om utkomststöd under den tid när de inte har varit berättigade till arbetslöshetsförmån. Effekten minskas också av att det på grund av längden på det lönesubventionerade arbetet är möjligt att längden även för närvarande i fråga om en del arbetssökande har räckt till för att fullgöra skyldigheten att vara i arbete eller påföljden för unga, trots att det lönesubventionerade arbetet inte i sin helhet har räknats in i arbetsvillkoret.
När lönesubventionerat arbete tillgodoräknas till fullo som tid som minskar väntetiden för arbetsmarknadsstödet, i stället för till 75 procent som för närvarande, ökar utgifterna för arbetsmarknadsstödet något. Samtidigt minskar det dock i någon mån utgifterna för allmänt bostadsbidrag och grundläggande utkomststöd, eftersom det är mycket vanligt att få utkomststöd under väntetiden. Som helhet bedöms ändringens inverkan på de offentliga utgifterna vara liten.
Sammanlagt förbättrar ändringarna de offentliga finanserna som direkta besparingar med uppskattningsvis cirka 276 miljoner euro netto. Besparingen gäller den andel av förmånsutgifterna som Sysselsättningsfonden finansierar med arbetslöshetsförsäkringspremier. Kommunernas utgifter ökar med uppskattningsvis cirka 12 miljoner euro och statens med cirka 95 miljoner euro. Besparingarna specificeras enligt sektor och åtgärd i tabell 15. I tabellen innebär ett positivt tecken en ekonomisk förbättring och ett negativ tecken en ekonomisk försämring.
Tabell 15.
Konsekvenserna för den offentliga ekonomin enligt sektor och åtgärd, miljoner euro
Åtgärd | Staten | Kommunerna | Socialskyddsfonder och arbetslöshetskassor | Samman- lagt |
Gradering av nivån på den inkomstrelaterade dagpenningen | -62,9 | -32,3 | 243,9 | 148,8 |
Avskaffande av garanterat arbete | -15,8 | 31,7 | 76,4 | 92,3 |
Upphävande av skyddsregeln för 58-åringar | -6,1 | -3,1 | 23,7 | 14,4 |
Slopande av tillgodoräknande av lönesubventionerat arbete i arbetsvillkoret | -3,5 | -7,1 | 24,8 | 14,2 |
Slopande av tillgodoräknande av service i arbetsvillkoret | -6,3 | -1,3 | 13,7 | 6,1 |
Sammanlagt | -94,6 | -12,1 | 382,5 | 275,8 |
Om de uppskattade sysselsättningseffekterna räknas med i de totala effekterna, är effekterna positiva också för kommunerna och staten. Till följd av sysselsättningseffekterna beräknas det att de offentliga finanserna förbättras med närmare 460 miljoner euro, varvid de offentliga finanserna stärks med uppskattningsvis 734 miljoner euro.
Tabell 16.
Ekonomiska konsekvenser, inklusive sysselsättningseffekter, miljoner euro
| | Ekonomiska konsekvenser, miljoner euro |
Åtgärd | Sysselsättande effekt, personer | Staten | Kommunerna | Fonder och arbetslöshetskassor | Sammanlagt |
Gradering av nivån på den inkomstrelaterade dagpenningen | 12 800 | 189 | 50 | 75 | 314 |
Avskaffande av garanterat arbete | 3 500 | 52 | 14 | 21 | 86 |
Slopande av tillgodoräknande av service i arbetsvillkoret | 600 | 9 | 2 | 4 | 15 |
Upphävande av skyddsregeln för 58-åringar | 960 | 14 | 4 | 6 | 24 |
Slopande av tillgodoräknande av lönesubventionerat arbete i arbetsvillkoret | 900 | 12 | 3 | 5 | 20 |
Sammanlagt | 18 660 | 276 | 73 | 110 | 458 |
Bedömningen av både de direkta effekterna på förmånsutgifterna och effekterna på sysselsättning är förenad med stor osäkerhet. När det gäller de direkta effekterna är osäkerheten större än normalt, eftersom flera samtidiga ändringar riktas till samma målgrupper och effekterna av de tidigare föreskrivna ändringarna ännu inte kan verifieras i registermaterial. Sådana ändringar är slopandet av tilläggsdagarna inom utkomstskyddet för arbetslösa, ändringarna i lönesubventionen, AN24-reformen samt de ändringar i den sociala tryggheten som regeringen föreslog hösten 2023. Man har dock strävat efter att beakta de samverkande konsekvenserna vid bedömningen av de olika ändringarna.
I de ovannämnda konsekvenserna för den offentliga ekonomin har man inte beaktat den sänkande effekt som utgifterna för den inkomstrelaterade dagpenningen, som finansieras med arbetslöshetsförsäkringspremier, har på arbetslöshetsförsäkringspremierna. En minskning av utgifterna med cirka 350 miljoner euro sänker nivån på försäkringspremierna på medellång sikt med uppskattningsvis drygt 0,3 procentenheter, varav hälften riktas till löntagarna och hälften till arbetsgivarna. Dessutom minskar ändringarna den andel som Sysselsättningsfonden redovisar för finansieringen av arbetspensionerna (dvs. PSC-avgiften) med uppskattningsvis cirka 65 miljoner euro, vilket sänker avgiftsnivån med cirka 0,06–0,07 procentenheter. Samtidigt försvagas dock balansen i pensionssystemet på motsvarande sätt på kort sikt. Också sysselsättningseffekterna sänker nivån på försäkringspremierna.
I tabell 17 beskrivs de enskilda åtgärdernas uppskattade inverkan på den inkomstrelaterade dagpenningen och arbetsmarknadsstödet. I tabell 18 beskrivs åtgärdernas uppskattade inverkan på utgifterna för bostadsbidraget och utkomststödet. I tabellerna innebär ett negativt tecken en utgiftsminskning och ett positivt tecken en utgiftsökning.
Tabell 17.
Åtgärdernas inverkan specificerad i fråga om den inkomstrelaterade dagpenningen och arbetsmarknadsstödet
Åtgärd | Inkomstrelaterad dagpenning | Arbetsmarknadsstöd | Sammanlagt |
Gradering av nivån på den inkomstrelaterade dagpenningen | -243,9 | | -243,9 |
Avskaffande av garanterat arbete | -178,9 | 110,5 | -68,4 |
Slopande av tillgodoräknande av service i arbetsvillkoret | -26,5 | 12,9 | -13,6 |
Upphävande av skyddsregeln för 58-åringar | -23,7 | - | -23,7 |
Slopande av tillgodoräknande av lönesubventionerat arbete i arbetsvillkoret | -55,2 | 31,9 | -23,2 |
Sammanlagt | -528,2 | 155,4 | -372,8 |
Tabell 18.
Åtgärdernas inverkan på utgifterna för bostadsbidraget och utkomststödet
Åtgärd | Bostadsbidrag | Utkomststöd |
Gradering av nivån på den inkomstrelaterade dagpenningen | 12,2 | 12,2 |
Avskaffande av garanterat arbete | 3 | 2 |
Upphävande av skyddsregeln för 58-åringar | 1,2 | 1,2 |
Slopande av tillgodoräknande av lönesubventionerat arbete i arbetsvillkoret | 1,2 | 0,6 |
Slopande av tillgodoräknande av service i arbetsvillkoret | 0,7 | 0,3 |
Sammanlagt | 18,3 | 16,3 |
Konsekvenser för kommunerna
Utan beteendemässiga effekter försvagar de föreslagna ändringarna kommunernas ekonomi med uppskattningsvis cirka fem miljoner euro på årsnivå. Med beaktande av sysselsättningseffekterna kommer den totala effekten dock att stärka kommunernas ekonomi med uppskattningsvis cirka 60 miljoner euro.
I det förslag som gäller gradering av nivån på den inkomstrelaterade dagpenningen riktas nedsättningen av förmånen till förtjänstdelen, varvid kommunernas finansieringsansvar för den inkomstrelaterade dagpenningens grunddel i princip förblir oförändrad från ingången av 2025. Förslaget bedöms emellertid ha positiva effekter på sysselsättningen, vilket minskar kommunernas finansieringsansvar för utgifterna för arbetslöshetsförmåner och ökar skatteinkomsterna.
Förslaget om att lönesubventionerat arbete inte ska räknas in i arbetsvillkoret ökar enligt uppskattning kommunernas ansvar för utgifterna för arbetslöshetsförmåner. Detta beror på att uppfyllandet av arbetsvillkoret och övergången från arbetsmarknadsstöd till grunddagpenning eller inkomstrelaterad dagpenning nollställer kommunens finansieringsansvar och på att lönesubventionerat arbete inte längre är ett sätt att förhindra att arbetslösheten drar ut på tiden så att en arbetslös arbetssökande efter att ha fått grunddagpenning eller inkomstrelaterad dagpenning under maximitiden övergår till arbetsmarknadsstödet, varvid dagarna med arbetslöshetsdagpenning och dagarna med arbetsmarknadsstöd räknas samman när kommunens finansieringsansvar fastställs. Den senare effekten gäller särskilt det garanterade arbetet. Förslaget bedöms emellertid ha positiva effekter på sysselsättningen, vilket minskar kommunernas finansieringsansvar för utgifterna för arbetslöshetsförmåner och ökar skatteinkomsterna.
Det förslag som gäller lönesubventionerat arbete och arbetsvillkoret påverkar enligt bedömningarna incitamenten för kommunerna också på annat sätt. Ovan i avsnitt 2.8.4 beskrivs den iakttagelse som gjorts i fråga om ändring av längden på kommunernas lönesubventionerade arbete i en undersökning av Näringslivets forskningsinstitut. Vid ingången av 2025 fattar de kommunbaserade arbetskraftsmyndigheterna beslut om beviljande av lönesubvention. Eftersom lönesubventionerat arbete i fortsättningen inte nollställer kommunens ansvar för finansieringen av arbetslöshetsförmånen, blir deras incitament att bevilja lönesubvention i egenskap av arbetskraftsmyndighet mindre än för närvarande. Således har arbetskraftsmyndigheterna incitament att rikta lönesubvention till sådant arbete som bedöms främja sysselsättningen på den öppna arbetsmarknaden. Ändringen stärker lönesubventionens verkningsfullhet. Samtidigt ändrar den lönesubventionens roll som alternativ vid sidan av annan sysselsättningsfrämjande service, som inte räknas in i löntagares arbetsvillkor. En sporrande finansieringsmodell styr arbetskraftsmyndigheten att bedöma lönesubventionen som ett mer likvärdigt alternativ till annan arbetskraftsservice för att tillgodose kundens servicebehov. Ändringen kan emellertid öka incitamentet för arbetskraftsmyndigheterna att bevilja något annat stöd för lönekostnaderna än sådan lönesubvention eller sådant sysselsättningsstöd avseende personer som fyllt 55 år som avses i lagen om ordnande av arbetskraftsservice. Ett sådant stöd för lönekostnaderna hindrar inte att det arbete som stöds räknas in i arbetsvillkoret, eftersom arbete som stöds enbart med sådant stöd inte är sådant lönesubventionerat arbete som avses i lagen om utkomstskydd för arbetslösa eller lagen om ordnande av arbetskraftsservice.
