2.1  Lagstiftning och praxis

2.2  Europeiska unionens lagstiftning

Statsborgen, det statliga lånet och räntestödslånet är i princip en form av stöd, varvid man vid beviljandet och betalningen av stöden bör beakta de bestämmelser om statligt stöd inom konkurrenspolitiken på den inre marknaden som grundar sig på fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (FEUF) och övrig EU-lagstiftning om stöd för jordbruket. Genom medlemsstaternas nationella lagstiftning kompletterar man EU-lagstiftningen och sätter i kraft olika stödinstrument som bygger på EU-lagstiftningen, t.ex. stödprogram. 

Under den pågående programperioden ska man på villkoren för den statsborgen som beviljas för jordbrukssektorn tillämpa Europeiska unionens riktlinjer för statligt stöd inom jordbruks- och skogsbrukssektorn och i landsbygdsområden 2014—2020 (2014/C 204/01) eller kommissionens förordning (EU) nr 702/2014 genom vilken vissa kategorier av stöd inom jordbruks- och skogsbrukssektorn och i landsbygdsområden förklaras förenliga med den inre marknaden enligt artiklarna 107 och 108 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt eller kommissionens förordning (EU) nr 1408/2013 om tillämpningen av artiklarna 107 och 108 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt på stöd av mindre betydelse inom jordbrukssektorn, nedan de minimis-förordningen för jordbrukssektorn.  

De nämnda riktlinjerna för statligt stöd eller kommissionens förordning (EU) nr 702/2014 innehåller inget element som innebär lättnader för lantbruksföretagens likviditet, men enligt punkt 30 i riktlinjerna kan kommissionen även godkänna andra stöd direkt med stöd av artikel 107.3 i FEUF, förutsatt att det statliga stödet i fråga följer de gemensamma bedömningsprinciper som fastställts i riktlinjerna. 

Kommissionen har meddelat medlemsstaterna att den godkänner tillfälliga finansieringsprogram inom jordbrukssektorn för att lindra de problem som uppstått på marknaden under 2016. Dessa finansieringsprogram är avgränsade till producenter inom sektorn för mjölk, svin och frukt/grönsaker. För att ett finansieringsprogram ska godkännas ska det uppfylla vissa minimikrav som bestäms av kommissionen på förhand. Stödet ska bland annat riktas till gårdar som har likviditetsproblem, begränsas till sådant stöd som är nödvändigt för att undanröja likviditetsproblemen, vara genomsynligt vad gäller stödets beräkningsmetod samt endast beviljas för åren 2016 och 2017. Stöd får inte beviljas sådana företag i svårigheter som avses i EU:s bestämmelser om statligt stöd, utan endast till sådana lantbruksföretag som har råkat i tillfälliga likviditetssvårigheter på grund av läget på marknaden. Beloppet av ett stöd som ingår i en statsborgen enligt ett finansieringsprogram får uppgå till högst 15 000 euro per stödmottagare. Förslaget till finansieringsprogrammet ska sändas till kommissionen som ger beslut om godkännande av stödet.  

Uträkningen av det stöd som ingår i borgen enligt ett finansieringsprogram kan göras enligt tre olika beräkningsmetoder. Bruttobidragsekvivalenten kan räknas ut på basis av de horisontala bestämmelserna om statligt stöd, t.ex. i enlighet med de s.k. safe harbour -avgifterna enligt Kommissionens tillkännagivande om tillämpningen av artiklarna 87 och 88 i EG-fördraget på statligt stöd i form av garantier (2008/C 155/02), eller enligt en beräkningsmetod som har meddelats och godkänts av kommissionen innan borgen börjat gälla eller i enlighet med de minimis-förordningen på basis av det lånebelopp som borgen beviljas för, giltighetstiden för borgen och det maximala borgensbeloppet i procent. I fråga om investeringsstöden för jordbruket följer Finland kommissionens gällande beslut om beräkningen av det stöd som ingår i borgen. 

Likviditetsstöd kan även beviljas som stöd enligt de minimis-förordningen för jordbrukssektorn. I dessa fall kan stödet riktas till vilken produktionsinriktning inom jordbruket som helst, varvid även andra produktionssektorer än de som hör till det finansieringsprogram som nämns ovan kan utgöra en målgrupp för det likviditetsstöd som beviljas enligt de minimis -villkoren. Vissa gårdsbruksenheter, särskilt inom svinhushållningen, kan å andra sidan inte beviljas de minimis-stöd på grund av att maximibelopp per gårdsbruksenhet på stödet i fråga har fyllts eller håller på att fyllas. 

