4.1.1  Företagsekonomiska konsekvenser

Den regelbundna tillsyn som avses i miljö- och hälsoskyddslagarna är avgiftsbelagd för verksamhetsutövare. 

Det föreslås att om de villkor som anges i denna lag uppfylls, ska miljö- och hälsoskyddsuppgifterna kunna skötas av en kommunal tillsynsenhet i stället för av landskapet. Uppgifterna sköts med motsvarande personalresurser och motsvarande tillsynspraxis som i dagens läge. Ändringen anses inte ha några särskilda konsekvenser för företagens ekonomiska ställning, jämfört med gällande lagstiftning, eftersom de bestämmelser som gäller avgifterna inte ändras. 

4.1.2  Konsekvenser för den kommunala ekonomin

Överföringen av uppgifter från kommunerna och samarbetsområdena för miljö- och hälsoskyddet till landskapen i samband med landskapsreformen minskar kommunernas kostnader med ca 74 miljoner euro per år. Summan dras emellertid delvis av från statsandelarna och beskattningen förändras, så till denna del har förslaget inte några konsekvenser för den kommunala ekonomin. De tillsynsavgifter som tas ut med stöd av hälsoskyddslagen, livsmedelslagen, tobakslagen och läkemedelslagen går i fortsättningen till landskapen, vilket minskar kommunernas intäkter av avgifterna. 

I synnerhet inom hälsoskyddstillsynen utgör den interna faktureringen inom kommunen uppskattningsvis ca 50 procent av all fakturering. En stor del av tillsynsobjekten särskilt enligt hälsoskyddslagen består av kommunens egna funktioner. Detta innebär att tillsynsavgifterna i praktiken har bestått av penningtransaktioner från ett moment till ett annat, varvid kommunens inkomster egentligen inte har ökat. Då uppgifterna överförs från kommunen till landskapet blir kommunerna aktörer som faktureras för hälsoskyddstillsynen. 

Om ett landskap som uppfyller villkoren i denna lag genom ett avtal överför organiseringsansvaret till en eller flera kommuner, är konsekvenserna för den kommunala ekonomin i praktiken de samma som i det fall som beskrivits ovan där uppgifterna sköts på landskapsnivå, eftersom finansieringen kommer från landskapet. 

5.2.1  Allmänna synpunkter

Justitieministeriets ståndpunkt är att i en sådan miljö- och hälsoskyddshelhet som avses i propositionsutkastet är det snarare fråga om ett helt uppgiftsområde än en enskild uppgift. Ett avtal enligt utkastet till proposition skulle i praktiken täcka hela det uppgiftsområde som avses i 6 § 1 mom. 5 punkten i landskapslagen, medan 7 § 2 mom. i förslaget till landskapslag möjliggör att en uppgift överförs från landskapet till en eller flera kommuner. I propositionen med förslag till landskapslag är det enligt justitieministeriets uppfattning snarare fråga om överföring av enskilda uppgifter än avstående från ett helt uppgiftsområde. Propositionen har inte ändrats så som justitieministeriet föreslog. Propositionen gäller inte överföring av organiseringsansvaret för ett helt uppgiftsområde enligt 6 § 1 mom. 5 punkten i propositionen med förslag till landskapslag utan endast en del av det. Organiseringsansvaret för tillsynen över djurs hälsa och välbefinnande som nämns i punkten kan landskapet inte överföra till en eller flera kommuner. I detaljmotiveringen till landskapslagen konstateras dessutom att enligt 7 § 2 mom. kan landskapet också, enligt vad som särskilt föreskrivs i lag avtala om överföring av organiseringsansvaret för en uppgift på en eller flera sådana kommuner som enligt landskapets bedömning har tillräckliga ekonomiska och andra resurser att fullgöra uppgiften. Uppgifterna som ska överföras och förutsättningarna för överföring av uppgifter borde fastställas i speciallagstiftning. I motiveringen konstateras alltså att en överföring av organiseringsansvaret från landskap till kommuner är möjlig också i fråga om flera uppgifter, förutsatt att uppgifterna och villkoren för överföringen anges tydligt. 