Eftersom kommunerna utöver finansieringsansvaret för utkomststödet endast har finansieringsansvar för arbetslöshetsförmåner, har det identifierats att kommunerna har incitament att i den mån det är möjligt flytta över arbetslösa arbetssökande utanför arbetskraften. Detta incitament kan till exempel innebära en strävan att främja individers möjligheter att få invalidpension eller sjukdagpenning, varvid kommunen kan frigöra sig från finansieringsansvaret för arbetslöshetsförmånen. Ett motsvarande incitament finns redan för närvarande till den del kommunerna har finansieringsansvar för arbetsmarknadsstödet och utkomststödet, men inte i fråga om andra förmåner. För närvarande har endast de kommuner som deltar i kommunförsöken för främjande av sysselsättningen ansvar för serviceprocessen för de arbetslösa arbetssökande kunder som är med i försöket. Vid ingången av 2025 kommer det att ske betydande ändringar i kommunernas incitament och möjligheter att påverka att arbetslösa arbetssökande styrs bort från arbetslöshetsförmånerna, i och med att ansvaret för att ordna offentlig arbetskraftsservice överförs till kommunbaserade arbetskraftsmyndigheter och kommunernas finansieringsansvar utvidgas till att även gälla kortvarigt arbetsmarknadsstöd och kortvarig arbetslöshetsdagpenning.
Om lönesubventionerat arbete inte räknas in i arbetsvillkoret och således inte nollställer kalkylatorn för antalet dagar med arbetslöshetsförmån med tanke på kommunens finansieringsansvar, har kommunen ett större incitament än tidigare att styra arbetslösa arbetssökande att lämna arbetskraften. Eftersom det redan i nuläget i någon mån finns incitament för denna verksamhet, och incitamentet dock också som helhet kan leda till positiva resultat om den arbetssökande övergår till rätt förmån med tanke på sin egen situation, bedöms fenomenet inte vara något omfattande problem. Om personerna till exempel har verkliga problem som har med arbetsförmågan eller hälsan att göra, är det även med tanke på personens förmåga på arbetsmarknaden nyttigare att personen börjar omfattas av förmånssystemen vid nedsatt arbetsförmåga. På detta sätt kan problem som har med personens arbetsförmåga att göra eventuellt lösas, och man låter inte personen på ett konstlat sätt omfattas av arbetskraftsservicen.
Det finns dock en risk för att man försöker styra också sådana personer att lämna arbetskraften vars arbetsförmåga är sådan att de skulle kunna få arbete genom långvarig arbetskraftsservice. Denna risk kan i någon mån öka till följd av de ändringar som föreslås i arbetsvillkoret.
Slopandet av sysselsättningsskyldigheten leder till färre uppgifter för kommunerna och minskar kommunernas utgifter med uppskattningsvis cirka 45,9 miljoner euro per år enligt 2025 års nivå. Av ovannämnda summa utgör 18,65 miljoner euro kalkylerad statsandelsfinansiering till kommunerna, och på grund av upphävandet av bestämmelserna om garanterat arbete faller summan bort från kommunernas statsandelar. Av statistiken går det inte att utläsa i vilken utsträckning personer sysselsatta i garanterat arbete har sådana arbetsuppgifter som kommunerna i vilket fall som helst behöver arbetskraft för. Slopandet av skyldigheten minskar kommunernas kostnader och antalet anställda i kommunerna till den del som kommunerna har skapat arbetsplatser endast för att fullgöra skyldigheten.
4.2.1.5
Konsekvenser för samhällsekonomin och sysselsättningen
Tabell 19 visar uträkningar av hur ändringarna inverkar på sysselsättningen. Bedömningarna av sysselsättningseffekterna baserar sig på en empirisk undersökning om elasticiteten i arbetslöshetens varaktighet i förhållande till bruttoersättningskvoten för arbetslöshetsförmånen. Bedömningarna av konsekvenserna med avseende på sysselsättningen är approximativa, för olika målgruppers reaktioner på ändringarna i incitamenten kan skilja sig från varandra och de resultat som ligger till grund för bedömningarna kan härröra från undersökningar som kunnat ha en väldigt annorlunda utformning än de ändringsförslag som presenteras här. Stärkandet av sysselsättningen stärker samhällsekonomins tillväxtpotential.
Tabell 19.
Bedömning av ändringarnas inverkan på sysselsättningen
Åtgärd | Metod | Elasticitet | Undersökning | Inverkan på sysselsättningen |
Gradering av nivån på den inkomstrelaterade dagpenningen | Förändring i bruttoersättningskvoten för inkomstrelaterad dagpenning | 0,8 | Uusitalo och Verho (2010) | 12 800 |
Avskaffande av garanterat arbete | Förändring i bruttoersättningskvoten för arbetslöshetsdagpenningen när förmånen ändrar från inkomstrelaterad dagpenning till arbetsmarknadsstöd | 0,8 | Uusitalo och Verho (2010) | 3 500 |
Upphävande av skyddsregeln för 58-åringar | Förändring i bruttoersättningskvoten för inkomstrelaterad dagpenning | 0,8 | Uusitalo och Verho (2010) | 1 000 |
Slopande av tillgodoräknande av lönesubventionerat arbetet i arbetsvillkoret | Förändring i bruttoersättningskvoten för arbetslöshetsdagpenningen när förmånen ändrar från inkomstrelaterad dagpenning till arbetsmarknadsstöd | 0,6 | Uusitalo och Verho (2010); Kyyrä (2022) | 900 |
Slopande av tillgodoräknande av service i arbetsvillkoret | Förändring i bruttoersättningskvoten för arbetslöshetsdagpenningen när förmånen ändrar från inkomstrelaterad dagpenning till arbetsmarknadsstöd | 0,8 | Uusitalo och Verho (2010) | 600 |
Sammanlagt | | | | 18 700 |
De föreslagna ändringarnas inverkan på sysselsättningen uppskattas utifrån förändringen i bruttoersättningskvoten för arbetslöshetsersättningen. De föreslagna ändringarna påverkar nivån på dagpenningen antingen direkt genom att nivån på dagpenningen ändras (graderingen av förtjänstskyddet, skyddsregeln som gäller justeringen av dagpenningen) eller indirekt genom rätten till förtjänstskydd, varvid ändringen av nivån på dagpenningen har att göra med en övergång till en förmån på lägre nivå. (intjänande av arbetsvillkoret genom lönesubvention eller sysselsättningsfrämjande service).
På basis av forskningsdata kan man inte dra några entydiga slutsatser om den elasticitet som ska tillämpas vid uppskattningarna. Man har strävat efter att välja den elasticitet som ska tillämpas så att den motsvarar resultaten av expertgranskade undersökningar med betoning på de inhemska resultaten. I uppskattningarna tillämpas i huvudsak en elasticitet på 0,8 för att beskriva förhållandet mellan förändringen i bruttoersättningskvoten och förändringen i arbetslöshetens längd. Elasticiteten kan tolkas så att en förändring på 1procent i nivån på dagpenningen förkortar arbetslöshetsperiodens längd med 0,8 procent. Uusitalo och Verho (2010
Uusitalo, R., & Verho, J. (2010). The effect of unemployment benefits on re-employment rates: Evidence from the Finnish unemployment insurance reform. Labour Economics, 17(4), 643–654.
) estimerar elasticiteten till 0,79; på motsvarande sätt får till exempel Kyyrä och Pesola (2020
Kyyrä, T., & Pesola, H. (2020). The effects of UI benefits on unemployment and subsequent outcomes: Evidence from a kinked benefit rule. Oxford Bulletin of Economics and Statistics, 82(5), 1135–1160.
) elasticitet på 1,5. Av dessa estimat ligger det estimat som Uusitalo och Verho (2010) kom fram till dock nära medeltalet av de elasticiteter som man finner i litteraturöversikterna (se Schmieder och Wachter 2016
Schmieder, J. F., & Von Wachter, T. (2016). The effects of unemployment insurance benefits: New evidence and interpretation. Annual Review of Economics, 8, 547–581.
eller Tatsiramos och van Ours 2014
Tatsiramos, K., & Van Ours, J. C. (2014). Labor market effects of unemployment insurance design. Journal of economic surveys, 28(2), 284–311.
) och representerar således ett genomsnittligt resultat. Utöver den elasticitet som gäller förtjänstskyddet har man också tillämpat den elasticitet som gäller arbetsmarknadsstödet i Kyyrä (2020)
Kyyrä, T. (2020). Labor Market Subsidy and Unemployment Exits.
.
Sysselsättningseffekterna bedöms i form av strukturell sysselsättning på medellång sikt. Med detta avses i det här sammanhanget att effekterna av konjunkturer eller andra faktorer som på kort sikt påverkar efterfrågan på arbete inte beaktas i bedömningarna. Uppskattningarna av sysselsättningseffekterna har i huvudsak härletts från antalet arbetslösa 2022. I bedömningarna har man strävat efter att beakta korseffekterna av redan gjorda lagändringar enligt nivån i slutet av årtiondet. Särskilt förlängningen av arbetsvillkoret samt slopandet av tilläggsdagarna inom utkomstskyddet för arbetslösa, som inverkar stegvis, beaktas. Enligt Finlands Banks bedömning underskred arbetslösheten i Finland den strukturella nivån 2022, vilket innebär att de antaganden om antalet arbetslösa som använts kan underskatta nivån på den strukturella arbetslösheten och bedömningen av sysselsättningseffekterna.
I den föreslagna modellen med gradering av den inkomstrelaterade dagpenningen ingår en sänkning av ersättningsnivån för de mottagare av inkomstrelaterad dagpenning som fått arbetslöshetsförmån för hela tiden i över åtta veckor. Incitamenten för sysselsättning stärks i fråga om de arbetslösa vars arbetslöshet varar längre än så eller som räknar med att deras arbetslöshet varar längre än så. Tillgodoräknandet av lönesubventionerat arbete i arbetsvillkoret, kommunernas sysselsättningsskyldighet med syftet att uppfylla arbetsvillkoret på nytt, den skyddsregel som gäller nivån på den inkomstrelaterade dagpenningen hos personer som fyllt 58 år och tillgodoräknandet av sysselsättningsfrämjande service i arbetsvillkoret för personer som fyllt 60 år inverkar på rätten till inkomstrelaterad dagpenning eller nivån på dagpenningen. Dessa ändringar har således också konsekvenser för incitamenten för sysselsättning och utbudet av arbetskraft.