Den borgen som beviljas enligt de minimis -villkoren får täcka högst 80 procent av lånet, och det belopp som borgen beviljas för får vara 112 500 euro med en borgen för 5 år eller 56 250 euro med en borgen för 10 år. Om borgensbeloppet är mindre eller om borgen beviljas för en kortare tid, ska det stöd som ingår i borgen på motsvarande sätt beräknas som en proportionell del av maximibeloppet. Borgensstödet enligt de minimis -villkoren kan liksom vid garantierna enligt ett finansieringsprogram grunda sig på de s.k. safe harbour -avgifterna, varvid gårdsbruksenheterna ska vara kreditklassificerade, eller på en metod enligt bestämmelserna om statligt stöd som ska användas för beräkning av en bruttobidragsekvivalent som har meddelats och godkänts av kommissionen innan borgen trätt i kraft, vilken uttryckligen gäller en sådan typ av borgen och en sådan typ av stödberättigande affärsverksamhet som omfattas av de minimis -förordningen för jordbrukssektorn.  

Borgen enligt de minimis -villkor får inte beviljas till ett företag som har försatts i kollektivt insolvensförfarande eller som uppfyller de villkor i fråga om borgenärernas begäran som gäller för ett sådant förfarande. Beloppet av ett de minimis -stöd som beviljas per lantbruksföretagare får inte överskrida 15 000 euro under någon period på tre skatteår, och det sammanlagda beloppet av de minimis -stöden inte överskrida maximibeloppet för respektive medlemsstat. De minimis -stöden meddelas inte separat till kommissionen, men medlemsstaten ska bevara uppgifterna angående stödet i 10 år efter det att stödet beviljades samt överlämna uppgifterna till kommissionen för bedömning inom 20 arbetsdagar efter begäran. 

EU-lagstiftningen innehåller inga bestämmelser om betalningslättnader. De stödsystem i vilka det ingår möjligheter till uppskov och räntefrihet vid lån har dock anmälts till kommissionen, och kommissionen har godkänt de nationella villkoren för dem genom dess beslut om godkännande av det statliga stödet eller stödprogrammet. Ändringar i de stödsystem som har godkänts av kommissionen ska i regel anmälas till kommissionen. Nationella stödvillkor inom ett godkänt stödsystem har ändrats förut, och då har kommissionen ansett att villkoren för lån kan ändras om det belopp som redan beviljats inte stiger som en följd av ändringen. En ökning av åren för uppskov med amorteringarna på ett räntestödslån skulle inte höja beloppet av det beviljade stödet, eftersom låntagaren måste betala en låneränta som är lika stor som totalräntan efter det att ränteförmånen upphört. I de räntefria år som beviljas för statliga lån ingår ett stödelement som bör beaktas vid beräkningen av det totala stödet i anknytning till lånet. 

2.3  Bedömning av nuläget

Jordbruksmarknaden har drabbats av oväntade störningar som har lett till att producentpriserna har sjunkit kraftigt. Särskilt det importförbud för livsmedel som påfördes i Ryssland 2014 har haft kraftiga verkningar. I mars 2015 avstod man inom EU från mjölkkvoterna, vilket ledde till överproduktion och störningar på mjölkmarknaden inom hela EU. Därför har producentpriset på mjölk sjunkit med 16 procent från februari 2014 till februari 2016. Producentpriset på svinkött sjunkit med 15 procent, priset på broiler med 11 procent, priset på brödvete med 8 procent och priset på nötkött med 7,5 procent. Även om producentpriserna har sjunkit har priserna på produktionsinsatser förblivit oförändrade, vilket snabbt har lett till att gårdsbruksenheternas kortsiktiga likviditet har försvagats och till att gårdsbruksenheterna har svårt att klara såväl rörliga kostnader för normal verksamhet som amorteringar på skulder. I en sådan situation har gårdsbruksenheterna inte tillräckliga möjligheter att utveckla sin verksamhet eller göra ersättande investeringar. Gårdsbruksenheternas likviditetsproblem växte ytterligare i och med att utbetalningarna av jordbruksstöden dröjde under åren 2015 och 2016. 

Naturresursinstitutets prognos om resultaten 2015, som publicerades i mars 2016, visar att gårdsbruksenheternas företagarinkomst sjönk med 40 procent jämfört med 2014, i genomsnitt till 9 700 euro per gårdsbruksenhet. Enligt prognosen har den sammanräknade företagarinkomsten inom jordbruket i hela landet sjunkit från cirka 558 miljoner euro år 2014 till cirka 350 miljoner euro år 2015. Under åren 2000—2014 har den sammanräknade företagarinkomsten inom jordbruket uppgått i genomsnitt till 820 miljoner euro per år, och efter 2010 har den fortgående sjunkit. Jordbruksinkomsten från 2015 har enligt prognosen sjunkit med cirka 60 procent av jordbruksinkomsten från 2010. 

