1.1
Lagen om reservpoliser
Det föreslås att det stiftas en lag om reservpoliser. Samtidigt föreslås det att 15 b § i polisförvaltningslagen (110/1992), där det föreskrivs om kompletterande polispersonal, upphävs.
1 §.Tillämpningsområde. I lagens första paragraf förskrivs det om lagens tillämpningsområde. I lagen föreslås bestämmelser om reservpolispersonal som bistår polisen och står under polisens direkta uppsikt. Reservpolispersonalens syfte är att trygga polisens funktionsförmåga när det inträffar något oförutsett som avviker från det normala i samhället och som kräver särskilda polisresurser. Reservpolispersonalen är avsedd att bistå och stöda polisen och dess syfte är att frigöra yrkespoliser för polisens kärnuppgifter vid störningar i samhället. I denna lag föreskrivs det hur reservpolispersonal kan tas i bruk i sådana situationer. Reservpolispersonalens syfte är i synnerhet att fungera som tilläggsresurs i uppgifter som binder polisens personresurser i stor omfattning. Exempelvis vid avspärrning av ett visst område eller dirigering av trafiken kunde i stället för en yrkespolispatrull användas en yrkespolis som leder en grupp reservpoliser. På motsvarande sätt kunde reservpoliser användas som tilläggsresurs för att utöka en yrkespolispatrull när den till exempel utför genomsökning. Då kan den yrkespolispatrull som utför genomsökningen utökas med nödvändigt antal reservpoliser. Direkt uppsikt och vad som avses med detta motiveras närmare i motiveringen till 6 §, som gäller befogenheter och skyldigheter. I lagen föreskrivs om förutsättningarna att anlita reservpolispersonal, dess uppgifter, befogenheter och utnämnande i tjänsteförhållande. Reservpoliserna är inte polismän utan i denna lag och den förordning som utfärdas med stöd av den föreskrivs det uttömmande om reservpoliser.
2 §.Anlitande av reservpolispersonal. Innehållet i 15 b § om komplettering av polispersonalen i polisförvaltningslagen överförs till den nya lagen om reservpoliser. Innehållet i 15 b § 1 mom. överförs i preciserad form till 2 § i lagen. Innehållet i momentet preciseras så att i stället för kompletterande polispersonal används begreppet reservpolispersonal. Syftet med införandet av begreppet är att bättre beskriva styrkorna, vilkas syfte är detsamma som säkerhetsmyndigheternas andra reserver. Reserven kompletterar den fast anställda personalen i samhällssituationer som avviker från det normala. Utöver den gällande lagens undantagsförhållanden utökas paragrafen med störningar under normala förhållanden samt försvarstillstånd enligt lagen om försvarstillstånd. I paragrafen stryks statens säkerhet, eftersom störningar under normala förhållanden täcker statens säkerhet. En hänvisning till lagen om försvarstillstånd finns redan i den gällande lagen och i detta sammanhang fogas försvarstillstånd till paragraftexten för att beskriva situationen enligt den lagen.
I momentet föreskrivs också om ibruktagande av reservpolispersonal. Enligt 67 § i grundlagen avgörs de ärenden som hör till statsrådet vid statsrådets allmänna sammanträde eller i det ministerium som saken gäller. Vid allmänt sammanträde avgörs vittsyftande och principiellt viktiga ärenden samt sådana andra ärenden vars betydelse kräver det. Ibruktagandet av reservpolispersonal kan antas vara av sådan samhällspolitisk och ekonomisk betydelse att beslutsnivån borde även under normala förhållanden vara statsrådets allmänna sammanträde. Det är motiverat att statsrådet beslutar om ibruktagandet av sådan personal som finansieras med medel utanför polisens budget. Statsrådets allmänna sammanträde kan vid behov sammankallas snabbt, så även i en brådskande situation kan beslutet fattas tillräckligt snabbt. Statsrådet kan besluta om ibruktagandet inom ramen för statsbudgeten och vid behov måste ett tilläggsanslag begäras av riksdagen.
I beredskapslagen föreskrivs om förfarandet för att konstatera undantagsförhållanden samt om förfarandet för att ta i bruk befogenheter dvs. en s.k. ibruktagningsförordning. Det förfarande som avses i beredskapslagen lämpar sig inte för beslut om ibruktagande av reservpolissystemet, utan även då kan reservpoliser tas i bruk med iakttagande av samma beslutsförfarande som vid störningar under normala förhållanden. Enligt 15 b § 1 mom. i den gällande polisförvaltningslagen kan statsrådet besluta att polisens personal ska kompletteras med särskild kompletterande polispersonal, när sådan behövs med hänsyn till statens säkerhet eller exceptionella förhållanden. I fråga om beslutsförfarandet motsvarar denna bestämmelse den tidigare regleringen i 42 § 1 mom. i polislagen (493/1995). Sålunda föreskrivs i lagen om uteslutande beslutanderätt för statsrådet i fråga om ibruktagande av reservpoliser vid störningar under normala förhållanden, under undantagsförhållanden och vid försvarstillstånd.
Statsrådet kan i sitt beslut också ange tidsmässiga, geografiska eller andra motsvarande begränsningar för användningen av reservpolispersonal. I 1 mom. anges inga tidsmässiga, geografiska eller andra begränsningar för statsrådets beslutsfattande. De situationer där reservpoliser behövs kan inte förutses på förhand inom de nämnda ramarna. Sålunda är det inte motiverat att ange särskilda begräsningar för beslutsfattandet. Statsrådet ges utrymme för prövning när det gäller ibruktagandet av reservpolispersonal, dock så att statsrådet kan självt ange begränsningar för användningen av reservpolispersonal.
