1.2.1  Utredarens förslag till verksamhetsmodell i Finland

Förslaget om aktiebolaget Jobbkanalen Ab (suomeksi Työkanava Oy) baserar sig på ett förslag av utredaren Hannu Mäkinen. Förslaget har beretts som tjänsteuppdrag vid arbets- och näringsministeriet. 

Utredaren Mäkinen föreslog att det i Finland ska inrättas en ny aktör på övergångsarbetsmarknaden i form av en koncern, där en del av koncernen säkerställer att en person får service, en annan del sysselsätter partiellt arbetsföra och en tredje del sysselsätter personer som på annat sätt är i en svår situation på arbetsmarknaden. Enligt förslaget ska personer styras från arbets- och näringstjänsterna till en servicefunktion i koncernen, som ska bestå av ett affärsverk och ett aktiebolag och fungera som en ingång till arbetsmarknaden. Även andra aktörer kan föreslå personer för arbets- och näringstjänsterna. Den egentliga affärsverksamheten (bolaget) ska få rekrytera partiellt arbetsföra endast från koncernens servicefunktion. De partiellt arbetsföra personerna i målgruppen är personer som har det allra svårast och för vilka sysselsättning hos aktören på övergångsarbetsmarknaden är det sista alternativet. 

I den modell som utredaren föreslog tas de partiellt arbetsföra emot av en servicefunktion som säkerställer att de får del av offentlig service och att kompletterande stöd ges enligt behov. Affärsverksamheten ska rekrytera partiellt arbetsföra personer från servicefunktionen. I servicefunktionen kan en partiellt arbetsför person vara utan anställningsförhållande eller ha en visstidsanställning som varar högst ett år. När en person rekryteras till affärsverksamheten, upprättas ett arbetsavtal för en prövotid eller, i det senare fallet, när det tidsbestämda avtalet har upphört att gälla. Riksdagen fastställer maximiantalet personer som får delta i servicefunktionen och ställer upp ett mål för årsverken i affärsverksamheten. Maximiantalet personer i servicefunktionen ska vara lite större, så att affärsverksamheten har alternativ att välja mellan för att få de mest lämpliga personerna enligt situation.  

Målet är att de partiellt arbetsföra personerna i första hand ska få jobb på den öppna arbetsmarknaden. Ett annat mål är att omsättningen, dvs. försäljningen, blir så stor som möjligt. Affärsverksamhetens resultatbonusar ska enligt förslaget vara uppdelade i nivåer enligt prioriterade mål. En rådgivande nämnd och övre gränser för marknadsandelarna säkerställer att affärsverksamhetens tjänster prissätts på ett ändamålsenligt sätt. I statsbudgeten fastställs årligen finansiering för att kompensera affärsverksamheten för den produktivitetsnedsättning som personalens nedsatta arbetsförmåga medför.  

I ett separat dotterbolag kan enligt utredaren sysselsättas även andra personer som har svårt att få arbete. Lön och arbetsvillkor för dem som är i ett anställningsförhållande bestäms enligt kollektivavtal. I utredarens förslag betalar staten ersättning för sysselsättningen av partiellt arbetsföra i form av SGEI-stöd, på samma sätt som det görs i Sverige till bolaget Samhall. För andra personer som har svårt att få arbete betalas inte särskilt stöd.  

Affärsverksamhetens kunder kan bestå av till exempel företag, kommuner, statliga myndigheter och affärsverk. Affärsverksamhetens godtagbarhet ur konkurrenssynvinkel säkerställs genom en särskild oberoende, rådgivande nämnd och genom begränsning av affärsverksamhetens marknadsandel till under tio procent inom alla branscher.  

Utredaren föreslår att rapporteringen till koncernens ägare genomförs som en del av regeringens årsberättelse, vilket skulle innebära att även statsrådet har möjlighet att behandla företagskoncernens situation. Uppföljningen av företagskoncernen förutsätter behandling även i den ministergrupp som behandlar social- och sysselsättningspolitiken. Riksdagens revisionsutskott ska på eget initiativ kunna ta upp frågor som gäller koncernen till behandling. 

1.2.2  Bedömning av utredarens förslag

Utredarens förslag har bedömts vid arbets- och näringsministeriet. Förslagen har bearbetats och kompletterats under den fortsatta beredningen vid arbets- och näringsministeriet, men bortsett från organisationsmodellen och vissa avgränsningar av målgruppen baserar sig den modell som slutligen föreslås på utredarens huvudförslag.  

2.2.1  Hälso- och sjukvårdstjänster för partiellt arbetsföra

Det huvudsakliga ansvaret för att ordna sjukvård och den medicinska rehabiliteringen i anslutning till den ligger enligt hälso- och sjukvårdslagen på kommunen. Syftet med medicinsk rehabilitering är att förbättra och upprätthålla patientens fysiska, psykiska och sociala funktionsförmåga samt främja att patienten klarar av att hantera livet och självständigt klarar av sin vardag. Den medicinska rehabiliteringen omfattar rehabiliteringsrådgivning och rehabiliteringshandledning, utredning av patientens funktions- och arbetsförmåga och rehabiliteringsbehov, en rehabiliteringsundersökning för att utreda patientens rehabiliteringsmöjligheter, terapier för att förbättra och upprätthålla funktionsförmågan, andra behövliga rehabiliteringsfrämjande åtgärder samt hjälpmedelstjänster och anpassningsträning.  

Arbetslösa har ofta sämre möjligheter att få hälso- och sjukvårdstjänster jämfört med de som har ett arbete. Tillgången till offentliga primärvårdstjänster är i nuläget inte tillfredsställande. Exempelvis enligt Oivos och Kerätärs utredning får många inte de tjänster för stöd av arbetsförmågan som de skulle behöva. Detta beror sannolikt på arbets- och näringsbyråns och social- och hälsovårdens utmaningar med att identifiera dem som skulle behöva stödåtgärder som förbättrar arbetsförmågan. Även utbudet av preventiv hälsovård är mindre för arbetslösa än för förvärvsarbetande. Någon som länge har varit arbetslös kan också ha hög tröskel att uppsöka vård. Social- och hälsovården erbjuder dock hälsoundersökningar för arbetslösa. En majoritet av kommunerna erbjuder även allmänna periodiska hälsoundersökningar för arbetslösa (TEAviisari 2018). Trots det är det enligt vårdanmälningssystemet sällan som hälsoundersökningar av arbetslösa utförs (Sotkanet). Det är dock uppenbart att alla hälsoundersökningar inte registreras i vårdanmälningssystemet. En utmaning som observerats i fråga om hälsoundersökningarna för arbetslösa är också att undersökningarna inte innehåller någon bedömning av stöd för arbetsförmågan och hänvisning till tjänster som stöder arbetsförmågan.  

2.2.2  Socialvårdens tjänster som främjar sysselsättningsförutsättningarna

Kommunerna svarar för social rehabilitering och arbetsverksamhet i rehabiliteringssyfte. I tjänsterna ingår bland annat rehabiliterande socialservice, funktionshinderservice, arbets- och aktivitetscentralers tjänster, missbrukarvårdens rehabiliterande verksamhet, påverkan på levnadsvanor och levnadsförhållanden samt äldreomsorg. Med hjälp av kommunernas socialvård och funktionshinderservice stöds personer, familjer och grupper som upplever otrygghet eller har problem med funktionsförmågan. Med hjälp av kommunernas tjänster stöds personer med funktionsnedsättning, personer med utvecklingsstörning, personer med nedsatt funktionsförmåga, personer med missbruksproblematik samt äldre.  

Enligt en utredningsgrupp tillsatt av social- och hälsovårdsministeriet har socialt arbete en nyckelroll i att främja delaktigheten för personer i yrkesverksam ålder som står utanför arbetslivet samt i att trygga en fungerande vardag och ett samhälle med social sammanhållning (Social- och hälsovårdsministeriets rapporter och promemorior 2019:41). Utredarna ansåg att ju högre sysselsättningsmål samhället har, desto viktigare roll har det sociala arbetet och stödet för funktionsförmågan. Ett fungerande socialt arbete som en del av servicesystemet har även stor inverkan på möjligheterna att uppnå målen för social- och hälsovårdsreformen och reformen av den sociala tryggheten.  

Utredarna föreslår att man inom det sociala arbetet bör vidareutveckla systematiserade och verkningsfulla arbetsmetoder. I samarbete med arbetskraftstjänsterna ska socialarbetare och socialhandledare använda sig av tillvägagångssätt som är stödjande och uppmuntrande. I sektorsövergripande arbete ska det byggas upp stödprocesser som utgår från klienternas mål. I processerna kan behovet av stöd identifieras och akut hjälp ges i klientsituationer. 

År 2019 deltog 45 100 personer i arbetsverksamhet i rehabiliteringssyfte. Det är 8 procent mer än 2016, när datainsamlingen genomfördes föregående gång. Deltagandet i arbetsverksamhet i rehabiliteringssyfte ökade bland dem som var 25 år eller äldre, medan andelen yngre personer minskade. Kvinnornas andel av klienterna inom arbetsverksamhet i rehabiliteringssyfte var cirka 44 procent. 

År 2018 deltog sammanlagt 16 900 personer i arbets- och dagverksamhet för personer med funktionsnedsättning. I det antalet ingår klienter som deltog i verksamhet som upprätthåller eller främjar funktionsförmågan vid arbets- eller aktivitetscenter (klienter vid verksamhet enligt 27 e § i socialvårdslagen och klienter vid verksamhet enligt 2 § 4 punkten i specialomsorgslagen). Antalet personer som deltog i verksamhet i sysselsättningssyfte för personer med funktionsnedsättning det året var mindre, endast 1 657 personer. I det antalet ingår personer med funktionsnedsättning som utför arbete ordnat av arbets- och aktivitetscenter och personer för vilka ett arbets- och aktivitetscenter har ordnat rehabilitering eller annat stöd för att främja möjligheterna att få arbete på den öppna arbetsmarknaden (klienter vid verksamhet enligt 27 d § i socialvårdslagen). 

År 2018 deltog 8 912 personer i arbetsverksamhet för personer med funktionsnedsättning. I det antalet ingår klienter som deltog i verksamhet som upprätthåller eller främjar funktionsförmågan vid arbets- eller aktivitetscenter (klienter vid verksamhet enligt 27 e § i socialvårdslagen och klienter vid verksamhet enligt 2 § 4 punkten i specialomsorgslagen). Om en person har erbjudits både arbets- och dagverksamhet, kan personen registreras som klient vid båda verksamheterna. 

Anställning med stöd innebär att en arbetssökande anställs i normalt lönearbete på den öppna arbetsmarknaden med hjälp av personligt stöd (en arbetslivstränare). Denna metod används inte konsekvent i Finland som en del av de sysselsättningsfrämjande tjänsterna för partiellt arbetsföra arbetslösa och långtidsarbetslösa. Arbetsträning har i Finland hört till de möjliga metoderna inom både yrkesinriktad rehabilitering och sysselsättningsverksamhet för personer som har svårt att få jobb, och då har den kunnat betraktas som både en åtgärd inom den yrkesinriktade rehabiliteringen och en arbetskraftspolitisk aktiveringsåtgärd (Riihinen 2016; Härkäpää m.fl. 2013). Delvis på grund av det har målen för och innehållet i arbetsträning förblivit oklara. 

2.2.3  Rehabilitering

2.2.4  Undervisningsväsendets tjänster för partiellt arbetsföra

Fortgående lärande och utveckling av kompetensen är viktigt för att partiellt arbetsföra ska sysselsättas. Detta stöds också genom undervisningsväsendets tjänster. Att komplettera sina kunskaper, skola om sig eller uppdatera sina kunskaper för att möta arbetslivets behov är särskilt viktigt för partiellt arbetsföra, eftersom det kan ske mycket förändringar i en individs arbets- och funktionsförmåga i förhållande till tidigare inhämtade kunskaper och arbetsuppgifter. Även de ständiga förändringarna i arbetslivet förutsätter att kunskaperna uppdateras för att motsvara kompetensbehoven i arbetslivet. 

Undervisningsväsendet ansvarar för pedagogisk rehabilitering och elevhandledning samt specialundervisning som ges i till exempel grundskola, specialyrkesläroanstalt eller annan yrkesläroanstalt. Målgruppen är elever i grundskolan eller yrkesutbildning som behöver specialundervisning eller handledning på grund av en funktionsnedsättning, försenad utveckling, emotionella svårigheter eller någon annan orsak. Undervisningsväsendet har också skyldighet att för en elev med funktionsnedsättning eller andra särskilda behov avgiftsfritt ordna sådana tjänster som krävs för att eleven ska kunna delta i undervisningen, såsom tolk- och assistanstjänster, och särskilda hjälpmedel att använda i skolan eller klassen.  

De yrkesinriktade examina är yrkesinriktad grundexamen, yrkesexamen och specialyrkesexamen. Förutom att avlägga yrkesinriktade examina och examensdelar är det inom yrkesutbildningen också möjligt att genomgå utbildningar som inte leder till någon examen, såsom utbildning som handleder för yrkesutbildning (Valma), utbildning som handleder för arbete och ett självständigt liv (Telma) samt utbildning som fördjupar och kompletterar yrkeskunskaperna och är skräddarsydd för arbets- och näringslivets kompetensbehov. 

Den studerande kan avlägga studier inom yrkesutbildningen på ett individuellt och flexibelt sätt. För varje studerande som inleder utbildning görs det upp en personlig utvecklingsplan för kunnandet (PUK), där den studerandes tidigare kunnande identifieras och det planeras hurdant kunnande den studerande behöver och hur det kunnandet kan förvärvas i olika inlärningsmiljöer. Samtidigt planeras behövliga handlednings- och stödåtgärder och vid behov särskilt stöd. Som mål för utbildningen kan man komma överens med den sökande om en examen, examensdel eller någon annan yrkesutbildning som passar hans eller hennes behov.  

Att lära sig på en arbetsplats är för den studerande ett motiverande sätt att skaffa sig den yrkeskompetens som behövs i arbetslivet på ett praktiskt sätt i genuina arbetsmiljöer och arbetssituationer. Den studerande kan inhämta kunnande antingen helt och hållet baserat på ett läroavtal eller ett utbildningsavtal eller genom en flexibel kombination av dessa under studiernas gång. Utbildningsanordnaren svarar för att utbildningen är målinriktad och handledd. På arbetsplatsen utses alltid en ansvarig arbetsplatshandledare för den studerande. 

Enligt utbildningsförvaltningens statistiktjänst Vipunen studerade år 2018 sammanlagt 307 704 studerande på en yrkesutbildning med målet att avlägga en examen eller examensdelar. Antalet studerande som behöver särskilt stöd har varit cirka 25 000 studerande varje år. Av dessa studerar cirka 4 500 vid specialyrkesläroanstalter och resten integrerade med övriga studerande vid yrkesläroanstalter.  

Yrkesutbildningens uppgift är att göra det möjligt för studerande att utöver bildning och yrkeskunskaper få färdigheter till fortsatt lärande och personlig utveckling. Olika inlärningssvårigheter eller behov av stöd på grund av en funktionsnedsättning eller sjukdom kan medföra utmaningar i studierna. I synnerhet problem med den psykiska hälsan eller berusningsmedel samt problem med livshanteringen gör det svårare att avancera i studierna, att inhämta kunskaper och avlägga examen samt att få jobb. 

Exempel på stödåtgärder är olika tillvägagångssätt, metoder och specialarrangemang inom specialundervisningen, studier som stöder förutsättningarna för att lära sig, handledande utbildning och stöd från studerandevården. Inom utbildningen ska man bemöta dessa olika behov av stöd och stärka individens inlärnings-, funktions- och arbetsförmåga som en helhet. Som en del av utbildningen kan den studerande också välja att avlägga ett arbetskapacitetsintyg för yrkesutövare, vars mål är att säkerställa den studerandes kunskaper, färdigheter och motivation att sköta sin hälsa och sitt välbefinnande under studietiden och därefter.  

2.3.1  Lagen om offentlig arbetskrafts- och företagsservice

Bestämmelser om sysselsättningstjänster som erbjuds arbetslösa personer finns i lagen om offentlig arbetskrafts- och företagsservice (916/2012). Offentlig arbetskrafts- och företagsservice erbjuds av arbets- och näringsbyråerna, arbets- och näringsförvaltningens kundservicecenter och närings-, trafik- och miljöcentralerna (samt de kommuner och grupper av kommuner som anges i lagen om ett kommunförsök som gäller främjande av sysselsättningen). 

Enligt 1 kap. 1 § i lagen om offentlig arbetskrafts- och företagsservice främjar staten arbetsmarknadens funktion och utbudet på arbetskraft tillsammans med kommunerna, arbetsmarknadsorganisationerna, företagen och andra arbetsgivare samt medborgarna i syfte att säkerställa ekonomisk tillväxt, hög sysselsättning och välfärd. För att främja arbetsmarknadens funktion och utbudet på arbetskraft ska staten se till att arbets-, ekonomi-, närings-, utbildnings- och socialpolitiken samordnas och genom sina åtgärder jämna ut konjunkturväxlingar. 

Offentlig arbetskrafts- och företagsservice erbjuds av arbets- och näringsbyråerna, arbets- och näringsförvaltningens kundservicecenter och närings-, trafik- och miljöcentralerna. Enligt 1 kap. 2 § främjar den offentliga arbetskrafts- och företagsservicen arbetsmarknadens funktion genom att tillgången på kunnig arbetskraft tryggas och de som söker arbete erbjuds möjligheter att få arbete, och genom servicen främjas dessutom uppkomsten av ny företagsverksamhet och utvecklas företagens verksamhetsförutsättningar och arbetslivets kvalitet. Som offentlig arbetskrafts- och företagsservice erbjuds arbetsförmedling, information och rådgivning, kompetensutveckling och service för att starta och utveckla företagsverksamhet. Till den offentliga arbetskrafts- och företagsservicen hör också sakkunnigbedömningar som gäller enskilda kunders serviceprocess samt stöd och ersättningar enligt denna lag. Bestämmelser om tryggande av arbetslösa arbetssökandes försörjning genom arbetsmarknadsstöd och arbetslöshetsdagpenning finns i lagen om utkomstskydd för arbetslösa (1290/2002). 

Arbets- och näringsbyråerna erbjuder arbetssökande ett mångsidigt utbud av olika slags service som stöder arbetssökandes möjligheter att få arbete och att utbilda sig till ett yrke. Sysselsättningsfrämjande service består av jobbsökarträning, karriärträning, utbildningsprövningar, yrkesinriktad arbetskraftsutbildning, frivilliga studier med stöd av arbetslöshetsförmån, arbetsprövning, integrationsfrämjande tjänster för invandrare och arbetsverksamhet i rehabiliteringssyfte. 

