6.2
Inkomstskattelagen
9 a §. Under 2023 tillämpligt temporärt undantag för fonder. Det föreslås att en ny temporär 9 a § som ska tillämpas 2023 fogas till inkomstskattelagen. Enligt förslaget stadgas i paragrafen att 9 § 1 mom. 1 punkten och 8 mom. inte tillämpas på fondföretag som avses i 1 kap. 2 § 1 mom. 17 punkten i lagen om placeringsfonder och som inrättats eller registrerats i en annan stat inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet samt på AIF-fonder som avses i 2 kap. 1 § i lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder och som inrättats eller registrerats i en annan stat inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet i beskattningen för 2023.
82 §. Stipendier, understöd och hederspris. I 82 § i inkomstskattelagen stadgas om beskattningen av understöd, stipendier och hederspris. Det föreslås att det stadgas att hederspris utgör skattefri inkomst i sin helhet. Samtidigt slopas finansministeriets beslut om befrielse av hederspris från skatt.
Till paragrafens 1 mom. fogas ett omnämnande om att momentet endast gäller prestationer som betalas till fysiska personer. De prestationer som räknas upp i punkterna i bestämmelsen är till naturen sådana att de vanligtvis endast betalas till fysiska personer. Det är således fråga om en precisering av paragraftexten som motsvarar den gällande beskattningspraxisen. Dessutom fogas till 1 mom. 2 punkten en begränsning, enligt vilken hedersprisens skattefrihet endast gäller sådana pris, där priset har erhållits av en med avseende på pristagaren oberoende prisutdelare.
Propositionen innehåller inte utöver de ovan nämnda preciseringarna några förslag till ändring av innehållet i priser som anses vara hederspris. Ett hederspris ska även framöver beviljas som erkänsla för vetenskaplig, konstnärlig eller allmännyttig verksamhet för att priset ska anses vara skattefritt med stöd av paragrafen. I framtiden tillämpas inte paragrafen på priser som beviljas av andra skäl. Till skillnad från stipendier och understöd beviljas hederspris normalt i efterhand, medan ett stipendium eller annat understöd ges vanligtvis på förhand.
I finansministeriets avgörandepraxis gällande ansökningar om befrielse från skatt har utgångspunkten varit att som hederspris anses pris som ges som erkänsla för ett redan utfört betydande arbete eller långvarig verksamhet i betydande uppgifter inom vetenskaplig, konstnärlig eller allmännyttig verksamhet. Skattefrihet har beviljats till exempel för hederpris som erhållits för ett enskilt skönlitterärt verk eller för hederspris som erhållits som erkänsla för en lång vetenskaplig karriär.
Andelen av finansministeriets beslut om befrielse från skatt av pris som erhållits som erkänsla för allmännyttig verksamhet har varit klart mindre än andelen beslut om befrielse från skatt gällande vetenskaplig och konstnärlig verksamhet. Som allmännyttig verksamhet kan anses till exempel verksamhet för allmän fördel i föreningsverksamhet. I finansministeriets avgörandepraxis gällande ansökningar om befrielse av hederspris från skatt har man som skattefritt hederspris som beviljats på basis av allmännyttig verksamhet till exempel ansett sådana pris som erhållits som erkänsla för långvarig verksamhet i en allmännyttig förening. I avgörandepraxisen har även priser som erhållits som erkänsla för livsarbete i samhälleliga frågor.
Ett pris som erhålls som erkänsla för vetenskaplig, konstnärlig och allmännyttig verksamhet som avses i 82 § 1 mom. 2 punkten i inkomstskattelagen ska, enligt förslaget, endast anses vara ett pris som tilldelas en fysisk person. Bestämmelsen tillämpas inte på priser som erhålls av föreningar, aktiebolag eller andra samfund. Bestämmelsen tillämpas heller inte på pris som beviljas sammanslutningar. Enligt förslaget anses ett pris inte som ett hederspris som avses i 82 § i inkomstskattelagen om prismottagaren själv har ansökt om priset eller om prismottagaren själv har kunnat ansöka om det. Inte heller tävlingspris anses som ett sådant hederspris som avses i bestämmelsen. Med andra ord anses som ett hederspris enligt förslaget inte ett sådant pris som erhålls för tävling där personen uppträder eller för vilken personen framställer ett verk. Som hederspris anses heller inte sådant tävlingspris som kan erhållas genom att personen själv ansöker om det eller ställer upp som kandidat för priset.