Enligt 2 mom. avses med störningar under normala förhållanden sådana exceptionella tillfälliga situationer i polisverksamheten, som man inte klarar av med polisens egna resurser. Med störningar under normala förhållanden avses situationer som försämrar säkerheten i samhället eller sådana situationer där det inte är möjligt att upprätthålla allmän ordning och säkerhet med befintliga resurser. Med störningar under normala förhållanden kan också avses till exempel situationer där man börjar förbereda sig på undantagsförhållanden eller försvarstillstånd. Det ska då vara fråga om en situation där det inte är möjligt att upprätthålla allmän ordning och säkerhet med polisens egna resurser. Situationen ska alltså vara så pass exceptionell med tanke på allmän ordning och säkerhet att det är fråga om en störning under normala förhållanden, men man har ännu inte beslutat om undantagsförhållanden enligt beredskapslagen. Med störningar under normala förhållanden kan å andra sidan avses till exempel omfattande migration, då polisstyrkan överraskande måste förstärkas eller när till exempel hotbedömningen avseende terrorism har höjts till en sådan nivå att polisens resurser tar slut. Situationen borde dock vara så pass tillfällig och oförutsedd att det inte finns grunder att stärka antalet poliser på heltid för de situationer som avses i lagen.
I 3 mom. föreskrivs att statsrådet ska återta sitt beslut och avbryta anlitandet av reservpoliser. Statsrådet bör således besluta att man upphör att anlita reservpolispersonal när det inte längre föreligger förutsättningar enligt 1 mom. att anlita reservpolispersonal och återta sitt beslut om att anlita reservpolispersonal.
3 §.Behörighetsvillkor för reservpoliser. I paragrafen föreskrivs om de allmänna behörighetsvillkoren för reservpoliser. Eftersom reservpolisernas utnämns till tjänsteförhållande efter att reservpolispersonalen tagits i bruk, bör reservpoliserna uppfylla villkoren i statstjänstemannalagen (750/1994) redan när förbindelsen om att bli reservpolis ingås med Polisstyrelsen. Av denna orsak föreskrivs i paragrafen att reservpoliserna ska uppfylla de allmänna behörighetsvillkoren i 6 och 8 § i statstjänstemannalagen. Förutom att en reservpolis ska uppfylla de allmänna behörighetsvillkoren för att bli utnämnd till tjänsteförhållande, ska han eller hon vara lämplig till sina personliga egenskaper. Av denna orsak förutsätts att Polisstyrelsen med hjälp av intervjuer försäkrar sig om att personen i fråga är lämplig för uppgiften. Personen ska vara oförvitlig och får inte ha några sådana bindningar som äventyrar en korrekt och oberoende skötsel av uppgifterna. Personen ska vara pålitlig även i övrigt. Dessutom ska han eller hon ha genomgått den utbildning som uppgiften förutsätter med godkänt resultat. Om personen i fråga har fått yrkespolisutbildning, behöver han eller hon inte delta i den grundläggande utbildningen innan han eller hon förbinder sig att bli reservpolis. Närmare bestämmelser om lämplighetskrav och utbildningens motsvarighet får utfärdas genom förordning.
Till skillnad från den gällande lagen börjar termen förbindelse användas för avtal, eftersom förbindelse bättre beskriver åtgärdens karaktär. Förbindelse anger att personen har förbundit sig att bli utnämnd till reservpolis när han eller hon behövs. De allmänna avtalsrättsliga bestämmelserna ska inte tillämpas på förbindelsen. I paragrafen föreskrivs dessutom till skillnad från 15 b § 2 mom. i den gällande polisförvaltningslagen att förbindelsen att verka som reservpolis ska ingås med Polisstyrelsen i stället för en enskild polisenhet. Då har Polisstyrelsen en övergripande uppfattning av antalet reservpoliser, var de är placerade geografiskt samt deras yrkesfärdigheter och erfarenhet. Till paragrafen fogas också till skillnad från den gällande paragrafen ett villkor om genomgången grundläggande utbildning innan förbindelsen ingås. Enligt 15 § får närmare bestämmelser om villkoren och innehållet i förbindelsen utfärdas genom förordning.
Enligt 2 mom. ska det göras normala säkerhetsutredningar av reservpoliser redan innan de antas till reservpolisutbildningen med tanke på att de kan bli utnämnda till statliga tjänster. Säkerhetsutredningarna bör vara gjorda eftersom det inte bör finnas sådana personer i reserven som inte kan utnämnas till tjänsteförhållande hos staten om reservpolispersonalen tas i bruk. Utbildning ska inte heller ges sådana personer som inte kan bli utnämnda till tjänsteförhållande som reservpolis. Dessutom kan situationen kräva att reservpolispersonalen tas i bruk mycket snabbt, varvid det inte ens nödvändigtvis finns tid att genomföra säkerhetsutredningsprocessen före utnämningen till tjänsteförhållande.
4 §.Reservpolisers uppgifter vid störningar under normala förhållanden. I paragrafen föreskrivs om reservpolisers uppgifter vid störningar under normala förhållanden. Uppgifter vid störningar under normala förhållanden som förutsätter utövande av reservpolisers befogenheter är enligt paragrafen att upprätthålla allmän ordning och säkerhet under allmänna sammankomster och offentliga tillställningar som avses i lagen om sammankomster (530/1999). Reservpoliser kan dessutom utföra i vägtrafiklagen (267/1981) avsedd reglering av trafiken, säkerhetskontroller, bevakning av avspärrade områden samt transport och bevakning av personer som gripits. Avsikten är uttryckligen att reservpolispersonalen ska frigöra fast anställd polispersonal för krävande operativa polisuppgifter. De uppräknade uppgifterna förutsätter inte befogenheter som ingriper i kärnan i de grundläggande fri- och rättigheterna eller som hänför sig till polisens centrala uppgifter, utan uppgifterna kan utföras även med kortare utbildning och man behöver i princip inte använda till exempel maktmedel för att utföra dem.
