Senast publicerat 02-07-2025 19:31

Regeringens proposition RP 20/2023 rd Regeringens proposition till riksdagen med förslag till lagar om ändring av bokföringslagen och revisionslagen samt till vissa lagar som har samband med dem

PROPOSITIONENS HUVUDSAKLIGA INNEHÅLL

I denna proposition föreslås det att bokföringslagen, revisionslagen, aktiebolagslagen, lagen om andelslag, lagen om årsavgift för revisorer och lagen om kvalitetskontroll, kreditinstitutslagen, lagen om en sammanslutning av inlåningsbanker, försäkringsbolagslagen, lagen om pensionsstiftelser och pensionskassor, lagen om sjömanspensioner, lagen om pension för lantbruksföretagare, värdepappersmarknadslagen, lagen om Finansinspektionen och handelsregisterlagen ändras. 

Genom de föreslagna lagarna genomförs Europeiska unionens direktiv om företagens hållbarhetsrapportering.  

Även om direktivet gäller börsbolag och stora aktiebolag föreslås det att skyldigheterna enligt direktivet nationellt utsträcks också till motsvarande andelslag för att den information som ska offentliggöras för intressentgrupperna förblir enhetlig oberoende av den juridiska formen för den affärsverksamhet som bedrivs. Dessutom föreslås det att det i direktivet avsedda kravet på digitalisering av den hållbarhetsrapport som ska ingå i verksamhetsberättelsen nationellt också utsträcks till bokslutet för att möjliggöra en enhetlig behandling och användning av dessa dokument. 

Lagarna avses träda i kraft den 31 december 2023. Bestämmelserna om hållbarhetsrapportering ska tillämpas på det sätt som förutsätts i direktivet så att skyldigheterna först gäller de stora börsföretagens uppgifter för räkenskapsperioden 2024, som ska offentliggöras följande år. 

MOTIVERING

Bakgrund och beredning

1.1  Bakgrund

Syftet med propositionen är att genomföra Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2022/2464 om ändring av förordning (EU) nr 537/2014, direktiv 2004/109/EG, direktiv 2006/43/EG och direktiv 2013/34/EU vad gäller företagens hållbarhetsrapportering (nedan hållbarhetsrapporteringsdirektivet eller rapporteringsdirektivet).  

Direktivet antogs den 14 december 2022 och det trädde i kraft den 5 januari 2023. Medlemsstaterna ska sätta i kraft de bestämmelser i lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa direktivet senast den 6 juli 2024. Direktivet gäller räkenskapsperioder som inleds den 1 januari 2024 eller därefter. 

Rapporteringsdirektivet är en del av den europeiska gröna given (European Green Deal), som kommissionen förbundit sig till i sitt meddelande den 11 december 2019. Den gröna given är unionens nya tillväxtstrategi. Med dess hjälp ska unionen omvandlas till en modern, resurseffektiv och konkurrenskraftig ekonomi där det senast 2050 inte längre förekommer några nettoutsläpp av växthusgaser. En målsättning är också att bevara, vårda och stärka naturkapitalet samt att skydda medborgarnas hälsa och välfärd från miljörelaterade risker och effekter. Dessutom eftersträvas ekonomisk tillväxt utan ökad resursanvändning, på ett sätt som säkerställer att alla regioner och medborgare blir del av en socialt rättvis omställning till ett hållbart ekonomiskt system och ingen person eller region lämnas utanför. Genom den gröna given skapas en ekonomi som stöder människan, som stärker den sociala marknadsekonomin och som bidrar till att garantera att unionen är redo inför framtiden och att den ger stabilitet, arbetsplatser, tillväxt och hållbara investeringar.  

Hållbarhetsrapporteringsdirektivet ersätter direktiv (2014/95/EU) från år 2014, vilket gäller rapportering av icke-finansiell information. Fullföljandet av de skyldigheter att tillhandahålla information som avses i det direktivet är inte tvingande. Med det nya direktivet strävar man till att mer effektivt främja styrningen av kapitalflöden till hållbara investeringar. Detta förutsätter att fler företag än i nuläget offentliggör mer omfattande och kvalitativare information om aspekter som hänför sig till hållbarhetsfrågor. Hur företagens verksamhet inverkar på människorna och miljön intresserar förutom investerare även konsumenter, det civila samhällets organisationer, arbetstagare och många andra intressentgrupper. 

I och med det nya direktivet och den däri fastställda rätten för kommissionen att utfärda förordningar ställs detaljerade krav på företagen att tillhandahålla information om såväl verksamhetens inverkan på hållbarhetsfrågor som om dessas inverkan på företaget. Denna information ska i verksamhetsberättelsen presenteras i form av ett separat avsnitt, dvs. säga i form av en hållbarhetsrapport. Verksamhetsberättelsen jämte hållbarhetsrapporten ska bifogas bokslutet, som beskriver företagets ekonomiska resultat och ställning, varvid dessa handlingar bildar en enhetlig informationshelhet både för investerare och för andra intressentgrupper i det civila samhället. I likhet med bokslutet ska hållbarhetsrapporten granskas genom ett uttalande av en utomstående revisor eller – om medlemsstaten nyttjar det alternativ som direktivet tillåter – genom ett uttalande av ett sådant oberoende granskningsorgan som avses i direktivet. 

Med avvikelse från den gällande lagen ska trovärdigheten hos den information som hänför sig till hållbarhetsfrågor ges till en oberoende instans för granskning. Enligt hållbarhetsrapporteringsdirektivet kan den revisor som svarar för den lagstadgade granskningen av ett företags bokföring, bokslut och förvaltning även utföra granskning av hållbarhetsrapporteringen, om revisorn har den specialkompetens som krävs. Det kan antas att man för den lagstadgade revisionen i sådana företag som avses i de nya bestämmelserna i huvudsak använder sig av revisionsbolag som samtidigt kan tillhandahålla även tjänster för granskning av hållbarhetsrapportering. Å andra sidan får ett inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet etablerat hållbarhetsgranskningsorgan som inte är en revisionssammanslutning utföra granskning av hållbarhetsrapportering också annanstans än i sin egen hemstat, om den aktuella andra medlemsstaten tillåter detta i sin nationella lagstiftning. Denna slags verksamhetsmöjlighet för ett hållbarhetsgranskningsorgan som ackrediterats i sin hemstat och som omfattas av tillsyn har i de förberedande arbetena för direktivet motiverats bland annat med att det är nödvändigt att garantera tillräcklig konkurrens på den nya hållbarhetsgranskningsmarknaden.  

Tillgången till information effektiveras i och med kravet på att hållbarhetsrapporten ska offentliggöras i elektronisk form. Detta underlättar även verksamheten för företag som samlar in och levererar hållbarhetsinformation när det gäller att göra informationen tillgänglig för till exempel placeringsfonder och andra finansmarknadsaktörer.  

Hållbarhetsrapporterna är viktiga för att i linje med grönbokens målsättningar kunna styra kapitalflödena till hållbara objekt. Bland annat placeringsfonderna baserar sina investeringsbeslut på rapporterna, för fonderna är i enlighet med de bestämmelser som grundar sig på EU-rätten och som gäller fonderna förpliktade att offentliggöra information om hur hållbarhetsfrågor beaktas i fondernas investeringsverksamhet. Överlag utgör aspekter som rör hållbarhetsfrågor en omfattande helhet i den lagstiftning som gäller finansmarknadsaktörer. 