Enligt 4 § i lagen ska offentlig arbetskrafts- och företagsservice tillhandahållas utifrån näringslivets och arbetsmarknadens behov och bygga på prognostisering av förändringar. Arbets- och näringsbyrån, arbets- och näringsförvaltningens kundservicecenter och närings-, trafik- och miljöcentralen ska bedöma kundernas behov av service tillsammans med kunderna. Utifrån servicebehovet ska sådan offentlig arbetskrafts- och företagsservice tillhandahållas som på bästa sätt tryggar tillgången på kunnig arbetskraft och främjar enskilda kunders placering på den öppna arbetsmarknaden samt främjar inledning och utveckling av företagsverksamhet. 

Om kundens servicebehov kräver annan service än offentlig arbetskrafts- och företagsservice eller om serviceansvaret ligger på en annan myndighet eller aktör, ska arbets- och näringsbyrån, arbets- och näringsförvaltningens kundservicecenter eller närings-, trafik- och miljöcentralen informera kunden om andra servicemöjligheter och vid behov i samarbete med andra myndigheter eller tjänsteleverantörer hänvisa kunden till service som ordnas av dessa. När servicen tillhandahålls iakttas jämlikhet och opartiskhet. Myndigheterna ska också aktivt främja likabehandling och jämställdhet på arbetsmarknaden.  

Bestämmelser om produktion och anskaffning av service och statligt stöd i samband med den finns i 1 kap. 5 § i lagen om offentlig arbetskrafts- och företagsservice. Myndigheterna kan producera service själva eller genom konkurrensutsättning skaffa den delvis eller helt av andra serviceproducenter med de anslag som i statsbudgeten anvisats för anskaffning av service. Med hjälp av det sysselsättningsanslag i statsbudgeten som är avsett att främja sysselsättningen och bekämpa arbetslösheten stöds sysselsättningen särskilt för dem som har en svag ställning på arbetsmarknaden. 

Om den som producerar servicen får statsunderstöd eller annan statlig finansiering för att producera den service som anskaffas, ska den andel som motsvarar understödet eller finansieringen dras av från servicens anskaffningspris. Bestämmelser om arbets- och näringsbyråns och närings-, trafik- och miljöcentralens uppgifter vid anskaffning av service, förfarandet när beslut om anskaffning fattas och anskaffningsavtalet ingås, innehållet i anskaffningsavtalet och det anskaffnings- och anbudsförfarande som föregår avtalet utfärdas genom förordning av statsrådet. 

Närings-, trafik- och miljöcentralerna styr arbets- och näringsbyråerna i deras strävan att uppnå sina mål och utveckla sin service i enlighet med arbets- och näringsministeriets sysselsättnings-, företags- och arbetskraftspolitik och invandringspolitik. Närings-, trafik- och miljöcentralerna styr planeringen, uppföljningen och utvecklingen av köpta arbetskraftstjänster samt upphandlar tjänster i samarbete med arbets- och näringsbyråerna. Närings-, trafik- och miljöcentralerna och arbets- och näringsbyråerna planerar och skaffar dessutom yrkesinriktad utbildning i samarbete med arbetsgivarna.  

2.3.2  Bedömning av arbetsförmågan vid arbets- och näringsbyrån

För en kund som har diagnostiserats med en funktionsnedsättning eller sjukdom som bedöms inverka på kundens möjligheter att få arbete kan arbets- och näringsbyrån köpa en bedömning av arbetsförmågan som en tjänst från en hälsovårdsenhet, en rehabiliteringsanstalt, en enskild expert eller till exempel en arbetsklinik. En bedömning av arbetsförmågan köps i en situation där kundens arbets- och funktionsförmåga måste utredas mer noggrant eller specifikt i förhållande till det yrke som personen söker jobb inom eller i förhållande till en planerad utbildning eller ett nytt yrke. Den information som bedömningen av arbetsförmågan ger kompletterar den information man redan har och är därigenom till hjälp vid planeringen av tjänsterna. Bedömningen är en tjänst som kan användas till exempel i följande situationer: vid bedömning av lämplighet som en del av karriärplaneringen, vid planering av sysselsättningsfrämjande service, när det uppstår ett behov av en bedömning av arbetsförmågan som en enskild bedömning i samband med sysselsättningsprocessen och den sysselsättningsfrämjande servicen eller vid användning av stöd för specialarrangemang på arbetsplatsen och planering av anpassningsåtgärder. I begäran om undersökning antecknar arbets- och näringsbyrån de individuella frågor som man vill ha svar på samt av sakkunniga inom vilken bransch man i första hand vill få svaren. Vid behov kan man be om svar av flera sakkunniga. De tjänster som köps kan innehålla till exempel medicinska, psykologiska eller sociala undersökningar och bedömningar, handledd prövning av arbetsuppgifter eller konsultering av experter (såsom företagshälsovårdsläkare, elevhandledare, arbetsgivare). En bedömning av arbetsförmågan får dock inte användas för att diagnostisera en sjukdom eller för att ordna behandling eller medicinsk rehabilitering, och i den ingår till exempel inte laboratorie- eller röntgenundersökningar. I sådana situationer ska kunden hänvisas till den offentliga hälso- och sjukvården, såsom en hälsoundersökning för arbetslösa. 

En central utgångspunkt vid erbjudande av offentlig arbetskrafts- och företagsservice är att användningen av servicen ska basera sig på personens individuella servicebehov, som arbets- och näringsbyrån och kunden tillsammans gör en bedömning av. Utifrån den gemensamma bedömningen erbjuds kunden sådana arbets- och näringstjänster som på bästa sätt både tryggar tillgången på kompetent arbetskraft, främjar en enskild kunds placering på den öppna arbetsmarknaden och främjar inledande eller utveckling av företagsverksamhet. Service enligt servicebehovet innehåller en tanke om ett visst tillvägagångssätt. Om kundens kompetens och yrkesskicklighet är som sig bör, är arbetsförmedling den service som erbjuds i första hand. Om det finns brister i kundens kompetens och yrkesskicklighet, blir det aktuellt att erbjuda arbetskraftsutbildning, frivilliga studier med stöd av arbetslöshetsförmån eller alternativt lönesubvention för till exempel en läroavtalsutbildning.  

Arbets- och näringsbyrån överväger alltid huruvida lönesubventionerat arbete är det mest ändamålsenliga sättet att främja anställning på den öppna arbetsmarknaden. I en arbetslös arbetssökandes yrkeskompetens kan det också finnas sådana brister att till exempel arbetskraftsutbildning eller frivilliga studier är ett mer ändamålsenligt sätt att förbättra yrkeskompetensen.  

Utifrån servicebehovet och enligt arbets- och näringsbyråns prövning erbjuds en enskild kund sådan service som motsvarar kundens servicebehov och främjar hans eller hennes möjligheter till sysselsättning. Arbetssökande kan erbjudas bland annat sakkunnigbedömningar, vägledning för yrkesval, arbetsförmedlingstjänster, information och rådgivning, arbetskraftsutbildning och kompetenstjänster, jobbsöknings-, karriärtränings- och arbetsträningstjänster, arbets- och utbildningsprövning, sysselsättningstjänster och tjänster som är på andra aktörers ansvar (bland annat arbetsverksamhet i rehabiliteringssyfte och social- och hälsovårdstjänster). Kunden har också möjlighet att få startpeng eller stöd för frivilliga studier eller lönesubvention. Även kostnader för resor och logi ersätts. I utbudet av offentlig service för arbetsgivare ingår dessutom bland annat en tjänst för anmälning av lediga jobb, olika rekryteringstjänster som utgår från arbetsgivarna, en tjänst för arbetstillstånd, utbildningar om gemensam upphandling och utvecklingstjänster för företag. 

Bortsett från personer som omfattas av den sysselsättningsskyldighet som avses i 11 kap. 1 § i lagen om offentlig arbetskrafts- och företagsservice har kunderna inte subjektiv rätt till någon service. Utöver kundens servicebehov begränsas erbjudandet av offentlig arbetskrafts- och företagsservice av arbets- och näringsbyråns arbetskraftspolitiska prövning och det anslag som kan användas.  

Tjänsterna kan till sitt innehåll bestå av likartade element i olika system. Arbets- och näringstjänsterna beviljas enligt prövning, så för samma ändamål ska kunden i första hand använda sig av en tjänst som han eller hon har subjektiv rätt till. Tjänster som ordnas och ersätts via andra servicesystem kan också ordnas samtidigt som arbets- och näringstjänsterna. Tjänster som erbjuds via andra servicesystem avviker dock från arbets- och näringstjänsterna i det avseendet att sysselsättningen där är ett sekundärt mål, medan faktorer som stöder förutsättningarna att få jobb, såsom funktionsförmåga, hälsa eller delaktighet, är det primära målet.  

2.3.3  Lagen om utkomstskydd för arbetslösa

Bestämmelser om rätten till arbetslöshetsförmån finns i lagen om utkomstskydd för arbetslösa (1290/2002). En person som arbetar deltid kan ha rätt till jämkad arbetslöshetsförmån.  

En arbetssökande förlorar sin rätt till arbetslöshetsförmån antingen tills vidare eller för en viss tid, om personen blir uppsagd eller personen säger upp sig från arbetet utan någon giltig orsak. En viss tid utan ersättning, dvs. en så kallad karens, eller ett arbetsvillkor sätts också ut om den arbetssökande utan giltig orsak vägrar ta emot ett jobb som erbjuds honom eller henne eller om den arbetssökande underlåter att fullfölja en sysselsättningsplan, en sektorsövergripande sysselsättningsplan, en aktiveringsplan eller en integrationsplan som har utarbetats för den arbetssökande. 

2.3.4  Villkor som anges i andra lagar

Vid bedömning av partiell arbetsförmåga kan även annan lagstiftning iakttas i tillämpliga delar. Enligt 35 § 1 mom. i lagen om pension för arbetstagare har en arbetstagare rätt till invalidpension, om hans eller hennes arbetsförmåga på grund av sjukdom, lyte eller skada uppskattas vara utan avbrott nedsatt med minst två femtedelar åtminstone ett år. Invalidpensionen beviljas som full pension, om arbetstagarens arbetsförmåga är nedsatt med minst tre femtedelar. I annat fall beviljas invalidpensionen som delinvalidpension. I 35 § 2 mom. i lagen om pension för arbetstagare föreskrivs det att vid bedömningen av i vilken mån arbetsförmågan är nedsatt beaktas arbetstagarens återstående förmåga att skaffa sig förvärvsinkomster genom sådant tillgängligt arbete som han eller hon skäligen kan förutsättas utföra. Härvid beaktas också arbetstagarens utbildning, tidigare verksamhet, ålder, boningsort och andra därmed jämförbara omständigheter. Om arbetsförmågan varierar, beaktas arbetstagarens årliga inkomster. 

Som förutsättningar för arbetsoförmåga i arbetspensionssystemet kan således nämnas en viss orsak till försämrad arbetsförmåga, dvs. en sjukdom eller en funktionsnedsättning, tillräcklig varaktighet och en matematisk minimiomfattning i förhållande till fullständig arbetsförmåga. I paragrafens 2 mom. anges vissa personliga egenskaper som inverkar på bedömningen av arbetsförmågan. Dessa är personens utbildning, tidigare verksamhet (dvs. erfarenhet), ålder, bostadsort och även inkomstnivå. Enligt bestämmelsen ska arbetsförmågan bedömas utifrån huruvida förvärvsarbete över huvud taget finns och huruvida personen klarar av att utföra sådant förvärvsarbete som han eller hon med beaktande av ovannämnda faktorer skäligen kan förutsättas utföra. Det är centralt att bedöma skälighet i varje enskild situation. Syftet med bestämmelsen är att uttrycka att arbetsförmågan eller arbetsoförmågan inte är bunden endast till ett visst yrke som personen har fått utbildning för eller har arbetserfarenhet av. Det kan förutsättas att en person utför förvärvsarbete även i bredare arbetsuppgifter än så. 

Enligt 12 § 2 mom. i folkpensionslagen betraktas som arbetsoförmögen den som till följd av sjukdom, lyte eller skada är oförmögen att utföra sitt sedvanliga arbete eller något annat därmed jämförbart arbete som med beaktande av personens ålder, yrkesskicklighet och övriga omständigheter bör anses vara lämpligt för honom eller henne och trygga en skälig försörjning. Enligt paragrafens 4 mom. beviljas sjukpension alltid den som är permanent blind eller rörelsehindrad, likaså den som till följd av sjukdom, lyte eller skada varaktigt är i ett sådant tillstånd av hjälplöshet att han eller hon inte kan klara sig utan en annans hjälp. 

Enligt folkpensionslagens definition är en förutsättning för arbetsoförmåga därmed att det finns en viss orsak, dvs. en sjukdom, ett lyte eller en skada, som föranlett den nedsatta arbetsförmågan. Den lagen innehåller dock inga uttryckliga krav på arbetsoförmågans varaktighet eller omfattning. I lagen talas det om oförmåga i förhållande till personens sedvanliga arbete eller något annat därmed jämförbart arbete. En väsentlig fråga är vad som kan betraktas som därmed jämförbart arbete. Till denna del kan tolkningen basera sig på personens ålder och yrkesskicklighet, utifrån vilken man bedömer arbetets lämplighet och lönen för arbetet. Arbetsförmågan eller arbetsoförmågan är därmed inte bunden endast till ett visst yrke som personen har fått utbildning för eller har arbetserfarenhet av. Det kan förutsättas att en person utför förvärvsarbete även i bredare arbetsuppgifter än så. I 12 § 4 mom. konstateras det dock att en person helt och hållet kan sakna arbetsförmåga, om personens sjukdom, lyte eller skada är allvarlig. Bedömningen av en persons arbetsförmåga baserar sig på en läkares utlåtande och bedömning av personens rehabiliteringsmöjligheter.  

Enligt 8 kap. 4 § 2 mom. i sjukförsäkringslagen avses med arbetsoförmåga ett sådant av sjukdom framkallat tillstånd under vilket den försäkrade, medan sjukdomen varar, är oförmögen att utföra sitt vanliga arbete eller därmed nära jämförbart arbete. Även denna bestämmelse innehåller motsvarande kännetecken som bestämmelserna om förutsättningarna för sjuk- och invalidpension. I sjukförsäkringslagen hänvisas det till sjukdomens tidsmässiga utsträckning, och jämförelsegrunden är personens vanliga arbete och därmed jämförbart arbete.  

När det gäller personer med funktionsnedsättning ska man även beakta socialvårdslagens 27 d §. Enligt den avses med verksamhet i sysselsättningssyfte för personer med funktionsnedsättning anordnande av särskilda rehabiliteringsåtgärder och andra stödåtgärder för att främja en persons möjligheter att få arbete. Verksamhet i sysselsättningssyfte för personer med funktionsnedsättning anordnas för personer som på grund av funktionsnedsättning, sjukdom eller någon annan motsvarande orsak under lång tid har särskilda svårigheter att klara de funktioner som hör till normal livsföring och som utöver arbetsförvaltningens tjänster och åtgärder behöver stödåtgärder enligt 1 mom. för att komma ut på den öppna arbetsmarknaden. 

Bestämmelser om beaktande av behov hos personer med funktionsnedsättning finns också i diskrimineringslagen (1325/2014). Enligt 15 § i den lagen ska myndigheter, utbildningsanordnare, arbetsgivare och de som tillhandahåller varor eller tjänster göra sådana ändamålsenliga och rimliga anpassningar som behövs i det enskilda fallet för att göra det möjligt för personer med funktionsnedsättning att på lika villkor som andra uträtta ärenden hos myndigheter och få utbildning och arbete samt varor och tjänster som tillhandahålls allmänheten och att klara av sina arbetsuppgifter och avancera i arbetet. 

Vid bedömningen av vilka anpassningar som är rimliga beaktas förutom behoven hos personer med funktionsnedsättning även den i 1 mom. avsedda aktörens storlek och ekonomiska ställning, arten och omfattningen av aktörens verksamhet, de uppskattade kostnaderna för anpassningarna och stöd som kan fås för åtgärderna. På begäran ska en arbetsgivare utan dröjsmål lämna skriftlig utredning om grunderna för sitt förfarande till en person med funktionsnedsättning som anser att han eller hon på grund av vägran att göra rimliga anpassningar har blivit diskriminerad i samband med arbets- eller tjänsteansökan eller i ett arbetsavtals- eller tjänsteförhållande.  

2.3.5  Försöket med arbetsbanker 2009–2016

Ett försök med arbetsbanker inleddes 2009 som ett projekt av social- och hälsovårdsministeriet. Försöket med arbetsbanker utvidgades till ett riksomfattande försök, och projektet togs in i regeringsprogrammet för statsminister Jyrki Katainens regering 2012–2015. Försöket med arbetsbanker förlängdes sedan med ytterligare ett år, och genomfördes då tillsammans med arbets- och näringsministeriet. Försöket med arbetsbanker avslutades i slutet av 2016, men vissa projekt fortsatte även efter att försöket avslutats. Försöket med arbetsbanker administrerades av social- och hälsovårdsministeriet i samarbete med Esboregionens utbildningssamkommun Omnia. Omnia (centralarbetsbanken) svarade för koordineringen och ledningen av försöket med arbetsbanker. 

I försöket med arbetsbanker drevs verksamheten av arbetsbanksföretag i aktiebolagsform. Arbetsbanksföretagen anställde i huvudsak personer med svag ställning på arbetsmarknaden, betalade dem en kollektivavtalsenlig lön och sysselsatte dem antingen i egen produktion eller hyrde ut och förmedlade dem vidare ut på arbetsmarknaden. Arbetsbankerna använde sig även av lönesubvention och arbetsprövning. Till målgruppen hörde inledningsvis partiellt arbetsföra och långtidsarbetslösa och efter att verksamheten utvidgats även personer som varit arbetslösa i över sex månader samt unga under 25 år som saknade yrkesutbildning. En sysselsättningsbonus kunde betalas för anställningar som varade minst tre månader. Bonusbeloppet var i genomsnitt 2 000 euro men kunde variera mellan 1 200 och 6 000 euro. En arbetsbank kunde också hyra ut personal till kundföretag. I det fallet var personalen anställda hos arbetsbanken men arbetade i ett annat företag och lydde under det företagets arbetsledning. När personal hyrdes ut betalades ingen bonus, men det var möjligt att använda lönesubvention i de fallen. Arbetsbankerna bedrev även egen produktion eller underentreprenad eller erbjöd olika slags tjänster. 

Vid den tidpunkt när försöket avslutades bedrevs arbetsbanksverksamhet av 13 företag på olika håll i Finland. Företagens sammanlagda omsättning uppgick till cirka 100 miljoner euro. Gamla arbetsbanker är fortfarande verksamma på fem olika orter. Arbetsbankerna sysselsatte under 2012–2016 sammanlagt 10 812 personer, varav 4 452 personer var arbetslösa med svag ställning på arbetsmarknaden. Denna målgrupp av arbetslösa bestod av partiellt arbetsföra (889 personer), långtidsarbetslösa (1 248 personer), personer som varit arbetslösa i över sex år (1 398 personer) och personer under 25 år som saknade yrkesinriktad grundexamen och omfattades av ungdomsgarantin (917 personer). Anställningsförhållandena varade i genomsnitt 7,7 månader.  