En del remissinstanser tog ställning till om en överföring av organiseringsansvaret över huvud taget behövs och största delen tog ställning till om de villkor för en överföring av organiseringsansvaret som föreslås i 2 § 3 mom. i lagförslaget är ändamålsenliga. Tre av remissinstanserna konstaterade att uppgifterna inom miljö- och hälsoskyddet inte alls borde överföras till landskapen utan att uppgifterna också i fortsättningen borde skötas av kommunerna. Av de remissinstanser som tog ställning till villkoren för en överföring ansåg 65 procent att de föreslagna villkoren var ändamålsenliga och värda att understödas medan 35 procent framförde invändningar mot de föreslagna villkoren. De som framförde invändningar ansåg att villkoren var för stränga och föreslog att de skulle mildras till 10, 15 eller 20 årsverken. De som framförde invändningar konstaterade allmänt att en effektiv miljö- och hälsoskyddsverksamhet kan åstadkommas med mindre resurser än 30 årsverken och att de föreslagna strikta villkoren utgör i synnerhet i stora städer ett hinder för ett effektivt samarbete inom miljö- och hälsoskyddet, miljövården och byggnadstillsynen. De som förhöll sig positivt till de strikta villkoren konstaterade i sina utlåtanden att en överföring av organiseringsansvaret från landskapet till en eller flera kommuner medför en ytterligare aktörsnivå inom ordnandet av miljö- och hälsoskyddet, vilket inte främjar målet att förvaltningen ska göras smidigare. Därför är det viktigt att en överföring av organiseringsansvaret är möjlig endast i sådana undantagsfall som avses i propositionen. Tio remissinstanser ansåg att organiseringsansvaret borde ankomma på landskapen i hela landet och att någon överföring av organiseringsansvaret inte borde tillåtas. Alla de ovannämnda remissinstanserna konstaterade emellertid att om det föreskrivs om villkoren för organiseringsansvaret ska de motsvara förslaget. Kriterierna för en överföring av organiseringsansvaret i 2 § 3 mom. i lagförslaget ändras inte på basis av remissbehandlingen. Majoriteten av dem som tog ställning till kriterierna förhöll sig positivt till de föreslagna kriterierna och de som framförde invändningar mot förslaget lade inte i sina yttranden fram sådana nya motiveringar för en ändring av kriterierna som man inte skulle ha känt till redan i ett tidigare skede av beredningsprocessen. 

Enligt justitieministeriets uppfattning innehåller utkastet till proposition inte sådan reglering som skulle gälla villkoren för en överföring på det sätt som avses i 7 § 2 mom. i landskapslagen, utan att utkastet till proposition snarare gäller avtalsparternas lämplighet. I utkastet till proposition blir det oklart vilka som är de villkor för en överföring som förutsätts i 7 § 2 mom. i propositionen med förslag till landskapslag. I lagen borde det enligt justitieministeriets uppfattning finnas tillräckligt strikta och avgränsade villkor för överföringen av uppgifter, inte uppgiftsområden (exempelvis särskilda skäl som beror på lokala förhållanden för att uppgifterna ska kunna skötas på ett ändamålsenligt sätt). I propositionen är det inte fråga om att någon kommun, t.ex. på grund av lokala förhållanden, inte skulle ha möjlighet att organisera de uppgifter som nämns i propositionen. Det är fråga om regeringens riktlinje enligt vilken ett landskap ska ha möjlighet att överföra organiseringsansvaret för uppgifter till en eller flera kommuner, förutsatt att dessa på basis av sin kompetens eller sina resurser är kapabla att överta organiseringsansvaret. Utgångspunkten är alltså att landskapet alltid också självt ska kunna sköta uppgifterna, men att om kommunerna av någon särskild orsak vill behålla organiseringsansvaret till de delar som nämns i förslaget och kriterierna uppfylls, möjliggörs en överföring av organiseringsansvaret genom denna proposition. Det är alltså fråga om definiering av avtalsparternas lämplighet, så som också justitieministeriet har tolkat saken, vilket har motiverats i motiveringen till 2 § 3 mom. Med hänvisning till vad som sägs ovan har justitieministeriets ståndpunkt inte medfört några ändringar i propositionen. 

De små landskapen ansåg i sina yttranden att det är viktigt att landskapen har möjlighet att ordna uppgifterna inom miljö- och hälsoskyddet som en funktion inom ett enda landskap trots att landskapet inte har personalresurser på 30 årsverken för uppgifterna enligt hälsoskyddslagen, tobakslagen och livsmedelslagen. 