Rapporteringsdirektivet sammanhänger med det direktiv om tillbörlig aktsamhet som för tillfället är under beredning inom EU (dvs. kommissionens förslag av den 23 februari 2022 till Europaparlamentets och rådets direktiv om tillbörlig aktsamhet för företag i fråga om hållbarhet och om ändring av direktiv (EU) 2019/1937 (COM(2022) 71 final). Ovannämnda direktivförslag hänför sig till stora företags skyldigheter när det gäller faktiska eller potentiella skadliga effekter som företagen, deras dotterföretag eller deras affärspartner orsakar med avseende på de mänskliga rättigheterna och miljön. Där föreslås också bestämmelser om påföljder vid brott mot skyldigheterna och om civilrättsligt ansvar. Dessutom förpliktar direktivförslaget företag att göra upp planer för att säkerställa att företagets affärsmodell och affärsstrategi är förenliga med Parisavtalet av den 12 december 2015.  

I kommissionens förslag till direktiv om tillbörlig aktsamhet utnyttjas begreppen ”produktionskedja” (i direktivförslaget används termerna ”affärsrelationer i tidigare led” resp. ”affärsrelationer i senare led”) och ”värdekedja” för kopplingen till de skyldigheter som beskrivs ovan. Informationsskyldigheterna beträffande dessa begrepp bestäms å sin sida i hållbarhetsrapporteringsdirektivet och de rapporteringsstandarder som grundar sig på det direktivet och som kommissionen kommer att anta senast den 30 juni 2023. Det är dock för närvarande inte klart om denna koppling kommer att bestå, för enligt rådets allmänna riktlinje av den 30 november 2022 ska de skyldigheter som följer av direktivförslaget i stället för att hänföra sig till den produktionskedja och värdekedja som avses i hållbarhetsrapporteringsdirektivet hänföra sig till ”verksamhetskedjan”. Begreppet ”verksamhetskedja” inbegriper ett företags affärspartner i tidigare led och i begränsad utsträckning även affärspartner i senare led men omfattar inte användningen av företagets produkter eller tillhandahållandet av tjänster. (Rådets allmänna riktlinje – direktivet om tillbörlig aktsamhet för företag i fråga om hållbarhet, https://data.consilium.europa.eu/doc/document/ST-15024-2022-REV-1/sv/pdf). Europaparlamentet beslutade om sin ståndpunkt den 1 juni 2023 (www.europarl.europa.eu/doceo/document/TA-9-2023-0209_EN.html). Förhandlingarna mellan kommissionen, rådet och Europaparlamentet inleddes sommaren 2023. 

1.2  Beredning

1.2.1  Beredningen av direktivet

När kommissionen den 21 april 2021 offentliggjorde sitt förslag till direktiv, informerade statsrådet den 10 juni 2021 riksdagen om saken genom en skrivelse (U 29/2021 rd) i vilken det huvudsakliga innehållet i kommissionens förslag och statsrådets ståndpunkt i ärendet beskrevs. 

Statsrådet ansåg att kommissionens förslag till sina centrala delar i princip var värt att understödja. Direktivet stödjer målen om hållbar utveckling samt omställningen till hållbar finansiering inom EU och inrättandet av kapitalmarknadsunionen. De föreslagna rapporteringsbestämmelserna synliggör allmänt för medborgarna samt för arbetstagarna och företagens övriga intressentgrupper hur de handlingsskyldigheter som hänför sig till andra lagstiftningsprojekt inom ramen för den europeiska gröna given fullföljs i företagen. 

Direktivet antogs den 14 december 2022 och trädde i kraft den 5 januari 2023. Direktivet gäller räkenskapsperioder som inleds den 1 januari 2024 eller därefter. 

1.2.2  Beredningen av regeringens proposition

Regeringens proposition har beretts vid arbets- och näringsministeriet. Projektkoden för det projekt som skapades 22 februari 2022 är TEM082:00/2022. 

Förslaget var på remiss mellan den 20 mars och den 8 maj 2023. Ett sammandrag av remissyttrandena finns att läsa i avsnitt 7 i denna proposition. 

Hållbarhetsrapporteringsdirektivets syften och huvudsakliga innehåll

2.1  Direktivens syften

Direktivets syfte på allmän nivå är att för sin del främja förverkligandet av den europeiska gröna given, som offentliggjordes den 11 december 2019. Direktivet har samordnats med andra EU-projekt med nära anknytning till direktivet. 

2.2  Direktivets huvudsakliga innehåll

I direktivet föreskrivs det om skyldighet att presentera information om aspekter som rör företagets verksamhet med avseende på hållbarhetsfrågor. Informationen ska ingå i verksamhetsberättelsen som ett separat avsnitt, en hållbarhetsrapport. Verksamhetsberättelsen åter ska bifogas bokslutet, som omfattar resultaträkning och balansräkning inklusive noter samt eventuell finansieringsanalys. Sanningsenligheten hos den information som presenteras i hållbarhetsrapporten ska granskas av en revisor eller ett sådant oberoende hållbarhetsgranskningsorgan som avses i direktivet. Direktivet förutsätter att hållbarhetsrapporten offentliggörs i elektronisk form, för att informationen ska kunna utnyttjas möjligast enkelt.  

Hållbarhetsrapporten ska innehålla information å ena sidan om hur det aktuella företagets verksamhet inverkar på människorna och miljön och å andra sidan om hur hållbarhetsfrågor inverkar på företaget. I detta syfte ska bland annat information om affärsverksamhetens koppling till hållbarhetsfrågor, företagets målsättningar och risker med avseende på hållbarhetsfrågor samt relevanta förfaranden för säkerställande av tillbörlig aktsamhet presenteras. Detaljerade bestämmelser om kraven kommer att finnas i rapporteringsstandarderna, av vilka kommissionen kommer att fastställa de första senast 30 juni 2023 genom en förordning som antas med stöd av de befogenheter som genom direktivet delegeras till kommissionen. Denna förordning är direkt bindande för medlemsstaterna och de företag som avses i direktivet, så bestämmelserna kommer inte att sättas i kraft separat i Finland. 

2.2.1  Tillämpningsområde

Genom artikel 1 i direktivet ändras direktiv (EU) 2013/34 om årsbokslut, koncernredovisning och rapportering i vissa typer av företag (nedan redovisningsdirektivet). Enligt den nya artikeln 19a i redovisningsdirektivet är företag som emitterar värdepapper som är föremål för handel på en reglerad marknad (”börsbolag”), med undantag av mikroföretag, skyldiga att upprätta en hållbarhetsrapport. Samma skyldighet gäller även alla stora företag. Förutom företag som bedriver handel eller industriell verksamhet gäller direktivet även kreditinstitut samt försäkringsbolag som definieras i direktiv 91/674/EEG. Med stöd av det sistnämnda direktivet gäller hållbarhetsrapporteringsskyldigheterna också arbetspensionsförsäkringsbolag. Både definitionen av stort företag och definitionen av mikroföretag grundar sig på redovisningsdirektivet. 

2.2.2  Rapporteringens innehåll

Artikel 29b förpliktar kommissionen att genom delegerade förordningar anta standarder för att göra hållbarhetsrapporteringen enhetlig (nedan rapporteringsstandarder). I artikeln fastställs de miljörelaterade, sociala och företagsstyrningsmässiga (eng. governance) faktorer som ska tas i betraktande när dessa standarder utformas. Artikeln innehåller en bestämmelse om en varaktig skyldighet för kommissionen att se över standarderna med tre års mellanrum, för att ta hänsyn till den internationella utvecklingen. Av artikel 19c framgår att små och medelstora företag beaktas särskilt i standarderna. 