Enligt den föreslagna 1 mom. 2 punkten är ett hederspris inte skattepliktig inkomst, om priset har erhållits av en med avseende på pristagaren oberoende prisutdelare. Det föreslås att som hederspris ska således inte anses sådan prestation som utgör kompensation för utfört arbete även om det kallas för hederspris. Ett pris som arbetsgivaren betalar till sin anställd är heller inte ett sådant hederpris som avses i paragrafen. Enligt förslaget anses i regel heller inte som hederspris ett pris som prisutdelaren eller en aktör inom prisutdelarens influensområde står i ett annat avtalsförhållande till pristagaren eller om det mellan prisutdelaren och pristagaren förekommer ett annat beroendeförhållande. Om de övriga förutsättningarna för hederpris uppfylls kan som hederspris dock anses till exempel ett pris som ett förlag eller en aktör inom förlagets influensområde tilldelar en författare som har ingått ett förlagsavtal med förlaget i fråga, om prisets eventuella mottagare de facto inte begränsats till endast sådana personer, med vilka förlaget har ett förlags- eller annat avtal.
Hänvisningen i paragrafens 1 mom. 4 punkten till 9 § i idrottslagen (1054/1998) ersätts med en hänvisning till 14 § i den gällande idrottslagen (390/2015).
Hedersprisens skattefrihet genomförs genom att ändra 2 mom. i paragrafen, där skattefriheten för understöd, stipendier och hederspris som erhållits från andra än offentligrättsliga samfund eller från Nordiska rådet begränsas så att de motsvarar beloppet av det statliga konstnärsstipendiet. I 2 mom. i paragrafen stryks hänvisningarna till priser. Till följd av detta tillämpas begränsningen av skattefriheten till beloppet av det statliga konstnärsstipendiet framöver endast på sådana stipendier, studiepenningar och andra understöd som nämns i bestämmelsen. Enligt förslaget tillämpas på hederspris däremot utan begränsning 1 mom., enligt vilket hederpris inte är skattepliktig inkomst. Strykandet av omnämnanden som gäller hederspris i 2 mom. innebär även att hederpris inte alls beaktas vid beräkningen av den skattefria andelen av stipendier och understöd. Detta motsvarar även den gällande beskattningspraxisen där ett hederspris för vilket finansministeriet har beviljat skattefrihet inte beaktas vid beräkningen av den skattefria andelen av understöd och stipendier.
Paragrafens 3 mom. upphävs. Enligt förslaget fattar inte finansministeriet längre några beslut om befrielse från skatt för hederspris.
93 §. Kostnader för resor mellan bostaden och arbetsplatsen. De temporära bestämmelser som föreskrivs för 2022 i 93 § 1 och 2 mom. förlängs enligt förslaget att även gälla 2023. Paragrafens 1 mom. ändras temporärt så att maximibeloppet av det avdrag som beviljas för kostnader för resor mellan bostaden och arbetsplatsen höjs från 7 000 euro till 8 400 euro för skatteår 2023. Höjningen motsvarar den temporära höjningen för 2022.
I 2 mom. i paragrafen stadgas däremot temporärt att anses något annat än kollektivtrafik som billigaste fortskaffningsmedel som avses i 1 mom. ska man när avdraget räknas ut beakta den skäliga kostnadsökning som användningen av fortskaffningsmedlet för resor mellan bostaden och arbetsplatsen medför. Enligt förslaget är beloppet av avdraget för resekostnader 0,30 euro per kilometer, om avdraget beviljas enligt kostnaderna för användning av egen bil. Vid beviljande av avdraget för bruksförmånsbil föreslås beloppet vara 0,24 euro per kilometer. Det föreslås att Skatteförvaltningen bestämmer närmare om beräkningsgrunderna för avdraget när det gäller andra fortskaffningsmedel.