De största likviditetsproblemen finns för närvarande på mjölk- och svingårdarna, och de accentueras särskilt på de gårdsbruksenheter som har gjort stora investeringar under de senaste åren och som har en stor skuldbörda och därför inte har hunnit förbereda sig på oväntade prisförändringar. Detta är dock den grupp som under kommande år kommer att hålla vår primärproduktion vid liv och på en nivå som motsvarar nivån på den inhemska konsumtionen. 

Antalet konkurser har för gårdsbruksenheternas del uppgått i genomsnitt till 28 st. per år under åren 2006—2015 och i genomsnitt till 35 st. per år under åren 2011—2015. Således har det årliga antalet konkurser ökat, även om ökningen avtagit under de senaste åren. Antalet konkurser under januari-april 2016 uppgick till 11 st. År 2015 fanns det cirka 51 000 gårdsbruksenheter i Finland (2006 cirka 66 500), vilket innebär att antalet konkurser är litet i förhållande till det totala antalet gårdsbruksenheter, men den proportionella andelen konkurser har ökat i och med att antalet gårdsbruksenheter minskar. 

Inom finansieringssystemen är konkurserna ofta den sista utvägen, eftersom man i praktiken försöker lösa problemen så långt som möjligt genom frivilliga realiseringar. På volymerna för primärproduktionen har konkurserna inte påverkat nämnvärt, vilket beror både på att konkurserna har varit få jämfört med helheten och på att det i fråga om de större enheterna ofta har hittats någon som kan fortsätta verksamheten efter konkursen. 

Inom mjölkproduktionen bedöms krisen ha minskat marknadsintäkterna med cirka 7 cent per liter mjölk, dvs. cirka 160 miljoner euro per år och 320 miljoner euro under två år. Inom produktionen av svinkött har priset på köttet sjunkit med cirka 15 cent per kilo kött, vilket betyder att förlusten av försäljningsintäkterna uppgår till cirka 30 miljoner euro per år, dvs. 60 miljoner euro under två år. Enbart inom mjölk- och svinköttsproduktionen skulle förlusterna av försäljningsintäkterna uppgå till sammanlagt cirka 380 miljoner euro under två år. På grund av att produktionspriserna sjönk betalades det under åren 2014 och 2015 s.k. krisstöd till jordbruk och trädgårdsodling för cirka 30 miljoner euro under båda åren, dvs. sammanlagt cirka 60 miljoner euro. De krisstöd som betalats hittills täcker således endast cirka 16 procent av förlusterna av försäljningsintäkterna inom dessa produktionssektorer. För många gårdsbruksenheter är krisstödet således inte tillräckligt för att lösa problemet med de likviditetssvårigheter som uppkommit på grund av att produktionspriserna sjunkit, och därför har gårdarna varit tvungna att finansiera sin verksamhet med kredit.  

Det finns uppskattningsvis 2 000—3 000 gårdsbruksenheter som tillfälligt har råkat i allvarliga likviditetssvårigheter. Denna bedömning baserar sig på statistik över de gårdsbruksenheter som är de mest skuldsatta och över gårdsbruksenheternas skuldsättning i proportion till omsättningen. Det krisstöd som kunde sökas i mars 2016 för jordbruket och trädgårdsodlingen söktes av sammanlagt cirka 5 400 gårdsbruksenheter. Stödet i fråga riktades till de gårdsbruksenheter som var de mest skuldsatta och som hade gjort investeringar under de senaste åren. Dessa gårdar hade skulder för minst 100 000 euro och skulderna utgjorde minst 100 procent av omsättningen. Antalet gårdar där skulderna var över 200 000 euro och överskred omsättningen var cirka 4 000. 

Man tror dock inte att alla gårdsbruksenheter med likviditetssvårigheter kommer att ansöka om den borgen som föreslås, bl.a. därför att bankerna, trots statsborgen, inte kommer att bevilja lån till sådana gårdsbruksenheter som inte har förutsättningar för kontinuerligt lönsam verksamhet. Även låneräntan och låneutgifterna samt de borgensavgifter som ska tas ut hos borgenstagaren medverkar till att alla stödberättigande gårdsbruksenheter inte kommer att ansöka om borgen. På grund av de villkor som ska gälla för stöd beviljas borgen inte heller till de allra minsta gårdsbruksenheterna eller till företag i svårigheter. Av borgenstagarna bedöms cirka 70 procent bedriva mjölkboskapsskötsel och svinhushållning, vilket beror både på produktionsstrukturen och på att likviditetsproblemen särskilt gäller dessa produktionssektorer. 