Genom artikel 29a utsträcks skyldigheten att upprätta en hållbarhetsrapport till koncernnivå. I den hållbarhetsrapport som gäller hela koncernen ska motsvarande information presenteras som i de enskilda företagens separata hållbarhetsrapporter. 

Rapporteringsstandarderna ska antas med stöd av artiklarna 29b och 29c som delegerade akter i enlighet med artikel 49.3b. Utöver detta ska kommissionen senast den 30 juni 2024 anta en i artikel 49 avsedd delegerad akt om hållbarhetsrapporteringsstandarder som är proportionella och relevanta med avseende på de små och medelstora företagens kapacitet och egenskaper och deras verksamhets omfattning och komplexitet (artikel 29c.1). 

2.2.3  Offentliggörandet

För att tillfredsställa informationsbehovet hos intressentgrupper, såsom investerare och det civila samhällets organisationer, förpliktas företagen enligt artikel 19d att använda ett enhetligt elektroniskt rapporteringsformat. Såväl verksamhetsberättelsen, som innehåller hållbarhetsinformationen, som bokslutet ska i alla de företag som avses i direktivet upprättas i detta format. Artikel 30 i redovisningsdirektivet åter förpliktar företagen att lämna hållbarhetsrapporterna till ett centralt informationsregister. 

2.2.4  Granskning

Artikel 3 i hållbarhetsrapporteringsdirektivet gäller granskning av hållbarhetsinformation med avseende på informationens tillförlitlighet. Utgångspunkten är att det är företagets revisor som utför granskningsuppdraget. Utifrån detta ändras flera artiklar i direktiv 2006/43/EG om lagstadgad revision av årsbokslut och sammanställd redovisning (”revisionsdirektivet”) genom direktivet. 

Ändringarna gäller bland annat krav på yrkeskompetens samt standarder som ska iakttas i granskningsuppdrag liksom tillsyn över revisorer. Dessutom möjliggör hållbarhetsrapporteringsdirektivet att också andra än revisorer kan utföra hållbarhetsgranskningsuppdrag, om medlemsstaten så beslutar. 

I fråga om granskning av hållbarhetsrapportering ställs åtminstone inte genast lika stränga villkor som i fråga om revision. Avsikten är att garantera hållbarhetsrapportens läsare endast ”begränsad säkerhet” (eng. limited assurance) när det gäller korrektheten hos den information som rapporteras, medan det i fråga om revisionsinformation krävs ”rimlig säkerhet” (eng. reasonable assurance). Nivån för begränsad säkerhet är betydligt lägre än den nivå som uppnås genom åtgärder som krävs för rimlig säkerhet. Med stöd av den reviderade artikel 26a.3 i revisionsdirektivet ska kommissionen i form av en delegerad akt i enlighet med artikel 48a senast den 1 oktober 2026 anta hållbarhetsgranskningsstandarder för ett granskningsförfarande som ger begränsad säkerhet, medan standarder för granskning som ger rimlig säkerhet ska antas senast den 1 oktober 2028, även i detta fall i form av en delegerad akt men dock under förutsättning att kravet på rimlig säkerhet måste anses vara möjligt att uppnå överhuvudtaget (eng. feasible) när det gäller hållbarhetsrapporter. De delegerade akter som avses ovan kommer att vara direkt bindande lagstiftning för medlemsstaterna och revisorerna. 

2.2.5  Ansvar för rapporteringen samt påföljder

Enligt direktivet ska varje medlemsstat föreskriva att ett företags förvaltnings-, lednings- och tillsynsorgan kollektivt ansvarar för hållbarhetsrapporteringen. I Finland avses med dessa organ styrelsen och verkställande direktören. Ansvaret är detsamma som när det gäller bokslutsuppgifter. 

Medlemsstaterna förutsätts även föreskriva om sanktioner som ska tillämpas vid brott mot nationella bestämmelser som utfärdats för att genomföra bestämmelserna om skyldigheterna avseende hållbarhetsrapportering och samtidigt införa nödvändiga åtgärder för att säkerställa att sanktionerna verkställs. I syfte att förstärka skyldigheten att offentliggöra information ska det säkerställas att de sanktioner som fastställs är effektiva, proportionella och avskräckande (artikel 51). 

Nuläge och bedömning av nuläget

3.1  Skyldighet att rapportera om icke-finansiell informations

Redan förut har det i redovisningsdirektivet, sådant det lyder i sin ändrade form genom direktiv 2014/95/EU om rapportering av icke-finansiell information (eng. Non-Financial Reporting Directive, NFRD) föreskrivits om offentliggörande av hållbarhetsinformation. I Finland sattes bestämmelserna om de i direktivet avsedda skyldigheterna i kraft genom bestämmelserna i 3 a kap. i bokföringslagen (lag 1376/2016), så att rapportering i enlighet med direktivet krävdes första gången för räkenskapsåret 2017.  

En sådan hållbarhetsrapport som avses ovan – vilken i 3 a kap. i bokföringslagen i enlighet med NFRD benämns ”icke-finansiell rapport” – har varit obligatorisk att offentliggöra för sådana företag av allmänt intresse som avses i 1 kap. 9 § i bokföringslagen (eng. Public Interest Entity, PIE). En ytterligare förutsättning har varit att företaget till storleken är ett stort företag enligt 4 c § i det kapitlet och att det haft ett genomsnittligt antal anställda på 500 personer under räkenskapsperioden (3 a kap. 1 §). Utöver kreditinstitut och försäkringsbolag omfattar lagens definition av företag av allmänt intresse också finländska sammanslutningar som har emitterat aktier, skuldebrev eller andra värdepapper som är föremål för handel på en reglerad marknad enligt 2 kap. 5 § i värdepappersmarknadslagen (746/2012), dvs. ”börsbolag” i vanligt språkbruk. 

Skyldigheterna enligt NFRD gäller dock bland PIE-företag endast sådana för vilka förutom gränsvärdet i fråga om personalstyrkan även ett annat i 1 kap. 4 c § föreskrivet villkor uppfylls, alltså att antingen balansomslutningen varit 20 miljoner euro eller omsättningen 40 miljoner euro för både den avslutade och den omedelbart föregående räkenskapsperioden. I Finland omfattas cirka 100 företag av tillämpningsområdet för NFRD-bestämmelserna i 3 a kap. i bokföringslagen.  

Vid ett öppet samrådsförfarande som kommissionen ordnade år 2020 ansågs den på frivillighet baserade NFRD-regleringen allmänt vara otillräcklig när det gäller harmonisering av rapporteringspraxis och tillgång till viktig information om hållbarhetsfrågor. Detta beror till avgörande del på att företagen självständigt får besluta att avvika från offentliggörandet i fråga om en viss NFRD-upplysning under förutsättning att de ger en motivering till avvikelsen (principen följ eller förklara; 3 a kap. 2 § 2 mom. i bokföringslagen). På grund av heterogeniteten har det bland annat för finansmarknadsaktörer visat sig vara svårt att utnyttja informationen i hållbarhetsrapporter i praktiken för att uppfylla sina egna informationsskyldigheter. NFRD-regleringen förutsätter inte heller att hållbarhetsinformationen granskas av en revisor eller på något annat sätt, vilket å sin sida har lett till mindre tilltro till rapporterna om hållbarhetsfrågor (https://ec.europa.eu/info/law/better-regulation/have-your-say/initiatives/12129-Revision-of-Non-Financial-Reporting-Directive/public-consultation). 