De föreslagna kilometerbaserade beloppen motsvarar de temporära bestämmelserna som är i kraft 2022. Ändringarna av 1 och 2 mom. i paragrafen föreslås vara temporära och de tillämpas vid beskattningen för 2023.
Ändringen av beloppet av avdraget för kostnader för resor mellan bostaden och arbetsplatsen påverkar inte de skattefria resekostnadsersättningar som avses i 71 § i inkomstskattelagen och vilka arbetsgivaren kan betala arbetstagare för arbetsresor eller resor som arbetstagaren gör för att sköta sina arbetsuppgifter på sin sekundära arbetsplats enligt 72 § 1 mom. inkomstskattelagen. Ändringen påverkar inte skattefria resekostnadsersättningar som betalas för arbetskommendering enligt 72 § 2 mom. i inkomstskattelagen och inte heller resekostnadsersättningar för specialbranschers (till exempel bygg-, markbyggnads-, och skogsbranschen) dagliga resor enligt 72 § 3 mom. i inkomstskattelagen.
Skatteförvaltningen bestämmer i enlighet med 73 § 1 mom. i inkomstskattelagen årligen på förhand i ett separat beslut, efter att ha gett kostnadsersättningsdelegationen tillfälle att bli hörd, maximibeloppet av skattefria ersättningar för de resekostnader som baserar sig på arbetsresor. Siffrorna i beslutet grundar sig i enlighet med 73 § 2 mom. i inkomstskattelagen på det som statens arbetsmarknadsverk räknat ut.
Enligt förslaget stadgas i 93 § 4 mom. att självrisken för kostnader för resor mellan bostaden och arbetsplatsen sänks i situationer där den skattskyldige har fått arbetslöshetsdagpenning, arbetsmarknadsstöd eller dagpenning för tryggande av försörjningen enligt lagen om utkomstskydd för arbetslösa. Det föreslås att 4 mom. i paragrafen ändras så att självrisken sänks även om den skattskyldige får moderskapspenning, särskild moderskapspenning, faderskapspenning, särskild graviditetspenning, graviditetspenning eller föräldrapenning och partiell föräldrapenning. De förmåner som berättigar till sänkt självriskandel förtecknas uttömmande i bestämmelsen.
De bestämmelser som gäller storleken på den sänkta självriskandelen och minimisjälvrisk ändras inte enligt vad som föreslås. Om den skattskyldige under skatteåret har fått sådana förmåner som nämns i bestämmelsen, minskas hans eller hennes självriskandel med 70 euro för varje full ersättningsmånad. Självriskandelen är dock minst 140 euro. Till en full ersättningsmånad anses höra ett belopp som motsvarar 21,5 ersättningsdagar. Enligt förslaget kommer de bestämmelser som nu tillämpas på arbetslöshetsförmåner även framöver att tillämpas på de föräldradagpenningsförmåner enligt sjukförsäkringslagen som nämns i paragrafen.
Om den skattskyldige under skatteåret har partiell föräldrapenning, ändras ersättningsdagarna till hela ersättningsdagar när man beräknar hela ersättningsmånader. Förfarandet motsvarar således det som tillämpas för personer som får arbetslöshetsdagpenning.
Stödet enligt lagen om stöd för hemvård och privat vård av barn (vårdpenning, vårdtillägg och kommuntillägg) betalas till den förälder eller annan vårdnadshavare som huvudsakligen sköter barnet. Om vårdnadshavaren är någon annan, till exempel en mor- eller farförälder, betalas stödet dock till den sökande, det vill säga barnets förälder eller en annan vårdnadshavare. Till skillnad från föräldradagpenningarna utgör inte förvärvsarbete något hinder för erhållande av stöd för hemvård av barn.