Enligt 2 mom. kan reservpoliser utföra också andra uppgifter som stöder polisens verksamhet där man inte behöver utöva polisbefogenheter. Detta betyder att som reservpoliser kan antas sakkunniga, till exempel cyberexperter, som med sin expertis kan stöda polisens operativa verksamhet, samt personer som utför administrativa polisuppgifter, till exempel tar emot tillståndsansökningar eller utför uppgifter i anslutning till underhåll av informationssystemen. Syftet med sådana reservpoliser är likaså att frigöra polisens egna resurser för polisens kärnuppgifter. Dessa personer ska inte utöva polisbefogenheter utan stöda polisverksamheten med sitt kunnande. Det behövs inte detaljerade bestämmelser om stödpersonalens uppgifter i lagen, utan i lagen föreskrivs detaljerat endast om sådana uppgifter för reservpoliserna som förutsätter utövande av polisbefogenheter. Att uppgifter som stöder polisens verksamhet nämns i lagen är snarare av informativ karaktär än en sak som kräver en lagbestämmelse som stöd. För tydlighetens skull är det ändå skäl att i reservpolislagen nämna alla uppgifter där reservpolissystemet kan utnyttjas. Uppgiften i sig medför ingen befogenhet, så inte heller av denna orsak är det problematiskt att saken nämns i paragrafen.
5 §.Reservpolisers uppgifter under undantagsförhållanden och försvarstillstånd. Under undantagsförhållanden enligt beredskapslagen och försvarstillstånd enligt lagen om försvarstillstånd finns ett särskilt och accentuerat behov av reservpolispersonal. Även i sådana situationer vilar det på polisens ansvar att upprätthålla den inre säkerheten samt allmän ordning och säkerhet. Genom att tillämpa beredskapslagen försöker man bland annat skydda befolkningens trygghet, hälsa och försörjning samt upprätthålla rättsordningen, de grundläggande fri- och rättigheterna samt de mänskliga rättigheterna. Avsikten är att minska de olägenheter som undantagsförhållanden medför för befolkningen och samhället, säkra tryggheten samt fördela knappa resurser så rättvist som möjligt. I dessa situationer behöver polisen reservpolispersonal som kan stöda polisens verksamhet och som vid behov kan utföra alla polisuppgifter. Under undantagstillstånd och även under försvarstillstånd sköts polisens alla kärnuppgifter i första hand av polisen, men i dessa situationer utgör reservpoliserna ett nödvändigt komplement till polisen som, om situationen kräver det, kan utföra alla polisuppgifter.
6 §.Befogenheter och skyldigheter. I 1 mom. föreskrivs att en reservpolis får använda de befogenheter som är nödvändiga för att utföra de lagstadgade uppgifter som han eller hon har fått utbildning för och som det föreskrivs närmare om i polislagen. Bestämmelser om behövlig grundläggande utbildning för reservpoliser ingår i 10 § i denna lag. Reservpoliser ska få samma utbildning som yrkespoliser i användning av maktmedel och maktmedelsredskap.
Till de befogenheter som reservpoliser får använda hör den allmänna befogenheten att identifiera personer enligt 2 kap. 1 § i polislagen. Nästan alla uppgifter som polisen utför förutsätter att personers identitet utreds och i detta syfte kan även reservpoliser vid behov förutsätta att en medborgare uppger sin identitet. Till reservpolisernas uppgifter hör bevakning och upprätthållande av allmän ordning och säkerhet under offentliga tillställningar, så för att utföra denna uppgift måste de kunna gripa personer för att skydda dessa samt för att skydda mot brott och störningar på det sätt som föreskrivs i 2 kap. 2 § 1 och 3 mom. i polislagen. Dessutom ska reservpoliser på det sätt som avses i 3 § 1 mom. i det kapitlet kunna gripa efterlysta på samma grunder, dvs. om en reservpolis påträffar en efterlyst när reservpolisen utför sitt uppdrag. I sådana situationer ska reservpolisen överlämna uppdraget till en polisman i ett så tidigt skede som möjligt. Reservpoliser kan också utföra genomsökningar i anslutning till polisundersökning för att gripa en person.
För att skydda hemfrid och offentlig frid har reservpoliser också rätt att gå in i utrymmen som skyddas av hemfrid eller offentlig frid på det sätt som föreskrivs i 2 kap. 5 § 1 mom. i polislagen. Dessutom ska reservpoliser från allmännyttig synpunkt ingripa kunna i gärningar och händelser som äventyrar liv, hälsa eller personlig frihet eller där en betydande egendoms- eller miljöskada är överhängande på det sätt som avses i 6 § i det kapitlet. I detta syfte har reservpoliser likaså rätt att gå in i utrymmen som skyddas av hemfrid eller offentlig frid. I 2 kap. 7 § föreskrivs om möjligheten att använda våld för att öppna en plats som är föremål för en åtgärd. Denna möjlighet kan vara nödvändig för att vidta åtgärder enligt 5 § och 6 §.
Reservpoliser kan också ha i uppgift att upprätthålla allmän ordning och säkerhet under allmänna sammankomster och offentliga tillställningar samt att bevaka avspärrade områden. För att utföra dessa uppgifter kan reservpoliserna behöva möjlighet enligt 2 kap. 10 § 1 mom. i polislagen att avlägsna en person från en plats för att skydda mot brott och störningar.