3.2  Digital registrering av bokslutsuppgifter och hållbarhetsinformation

3.2.1  Onoterade företag

Onoterade företag har hamnat på efterkälken när det gäller den internationella utvecklingen, där möjligheten att på ett övergripande sätt utnyttja bokslutsuppgifter i elektronisk form är en utgångspunkt. Registreringsmyndigheten (Patent- och registerstyrelsen) följer en procedur som gör det möjligt för aktiebolag att lämna sina bokslutsuppgifter till handelsregistret i elektronisk form med hjälp av så kallat IXBRL-språk (Inline eXtensible Business Reporting Language). I bokslut i IXBRL-format presenteras uppgifterna på ett enhetligt sätt i enlighet med standarderna och klassificeringarna. Samma förfarande används också i bland annat Sverige och Danmark. 

Det första elektroniska bokslutet registrerades i handelsregistret den 25 april 2019. Förfaringssättet nyttjas dock än så länge bara i ringa grad. I praktiken registreras största delen av företagens bokslut i pdf-format och genom ett förfarande där det bokslut som lämnats till Skatteförvaltningen som bilaga till skattedeklarationen vidarebefordras av Skatteförvaltningen till Patent- och registerstyrelsen. Denna förmedlingsprocedur omfattar i själva verket aktiebolag och andelslag. 

3.2.2  Börsnoterade företag

I fråga om börsnoterade företag finns det redan särskilda bestämmelser om skyldighet att ha bokslutsuppgifterna i elektronisk form. Kommissionen antog den 17 december 2018 en delegerad förordning om komplettering av Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/109/EG vad gäller tekniska tillsynsstandarder för specificering av ett enhetligt elektroniskt rapporteringsformat (nedan ”ESEF-förordningen”). Det är fråga om en rättsakt som i 7 kap. 5 § i värdepappersmarknadslagen kallas ”kommissionens tekniska standard för tillsyn”.  

I artikel 1 i ESEF-förordningen sägs att ”[i] denna förordning specificeras det enhetliga elektroniska rapporteringsformat som avses i artikel 4.7 i direktiv 2004/109/EG, som emittenterna ska använda vid upprättandet av årliga redovisningar.” Direktivet (det s.k. öppenhetsdirektivet) gäller företag vars aktier, obligationsandelar eller andra värdepapper är föremål för handel på en reglerad marknad (artikel 1.1), till exempel Helsingforsbörsen (nedan börslistade företag eller börsbolag). Skyldigheten gäller räkenskapsperioder som har börjat den 1 januari 2021 eller därefter.  

Kommissionen uppdaterar ESEF-förordningen regelbundet. Uppdateringsbehoven grundar sig huvudsakligen på utvecklingen av de internationella redovisningsstandarderna (IFRS). International Accounting Standards Board (IASB) utvecklar IFRS-klassificeringen för att den bland annat ska återspegla utfärdandet av nya IFRS-standarder eller ändringar av befintliga IFRS-standarder, analyser av hur upplysningar i allmänhet lämnas i bokslut eller förbättringar som rör IFRS-klassificeringens allmänna innehåll eller teknik. För att upprätthålla enhetligheten är det därför nödvändigt att uppdatera även ESEF-förordningen. Dessutom offentliggör Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten (Esma) en årligen uppdaterad rapporteringshandbok (ESEF Reporting Manual) om format för digital rapportering (European Single Electronic Format, ESEF) på engelska. 

Enligt artikel 3 i EESF-förordningen ska ett börsbolag ”upprätta hela sina årsredovisningar i XHTML-format.” Det är fråga om ett programspråk som används för att definiera strukturen hos hypertextdokument på webbsidor, dvs. ett märkspråk för webbsidor (mark up language). XHTML är en förkortning av eXtensible Hypertext Markup Language. Detta märkspråk definieras av World Wide Web Consortium (W3C), som är ett konsortium med över 400 företag och sammanslutningar. Till medlemmarna hör stora internationella webbläsartillverkare och tjänsteleverantörer. W3C har sitt säte i USA (Massachusetts Institute of Technology). 

Enligt artikel 4.2 i öppenhetsdirektivet ska den årliga redovisningen som avses i artikel 3 i ESEF-förordningen innehålla a) ett reviderat årsbokslut (dvs. resultaträkningen och balansräkning jämte noter samt en eventuell finansieringsanalys), b) en förvaltningsberättelse, och c) en försäkran från var och en av de huvudansvariga, där de intygar att årsbokslutet, så vitt de vet, har upprättats i enlighet med tillämpliga redovisningsstandarder och ger en rättvisande bild av den finansiella ställningen, och att förvaltningsberättelsen ger en rättvisande översikt över verksamhetens utveckling och resultat (inklusive väsentliga risker och osäkerhetsfaktorer) och att den är utarbetad i enlighet med standarder för hållbarhetsrapportering och vissa andra bestämmelser. Om ett börsbolag i egenskap av moderföretag är skyldigt att upprätta koncernredovisning, ska den också ingå i börsbolags eget årsbokslut (artikel 4.3). 

Utöver vad som i artikel 3 i ESEF-förordningen föreskrivs om iakttagande av märkspråket XHTML, förpliktar artikel 4 i samma förordning till att separat märka enskilda upplysningar (numeriska värden) i IFRS-koncernredovisningen med de identifieringarna som i detalj föreskrivs i förordningen (eng. mark up). Dessa identifieringar integreras i årliga redovisningar med hjälp av Inline XBRL-specifikationer (artikel 6). Bilaga II till ESEF-förordningen innehåller en förteckning över de upplysningar för vilka den märkning som beskrivs ovan är obligatorisk och anger hur upplysningarna ska märkas. Dessa obligatoriska märkningar omfattar endast en del av de upplysningar som ingår i IFRS-klassificeringen. Antalet obligatoriska märkningar kan öka under de närmaste åren i fråga om bland annat noterna, om kommissionen beslutar att avstå från det förenklade märkningskravet för noter och därmed övergå till en detaljerad märkning.  

I enlighet med det som sägs ovan ska de primära redovisningarna i IFRS-koncernredovisningen, dvs. resultaträkningen, balansräkningen, kassaflödesanalysen och specifikationen av förändringar i eget kapital, märkas med de XBRL-identifieringar som definieras i klassificeringen på den detaljnivå som de primära redovisningarna enligt IFRS upprättas på. Å andra sidan tillämpas det förenklade förfarandet i fråga om noterna så att varje not märks som en helhet, dvs. innehållet i noterna specificeras inte med separata XBRL-märkningar. 

Märkningsskyldigheten gäller uteslutande IFRS-koncernbokslut enligt de internationella redovisningsstandarderna. Moderföretagets eget separata bokslut berörs inte av märkningsskyldigheten, trots att också det skulle upprättas enligt IFRS. Om moderföretaget inte är skyldigt att upprätta sitt koncernbokslut i IFRS-format med stöd av kapitel 7a (dvs. i egenskap av börsnoterat företag) och inte frivilligt följer detta format på grundval av sitt eget beslut, ska uppgifterna i dess koncernbokslut, som upprättas i enlighet med kapitel 6 (baserat på redovisningsdirektivet), inte specificeras med märkningar på samma sätt som krävs i fråga om IFRS-koncernbokslut.  

Å andra sidan förpliktar inte ESEF-förordningen att göra motsvarande märkningar i fråga om andra handlingar som ingår i det årsbokslut som avses i öppenhetsdirektivet. I artikeln 5.1 (” Märkning av andra delar av de årliga redovisningarna”) föreskrivs att börsbolag ”- - som är registrerade i medlemsstaterna får utöver de delar som anges i artikel 4 märka alla delar av sina årliga redovisningar om de använder XBRL-märkspråket och den tillämpliga klassificeringen för dessa delar, och den klassificeringen tillhandahålls av den medlemsstat där de har sitt säte.” 