Situationen för de gårdsbruksenheter som har de största likviditetssvårigheterna kan förbättras, om de kan ordna temporär finansiering genom ett enda likviditetslån i stället för många små lån från varuleverantörer, köpare eller banker som är tillfälliga och som ska betalas snabbt. På det sättet kan man bättre kontrollera helheten av gårdsbruksenhetens skulder och samtidigt minska finansieringskostnaderna. Lånet möjliggör också nödvändiga investeringar för att kunna trygga gårdsbruksenheternas företagsverksamhet och utvecklandet av den även på lång sikt. För närvarande är dock vissa gårdsbruksenheter, särskilt de som nyligen gjort investeringar, i en situation där de egna garantierna är helt och hållet bundna till lånen för investeringarna och där bankerna på grund av sina egna soliditetsregler inte kan bevilja lån utan nya garantier. Om det är möjligt att få statsborgen för en betydande del av det nya lånekapitalet, förbättras gårdsbruksenheternas möjligheter att få ett banklån med rimlig ränta för att klara den akuta situationen. 

Om gårdsbruksenheterna beviljas likviditetsstöd, ska kriterierna för stödsystemet vara så tydliga och enkla som möjligt för att minska den administrativa bördan för sökanden, myndigheter och kreditinstitut. Även arbetet med de ändringar som behövs göras i landsbygdsförvaltningens och kreditinstitutens informationssystem bör minimeras. Därför borde man i mån av möjlighet utnyttja befintliga informationssystem vid beviljandet av borgen, vilket dock innebär att regleringen i fråga om statsgarantierna enligt lagen om strukturstöd borde utnyttjas till tillämpliga delar i det nya systemet för borgen. Exempelvis beloppen av avgifterna och avräkningarna i samband med borgen ska motsvara beloppen av borgensavgifterna på den statsborgen som beviljas med stöd av lagen om strukturstöd. 

Likviditetsstöd som beviljas som borgen ska riktas till sådana lantbruksföretagare som inte annars får lån på rimliga lånevillkor på den fria finansieringsmarknaden och som trots de tillfälliga likviditetsproblemen har förutsättningar för kontinuerligt lönsam verksamhet. Om statsborgen beviljas för finansiering av ett sådant företag som inte har förutsättningar för kontinuerligt lönsam verksamhet, skjuter det eventuellt bara upp realiseringen av problemen inom företagsverksamheten och ökar risken för att statens borgensansvar realiseras.  

De lån som beviljas som strukturstöd beviljas för lång tid. Den maximala lånetiden för lån enligt finansieringslagen är 30 år, och i fråga om lagen om strukturstöd 25 eller 30 år. Den genomsnittliga lånetiden för statliga lån som beviljas enligt finansieringslagen har varit 14,4 år och för räntestödslån 12,4 år. Den genomsnittliga lånetiden för räntestödslån enligt lagen om strukturstöd har varit cirka 14 år.  

För att gårdsbruksenheter med likviditetssvårigheter ska kunna anpassa sig till situationen borde bl.a. möjligheten att få betalningslättnader ökas, eftersom en del av gårdarna redan tidigare har varit tvungna att använda sin möjlighet till betalningslättnader till fullo. På det sättet kan gårdsbruksenheterna i det svåra ekonomiska läget i stället använda amorteringsmedlen för sin egentliga verksamhet och för utvecklandet av den och samtidigt få mer tid att anpassa verksamheten till det förändrade läget på marknaden. Även om den nuvarande möjligheten till en betalningslättnad på fem år har gett rum för flexibilitet i planeringen av företagsverksamheten, har den aktuella likviditetskrisen vuxit oväntat snabbt och på grund av en kombination av många faktorer blivit så svår att det verkar kräva en längre anpassningstid än väntat.  

3.1  Mål

Målet för propositionen är att de tillfälliga likviditetsproblem som gårdsbruksenheterna har för närvarande ska lindras genom att bevilja statsgarantier för de likviditetslån som beviljas av bankerna samt göra återbetalningen av lånen flexiblare genom att öka det totala antalet år för betalningslättnaderna för lånen. Genom propositionen genomförs förslagen i lägesrapporten av den arbetsgrupp som bereder finansieringssystemet för gårdsbruksenheterna. 