Trafikreglering kan höra till reservpolisers uppgifter och i detta syfte bör reservpoliser också ha möjlighet att stoppa och flytta fordon enligt 2 kap. 11 § i polislagen. Dessutom kan det höra till reservpolisers uppgifter att utföra i 12 § avsedda säkerhetskontroller i polisens lokaler samt i 13 § avsedda säkerhetsvisitationer när ett uppdrag förutsätter det, och i samband med dessa bör de ha möjlighet att på det sätt som avses i 14 § omhänderta farliga föremål och ämnen som personen har. För att reservpoliser ska ha möjlighet att utföra sina uppgifter och använda de befogenheter som är nödvändiga för uppgifterna så måste de vid behov också kunna begränsa en persons rörelse- och handlingsfrihet genom att använda fängsel på det sätt som avses i 20 §. Därför ingår handbojor i deras utrustning.
Varning om användning av maktmedel på det sätt som avses i 2 kap. 18 § i polislagen ska alltid ges på samma sätt som när yrkespoliser använder eller ha för avsikt att använda maktmedel.
I 3 kap. i polislagen föreskrivs om säkerhetskontroller i polisens lokaler. Reservpoliser kan också ges i uppgift att utföra säkerhetskontroller som avses i det kapitlet.
I 2 mom. föreskrivs att reservpoliser får under undantagsförhållanden och försvarstillstånd använda alla befogenheter enligt polislagen för att utföra sina uppgifter som de har fått utbildning för. Reservpolisernas uppgifter under undantagsförhållanden och försvarstillstånd är inte begränsade direkt med stöd av lag, så de bör av denna orsak kunna använda alla befogenheter som är nödvändiga för att utföra uppgifterna och som de har fått utbildning för.
I 3 mom. föreskrivs att reservpoliser använder alltid befogenheterna för att bistå en polisman och under dennes direkta uppsikt. Detta betyder att en reservpolisstyrka som utför ett uppdrag ska ha en utsedd yrkespolis vars uttryckliga tjänsteuppdrag är att leda reservpolisstyrkan. Denna yrkespolis ska åtminstone stå i radiokontakt med reservpolisstyrkan och ska ha möjlighet att utan dröjsmål förflytta sig fysiskt till platsen när uppdraget kräver det. Reservpoliserna ska agera i enlighet med anvisningarna från den yrkespolis som leder dem och omedelbart meddela all användning av befogenheter. En reservpolis ansvarar för sina åtgärder inom ramen för de anvisningar och order som han eller hon fått. Yrkespolisen ansvarar åter för övervakning och handledning av reservpoliserna Direkt uppsikt betyder således att polismannen har möjlighet att ingripa i reservpolisens åtgärder ifall reservpolisen överskrider sina befogenheter. När reservpoliser utför uppgifter bland medborgare står de alltid under närmare direkt uppsikt och reservpoliser kan till exempel inte börja företa en genomsökning i ett hemfridsskyddat utrymme utan att en polisman är med. Med direkt uppsikt framhävs att en reservpolis inte är en självständig aktör utan reservpolisens syfte är att uttryckligen stöda polisen och därigenom också frigöra polismän så att de kan utföra polisens kärnuppgifter. Hur nära direkt uppsikt är ska bedömas utifrån det uppdrag som reservpolisen skickas ut på. Om det är sannolikt att befogenheter krävs under uppdraget bör uppsikten vara närmare än under ett uppdrag som sannolikt inte kräver befogenheter. Reservpolisen svarar på grund av sitt tjänsteansvar för sina egna åtgärder och med direkt uppsikt avses inte att polismannen ansvarar för allt som reservpolisen gör. Reservpolisen ska dessutom följa alla order, föreskrifter och anvisningar som den polisman som förordnats till hans eller hennes förman, dvs. att ha honom eller henne under uppsikt, ger.
Bestämmelser om reservpolisers skyldigheter finns i 1 kap. i polislagen, där det bestäms i de principer som styr polisverksamheten, i 7 kap., där det förskrivs om polisens tystnadsplikt och tystnadsrätt, och i 8 kap., där det föreskrivs om skadestånd. Däremot föreskrivs det i denna lag om de befogenheter som reservpoliser behöver för att utföra sina uppgifter. Vid störningar under normala förhållanden kan reservpoliser inte använda alla polisbefogenheter, utan endast de som är nödvändiga för att utföra de uppgifter som angetts särskilt för störningar under normala förhållanden.
7 §.Rätt att använda maktmedel. För att utföra uppdrag vid störningar under normala förhållanden samt under undantagsförhållande och försvarstillstånd får en reservpolis använda sådana maktmedel som är nödvändiga och anses försvarliga för att avlägsna en person från en plats, hindra att en frihetsberövad flyr, avlägsna ett hinder eller förhindra ett överhängande brott eller någon annan farlig gärning eller händelse. Rätt att använda maktmedel i samband med att ovannämnda befogenheter utövas förutsätter alltid motstånd, med undantag av gripande, där användning av maktmedel är berättigat inte bara vid motstånd utan också om den som ska gripas flyr. Motståndet kan vara antingen aktivt, då det ofta omfattar även ett angrepp på reservpolisens integritet, eller passivt. Som ett exempel på det sistnämnda motståndet kan nämnas att en person som ska avlägsnas håller fast i dörrhandtaget för att hindra avlägsnandet.
Maktmedlen ska förutom nödvändiga alltid vara även försvarliga. Frågan om maktmedlen kan försvaras ska bedömas utifrån hur den person som är föremål för åtgärden uppträder, hur viktigt och brådskande uppdraget är, motståndets farlighet och övriga omständigheter. Kriterierna motsvarar kriterierna för användning av maktmedel i 4 kap. 6 § i strafflagen.