Av de delar av årsbokslutet som avses i artikel 4.2 i öppenhetsdirektivet omfattas således moderföretagets separata bokslut samt verksamhetsberättelsen (punkt b ovan) och de ansvariga personernas uttalande (punkt c ovan) av möjligheten till frivillig märkning enligt ESEF-förordningen. I fråga om dessa har Finland ännu inte tillhandahållit klassificering enligt den ovan citerade artikel 5.1 i ESEF-förordningen för sådana börsbolag som har sitt säte här. 

I och med hållbarhetsrapporteringen utvidgas digitaliseringsskyldigheten så att den blir obligatorisk också för verksamhetsberättelsen i börsbolag. Enligt skäl 55 i direktivets ingress ”- - bör [företagen] vara skyldiga att utarbeta sin förvaltningsberättelse i det elektroniska rapporteringsformat som specificeras i artikel 3 i kommissionens delegerade förordning (EU) 2019/815 och att märka sin hållbarhetsrapportering, inbegripet de upplysningar som krävs enligt artikel 8 i förordning (EU) 2020/852, i enlighet med det elektroniska rapporteringsformat som specificeras i delegerad förordning (EU) 2019/815 när detta väl har fastställts.” Kommissionen kommer att utarbeta tekniska riktlinjer för detta.  

Skyldigheterna för andra företag som omfattas av om hållbarhetsrapporteringsdirektivet skiljer sig från skyldigheterna för börsbolag. Med stöd av artikel 29d.1 gäller kommissionens förordning endast verksamhetsberättelsen i fråga om dem. I den sistnämnda artikeln hänvisas till artikel 8 i Europaparlamentets och rådets förordning 2020/852 (den s.k. taxonomiförordningen). Enligt artikel 8.2 i den förordningen ”[ska] [i]cke-finansiella företag - - särskilt lämna upplysningar om (a) den andel av deras omsättning som härrör från produkter eller tjänster som är förknippade med ekonomiska verksamheter som anses vara miljömässigt hållbara enligt artiklarna 3 och 9, och (b) den andel av deras kapitalutgifter och den andel av deras driftsutgifter som avser tillgångar eller processer som är förknippade med ekonomiska verksamheter som anses vara miljömässigt hållbara enligt artiklarna 3 och 9.” Sådan information krävs i det gällande 3 a kap. 2 § 7 mom., som har införts genom lag 383/2021.  

Dessutom har kommissionen den 6 juli 2021 antagit en egen förordning för att precisera specificeringen av de upplysningar som avses i artikel 8 i taxonomiförordningen: ”Kommissionens delegerade förordning (EU) 2021/2178 om komplettering av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2020/852 genom specificering av innehållet i och presentationen av de upplysningar som ska lämnas av företag som omfattas av artikel 19a eller 29a i direktiv 2013/34/EU vad gäller miljömässigt hållbara ekonomiska verksamheter samt specificering av den metod som ska användas i syfte att fullgöra denna upplysningsskyldighet.” Denna delegerade förordning omfattar sammanlagt 11 bilagor, dels för olika tjänstesektorer inom finanssektorn, dels för icke-finansiella företag. Motsvarande digitaliseringsskyldigheter gäller enligt artikel 29d.2 koncernens verksamhetsberättelse och koncernens hållbarhetsrapport. 

I praktiken medför det föreslagna momentet skyldighet för börsbolag och andra företag som avses i 7 kap. att upprätta sin verksamhetsberättelse och den hållbarhetsrapport som ingår i den i XHTML-format. Samma skyldighet gäller koncernens verksamhetsberättelse och koncernhållbarhetsberättelsen. 

3.3  Företagsledningens uppgifter och ansvar när det gäller icke-finansiell information

Enligt 6 kap. 2 § 1 mom. i aktiebolagslagen (624/2006, nedan också ABL) sörjer styrelsen för bolagets förvaltning och för att bolagets verksamhet är ändamålsenligt organiserad (allmän behörighet). Styrelsen svarar för att tillsynen över bolagets bokföring och medelsförvaltningen är ordnad på behörigt sätt. Enligt 17 § 1 mom. i det kapitlet ska verkställande direktören sköta bolagets löpande förvaltning i enlighet med styrelsens anvisningar och föreskrifter (allmän behörighet). Verkställande direktören svarar för att bolagets bokföring är lagenlig och medelsförvaltningen ordnad på ett betryggande sätt. Verkställande direktören ska ge styrelsen och dess ledamöter de upplysningar som styrelsen behöver för att sköta sina uppgifter. 

Enligt den regleringslösning som valts i Finland är revisionskommittén ett beredningsorgan som bistår företagets styrelse. Revisionskommittén är inte ett självständigt organ, utan företagets styrelse bär i sista hand ansvaret för kommitténs beredning. 

Enligt 8 kap. 3 § i aktiebolagslagen ska bokslutet och verksamhetsberättelsen upprättas i enlighet med bokföringslagen och bestämmelserna i det kapitlet. I 3 a kap. i bokföringslagen föreskrivs det om skyldighet för PIE-sammanslutningar som sysselsätter fler än 500 personer att i verksamhetsberättelsen ta in en icke-finansiell rapport, om rapportens innehåll och om kontroll av att rapporten lämnas. 

I 22 kap. i aktiebolagslagen föreskrivs om ledningens skadeståndsskyldighet. Enligt 1 mom. ska en styrelseledamot, en förvaltningsrådsledamot och verkställande direktören ersätta skada som de i sitt uppdrag, i strid med den omsorgsplikt som föreskrivs i 1 kap. 8 §, uppsåtligen eller av oaktsamhet har orsakat bolaget. Enligt 2 mom. ska en styrelseledamot, en förvaltningsrådsledamot och verkställande direktören också ersätta skada som de i sitt uppdrag annars i strid med denna lag eller bolagsordningen uppsåtligen eller av oaktsamhet har orsakat bolaget, en aktieägare eller någon annan. I 3 mom. föreskrivs dessutom om oaktsamhetspresumtion och omvänd bevisbörda för ledningen, om det är fråga om brott mot andra bestämmelser i aktiebolagslagen än principerna i 1 kap. eller om det är fråga om brott mot en bestämmelse i bolagsordningen. 

I Finland bestäms skadeståndsansvaret för företagsledningen separat för varje person. I en kollegial styrelse är till exempel en styrelseledamot som har avvikande mening eller som inte deltar i ett sammanträde i allmänhet inte ansvarig för ett beslut som stöds av en majoritet av styrelseledamöterna. Avvikande mening befriar inte nödvändigtvis i sig den person som framfört den avvikande meningen från det ansvar som kan följa av styrelsens beslut och av dess verkställighet som har orsakat skadan (HD 1985-II-82). 

Bestämmelserna i lagen om andelslag (421/2013) och i flera associationslagar motsvarar i huvudsak det som anförts ovan. 

3.4  Revisionskommitténs uppgifter och ställning i förhållande till styrelsen

I artikel 39. 1 i revisionsdirektivet föreskrivs bland annat om krav på revisionskommitténs ledamöters kompetens. Enligt punkt 1 andra stycket ska minst en ledamot i revisionskommittén ha redovisnings- och/eller revisionskompetens. Detta kompletteras av kravet i punkt 1 tredje stycket på att samtliga ledamöter ska ha kompetens som är relevant för den sektor där det granskade företaget är verksamt. Bestämmelserna om den kompetens som avses i denna artikel får inte åsidosättas, även om alla ledamöter i revisionskommittén är styrelsemedlemmar eller revisionskommitténs uppgifter anförtros ett annat utskott, eftersom den förmildrande nationella option som avses i artikel 39. 5 i revisionsdirektivet endast gäller hela styrelsen och kravet på oberoende för dess medlemmar. I den gällande aktiebolagslagen eller lagen om andelslag finns inga bestämmelser som motsvarar punkt 1 tredje stycket. En kompletterande bestämmelse är nödvändig för att säkerställa ett korrekt genomförande av direktivet. 