Förändringen i bruttoersättningskvoten i fråga om graderingen av den inkomstrelaterade dagpenningen beräknas på basis av den förväntade bruttoersättningskvoten för hela arbetslöshetsperioden, vilket ger en förändring på cirka -21,1 % i bruttoersättningskvoten. Genom att på detta tillämpa summan av förmånsdagarna för mottagarna av inkomstrelaterad dagpenning 2022, från vilken avdras det uppskattade antalet sådana personer med tilläggsdagar inom utkomstskyddet för arbetslösa som uppfyllt arbetsvillkoret genom garanterat arbete (cirka 13,2 % av mottagarna av inkomstrelaterad dagpenning) samt effekten av förlängningen av arbetsvillkoret (cirka 17 % av mottagarna av inkomstrelaterad dagpenning). Genom att tillämpa den ovannämnda elasticiteten 0,8 kan den uppskattade effekten vara cirka 12 800 sysselsatta
De första 8 veckorna med 100 % innebär i nuläget och i det alternativa läget samma förmånsutgift; veckorna 8–34 innebär 20 procentenheter mindre och de återstående 34 + - veckorna 25 procentenheter mindre. Talet 21,1 % fås genom att varje tal skalas med dess andel av periodens längd.
.
Under 2016–2019 har 3 000–3 800 personer årligen inlett garanterat arbetet. Slopandet av tilläggsdagarna beräknas öka reserven av personer som ska sysselsättas med 1 000 personer, det vill säga 2 000 perioder med garanterat arbete skulle inledas årligen
RP 62/2022 rd.
. En volym av 5 400 personer som årligen inleder garanterat arbete föregås enligt en statisk bedömning av rätt till dagpenning för cirka 10 000 personer. En del av dem som inlett garanterat arbete uppfyller arbetsvillkoret på den öppna arbetsmarknaden. Enligt registeruppgifterna uppskattas denna grupp utgöra cirka 15 procent av de sysselsatta. Slopandet av sysselsättningsskyldigheten kan således bedömas påverka rätten till dagpenning för cirka 8 500 personer enligt läget i slutet av årtiondet.
I Finland finns det forskningsresultat som visar att sysselsättningen har stärkts avsevärt när den övre gränsen för rätten till tilläggsdagar inom utkomstskyddet för arbetslösa har höjts. En ändring av den nedre gränsen för rätten till tilläggsdagar har utöver sannolikheten för sysselsättning också påverkat sannolikheten för att bli uppsagd
Kyyrä, T., & Pesola, H. (2020). Long-term effects of extended unemployment benefits for older workers. Labour Economics, 62, 101777.
. Sysselsättningsskyldigheten och möjligheten att tillgodoräkna sysselsättningsfrämjande service i arbetsvillkoret skiljer sig från tilläggsdagarna genom den förpliktelse som hänför sig till dem. Med tanke på sysselsättningseffekterna kommer slopandet av sysselsättningsskyldigheten och av tillgodoräknandet av servicen i arbetsvillkoret sannolikt inte att ha lika stor inverkan som slopandet av tilläggsdagarna. När man i Sverige införde deltagande i service som villkor för den förlängda förmånsperioden för arbetslösa som är i slutet av sin arbetskarriär, visade det sig leda till en förkortning av arbetslöshetsperioderna. Effekten berodde inte på att deltagande i service skulle ha främjat sysselsättningen, utan sannolikheten för sysselsättning ökade under veckorna före skyldigheten att delta i servicen och minskade under de veckor som omfattades av skyldigheten att delta i service
Bennmarker, H., Skans, O. N., & Vikman, U. (2013). Workfare for the old and long-term unemployed. Labour Economics, 25, 25–34.
. Ur teoretisk synvinkel är det fråga om att skyldigheten att delta i servicen tar tid från fritiden och jobbsökningen, vilket ger ett starkare incitament att söka arbete innan skyldigheten börjar och tvärtom sämre möjligheter och incitament att söka arbete under tiden i servicen.
Incitamenten i anslutning till systemet med utkomstskydd för arbetslösa påverkar inte bara den arbetssökande utan också serviceanordnarna. Olika undantag som gör det möjligt att intjäna arbetsvillkoret utan sysselsättning på den öppna arbetsmarknaden försvagar arbetskraftsmyndighetens incitament att främja långvarig och permanent sysselsättning av dessa grupper. Kommunernas incitament att ordna sysselsättningsfrämjande service behandlas bland annat i undersökningarna Nieminen m.fl. (2023
Nieminen, J., Kanninen, O., & Karhunen, H. (2023). The decentralization of public employment services and local governments’ responses to incentives. Journal of Economic Geography.
) och Mörk m.fl. (2021
Mörk, E., Ottosson, L., & Vikman, U. (2022). To work or not to work? Effects of temporary public employment on future employment and benefits.
).
Bedömningen av sysselsättningseffekterna härleds från den förändring i bruttoersättningskvoten som hänför sig till rätten till dagpenning. Den genomsnittliga ersättningskvoten för inkomstrelaterad dagpenning sjunker enligt förslaget med 51 procent. Genom att tillämpa en elasticitet på 0,8 procent i fråga om nivån på dagpenningen och arbetslöshetens längd beräknas sysselsättningen öka med 3 500 sysselsatta. Den temporära reserveffekten försvagar sysselsättningen statiskt sett med 5 400 sysselsatta. Nettoeffekten är att antalet sysselsatta som räknas med i sysselsättningsgraden sjunker med uppskattningsvis 1900 personer. Sysselsättningseffekterna stärker dock de offentliga finanserna, eftersom minskningen av sysselsättningen gäller den offentliga sysselsättningen, och sysselsättningen på den öppna arbetsmarknaden ökar på motsvarande sätt.
Det finns inga direkt tillgängliga registeruppgifter om intjänandet av arbetsvillkoret i sysselsättningsfrämjande service. Enligt utredningen
Selvitys eläkeuudistuksessa sovittujen lisäpäiväoikeuteen ja ikääntyneiden aktivointiin tehtyjen muutosten vaikutuksista
deltog 195 personer som fyllt 60 år, efter rätten att få service som uppfyller arbetsvillkoret, i sysselsättningsfrämjande service 2017. Slopandet av tilläggsdagarna och höjningen av den lägsta åldern för ålderspension medför att skyldigheten i fråga om servicen utvidgas till att gälla personer som fyllt 60–64 år före utgången av årtiondet. Det kan alltså uppskattas att antalet personer som omfattas av skyldigheten fyrdubblas jämfört med 2017, varvid antalet personer som uppfyller arbetsvillkoret i servicen kan uppskattas vara 800 per år. En motsvarande ökning i antalet som inleder servicen ökar reserven av mottagare av inkomstrelaterad dagpenning med cirka 1 500 personer
800 * 480 / 258 = ca 1 500.
. Med tillämpning av den elasticitet som gäller förändringen i bruttoersättningskvoten, såsom i fråga om garanterat arbete, kan sysselsättningen uppskattas öka med cirka 600 personer.
Nivån på den inkomstrelaterade dagpenningen justeras inte på nytt, om nivån på dagpenningen för personer som fyllt 58 år skulle sjunka i samband med justeringen. Skyddsregeln inverkar således på dagpenningens nivå och på incitamenten för sysselsättning. När det gäller vilken betydelse denna skyddsregel har för dagpenningens nivå finns det inga tillgängliga registeruppgifter på basis av vilka man direkt kan se hur skyddsregeln inverkar på nivån på förtjänstskyddet. Genom att jämföra försäkringslönerna i inkomstregistrets löneuppgifter och Finansinspektionens betalningsmaterial är det möjligt att göra en grov uppskattning av skyddsregelns betydelse. På basis av denna uppskattning ger skyddsregeln en 7 procent högre nivå på dagpenningen än vad lönenivån innan maximitidskalkylatorn nollställdes skulle ha möjliggjort. Av de dagar med utkomstskydd för arbetslösa som personer som fyllt 58 år och äldre fått ersättning för 2019, minskat med de betalningsdagar som hänför sig till andra åldersrelaterade undantag, kan man utifrån förändringen i bruttoersättningskvoten härleda en sysselsättningseffekt på cirka 1 000 personer
28 427 [årsverken] * 0,07 * 0,79 * (1-0.39 [andelen personer sysselsatta i garanterat arbete och personer som får tilläggsdagar av de dagpenningar som betalats till målgruppen]) = 960.
. Skyddsregeln kan sporra till att ta emot lågavlönat och tillfälligt arbete, eftersom nivån på den inkomstrelaterade dagpenning som följer på att arbetsvillkoret uppfyllts inte kan sjunka. Slopandet av skyddsregeln kan således minska deltidsarbete, men incitamenten att öka arbetstimmarna för deltidsanställda stärks.
Sianesi m.fl. (2008) konstaterar att tjänster som syftar till att behålla rätten till förmåner huvudsakligen försämrar sysselsättningen
Sianesi, B. (2008). Differential effects of active labour market programs for the unemployed. Labour economics, 15(3), 370–399. ”The first broad lesson from the Swedish experience thus seems to be that the use of programs predominantly as ‘parking slots’ for the unemployed and as gateways to renewed entitlement has, maybe unsurprisingly, caused job-seekers to drift into long-term unemployment and benefit dependency.”
. Om lönesubventionerat arbete inte tillgodoräknas i arbetsvillkoret, kommer det sannolikt att stärka lönesubventionens verkningsfullhet. Enligt en registergranskning som gjorts vid finansministeriet verkar de arbetsvillkorsmånader som beräknats utifrån lönesubventionerat arbete öka erhållandet av inkomstrelaterad dagpenning i genomsnitt med 1,41 månader per påbörjad period med lönesubvention. Om man antar att det årligen inleds 30 000 perioder med lönesubvention i anslutning till annat arbete än garanterat arbete, är den kumulativa effekten i fråga om mottagarna av inkomstrelaterad dagpenning 1,41 * 30 000/12 = 3500 årsverken. Med beaktande av graderingen av förtjänstskyddet blir den genomsnittliga nivån på dagpenningen 61 euro innan man hamnar ner på arbetsmarknadsstöd. Vid beräkningen av förändringen i ersättningskvoten i anslutning till lönesubvention tillämpas en lägre elasticitet på 0,6, eftersom målgruppen kan bedömas bestå delvis av personer som utan lönesubvention skulle få arbetsmarknadsstöd. Ersättningskvoten sjunker således med 42 procent, varvid sysselsättningen kan uppskattas öka med cirka 900 sysselsatta
(60,8–35,2) / 60,8) * 0,6 * 3500 = 884.
. I bedömningen har det inte beaktats att intjänandet av arbetsvillkoret under tiden i lönesubventionerat arbete kan ha betydelse för utbudet av lönesubventionerad arbetskraft. Eftersom lönen för arbetet i regel är högre än arbetslöshetsförmånen, har inverkan på deltagandet i lönesubventionerat arbete antagits vara liten.