Vid användningen av maktmedel ska man således iaktta proportionalitetsprincipen, dvs. det använda maktmedlet ska stå i rätt proportion till den eftersträvade fördelen. Enbart passivt motstånd berättigar sällan till kraftiga maktmedel. I sista hand kan det också förekomma situationer där man helt borde avstå från att använda maktmedel, om det intresse som ligger till grund för deras användning måste betraktas som mycket litet i förhållande till den skaderisk som hänför sig till användningen av maktmedlen. I en situation där den som ska gripas flyr ska de maktmedel som används på motsvarande sätt vara lindrigare än när den som ska gripas gör aktivt motstånd.
Rätten att använda maktmedel i samband med gripande även när den som ska gripas flyr, baserar sig på att det föreskrivs om motsvarande rätt för var och en i bestämmelsen om allmän rätt att gripa i 2 kap. 2 § i tvångsmedelslagen.
Reservpolisers rätt till nödvärn baserar sig fortfarande på bestämmelsen om nödvärn i 4 kap. 4 § i strafflagen, och den föreslagna paragrafen begränsar inte denna rätt. Det kan således bli aktuellt att bedöma reservpolisers användning av maktmedel till följd av ett angrepp på en reservpolis integritet eller en utomstående person även som nödvärn.
I 2 mom. föreslås en hänvisning till strafflagens bestämmelser om straffrihetsgrunder och lindring av straffansvar vid överdriven användning av maktmedel. Hänvisningen behövs av informativa skäl.
I 3 mom. föreskrivs om maktmedelsredskap som är tillåtna för reservpoliser vid störningar under normala förhållanden. De är gasspray som avses i 11 § i skjutvapenlagen (1/1998), elpistoler, handbojor, högst 70 centimeter långa batonger och teleskopbatonger. De tillåtna maktmedelsredskapen motsvarar således väktares maktmedelsredskap enligt lagen om privata säkerhetstjänster (1085/2015) med den skillnaden att reservpoliser inte får bära skjutvapen enligt 2 § i skjutvapenlagen vid störningar under normala förhållanden. Däremot får reservpoliser använda elpistol.
I 4 mom. föreskrivs om tillåtna maktmedelsredskap och att på maktmedelsredskap tillämpas samma bestämmelser som för yrkespoliser, dvs. polislagen och de bestämmelser som utfärdats med stöd av den. Likaså ska man alltid få tillräcklig utbildning för användning av maktmedel på det sätt som föreskrivs i polislagen och de bestämmelser som utfärdats med stöd av den. Reservpoliser ska således få motsvarande utbildning i användning av maktmedel som poliser. Polisstyrelsen ansvarar för utbildningens motsvarighet och tillräcklighet. I utbildningen ska det också vara möjligt att tillgodoräkna tidigare utbildning i användning av maktmedel som förvärvats som ett led i till exempel militärpolisutbildning eller polisutbildning.
I 4 mom. föreskrivs att i fråga om beredskap för och varning om användning av maktmedel tillämpas samma bestämmelser som för polisen. Även reservpoliser ska självständigt varna om användning av maktmedel. Till de viktigaste principerna för att styra användningen av maktmedel hör proportionalitetsprincipen och principen om minsta olägenhet, som det föreskrivs om i 1 kap. 3 och 4 §. Även i samband med användning av maktmedel kan det bli aktuellt att informera om grunden för en åtgärd (1 kap. 7 §) eller att ange sin ställning som polisman (1 kap. 8 §). Det sistnämnda kan anses nödvändigt i en situation där det är nödvändig att uppmana den person som är föremål för åtgärden att avstå från sitt förfarande (till exempel motstånd) och där personen inte vet att den som framför uppmaningen är en polisman.
8 §. Användning av skjutvapen. I polisens arbete är det normalt att vilket vardagligt polisuppdrag som helst överraskande kan förvandlas till en maktmedels- eller nödvärnssituation. I dessa situationer kan polisen som en extrem sistahandsåtgärd i enlighet med proportionalitetsprincipen bli tvungen att till och med använda skjutvapen. En sådan situation kan uppstå när som helst när polisen patrullerar i staden utan de utför något konkret enskilt uppdrag. Reservpoliser ska inte ha rätt att använda skjutvapen vid störningar under normala förhållanden. Under undantagsförhållanden och försvarstillstånd kan det dock förekomma sådana störningar i samhällssituationen att även reservpoliser måste kunna bistå yrkespoliserna med fulla befogenheter och i så fall ska de också kunna ges skjutvapen. Reservpoliserna ska även i dessa situationer bistå polisen och stå under polisens direkta uppsikt. Polisen kan sålunda uppmana reservpoliser att agera. Då kan användning av skjutvapen komma i fråga om maktmedel i sista hand.
9 §.Personkort, uniform och utrustning. I 1 mom. föreskrivs att en reservpolis ska ha ett personkort som identifierar hans eller hennes ställning. På samma sätt som en polis vid behov ska visa upp sitt tjänstemärke så ska en reservpolis visa upp sitt personkort. Av personkortet ska framgå ställningen som reservpolis. Personkortet ska vara fastställt av Polisstyrelsen på det sätt som anges i 11 § 2 mom. i statsrådets gällande förordning om polisen (1080/2013). Bestämmelsen motsvarar det som föreskrivs om angivande av ställning som polisman och identifiering av polismän i 1 kap. 8 § i polislagen.
I 2 mom. föreskrivs att en reservpolis ska bära en uniform som motsvarar polisens uniform och där ställningen som reservpolis anges. Regleringen motsvarar polislagens reglering om uniformer i 1 kap. 10 § 3 mom. i polislagen.
I 3 mom. föreskrivs om utrustande av reservpoliser med skydds- och maktmedelsredskap. Reservpoliser får ingen annan utrustning än vad de nödvändigtvis behöver för sina uppgifter och befogenheter. I paragrafen preciseras också att användning av maktmedel förutsätter att användaren upprätthåller tillräcklig utbildning och kompetens. Således kan till exempel personer med polis- eller militärpolisutbildning som hör till reservpolispersonalen tillåtas använda maktmedel.