Näringslivets forskningsinstitut publicerade 2017 forskningsrapporten ”Työpankki työllistäjänä – työpankkien toiminnan tarkennettu arviointi” (Arbetsbanken som sysselsättare – preciserad utvärdering av arbetsbankernas verksamhet) (Etla raportit No 75) om resultaten av försöket med arbetsbanker. Resultaten visar att den sysselsättningsverksamhet som arbetsbankerna bedriver är förenad med drag som hjälper många personer som av olika anledningar är i en svag ställning på arbetsmarknaden att ta sig tillbaka ut i arbetslivet. Även lönesubvention lyckades man bevilja för just dem som mest behövde den för att få jobb. Enligt rapporten skulle många arbetslösa som blivit kunder hos arbetsbanken ha haft väsentligen sämre möjligheter att sysselsättas och att förbli sysselsatta om de inte hade vänt sig till arbetsbanken. Man bör dock förhålla sig till resultaten med reservation, eftersom de bygger på ett litet antal observationer.  

Enligt Näringslivets forskningsinstitut vore ett viktigt utvecklingsfokus att genom ett uppföljningssystem stödja och säkerställa att de som fått jobb blir kvar i arbetslivet. Med hjälp av uppföljningssystemet skulle man observera hur enskilda personer som fått jobb via arbetsbanken placerar sig på arbetsmarknaden i fortsättningen, identifiera eventuella problem och reagera effektivt för att rätta till dem. Ett kombinerat uppföljnings- och incitamentsystem som är noggrant planerat och genomfört skulle enligt forskningsinstitutet kunna vara en del av verksamheten hos i princip vilken sysselsättningsfrämjande aktör som helst, även arbetsbankerna. Sannolikheten för att den som fått jobb via arbetsbanken ska bli kvar i arbetslivet ökar betydligt, om han eller hon åtminstone till en början får fortsätta sin anställning hos samma arbetsgivare. I försöket med arbetsbanker skulle förslaget enligt forskningsinstitutets rapport ha kunnat genomföras exempelvis genom en gradering av sysselsättningsbonusen så att den ökar i takt med längden på anställningen.  

Om försöket med arbetsbanker har det gjorts två utredningar där främjandet av sysselsättningen kartlagts (Innolink Research Oy 2016). Det samlades in svar av sammanlagt 1 932 personer som fått jobb via arbetsbanken, andra personer med jobb, arbetslösa personer, företag samt ledningen vid närings-, trafik- och miljöcentralerna och arbets- och näringsbyråerna. Ett mål med undersökningen var att kartlägga de arbetssökandes behov av stöd och profilera deltagarna i undersökningen utifrån det. Ett mål var också att utreda hur fungerande processerna var, vilka problem som fanns och vilken roll arbetsbankerna hade i processerna. 

Enligt undersökningen önskade sig de arbetslösa mer personlig hjälp och träning i processen att få jobb. Majoriteten av deltagarna i undersökningen ansåg att det var viktigt med en sådan aktör som den i arbetsbanksprojektet. Att det finns en aktör som sköter byråkratin kring anställningsförhållandena ansågs även ha en betydande inverkan på hur attraktivt det är att ta emot deltidsarbete, bemanningsarbete eller korta jobbuppdrag. De personer som fått jobb via arbetsbanken förhöll sig betydligt mer positiva till deltidsarbete, bemanningsarbete och korta jobbuppdrag än övriga som svarade på undersökningen. De som svarade för arbets- och näringsbyråernas del förhöll sig hyfsat positiva till ökat samarbete. Enligt undersökningen var kännedomen om arbetsbankerna dålig. Även hos arbets- och näringsbyråerna hade man dålig kännedom om dem. De som kände till arbetsbankernas verksamhet upplevde den dock som positiv. I undersökningen kom det fram att man i betydande grad behöver utveckla kännedomen om arbetsbankerna, att de behöver ett gemensamt riksomfattande varumärke som marknadsförs samt att verksamheten behöver etableras på lokal nivå till exempel via en franchising-modell. 

2.5.1  Kommissionens SGEI-beslut

I kommissionens SGEI-beslut (2012/21/EU) fastställs på vilka villkor statligt stöd i form av ersättning för allmännyttiga tjänster, som ges till vissa företag som anförtrotts att tillhandahålla SGEI-tjänster, är förenligt med den inre marknaden och undantaget från anmälningsskyldigheten enligt artikel 108.3 i EUF-fördraget.  

SGEI-beslutet är tillämpligt på ersättning för allmännyttiga tjänster som ges till företag som anförtrotts att tillhandahålla SGEI-tjänster enligt artikel 106.2 i EUF-fördraget och som tillhör någon av de ersättningskategorier som anges i artikel 2.1 i beslutet. SGEI-beslutet tillämpas på bland annat ersättning för tillhandahållande av SGEI-tjänster som uppfyller sociala behov när det gäller tillträde till och återinträde på arbetsmarknaden (artikel 2.1 c i beslutet). Beslutet tillämpas endast om den period för vilken företaget har anförtrotts att tillhandahålla SGEI-tjänsten inte överstiger tio år. Perioden kan dock förlängas med nya beslut, vilket betyder att det föreligger en skyldighet att med jämna mellanrum se över läget och de fastställda villkorens giltighet.  

Ett företag anförtros att tillhandahålla en SGEI-tjänst genom en eller flera handlingar, som varje medlemsstat själv får fastställa formen för. I handlingen eller handlingarna ska framför allt anges a) innebörden av skyldigheterna i samband med tillhandahållandet av allmännyttiga tjänster och skyldigheternas varaktighet, b) företaget och, i förekommande fall, det territorium som berörs, c) innebörden av exklusiva eller särskilda rättigheter som beviljats företaget av den beviljande myndigheten, d) en beskrivning av ersättningsmekanismen och parametrarna för att beräkna, kontrollera och se över ersättningen, e) åtgärder för att undvika och återkräva eventuell överkompensation, och f) en hänvisning till kommissionens SGEI-beslut.  

I praktiken kan en skyldighet att tillhandahålla en offentlig tjänst åläggas med stöd av lag eller förordning, genom ett förvaltningsbeslut eller genom ett avtal som innehåller en skyldighet för tjänsteleverantören. I lag är det möjligt att ange de allmänna principerna (beräkning av maximal ersättning m.m.) för åläggande av en skyldighet att tillhandahålla en offentlig tjänst, och beslutet fattas av den myndighet som beviljar stödet. Riksdagens bindande budgetbeslut kan jämställas med lag. Innan någon åläggs en skyldighet att tillhandahålla en tjänst ska det alltid säkerställas att det råder marknadsbrist. En utgångspunkt för tilldelning av uppdraget att tillhandahålla en SGEI-tjänst är att stödmyndigheten gör en marknadskartläggning och en bedömning av huruvida marknaden i tillräcklig utsträckning klarar av att tillhandahålla tjänsten i fråga. 

2.5.2  Konkurrensneutralitet

På offentligt ägda bolags ekonomiska verksamhet tillämpas konkurrenslagen (948/2011) på motsvarande sätt som på övriga företag. I fråga om offentligt ägda bolag föreskrivs i 4 a kap. i konkurrenslagen om tryggande av en jämlik konkurrens mellan offentlig och privat näringsverksamhet (det så kallade kravet på konkurrensneutralitet). I 30 a § i det kapitlet föreskrivs det om Konkurrens- och konsumentverkets behörighet. Konkurrens- och konsumentverket ska i första hand förhandlingsvägen försöka undanröja ett förfarande eller en verksamhetsstruktur som tillämpas i den ekonomiska verksamhet som bedrivs av exempelvis en enhet som staten har bestämmande inflytande över och som när varor eller tjänster erbjuds snedvrider eller kan bidra till att snedvrida förutsättningarna för en sund och fungerande konkurrens på marknaden eller hindrar eller kan bidra till att hindra att en sund och fungerande ekonomisk konkurrens uppstår eller utvecklas. Konkurrens- och konsumentverket övervakar också att kravet på marknadsmässig prissättning uppfylls. Vid behov ska Konkurrens- och konsumentverket meddela ett förbud, föreläggande eller annat åläggande för att säkerställa jämlika verksamhetsförutsättningar på marknaden. Konkurrens- och konsumentverket kan dock inte förordna att verksamheten i sin helhet ska upphöra, om utförandet av uppgiften baserar sig på lagstiftning. 

5.1.1  Bildandet av specialuppgiftsbolaget och bolagets verksamhetsmål

I propositionen föreslås att staten ska bilda ett nytt aktiebolag vid namn Jobbkanalen Ab, på finska Työkanava Oy, i syfte att främja sysselsättningen av partiellt arbetsföra personer. Verksamhetsidén utgår från verksamhetsmålen i det svenska bolaget Samhall AB som bedriver motsvarande verksamhet och avses i huvudsak genomföras i enlighet med förslagen i utredaren Hannu Mäkinens rapport.  

Lagen om Jobbkanalen Ab fastställer bolagets uppgifter och centrala verksamhetsprinciper. Vid behov kan bolaget också bilda dotterbolag för produktionsverksamhet. Jobbkanalen Ab föreslås vara ett helt statsägt specialuppgiftsbolag. Propositionen lämnas till riksdagen i samband med budgetpropositionen för 2022.  

Målet för verksamheten vid Jobbkanalen Ab är att sysselsätta och stödja övergångar från arbete till arbete och vidare till den öppna arbetsmarknaden genom att erbjuda sina arbetstagare tillräckligt långvarigt arbete. Arbete i anställning hos Jobbkanalen Ab ska vara ett sistahandsalternativ för de partiellt arbetsföra. Trots det ska arbetsförmågan, kompetensen och produktiviteten åtminstone för en del av arbetstagarna utvecklas så att de har faktisk möjlighet att få sysselsättning på den öppna arbetsmarknaden.  

Målet för Jobbkanalen Ab:s verksamhet är inte att generera utdelning eller affärsvinst för ägarna, men bolaget ska i övrigt sträva efter en resultatrik verksamhet. Verksamheten ska bedrivas så att den inte snedvrider konkurrensen med företag och organisationer på den öppna marknaden som tillhandahåller motsvarande tjänster. De tjänster som bolaget producerar ska prissättas på marknadsvillkor. Även ökningen av bolagets marknadsandel kan begränsas.  

Fullgörandet av de allmänna samhälleliga skyldigheterna ska beaktas när resultatmålet för Jobbkanalen Ab ställs upp. Avsikten är inte att ålägga bolaget offentliga förvaltningsuppgifter. 

5.1.2  Inriktning av verksamheten

Jobbkanalen Ab:s verksamhet inriktas på de partiellt arbetsföra som har den allra svåraste ställningen på arbetsmarknaden. Eventuella dotterbolag och funktioner kan bildas enligt verksamhetsområde eller persongrupp i ett senare skede utifrån erfarenheterna av verksamheten.  

En partiellt arbetsför persons sjukdom eller funktionsnedsättning är inte i sig en tillräcklig grund för sysselsättning i specialuppgiftsbolaget, utan verksamheten inriktas på personer för vilka hälsoproblemet lett till avsevärda svårigheter att få arbete trots hjälp av tjänster. Enligt uppskattning finns det i Finland cirka 50 000–60 000 partiellt arbetsföra och funktionsnedsatta med tillräcklig arbetsförmåga för åtminstone deltidsarbete och som också vill arbeta. Av dem har cirka hälften jobb. Den potentiella målgruppen för Jobbakanalen Ab:s verksamhet omfattar alltså 20 000–30 000 personer. En del av dem är invalidpensionstagare och en del får arbetslöshetsförmån för att trygga försörjningen. 

De partiellt arbetsföra utgör en mycket heterogen grupp där det förutom individuella skillnader också finns systematiska skillnader till exempel enligt funktionsnedsättningsgrupp. I synnerhet rehabiliteringsklienter inom mentalvården och personer med intellektuell funktionsnedsättning har en svårare ställning än de andra sjukdoms- och funktionsnedsättningsgrupperna eftersom deras hälsoproblem begränsar arbetsförmågan på ett sätt som gör det svårare för dessa personer än för genomsnittet att få arbete. Av de partiellt arbetsföra som är kunder hos arbets- och näringsbyrån är situationen svårast för personer som utöver en funktionsnedsättning eller en sjukdom som försvårar möjligheterna att få sysselsättning har låg utbildningsnivå och är över 55 år.  

Av de intellektuellt funktionsnedsatta arbetar endast några hundra personer i arbetsavtalsförhållande och över 2 000 inom den öppna arbetsverksamheten, vilken innebär vanligt arbete på vanliga arbetsplatser utan anställning. Arbete inom den öppna arbetsverksamheten är visserligen ett bevis på tillräcklig arbetsförmåga och arbetsvillighet, men rekryteringströskeln till vanliga företag och kommunala arbetsplatser har visat sig vara för hög. Enligt utredningar har ersättningen till personer som får delinvalidpension på grund av arbetsoförmåga till följd av sjukdom inget samband med om pensionstagaren arbetar eller inte. Partiell arbetsförmåga kan förutom fysiska begränsningar också bero på att personens förmåga att klara av sedvanliga arbetsuppgifter är nedsatt av andra orsaker.  

Jobbkanalen Ab ska enligt förslaget verka inom hela Finland på flera orter och utnyttja distansarbetsmöjligheter. Verksamheten avses dock startas upp i etapper i landets olika regioner beroende på hur snabbt bolaget lyckas skaffa dels arbete som lämpar sig för de partiellt arbetsföra, dels arbetsledande personal på de olika orterna. Vid anskaffningen av arbetsplatser beaktas också specialgruppernas behov och behovet av att hitta arbete för till exempel svensk-, samisk- och teckenspråkiga partiellt arbetsföra.  

Avgränsningen av verksamhetsmodellen till personer som har den svåraste ställningen på arbetsmarknaden innebär att bolaget kan anses tillhandahålla tjänster av allmänt ekonomiskt intresse, dvs. sådana tjänster som avses i kommissionens så kallade SGEI-beslut. Då villkoren i enlighet med SGEI-beslutet följs strider stödet till bolaget inte mot EU:s regler om statligt stöd.  

5.1.3  Praxis för val av partiellt arbetsföra

De olika arbets- och näringsbyråerna föreslås lämna sina förslag om personer som är villiga att anställas hos Jobbkanalen Ab och som uppfyller kriterierna till en arbets- och näringsbyrå, som i sin tur centraliserat hänvisar partiellt arbetsföra till anställning hos Jobbkanalen Ab. Före det tillhandahålls de partiellt arbetsföra tjänster inom arbetskraftsförvaltningen. Jobbkanalen Ab ansvarar för försäljningen utåt av de partiellt arbetsföras arbetsprestationer.  

Det är motiverat att skilja valet av personer från Jobbkanalen Ab:s uppgifter. De finländska arbetskraftsmyndigheterna föreslås på samma sätt som i Sverige hänvisa partiellt arbetsföra till anställning hos Jobbkanalen Ab. Andra vägar kan inte utnyttjas. Syftet med detta arrangemang är att säkerställa att valet av partiellt arbetsföra görs utifrån de för bolaget uppställda arbetskraftspolitiska och socialpolitiska målen, inte i första hand för att nå bolagets affärsekonomiska mål. 

En arbets- och näringsbyrå ges genom arbets- och näringsministeriets förordning till uppgift att för hela landets del hänvisa de partiellt arbetsföra personerna till anställning hos Jobbkanalen Ab. Den arbets- och näringsbyrå som ska ansvara för hänvisningen av personerna väljs utifrån NTM-centralernas och arbets- och näringsbyråernas förslag. Den arbets- och näringsbyrå som väljs ska kunna administrera samarbetet med arbetsgivare och företag inom sysselsättning och det interna och externa samarbetsnätverket samt ha kunskap om de partiellt arbetsföra arbetssökandenas särskilda behov. Den arbets- och näringsbyrå som väljs ska samarbeta med Jobbkanalen Ab vid hänvisningen av partiellt arbetsföra. 

En anställning hos Jobbkanalen Ab kräver alltid att den partiellt arbetsföra ger sitt samtycke till den och är tillräckligt motiverad. Jobbkanalen Ab har ändå möjlighet att av de personer som hänvisats till bolaget själv välja en del för lediga enskilda arbetsuppgifter. Genom detta handlingsutrymme ges bolaget möjlighet att för en uppgift anvisa en person som klarar av den. Faktorer som ska beaktas kan till exempel vara att det konkreta arbetsstället ska vara tillgängligt och hänsyn kan behöva tas till andra praktiska omständigheter och faktorer som framgår först när arbetsinnehållet specificeras och arbetet konkret kommer i gång. Därför ska antalet partiella arbetsföra som anvisas bolaget av arbets- och näringsbyrån i synnerhet under de första verksamhetsåren överskrida behovet i tillräcklig mån. På längre sikt och när de gemensamma verksamhetsmodellerna etableras minskar behovet av detta, och då kan bolagets möjlighet att välja bland de hänvisade personerna för olika arbetsuppgifter begränsas kraftigare. Bolaget har också möjlighet att använda sig av normala förfaranden enligt arbetsavtalslagen när anställningar ingås, exempelvis prövotid och anställningsavtal för viss tid. 

Myndigheterna i försökskommunerna för sysselsättning, såsom socialmyndigheterna och Folkpensionsanstalten, kan enligt förslaget hänvisa personer till den regionala arbets- och näringsbyrån för bedömning av om dessa kan hänvisas till Jobbkanalen Ab.  

För att bolaget ska kunna rekrytera partiellt arbetsföra bland de arbetssökande som föreslås av arbets- och näringsbyrån ska dessa vara sådana arbetslösa arbetssökande som avses i 1 kap. 3 § 1 mom. och 2 kap. 1 § i lagen om offentlig arbetskrafts- och företagsservice. De ska alltså vara kunder hos arbets- och näringstjänsterna för att kunna hänvisas till anställning hos Jobbkanalen Ab. På så sätt främjas normaliseringsprincipen som innebär att personer med funktionsnedsättning eller partiell arbetsförmåga i första hand tillhandahålls tjänster som är allmänna och avsedda för alla. Arbets- och näringsbyråns tjänster är offentliga sysselsättningsstödjande universaltjänster och avsedda för allmänheten. 

Vissa tjänster syftar till att stödja anlitandet av normala tjänster. Till exempel med stöd av 27d § i socialvårdslagen (710/1982) ordnas rehabiliterande och andra stödåtgärder för att främja särskild placering i arbete som stöd för sysselsättningen av personer som på grund av funktionsnedsättning, sjukdom eller någon annan motsvarande orsak under lång tid har särskilda svårigheter att klara de funktioner som hör till normal livsföring och för vilka arbetsförvaltningens tjänster och åtgärder inte är tillräckliga för att de ska få arbete på den öppna arbetsmarknaden. Sysselsättning är inte det huvudsakliga syftet med tjänsterna förutom i arbetskraftsservicen. 