Några remissinstanser i Nyland (Esbo stad, Helsingfors stad, Mellersta Nylands miljönämnd och miljönämnden i Hyvinge) ansåg att om organiseringsansvaret för miljö- och hälsoskyddet överförs till kommunerna, bör det avtalas om finansieringen direkt med staten. Om landskapet ansvarar för finansieringen och resultatstyrningen, får miljö- och hälsoskyddsystemet igen tre nivåer. En av utgångspunkterna för landskapsreformen var att man i landskapslagen fastställer de uppgiftsområden och uppgifter som landskapet ordnar med iakttagande av principerna om självstyrelse. De uppgifter som anges i landskapslagen finansieras direkt från statsbudgeten, så i sista hand är det landskapet som bär ansvaret för hur finansieringen fördelas för de olika uppgifterna inom självstyrelseområdet. Om staten direkt skulle finansiera de kommuner som genom ett avtal övertar organiseringsansvaret av ett landskap, skulle detta strida mot principen om landskapens självstyrelse. Då skulle landskapen inte själva få besluta om finansieringen av de uppgifter som de som utgångspunkt ska sköta enligt landskapslagen och inte heller om fördelningen av finansieringen inom landskapen. Av denna anledning har den ståndpunkt som i yttrandena framförts om finansieringen inte medfört några ändringar i propositionen. 

5.2.2  Avgränsning av uppgifterna – tillsynen över djurs hälsa och välbefinnande

Esbo stad anser att djurskyddsövervakningen och tillsynen över djursjukdomar ska vara kvar i samma organisation som veterinärtjänsterna, som en del av miljö- och hälsoskyddet. 

Enligt Helsingfors stads uppfattning kan tillsynen över djurs hälsa och välbefinnande effektivast skötas i form av stadens egen verksamhet eller i form av samarbete mellan kommunerna i huvudstadsregionen. 

Den ståndpunkt som framfördes av Finlands Veterinärförbund rf och Veterinärhygienikernas förening rf var att om landskapet i enlighet med lagförslaget ändå kan överföra organiseringsansvaret för uppgifterna inom miljö- och hälsoskyddet till kommunen (något som ingendera understödde), borde överföringen omfatta alla uppgifter inom miljö- och hälsoskyddet, inklusive tillsynen över djurs hälsa och välbefinnande. Detta skulle säkerställa de synergifördelar som följer av verksamheten och de anställdas olika kompetensområden. 

Enligt Evira är en nackdel med överföringsmöjligheten att uppgifterna inom livsmedelstillsynen och djurs hälsa och välbefinnande delas upp så att den förstnämnda uppgiften blir kvar i kommunen och den senare överförs till landskapet. Det förekommer synergieffekter mellan dessa uppgifter och det är samma tjänsteinnehavare som för närvarande sköter uppgifterna i kommunerna och regionförvaltningsverken. 

Enligt jord- och skogsbruksministeriets uppfattning är avgränsningarna av uppgiftsområdena i lagförslaget ändamålsenliga och nödvändiga. Det väsentliga är att tillsynen över djurs hälsa och välbefinnande inte kan omfattas av överföringen av organiseringsansvaret. Ett centralt mål för landskapsreformen är att minska mängden förvaltningsnivåer och uppnå synergieffekter och kostnadsbesparingar när de knappa resurserna slås samman. Om kommunen efter landskapsreformen sköter sådana uppgifter som den inte heller i dagens läge ansvarar för, skulle detta stå i konflikt med målet. 

Förslaget har inte ändrats i fråga om möjligheten att överföra tillsynen över djurs hälsa och välbefinnande. Avsikten är att uppgifter som har samband med tillsynen över djurs hälsa och välbefinnande ska överföras till landskapen också från regionförvaltningsverken. Enligt de preliminära lagförslagen i ”Landskap II”-paketet kommer landskapets uppgifter att omfatta tjänsteveterinärjour dygnet runt. Någon sådan uppgift finns inte i dagens läge t.ex. i Esbo och Helsingfors. En ändamålsenlig skötsel av uppgifterna förutsätter tillräckliga personalresurser, dvs. anställda som är förtrogna med tillsynen över djurs hälsa och välbefinnande, för uppgifterna som kan ordnas endast på landskapsnivå. 