10 §.Utbildning för reservpolispersonal. I paragrafen föreskrivs om reservpolisernas utbildning. En reservpolis måste för det första få grundläggande utbildning för reservpoliser som ett villkor för att ingå förbindelse med Polisstyrelsen och sålunda bli godkänd som reservpolis. Färdigheterna måste dessutom upprätthållas årligen genom utbildning och praktiska övningar, som Polisstyrelsen fattar beslut om. Deltagande i utbildning och övningar ska vara ett villkor för att vara verksam som reservpolis. I den grundläggande utbildningen för reservpoliser ska ingå åtminstone utbildningen för tillfälliga väktare inom den privata säkerhetsbranschen, vars innehåll regleras närmare genom förordning av inrikesministeriet. Övriga delar av utbildningen ska härledas från examensstrukturen för yrkeshögskoleexamen för polis och omfattar de delområden som hänför sig till reservpolisers uppgifter och befattningsbeskrivning. Det är inte motiverat att utbildningens kvantitet eller omfattning motsvarar de studiehelheter som hänför sig till yrkeshögskoleexamen för polis. Däremot ska den grundläggande utbildningen för reservpoliser täcka de ämnesområden som kan härledas från examen i fråga och som överensstämmer med reservpolisers uppgifter och befattningsbeskrivning. I fråga om dessa ämnesområden ska utbildningen innefatta tillräckliga grunder med beaktande av att reservpoliserna kommer att utföra sina uppgifter under uppsikt av en yrkespolis. Ett undantag från ovannämnda huvudregel utgör utbildningen i maktmedelsredskap, som ska motsvara den utbildning som ges yrkespoliser. Närmare bestämmelser om utbildningen utfärdas genom förordning av statsrådet.
Utbildningen ska i första hand genomgås på fritiden, under semestrar eller annan ledighet från arbetet. Det föreskrivs inte om skyldighet att bevilja tjänstledighet eller annan ledighet för utbildningen, utan deltagande i utbildningen ska diskuteras med arbetsgivaren. Av reservpoliserna förutsätts således tillräckligt engagemang och intresse baserat på frivillighet så att de själva ordnar sitt deltagande i den utbildning som uppdraget förutsätter.
11 §.Hävande av förbindelse. På ovannämnt sätt börjar till skillnad från den gällande lagen termen förbindelse användas för avtal, eftersom förbindelse bättre beskriver åtgärdens karaktär. Förbindelse anger att personen har förbundit sig att bli utnämnd till reservpolis när beslut om att ta i bruk reservpolispersonal fattas. De avtalsrättsliga bestämmelserna tillämpas inte på förbindelsen. Det föreskrivs om förbindelsen i denna lag och preciserande bestämmelser får utfärdas genom förordning. I paragrafen föreskrivs om hävande av en reservpolisförbindelse enligt 3 §. I paragrafen föreskrivs att förbindelsen att verka som reservpolis kan hävas när som helst av antingen den berörda personen eller Polisstyrelsen. Verksamheten som reservpolis förutsätter så pass stort intresse och engagemang att den måste vara frivillig. I det skedet då en reservpolis anser att han eller hon inte vill eller kan delta i reservpolisverksamheten eller inte vill bli utnämnd till tjänsteförhållande som polis, kan han eller hon häva sin förbindelse. Även Polisstyrelsen fäster uppmärksamhet vid motivationen, engagemanget och motsvarande saker, och kan också häva förbindelsen om den anser att personen inte längre har förutsättningar att verka som reservpolis och det inte kan komma i fråga att utnämna honom eller henne till tjänsteförhållande vid polisförvaltningen.
Eftersom reservpoliser befrias från i värnpliktslagen avsedd militärtjänst under mobilisering, så har de som förbundit sig att bli reservpoliser ingen möjlighet att häva sin förbindelse under försvarstillstånd, om det står klart att syftet med hävandet av förbindelsen är att undgå skyldigheter enligt lagen om försvarstillstånd eller värnpliktslagen. En reservpolisförbindelse medför inte allmän befrielse från värnpliktstjänstgöring. Om en person inte längre är tillgänglig som reserv för polisen, ska personen utgöra reserv för Försvarsmakten i enlighet med de villkor som värnpliktslagen eventuellt anger. Av denna orsak ska Polisstyrelsen informera Försvarsmakten om en förbindelse hävs.
12 §.Utnämnande av reservpoliser till tjänsteförhållande. Det är fråga om utövning av offentlig makt bland annat när en person med stöd av sina lagfästa befogenheter ensidigt beslutar om någon annans fördel, rätt eller skyldighet eller meddelar en föreskrift som är förpliktande för någon annan eller på något annat sätt ingriper i någon annans fördel eller rätt genom faktiska åtgärder. Riksdagens förvaltningsutskott har betonat i sitt utlåtande (FvUU 8/1998 rd) att en person bör anställas i tjänsteförhållande redan när uppgifterna innefattar ringa utövning av offentlig makt. Utnämning till tjänsteförhållande för viss tid ska inte användas för att kringgå de statsförfattningsrättsliga kraven. I paragrafen föreskrivs om utnämnande av reservpoliser till tjänsteförhållande för viss tid när statsrådet har fattat beslut om att ta i bruk reservpersonal. Tjänsteförhållandet ska vara ett tjänsteförhållande hos polisförvaltningen och den använda beteckningen reservpolis. I samband med utnämningen ska man i mån av möjlighet försäkra sig om att personen fortfarande uppfyller de villkor som statstjänstemannalagen ställer för anställning. Personen ska ha uppfyllt villkoren i samband med att han eller hon antogs till reservpolispersonalen, men det är skäl att försäkra sig om att villkoren fortfarande är uppfyllda, om det är möjligt med hänsyn till hur brådskande situationen är.