Syftet med arbetsverksamheten i rehabiliteringssyfte är att främja deltagarnas möjligheter att få offentlig arbetskraftsservice som tillhandahålls av arbets- och näringsmyndigheterna (lagen om arbetsverksamhet i rehabiliteringssyfte 189/2001, 1 kap. 1 §). I början av 2021 infördes ändringar i den lagen i syfte att stärka deltagarnas rätt till god socialvård (lag om ändring av lagen om arbetsverksamhet i rehabiliteringssyfte 702/2020). Genom ändringarna säkerställdes att man till arbetsverksamhet i rehabiliteringssyfte hänvisar personer som varit arbetslösa länge och som behöver socialvårdens stöd som ett led i serviceprocessen. Enligt den lagens 8 § ska möjligheten att erbjuda personen arbete eller offentlig arbetskraftsservice utredas före arbetsverksamhet i rehabiliteringssyfte. Genom revideringen ville man framhäva att arbetsverksamheten i rehabiliteringssyfte är sekundär i förhållande till arbets- och näringstjänsterna.  

Att begränsa hänvisningen till anställning hos Jobbkanalen Ab till endast en myndighet minskar också skillnaderna i tolkningen av kriterierna för partiell arbetsförmåga. I annat fall skulle olika parter och organisationer kunna tolka tjänstens karaktär av sistahandsalternativ på olika sätt.  

Utifrån utredningen i Vesalas arbetsgrupp (Kehitysvammaliiton Selvityksiä 9/2015) kan man uppskatta antalet personer med intellektuell funktionsnedsättning som för närvarande har avlönat arbete i Finland till cirka 400–500, antalet i den öppna arbetsverksamheten till cirka 2 000 och antalet i arbetsverksamhet vid arbetscentralerna till cirka 6 000. Mellan olika områden och organisationer konstaterades stora skillnader i hur dessa personer placerats i avlönat arbete. Störst var skillnaderna i huvudstadsregionen. Attityder och praxis vid huvudstadsregionens sysselsättningsenheter främjade oftare sysselsättning i uttryckligen lokala företag. Eftersom tjänstens karaktär av sistahandsalternativ i praktiken bedöms utifrån kundernas möjligheter att få sysselsättning är hela bedömningsprocessen nära knuten till serviceorganisationens verksamhetspraxis. 

Arbetslösa arbetssökande har rätt till en sysselsättningsplan. Sysselsättningsplanen grundar sig på den arbetssökandes mål för arbete eller utbildning och det uppskattade servicebehovet. I den överenskoms förutom om jobbsökning också om offentlig arbetskrafts- och företagsservice enligt servicebehovet samt om annan sysselsättningsfrämjande service och expertbedömningar. 

I sysselsättningsplanen antecknas att personen är villig att sysselsättas i Jobbkanalen Ab. I planen ska det konstateras att privatkunden hos arbets- och näringsbyrån uppfyller kriterierna för att kunna ställas på förslag för anställning hos Jobbkanalen Ab och den ska ange de arbetsuppgifter som kunden inom ramen för sin arbetsförmåga och kompetens i första hand är redo att utföra. Om arbets- och näringsbyrån utifrån den tillgängliga informationen inte kan bedöma om en arbetssökande-kund också kan sysselsättas på annat sätt eller personens möjligheter till sysselsättning främjas med andra metoder, kan byrån utreda frågan till exempel med hjälp av arbetsprövning eller expertbedömning. Sysselsättningsplanen ska i första hand försöka hitta metoder för sysselsättning av privatkunden på den öppna arbetsmarknaden, i utbildning eller i lönesubventionerat arbete.  

Genom förfarandet kan man främja sysselsättningen av funktionsnedsatta och partiellt arbetsföra på den öppna arbetsmarknaden i enlighet med inklusionsprinciperna. Samtidigt tillgodoses i enlighet med artikel 27.1 e och j i FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning de funktionsnedsattas möjligheter att få sysselsättning och avancera i sina jobb på arbetsmarknaden samt främjas deras förvärvande av arbetserfarenhet på den öppna arbetsmarknaden. 

Privatkunders tillstånd till utlämning av uppgifter till specialuppgiftsbolaget begärs när sysselsättningsplanen görs upp. Till arbetsgivare får det med den arbetssökandes specificerade skriftliga samtycke lämnas ut uppgifter som är nödvändiga för tillsättande av ett ledigt arbete eller uppfyllande av särskilda krav på hälsotillståndet inom branschen i fråga, eller för att främja sysselsättningen för en arbetssökande som har en funktionsnedsättning eller sjukdom som försvårar sysselsättningen.  

Om Jobbkanalen Ab får behov av att rekrytera nya arbetstagare, meddelar bolaget arbets- och näringsbyrån om det. För ett ledig arbete vid specialuppgiftsbolaget söker arbets- och näringsbyrån ur kundregistret fram arbetssökande som har anteckningen ”arbete i specialuppgiftsbolaget” i sin sysselsättningsplan och som har tillräcklig arbetsförmåga och kompetens för den lediga uppgiften. Arbets- och näringsbyrån ger Jobbkanalen Ab uppgifter om de föreslagna personerna och bolaget gör det slutliga valet bland de personer som hänvisats för de lediga uppgifterna. Arbets- och näringsbyrån ska begränsa antalet personer som föreslås för Jobbkanalen Ab till det som är nödvändigt för valet. Bolaget gör sitt val bland de föreslagna personerna och meddelar arbets- och näringsbyrån om det.  

5.1.4  Tjänster som tillhandahålls av Jobbkanalen Ab

De personer som anställs hos Jobbkanalen Ab ska ges tillräckliga färdigheter för sysselsättning och en övergång till den öppna arbetsmarknaden. Partiellt arbetsföra personer behöver rätt dimensionerade och inriktade, högklassiga tjänster för att ha framgång i sitt arbete. 

De partiellt arbetsföra har oftast redan tillhandahållits en stor mängd mångsidiga offentliga tjänster och genomgått olika processer med sysselsättning som mål. Arbetslösa partiellt arbetsföra personer har vanligen en av arbets- och näringsbyrån utarbetad serviceplan som förbättrar förutsättningarna för sysselsättning, till exempel en sysselsättningsplan, aktiveringsplan eller sektorsövergripande sysselsättningsplan. Vid arbets- och näringsbyrån kan den partiellt arbetsföra fortsatt få olika offentliga tjänster till exempel inom information och rådgivning, utbildning och kompetens, karriärträning, hälsofrämjande eller rehabiliterande arbetsverksamhet samt perioder av arbets- och utbildningsprövning.  

Stödbehoven hos de partiellt arbetsföra som har den svåraste ställningen är ytterst individuella. Det kan till exempel uppstå situationer där fokus i granskningen har legat på arbetskraftsförvaltningens tjänster, men där den partiellt arbetsföra de facto har större behov av socialtjänster. En sådan situation kan till exempel uppstå med sjuka och funktionsnedsatta personer. 

För att överlappningar ska kunna undvikas begränsas Jobbkanalen Ab:s servicefunktioner till stöd för arbete i bolaget. Utvecklingstjänster för de partiellt arbetsföra personer som arbetar i Jobbkanalen Ab genomförs i första hand inom ramen för befintlig arbetskraftsservice. Det finländska servicesystemet kan redan nu anses vara splittrat och det bör inte göras mer komplicerat än det redan är. Däremot kan Jobbkanalen Ab utveckla sina arbetstagares färdigheter på samma sätt som andra företag. Jobbkanalen Ab kan producera tjänster själv eller vid behov köpa kompletterande tjänster till exempel av aktörer på övergångsarbetsmarknaden, organisationer och andra serviceproducenter genom konkurrensutsättning enligt upphandlingslagen. Tjänsterna erbjuds då de partiellt arbetsföra inom ramen för arbetet.  

Målet är att de partiellt arbetsföra ska få arbete på den öppna arbetsmarknaden i tillsvidareanställning. Jobbkanalen Ab ska nätverka med olika parter så att det blir möjligt att hitta lämpliga platser. Jobbkanalen Ab ska enligt förslaget inte åläggas offentliga förvaltningsuppgifter, så verksamheten överlappar inte med verksamheten vid arbets- och näringsbyråerna eller andra myndigheter.  

På de partiellt arbetsföra som är anställda hos bolaget tillämpas på normalt sätt till exempel bestämmelserna i lagen om företagshälsovård (1383/2001). Enligt 1 § i den lagen ska arbetsgivaren, arbetstagarna och företagshälsovården tillsammans främja bland annat arbetstagarnas hälsa och arbets- och funktionsförmåga i olika arbetslivsskeden. Verksamhet för bevarande av arbetsförmågan avser planmässig och målinriktad verksamhet som inriktar sig på arbetet, arbetsförhållandena och arbetstagarna och genom vilken företagshälsovården för sin del främjar och stöder arbets- och funktionsförmågan för personer i arbetslivet. Enligt 12 § i den lagen ska arbetsgivaren ordna företagshälsovård, bland annat följa upp och främja en funktionsnedsatt arbetstagares möjligheter att klara sig i arbetet med hänsyn till arbetstagarens förutsättningar vad hälsan beträffar, ge råd om rehabilitering och hänvisa till vård eller medicinsk eller yrkesinriktad rehabilitering. Arbetstagaren är skyldig att delta i en hälsoundersökning som är nödvändig vid placering i arbete eller under arbetets gång för att utreda hans eller hennes arbets- eller funktionsförmåga på grund av krav som beror på arbetet och som riktar sig mot hälsan. 

5.1.5  Arbetsavtal med Jobbkanalen Ab

De anställda ska anställas direkt av Jobbkanalen Ab utan någon separat servicefas. Lönen och de andra anställningsvillkoren fastställs i enlighet med arbetslagstiftningen och tillämpligt kollektivavtal. Tillämpliga blir bland annat arbetsavtalslagens anställningsbegrepp och bestämmelser om grunden för visstidsanställning och prövotid samt bestämmelserna om arbetsgivarens och arbetstagarens rättigheter och skyldigheter. Vid bemanningsanställning ska bolaget tillämpa bestämmelserna i flera olika kollektivavtal, vilket motsvarar situationen hos privata bemanningsföretag.  

Vid svenska Samhall AB ingås permanenta arbetsavtal. På så kallade utvecklingsplatser för unga används emellertid visstidsanställningar som i praktiken ger möjlighet att gallra ut personer. Samhall AB har själv föreslagit att alla partiellt arbetsföra som kommer till bolaget först ska anställas för viss tid. Detta bottnar i en strävan att undvika permanent anställning av personer som inte lämpar sig för bolaget.  

Utredaren föreslog att de partiellt arbetsföra i Finland först ska tas in som visstidsanställda vid en serviceenhet innan de övergår till permanent anställning, så att personens arbetsförmåga och lämplighet kan bedömas. Den här verksamhetsmodellen med två steg föreslås dock inte bli genomförd. Emellertid kan Jobbkanalen Ab tillämpa arbetsavtalslagens bestämmelser om prövotid på normalt sätt. 

På anställningarna i Jobbkanalen Ab tillämpas bestämmelserna om anställningsförhållandets längd i arbetsavtalslagen. Principen är att ingå arbetsavtal som är i kraft tillsvidare. Beroende på situationen och när förutsättningarna uppfylls kan anställningen också ingås för viss tid. Arbetsavtalet kan innehålla ett villkor om prövotid. Utgångspunkten är dock att de partiellt arbetsföra tas in i anställningar som gäller tillsvidare och på normala arbetsvillkor. 

Parterna i ett arbetsavtal vid Jobbkanalen Ab är den partiellt arbetsföra och Jobbkanalen Ab som sysselsätter partiellt arbetsföra. Avtalsförhållandet följer villkoren i arbetslagstiftningen och arbetsavtalet kan därmed också sägas upp eller hävas av bägge parterna enligt lagens villkor och förfaranden.  

Vid behov kan en anställning också gälla för viss tid. För en del arbetstagare är visstidsavtal önskvärda eller de enda möjliga. Visstidsavtal kan enligt lag omfatta fast arbetstid (x timmar i veckan) eller varierande arbetstid då arbetstiden varierar inom en viss timram (till exempel 0–40 eller 10–20). Förutsättningarna för varierande arbetstidsarrangemang anges i arbetsavtalslagen. Arbets- och näringsministeriet kan vid behov ge handledning om anställningarna som ett led i ägarstyrningen.  

De partiellt arbetsföra arbetstagarna i Jobbkanalen Ab ska beroende på situationen underställas antingen sin egen arbetsgivares ledning och övervakning, sannolikt vanligen i arbetsbeställarens område eller lokaler, eller i vissa situationer efter noggrann prövning arbeta för användarföretaget på villkor som gäller uthyrning av arbetskraft. Uthyrningen grundar sig då på arbetstagarens samtycke och minimivillkoren för anställningen fastställs i enlighet med bestämmelserna om uthyrning av arbetskraft. När arbetsgivaren med samtycke av arbetstagaren överför denne till en annan arbetsgivares förfogande (användarföretag), övertar användarföretaget enligt 1 kap. 7 § i arbetsavtalslagen rätten att leda och övervaka arbetet samt de för arbetsgivaren föreskrivna skyldigheter som har direkt samband med hur arbetet utförs och ordnas. Valet kan göras ur affärsledningssynvinkel, dock med hänsyn till faktorer som påverkar arbetstagarnas ställning. Då ska man alltid förutsätta att eventuella nödvändiga arrangemang i arbetet och förhållandena på arbetsplatsen samt stödtjänster för arbetstagaren kan tillhandahållas störningsfritt.  

Arbetstagarnas förhållande till förmåns- och servicesystemen bestäms i enlighet med den normala lönelagstiftningen. De partiellt arbetsföra har rätt till förmåner enligt de kollektivavtal som tillämpas på anställningen. På en uthyrd arbetstagare tillämpas i första hand det kollektivavtal med villkor om uthyrda arbetstagare som är normalt bindande för den egna arbetsgivaren eller det kollektivavtal som är bindande för användarföretaget. 

5.1.6  Personalen vid Jobbkanalen Ab

Jobbkanalen Ab föreslås ha egen administrativ personal för att sköta ledning, marknadsföring, kommunikation och personalförvaltning, personal med ansvar för sysselsättningen (personer som säljer tjänster samt chefer) och partiellt arbetsföra arbetstagare som sysselsätts. Den administrativa och den övriga personalen kan anställas på normala villkor genom öppen rekrytering. Den administrativa och den övriga personalen kan också vara partiellt arbetsför.  

Bolagets personal ska ha tillräcklig beredskap att svara på kundernas behov. Bland de som anvisas till Jobbkanalen Ab av arbets- och näringsbyrån kan det till exempel finnas personer som behöver tjänster på teckenspråk.  

Den administrativa personalen kan också vara liten eftersom Jobbkanalen Ab vid behov kan lägga ut en del av de administrativa tjänsterna. Bolaget ska själv anställa den administrativa personal som behövs och den personal som ansvarar för sysselsättningen av de partiellt arbetsföra. Bolaget kan också bestämma närmare om sin organisation och verksamhetsplan samt om sina arbetsformer.  

Jobbkanalen Ab ska anställa endast sådana partiellt arbetsföra som hänvisas till bolaget av arbets- och näringsbyrån och som gett sitt samtycke till det. Bolaget får inte rekrytera partiellt arbetsföra på annat håll. Vid rekrytering ska Jobbkanalen Ab beakta de målsatta årsverken, sin ekonomiska situation inklusive det statliga stödet, kraven och möjligheterna enligt eventuella avtal bolaget kan förvänta sig samt arbetstagarnas egenskaper.  

Jobbkanalen Ab behöver inte rekrytera någon namngiven person, men målet kan vara att bolaget rekryterar majoriteten av de personer som hänvisas till bolaget. Eftersom gruppen av personer som föreslås för rekrytering är sluten och avgränsad enligt noggranna kriterier kan bolaget i synnerhet i startfasen tillåtas välja arbetstagare. På så sätt undviker man att personer som inte lämpar sig för arbetet kommer till Jobbkanalen Ab för anställning. De personer som rekryteras förväntas vara motiverade att ta del av tjänster som förbättrar deras förutsättningar för arbetet, om arbetsplatsen inte ordnas helt automatiskt utan kräver en tillräcklig höjning av arbetsförmågan.  

Målet i Finland avses på samma sätt som i Sverige vara att ge partiellt arbetsföra personer möjlighet till så kallat riktigt arbete. När målet för affärsverksamheten är att tillhandahålla marknadsdugliga tjänster eftersträvas en så stor försäljning som möjligt med ett begränsat antal arbetstagare, och affärsverksamheten har endast råd med arbete som det finns efterfrågan på. Uppkomsten av skenbara arbetsplatser ska undvikas.  

Innan en partiellt arbetsför person anställs hos Jobbkanalen Ab ska personens arbetsförmåga kontrolleras med tillgängliga metoder för att säkerställa att personen uppfyller minikraven för arbete. Orsaken till partiellt arbetsföra personers arbetslöshet är ofta en sjukdom i rörelseorganen eller psykisk ohälsa. De kan vara till exempel rehabiliteringsklienter inom missbrukarvården eller personer med intellektuell funktionsnedsättning som till en början behöver stöd i form av skräddarsydd handledning.  

Det viktigaste målet är att få de partiellt arbetsföra i permanenta anställningar hos andra arbetsgivare. För detta ger sysselsättning i Jobbkanalen Ab goda förutsättningar. De partiellt arbetsföras arbete som anställda hos Jobbkanalen Ab men i ett annat företags lokaler ger den potentiella blivande arbetsgivaren möjlighet att försäkra sig om personernas förmågor innan de rekryteras.  

En partiellt arbetsför som får sysselsättning hos en extern arbetsgivare kan vid behov fortsättningsvis få handledning eller träning under en begränsad tid i startfasen. Det är också möjligt att avtala om att personen, i det fall att den externa sysselsättningen misslyckas, kan återanställas av Jobbkanalen Ab inom en utsatt tid.  

5.1.7  Finansieringen av Jobbkanalen Ab och bolagets resultatmål

Svenska Samhall AB får en årlig ersättning på cirka 600 miljoner euro för att täcka kostnaderna för 25 000 partiellt arbetsföra och den administrativa personalen. Det kalkylerade anslaget är knappt 25 miljoner euro per 1 000 personer. Villkoret för budgetfinansieringen till bolaget är ett minimimål för antalet personer som sysselsätts externt. Staten bestämmer också målet för det totala antalet arbetstagare och när det underskrids kan det statliga stödet minskas. 

Utredaren anser att maximistödnivån för svenska Samhall AB är relativt hög. Den faktiska ersättningen är emellertid lägre, cirka 4/5 av maximum. Riksdagen fastställer ersättningen årligen i statsbudgeten. En motsvarande modell är ändamålsenlig också i Finland eftersom den ger tillräckligt handlingsutrymme framför allt i början av verksamheten. Att få i gång försäljningen av arbete presterat av de partiellt arbetsföra som har den svåraste ställningen och generera intäkter kan till en början kräva tid.  