De ändringar som föreslås i propositionen bedöms öka erhållandet av utkomststöd. Utkomststödet kan kopplas till situationer där det att en persons löneinkomster höjs inte leder till att hushållets disponibla inkomster ökar. Det finns begränsat med forskning som undersöker vilken inverkan erhållandet av utkomststöd har på beteendet, men det har gjorts utredningar av hur prioriterade inkomster påverkar utkomststödtagares arbetande
Palviainen, H. (2023). Incentivizing last-resort social assistance clients: Evidence from a Finnish policy experiment. International Tax and Public Finance, 30(1), 1.19.
. Man har kunnat observera att personer som arbetar och får utkomststöd reagerar på incitament genom att arbeta mera, men övergångarna från att vara helt arbetslös till att arbeta på deltid blir inte fler. Utifrån detta kan det bedömas att om erhållandet av utkomststöd på grund av de föreslagna ändringarna ökar på ett sätt som tar sig uttryck i försvagade incitament för deltidsarbete, kan ändringarna ha – sannolikt ringa – inverkningar på sysselsättningen.
De föreslagna ändringarna försämrar på kort sikt samhällsekonomin i och med en nedgång i efterfrågan till följd av att förmånerna minskar och en minskning av mängden lönesubventionerat arbete. Däremot leder en ökad sysselsättning till att samhällsekonomin förbättras. På lång sikt kan de föreslagna ändringarna bedömas stärka samhällsekonomin, eftersom efterfrågan i nuläget delvis baserar sig på skuldsättningen inom den offentliga ekonomin.
4.2.2
Andra konsekvenser för människor och samhälle
4.2.2.1
Grundläggande och mänskliga rättigheter
Enligt 19 § 1 mom. i grundlagen har alla som inte förmår skaffa sig den trygghet som behövs för ett människovärdigt liv rätt till oundgänglig försörjning och omsorg. I 2 mom. i samma paragraf föreskrivs det att var och en genom lag ska garanteras rätt att få sin grundläggande försörjning tryggad vid arbetslöshet, sjukdom, arbetsoförmåga och under ålderdomen samt vid barnafödsel och förlust av en försörjare. De i propositionen ingående förslag som gäller beloppet av arbetslöshetsförmåner (betalning av inkomstrelaterad dagpenning till nedsatt belopp) och när rätt till en inkomstrelaterad förmån kan uppkomma (lönesubventionerat arbete och sysselsättningsfrämjande service räknas inte in i arbetsvillkoret) inverkar på arbetssökandes orsaksbaserade förmåner inte bara under arbetslöshet utan också vid erhållande av eventuella förmåner enligt sjukförsäkringslagen. De inverkar också på pensionstillväxten.
Grundlagsutskottet har i sin utlåtandepraxis ansett att rätten till en orsaksbaserad förmån enligt 19 § 2 mom. i grundlagen, till exempel utkomstskydd för arbetslösa, är det primära alternativet jämfört med tryggandet av oundgänglig försörjning enligt 1 mom. Av arbetslöshetsförmånerna är arbetsmarknadsstödet, grunddagpenningen och den inkomstrelaterade dagpenningens grunddel sådana förmåner som avses i 19 § 2 mom. i grundlagen. Den inkomstrelaterade dagpenningens förtjänstdel är däremot enligt grundlagsutskottets utlåtandepraxis inte en förmån som avses i 19 § 2 mom. i grundlagen.
De ändringar som föreslås i propositionen påverkar inte ställningen för de personer som inte har uppfyllt arbetsvillkoret för företagare eller löntagare eller efter att ha uppfyllt arbetsvillkoret har fått arbetslöshetsdagpenning under maximitiden och som får arbetsmarknadsstöd. Förslaget om att lönesubventionerat arbete inte ska räknas in i arbetsvillkoret ökar eller förlänger dock erhållandet av arbetsmarknadsstöd. Detta försämrar arbetssökandenas försörjning, vilket framför allt består av skillnaden mellan beloppet av inkomstrelaterad dagpenning och beloppet av arbetsmarknadsstöd. Eftersom lönesubvention också ligger bakom det garanterade arbete som föreslås bli upphävt och det arbete som stöds med sysselsättningsstöd avseende personer som fyllt 55 år och som kvarstår, upprepas motsvarande fenomen också i dessa situationer. På samma sätt ökar erhållandet av arbetsmarknadsstöd på grund av att arbetsvillkoret inte längre i något fall kan tjänas in genom sysselsättningsfrämjande service.
Ökningen av erhållandet av arbetsmarknadsstöd i stället för inkomstrelaterad dagpenning försämrar i sin tur arbetslösa arbetssökandes förutsättningar att med arbetslöshetsförmån svara för kostnaderna för boende enligt 19 § 4 mom. i grundlagen och för omsorgen om barn enligt 19 § 3 mom. i grundlagen. För en del av dem som hör till målgruppen kan ändringarna öka tillgången till det skydd i sista hand, utkomststöd, som avses i 19 § 1 mom. i grundlagen, och likaså kan ändringarna öka tillgången till bostadsbidrag.
Konsekvenserna av dessa förslag i fråga om lönesubvention och arbetsvillkor mildras för vissa av att hela längden på det lönesubventionerade arbetet i fortsättningen utgör grund för att förlänga granskningsperioden för arbetsvillkoret.
När det gäller arbetstagare med funktionshinder och personer som fyllt 60 år och varit arbetslösa länge förlängs granskningsperioden inte i fråga om den del av det lönesubventionerade arbete som räknas in i arbetsvillkoret med stöd av den föreslagna undantagsbestämmelsen.
På detta sätt kan de arbetssökande som ens periodvis sysselsätts på den öppna arbetsmarknaden uppfylla arbetsvillkoret också om de fulla eller halva arbetsvillkorsmånader som beaktas i arbetsvillkoret inte ryms in i en normal granskningsperiod på 28 månader. Detta stöder arbetslösa arbetssökandes förutsättningar att med arbetslöshetsförmån svara för kostnaderna för boende enligt 19 § 4 mom. i grundlagen och för omsorgen om barn enligt 19 § 3 mom. i grundlagen.
De förslag som gäller rätten att få inkomstrelaterad dagpenning eller de förslag om intjänandet av arbetsvillkoret som försämrar möjligheterna att behålla rätten till inkomstrelaterad dagpenning inverkar på arbetspensionen, eftersom det från en period med inkomstrelaterad dagpenning intjänas pension för 75 procent av den inkomst som ligger till grund för inkomstrelaterad dagpenning enligt lagen om utkomstskydd för arbetslösa, men ingen pension tjänas in från en period med grunddagpenning eller arbetsmarknadsstöd. Denna försämring av intjänandet av pension under arbetslöshetstiden kan på individnivå kompenseras av en höjning av folkpensionen. Förslagen inverkar också på förmåner enligt sjukförsäkringslagen, och en ökning av erhållandet av arbetsmarknadsstöd kan leda till att minibeloppen av förmånerna enligt sjukförsäkringslagen ökar i antal. Detta kan i sin tur också inverka på pensionstillväxten. Således har förslagen konsekvenser för personernas förutsättningar att svara för boendekostnaderna och omsorgen om barn även om de inte är arbetslösa.
Att lönesubventionerat arbete beaktas i sin helhet vid beräkningen av om den arbetssökande har fullgjort den skyldighet att vara i arbete som ålagts honom eller henne eller den påföljd för unga personer som saknar utbildning stöder dock tillgodoseendet av den rätt som tryggas i 19 § 2 mom. i grundlagen. Detta grundar sig på att de arbetssökande vars lönesubventionerade arbete för närvarande har beaktats endast delvis återfår sin rätt till arbetslöshetsförmåner snabbare än för närvarande. Antagligen innebär detta för en del samtidigt att de övergår från utkomststöd till arbetslöshetsförmån.
Att lönesubventionerat arbete beaktas i sin helhet också i väntetiden för arbetsmarknadsstödet stöder också tillgodoseendet av den rätt som tryggas i 19 § 2 mom. i grundlagen. För de arbetssökande vars lönesubventionerade arbete för närvarande endast delvis har beaktats i väntetiden uppkommer rätten till arbetslöshetsförmån snabbare än för närvarande. Såsom det konstaterats i fråga om fullgörandet av skyldigheten att vara i arbete och påföljden för unga personer som saknar utbildning, innebär detta antagligen för en del samtidigt att de övergår från utkomststödet till arbetslöshetsförmån.
Utbetalning av inkomstrelaterad dagpenning till nedsatt belopp när arbetslösheten har varat över 40 arbetslöshetsdagar och ännu en gång till nedsatt belopp när arbetslösheten har varat över 170 dagar försämrar också förutsättningarna för arbetslösa arbetssökande som får inkomstrelaterad dagpenning att med arbetslöshetsförmån svara för kostnaderna för boende enligt 19 § 4 mom. i grundlagen och för omsorgen om barn enligt 19 § 3 mom. i grundlagen. Att den inkomstrelaterade dagpenningen dock alltid ska vara minst lika stor som grunddagpenningen hindrar att rätten för den som får inkomstrelaterad dagpenning försämras så att den rätt som tryggas i 19 § 2 mom. i grundlagen inte tillgodoses.
Ovan i samband med bedömningen av konsekvenserna för hushållen beskrivs ändringarnas konsekvenser för pensioner och de förmåner som avses i sjukförsäkringslagen. Till den del ändringarna sänker dessa förmåner kan förslagen ändra på hur personerna klarar av att svara för boendekostnaderna och omsorgen om barn även om de inte är arbetslösa.
Förslaget om att lönesubventionerat arbete inte ska beaktas vid granskning av uppfyllandet av löntagares arbetsvillkor och förlängningen av granskningsperioden för arbetsvillkoret inverkar också på den jämlikhet som tryggas i 6 § i grundlagen och bestämmelserna om grundläggande fri- och rättigheter som gäller rätten till arbete i 18 § i grundlagen.
Genom att inte beakta lönesubventionerat arbete vid granskningen av om löntagares arbetsvillkor uppfylls stöds å ena sidan jämlikheten mellan personer när förslaget granskas med tanke på arbetskraftsmyndighetens sysselsättningsfrämjande metoder och finansieringen av dessa metoder samt finansieringen av en persons försörjning (lönesubventionerat arbete och annan sysselsättningsfrämjande service) och å andra sidan stöds inte jämlikheten mellan personer, om förslaget granskas med tanke på konsekvenserna för avtalsförhållandet mellan parterna i ett arbetsavtalsförhållande (arbetsavtal). Till denna del är det avgörande med tanke på vilkendera persongruppen, den grupp som omfattas av sysselsättningsfrämjande service eller den grupp som står i arbetsavtalsförhållande för viss tid, förhållandena för den som sysselsätts i lönesubventionerat arbete anses vara likadana.