Förslagen och deras konsekvenser

Propositionens mål är att sätta i kraft de nationella bestämmelser som krävs enligt Europeiska unionens hållbarhetsrapporteringsdirektiv samt att förplikta de företag som avses i direktivet att utöver att rapportera hållbarhetsinformation även registrera sina bokslut digitalt. Genom de direktivenliga nya bestämmelserna säkerställs att investerare och andra intressentgrupper tillhandahålls den information som de behöver för att bedöma de risker som följer av klimatförändringarna och andra hållbarhetsfrågor. De nya bestämmelserna främjar även en kultur av öppenhet när det gäller frågor som hänför sig till företagens inverkan på människorna och miljön. På längre sikt eftersträvas lägre rapporteringskostnader för företagen i och med att informationskraven harmoniseras. 

4.1  De viktigaste förslagen

De förslag som hänför sig till sådana skyldigheter som enligt vad som föreskrivs i hållbarhetsrapporteringsdirektivet är förpliktande för medlemsstaterna behandlas i regeringens proposition på ett sätt som är avsett att vara uttömmande. I det följande beskrivs de förslag om utvidgning av direktivets minimibestämmelser som ingår i regeringspropositionen och som grundar sig på det nationella handlingsutrymmet. 

4.1.1  Nationellt utvidgningsförslag med avseende på andelslag

I propositionen föreslås det att finländska stora företag i likhet med små börsbolag och börsbolag som är större än det ska förpliktas att som del av sin verksamhetsberättelse rapportera om såväl hur deras verksamhet inverkar på hållbarhetsfrågor som hur hållbarhetsfrågor inverkar på företagens verksamhet. Det föreslås att skyldigheten utöver sådana aktiebolag som omfattas av direktivets tillämpningsområde ska gälla även sådana andelslag som på det sätt som avses i 1 kap. 4 c § i bokföringslagen är stora företag eller som emitterar obligationer eller andra värdepapper som är föremål för handel på en reglerad marknad, dvs. är börsnoterade.  

En utvidgning som gör att också andelslag inbegrips motsvarar nutida praxis inom lagstiftningen. Regleringen av skyldigheter avseende offentligt tillhandahållande av information har i Finland enligt gängse bruk följt neutralitetsprincipen. Den har med andra ord varit oberoende av den juridiska formen för det aktuella rapporteringsskyldiga företagets affärsverksamhet. Sålunda föreligger det inga skillnader i Finland mellan aktiebolag och andelslag som bedriver affärsverksamhet när det gäller rapportering av ekonomiska uppgifter. Redovisningsdirektivets skyldigheter i fråga om hur bokslut ska upprättas sträcker sig genom den nationella lagstiftningen på lika villkor till andelslag. Exempelvis ska ett andelslag när det ansöker om skuldfinansiering direkt från kapitalmarknaden tillhandahålla investerarna samma information som ett företag som bedriver sin verksamhet i aktiebolagsform. Motiveringen till de enhetliga – av verksamhetsformen oberoende – kraven har varit att det genom detta förfaringssätt inte uppstår en ur rapporteringsskyldighetssynvinkel ojämlik situation, där aktörer med en viss juridisk form har en annan konkurrensmässig ställning. Målet är att alla aktörer ska omfattas av samma skyldigheter när det gäller offentlighet för och omfattning av om aktörernas ekonomiska uppgifter.  

Regeringens proposition följer vad genomförandet av hållbarhetsrapporteringsdirektivet beträffar den neutralitetsprincip som beskrivs ovan, trots att de bestämmelser i redovisningsdirektivet som ändrats genom hållbarhetsrapporteringsdirektivet inte i sig gäller andelslag. Det handlar om ett val på nationell nivå. Med beaktande av de vidsträckta effekter som hållbarhetsbestämmelserna har för företagen och samhället i stort har det inte ansetts motiverat att lämna andelslagen helt och hållet utanför ansvarsregleringen. Marknadskonkurrens med aktiebolag talar därför för en omfattande tillämpning. Å andra sidan är upprätthållandet av försörjningsberedskapen och den tungrodda kostnadsstrukturen inom jordbruket och livsmedelsförsörjningen av nationell betydelse jämfört med andra EU-länder. Därför föreslås också en specialbestämmelse som gör det möjligt för andelslag som bedriver primärproduktion eller skaffar primärproduktion att inte omfattas av bestämmelserna om hållbarhetsrapportering. 

I propositionen har dessutom beaktats det förslag som framförts i flera remissyttranden, enligt vilket det borde tillåtas att centralsammanslutningen upprättar en hållbarhetsrapport för de andelslag som ingår i en gruppstruktur (se avsnitt 6.1). Behovet av ett sådant arrangemang beror bland annat på att inom handelns gruppstrukturer äger andelslagen äger sin centralsammanslutning. Denna struktur går i motsatt riktning mot den koncernform som avses i redovisningsdirektivet, där moderföretaget utövar bestämmande inflytande över sina dotterföretag. Redovisningsdirektivet känner dock inte den gruppstruktur som beskrivs ovan, eftersom andelslag inte omfattas av direktivets tillämpningsområde. För att upprätthålla rättvisa förutsättningar ges således i denna regeringsproposition andelslag möjlighet att upprätta hållbarhetsrapporten centraliserat på samma sätt som i aktiebolagsgrupper som är verksamma inom en koncernstruktur.  

Alternativet till den linjedragning som beskrivs ovan i denna regeringsproposition vore att andelslagen skulle lämnas helt utanför skyldigheten att rapportera hållbarhetsinformation. Detta skulle kunna motiveras med de kostnader som uppkommer av upprättandet av hållbarhetsrapporter och granskningen av dem. Dessa kostnader kan bli avsevärda, vilket framgår av avsnitt 4.2.4 – 4.2.5. När det gäller detta alternativ är det å andra sidan möjligt att ett andelslag på eget initiativ skulle förplikta sig att rapportera hållbarhetsinformation. Det vore möjligt att föreskriva särskilt om detta alternativ, varvid sådana andelslag som förpliktar sig att rapportera vore underställda samma reglering på ett trovärdigt sätt – också i fråga om hotet om påföljder vid försummelse – som aktiebolag är enligt direktivet. Neutralitetsprincipen skulle dock inte realiseras för sådana stora andelslags del som eventuellt skulle låta bli att förplikta sig att rapportera. 

4.1.2  Nationellt utvidgningsförslag med avseende på pensionsanstalter

Det föreslås också att förpliktelserna utöver aktiebolag och andelslag ska gälla pensionsstiftelser och pensionskassor som är stora på det sätt som avses i 1 kap. 4 c § i bokföringslagen. Dessutom ska förpliktelserna gälla Sjömanspensionskassan och Lantbruksföretagarnas pensionsanstalt i fråga om deras placeringsverksamhet, eftersom hållbarhetsaspekterna är av betydelse särskilt för dessa pensionsanstalters placeringsverksamhet. Utanför tillämpningsområdet faller bland annat offentlig upphandling. På det sätt som beskrivs i avsnitt 5.1.1 i fråga om andelslag har regleringen av de offentliga informationsskyldigheterna traditionellt genomförts i enlighet med neutralitetsprincipen, dvs. oberoende av den juridiska form som den berörda rapporteringsskyldiga använder i sin affärsverksamhet.  