I Sverige har man fastställt ett minimiantal för rekryteringen av personer som har den svåraste ställningen. De ska utgöra minst 40 procent av arbetstagarna. Målet har nåtts och till och med överskridits. Cirka två tredjedelar av arbetstagarna är personer som har den svåraste ställningen. Samhall AB:s 20 000 arbetstagare möjliggör uppnåendet av detta rekryteringskrav. Bolaget når sitt försäljningsmål bäst när så många som möjligt av bolagets alla arbetstagare är högproduktiva. Eftersom antalet personer som har den svåraste ställningen i Sverige ligger klart över minimikravet, kan bolaget inte i någon betydande mån påverka egenskaperna hos den personal som rekryteras. Arbetskraftsförvaltningen i Sverige beslutar om rekryteringarna oavhängigt från bolaget. 

Avsikten är att i Finland använda en motsvarande modell som baserar sig på antalet personer som sysselsätts. Den skapar ett starkt incitament för att sälja arbetstagarnas arbete till kunder utanför bolaget och för rekrytering enligt det målsatta antalet partiellt arbetsföra. Ju mer produktiva arbetstagarna är, desto fler projekt kan de genomföra, och desto mer intressanta är de för bolagets kunder. 

I Finland uppskattas försäljningen åtminstone i startfasen vara betydligt mindre än i Sverige. Om bolaget till exempel deltar i offentliga anbudsförfaranden kan anbudsfasen vara från ett halvt till ett år innan det klarnar vilket företag serviceavtalet ingås med. Även personalen utökas i etapper. En affärsplan görs upp för bolaget för närmare beskrivning av verksamhetsstarten och utvecklingen av personalantalet.  

Kostnadsnivån blir något lägre i Finland än i Sverige. Nettokostnaderna blir lägre än i Sverige eftersom de partiellt arbetsföras lön och de tjänster de tillhandahålls minskar deras sociala förmåner och behov av tjänster. Dessutom ökar skatteinkomsterna med avseende på olika skattetagare. Den totala effekten analyseras i avsnittet om ekonomiska konsekvenser.  

Om det målsatta antalet årsverken eller timmar i affärsverksamheten klart underskrids, stiger ersättningsanslaget per årsverken eller timantal mycket högre än vad som avsetts. För att undvika incitament till att underskrida målet är det motiverat att kräva att ersättning i motsvarande mån återbetalas till staten. Återbetalningsskyldigheten kan uppkomma först när målet underskrids med mer än ett visst tröskelvärde, till exempel över 10 procent. Om det målsatta antalet årsverken eller timmar i affärsverksamheten överskrids, ska ersättningsanslaget i princip inte höjas.  

När verksamheten inleds ska det statliga stödet betalas i förväg, då ingen beräkningsgrund för maximiersättning ännu finns. Även ersättningen under det andra verksamhetsåret ska fastställas i statsbudgeten, innan man har tillgång till bokförings- och statistikuppgifter för det första året. Ersättningarna ska därför vid behov justeras retroaktivt nedåt efter det första verksamhetsåret, om det visar sig att de lagenliga maximinivåerna överskridits. Justeringen kan göras i samband med följande poster.  

I kalkylen uppskattas Jobbkanalen Ab:s kalkylmässiga personalkostnader inom ett visst verksamhetsområde med omsättningen inom verksamhetsområdet som grund, så att den multipliceras med de genomsnittliga personalutgifterna inom verksamhetsområdet i förhållande till omsättningen i hela landet. Den kalkylmässiga summan av personalkostnader som fås på detta sätt minskas från bolagskoncernens faktiska personalkostnader, och skillnaden utgör en uppskattning av Jobbakanalen Ab:s tilläggskostnader som uppkommer av den försvagade produktiviteten till följd av att personalen är partiellt arbetsför.  

Jobbkanalen Ab:s kostnadsstruktur består huvudsakligen av personalkostnader. Företag inom olika verksamhetsområden har vanligen klart lägre personalkostnader i förhållande till de totala kostnaderna. Det kan till exempel bero på att man anlitar underleverantörer, vilket Jobbkanalen Ab inte avses göra, eftersom bolagets grundläggande syfte uttryckligen är att sysselsätta egna arbetstagare. Därför blir de kalkylmässiga personalkostnaderna vid Jobbkanalen Ab låga i förhållande till de faktiska omständigheterna. Definitionen medger inte heller en ökning av antalet arbetstagare så att maximiersättningen stiger med hela tilläggskostnaden, om Jobbkanalen Ab:s omsättning är oförändrad. 

Staten föreslås betala Jobbkanalen Ab en ersättning till ett belopp som fastställs i statsbudgeten varje år. Även om anslagsbeloppet fastställs efter prövning behöver stödet vara tillräckligt för att verksamheten ska kunna genomföras långsiktigt och anpassning till eventuella ändringar av stödbeloppet göras stegvis.  

Jobbkanalen Ab anvisas ett grundkapital på 20 miljoner euro så att bolaget ska ha en tillräckligt stark balansräkning för att starta verksamheten (10 miljoner euro 2022 och 2023). Budgetpropositionen för 2022 inkluderar ett anslag på 10 miljoner euro i statsunderstöd till bolaget. Med detta stöd finansieras tjänster för partiellt arbetsföra som har den svåraste ställningen, ersätts produktivitetsbortfall som beror på nedsatt arbetsförmåga och täcks kostnader för organiseringen av verksamheten. Grundkapitalet ska enligt förslaget finansieras från Europeiska unionens facilitet för återhämtning och resiliens (RRF). I statsunderstöd till Jobbkanalen Ab 2023–2025 reserveras ett årligt anslag på 10 miljoner euro.  

I startfasen är eurobeloppet av finansieringen större i relation till sysselsättningsmålen än senare när verksamheten är etablerad. I Finlands utredning om faciliteten för återhämtning och resiliens, som lämnats till kommissionen, ställs som sysselsättningsmål för slutet av 2023 400 personer och för slutet av 2024 cirka 500–600 personer som ökar stadigt till 700 personer 2025. Sysselsättningsmålet i regeringens halvtidsöversyn på 1 000 personer förväntas kunna uppnås före utgången av 2025.  

Uppskattningen av finansieringsbehovet grundar sig på finansieringsnivån vid svenska Samhall AB, där kompensationen är 25 000 euro per person. Detta kan tas som grund även i finansieringen av Jobbkanalen Ab. När verksamheten etablerats beaktas som minskning också inkomsterna av försäljningen av tjänster. I startfasen 2022–2024 kommer Jobbkanalen Ab sannolikt inte att nå samma försäljningsnivå som Samhall AB. Samhall AB:s resultat och stödbehov har varierat från år till år. Stödet 2013–2019 var som lägst 2017, 59,2 procent av omsättningen, och som högst 2019, 66,6 procent av omsättningen. 

5.1.8  Styrningen av och rapporteringen om Jobbkanalen Ab

Ägarstyrningen av Jobbkanalen Ab ska enligt förslaget skötas av arbets- och näringsministeriet och bolaget ska ingå i ministeriets förvaltningsområde. Fastställandet av bolagets samhälleliga uppgift och mål ska följa bestämmelserna i lagen om bildandet av bolaget och begränsningarna i budgeten och de ska även tas in i bolagsordningen. Fullgörandet av bolagets samhälleliga skyldigheter ska beaktas när resultatmålet för Jobbkanalen Ab ställs upp.  

Bolaget ska ha en styrelse, vars uppgifter anges i aktiebolagslagen och bolagsordningen. Som ett led i ägarstyrningen kan arbets- och näringsministeriet dessutom tillhandahålla Jobbkanalen Ab handledning i åtgärder som behövs för att bolaget ska nå sina mål. Riksdagen kan vid behov styra verksamheten i motiveringen till anslagen i budgeten och till exempel fastställa mål och villkor för antalet rekryterade. Kompletterande servicemål kan ställas upp av arbets- och näringsministeriet.  

För att bolaget ska nå sina resultatmål ska den arbets- och näringsbyrå som hänvisar partiellt arbetsföra till bolaget ta in ett något större antal potentiellt rekryterbara personer i sin hänvisning till Jobbkanalen Ab än vad som behövs, så att bolaget har ett visst handlingsutrymme i förhållande till efterfrågan vid olika tidpunkter. Detta ger inte möjlighet att endast välja de personer som är lättast att sysselsätta.  

Personerna avses komma och gå i en ständig ström och till följd av tidvisa variationer kan inget exakt förhållande fastställas. Det målsatta antalet årsverken eller timmar i affärsverksamheten är menat att uppnås, men inte nödvändigtvis överskridas. Bolagets verksamhetsidé ska bygga på tillräckliga sysselsättningsvolymer. Om antalet sysselsatta klart underskrider målet, realiseras inte lagstiftningens syfte. 

Av de partiella arbetsföra kan en del arbeta deltid eller några timmar i veckan. Systemet får naturligtvis inte leda till att människor förväntas arbeta mer än vad deras situation och arbetsförmåga tillåter. Om den målsatta arbetsinsatsen mäts med årsverken eller arbetade timmar, innebär deltidsarbete och arbete under en del av veckan att flera personer behöver anställas. För att möjliggöra flexibilitet kan riksdagen när anslag beviljas fastställa riktgivande antalsgränser, som ministeriet kan tillämpa i sina närmare föreskrifter. Om bolaget har verksamhet på flera orter, finns det också skäl att bedöma de målsatta maximiantalen områdesvis.  

Ansvaret för ägarstyrningen av Jobbkanalen Ab föreslås ligga hos arbets- och näringsministeriet. I sin ägarstyrning ska arbets- och näringsministeriet följa och övervaka Jobbkanalen Ab:s verksamhet och uppnåendet av resultatmålen.  

Tillsynen kan också utövas på andra sätt. Till exempel i samband med regeringens årsberättelse har statsrådet möjlighet att också behandla det sysselsättningsfrämjande bolagets situation. I samband med behandlingen av årsberättelsen kan också riksdagen ta ställning till bolagets situation och de partiellt arbetsföras ställning. Eftersom finanspolitiska ministerutskottet får rapporter om situationen vid de statliga bolagen kan utskottet följa och behandla verksamheten vid Jobbkanalen Ab. Riksdagen har dessutom möjlighet att behandla Jobbkanalen Ab:s verksamhet även i revisionsutskottet. Om statens revisionsverk behandlar ärenden som gäller Jobbkanalen Ab, får riksdagen också information via verkets årsberättelse och revisionsberättelser. Bolaget publicerar också bokslutsinformation på normalt sätt i enlighet med aktiebolagslagen. 

5.1.9  Resultatmätare och incitament

Avsikten är att endast partiellt arbetsföra som har den svåraste ställningen ska hänvisas till Jobbkanalen Ab, och bolaget kan inte påverka hänvisningen av arbetstagare. Därför är det motiverat att bolaget strävar efter att permanent sysselsätta ett så stort antal personer som möjligt hos externa arbetsgivare, i första hand inom den privata sektorn och i andra hand inom den offentliga sektorn. Jobbkanalen Ab sporras till att också genom egna åtgärder utveckla egenskaperna hos de partiellt arbetsföra arbetstagarna för att framgångsrikt kunna sysselsätta dem på annat håll.  

En mätare är också försäljningen i affärsverksamheten, som kan fastställas som sådan eller i relation till årsverken. Om mätaren är bunden till årsverken, ökar prövningen i samband med utökande av personalen. Försäljningen sporrar mer till att utöka personalen och inverkar också på beloppet av det statliga stödet. Därmed sporrar mätaren till att utnyttja hela potentialen i den tillgängliga personalen, om de partiellt arbetsföra har tillräckliga förmågor. Om antalet årsverken är bundet till omsättningen, kan det leda till att en del av potentialen blir oanvänd när omsättningen i förhållande till antalet årsverken oundvikligen börjar sjunka då arbetstagarna väljs ur en sluten grupp.  

Ovan nämnda mätare mäter också kvaliteten på de tjänster som tillhandahålls de partiellt arbetsföra, eftersom högklassiga tjänster som förbättrar arbetsförmågan och förutsättningarna för arbetet korrelerar positivt med framgången i försäljningen och övergången till anställning hos andra.  

Det resultat som erhålls med hjälp av mätarna kan användas för att bedöma hur bolaget nått sina mål. Bedömningen kan ges verbalt eller som ekonomiskt incitament. I modellen med en arbetsbank betalades ersättning till arbetsbanken enligt hur målen nåddes, men ersättningarna upplevdes som låga, vilket minskade mätarnas sporrande effekt. 

Inte ens ett stort arvode som betalas till företaget sporrar alltid tillräckligt. Svenska Samhall AB har samlat på sig egna tillgångar och dess ekonomiska läge är inte stramt. Statens ersättning till bolaget prövas kritiskt varje år. En nackdel med modellen med ersättningar är att de kan minska anslagen följande år. Om bolaget inte kan använda eventuella ersättningar för något särskilt behov som annars inte kan tillgodoses, har ersättningarna sannolikt liten effekt. Om ersättningarna är låga, minskar deras sporrande effekt i jämförelse med statens anslag. Om ersättningarna är betydande, kan deras tillfällighet bli ett problem i det fall att de faktiskt minskar det egentliga statliga stödet. 

Resultatpremiestrukturen kan kopplas direkt till de viktigaste mätarna, såsom antalet personer som anställts hos en annan arbetsgivare under den utsatta minimitiden samt den egna omsättningen. När verksamheten följer det angivna personantalet minskar en försäljningsökning också behovet av statligt stöd. Vid sidan av ekonomiska incitament kan också andra metoder användas, till exempel personliga belöningar till personalen. Belöningsnivån ska varieras enligt hur personerna i olika uppgiftsgrupper de facto kan påverka utfallet av de värden som mäts.  

I försöket med arbetsbank i Finland betalades sysselsättningsbonus till arbetsbankens anställda som åtminstone under den utsatta minimitiden anställdes hos en extern aktör. Lönsamheten i arbetsbankens verksamhet var dock beroende av den tillgängliga arbetskraften. Modellen sporrar till att rekrytera så produktiva personer som möjligt och till att hålla dem kvar i aktörens egen tjänst. Detta kan förhindras genom att sätta sysselsättningsbonuset så högt att det blir olönsamt att hålla kvar de bästa arbetstagarna i bolaget.  

Incitamenten för att rekrytera arbetslösa som har den svåraste ställningen var ändå relativt anspråkslösa i försöket med arbetsbanken. I Sverige eftersträvas motsvarande mål genom att fastställa minimiantal för rekryteringen och ge arbetskraftsförvaltningen rätten att välja personerna. De grupper som godkändes för arbetsbankens verksamhet var partiellt arbetsföra och långtidsarbetslösa, senare även personer som varit arbetslösa i över sex månader och unga under 25 år som saknar yrkesutbildning. Bland dem var det möjligt att göra ett visst urval.  

När verksamheten vid Jobbkanalen Ab etablerat sig kan belöningssystem tas i bruk. Införandet av incitament behöver dock också beakta erfarenheterna av försöket med arbetsbanken i Finland. 

5.1.10  Konkurrenssynvinklar och prissättning vid Jobbkanalen Ab

Avgränsningen av verksamheten vid Jobbkanalen Ab till personer som har den svåraste ställningen på arbetsmarknaden innebär att bolaget kan anses tillhandahålla sådana tjänster som avses i kommissionens SGEI-beslut.  

Inkomsterna från affärsverksamheten vid Jobbkanalen Ab avses komma från försäljningen av tjänster och uthyrningen av arbetskraft till kundföretagen. Kunderna kan bestå av privata företag, organisationer och offentliga aktörer. Tjänsterna ska också kunna erbjudas konsumenter. I syfte att minska riskerna i affärsverksamheten ska bolaget i början endast koncentrera sig på enskilda verksamhetsområden. Ju mer konkurrerat ett verksamhetsområde är, desto svårare är det för bolaget att öka omsättningen utan att störa konkurrensen. Därför är valet av verksamhetsområde kritiskt med tanke på utvecklingen av omsättning och därigenom nyttjandet av sysselsättningspotentialen.  

Liksom i Sverige är det också i Finland med tanke på godtagbarheten i bolagets verksamhet centralt att prissättningen är korrekt. Det betydande statliga stödet får inte medföra en konkurrensställning där bolaget till exempel genom att dumpa priserna kan vinna över konkurrenterna och få en alltför stark ställning på marknaden. Bolaget ska anpassa sina anbud och sin prissättning till marknadsnivå och ta reda på denna själv.  

Bolaget ska prissätta sina tjänster på samma sätt som andra företag. Beräkningen ska ändå inte göras utifrån bolagets egen kostnadsstruktur, eftersom personalkostnaderna i bolaget blir betydligt högre än hos konkurrenterna. Prissättningen ska beakta den allmänna prisnivån på marknaden. På samma sätt som i Sverige ska Jobbkanalen Ab inte kunna prissätta sina tjänster under konkurrenternas prisnivå, eftersom det inte skulle vara lönsamt och bolagets marknadsandel skulle bli föremål för granskning. Bolagets anbud och avtal ska inte innehålla särskilda villkor eller prissänkningar. Personalens storlek kan dock ha betydelse till exempel i äldreomsorgen, eftersom Jobbkanalen Ab kan sända ut betydligt fler arbetstagare till objekten än de konkurrerande företagen.  

Antalet arbetstagare blir högre eftersom den nedsatta arbetsförmågan hos de partiellt arbetsföra beaktas. Tjänster får inte säljas på marknaden till underpris, men prissättningen kan ta hänsyn till stödbehovet till följd av arbetstagarnas nedsatta arbetsförmåga. Tjänstemännen vid kommissionens generaldirektorat för konkurrens har i inofficiella diskussioner om den lönesubventionsreform som bereds vid arbets- och näringsministeriet poängterat att det är betydligt lättare att visa på marknadsbrister och stödbehov i anslutning till SGEI-tjänster när det handlar om att sysselsätta arbetstagare med nedsatt arbetsförmåga, då dessa jämförs med sysselsättning av arbetstagare som annars har en ofördelaktig ställning. Det här beror på att situationen för arbetstagare som har en ofördelaktig ställning är tillfällig, medan situationen för personer med nedsatt arbetsförmåga och deras stödbehov är bestående. Enligt kommissionen är SGEI-stödet ett alternativ i sysselsättningen av arbetstagare som har en ofördelaktig ställning endast i de fall där stödet kan motiveras med karaktären av den ofördelaktiga ställningen och den medlemsstat som beviljar stödet har en detaljerad motivering för marknadsbristen. 