Paragrafens 2 mom. motsvarar regleringen i lagen om militär krishantering (211/2006) samt lagen om civilpersonals deltagande i krishantering (1287/2004), för genom att rekrytera reservpoliser stärks samhällets viktiga verksamhetsförutsättningar och uppgiften kan som verksamhetsform anses ligga nära krishanteringsuppgifter. Reservpolispersonalens syfte är att stärka polisen vid allvarliga störningar eller under undantagsförhållanden, så dessa uppgifter kan anses ligga nära motsvarande krishanteringsuppgifter som är riktade utomlands. Med tanke på säkerheten i samhället och beredskapen för störningar är det viktigt att säkerställa polisens verksamhetsförutsättningar och polisens beredskap även med avseende på Finlands suveränitet och centrala samhällsintressen, och av denna orsak måste förutsättningarna att få tjänstledighet vara åtminstone på samma nivå som vid krishanteringsuppgifter. Av denna orsak är det skäl att föreskriva om reservpolisernas rätt till tjänstledighet på samma sätt som för dem som deltar i krishantering. Sålunda ska en person som är statsanställd och som har utnämnts till ett anställningsförhållande enligt denna lag ha rätt att få tjänstledighet eller befrielse från arbetet för den tid anställningsförhållandet varar. Längden på en reservpolis tjänsteutnämning bestäms fall- och uppgiftsspecifikt samt beroende på hur länge störningen i samhället kan antas pågå. Reservpolisens tjänsteutnämning ska kunna förlängas, om polisen fortfarande behöver komplettera sin personal med reserven. Utgångspunkten ska dock vara så korta tjänsteutnämningar som möjligt, eftersom det är fråga om ett undantag när reserven tas i bruk och polisens normala verksamhet bör inte överlåtas på reservpoliser för någon lång tid. Polisens ska i princip kunna klara sig inom ramen för sina normala resurser genast när den situation som avses i paragrafen är över.
Enligt 3 mom. får ett arbetsavtals- eller tjänsteförhållande inte avslutas för att den som har det blir utnämnd till ett anställningsförhållande enligt denna lag och denne får inte heller sägas upp under anställningsförhållandet. Genom denna bestämmelse föreskrivs om motsvarande anställningsskydd för andra offentligt anställda än statsanställda och för privatanställda som vad stats- och kommunalt anställda har. Skyldigheten att bevilja tjänstledighet och befrielse från arbetet föreslås ändå inte omfatta utbildningen för reservpolisuppgifter. Även om utbildningen är en förutsättning för att höra till reservpolispersonalen och ingå förbindelse med Polisstyrelsen, försöker man undvika att ställa orimliga krav på arbetsgivarna. Reservpoliserna bör vara så pass engagerade och intresserade av att klara av uppgiften att de är beredda att genomgå den utbildning som krävs på sin fritid. En person som förbundit sig att verka som reservpolis ska dessutom upprätthålla sin kompetens och därför genomgå även fortbildning för att hålla förbindelsen i kraft. Inte heller för denna fortbildning åläggs arbetsgivaren skyldighet att bevilja tjänstledighet eller befrielse från arbetet.
I 4 mom. sägs att efter att anställningsförhållandet som reservpolis avslutats eller avbrutits ska person återtas i samma arbete som han eller hon hade före anställningsförhållandet eller i därmed jämförbart arbete. Beträffande förfarandet hänvisas i momentet på samma sätt som i lagen om militär krishantering till lagen om fortbestånd av arbetsavtals- och tjänsteförhållande för den som fullgör skyldighet att försvara landet (305/2009).
13 §.Avslutande av anställningsförhållande. I 25 § i statstjänstemannalagen föreskrivs om uppsägningsgrunder som utgörs av skäl som beror av personen eller hans eller hennes uppträdande. Skäl som beror av personen är bland annat en väsentlig och bestående nedgång i tjänstemannens arbetsförmåga och tjänstemannen på grund härav har rätt till invalidpension. Skäl som beror av tjänstemannen ska vara synnerligen vägande för att tjänsteförhållande ska kunna sägas upp.
I 27 § i statstjänstemannalagen föreskrivs om grunder för uppsägning av ekonomiska och produktionsmässiga orsaker. Uppsägningsgrunder kan då vara att tjänstemannens arbete minskat konkret samt att ämbetsverkets möjligheter att erbjuda tjänstemannen arbete har försämrats.
På grund av den i denna lag avsedda reservpolispersonalens exceptionella ställning föreskrivs i paragrafen att utöver bestämmelserna i statstjänstemannalagen får ett anställningsförhållande som avses i denna lag sägas upp, om den uppgift i vilken personen i fråga har placerats upphör. En reservpolis anställs i ett tjänsteförhållande för viss tid, trots att det inte alltid är möjligt att exakt ange på förhand hur länge den situation varar för vilken det har ansetts nödvändigt att komplettera polisen med reservpoliser. Därför måste det också vara möjligt att säga upp tjänsteförhållandet om den situation där reserven har behövts upphör och det således inte längre finns något behov av eller några uppgifter för reservpoliser. I 13 § kompletteras regleringen i 27 § i statstjänstemannalagen och tolkningspraxis beträffande 27 § när det gäller minskade uppgifter gäller således inte en situation där statsrådet återtar sitt beslut om anlitande av reservpolispersonal. Den statliga arbetsgivaren har ingen möjlighet att förutse hur länge situationerna varar, men kan till exempel utreda om polisen har möjlighet att erbjuda en person uppgifter för återstoden av anställningsförhållandet. Den statliga arbetsgivaren åläggs ändå ingen sysselsättningsskyldighet i ett sådant fall. Vid uppsägning av tjänsteförhållande iakttas statstjänstemannalagen. Regleringen motsvarar även i detta avseende lagen om civilpersonals deltagande i krishantering. Utnämning till tjänsteförhållande som reservpolis motsvarar på ovan angivet sätt delvis situationer där en person utnämns till civila krishanteringsuppgifter.