3.2  Alternativ för genomförandet

EU-lagstiftningen inom jordbrukssektorn och bestämmelserna om statligt stöd begränsar avsevärt den nationella lagstiftningsbehörigheten. Det system för statsborgen som föreslås av arbetsgruppen måste uppfylla villkoren i de minimis-förordningen för jordbrukssektorn eller kommissionens villkor för nationella finansieringsprogram i fråga om mjölk-, svin- och frukt/grönsaksproduktionen. Eftersom finansieringsprogrammet endast kan gälla nämnda produktionsinriktningar, kan statsgarantier till producenter inom andra produktionsinriktningar beviljas endast i form av stöd enligt de minimis-förordningen för jordbrukssektorn. Detta är motiverat eftersom de nuvarande likviditetssvårigheterna gäller alla produktionsinriktningar och eftersom t.ex. nötköttsproduktionen i annat fall skulle bli utanför det föreslagna stödsystemet. Statsborgen ska även kunna beviljas till producenter inom mjölk-, svin- och frukt/grönsakssektorn i form av de minimis-stöd, men särskilt inom svinhushållningen har den maximala stödmängden per gårdsbruksenhet redan fyllts eller håller på att fyllas.  

Statsborgen enligt lagen om strukturstöd kan inte beviljas för att lindra tillfälliga likviditetssvårigheter inom företagsverksamhet. Att i lagen ta in en stödform som skiljer sig från syftena med lagen om strukturstöd skulle kräva stora ändringar som skulle vara lagtekniskt utmanande och göra både det nya systemet för statsborgen och det gällande systemet för strukturstöd komplicerat. Om det system för borgen som föreslås av arbetsgruppen skulle genomföras genom en ändring av lagen om strukturstöd skulle det på grund av strukturen på lagen om strukturstöd dessutom krävas en ny förordning av statsrådet i fråga om stödets detaljer. Därför är det för tydlighetens skull bäst att föreskriva om statsborgen för åren 2016 och 2017 i en enda separat föreskrift och att fortsätta som hittills med genomförandet av det system för strukturstöd som reformerades 2015.  

I och med att arbetsgruppens förslag om att öka antalet år för betalningslättnaderna för lånen i vilket fall som helst förutsätter en regeringsproposition och det inte finns en lämplig föreskrift för den statsborgen som arbetsgruppen föreslår, konstaterades det vid beredningen av propositionen att det är ändamålsenligast att verkställa arbetsgruppens förslag genom att utfärda en ny lag innehållande alla villkor för det nya systemet för borgen. För att det nya systemet för borgen ska bli så enkelt som möjligt och kunna verkställas utan svårigheter och med de nuvarande personalresurserna, ska det i villkoren och förfarandena för borgen i tillämpliga delar hänvisas till bestämmelserna i lagen om strukturstöd. I fråga om vissa frågor gällande ansökan om borgen ska det dock föreskrivas genom en föreskrift av Landsbygdsverket för att verkställandet ska bli flexibelt.  

Vid uträkningen av det stöd som ingår i borgen kan man dock inte tillämpa den av kommissionen godkända beräkningsmetod som ska användas för investeringsstöden enligt lagen om strukturstöd, eftersom föremålet för stödet och garantin är av annat slag. Därför ska metoden för beräkningen av det stöd som ingår i statsgarantierna meddelas till kommissionen i samband med finansieringsprogrammet så att metoden kan godkännas genom kommissionens beslut om programmet.  

När det gäller ökningen av det totala antalet år för betalningslättnaderna för lånen i fråga om de lån som har beviljats och kommer att beviljas med stöd av lagen om strukturstöd, konstaterade man vid beredningen att man kan verkställa ändringen genom att ändra den gällande lagen. Även finansieringslagen gäller fortfarande, men i huvudsak upphävdes den vid ingången av 2008, t.ex. vad gäller bestämmelserna om långivningen. Med grund i detta skulle man med stöd av finansieringslagen och den upphävda bestämmelsen i den förordning av statsrådet som utfärdats med stöd av den i princip ha kunnat utfärda nya bestämmelser om betalningslättnaderna för lånen genom att i finansieringslagen till behövliga delar ändra och ta in bestämmelser om detta. I och med upphävandet av finansieringslagen ska dock bestämmelserna om tillämpningen av de gällande bestämmelserna tas in i lagen om ändring av lagen om införande av en lag om ändring av lagen om finansiering av landsbygdsnäringar. Vid beredningen konstaterades därför att det ändamålsenligaste sättet att göra ändringarna i fråga om betalningslättnaderna för de lån som redan beviljats med stöd av finansieringslagen är att ändra lagen om införande av en lag om ändring av lagen om finansiering av landsbygdsnäringar, liksom man tidigare gjort vid de ändringar som i efterhand har gjorts i de lån som har beviljats med stöd av finansieringslagen (RP 73/2010 rd, Lag 1154/2010).  