I propositionen anses det att lönesubventionerat arbete med tanke på utkomstskyddet för arbetslösa och främjandet av sysselsättningen ligger närmare sysselsättningsfrämjande service, varvid den föreslagna ändringen stöder jämlikheten för dem som deltar i servicen, eftersom lönesubventionerat arbete (på motsvarande sätt som sådan sysselsättningsfrämjande service som avses i lagen om offentlig arbetskrafts- och företagsservice) i fortsättningen inte tillgodoräknas i arbetsvillkoret utan utgör en grund för att förlänga granskningsperioden. Förslaget påverkar också den skyldighet att främja sysselsättningen som det allmänna har enligt 18 § 2 mom. i grundlagen. Till den del det i propositionen föreslås att lönesubventionerat arbete som beviljats på grund av nedsatt arbetsförmåga eller på grund av långvarig arbetslöshet hos den som fyllt 60 år kan tillgodoräknas i arbetsvillkoret, bedöms propositionens konsekvenser för de grundläggande fri- och rättigheterna nedan i avsnitt 4.2.2.4. Förslaget som gäller intjänandet av arbetsvillkoret inverkar dock inte på för vem och i vilka situationer sysselsättningen kan stödjas med lönesubvention. Med andra ord inverkar det inte på de grundläggande fri- och rättigheter i 18 § i grundlagen som tillgodoses genom lagstiftningen om lönesubvention.
De ändringar som föreslås i propositionen gäller delvis samma personer som också berörs av de ändringar som föreslås i regeringens proposition RP 73/2023 rd och som stadsfästs genom lag 1300/2023 (t.ex. förlängning av arbetsvillkoret och slopande av barnförhöjningen). Dessa konsekvenser beskrivs också i avsnitt 4.2.2.3, där konsekvenserna av ändringarna för barn och unga tas upp. Dessutom berörs samma personer av den indexfrysning av arbetslöshetsförmånerna som föreslås i regeringens proposition RP 75/2023 rd och som senare stadfästs genom lag och en del av dem också av de ändringar i bostadsbidraget som föreslås i regeringens proposition RP 74/2023 rd och som senare stadfästs genom lag. Utöver att konsekvenserna för de grundläggande fri- och rättigheterna av de ändringar som redan stadfästs genom lag och de ändringar som föreslås i denna regeringsproposition riktas till individernas och hushållens inkomster och på så sätt möjligheterna att med de förmåner som avses i 19 § 2 mom. i grundlagen svara för det ansvar som avses i 3 och 4 mom. i den paragrafen, kan de ändringar i utkomstskyddet för arbetslösa som leder till en ökning av antalet låginkomsttagare också inverka på möjligheterna till social delaktighet och till exempel på tillgodoseendet av de kulturella rättigheterna.
Utöver att förslagens konsekvenser för de grundläggande fri- och rättigheterna har bedömts utifrån konsekvenserna för individens eller hushållets inkomster och i förhållande till 19 § 2–4 mom. i grundlagen har det gjorts en konsekvensbedömning också med tanke på stärkandet av sysselsättningen och de offentliga finanserna. I detaljmotiveringen till det dåvarande 15 a § 2 mom. i regeringens proposition RP 309/1993 rd s. 75/I konstateras det att ”Sådana ändringar i lagstiftningen, som innebär ett väsentligt ingrepp i det skydd för den grundläggande utkomst som tryggas på ovannämnt sätt, uppfyller inte förutsättningarna i det föreslagna stadgandet. Å andra sidan innefattar stadgandet en verksamhetsförpliktelse för lagstiftaren. Därför är det naturligt att socialskyddet inriktas och utvecklas i enlighet med samhällets ekonomiska resurser. Stadgandet avser att försäkra att man också i det långa loppet kan garantera ett skydd för grundläggande utkomst. Man anser dock inte att det är nödvändigt att uttryckligen nämna uppgiften att utveckla socialskyddet.”
I syfte att balansera de offentliga finanserna är målet med propositionen att direkt minska utgifterna för arbetslöshetsförmåner samt att förbättra incitamenten för sysselsättning och på så sätt öka sysselsättningen, vilket också minskar utgifterna för arbetslöshetsförmåner. Genom att stärka den ekonomiska hållbarheten i de offentliga finanserna strävar regeringen efter att det allmänna i fortsättningen bättre ska kunna svara för sina förpliktelser. Graderingen av den inkomstrelaterade dagpenningen bedöms ha en sysselsättningseffekt på 12 800 sysselsatta, och sysselsättningseffekten av att lönesubventionerat arbete inte räknas in i arbetsvillkoret är uppskattningsvis 900 sysselsatta. Detta har en positiv inverkan på det allmännas förmåga att trygga de rättigheter som hör till den grundläggande försörjningen även i framtiden.
4.2.2.2
Jämlikhet och jämställdhet mellan könen
I avsnitt 4.2.1.1, konsekvenser för hushållen, beskrivs i fråga om de enskilda förslagen vilka konsekvenserna är för de olika könen, branscherna och åldersgrupperna. Särskilt med tanke på jämställdheten mellan könen kan det bedömas att fördelningen av konsekvenserna åtminstone delvis har samband med en starkt könsbunden arbetsmarknad.
Graderingen av nivån på den inkomstrelaterade dagpenningen bedöms drabba män något mer än kvinnor. Uppskattningsvis cirka 57 procent av de personer som omfattas av sänkningarna på 20 procent är män. Uppskattningsvis cirka 54 procent av dem som omfattas av sänkningarna på 25 procent är män. Sammanlagt uppskattas cirka 56 procent av dem som omfattas av graderingen vara män. Detta beror delvis på att kvinnor som får inkomstrelaterad dagpenning oftare arbetar deltid och får jämkad dagpenning, varvid deras arbetsvillkor uppfylls oftare under den tid de får förmånen. Arbetslösheten drar ut på tiden också oftare bland män än bland kvinnor. Konsekvenserna är i genomsnitt större för männen än för kvinnorna också i euro, eftersom männens dagpenningar i genomsnitt är högre. De högre dagpenningarna beror på högre försäkringslöner och på att de mer sällan får jämkad dagpenning.
För betalning av inkomstrelaterad dagpenning till nedsatt belopp föreslås en övergångsbestämmelse som bedöms påverka i synnerhet kvinnornas ställning. Enligt övergångsbestämmelsen ska graderingen av nivån på den inkomstrelaterade dagpenningen tillämpas på personer i vars arbetsvillkor beaktas de arbetsvillkorsmånader som avses i lag 1300/2023. Om arbetsvillkoret har uppfyllts före den 2 september 2024, men inledandet av utbetalningen av godtagbar orsak skjuts upp till den dagen eller tiden därefter, ska betalning av inkomstrelaterad dagpenning till nedsatt belopp inte tillämpas. Eftersom kvinnorna använder största delen av de familjeledigheter som granskas som en godtagbar orsak, skyddar övergångsbestämmelsen, enligt vilken förmånen inte sjunker om arbetslösheten drar ut på tiden, särskilt kvinnors inkomstrelaterade dagpenningar.
Av dem som inleder lönesubventionerat arbete är årligen cirka 53–55 procent män och cirka 45–47 procent kvinnor. I fråga om dem som sysselsatts inom kommunsektorn har både männens och kvinnornas andel av de sysselsatta varierat mellan cirka 48 och 52 procent. I fråga om dem som sysselsatts inom tredje sektorn har männens andel varierat mellan cirka 45 och 49 procent och kvinnornas andel mellan cirka 51 och 55 procent. Beviljandet av lönesubvention förutsätter att den person som ska sysselsättas är arbetslös arbetssökande. Männens andel av de arbetslösa arbetssökandena har varit cirka 1–2 procentenheter högre än männens andel av dem som inlett lönesubventionerat arbete. I fråga om dem som sysselsatts i garanterat arbete har männens andel åren 2015–2020 varit cirka 1–3 procentenheter lägre än i allt lönesubventionerat arbete. Åren 2021–2022 var andelen dock högre.
De föreslagna ändringarna påverkar i synnerhet dem som är sysselsatta i garanterat arbete samt andra som är sysselsatta inom kommunsektorn och tredje sektorn. Av dem som sysselsätts inom dessa sektorer är andelen kvinnor högre jämfört med dem som sysselsätts i företag. Kvinnorna är också något överrepresenterade i lönesubventionerat arbete jämfört med kvinnornas andel av alla arbetslösa arbetssökande. Slopandet av sysselsättningsskyldigheten och de föreslagna ändringarna i fråga om tillgodoräknandet av lönesubventionerat arbete i arbetsvillkoret kan således ha större konsekvenser för kvinnor än för män. När det gäller den ovan beskrivna fördelningen av konsekvenserna är det skäl att påpeka att regeringsprogrammet för statsminister Orpos regering innehåller flera metoder som syftar till att påverka jämställdheten i arbetslivet. Enligt regeringsprogrammet främjar regeringen principen om lika lön, och den information som försöken med anonym rekrytering gett utnyttjas och tillsynen över efterlevnaden av skyldigheterna i jämställdhetslagen effektiviseras i syfte att främja jämställdheten i arbetslivet. Vidare fortsätter enligt regeringsprogrammet likalönsprogrammet på trepartsbasis mellan staten och arbetsmarknadsorganisationerna. Dessutom utreder regeringen åtgärder genom vilka könssegregeringen inom olika yrkesområden kan minskas.
Att lönesubventionerat arbete beaktas i sin helhet vid beräkningen av om den arbetssökande har fullgjort den skyldighet att vara i arbete som ålagts honom eller henne eller den påföljd för unga personer som saknar utbildning förbättrar i synnerhet männens ställning. Enligt de uppgifter som framgår av arbets- och näringsbyråernas kundinformationssystem är uppskattningsvis cirka 70 procent av de cirka 500 personer som årligen fullgör skyldigheterna till följd av påföljderna genom lönesubventionerat arbete män och uppskattningsvis cirka 30 procent kvinnor.
Sysselsättningsgraden bland personer som fyllt 55 år har stigit, och syftet med upphävandet av de åldersrelaterade undantagen är att främja likabehandling av olika åldersgrupper inom systemet med utkomstskydd för arbetslösa i situationer där det inte anses finnas skäl till särbehandling. Under beredningen av propositionen har det observerats att lösningen som gäller lönesubventionerat arbete och garanterat arbete samt den service som ordnas på grundval av skyldigheten påverkar i synnerhet äldre arbetslösa. Förslaget om att lönesubventionerat arbete som beviljats för sysselsättning av långtidsarbetslösa som fyllt 60 år delvis ska räknas in i löntagares arbetsvillkor leder till att de som hör till denna grupp särbehandlas jämfört med annat lönesubventionerat arbete, med undantag för lönesubvention som beviljats på grund av nedsatt arbetsförmåga.