14 §.Reservpolisregister. Behandlingen av personuppgifter som gäller reservpoliser faller inom tillämpningsområdet för EU:s allmänna dataskyddsförordning (2016/679). Vid behandlingen av personuppgifter som gäller reservpoliser ska således iakttas det som föreskrivs i dataskyddsförordningen och i förslaget till dataskyddslag (RP 9/2018) som stöder sig på förordningen. Enligt den anvisning om yttranden om lagstiftning som dataombudsmannens byrå meddelade den 16 oktober 2017 ska lagstiftaren förankra den rättsliga grunden för den föreslagna behandlingen i ett tillämpligt led i artikel 6 i dataskyddsförordningen, så att det är möjligt att bedöma förhållandet mellan den rättliga grunden för behandlingen och det nationella spelrummet. När det nationella spelrummet i artikel 6.1 c eller e i dataskyddsförordningen utnyttjas får den nationella lagstiftningen innehålla mer specifika bestämmelser för att anpassa tillämpningen av förordningens bestämmelser genom att närmare fastställa specifika krav för uppgiftsbehandlingen och andra åtgärder vilka gäller de allmänna villkor som ska gälla för den personuppgiftsansvariges behandling, vilken typ av uppgifter som ska behandlas, vilka registrerade som berörs, de enheter till vilka personuppgifterna får lämnas ut och för vilka ändamål, ändamålsbegränsningar, lagringstid samt typer av behandling och förfaranden för behandling, inbegripet åtgärder för att tillförsäkra en laglig och rättvis behandling, däribland för behandling i andra särskilda situationer enligt kapitel IX.
Behandlingen av personuppgifter för att upprätthålla reservpolispersonal uppfyller villkoren i artikel 6.1 c och e i dataskyddsförordningen. Grundlagsutskottet har i sitt utlåtande (GrUU 14/2018 rd) särskilt lyft fram behovet av reglering i de fall där personuppgifterna behandlas av en myndighet. Enligt artikel 6.1 c i dataskyddsförordningen är behandling laglig, om behandlingen är nödvändig för att fullgöra en rättslig förpliktelse som åvilar den personuppgiftsansvarige. Enligt led e är behandling laglig, om behandlingen är nödvändig för att utföra en uppgift av allmänt intresse eller som ett led i den personuppgiftsansvariges myndighetsutövning. Eftersom det i förslaget är fråga om en myndighets behandling av personuppgifter, kan behandlingen inte vara beroende av enbart den allmänna dataskyddsförordningen och dataskyddslagen, utan det ska föreskrivas om den genom lag.
Polisstyrelsen ska föra ett personregister över reservpolispersonalen. Syftet med registret är att göra det möjligt att anlita personal för reservpolisuppgifter samt att anta personer till reservpolispersonalen. Personuppgiftsansvarig är Polisstyrelsen. I registret får föras in de uppgifter om reservpolispersonalen som behövs för att upprätthålla reservpolissystemet. Eftersom reservpolispersonalen utnämns till tjänsteförhållande hos staten efter att systemet tagits i bruk, kan 4 § i matrikellagen tillämpas på de uppgifter som förs in om dem redan när reservpolissystemet upprätthålls. I registret kan alltså lagras uppgifter om de uppgiftskategorier som avses i 4 § i matrikellagen och vid behov också uppgifter om straff.
Enligt 2 mom. får personuppgifter utlämnas till Försvarsmakten för att förordna värnpliktiga till utbildning och uppdrag samt för att organisera tjänstgöringen. Reservpoliser ska stå till polisens förfogande under försvarstillstånd och undantagsförhållanden. Av denna orsak måste de vara befriade från värnplikt som avses i värnpliktslagen under mobilisering. I detta syfte är det nödvändigt att kunna utlämna personuppgifter med Försvarsmakten. Det kan också vara nödvändigt att utlämna uppgifter av någon annan orsak som nämns i paragrafen, såsom för att ordna utbildning eller annan tjänstgöring.
Enligt 3 mom. ska uppgifterna dock avföras ur registret om förbindelsen med Polisstyrelsen hävs, och uppgifterna får användas endast för syften som har att göra med upprätthållandet av reservpolispersonalen. Uppgifterna ska avföras senast två år efter det att förbindelsen hävts. Det kan vara nödvändigt att spara uppgifterna en tid efter det att förbindelsen hävts, om personen till exempel skulle besluta att komma tillbaka som reservpolis, varvid hans eller hennes utbildningsuppgifter kan behövas.
I 4 mom. sägs vidare att om en person utnämns till tjänsteförhållande hos staten, så kan reservpolisers personuppgifter i och efter tjänsteförhållandet behandlas på samma sätt och med iakttagande av samma lagstiftning som för andra tjänstemän inom polisförvaltningen.
15 §.Närmare bestämmelser. Statsrådet får utfärda en förordning med närmare bestämmelser om reservpolispersonalens utrustning och utbildning, utbildningens motsvarighet, lämplighet, personkort, inkallande i tjänst samt om villkoren i förbindelsen och tillvägagångssätten i anslutning till förbindelsen.
16 §Ikraftträdande. Paragrafen innehåller en sedvanlig ikraftträdandebestämmelse.