3.3  De viktigaste förslagen

I propositionen föreslås en ny lag om statsborgen för gårdsbruksenheter under åren 2016 och 2017. Kriterierna för systemet för statsborgen ska vara så enkla som möjligt i syfte att minska den administrativa bördan för sökanden och myndigheter. Statsgarantierna ska tas i bruk för de likviditetslån som beviljas av kreditinstituten. Beloppet av det lån som borgen beviljas för kan uppgå till högst 30 procent av det mervärdesskattefria medeltalet av lantbruksföretagarens sammanräknade belopp av försäljningsinkomster från jordbruksprodukter samt av jordbruksstöd under de föregående två åren, dock högst 110 000 euro och minst 30 000 euro. Statsborgen kan gälla högst 70 procent av det lånebelopp som borgen beviljas för. Lånetiden är högst sju år, och innehåller högst två amorteringsfria år. Statsborgen kan beviljas för lån som kreditgivaren beviljar en lantbruksföretagare för att förbättra likviditeten i den produktionsverksamhet inom jordbruket som företagaren bedriver. Hos borgenstagaren tar staten ut en borgensavgift som motsvarar den som tas ut vid den statsborgen som beviljas för investeringar inom jordbruket. Vid förfarandena i anknytning till beviljande av borgen ska i tillämpliga delar iakttas motsvarande förfaranden som finns i lagen om strukturstöd.  

Dessutom föreslås det att åren för betalningslättnaderna i fråga om de statliga lån och räntestödslån som beviljats med stöd av lagen om strukturstöd och den föregående finansieringslagen ska ökas med tre år till sammanlagt åtta år. Beloppet av räntestödet eller av ränteförmånen ska däremot inte ökas jämfört med vad stödmottagaren har beviljats ursprungligen. De förfaranden för beviljande av betalningslättnader som är olika med stöd av lagen om strukturstöd och finansieringslagen ska förenhetligas.  

4.1  Ekonomiska konsekvenser

4.2  Konsekvenser för myndigheternas verksamhet

Det föreslås inga ändringar av myndigheternas centrala uppgifter i anknytning till administrationen av strukturstöden inom jordbruket eller av myndigheternas behörighet. Statsgarantierna enligt lagen om strukturstöd beviljas och administreras vid närings-, trafik- och miljöcentralerna och Landsbygdsverket. En del av jord- och skogsbruksministeriets, Landsbygdsverkets och närings-, trafik- och miljöcentralernas årsverken som används för övrig beredning måste överföras till verkställandet av förslaget.  

Lagförslaget medför inga nya uppgifter för kommunerna. Beviljandet av den nya statsborgen innebär däremot en ny uppgift för närings-, trafik- och miljöcentralerna och skötseln av statens borgensansvar vid den nya statsborgen en ny uppgift för Landsbygdsverket. Det är sannolikt att beviljandet av borgen vid närings-, trafik- och miljöcentralerna kommer att skötas av samma personer som ansvarar för beviljandet av de strukturstöd som ingår i programmet för utveckling av landsbygden i Fastlandsfinland 2014—2020, och verkställandet av dessa stöd får inte äventyras i och med det nya stödsystemet. Statsgarantierna enligt lagförslaget ska dock beviljas endast under åren 2016 och 2017, och avsikten är att man vid verkställandet ska utnyttja de förfaranden som tillämpas för verkställandet av lagen om strukturstöd.  

Antalet lantbruksföretag som kommer att ansöka om statsborgen för likviditetslån antas uppgå till 2 000—3 000. Det temporära, nationella tilläggsstöd som tidigare kunde sökas inom jordbruket och trädgårdsodlingen, där man vid grunderna för beviljandet beaktade bl.a. skuldmängden, söktes av sammanlagt cirka 5 400 gårdsbruksenheter. Den borgen som nu föreslås bedöms dock inte sökas av alla de lantbruksföretagare som har råkat i likviditetssvårigheter. När det gäller mängden av borgensbeslut förbereder man sig dock för cirka 3 000 ansökningar. Det nya systemet för statsborgen ska verkställas inom ramen för effektivitets- och resultatprogrammet och med förvaltningsområdets nuvarande personalresurser samt inom ramen för rambesluten om statsfinanserna och de anslag och personalårsverken som anges i statsbudgeten.  