Avsikten med både med lönesubventionen för personer som fyllt 60 år och lönesubventionen för arbetstagare med funktionshinder är att påverka sysselsättningen för personer i sårbar ställning på arbetsmarknaden, och dessa stödsituationer möjliggör också sysselsättning med lönesubvention en längre tid än vanligtvis. Även om förslaget kan anses försätta dessa grupper i en bättre ställning än andra personer som sysselsätts med lönesubvention, kan förslaget anses vara i linje med målet att främja behoven hos dessa grupper med särskilda behov.
4.2.2.3
Konsekvenser för barn och unga
De i propositionen ingående förslag som gäller beloppet av arbetslöshetsförmåner (betalning av inkomstrelaterad dagpenning till nedsatt belopp) och när rätt till en inkomstrelaterad förmån kan uppkomma (lönesubventionerat arbete och sysselsättningsfrämjande service räknas inte in i arbetsvillkoret) inverkar på arbetssökandes förmåner och således på de ekonomiska möjligheterna för arbetslösa vårdnadshavare att ta hand om sina barn. Propositionen har sålunda betydelse för barns och ungas välvärd (Grundlagen 19 § 3 mom.).
Med tanke på bedömningen av konsekvenserna av ändringarna är FN:s konvention om barnets rättigheter (FördrS 59/1991) av betydelse.
I artikel 3.1 i konventionen om barnets rättigheter uttrycks ett av konventionens grundläggande värden. Där fastställs följande:
1. Vid alla åtgärder som rör barn, vare sig de vidtas av offentliga eller privata välfärdsinstitutioner, domstolar, administrativa myndigheter eller lagstiftande organ, skall barnets bästa komma i främsta rummet.
Artikel 26.1 i konventionen lyder i sin tur som följer:
1. Konventionsstaterna skall erkänna rätten för varje barn att åtnjuta social trygghet, innefattande socialförsäkring, och skall vidta nödvändiga åtgärder för att till fullo förverkliga denna rätt i enlighet med sin nationella lagstiftning.
Och punkt 2 i den artikeln lyder som följer:
2. Förmånerna skall, där så är lämpligt, beviljas med hänsyn till de resurser som barnet och de personer som ansvarar för dess underhåll har och deras omständigheter i övrigt samt med hänsyn till varje annat förhållande som är av betydelse i samband med en bidragsansökan från barnet eller för dess räkning.
Slutligen lyder artikel 27.1–27.3 i konventionen som följer:
1. Konventionsstaterna erkänner rätten för varje barn till den levnadsstandard som krävs för barnets fysiska, psykiska, andliga, moraliska och sociala utveckling.
2. Föräldrar eller andra som är ansvariga för barnet är i första hand skyldiga att inom ramen för sin förmåga och sina ekonomiska resurser säkerställa de levnadsvillkor som är nödvändiga för barnets utveckling.
3. Konventionsstaterna skall i enlighet med nationella villkor och inom ramen för sina resurser vidta lämpliga åtgärder för att bistå föräldrar och andra som är ansvariga för barnet att genomföra denna rätt och skall vid behov tillhandahålla materiellt bistånd och utarbeta stödprogram, särskilt i fråga om mat, kläder och bostäder.
FN:s kommitté för barnets rättigheter har utfärdat en allmän kommentar nr 14 (2013) om barnets rätt att i första hand få beaktat vad som bedöms vara barnets bästa. I den allmänna kommentaren konstateras följande:
Eftersom artikel 3.1 täcker in en lång rad situationer, tillstår kommittén behovet av en viss flexibilitet vid dess tillämpning. Barnets bästa – när det väl bedömts och fastställts – kan tänkas stå i konflikt med andra intressen eller rättigheter (till exempel andra barns, allmänhetens, föräldrars). Eventuella konflikter mellan det bästa för ett enskilt barn och det bästa för en grupp barn eller barn i allmänhet måste lösas från fall till fall genom att alla parters intressen omsorgsfullt vägs mot varandra och en lämplig kompromiss nås. Samma sak gäller om andra personers rättigheter står i konflikt med barnets bästa. Om harmonisering inte är möjlig får myndigheter och beslutsfattare analysera och väga samtliga berördas rättigheter. Att barnets bästa i första hand ska beaktas betyder att barnets intressen har hög prioritet och inte bara är ett bland flera överväganden. Därför måste större vikt fästas vid vad som bäst gagnar barnet.
Barnombudsmannens byrå, inofficiell översättning s. 9 punkt 39,
https://www.lapsiystavallinenkunta.fi/sv/kallor-och-ytterligare-information
Propositionens konsekvenser för barn och unga uppkommer genom de ändringar som påverkar föräldrarnas försörjningsförmåga. Bakgrunden till förslagen är sparmålet för statsfinanserna i en situation där det råder en långvarig strukturell obalans mellan utgifterna och inkomsterna i de offentliga finanserna. Enligt finansministeriet är underskottet i de offentliga finanserna stort och ökar skuldsättningen i Finland, och därför krävs det snabba och betydande åtgärder under de följande åren för att stabilisera skuldkvoten i de offentliga finanserna. Med hänsyn till det internationellt sett höga skattetrycket i Finland och målet att trygga förutsättningarna för ekonomisk tillväxt kommer balanseringen enligt finansministeriet inte helt att kunna genomföras genom en skärpt beskattning. Regeringens mål att balansera de offentliga finanserna förutsätter också direkta sparåtgärder.
Genom att stärka den ekonomiska hållbarheten i de offentliga finanserna strävar regeringen efter att det allmänna i fortsättningen bättre ska kunna svara för sina förpliktelser. I syfte att balansera de offentliga finanserna är målet med propositionen att direkt minska utgifterna för arbetslöshetsförmåner samt att förbättra incitamenten för sysselsättning och på så sätt öka sysselsättningen, vilket också minskar utgifterna för arbetslöshetsförmåner. Graderingen av den inkomstrelaterade dagpenningen bedöms ha en sysselsättningseffekt på 12 800 sysselsatta, och sysselsättningseffekten av att lönesubventionerat arbete inte räknas in i arbetsvillkoret är uppskattningsvis 900 sysselsatta.
Graderingen av den inkomstrelaterade dagpenningen påverkar i en tvärsnittssituation uppskattningsvis cirka 20 000 hushåll med barn. I dessa fall minskar barnfamiljens arbetslöshetsförmån med 20 eller 25 procent jämfört med nuläget. I förhållande till hela målgruppen är andelen barnfamiljer cirka 27 procent. Graderingen riktas något mer sällan till barnfamiljer än till mottagarna av inkomstrelaterad dagpenning i genomsnitt. Eftersom graderingen särskilt riktas till äldre mottagare av inkomstrelaterad dagpenning, är barnen i de familjer som berörs av ändringen oftast inte alldeles unga, eftersom 50–60-åringar ganska sällan har små barn.
Graderingens konsekvenser för barnfamiljernas disponibla inkomster är mindre än för barnlösa hushålls disponibla inkomster. Enligt mikrosimuleringsmodellen SISU är det endast ett litet antal barnfamiljer som förlorar över fem procent av årsinkomsterna, och större förluster än fem procent riktas nästan helt till ensamboende och par utan barn. Detta beror sannolikt på att långvarig arbetslöshet är mer sällsynt bland barnfamiljer än bland ensamboende, och i familjer med två föräldrar har oftast den ena föräldern arbete. I synnerhet för ensamförsörjare är det sannolikt att även kompletterande förmåner och förmånerna för barnfamiljer utgör en större del av hushållets disponibla inkomster och dämpar graderingens inverkan på de disponibla inkomsterna.
Konsekvenserna för barn och unga har bedömts också i fråga om det förslag som gäller lönesubvention. Förslaget kan inverka på om den som sysselsatts i lönesubventionerat arbete uppfyller löntagares arbetsvillkor eller inte, det vill säga om det till personen på grund av arbetslöshet kan betalas (grunddagpenning eller) inkomstrelaterad dagpenning eller arbetsmarknadsstöd. Enligt uppgifter från arbetslöshetskassan YTK betalade den år 2022 inkomstrelaterad dagpenning till 1 772 sådana personer som ansökte om arbetslöshetsdagpenning hos vilka lönesubventionerat arbete beaktas i arbetsvillkoret. Detta motsvarade mindre än två procent av alla mottagare av inkomstrelaterad dagpenning det året vid arbetslöshetskassan i fråga. Av dessa 1 772 mottagare av arbetslöshetsförmån hade 437 förmånstagare minst ett barn att försörja. Om man generaliserar utifrån YTK:s siffror så att de gäller alla personer som fick inkomstrelaterad dagpenning 2022, innebär detta att lönesubventionerat arbete har beaktats i arbetsvillkoret hos cirka 4 600 mottagare av arbetslöshetsförmån, och av dessa mottagare av arbetslöshetsförmån har cirka 1 100 minst ett barn att försörja. Också utifrån registeruppgifterna uppskattas det att cirka en fjärdedel av mottagarna av inkomstrelaterad dagpenning som haft lönesubventionerat arbete har minst ett barn att försörja. I granskningen har man kombinerat uppgifter om personer som inlett respektive avslutat period med lönesubvention år 2019 från forskarmaterialet i arbets- och näringsministeriets arbetsförmedlingsstatistik och uppgifter om antalet barn under 18 år som personer har från modulen med grundläggande uppgifter i statistikcentralens FOLK-personmaterial.
Konsekvenserna av de ändringar som föreslås i denna proposition för barn och unga kan också granskas i kombination med de ändringar som stadfästs i lagen om ändring av lagen om utkomstskydd för arbetslösa (1300/2023). Av dessa redan stadfästa ändringar är i synnerhet förlängningen av löntagares arbetsvillkor och slopandet av barnförhöjningen av betydelse. De konsekvenser som beskrivs i tabellen realiseras också om förlängningen av arbetsvillkoret ersätts till exempel med att lönesubventionerat arbete inte tillgodoräknas i löntagares arbetsvillkor. Av tabellen framgår också skillnader som beror på barn som ska försörjas. I tabellen har konsekvenserna av denna proposition och konsekvenserna av lag 1300/2023 jämförts med situationen före de ändringar som stadfästs genom lag 1300/2023.
Tabell 20.