Det föreslås att sänkningen av självrisken för kostnader för resor mellan bostaden och arbetsplatsen inte omfattar dem som får stöd för hemvård av barn. Syftet med den sänkta självrisken är att förbättra ställningen för dem som endast arbetar en del av året och uppmuntra till exempel arbetslösa att ta emot arbete. Utan den sänkta självrisken skulle den som endast arbetar en del av året få ett mindre avdrag per arbetsmånad än den som arbetar hela året då de har lika stora resekostnader per månad. Grunden för den sänkta självrisken för resekostnader är med andra ord den omständighet där den skattskyldige inte arbetat hela året. För den som får stöd för hemvård av barn uppfylls inte nödvändigtvis denna förutsättning. Denna person kan förvärvsarbeta samtidigt som han eller hon får stöd. I detta avseende skiljer sig hemvårdsstödet från föräldradagpenningen, som inte betalas om personen förvärvsarbetar. I fråga om hemstödet har föräldrarna eller vårdnadshavarna även en bredare möjlighet att påverka till vem stödet betalas. På basis av det som lagts fram ovan föreslås det att den sänkta självrisken för kostnader för resor mellan bostaden och arbetsplatsen begränsas i fråga om familjeledighet endast till de föräldradagpenningar som avses i 9 kap. i sjukförsäkringslagen.
100 §. Pensionsinkomstavdrag. Det föreslås att det i paragrafen föreskrivs om det nya pensionsinkomstavdraget som beviljas till samma belopp och på samma grunder vid statsbeskattningen och kommunalbeskattningen. Det nya pensionsinkomstavdraget ersätter de tidigare pensionsinkomstavdragen vid kommunalbeskattningen och vid statsbeskattningen. Avdragets uppbyggnad baserar sig enligt förslaget på det tidigare pensionsinkomstavdraget vid kommunalbeskattningen. Uppbyggnaden motsvarar 100 § som fastställdes genom lag 619/2021 i samband med social- och hälsovårdsreformen som var avsedd att träda i kraft den 1 januari 2013.
Enligt 1 mom. i den föreslagna paragrafen ska från en skattskyldig pensionstagares nettoförvärvsinkomst ett pensionsinkomstavdrag göras.
I paragrafens 2 mom. föreskrivs om beräkningsgrunderna för pensionsinkomstavdraget. Avdragets uppbyggnad baserar sig enligt förslaget på det tidigare pensionsinkomstavdraget vid kommunalbeskattningen. Det föreslås att fullt pensionsinkomstavdrag räknas ut så att beloppet av den fulla folkpensionen i euro multipliceras med talet 1,173, varefter resultatet avrundas uppåt till närmaste hela tio euro. Pensionsinkomstavdraget får dock inte överstiga pensionsinkomstens belopp.
Dessutom föreslås det att avdragets minskningsgrunder som föreskrivs i 2 mom. ändras. Avdragets minskningsstruktur ändras så att det består av två steg. Om den skattskyldiges nettoförvärvsinkomst är större än fullt pensionsinkomstavdrag, minskas avdraget med 51 procent av det överskjutande beloppet. Till den del den skattskyldiges nettoförvärvsinkomst överstiger 22 500 euro minskar avdraget dock med 15 procent av den överskjutande delen.
Då fullt pensionsinkomstavdrag räknas ut anses fortfarande som full folkpension det belopp som under skatteåret har betalats till en ensamstående såsom full folkpension. Om detta föreskrivs i 3 mom.
Det föreslås att 100 § som fastställdes genom lag 619/2021 i samband med social- och hälsovårdsreformen upphävs genom en separat lag. Utan upphävningen hade paragrafen trätt i kraft den 1 januari 2023.
105 a §. Förvärvsinkomstavdrag. Det föreslås att för att kombinera skattegrunderna ändras förvärvsinkomstavdraget vid kommunalbeskattningen till ett förvärvsinkomstavdrag som beviljas på samma grunder och till samma belopp vid både statsbeskattningen och kommunalbeskattningen. I övrigt förblir avdragets uppbyggnad oförändrad. Enligt paragrafens 1 mom. görs avdraget från den rena förvärvsinkomsten och beräknas på den skattskyldiges skattepliktiga löneinkomst, förvärvsinkomst av annat arbete, uppdrag eller tjänst som utförts för annans räkning, bruksavgifter som anses utgöra förvärvsinkomst, utdelningar som ska beskattas som förvärvsinkomst, förvärvsinkomstandel av företagsinkomst som ska fördelas samt förvärvsinkomstandel av näringsverksamhet eller jordbruk för delägare i en sammanslutning. Paragrafens 1 mom. motsvarar 105 a § 1 mom. som fastställdes genom lag 619/2021 i samband med social- och hälsovårdsreformen som var avsedd att träda i kraft den 1 januari 2013.