Ändring i beslut som meddelats av närings-, trafik- och miljöcentralen enligt den föreslagna lagen ska sökas genom besvär hos Tavastehus förvaltningsdomstol, som för närvarande svarar för den centraliserade skötseln av stöden till jordbruket och av strukturstöden. Ändring i ett beslut av förvaltningsdomstolen får sökas genom besvär hos högsta förvaltningsdomstolen, om högsta förvaltningsdomstolen beviljar besvärstillstånd. Antalet besvär som anhängiggörs hos Tavastehus förvaltningsdomstol med anledning av beslut med stöd av den föreslagna lagen bedöms uppgå till 35—40 st. och ansökningarna om besvärstillstånd som anhängiggörs hos högsta förvaltningsdomstolen bedöms uppgå till 15—20 st. Detta motsvarar en arbetsmängd på ett år för en person (årsverke) både vid Tavastehus förvaltningsdomstol och vid högsta förvaltningsdomstolen. Enligt justitieministeriets uppgifter bedöms kostnaderna för ett års arbetsmängd för en person vid förvaltningsdomstolarna vara 80 000 euro, och när det gäller detta ökar således statens utgifter med 160 000 euro i och med propositionen.  

Det nya systemet för statsborgen och de ändringar som föreslås i fråga om betalningslättnaderna för lånen enligt lagen om strukturstöd och finansieringslagen förutsätter ändringar i förvaltningens informationssystem, men detta får inte äventyra verkställandet av de pågående projekten för informationssystemen. Förvaltningen ska utnyttja Rahtu-informationssystemet för det nya systemet för borgen.  

Trots detta kommer det nya systemet för statsborgen att öka förvaltningens arbete och kostnader. Den nya lagen ökar antalet bestämmelser i fråga om jordbruk. När det gäller detta överensstämmer inte propositionen med de mål som gäller att minska regleringen och lindra den administrativa bördan. Däremot kommer myndigheternas och bankernas administrativa börda att minska då förfarandena för betalningslättnaderna för de lån som beviljats med stöd av finansieringslagen harmoniseras med de enklare förfarandena i lagen om strukturstöd.  

5.1  Beredningsskeden och beredningsmaterial

Propositionen har beretts vid jord- och skogsbruksministeriet. Jord- och skogsbruksministeriet tillsatte den 12 april 2016 en arbetsgrupp för beredningen av ett finansieringssystem för gårdsbruksenheterna (JSM021:00/2016). Utöver representanterna för jord- och skogsbruksministeriet utnämnde man till arbetsgruppen representanter från finansministeriet, Landsbygdsverket, närings-, trafik- och miljöcentralerna, Maa- ja metsätaloustuottajain keskusliitto MTK ry, Svenska Lantbruksproducenternas Centralförbund SLC rf och kreditinstituten (OP Gruppen, Nordea Bank Finland Abp, Sparbanken). Arbetsgruppen fick till uppgift att fram till den 31 maj 2016 utvärdera och föreslå långivningsmetoder för att ta i bruk likviditetslånen och statsborgen och för att öka betalningslättnaderna för tidigare beviljade lån. Senare ska arbetsgruppen dessutom undersöka behovet av att utveckla borgensmöjligheterna i fråga om investeringar.  

I arbetsgruppens lägesrapport (Jord- och skogsbruksministeriets arbetsgruppspromemoria 2016:2, ISSN 1797-4011, webb-publikation) föreslås det att man tar i bruk ett nytt, temporärt system för statsborgen för likviditetslån som beviljas av bankerna. Garantierna ska beviljas ur gårdsbrukets utvecklingsfond, för vilket man enligt arbetsgruppens bedömning behöver fullmakter för 160 miljoner euro för beviljandet av garantier för likviditetslån omfattande högst 230 miljoner euro samt ett riskkapital på 10 miljoner euro för att täcka de nettoutgifter som staten eventuellt orsakas på grund av statsgarantierna.  

I lägesrapporten föreslås dessutom att det totala antalet år för betalningslättnader i fråga om lån som beviljats med stöd av lagen om strukturstöd och finansieringslagen ska ökas med tre år till sammanlagt åtta år.  

Jord- och skogsbruksministeriet tillsatte den 29 juni 2016 ett lagstiftningsprojekt (JSM021:00/2016) för att bereda ett lagförslag på basis av arbetsgruppens förslag.  

5.2  Remissyttranden och hur de har beaktats

Remissyttranden om utkastet till regeringens proposition begärdes av justitieministeriet, finansministeriet, Landsbygdsverket, närings-, trafik- och miljöcentralerna, Maa- ja metsätaloustuottajain keskusliitto MTK ry, Svenska Lantbruksproducenternas Centralförbund SLC rf, ProAgria Keskusten Liitto ry, Svenska lantbrukssälskapens förbund rf och centrala kreditinstitut (Aktia, Danske Bank, Handelsbanken, Nordea, OP gruppen, S-banken, Sparbanksgruppen). Remissbegäran publicerades också på jord- och skogsbruksministeriets webbsidor.  