De samverkande konsekvenserna av de ändringar som gäller arbetsvillkoret, beloppet av inkomstrelaterad dagpenning och barnförhöjningen, euro i månaden
Barn | Arbetsvillkor | Arbetslöshetens längd | Ändringar | Arbetslöshetsförmånen minskar, euro/mån. |
Barn finns | Ändringarna i arbetsvillkoret inverkar inte (arbetsvillkoret uppfylls) | Arbetslöshetens längd <=40 dagar | Barnförhöjningarna slopas | 126–238 |
Arbetslöshetens längd 41–170 dagar | Barnförhöjningarna slopas Nedskärning 20 % | 453–565 |
Arbetslöshetens längd > 170 dagar | Barnförhöjningarna slopas Nedskärning 25 % | 535–647 |
Ändringarna i arbetsvillkoret inverkar (arbetsvillkoret uppfylls inte) | | Barnförhöjningarna slopas Övergår till arbetsmarknadsstöd | 960–1 072 |
Inga barn | Ändringarna i arbetsvillkoret inverkar inte (arbetsvillkoret uppfylls) | Arbetslöshetens längd <=40 dagar | Inga ändringar | 0 |
Arbetslöshetens längd 41–170 dagar | Nedskärning 20 % | 327 |
Arbetslöshetens längd > 170 dagar | Nedskärning 25 % | 409 |
Ändringarna i arbetsvillkoret inverkar (arbetsvillkoret uppfylls inte) | | Övergår till arbetsmarknadsstöd | 834 |
Med undantag för slopandet av barnförhöjningen har de ovannämnda siffrorna beräknats med tillämpning av den genomsnittliga fulla inkomstrelaterade dagpenning, 76 euro/dag
Den genomsnittliga inkomstrelaterade dagpenningen för helt arbetslösa (jämkade inkomstrelaterade dagpenningar eller inkomstrelaterade dagpenningar som betalats på grund av permittering ingår inte) utan barnförhöjningar och utan förhöjda förtjänstdelar var 76,10 euro/dag år 2023.
, som betalats 2023.
Med avvikelse från de ändringar som beskrivs ovan påverkar förslagen om upphävandet av garanterat arbete och av service som grundar sig på skyldighet i mindre utsträckning arbetslösa vårdnadshavare, eftersom dessa ändringar gäller äldre arbetssökande, som mer sällan än andra åldersgrupper har minderåriga barn att försörja. Enligt registergranskningen har de som hör till denna persongrupp i genomsnitt 0,04 barn under 18 år att försörja. Kunskapsunderlaget är detsamma som det som nämnts ovan i samband med de bedömningar som gäller lönesubventionerat arbete.
Fattigdomen bland barnfamiljer, mätt enligt den relativa låginkomstgraden, berör för närvarande cirka 10 procent av barnen. Utkomststöd, där förutom låga inkomster också behovsprövning tillämpas som förutsättning för att få förmånen, betalas årligen till cirka 10 procent av barnfamiljerna. I riskzonen för fattigdom befinner sig i synnerhet småbarnsfamiljer och familjer med många barn samt hushåll med endast en vuxen. Sambandet mellan barnfamiljernas disponibla inkomster och föräldraskapet, barnets hälsa inklusive mentala hälsa och konsekvensernas varaktighet och fattigdomsöverföringen från generation till generation har undersökts mycket.
Granskningen av ändringarna i utkomstskyddet för arbetslösa har kompletterats i slutet av avsnitt 5.3.5.1 på basis av promemorian som gäller de samverkande konsekvenserna av ändringarna i den sociala tryggheten
Vuoden 2024 sosiaaliturvamuutosten yhteisvaikutusten arviointi, Social- och hälsovårdsministeriet Helsingfors 2023.
. I promemorian i fråga har det bedömts hur de ändringar i utkomstskyddet som regeringen föreslagit för 2024 sammantaget påverkar hushållens inkomstbildning. I fråga om den ändring som beskrivs ovan i tabell 20 är det skäl att beakta att när man granskar de disponibla inkomsterna minskas ändringen i arbetslöshetsförmånens belopp av den kompletterande verkan som utkomststödet och bostadsbidraget har på de disponibla inkomsterna samt av inkomstskatternas inverkan, vilket innebär att de disponibla inkomsterna inte minskar i den utsträckning som anges i tabellen.
De ändringar för barnfamiljerna som bedöms här försämrar enligt en statisk bedömning barnfamiljernas arbetslöshetsförmåner och också deras konsumtionspotential. En egenskap hos statiska bedömningar är emellertid att dessa inte beaktar de förändringar i beteendet och de sysselsättningseffekter som följer av ändringar i incitamenten. Att inte ta i beaktande beteendemässiga effekter leder till att de föreslagna ändringarnas negativa konsekvenser för barnfamiljer ges en överdriven betydelse och att de positiva effekter som stärkt sysselsättning medför lämnas obeaktade. På basis av forskningsdata reagerar barns föräldrar starkare än genomsnittet på incitament för arbete
Elomäki, A., Haataja, A., Kotamäki, M., Kärkkäinen, O., Vaalavuo, M., & Ylästalo, H. (2018). Tasa-arvoa talousarvioon–talousarvion sukupuolivaikutusten arviointi ja sukupuolitietoinen budjetointi.
.
Möjligheterna att arbeta är beroende av de ekonomiska konjunkturerna och efterfrågan på arbetskraft. I en svag ekonomisk konjunktur, då arbetslösheten växer, kan antalet personer som berörs av de föreslagna ändringarna vara fler än beräknat. I en svag ekonomisk konjunktur har dessa personer också sämre förutsättningar att arbeta mera. Emellertid bedöms de reformer som ökar utbudet av arbetskraft inverka så att antalet arbetslösa personer som påverkas av ändringarna är mindre på medellång sikt oberoende av konjunkturläget än i en situation där ändringarna inte skulle göras.
Olika mått på fattigdom bland barnfamiljer har ofta koppling till undersysselsättning hos föräldrarna. Genom att stödja föräldrarnas sysselsättning kan man minska fattigdomen bland barnfamiljer. En ökning av sysselsättningsgraden hör till de centrala målen i regeringsprogrammet. Vid sidan av ändringarna i förmånerna innehåller regeringsprogrammet skrivningar om bland annat utveckling av de tjänster som stöder möjligheterna att kombinera arbete och familj så att hinder för sysselsättningen av föräldrar i barnfamiljer undanröjs, om utveckling av lågtröskeltjänster för familjer, om utnyttjande av modellen med familjecenter och om främjande av tidigt stöd, mångprofessionellt familjearbete och en servicestruktur där barnskyddets öppna tjänster betonas. Dessutom har barnbidragen genom lagen om ändring av 7 § i barnbidragslagen (1299/2023) redan höjts sammanlagt med ett belopp som motsvarar nettobesparingen av den barnförhöjning inom utkomstskyddet för arbetslösa som slopas vid ingången av april.
4.2.2.4
Konsekvenser för personer med funktionsnedsättning
De förslag i propositionen som gäller beloppet av inkomstrelaterad dagpenning (gradering av nivån på inkomstrelaterad dagpenning, omräkning av den lön som ligger till grund för den inkomstrelaterade dagpenningen) och hur löntagares arbetsvillkor intjänas (lönesubventionerat arbete och garanterat arbete samt arbetsvillkor) inverkar på de arbetssökandes förmåner och därmed också på arbetslöshetsförmåner som betalas till personer med funktionsnedsättning. Propositionen har betydelse för frågor som rör sysselsättningen och försörjningen hos personer med funktionsnedsättning. Med tanke på bedömningen av konsekvenserna av ändringarna är FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning (FördrS 26–27/2016, funktionsrättskonventionen) av betydelse. Artikel 27 i funktionsrättskonventionen gäller rätten till arbete och tryggandet av möjligheterna till sysselsättning för personer med funktionsnedsättning. I konventionen fastställs följande:
”1. Konventionsstaterna erkänner rätten till arbete för personer med funktionsnedsättning på samma villkor som för andra. Det innefattar rätten att kunna förtjäna sitt uppehälle genom fritt valt eller antaget arbete på arbetsmarknaden och i en arbetsmiljö som är öppen, som främjar integration och är tillgänglig för personer med funktionsnedsättning. Konventionsstaterna ska skydda och främja förverkligande av rätten till arbete, även för personer som förvärvar funktionsnedsättning under anställning, genom att vidta ändamålsenliga åtgärder, inklusive lagstiftning, för att bl.a.
a) förbjuda diskriminering på grund av funktionsnedsättning med avseende på alla frågor som gäller alla former av yrkesverksamhet, inklusive rekryteringsvillkor, anställning och sysselsättning, bibehållande av anställning, befordran samt en säker och hälsosam arbetsmiljö,
b) skydda rätten för personer med funktionsnedsättning på samma villkor som andra till rättvisa och gynnsamma arbetsvillkor, inklusive lika möjligheter och lika ersättning för arbete av lika värde och till trygga och sunda arbetsförhållanden, inklusive skydd mot trakasserier, och prövning av klagomål,
—————
e) främja möjligheter till anställning och befordran för personer med funktionsnedsättning på arbetsmarknaden och hjälp med att finna, erhålla, bibehålla och återgå till en anställning,
—————
g) anställa personer med funktionsnedsättning i den offentliga sektorn,
h) främja anställning av personer med funktionsnedsättning inom den privata sektorn genom ändamålsenliga riktlinjer och åtgärder, vilka kan omfatta program för positiv särbehandling, stimulansåtgärder och andra åtgärder,
—————
j) främja att personer med funktionsnedsättning tillägnar sig arbetserfarenhet på den öppna arbetsmarknaden,
k) främja program avseende rehabilitering i yrkeslivet, bibehållande i arbete och återinträde i arbete för personer med funktionsnedsättning.
Den kommitté som övervakar efterlevnaden av funktionsrättskonventionen (CRPD, The Committee on the Rights of Persons with Disabilities) har preciserat innehållet i artikeln i fråga i sin allmänna kommentar nr 8 om rätten till arbete för personer med funktionsnedsättning (General comment No. 8 (2022) on the right of persons with disabilities to work and employment, CRPD/C/GC/8). Kommittén påpekar att rätten till arbete är en grundläggande rättighet som för sin del tryggar tillgodoseendet av andra grundläggande fri- och rättigheter och utgör en väsentlig del av människovärdet. Det ableistiska systemet inverkar dock negativt på möjligheterna för många personer med funktionsnedsättning att få ett meningsfullt arbete, och de möter många hinder på arbetsmarknaden. Exempelvis främjas inte möjligheterna för personer med funktionsnedsättning att komma in på den öppna arbetsmarknaden på ett effektivt sätt, eller så får personer med funktionsnedsättning inte samma ersättning för arbete av lika värde som andra. (CRPD/C/GC/8, punkterna 2–4 och 14.)