Vid sidan av prissättningen kan även marknadsandelen begränsas. Bolagets verksamhet kan störa konkurrensen på marknaden, om dess marknadsandel i något område eller på något verksamhetsområde blir betydande. Marknadsandelen kan granskas per verksamhetsområde eller område. Marknadsandelen kan dock vara större än ringa till exempel när det aktuella verksamhetsområdet eller området inte har ett tillräckligt utbud i förhållande till efterfrågan eller när tjänsten inriktas på någon särskild kundgrupp. Vid behov ska bolaget göra en marknadskartläggning innan verksamheten utvidgas till nya verksamhetsområden eller områden. Det är ändå inte ändamålsenligt att sätta sådana exakta gränser som utredaren föreslår i fråga om marknadsandelen per verksamhetsområde eller område, eftersom en bedömning av huruvida konkurrensen snedvridits alltid kräver prövning från fall till fall.  

För bedömningen av Jobbkanalen Ab:s prissättning och marknadsandel avses bolaget tillsätta en särskild delegation som fungerar som rådgivande aktör. Delegationen ska ha expertis i marknadsmässig prissättning och konkurrensfrågor samt de utmaningar som följer av Jobbkanalen Ab:s samhälleliga uppgifter. Jobbkanalen Ab begär ett yttrande av delegationen om sin prissättning, antingen i enskilda fall eller som allmän regel om hur priset allmänt bestäms. Det slutliga beslutet om prissättningen fattas ändå av Jobbkanalen Ab.  

Den föreslagna lagen om Jobbkanalen Ab är till sina målsättningar förenlig med den svenska Samhallsmodellen så att den inte anses äventyra den konkurrensrättsliga godtagbarheten eller innehålla element av förbjudet statligt stöd.  

5.1.11  Försäljning av Jobbkanalen Ab:s tjänster

Jobbkanalen Ab kan verka på de verksamhetsområden som betraktas som lämpligast med tanke på verksamhetens natur. Verksamhetsområdena kan variera enligt arbetstagare och externa omständigheter. Potentiella områden är till exempel restaurangtjänster (storkök), byggbranschen, rengöringsservice, omsorgsuppgifter, hemtjänster, förpackningsuppgifter inom näthandeln, uppgifter inom cirkulär ekonomi och kontorsarbete. Arbetet föreslås i första hand vara assisterande arbete eller annat utförande arbete.  

Jobbkanalen Ab ska marknadsföra sina tjänster på samma sätt som andra företag. Bolaget kan på olika sätt hålla kontakt med potentiella offentliga och privata arbetsgivare eller företag som köper tjänster. Jobbkanalen Ab kan också delta i både offentliga och privata anbudsförfaranden. Verksamhetsmodellen kan vara densamma som i Sverige, där huvuddelen av omsättningen vid Samhall AB består av avtal med olika samfund om försäljning av tjänster. Cirka en fjärdedel av omsättningen bygger på framgång i anbudsförfarandena. Jobbkanalen Ab kan också sälja tjänster till konsumenterna. 

Jobbkanalen Ab:s kunder kan utgöras av i synnerhet större företag, större kommuner och statliga ämbetsverk och inrättningar. Om Jobbkanalen Ab sköter sin uppgift väl och lyckas utveckla de partiellt arbetsföra till arbetstagare som lämpar sig för kundernas behov, utvecklas Jobbkanalen Ab småningom till en eftertraktad partner som realiserar företagens och samfundens samhällsansvar. Staten och kommunerna har också som politikmål att sysselsätta partiellt arbetsföra inom ramen för offentlig upphandling så långt upphandlingslagen tillåter. 

Bolagets verksamhet avses vara riksomfattande och bedrivas på flera orter, men i början behöver bolaget koncentrera sig endast på vissa utvalda verksamhetsområden.  

Jobbkanalen Ab kan sköta sina uppgifter med egen personal och till behövliga delar också med köpta tjänster. Det kan vara ändamålsenligt att bland annat köpa tjänster eller övergångsarbetsmarknadskompetens av företag som sköter arbetsförmedling och hyr ut arbetskraft. Köpta tjänster kan skapa ett kompetensnätverk till stöd för verksamheten vid Jobbkanalen Ab. 

För att resultatmålen i affärsverksamheten ska kunna nås krävs det att bolagsledningen arbetar professionellt. Bolaget ska kunna sälja tjänster i huvudsak på den konkurrerade marknaden och ha en produktion som bygger på de partiellt arbetsföras arbetsprestationer. 

5.1.12  Ändringar av annan lagstiftning

5.2.1  Ekonomiska konsekvenser

Utgångspunkten för lagförslaget är i huvudsak det svenska bolaget Samhall AB och erfarenheterna av modellen med en arbetsbank i Finland. Bägge sysselsätter partiellt arbetsföra personer och bägges verksamhet grundar sig på ett starkt offentligt ekonomiskt stöd. Med förbättringen av sysselsättningsförutsättningarna för partiellt arbetsföra och sysselsättningen av dem eftersträvas både ekonomiska och socialpolitiska mål.  

Vid bedömningen av den ekonomiska nyttan av att sysselsätta partiellt arbetsföra ska det offentliga stödets effekter som snedvrider konkurrensen beaktas när det selektivt beviljade stödet inriktas på ekonomisk verksamhet. Stödet kan snedvrida marknaden och orsaka välfärdsförluster särskilt om konkurrensen inte fungerar. I sådana situationer är det mer ändamålsenligt att använda den offentliga finansieringen på annat sätt, då den nytta som eftersträvas med stödet uteblir (alternativkostnader). Även om stöd är tillåtet inom ramen för regleringen av statliga stöd finns det skäl att bedöma om nyttan med stödet faktiskt är större än konsekvenserna i form av välfärdsförluster och alternativkostnader.  

Utöver fördelarna och nackdelarna för marknaden och de positiva nettointäkterna behöver man bedöma om den partiellt arbetsföras ekonomiska situation förbättras mer än vad personen själv kan uppnå genom sitt eget arbete. Om en partiellt arbetsför persons nettoinkomster i arbete överskrider nettoinkomsterna utan arbete, finns det skäl att bedöma om personens arbete genererar en nettoökning av avkastningen i samhället som är större än differensen. Vidare kan man också inom ramen för granskningen av samhälleliga värden bedöma hur inkomstfördelningen förändras. 

Ekonomisk nytta uppnås om avkastningen på arbetet överskrider kostnaderna för ordnandet av arbetet. När nettoökningen bedöms ska uppmärksamhet bland annat fästas vid vad som betalas i lön, hur mycket förmånerna minskar, hur lång den arbetade tiden är, till vilket pris arbetets resultat kan säljas, hur stora kostnaderna är för arbetsgivaren och hur beskattningen inverkar på dessa poster. Utredaren påminner i sin rapport om att kalkylmässiga konsekvensbedömningar när det gäller ekonomiska frågor är osäkra och bygger på antaganden.  

I startskedet av den stödda arbetsverksamheten för partiellt arbetsföra ligger den största ekonomiska risken i uppstarten av affärsverksamheten. Den svenska Samhallsmodellen har byggts upp över tid och etablerat sig i en form där cirka en tredjedel av bolagets kostnader täcks med intäkterna från affärsverksamheten. Svenska Samhall AB har också uppnått en betydande balansräkning under årens lopp. I syfte att undvika risker bör Jobbkanalen Ab i början koncentrera sig på avgränsade verksamhetsområden.  

5.2.2  Konsekvenser för den offentliga ekonomin

Propositionens konsekvenser för de direkta utgifterna för utkomstskyddet för arbetslösa som orsakas den offentliga ekonomin förväntas bli små, eftersom antalet anställda hos Jobbkanalen Ab är begränsat och endast en del av dem har erhållit arbetslöshetsförmån eller fortsätter erhålla arbetslöshetsförmån i deltidsarbetet. Propositionens mål är att sysselsätta personer med en svag ställning på arbetsmarknaden i Jobbkanalen Ab och att stödja deras senare sysselsättning, och därför bedöms konsekvensen för utkomstskyddet för arbetslösa i vilket fall som helst bli att utgifterna minskar. 

Vid bedömning av konsekvenserna av sysselsättningen av partiellt arbetsföra för den offentliga ekonomin kan man utgå från att sysselsättning alltid är lönsamt i Finland. Att betala lön till en partiellt arbetsför ur skattemedlen skulle vara en mer kostsam lösning för den offentliga ekonomin än det sammanlagda beloppet av besparade understöd och ökad inkomstskatt. I en statisk granskning vinner den sysselsatta partiellt arbetsföra i netto och den offentliga ekonomin förlorar. Den offentliga ekonomin som bekostar socialförsäkringsavgifterna är också avgiftsmottagare.  

När man beaktar den sysselsatta personens minskande behov av offentliga tjänster, ökande konsumtionsskatt och den delvisa täckningen av personens löner med det sysselsättande företagets interna finansiering (i stället för ersättning ur skattemedlen), kan helheten anses vara nästan i balans ur den offentliga ekonomins synvinkel. Dessutom bör man beakta de dynamiska effekterna av sysselsättningen och deras återverkan på den offentliga ekonomin. Med tanke på nettokonsekvenserna är det viktigt att beakta hur stor sysselsättningsökningen är på marknaden och hur genuin ökningen är.  

Utredaren konstaterar att sysselsättning av partiellt arbetsföra med i huvudsak skattemedel kan belasta den offentliga ekonomin, men att stödet ändå kan förbättra sysselsättningen. 

I enlighet med den svenska modellen ska sysselsättningen av partiellt arbetsföra på den öppna marknaden också i Finland vara ett centralt mål i fråga om personer som har de förutsättningar som behövs. Det mest önskvärda är att de partiellt arbetsföra sysselsätts hos privata arbetsgivare. Om en partiellt arbetsför persons arbetsförmåga är nedsatt till två tredjedelar eller hälften i jämförelse med en vanlig arbetstagare och personens lön ligger på normal nivå, är behovet av offentligt stöd ändå stort oberoende av system och arbetsgivare. Även sysselsättning på den öppna marknaden kräver avsevärt offentligt stöd om inte arbetsförmågan hos den partiellt arbetsföra kan höjas eller lönen är lägre än lönen för arbetsföra, eller om inte sysselsättningen baserar sig på andra än ekonomiska aspekter (till exempel samhällsansvar). Det centrala målet är att sträva efter att effektivt utveckla de partiellt arbetsföras arbetsfärdigheter och andra förutsättningar för arbete, vilket höjer sysselsättningens ekonomiska lönsamhet. 

Sett till omständigheterna i Finland och till den svenska Samhallsmodellen bedömer utredaren att det årliga anslagsbehovet uppgår till cirka 25 000 euro per sysselsatt. Beloppet påverkas väsentligt av försäljningen och eventuellt också av vilken skala som valts för verksamheten. Ett stort antal personer som ska sysselsättas kan ge större kostnadsbesparingar per arbetstagare än en liten volym. De sysselsattas ökade inkomster ökar efterfrågan och stöder den ekonomiska tillväxten. Samtidigt kan ökningen av underskotten inom den offentliga sektorn minska förutsättningarna för tillväxt på lång sikt. Utredaren ansåg det sannolikt att verksamheten ur den offentliga ekonomins synvinkel till nettobelopp orsakar ett visst underskott eller är kostnadsneutralt.  

Genomförandet av Finlands modell kräver också kapitalisering av den nya aktören på övergångsarbetsmarknaden. I Finlands plan för återhämtning och resiliens, som gäller RRF-finansieringen, föreslås ett anslag på sammanlagt 20 miljoner euro för 2022–2023. 

Konsekvenserna för den offentliga ekonomin ska också bedömas med avseende på hur sysselsättningen av personer som har den allra svåraste ställningen inverkar på de förmåner som betalas till dem. Detta gäller bland annat utkomstskyddet för arbetslösa, dvs. uppfyllandet av villkoret om tid i arbete, och arbetslöshetspensionerna, dvs. lönens inverkan på pensioner som betalas ut.  

I Finland förväntas försäljningen under de första åren vara mindre än i Sverige. Även personalen utökas i etapper. Stödbehovet blir mindre i och med att kostnadsnivån är något lägre i Finland än i Sverige. Nettokostnaderna är lägre eftersom de partiellt arbetsföras lön och de tjänster och det arbete de tillhandahålls minskar deras sociala förmåner och också deras behov av tjänster. Dessutom ökar skatteinkomsterna för olika skattetagare. Den totala effekten analyseras i avsnittet om ekonomiska konsekvenser.  

Med tanke på statsbudgeten behöver man beakta att nya utgifter tas in i budgeten som separat anslag, medan besparade utgifter eller ökade inkomster integreras i respektive stora anslag eller inkomstposter och inte syns som separata poster. Till exempel minskningen av utgifterna för arbetsmarknadsstödet till följd av sysselsättningen av partiellt arbetsföra anges inte separat i budgeten, utan det aktuella momentet på nästan två miljarder euro presenteras och beräknas utifrån varierande makrostorheter. Detsamma gäller momentet för mervärdesskatt på över 20 miljarder euro. I samband med det beräknas och presenteras inte det ökade utfallet av mervärdesskatt från de partiellt arbetsföra separat. Detta innebär att de utgifter som rubbar balansen blir synliga i budgeten, medan de utgifter och inkomster som förbättrar balansen förblir osynliga.  

5.2.3  Förhindrande av konkurrensnackdelar

5.3.1  Sysselsättningens socialpolitiska konsekvenser

Stödet för sysselsättning av partiellt arbetsföra har också socialpolitiska konsekvenser. Sysselsättningen anses viktig för att de partiellt arbetsföra ska ha möjlighet att arbeta, försörja sig genom arbete, uppleva gemenskap och undvika marginalisering. Det handlar om mänskliga rättigheter, jämlikhet och gemensamt ansvar, som har ett egenvärde som åsidosätter de ekonomiska grunderna. Människors utgångspunkter är olika oberoende av dem själva, och därför är det rättvist att dela bördan för att utjämna utgångsläget. De positiva effekterna av förebyggandet av marginalisering återspeglas ofta på den närmaste kretsen och förbättrar samtidigt möjligheterna till ett gott liv även för andra än den primära stödmottagaren. Då tangerar man också ekonomisk nytta, i synnerhet på lång sikt. Med tanke på de socialpolitiska grunderna är sysselsättningen av partiellt arbetsföra helt klart en lönsam verksamhet.  

När det gäller sysselsättning av de partiellt arbetsföra som har den svåraste ställningen kan man anta att sysselsättningsökningen motsvarar antalet sysselsatta. Till exempel undanträngningseffekten kan i sådana situationer antas förbli relativt liten. Dessutom kan sysselsättningen öka indirekt i viss mån genom den potentiella begränsade tillväxteffekten. De sysselsattas ökade inkomster ökar efterfrågan och stöder den ekonomiska tillväxten. Samtidigt kan ökningen av underskotten inom den offentliga sektorn minska förutsättningarna för tillväxt på lång sikt.  

Konsekvenserna av sysselsättningen på den offentliga ekonomin beror på vilken slags personer som sysselsätts i det bolag som är aktör i den finländska modellen och hur sysselsättningen av dem inverkar på deras förmåner och på marknaden överlag. Eftersom den lagstiftning som föreslås i utredningen oundvikligen medger handlingsutrymme när det gäller att välja partiellt arbetsföra och arbetsbanor, går det inte att få någon säker information om egenskaperna hos de partiellt arbetsföra som kommer att omfattas av tjänsterna och sysselsättningen eller deras tidigare förmåner och tjänster. Man kan ändå förmoda att de partiella arbetsföra som har den svåraste ställningen, viljan att arbeta och arbetsförmåga kvar samtidigt också kan vara långtidsarbetslösa som får arbetsmarknadsstöd. Gruppen inkluderar sannolikt också partiellt arbetsföra som har sjukdomar eller funktionsnedsättningar. Av dem är sannolikt majoriteten helt invalidpensionerade. En del av de partiellt arbetsföra kan inte arbeta heltid eller arbetar inte heltid av andra orsaker.  

I den bedömning som presenteras här förväntas bolaget till följd av en kalkylmässig förenkling i praktiken sysselsätta personer i två målgrupper: dels långtidsarbetslösa med hälsomässiga begränsningar, dvs. i praktiken kunder inom den sektorsövergripande samservicen (75 %), dels helt invalidpensionerade (25 %).  

Till exempel de som sysselsätts på heltid från att ha lyft arbetsmarknadsstöd förlorar i praktiken största delen av sina sociala förmåner när de får arbete. Enligt en exempelkalkyl som utarbetats vid finansministeriet med hjälp av mikrosimulationsmodellen SISU ökar en sådan persons disponibla inkomster med drygt 500 euro när han eller hon får arbete med en månadslön på 1 700 euro, vilket ungefär motsvarar den lägsta lönegruppen i fastighetsbranschens lönetabell. Sysselsättningen orsakar bolaget arbetsgivaravgifter på 25 procentenheter samt på basis av material från Samhall AB uppskattningsvis cirka 12 procentenheter i andra kostnader, varefter de direkta sysselsättningskostnaderna för varje heltidsanställd sysselsatt uppgår till knappt 2 400 euro i månaden. För att bolaget på samma sätt som Samhall AB av dessa kostnader ska kunna täcka ungefär en tredjedel med inkomster från sin affärsverksamhet behövs offentligt stöd för anställning till ett belopp av cirka 1 600 euro i månaden per sysselsatt person. Med hänsyn till ändringarna av inkomstskatten och minskade förmåner, uppgår belastningen av sysselsättningen på den offentliga ekonomin som helhet till cirka 430 euro i månaden, eller cirka 5 100 euro per år. 

När personen inte längre omfattas av sysselsättningsfrämjande tjänster uppkommer besparingar i dessa tjänster. Det finns ingen exakt uppföljningsinformation om kostnaderna för tjänsterna. Enligt grova uppskattningar utifrån kommunernas information och aktiveringsgrader uppgår dessa besparingar till cirka 2 500 euro per år. Om hela inkomstökningen används till konsumtion, intjänas via indirekt beskattning tilläggsinkomster på cirka 1 700 euro per år med en implicit skattegrad för konsumtionen på 28 procent. På längre sikt ger sysselsättningen sannolikt också besparingar i folkpensionerna. Dessa besparingar uppkommer av jämkningen av arbetspensioner och folkpensioner (personernas tidigare arbetshistoria är förmodligen kort och deras intjänade pension i princip liten), och även av de skatteinkomster, i huvudsak konsumtionsskatt, som den ökade pensionen genererar. En partiell arbetsför antas vara sysselsatt i ett år, gå i pension som 65-åring och ha en förväntad livslängd på 82 år. Om personen är pensionerad i 17 år och effekten realiseras i genomsnitt 20 år efter sysselsättningen, är nuvärdet med en antagen diskontering på 3,5 procent cirka 2 000 euro. I det här exempelfallet är helheten alltså för den första gruppen, långtidsarbetslösa, något positiv per sysselsättningsår (cirka 1 000 euro) ur den offentliga ekonomins synvinkel på lång sikt. 

En likadan beräkning för en invalidpensionär ger cirka 1 800 euro i nettoökning av de offentliga utgifterna per år. Den största skillnaden i beräkningen utgörs av att invalidpensionären på grund av bestämmelserna om att låta invalidpensionen vila antas sysselsättas på deltid med en månadsinkomstnivå på cirka 700 euro. Även besparingarna i tjänsterna förväntas vara mindre för aktiveringstjänsternas del. Om dessa personer trots allt sysselsätts på heltid med en lön på till exempel 1 700 euro, minskar den försvagande effekten för den offentliga ekonomin betydligt då pensionen vilar så länge sysselsättningen varar.  