Remissinstanserna ansåg att det nya systemet för statsborgen och ändringarna av de gällande lagarnas betalningslättnader är nödvändiga och motiverade i syfte att trygga jordbrukets verksamhetsförutsättningar och kontinuitet i primärproduktionens nuvarande situation. Största delen av remissinstanserna hade inget att kommentera om propositionen. Vissa remissinstanser var oroliga över den korta tiden för genomförandet av systemet för statsborgen och bl.a. Maa- ja metsätaloustuottajain keskusliitto MTK ry och Svenska Lantbruksproducenternas Centralförbund SLC rf betonade att tidtabellen för den fortsatta beredningen bör vara brådskande för att lånen ska kunna lyftas och garantierna sökas så fort som möjligt.  

Närings-, trafik- och miljöcentralerna uttryckte sin oro över hur mycket genomförandet av borgenssystemet och åtgärderna med anledning av de minimis-stödet kommer att sysselsätta förvaltningen och kräva personalresurser med tanke på att inte ens alla beslut om strukturstöd har hunnit ges inom den bestämda tiden på grund av arbetsläget. Landsbygdsverket konstaterade att det bästa alternativet är att utnyttja Rahtu-informationssystemet vid de ändringar av förvaltningens informationssystem som krävs på grund av det nya borgenssystemet och ändringarna av de tidigare stödsystemen.  

Många remissinstanser ansåg att det är bra att man syftar till att göra förfarandena så enkla som möjligt för sökanden och förvaltningen. Vissa instanser fäste uppmärksamhet vid att odlaren borde ha en möjlighet att göra låne- och garantiansökan själv, eftersom gårdsbruksenheternas ekonomirådgivare inte klarar av att utföra många planer snabbt och planerna dessutom är avgiftsbelagda. Några remissinstanser konstaterade att anvisningarna i samband med beviljandet av garantierna kommer att ha stor betydelse vid genomförandet.  

Maa- ja metsätaloustuottajain keskusliitto MTK ry konstaterade i sitt utlåtande att finansieringen i fråga inte är förmånlig på grund av finansieringsmarknadsläget och att det sannolikt kommer att användas endast när det inte finns andra finansieringsalternativ. Enligt MTK borde man ännu överväga om avgifterna för statsborgen borde kopplas till de borgensavgifter som tas ut med stöd av lagen om strukturstöd. Enligt bedömningen av ProAgria Maaseutukeskusten liitto kommer borgensavgifterna å ena sidan att öka kostnaderna för användningen av borgen och å andra sidan att minska förfrågan efter borgen, och i och med detta garanteras det att statsgarantierna räcker till för dem som faktiskt behöver dem. Vid den fortsatta beredningen konstaterades det om borgensavgifterna att lagförslaget om de nya statsgarantierna överensstämmer med arbetsgruppens förslag och att arbetsgruppens föreslagna beräkningsmetod har varit utgångspunkten även i de diskussioner om beräkningsmetodens godtagbarhet som förts med kommissionen, vilket innebär att ändringar av beräkningsmetoden sannolikt skulle fördröja kommissionens godkännande av stödsystemet och av inledandet av genomförandet.  

Svenska Lantbruksproducenternas Centralförbund SLC ansåg i sitt utlåtande att likviditetslånen skulle behövas även i landskapet Åland och att de borde kunna sökas även där. I fråga om detta konstaterade man vid beredningen av propositionen att tillämpningen av lagen på landskapet Åland inte är en förhandlingsfråga, utan att det bestäms på basis av självstyrelselagen för Åland (1144/1991).  

Justitieministeriet ansåg att propositionens konsekvenser för förvaltningsdomstolarna borde anges noggrannare i motiveringen, eftersom det tydligen kommer att handla om en ny ärendegrupp av betydande omfattning. Finansministeriet konstaterade att propositionen borde kompletteras med uppgifter om mätningsgrunderna för bevillningsfullmakten i fråga om garantierna, om de konsekvenser som andra s.k. krisstöd har för gårdarnas ekonomiska ställning och för behovet av extra stöd, om grunderna för kostnadsbedömningarna av åren med uppskov med återbetalningen samt om konsekvenserna av kostnaderna för informationssystemen. Finansministeriet ansåg också att borgensförbindelserna ska täckas med medel ur gårdsbrukets utvecklingsfond inom ramen för rambesluten för statsfinanserna, statsbudgeten och dispositionsplanen för gårdsbrukets utvecklingsfond.  

Vid den fortsatta beredningen av propositionen har man strävat efter att beakta remissinstansernas ändringsförslag. På grund av EU-lagstiftningen och finansieringsprogrammet eller på grund av att förslagen har varit motstridiga eller avvikit från målen i arbetsgruppens förslag, kunde man dock inte genomföra alla ändringar.