I artikel 27.1 i funktionsrättskonventionen förbjuds all form av diskriminering av personer med funktionsnedsättning (artikel 27.1 a). Det är fråga om direkt diskriminering om en person med funktionsnedsättning behandlas ogynnsamt av skäl som har samband med personens funktionsnedsättning. Det är fråga om indirekt diskriminering om lagstiftning eller praxis som verkar neutral har en negativ inverkan på personer med funktionsnedsättning, till exempel på grund av att personer med funktionsnedsättning inte har beaktats vid beredningen av ärendet. (CRPD/C/GC/8, punkterna 17–18.) CRPD-kommitténs allmänna kommentar nr 6 (General comment No. 6 (2018) on equality and non-discrimination, CRPD/C/GC/6) gäller jämlikhet och förbud mot diskriminering. Enligt den allmänna kommentaren ska konventionsstaterna för att uppnå faktisk jämlikhet säkerställa att det inte förekommer diskriminering av något slag i arbetet eller arbetslivet på grund av funktionsnedsättning. När det gäller social trygghet konstateras det dessutom i den allmänna kommentaren uttryckligen att de stater som har förbundit sig till funktionsrättskonventionen är skyldiga att säkerställa att personer med funktionsnedsättning har lika och effektiv tillgång till förmåner och rättigheter, såsom pensions- eller arbetslöshetsförmåner. Dessa rättigheter får inte kränkas genom att personer med funktionsnedsättning utesluts från arbetslivet, eftersom detta förvärrar situationen i fråga om utslagning. (CRPD/C/GC/6, punkt 67; även CRPD/C/GC/8, punkt 64)
”State parties should: (e) Ensure proper transition into and out of employment for persons with disabilities in a non-discriminatory manner, and equal and effective access to benefits and entitlements, such as retirement or unemployment benefits, which must not be infringed upon by exclusion from employment, thereby further exacerbating the situation of exclusion” (punkt 64, underpunkt e).
Personer med funktionsnedsättning har i alla situationer rätt till rättvisa och gynnsamma arbetsvillkor, såsom lika lön för arbete av lika värde (artikel 27.1 b). Bakom rättigheten ligger vars och ens rätt att skaffa sig sin försörjning genom fritt valt eller antaget arbete. Tillgodoseendet av denna rätt är också en förutsättning för tillgodoseendet av andra rättigheter som grundar sig på konventionen, såsom rätten till tillfredsställande levnadsstandard (artikel 28), som grundar sig på att det betalas en skälig ersättning för arbetet. CRPD-kommittén påpekar att rätten till rättvisa arbetsvillkor innebär att det under inga omständigheter är godtagbart att på grund av funktionsnedsättning betala en lön som är lägre än minimilönen inom branschen. Av rätten till rättvisa arbetsvillkor följer dessutom att personer med funktionsnedsättning ska få samma förmåner på lika villkor som andra anställda, blanda annat pensionstillväxt, sjukledighet och föräldraledighet. Med andra ord har anställda med funktionsnedsättning rätt till samma lön och förmåner som andra anställda. (CRPD/C/GC/8, punkterna 25–28.)
I artikel 27.1 i funktionsrättskonventionen förutsätts det att konventionsstaterna vidtar lagstiftningsåtgärder för att främja möjligheter till anställning för personer med funktionsnedsättning (artikel 27.1 e), främja anställning av personer med funktionsnedsättning inom den privata sektorn bland annat genom ändamålsenliga åtgärder, såsom olika stimulansåtgärder (artikel 27.1 h) och främja att personer med funktionsnedsättning tillägnar sig arbetserfarenhet på den öppna arbetsmarknaden (artikel 27.1 j). Lönesubvention (wage subsidy) är ett exempel på sådana lagstiftningsåtgärder för att främja rätten till arbete för personer med funktionsnedsättning som avses i de nämnda bestämmelserna (CRPD/C/GC/8, punkt 42).
I CRPD-kommitténs allmänna kommentar konstateras det dessutom att åtgärder som försvagar de rättigheter som omfattas av funktionsrättskonventionen inte är tillåtna, inklusive rätten till arbete. Om åtgärder som avsiktligt försvagar dessa rättigheter vidtas, är konventionsstaten skyldig att visa att beslut om dem har fattats efter noggrant övervägande av alla andra alternativ. Dessutom ska sådana åtgärder vara väl motiverade med tanke på den helhet av rättigheter som ingår i konventionen och med tanke på konventionsstatens tillgängliga resurser, och åtgärder som försvagar dessa rättigheter får inte ha oproportionerliga konsekvenser för personer med funktionsnedsättning. (CRPD/C/GC/8, punkt 56.)
Bestämmelser om rätten till social trygghet för personer med funktionsnedsättning finns i artikel 28 i funktionsrättskonventionen. I punkt 2 i artikeln anges att ”konventionsstaterna erkänner rätten för personer med funktionsnedsättning att åtnjuta social trygghet utan diskriminering på grund av funktionsnedsättning”. Rätten till social trygghet för personer med funktionsnedsättning (artikel 28) tryggar inkomstbortfall eller brist på inkomster på grund av de hinder som personer med funktionsnedsättning möter när det gäller möjligheterna att arbeta på lika villkor som andra. Därför måste systemet för social trygghet säkerställa ett tillräckligt skydd för arbetslösa arbetssökande med funktionsnedsättning på lika villkor som för andra. Mångfalden av individuella omständigheter, individuella behov och hinder på arbetsmarknaden för personer med funktionsnedsättning förutsätter att man planerar sådana system för social trygghet som på ett flexibelt sätt svarar mot de enskilda situationerna för personer med funktionsnedsättning. (CRPD/C/GC/8, punkt 78.)
De ändringar som föreslås i fråga om lönesubventionen berör utöver (långtids)arbetslösa också personer med funktionsnedsättning. I propositionen föreslås det dock att ett undantag i fråga om intjänandet av arbetsvillkoret är sådan lönesubvention som med stöd av 7 kap. 7 § 3 mom. eller 9 § i lagen om offentlig arbetskrafts- och företagsservice eller 87 § 3 mom. eller 89 § i lagen om ordnande av arbetskraftsservice har beviljats eller vars subventionstid förlängts för anställning av arbetstagare med funktionshinder eller person som fyllt 60 år och varit arbetslös länge. I dessa situationer räknas lönesubventionerat arbete in i löntagares arbetsvillkor till den del det lönesubventionerade anställningsförhållandet varar en längre tid än 10 månader. I dessa situationer beaktas i arbetsvillkoret på motsvarande sätt som i nuläget 75 procent av de kalenderveckor eller arbetsvillkorsmånader som annars ska beaktas i arbetsvillkoret.
I det sammanhang som funktionsrättskonventionen ingår i ligger möjligheten att tillgodoräkna lönesubventionerat arbete i arbetsvillkoret i linje med målen för bestämmelserna i funktionsrättskonventionen.
I propositionen föreslås det att bestämmelsen enligt vilken nivån på den inkomstrelaterade dagpenningen för den som fyllt 58 år skyddas när arbetsvillkoret uppfylls på nytt ska slopas. På beloppet av inkomstrelaterad dagpenning vid arbete vid sidan av delinvalidpension ska dock även i fortsättningen det undantag som skyddar den inkomstrelaterade dagpenningen inverka; om arbetsvillkoret för en person som får delinvalidpension uppfylls genom fulla arbetsvillkorsmånader eller halva arbetsvillkorsmånader, beräknas den inkomstrelaterade dagpenningen på motsvarande sätt som i nuläget enligt den situation som rådde vid tidpunkten för när delinvalidpensionen började. Eftersom beräkningen av inkomstrelaterad dagpenning görs för sådana perioder då arbetsvillkoret har uppfyllts, kan undantag tillämpas endast då en person har varit medlem i en arbetslöshetskassa och uppfyllt arbetsvillkoret vid den tidpunkt då delinvalidpensionen började. Om en person till exempel har anslutit sig till en arbetslöshetskassa först under delinvalidpensionen, men ändå har uppfyllt arbetsvillkoret genom arbete vid sidan av delinvalidpensionen, beräknas den inkomstrelaterade dagpenningen enligt huvudregeln.
Om en person på vilken man redan en gång har tillämpat undantagsbestämmelsen och för vilken den inkomstrelaterade dagpenningen har beräknats för tiden före delinvalidpension på nytt uppfyller arbetsvillkoret, ska nivån på den inkomstrelaterade dagpenningen i princip bestämmas på nytt. Eftersom personen fortfarande omfattas av undantagsbestämmelsen, ska nivån på den inkomstrelaterade dagpenningen fortfarande bestämmas utifrån samma period. De bestämmelser i 5 kap. 3 § 3 mom. i lagen om utkomstskydd för arbetslösa som gäller förlängning av granskningsperioden för arbetsvillkoret begränsar inte tidsmässigt hur gamla uppgifter beräkningen av beloppet av inkomstrelaterad dagpenning kan grunda sig på i dessa situationer.
4.2.2.5
Konsekvenser för landskapet Åland
Bestämmelser om Ålands självstyrelse finns i grundlagen och i självstyrelselagen för Åland (1144/1991). Landskapet Ålands självstyrelse grundar sig på Nationernas förbunds beslut och konvention från 1921 samt på den nationella lagstiftningen om självstyrelse för landskapet. Syftet med lagstiftningen om självstyrelsen är att garantera landskapets befolkning dess kultur, lokala sedvänjor och svenska språk samt att göra det möjligt för befolkningen att så självständigt som möjligt ordna sin tillvaro inom gränserna för landskapets statsrättsliga ställning. Enligt 120 § i grundlagen har landskapet Åland självstyrelse enligt vad som särskilt föreskrivs i självstyrelselagen för Åland. Enligt självstyrelselagen för Åland tillkommer självstyrelse landskapet Åland enligt vad som föreskrivs i den lagen. Landskapet Ålands befolkning företräds i fråga om självstyrelsen av Ålands lagting. Lagtinget stiftar lagar för landskapet (landskapslagar). Landskapets allmänna styrelse och förvaltning ankommer på Ålands landskapsregering och de myndigheter som lyder under den. Landskapsregeringen kan med stöd av ett bemyndigande i en landskapslag utfärda landskapsförordningar i angelägenheter som hör till landskapets behörighet.
Landskapets lagstiftningsbehörighet har fastställts på så sätt att självstyrelselagen för Åland innehåller en detaljerad förteckning över de ärenden i vilka landskapet har behörighet. Dessutom innehåller självstyrelselagen detaljerade bestämmelser om de ärenden i vilka riket har lagstiftningsbehörighet.
De ekonomiska möjligheterna för en på Åland bosatt arbetslös arbetssökande som får arbetsmarknadsstöd eller grunddagpenning att söka arbete och förbättra sina förutsättningar att komma in på eller återvända till arbetsmarknaden tryggas i landskapslagen (2003:71) om tillämpning i landskapet Åland av lagen om utkomstskydd för arbetslösa. Vidare har landskapet enligt 18 § 23 punkten i självstyrelselagen lagstiftningsbehörighet i fråga om främjande av sysselsättningen i landskapet. Lagen om offentlig arbetskrafts- och företagsservice tillämpas inte i landskapet Åland. I stället tillämpas i landskapet landskapslagen (2006:8) om arbetsmarknadspolitisk verksamhet.
Sysselsättningsskyldigheten har inte gällt kommuner som hör till landskapet Åland, så upphävandet av bestämmelserna om garanterat arbete påverkar inte kommunerna eller arbetslösa arbetssökande i landskapet Åland.