Sysselsättning i bolaget på det i beräkningen presenterade sättet är alltså grovt uppskattat ungefär kostnadsneutralt för alla grupper med avseende på den offentliga ekonomin, försiktigt positiva för huvudgruppen, dvs. mottagarna av arbetsmarknadsstöd, och tydligare negativa för den mindre gruppen, dvs. invalidpensionärerna. På kort sikt är nettokostnaderna högre, eftersom en del av besparingarna uppkommer först på mycket lång sikt via folkpensionssystemet. Kalkylen är optimistisk i att den förutsätter att bolaget på samma sätt som Samhall AB klarar av att täcka en tredjedel av sina utgifter med sina inkomster. Det bör dock noteras att Samhall AB är en aktör med långa traditioner och en målgrupp som i viss mån avviker från den målgrupp som planeras för aktören i den finländska modellen. Om endast 20 procent av verksamhetsutgifterna kan täckas med intäkterna, stiger kostnaden för sysselsatta som tidigare lyft arbetsmarknadsstöd till en årlig tilläggsutgift på cirka 2 700 euro och kostnaden för sysselsatta som tidigare lyft invalidpension till en årlig tilläggsutgift på cirka 2 400 euro. 

Kalkylen förutsätter att bolaget inte sysselsätter sådana partiella arbetsföra som kan få arbete på annat sätt. Den förutsätter också att bolagets verksamhet inte har undanträngningseffekter annanstans på arbetsmarknaden. Hänsyn till dessa faktorer gör sysselsättningen olönsam ur den offentliga ekonomins synvinkel. Men om bolaget lyckas stärka de partiellt arbetsföras vägar till den öppna arbetsmarknaden kan det ha positiva effekter. Strömmen av arbetstagare från svenska Samhall AB till permanenta anställningar på den öppna arbetsmarknaden är dock liten, grovt uppskattat endast cirka 2 procentenheter av arbetskraften i bolagets kärnuppgifter. Detta beror på den stora mängden som återvänder och på att nästan hälften av de 1 500 personer som övergår till andra anställningar utgår från Samhall AB:s utvecklingsarbetsplatser och inte kärngruppen.  

Med mer pessimistiska antaganden, 10 procents undanträngning och 95 procents inriktning på personer som annars inte kan få arbete, försvagar sysselsättning av 1 000 personer den offentliga ekonomin med cirka 2,5 miljoner euro. Ju större bolagets verksamhet blir, desto större är de negativa effekterna. Om bolaget lyckas påverka de sysselsattas arbetsbanor i betydande positiv mån, dämpar detta de negativa konsekvenserna. Med tanke på bolagets egen ekonomi orsakar sysselsättning av 1 000 personer, andelen 25 procent deltidsanställda beaktad, med ovan givna antaganden årliga kostnader på cirka 25 miljoner euro, de särskilda tränings- och stödtjänsterna obeaktade. Anslagsbehovet beror på hur stor del av Jobbakanalen Ab:s utgifter som kan täckas med bolagets inkomster. Behovet av en tredjedels täckning är således cirka 17 miljoner per år och i synnerhet på kort sikt med ett mer realistiskt antagande på 20 procent cirka 20 miljoner euro per år. Med hänsyn till kostnaderna för tränings- och stödtjänsterna och dylika eventuella tilläggsbehov blir behovet av anslag från staten större. Utöver dessa antaganden inverkar bolagets kostnadsstruktur också på beräkningsresultatet: om andra kostnader än personalkostnaderna ökar märkbart, är siffrorna ur den offentliga ekonomins synvinkel svagare.  

Trots osäkerheten kring de centrala antagandena förefaller sysselsättningen av partiellt arbetsföra i bolaget på det sätt som föreslås i utredningen sannolikt bli kostnadsneutral för den offentliga ekonomin till sitt nettobelopp, eller snarare verksamhet som orsakar ett litet underskott. Kalkylen beaktar inte beskattningens snedvridande egenskap i samband med insamling av offentliga medel. 

5.3.2  Konsekvenser för myndigheterna

Bedömningen av de partiellt arbetsföra vid arbets- och näringsbyråerna och hänvisningen av dem via en arbets- och näringsbyrå till Jobbkanalen Ab ska skötas som en del av den befintliga lagenliga hänvisningen och bedömningen av kunderna. Det handlar inte om en ny förvaltningsuppgift eller ett tilläggsarbete som förutsätter betydande nya resurser. 

Den arbets- och näringsbyrå som centraliserat ansvarar för hänvisningen av de partiellt arbetsföra utses senare genom förordning av arbets- och näringsministeriet. Det handlar inte om någon betydande ny förvaltningsuppgift. Konsekvenserna av eventuella reformer av arbets- och näringsbyråns uppgifter på kommunerna och övriga myndigheter bedöms som ett led i reformen.  

6.1.1  Bolagets uppgifter och målgrupp

Utredaren utvärderar alternativa modeller i sin rapport. Bolaget kan också ha andra uppgifter utöver sysselsättning av partiellt arbetsföra som har den svåraste ställningen, dvs. sin affärsverksamhet. I den mer omfattande verksamhetsmodellen som utredaren föreslår ansvarar den nya aktören som andra uppgift för att tjänsterna för de hänvisade partiellt arbetsföra är ändamålsenliga och tillräckliga. Bolagskoncernens två grundläggande verksamhetsformer är då servicefunktionen och affärsverksamheten, som stöds av stark statlig finansiering. Ett tredje uppgiftsområde kan vara att hjälpa andra grupper som har en svår ställning och som när de försöker ta sig ut på arbetsmarknaden stöter på stora hinder bland annat på grund av fördomar eller rädslor. Sådana grupper är bland annat äldre arbetslösa, unga som saknar yrkesutbildning, funktionsnedsatta, personer med invandrarbakgrund och personer som frigivits från fängelse. Då handlar det inte om partiellt arbetsföra eller om nedsatt produktivitet eller på den grundad kompensation. Bolagskoncernens verksamhet underlättar inträdet för dessa människor på den öppna arbetsmarknaden.  

Verksamheten är marknadsmässig och gynnar sysselsättningsstöd som är tillgängliga även för andra aktörer. Inga särskilda stöd beviljas eftersom det inte finns behov av dem då det handlar om fullt arbetsföra och i huvudsak yrkeskunniga personer. Bolagskoncernens dotterbolag som bildats i detta syfte kan anställa sådana personer ur de här grupperna som bedöms vara kunniga och pålitliga när deras arbetsinsats har kunnat säljas ut enligt marknadsvillkor.  

Enligt utredaren kan ett dotterbolag genom avtalsvillkor ge köparen säkerhet i det fall att arbetstagaren visar sig vara olämplig för arbetet. Köparen kan med stöd av avtalet lätt göra sig av med arbetstagaren, som då faller på dotterbolagets ansvar. Detta medför kostnader för dotterbolaget. Dotterbolaget finansierar sin verksamhet genom att ta en del av den ersättning som köparen betalar för arbetstagarens prestationer. Beställararbetsgivaren kan anlita arbetstagaren med låg risk. Om modellen fungerar som det är tänkt, anställs arbetstagaren i något skede direkt av beställararbetsgivaren. Dotterbolaget ska stödja arbetstagarens övergång till direkt anställning hos beställararbetsgivaren när det passar arbetsgivaren. 

Enligt utredaren kräver skötseln av uppgifterna att olika typer av uppgiftsområden separeras bland annat för att förhindra korssubvention. Verksamheten på marknaden bör organiseras i ett dotterbolag. Den ekonomiska separation som behövs kan i aktiebolagsmodellen också genomföras via separata ansvarsområden. Det tredje uppgiftsområdet, dvs. sysselsättning av arbetsföra som stöter på en hög rekryteringströskel, organiseras tydligast i ett separat dotterbolag i både aktiebolags- och affärsverksmodellen.  

Enligt utredaren kan bolagskoncernen alltså ha tre uppgiftsområden: att säkerställa tjänster för partiellt arbetsföra som har den svåraste ställningen och vid behov komplettera dem (med offentlig finansiering), att sysselsätta partiellt arbetsföra som har den svåraste ställningen (bland annat sälja produkter och prestationer medan staten ersätter produktivitetsbortfallet som orsakas av nedsatt arbetsförmåga) och att ordna sysselsättning annanstans för grupper med en hög sysselsättningströskel (utan särskilt ekonomiskt stöd för denna uppgift). 

I stället för den tredelade modellen föreslås dock som sysselsättningsmodell en enklare modell som baserar sig på det nuvarande stödsystemet och aktörsfältet och där bolagets enda uppgift är att sälja tjänster på marknaden utan någon separat utvecklingsfunktion för personalen. 

6.1.2  Olika organisationsalternativ

6.1.3  Alternativa sätt att stödja sysselsättandet och sysselsättningen

En offentlig aktör kan stödja sysselsättningen av en partiellt arbetsför eller en person som har motsvarande ställning på många olika sätt. Stöd kan inriktas på åtgärder för att minska den skadliga effekten av faktorer som försvagar arbetsmarknadsdugligheten. Stödets godtagbarhet kan försvagas om arbetsmarknadsställningen för den som får stödet med hjälp av stödet förbättras till en nivå som ligger över genomsnittet. Stödet för sysselsättning av partiellt arbetsföra som har den svåraste ställningen ska ändå vara tillräckligt starkt för att ge resultat.  

I sysselsättningen av partiellt arbetsföra kan målgruppens egenskaper vara så utmanande att inte ens omfattande stöd som sådana kan hjälpa dem att få arbete. Stödformer (till exempel lönesubvention) tillgrips inte om sysselsättningen misslyckas och personen förblir arbetslös. Målet med verksamheten i svenska Samhall AB är att anvisa partiellt arbetsföra som har den svåraste ställningen arbetsplatser, eftersom de inte kan få arbete på annat sätt trots andra stödsystem och sysselsättningsmetoder. Därmed är Samhall AB en sistahandsmetod för sysselsättning och stödet har koncentrerats till en aktör. Nedan behandlas alternativ för denna basmodell. 

6.1.4  Andra alternativ

6.2.1  Sverige

7.1.1  Målen för sysselsättningen av partiellt arbetsföra

I samråden i anslutning till utredningsarbetet konstaterades att sysselsättningen av partiellt arbetsföra bland annat främjar de partiellt arbetsföras försörjning, sociala och hälsomässiga välbefinnande, livskompetens, möjligheter till ett självständigt liv, delaktighet, sociala relationer, upplevelser av framgång, likställdhet, kompetens och arbetsförmåga. Den förebygger också full arbetsoförmåga, marginalisering, nedärvd arbetslöshet, stödberoende och fattigdom samt underlättar arbetskraftsbristen. Sysselsättningen har också andra indirekta effekter såsom att anlitandet av de för den offentliga ekonomin betungande social- och hälsotjänsterna samt barnskyddstjänsterna minskar. 

Målet ska vara att öka sysselsättningen och att sysselsätta partiellt arbetsföra uttryckligen på den öppna arbetsmarknaden. Vissa samrådsparter konstaterade att den socialpolitiska synvinkeln är stark i den svenska modellen och att man även i Finland bör sträva i samma riktning. Sysselsättning av personer som är svåra att sysselsätta kräver betydande satsningar på tjänster och till exempel lönesubvention. När partiellt arbetsföra får avlönat arbete förbättrar det deras sysselsättningsgrad, skatteförmåga och köpkraft, minskar behovet av andra förmåner och ökar innovationen och kreativiteten i arbetslivet. Målet ska vara att erbjuda en permanent arbetsplats med stöd också för personer som trots upprepade försök inte får jobb. Även invalidpensionärer ska erbjudas trygga vägar tillbaka till arbetslivet och ett annat mål ska vara att kostnaderna för invalidpensioner minskas.  

Enligt de parter som hördes under utredningsarbetet behöver sysselsättningen och de tjänster som stöder arbetsförmågan förenklas ur både kundens och arbetsgivarens synvinkel. Personernas möjligheter till sysselsättning ska bedömas och stödjas med interventioner inom rehabilitering, utbildning och träning så att sysselsättningen och arbetsförmågan ökar. Enligt Stiftelsen för rehabilitering uppger 600 000 personer att deras sjukdom eller funktionsnedsättning påverkar deras sysselsättning. Av dessa står 200 000 utanför arbetslivet, 65 000 vill arbeta och anser sig vara kapabla till det. Stiftelsen för rehabilitering konstaterar vidare att arbetsförmågan hos var femte, dvs. 16 000 personer, kan förbättras bland annat genom rehabilitering. Enligt Kehitysvammaliitto har endast cirka 600 av 30 000 personer med funktionsnedsättning avlönat arbete, men 3 000–6 000 personer är potentiellt sysselsättningsbara. 

Ur företagens synvinkel är sysselsättningen av partiellt arbetsföra också kopplad till företagets värderingar och kultur och viktig särskilt med tanke på främjandet av mångfald och jämlikhet i arbetslivet (ett företag i handelsbranschen uppgav som mål att sysselsätta 1–2 partiellt arbetsföra per 100 arbetstagare).  

7.1.2  Inställning till Samhallsmodellen

Cirka två av tre parter i samråden understödde införandet av en modell enligt Samhallsmodellen med varierande utvecklingsbetoningar. Modellen vann understöd hos bland annat fackorganisationerna, organisationerna för funktionsnedsatta och arbetslösa samt förvaltningen (FPA och Keva). Fördelarna med modellen uppgavs vara att verksamhetssättet är prövat, det är lätt att sköta ärenden, arbetsplatsen kan säkerställas, lönenivån är korrekt och att den är betryggande för arbetstagarna. Enligt vissa utlåtanden kan modellen byggas på Samhallsmodellen och arbetsbankerna. Samhall AB:s grundtanke om att aktivera sysselsättningen av partiellt arbetsföra och funktionsnedsatta med hjälp av en riksomfattande aktör är en bra och värdefull modell. 

Även en lösning som bygger på att utveckla de nuvarande verksamhetsmodellerna för sysselsättning av partiellt arbetsföra vann understöd. I samråden nämndes stärkande av nätverken för de nuvarande aktörerna och tillvaratagande av den insamlade kompetensen och förfaringssätten. Arbetsbanksexperterna nämnda franchising som en potentiell organiseringsform. Deltagarna uttryckte oro över att de befintliga flexibla och effektiva modellerna faller bort och över att helheten kan bli för komplicerad med en ny aktör på området. Utveckling utifrån de nuvarande modellerna stöddes bland annat av representanterna för arbetsbanks- och verkstadsverksamheten samt aktörerna på övergångsarbetsmarknaden, likaså EK, THL och Arbetshälsoinstitutet. Inte heller Kommunförbundet ansåg att det finns behov av ett separat verk eller en separat inrättning, och förbundet påminde också om att arbetskraftsservicen överförs till kommunerna. Föreningen Into ry förutsatte att finansieringen av de nuvarande fungerande tjänsterna och aktörerna på övergångsarbetsmarknaden tryggas om den nya modellen genomförs. 

I samråden förhöll sig företagen som sysselsätter partiellt arbetsföra dock relativt positiva till en modell enligt Samhall AB, men ställningstaganden begärdes endast av ett fåtal företag. 

Oberoende av Samhallsmodellen framhävde majoriteten av utlåtandena vikten av kringtjänster som stöder jobbsökning och arbetshantering, till exempel arbetsträning, söktjänster för arbete och stöd, anpassningsstyrning, rehabilitering och utbildning såsom läroavtalsutbildning. Dessa bör integreras i verksamhetsmodellen. Önskan var att modellen ska svara på kundens behov på ett övergripande sätt. Modellen bör skapa möjligheter att förbättra kännedomen om de partiellt arbetsföras situation, vilket skapar en grund för sysselsättningsfrämjande rehabilitering och annan effektiv verksamhet. De nuvarande lösningarna ansågs i vissa utlåtanden vara kortsiktiga, isolerade och sakna tillräckliga resurser. Modellen ska utmynna i en kompetent aktör som betjänar alla företag. Förbundet för personaltjänsteföretag konstaterade att bedömningen av servicebehovet behöver utnyttja privata serviceproducenter i högre grad.  

7.1.3  Inställning till avgränsningen av de som omfattas av modellen

Många utlåtanden påpekade kritiskt att begreppet partiell arbetsförmåga är dunkelt och att det är viktigt att det definieras. Partiell arbetsförmåga ska inte avgränsas utifrån medicinska diagnoser utan snarare utifrån en övergripande bedömning av personens funktionsförmåga. Partiell arbetsförmåga har många orsaker. Gruppen får inte avgränsas för snävt. Som egenskaper relaterade till partiellt arbetsföra nämndes bland annat långtidsarbetslöshet och funktionsnedsättning. Även sociala förhållanden, särskilda stödbehov och långtidssjukdomar medför nedsatt arbetsförmåga. Modellen ska vara ett sistahandsalternativ när sysselsättningen misslyckats med andra metoder. Med hjälp av en aktör på övergångsarbetsmarknaden som starkt subventioneras av staten kan det vara motiverat att selektivt fokusera på sysselsättning av personer som är allra svårast att sysselsätta, på samma sätt som i svenska Samhall AB.  

Många utlåtanden fäste uppmärksamhet vid att arbetsförmågan ofta är knuten till arbetsuppgiften. Den partiella arbetsförmågan kan gälla endast vissa uppgifter och också vara tillfällig. En person kan klara av en arbetsuppgift med eller utan stöd till nästan hundra procent, men misslyckas i en annan arbetsuppgift också med hjälp av stöd. Utlåtandena från handikapporganisationerna fäster uppmärksamhet vid att en funktionsnedsatt person också kan vara helt arbetsför. Enligt Synskadades förbund kan en person göras partiellt arbetsför eller arbetsoförmögen om man håller sig till endast vissa arbetsmiljölösningar, arbetsuppgiftshelheter och arbetssätt. En del utlåtanden lyfte fram personer som är på gränsen till invalidpensionering och som fått avslag på sina pensionsansökningar eller som även som pensionerade har förutsättningar för deltidsarbete. Som kriterier föreslogs också erhållande av rehabiliteringsstöd eller rehabiliteringstjänster.  

Modellen förväntades också trygga sysselsättningen av personer som studerat vid läroanstalter med särskilt stöd. Inlärningssvårigheter kan vara en orsak till partiell arbetsförmåga. Även invandrarna bör beaktas.  