5.2.3  Personalkonsekvenser till följd av överföringen av organiseringsansvaret

Finansministeriets ståndpunkt är att eftersom det i den gällande arbetsavtalslagen och i den gällande lagen om kommunala tjänsteinnehavare samt dessutom i propositionen med förslag till landskapslag redan finns bestämmelser om överlåtelse av rörelse och samarbete, är det varken nödvändigt eller ändamålsenligt att särskilt föreskriva om iakttagandet av de gällande lagarna, såsom det görs i 4 § i lagförslaget. Finansministeriet konstaterar dessutom att motiveringen i viss mån är inexakt och står i strid med gällande bestämmelser om samarbete och överlåtelse av rörelse. Finansministeriet har i sitt yttrande formulerat ett korrigeringsförslag till motiveringen till lagförslaget. I enlighet med finansministeriets förslag har bestämmelserna om personalens ställning strukits ur lagförslaget och ett avsnitt om saken tagits in i under Propositionens konsekvenser. 

5.2.4  Detaljerade ändringsförslag som gäller paragraferna

Jord- och skogsbruksministeriet föreslår att till lagförslaget fogas en ny paragraf före ikraftträdandebestämmelsen enligt följande: 

5 § Tillämpning av bestämmelser om landskap på en kommun 

Vad som i de författningar som nämns i 2 § 1 mom. föreskrivs om landskap, ska också gälla en kommun när den sköter uppgifter som genom ett avtal överförts till den. 

Enligt utkastet till regeringens proposition om landskapsreformens andra fas ska omnämnandena av kommuner i behörighetsparagraferna i de lagar som gäller de uppgifter som överförts, t.ex. livsmedelslagen, ändras till omnämnanden av landskap. Den föreslagna bestämmelsen behövs för att de nämnda bestämmelserna efter den 1 januari 2019 ska kunna tillämpas också på kommunala myndigheter när dessa sköter uppgifter som överförts genom ett avtal, utan att motsvarande bestämmelse behöver tas in i alla de nämnda lagarna. 

Justitieministeriet konstaterar också att efter att ett avtal som avses i utkastet ingåtts framgår behörigheten inte tydligt för kunderna på basis av landskapslagen, utkastet till lag eller substansen, och detta kan vara problematiskt i synnerhet om det är fråga om tillsynsuppgifter. Också frågor som gäller ändringssökande har samband med helheten: Skulle det vara möjligt att de uppgifter som överförs genom ett avtal är sådana för vilka sökandet av ändring efter att uppgifterna överförts sker genom kommunalbesvär och inte landskapsbesvär? 

Jord- och skogsbruksministeriets förslag om tillämpning av bestämmelserna om landskap på en kommun har tagits in som en ny 4 § i lagförslaget. Genom den nya paragrafen klarläggs också behörighetsfördelningen mellan landskapet och kommunen, något som justitieministeriet anmärkte på i sitt yttrande.  

Evira föreslår att regeringen i 3 § i lagförslaget borde nämna vilka det är som ingår avtalet och vad som ska göras om avtalsparterna inte är eniga i frågan. Lagförslagets 3 § har preciserats i enlighet med Eviras förslag.  

Finansministeriet föreslår att finansministeriet fogas till 3 § 2 mom. i lagförslaget. Enligt 10 § 1 mom. i landskapslagen följer finansministeriet allmänt landskapens verksamhet och ekonomi samt leder enligt 13 § i den lagen samrådet mellan staten och landskapen. Lagförslaget har kompletterats i enlighet med finansministeriets förslag. 

Enligt 3 § i utkastet till proposition ska ett avtal innehålla behövliga bestämmelser om finansieringen och om hur det avtalas om styrningen av verksamheten. I 2 § 4 mom. i utkastet föreskrivs att det är landskapet som ansvarar för finansieringen av uppgifterna även om organiseringsansvaret har överförts till en eller flera kommuner. En bestämmelse med samma innehåll finns i 7 § 4 mom. i förslaget till landskapslag, så enligt justitieministeriet verkar det vara fråga om överlappande reglering i 3 § i utkastet. I 7 § 4 mom. i förslaget till landskapslag föreskrivs det om finansiering endast i fråga om situationer när uppgifterna med stöd av lag sköts av ett landskap för ett annat landskaps räkning – alltså inte av en eller flera kommuner. Propositionen med förslag till landskapslag innehåller inte några bestämmelser om finansieringen när ett landskap överför organiseringsansvaret till en eller flera kommuner, så det är inte fråga om överlappande reglering. 