Enligt paragrafens 2 mom. utgör avdraget 51 procent av det belopp med vilket de inkomster som avses i 1 mom. överstiger 2 500 euro upp till ett inkomstbelopp av 7 230 euro och 28 procent av det belopp som överstiger detta. Avdraget uppgår till högst 3 570 euro. När den skattskyldiges nettoförvärvsinkomst överstiger 14 000 euro, minskar avdraget med 4,5 procent av det belopp med vilket nettoförvärvsinkomsten överstiger 14 000 euro. Till denna del föreslås det inte några ändringar av parametrarna i paragrafen jämfört med 105 a § som gällde 2022.
Det föreslås att 105 a § som fastställdes genom lag 619/2021 i samband med social- och hälsovårdsreformen upphävs genom en separat lag. Utan upphävningen hade paragrafen trätt i kraft den 1 januari 2023.
106 §. Grundavdrag. Det föreslås att för att kombinera skattegrunderna ändrades grundavdraget vid kommunalbeskattningen till ett grundavdrag som beviljas på samma grunder och till samma belopp vid både statsbeskattningen och kommunalbeskattningen. I övrigt förblir avdragets uppbyggnad oförändrad. Avdraget uppgår till högst 3 870 euro.
Den föreslagna paragrafens uppbyggnad motsvarar 106 § som fastställdes genom lag 619/2021 i samband med social- och hälsovårdsreformen som var avsedd att träda i kraft den 1 januari 2013. Denna 106 § som fastställdes genom lag 619/2021 i samband med social- och hälsovårdsreformen upphävs genom en separat lag.
125 §. Arbetsinkomstavdrag. Det föreslås att avdragets bestämningsgrunder som föreskrivs i paragrafens 2 mom. ändras. Avdragets minskningsstruktur ändras så att det består av två steg. Enligt förslaget slopas den nuvarande lägsta gränsen på 2 500 euro som berättigar till avdraget. Det föreslås att inflödesprocenten för avdraget ändras så att avdraget utgör 12 procent i stället för nuvarande 13 procent av den inkomst som berättigar till avdraget. Enligt förslaget höjs maximibeloppet från nuvarande 1 930 euro till 2 030 euro. När den skattskyldiges nettoförvärvsinkomst överstiger 22 000 euro, minskar avdraget med 2,03 procent istället för nuvarande 1,96 procent av det belopp med vilket nettoförvärvsinkomsten överstiger 22 000 euro. Till den del den skattskyldiges nettoförvärvsinkomst överstiger 70 000 euro minskar dock avdraget dock med 1,21 procent av den överskjutande delen. För närvarande är gränsen för nettoförvärvsinkomst 33 000 euro.
Uppbyggnaden av den föreslagna paragrafens 2 mom. motsvarar 125 § 2 mom. som fastställdes genom lag 619/2021 i samband med social- och hälsovårdsreformen som var avsedd att träda i kraft den 1 januari 2013. Denna 125 § 2 mom. som fastställdes genom lag 619/2021 i samband med social- och hälsovårdsreformen upphävs genom en separat lag.
Höjningen av maximibeloppet av arbetsinkomstavdraget för personer som fyllt 60 år genomförs så att det till 125 § i inkomstskattelagen fogas ett nytt 3 mom. Enligt det nya 3 mom. höjs maximibeloppet för arbetsinkomstavdraget med 200 euro, om den skattskyldige har fyllt 60 år, dock inte 62 år, före skatteårets ingång. Avdragets maximibelopp är höjs med 400 euro, om den skattskyldige har fyllt 62 år, dock inte 65 år, före skatteårets ingång och 600 euro, om den skattskyldige har fyllt 65 år före skatteårets ingång. Avdragets maximibelopp är således för personer som fyllt 60 år 2 230 euro, 2 430 euro för personer som fyllt 62 år och 2 630 euro för 65 år fyllda personer.
Arbetsavdragets övriga parametrar tillämpas enligt förslaget på personer som fyllt 60 år på samma sätt som för personer under 60 år. Avdraget minskas med samma koefficient som för andra då inkomsterna ökar.