7.1.4  Hänsyn till andra förmåns- och tjänstesystem i lönen

Deltagarna lyfte fram lönens betydelse i arbetet. Lönen ska vara sådan att det alltid lönar sig att arbeta och nettoinkomsten inte minskar när man får arbete. Det ska gå att klara sig med löneinkomsten. Lönen är också kopplad till många förmåner såsom pensionsintjäning, inkomstrelaterade stöd och företagshälsovård. I många utlåtanden föreslogs ändringar i förmåns- och tjänstesystemen så att sysselsättning har en sporrande och ändamålsenlig effekt för dessa. Plötsliga förluster av förmåner är mer skadliga än gradvisa förändringar. Risken för att arbetsgivarens arbetslöshetsavgiftsbelastning ökar ansågs vara en faktor som försvårar sysselsättningen av partiellt arbetsföra. I en del utlåtanden önskades beräkningar av modellens effekter på förmånerna. 

Vikten av att möjliggöra deltidsarbete framhävdes som det enda möjliga sysselsättningsalternativet för en del partiellt arbetsföra. I fråga om deltidsarbete understöddes en lineär modell för sammanjämkning av avlönat arbete och invalidpension. Då kan personen arbeta på deltid och invalidpensionen komplettera lönen för deltidsarbetet. Dessutom måste anställningen vara stabil. Om anställningen är kortvarig, lönar det sig inte nödvändigtvis för den arbetssökande att ta emot den, eftersom en del av förmånerna försämras, situationen är svår att återställa och kräver tid efter att arbetet avslutats. 

7.1.5  Stödets godtagbarhet, storlek och konkurrenseffekter, ekonomiska konsekvenser

I flera utlåtanden bedömdes modellen ha klara nettofördelar som stöder godtagbarheten av stödet för partiellt arbetsföra, även om den kan minska till följd av de höga kostnaderna för modellen. Att kostnader och nytta fördelas på olika parter och tidsmässigt på olika skeden kan också leda till deloptimering (till exempel betoning av kostnadsbesparingar). Målet med modellen ska också vara att öka totalproduktionen och den får inte undantränga befintligt arbete. 

För att konkurrensnackdelar ska kunna undvikas bör modellen endast kompensera ekonomisk belastning till följd av den nedsatta arbetsförmågan, eftersom offentligt stöd enligt vissa utlåtanden i princip ska gälla kompensering av de partiellt arbetsföras produktivitetsnedsättning. Samtidigt behöver man kanske till följd av mångfalden på arbetsmarknaden och positiv särbehandling lyfta upp de partiellt arbetsföra i en något bättre ställning än de fullt arbetsföra. 

Här hänvisades till FN:s konvention om personer med funktionsnedsättning och diskrimineringslagen som enligt handikapporganisationerna ansågs förutsätta positiv särbehandling av personer med funktionsnedsättning. Den svenska modellen har kritiserats för att resultatmålen kan leda till att människor som behöver starkt stöd utesluts ur verksamheten. Enligt 18 § i grundlagen ska det allmänna främja sysselsättningen och verka för att alla tillförsäkras rätt till arbete.  

Vissa utlåtanden konstaterade att den finländska modellen ska vara ett sistahandsalternativ för sysselsättning när personen inte kan sysselsättas på andra sätt. Målgruppen ska avgränsas till dem som har den svåraste ställningen, så att de kan klara sig med mindre stöd och konkurrensnackdelarna minskar. Även maximinivåer bör fastställas för tillämpningen av avtalen.  

I en del utlåtanden antogs stödbeloppet vara cirka 50–66 procent av lönen såsom i Sverige. Den nedre gränsen för arbetsförmågan uppskattades till 25–30 procent och det årliga stödbehovet till cirka 300–350 miljoner euro. Cirka 10 000–12 000 partiellt arbetsföra beräknades omfattas av sysselsättningstjänsten.  

7.1.6  Aspekter som bör undvikas i den finländska modellen, arbetsträning

Många utlåtanden betonade att det ska finnas tillgång till en tillräckligt stor yrkeskunnig personal för sysselsättningen, bland annat i arbetsträningen och handledningen i anslutning till arbetsförmågan. De partiellt arbetsföra är en mycket heterogen grupp och bör behandlas utifrån sina individuella behov. Sysselsättningen av partiellt arbetsföra kräver ofta omfattande och långvariga åtgärder. Individuella tjänster och tillräckligt långvarigt stöd samt bedömning av både arbetsförmåga och kompetens, skräddarsydda arbetsuppgifter och digitala lösningar är centrala aspekter när det gäller att hitta lösningar för sysselsättning.  

Modellen förväntades bli en bestående lösning som kan utvecklas och som också utvecklas i och med erfarenheterna. Modellen får inte låsa människor till den eller försvåra övergången till den öppna arbetsmarknaden Övergången ska stödjas och det coachande greppet ska finnas kvar även efter övergången till en arbetsplats på den öppna marknaden, så att de personer som fått arbete inte återgår till att omfattas av modellen.  

Enligt en del utlåtanden bör stödet utsträckas ända till arbetsmarknaden genom till exempel skräddarsydda arbetsuppgifter och individuellt stöd. Kunden ska inte delta upprepade gånger i arbetsverksamhet i rehabiliteringssyfte och/eller avlönat arbete utan att gå vidare i processen. En risk är också det fenomen som observerats vid arbetscentralerna då man inte vill avstå från de bästa och mest produktiva arbetstagarna och därför inte sporrar dem till att söka sig till den öppna marknaden. Utlåtandena varnade också för att modellen inte bara ska ”skumma grädden” dvs. bara inkludera personer som är alltför lätta att sysselsätta, utan i synnerhet inrikta sig på personer som behöver starkt stöd. En annan risk kan också vara att den partiellt arbetsföra som får arbete med hjälp av modellen kan undantränga sådana partiellt arbetsföra som tillsvidare inte betraktas som svårsysselsatta arbetslösa. Arbete inom ramen för modellen får inte heller leda till negativ stämpling. 

Modellen ska erbjuda ”riktigt arbete” och normal lön. Småjobbande och låga ersättningar för arbetet ska undvikas. Det centrala är att arbetstagarens försörjning ska kunna tryggas med löneinkomsten och vid behov genom sammanjämkning av löneinkomsten och den sociala tryggheten. I en del utlåtanden konstaterades att modellen inte får försämra ställningen för de nuvarande aktörerna som producerar motsvarande tjänster. Man ska också undvika att det uppstår en separat grupp av partiellt arbetsföra och därför ska deras ställning beaktas som en del av sysselsättningstjänsternas helhet. 

7.1.7  Andra synpunkter i utlåtandena

Utlåtandena betonade ett starkt stöd för övergången till den öppna arbetsmarknaden. Det ska finnas tillräckligt många arbetstränare och sektorsövergripande kunniga handledare för att den partiellt arbetsföras individuella behov och kompetens ska kunna utvecklas på rätt sätt, en plan för arbetsbanan ska kunna göras upp och den partiellt arbetsföra ska kunna hänvisas till tillgängliga tjänster och för att arbetsgivaren ska få råd i ärenden som gäller till exempel pensioner, stöd och anpassning. I Sverige främjades sysselsättningen av personer under 30 år allra effektivast genom en modell för stödd sysselsättning som integrerades på arbetsplatserna i kombination med individuell rådgivning.  

Modellen ska beakta de nuvarande aktörerna (aktörerna på övergångsarbetsmarknaden, kommunerna, arbetspensionsanstalterna, den tredje sektorn), övriga program, modeller och strategier (bland annat rehabiliteringskommitténs fortsatta åtgärder, programmet för arbetsförmågan, programmet för snabbare sysselsättning genom upphandling, strategin för sociala företag, IPS-modellen, pilotverksamheten inom underentreprenader, programmet för psykisk hälsa). Finlands styrka har varit samarbete och stort engagemang för sysselsättningen av partiellt arbetsföra över sektors- och organisationsgränserna, och dessa bör fortsätta och stärkas.  

Handikapporganisationerna påminde om attityder. Ansvaret på den öppna arbetsmarknaden för utvecklingen av mångfalden i arbetslivet ska framhävas särskilt för den offentliga sektorn (obligatoriska sysselsättningsskyldigheter). Utlåtandena observerade bland annat också behovet av svenskspråkiga tjänster, nyttjandet av privata serviceproducenter och det faktum att mångfalden av aktörer, stöd och processer försvårar rekryteringen av partiellt arbetsföra i företag. Därför ansågs det att en person som genom egna ansträngningar förbättrar sin arbetsmarknadsposition bör få bonus. Sysselsättningen av partiellt arbetsföra kräver också tillräcklig volym för att arbetet ska vara effektivt och kunna erbjudas för vars och ens individuella behov. 

7.3.1  Inriktning av bolagets verksamhet

Synpunkter om målgruppen för bolagets rekrytering begärdes i samband med utlåtandena. Enligt förslaget är bolagets uppgift att sysselsätta partiellt arbetsföra arbetslösa arbetssökande som har den allra svåraste ställningen på arbetsmarknaden. 

Den partiella arbetsförmågan föreslås bedömas av arbets- och näringsbyrån utifrån huruvida den sjukdom, skada eller funktionsnedsättning som har konstaterats på behörigt sätt minskar personens möjligheter att få arbete. Vidare förutsätts både att den arbetssökande är villig att arbeta och att sysselsättningsmöjligheten ska vara ett sistahandsalternativ.  

I utlåtandena var man i huvudsak nöjda med avgränsningen av målgruppen, men nästan alla fäste uppmärksamhet vid behovet av att definiera och beskriva arbets- och näringsbyråns bedömningsprocess i detalj i lagmotiveringen.  

Många arbets- och näringsbyråer och en del av kommunerna ansåg att målgruppen bör utvidgas till att också omfatta arbetsvilliga arbetslösa arbetssökande som av andra orsaker har en svår ställning, så att dessa har en likvärdig ställning med de partiellt arbetsföra. I en del utlåtanden föreslogs dessutom att definitionen av partiell arbetsförmåga ska utvidgas från sjukdom och funktionsnedsättning till att också omfatta faktorer som beaktar social partiell arbetsförmåga.  

Flera av aktörerna på övergångsarbetsmarknaden poängterade att det finns behov av att skärpa definitionen av målgruppen genom att till exempel avgränsa den till personer som får arbetslöshetsförmån, i syfte att undvika överlappning med serviceverksamheten hos de nuvarande aktörerna på övergångsarbetsmarknaden. Flera av handikapp- och patientorganisationerna och en del av arbets- och näringsbyråerna föreslog att mottagarna av arbetslöshetsförmån ska lämnas utanför kundrelationen vid arbets- och näringsbyrån.  

Diskrimineringsombudsmannen ansåg i sitt utlåtande att det är motiverat att i målgruppen inkludera positiv särbehandling av de partiellt arbetsföra i syfte att undanröja strukturer som medför att personer med funktionsnedsättning i nuläget inte omfattas av jämlika arbetslivsrättigheter. Enligt det utlåtandet kan nyttjandet av positiv särbehandling i en dylik situation också anses vara en skyldighet för statsmakten med stöd av 6, 18 och 22 § i grundlagen.  

Handikapp- och patientorganisationerna, riksdagens justitieombudsman, justitieministeriet och diskrimineringsombudsmannen föreslog i sina utlåtanden att begreppet ”skada”, på finska ”vika”, ska strykas. Det ansågs föråldrat och kränkande. Dessa ställningstaganden beaktades genom att stryka begreppet i lagens definition av målgruppen efter att man utöver handikapp- och patientorganisationernas experter också hört experter från social- och hälsovårdsministeriet och Folkpensionsanstalten, vilka ansåg att strykandet av begreppet inte utesluter någon avsedd grupp ur lagens tillämpningsområde.  

Majoriteten av arbets- och näringsbyråerna framhöll i sina utlåtanden att definitionen av partiell arbetsförmåga på det sätt som avses i propositionen bör definieras närmare antingen i motiveringen till paragraferna eller på annat lämpligt sätt. Arbets- och näringsbyråerna lyfte också fram en oro över kompetensen hos sina experter. Även många andra parter fäste uppmärksamhet vid utmaningarna i att definiera viljan att arbeta och sistahandsprincipen.  

Arbets- och näringsbyråernas synpunkter beaktades genom preciseringar i både den allmänna motiveringen och specialmotiveringen.  

I synnerhet kommunerna lyfte i sina utlåtanden fram behovet av att precisera förhållandet mellan bolagets sysselsättande verksamhet och arbetsverksamheten i rehabiliteringssyfte med avseende på sistahandsprincipen. Av utlåtandena framgick dock inget behov av ändringar i lagförslaget eftersom sysselsättning i bolaget i förhållande till arbetsverksamheten i rehabiliteringssyfte är det sista alternativet. Motiveringen specificeras emellertid för att klargöra detta.  

Utlåtanden som förde fram olika synpunkter om målgruppen beaktades så att lagen inte föreslår att målgruppen ska utvidgas från partiellt arbetsföra till andra persongrupper och målgruppen inte med avseende på den partiella arbetsförmågan inte ska definieras mer omfattande än utifrån den arbetsmarknadsnackdel som orsakas av funktionsnedsättningen eller sjukdomen. Utlåtandena föranledde inte heller något behov av ändringar i lagen om offentlig arbetskrafts- och företagsservice i fråga om invalidpensionstagarna, eftersom lagen redan nu möjliggör likvärdiga kundrelationer för olika grupper av partiellt arbetsföra.  

Nästan alla utlåtanden fäste uppmärksamhet vid behov av att definiera och beskriva arbets- och näringsbyråns bedömningsprocess mer detaljerat i lagmotiveringen. Detta beaktades så att definitionen av partiellt arbetsföra och mekanismen för urvalet och hänvisningen av dem till bolaget gjordes mer detaljerad och omfattande i motiveringen.  

7.3.2  Uppgifter och verksamhetsområde för Jobbkanalen Ab

Synpunkter på förslaget att bolaget ska ha en resultatrik verksamhet men inte i första hand sträva efter rörelsevinst begärdes i samband med utlåtandena. Verksamheten ska bedrivas så att den inte snedvrider konkurrensen. Lagen föreskriver också att prissättningen av de tjänster som bolaget producerar ska vara marknadsmässig.  

De flesta utlåtandena fäste uppmärksamhet vid lönsamhetsmålet för bolagets verksamhet. Även om bolaget inte strävar efter egentlig rörelsevinst ska det på längre sikt vara livskraftigt och får inte genom sin verksamhet störa marknaden. I vissa utlåtanden ansågs att resultatmålet kan slopas helt till följd av verksamhetens sociala karaktär.  

Majoriteten fäste uppmärksamhet vid de eventuella konkurrenseffekterna av bolagets affärsverksamhet. Jobbkanalen Ab konkurrerar med företag, aktörer på övergångsarbetsmarknaden och aktörer med bemanningstjänster. Det betyder att det på marknaden finns ett stort antal organisationer och företag som tillhandahåller motsvarande tjänster som Jobbkanalen Ab avses tillhandahålla. Ett alternativ är att nyttja de nuvarande aktörerna på övergångsarbetsmarknaden genom en nätverkande verksamhetsmodell. 

I utlåtandena om verksamhetsområdena lyftes särskilt städtjänsterna fram, eftersom det redan finns ett stort utbud av dem på marknaden. Vissa ansåg att bemanningsverksamheten inte heller uppvisar någon marknadsbrist. Enligt representanterna för företag och organisationer som bedriver motsvarande verksamhet ska bolaget helt avstå från verksamhet på verksamhetsområden där utbudet från privata företag eller organisationer redan är tillräckligt. Bolaget kan dock verka till exempel på verksamhetsområden som lider av arbetskraftsbrist genom att erbjuda andra aktörer uthyrd arbetskraft eller underleverantörstjänster. Innan verksamhet inleds på ett nytt verksamhetsområde eller i ett nytt område ska bolaget kartlägga marknaden.  

Konkurrensläget och marknadsutbudet varierar enligt utlåtandena i hög grad mellan olika områden och verksamhetsområden. De stora städerna har mer rum för konkurrens, medan en aktör som Jobbkanalen Ab i mindre områden lätt kan undantränga områdets eget utbud. Därför får verksamheten inte riktas in på alltför små kommuner och städer. Till och med den föreslagna övre gränsen på 10 procent kan vara för hög då verksamheten bedrivs på ett verksamhetsområde med stora volymer. Omsättningen ska inte bedömas riksomfattande utan regionalt. Bolaget ska inte sträva efter en lika omfattande verksamhet som svenska Samhall AB. Det är motiverat att avhålla sig från produktionsverksamhet.  

Utlåtandena understödde på bred front inrättandet av en delegation med uppgift att följa upp och bedöma prissättningen och marknadsandelen, men konstaterade att arbetet är utmanande. Delegationen behöver ha tillräckligt med personer som känner till olika verksamhetsområden och affärsverksamheter.  

Jobbkanalen Ab avses bli en upphandlande enhet och önskas därför själv köpa utvecklingstjänster av olika aktörer.  

De ställningstaganden som utgick från en konkurrenssynvinkel beaktades genom att till lagen foga en paragraf om beaktandet av konkurrens- och statsunderstödsbestämmelserna. Bolagets marknadsandel ska inte på något verksamhetsområde eller i något område vara så betydande att det snedvrider konkurrensen. Motiveringen till lagen lyfter fram de i utlåtandena framförda observationerna om faktorer som gäller områdena och verksamhetsområdena. Lagen påminner också om att konkurrenslagen och särskilt kravet på konkurrensneutralitet ska beaktas. På stödet tillämpas EU:s regler om statligt stöd, till exempel bestämmelserna om återkrav av eventuella för stora stöd.  

Delegationens roll och oavhängighet stärks genom att den ska utses av arbets- och näringsministeriet, som i sitt brev om tillsättande vid behov också ger delegationen råd.  

7.3.3  Övriga iakttagelser

I synnerhet kommunerna och städerna påminde i sina utlåtanden om det aktuella projektet för att överföra arbets- och näringsbyråernas sysselsättningstjänster till kommunerna och önskade att detta beaktas i lagförslaget. De lyfte också fram kommunernas nuvarande roll i sysselsättningen av personer med en svag ställning på arbetsmarknaden. 

Lagförslaget tar dock inte ställning till den reform som nu är under beredning och avses genomföras 2024. Eventuella ändringar som återspeglas på Jobbkanalen Ab:s uppgifter genomförs inom ramen för den senare reformen.  

I en del utlåtanden ansågs regleringen av styrningen och tillsynen vara överlappande med tillsynsmetoderna enligt aktiebolagslagen och administrativt tunga. Statsrådet och riksdagen har redan inom budgetförfarandet och tillsynen över de statliga bolagen möjlighet att styra och övervaka bolagets verksamhet. Dessutom har arbets- och näringsministeriet inom ramen för ägarstyrningen många möjligheter att styra bolaget. I synnerhet justitieministeriet ansåg att det inte framförts några skäl för att avvika från förfarandet enligt aktiebolagslagen.  

Utlåtanderesponsen beaktades till denna del så att tillsynen över och styrningen av bolaget i första hand tillämpar förfarandena enligt aktiebolagslagen. Arbets- och näringsministeriet kan på bolagsstämman och i den övriga styrningen bedöma efterlevnaden av lagen om bolaget och de mål som riksdagen ställt upp för bolaget.