Justitieministeriet betonar att det i fråga om finansieringen och styrningen är möjligt att avtala om de praktiska arrangemangen, men att man måste komma ihåg att det inte är möjligt att genom ett avtal mellan landskapet och kommunen på ett giltigt sätt komma överens om något på ett sätt som avviker från lagen. Av exakthetsskäl vore det bra att i lagen föreskriva om förutsättningarna för uppsägning och hävande av ett avtal samt om huruvida avtalet är tidsbundet eller gäller tills vidare. Dessutom ska det tas hänsyn till att i och med ett avtal ska kommunen eller kommunerna ansvara för det som föreskrivs i 7 § 3 mom. i förslaget till landskapslag. Lagförslagets 4 § har preciserats i enlighet med justitieministeriets förslag. 

Regionförvaltningsverket i Norra Finland anser det vara problematiskt att tillsynen över nikotinpreparat inte nämns i lagen (2 §), varvid tillsynen över nikotinpreparat blir kvar i landskapet även om tobakstillsynen övergår till kommunen. De uppgifter i 2 § som en överföring av organiseringsansvaret gäller har kompletterats med läkemedelslagens bestämmelser om tillsyn över nikotinpreparat. 

5.2.5  Övrigt som framkommit i yttrandena

Justitieministeriet påpekar att hänvisningen till landskapslagen i 1 § i lagförslaget borde avse 7 § 2 mom. och inte 1 mom. Lagens tillämpningsområde enligt 1 § verkar dessutom vara för snävt. Innan propositionen överlämnas bör det ännu bedömas om ett avsnitt Samband med andra propositioner behöver tas in i propositionen, om det senare när propositionen överlämnas finns sådana propositioner. 

Vissa remissinstanser (Kommunförbundet, samkommunen för Östra Savolax sjukvårdsdistrikt, Jyväskylä stad och samkommunen för Villmanstrandregionen) anser att lagen borde innefatta en möjlighet att överföra organiseringsansvaret till kommunen också i ett senare skede. 

5.2.6  Veterinärtjänsterna

Hälsoskyddssektionen i Borgå och samkommunen för social- och hälsovårdstjänster i Norra Karelen ansåg att överföringen av veterinärtjänsterna tillsammans med hälsoskydds-, tobaks- och livsmedelstillsynen till kommunen minskar möjligheterna att använda veterinärer som tillhandahåller veterinärtjänster för de uppgifter som gäller bekämpning av djursjukdomar som landskapet ansvarar för och för vissa andra uppgifter som gäller tillsynen över djurs hälsa och välbefinnande. 

Enligt Kommunförbundet är det motiverat att veterinärtjänsterna och verksamheten som har samband med herrelösa djur kan överföras till kommunen. 

Jyväskylä stad anser att det är bra att kommunerna även har möjlighet att avtala om organiseringsansvaret för veterinärtjänsterna och skyldigheten att ordna tillfällig skötsel för herrelösa djur, men att det också är ändamålsenligt att dessa uppgifter inte är kopplade till kommunens miljö- och hälsoskyddshelhet. 

Päijät-Häme välfärdssamkommun anser att landskapet tydligt borde ansvara för veterinärjouren eftersom ordnandet av veterinärjouren förutsätter samarbete mellan landskapen. Även tillsynen över djurskyddet, i synnerhet under jourtid, kräver specialarrangemang, om en del av veterinärerna utför tjänsteuppdrag (landskapsveterinärerna) och en del inte (kommunalveterinärerna). Päijät-Häme välfärdssamkommun anser att det borde ingås ett avtal om veterinärers skyldighet att delta i veterinär- och djurskyddsjouren i det fall att de landskaps- och kommunalveterinärer som deltar i jouren är anställda hos olika arbetsgivare, dvs. kommunen och landskapet. 

5.2.7  Herrelösa djur

Överföringen av ansvaret för att ordna uppgifterna gällande omhändertagande och tillfällig skötsel av herrelösa djur inverkar enligt utkastet till proposition inte just på myndigheternas verksamhet, eftersom tjänsten köps av utomstående aktörer.  

Miljönämnden i Villmanstrandregionen är av den åsikten att det är bra att lagförslaget möjliggör en överföring till kommunerna av de uppgifter som avses i djurskyddslagen och som har samband med omhändertagande av herrelösa små sällskaps- och hobbydjur och ordnande av tillfällig skötsel av dem, med finansiering av landskapet. I synnerhet denna uppgift borde vara möjlig att överföra också i ett senare skede.