I propositionen föreslås således att hållbarhetsrapporteringsskyldigheterna ska gälla också andra pensionsanstalter än arbetspensionsförsäkringsbolag. Det är fråga om en nationell utvidgning. På samma sätt som för andelslagen följs neutralitetsprincipen i fråga om dessa pensionsanstalter, trots att de bestämmelser i redovisningsdirektivet som ändrats genom hållbarhetsrapporteringsdirektivet inte i sig gäller andra pensionsanstalter än arbetspensionsförsäkringsbolag. 

4.1.3  Utvidgning av kravet på digitalisering till att vid sidan av hållbarhetsrapporten gälla bokslutet

Enligt förslaget ska företag vara skyldiga att utöver sin hållbarhetsrapport även lämna sitt bokslut och sin verksamhetsberättelse till Patent- och registerstyrelsen i ett digitalt format, så att dessa handlingar är tillgängliga för medborgare och intressentgrupper enkelt och jämbördigt. I och för sig omfattar direktivets krav på ett digitalt format enbart verksamhetsberättelsen, som innehåller hållbarhetsrapporten, men en åtskillnad i detta hänseende skulle vara oändamålsenlig med tanke på tillgodoseendet av investerares och andra intressentgruppers informationsbehov, när man beaktar att verksamhetsberättelsen med ingående hållbarhetsrapport alltid ska bifogas bokslutet. Dessa handlingar utgör en enhetlig helhet där bokslutsuppgifterna bidrar till att strukturera informationen i hållbarhetsrapporten och förstå informationens betydelse för företagets verksamhet.  

Förslaget kompletteras av att företagen i enlighet med den i direktivet fastställda valmöjligheten för medlemsstaterna (artikel 30.1 andra stycket: medlemsstaterna får kräva att företag ”- - kostnadsfritt gör [verksamhets]berättelsen tillgänglig för allmänheten på sin webbplats”) ska förpliktas att hålla sin verksamhetsberättelse med ingående hållbarhetsrapport samt – som ett tillägg på nationell nivå – det bokslut som hänför sig till verksamhetsberättelsen tillgängliga på sin webbplats både i läsbar form och som en digital fil. Med tanke på att organisationerna i Finland allmänt valt webbplatsen som sin informationskanal är utvidgningsförslaget ändamålsenligt för att säkerställa möjligast enkla tillgång till information för olika intressentgrupper. På så vis säkerställs också att den information som avses i direktivet finns tillgänglig vid eventuella störningar i en myndighets informationssystem utan att det behöver förutsättas några separata åtgärder från företagens sida. Av samma anledning ska det krävas att handlingarna är tillgängliga också som elektroniska filer i det tekniska format i vilket de har lämnats till registermyndigheten. 

4.2  De huvudsakliga konsekvenserna

4.2.1  Allmänna utgångspunkter

Största delen av förslagen i propositionen är sådana som genomförandet av hållbarhetsrapporteringsdirektivet förutsätter. På det sätt som beskrivs närmare ovan (avsnitt 2) är direktivets övergripande mål att öka öppenheten i fråga om företagens inverkan på människorna och miljön samt en hållbar utvecklings inverkan på företagen. Enligt direktivet ska de företag som omfattas av direktivet offentliggöra detaljerad hållbarhetsinformation i enlighet med de rapporteringsstandarder som fastställs genom kommissionens förordning. Det standardiserade presentationssättet gör det möjligt att jämföra olika företags hållbarhetsåtgärder. Detta underlättas också av kravet att hållbarhetsrapporterna ska granskas av en revisor eller någon annan motsvarande sakkunniginstans samt av den nationella myndighetstillsynen över rapporteringen och granskningen. 

De nya kraven gäller såväl stora företag som börsbolag (utom mikroföretag) i EU samt sådana företag utanför EES som har betydande verksamhet i EU. Enligt redovisningsdirektivet är ett företag stort om det uppfyller minst två av följande kriterier: omsättningen är 40 miljoner euro, balansräkningen 20 miljoner euro, 250 anställda (1 kap. 4 c § i bokföringslagen). År 2021 fanns det 1270 sådana företag. Med hänsyn också till små börsbolag och sådana företag utanför EES som har betydande verksamhet i EU i form av ett dotterföretag eller en filial kan antalet rapporteringsskyldiga öka något från det ovannämnda. En nedsättande effekt är å andra sidan att ett stort företag med ställning som dotterföretag i koncernstrukturen inte är skyldigt att upprätta en egen hållbarhetsrapport om det inte är börsnoterat. I en sådan situation ska uppgifterna om dotterföretaget ingå i hållbarhetsrapporten för hela koncernen. 

Kommissionen, Europaparlamentet och EFRAG har uppskattat att upp till 50 000 EU-företag kommer att omfattas av rapporteringsskyldigheten jämfört med de nuvarande 11 700 företag som omfattas av tillämpningsområdet för direktivet om icke-finansiell information, som i Finland har genomförts i 3 a kap. i bokföringslagen. 

Hållbarhetsrapporteringsdirektivet innebär en mer krävande rapporteringsbörda för EU-företag än för företag utanför EES eftersom andra jurisdiktioner inte följer direktivet. Detta kan äventyra rättvisa konkurrensvillkor på EU: s inre marknad. För att minska denna risk omfattar direktivets rapporteringskrav också dotterbolag och filialer av en viss storlek till företag från tredjeländer i EU samt sådana företag från tredjeländer vars värdepapper är föremål för handel på börser i EU. 

Konkret sett är kostnaderna som följer av hållbarhetsrapporteringen större på kort sikt än de potentiella fördelarna, vilka för närvarande är av immateriell natur och inte kan mätas, utan de materialiseras först på längre sikt. Dessutom kan kostnaderna variera mellan medlemsstaterna beroende på nationella förhållanden, såsom lönenivå. På grund av detta är det skäl att utgångsmässigt förhålla sig avvaktande när det gäller jämförelser mellan mätbara kostnader och icke-mätbara fördelar. 

4.2.2  Fördelning av kostnader och fördelar: direkta och indirekta

Direktivets effekter kan delas upp i direkta och indirekta kostnader. På motsvarande sätt uppstår både direkta och indirekta fördelar. Merparten av de nya kostnaderna hänför sig till hantering av rapporteringsprocessen och granskning av rapporteringen. 

Den europeiska rådgivande gruppen för finansiell rapportering, EFRAG (European Financial Reporting Advisory Group), som bistår kommissionen vid utarbetandet av hållbarhetsrapporteringsstandarder, har analyserat kostnader och fördelar för olika berörda parter, såsom investerare, miljöorganisationer och icke-statliga organisationer (www.ceps.eu/download/publication/?id=38283&pdf=Cost-benefit-analysis-of-the-First-Set-of-draft-European-Sustainability-Reporting-Standards.pdf). Kommissionen har också gjort vissa undersökningar av de förväntade kostnaderna. 

EFRAG: s studie kan också användas för att bedöma effekterna på medlemsstatsnivå. EFRAG grundade sin analys på det första utkastet till rapporteringsstandard för stora företag som offentliggjordes 2022. Därför undantogs små och medelstora börsbolag från bedömningen när det gäller direkta kostnader. Även om sådana företag omfattas av direktivet kommer kommissionen att utarbeta en standard som är anpassad till dem. Denna skillnad jämfört med stora företag gör det svårt att analysera kostnaderna för kategorin små och medelstora företag. Å andra sidan innehåller EFRAG: s rapport uppskattningar av sådana indirekta kostnader för små och medelstora företag som följer av att de ingår i de stora företagens värdekedjor. 

Det är obestridligt att den nya rapporteringen utgör en betydande resurskrävande utmaning för företagen. Mångfalden och komplexiteten hos den information som samlas in och behandlas kräver ny kompetens. IT-system för insamling och hantering av hållbarhetsinformation måste också skaffas eller utvecklas. 

4.2.3  Direkta effekter som rapporteringen och de nya resursbehoven har för företagen

Nya administrativa kostnader kommer att uppstå för rapporteringsskyldiga företag. För det första medför de investeringar och andra åtgärder som krävs för rapporteringen en engångskostnad (nedan kallade initialkostnader). Dessutom uppstår regelbundna kostnader för varje rapporteringsperiod (återkommande kostnader). Båda är av direkt karaktär. 

Kostnaderna beror på det aktuella företagets egenskaper, såsom storlek och affärsområden samt att företaget eventuellt har verksamhet inom flera affärsområden. Det är dock klart att införandet av förfaranden som uppfyller de nya kraven innebär en mycket utmanande satsning för de enskilda företagen. Det är fråga om en mångfasetterad uppgiftshelhet som förutsätter ett nytt slags kunnande av företagens sakkunnigresurser. Då hållbarhetsrapporteringen hänför sig till icke-finansiella faktorer som ligger utanför de nuvarande bokföringsmässiga processerna, måste även nya datatekniska system som möjliggör tillförlitlig insamling och hantering av information om sådana faktorer tas i bruk.  

Initialkostnader orsakas inte bara av informationssysteminvesteringar utan också av nya förfaranden som det är nödvändigt att genomföra internt inom företagen, medan de återkommande kostnaderna i huvudsak beror på de personalresurser som permanent binds till rapporteringen i företagen samt på den externa granskningen av rapporteringen. 

Enligt EFRAG kommer initialkostnaderna sannolikt att utgöra en betydande del av den totala rapporteringskostnaden. Detta beror på att införandet eller ibruktagandet av ett rapporteringssystem innebär en administrativ börda, särskilt för företag som inte har tidigare erfarenhet av att samla in sådan information. 

Såväl de initiala som de återkommande kostnaderna kan delas upp i dels den rapporteringsskyldigas interna kostnader, dels kostnader för att lägga ut insamling och sammanställning av uppgifter på tredjeparter. På det sätt som sägs ovan beror initialkostnaderna främst på nya interna processer och modeller som måste införas för att uppfylla kraven i rapporteringsstandarderna, medan de återkommande kostnaderna i huvudsak beror på själva rapporteringen. 

Ett företag kan i princip organisera sin hållbarhetsrapportering internt eller anlita en utomstående tjänsteleverantör. Rapporteringen är dock krävande, vilket innebär att det i praktiken nästan alltid är nödvändigt med extern experthjälp, särskilt i det inledande skedet, innan rapporteringsförfarandet över huvud taget kan inledas. I båda fallen behövs mera resurser. Det bör också noteras att företagets lagstadgade revisor – för att behålla sitt oberoende – inte kan delta i utarbetandet av hållbarhetsrapporten. 

EFRAG uppskattade i november 2022 att den genomsnittliga engångskostnaden för ett stort börsbolag till följd av införandet av de nya rapporteringsförfarandena kommer att uppgå till 320 000 euro. Av denna summa uppskattas 146 000 euro gå åt till anskaffning av system och till övriga externa kostnader, medan den resterande delen utgörs av kostnader för det ökade personalbehovet och för behövlig utbildning och introduktion i ESG-frågor. Enligt EFRAG orsakas stora börsbolag dessutom vid ibruktagandet av de nya systemen en compliance-engångskostnad på cirka 287 000 euro för säkerställande av att rapporteringskraven uppfylls. 

De totala administrativa tilläggskostnaderna i EU uppgår till cirka 1,7 miljarder euro i initialkostnader och 1,9 miljarder euro i årliga återkommande kostnader. EFRAG:s bedömning gäller både företag som redan har offentliggjort ansvarsuppgifter i enlighet med gällande regelverk – i Finland 3 a kap. i bokföringslagen om icke-finansiella frågor – och andra företag som i och med det nya direktivets tillämpningsområde blir rapporteringsskyldiga. 

4.2.4  Insamling av uppgifter från underleverantörer och andra företag i värdekedjan

Utöver de kostnader för den rapporteringsskyldiges egen verksamhet som behandlas ovan uppstår också kostnader för det redogörelsearbete som hänför sig till värdekedjestrukturer. Ju mer den rapporteringsskyldiges affärsmodell stödjer sig på samarbetsarrangemang med andra företag, såsom underleverantörer, desto större blir kostnaderna för att samla in den information som behövs för rapporteringen från underleverantörsföretagen och för att granska denna information. 

I ingressen till hållbarhetsrapporteringsdirektivet (skäl 21, tredje stycket) sägs att ”[s]tandarderna för hållbarhetsrapportering för små och medelstora företag kommer att utgöra en referens för företag som omfattas av de krav som införs genom detta ändringsdirektiv vad gäller den nivå av hållbarhetsinformation som de rimligen kan begära från små, och medelstora företag som är leverantörer eller kunder i sådana företags värdekedjor.” I ingressen (skäl 53, andra stycket) sägs också att ”Standarderna för hållbarhetsrapportering bör inte specificera upplysningar som skulle kräva att företag erhåller ytterligare information från små och medelstora företag i deras värdekedja än den information som ska lämnas i enlighet med standarderna för hållbarhetsrapportering för små och medelstora företag.” 

De standarder för små och medelstora företag som avses i citatet, vilka det föreskrivs om i artikel 29a i redovisningsdirektivet, ska antas senast i juni 2024 i form av en delegerad akt (artikel 49). Med tanke på dimensionen hos de allmänna hållbarhetsrapporteringsstandarderna som kommissionen färdigställer (https://www.efrag.org/lab3) och det att den information som standarderna hänför sig till behövs för att investeringsfonder och andra finansmarknadsaktörer ska kunna fullgöra sina EU-rättsliga skyldigheter med avseende på tillhandahållande av information, är det inte uteslutet att informationskraven i standarderna för små och medelstora företag trots allt kommer att vara synnerligen omfattande. Detta innebär en utmaning för sådana små och medelstora företag som inte omfattas av skyldigheterna enligt direktivet och som på det sätt som beskrivs i ingressen till direktivet är en del av en rapporteringsskyldigs värdekedja.  

Enligt en undersökning som gjorts här känner sig kring 80 procent av de stora företagen pressade att på grund av åtaganden att agera ansvarsfullt se över sin kedja av underleverantörer och ställa högre krav på den (Suuryritystutkimus 2023: Havahtuminen – Epäjatkuvuuksien sarja ja arki – OP s. 43). För ett litet företag kan det faktiskt vara omöjligt att avsätta resurser för att samla in och leverera den information som krävs enligt standarderna, varvid ett sådant företag inte längre kan fungera som underleverantör till ett rapporteringsskyldigt större företag. Detta kan inverka till exempel på stora affärers urval av livsmedel från lokala producenter. Likaså kan omständigheter som eventuellt gör insamlandet av information mödosamt – eller till och med omöjligt – leda till att sådana små företag som är etablerade utanför EES-området, till exempel i en stat som hör till tillväxtekonomierna eller i ett utvecklingsland, hamnar utanför värdekedjorna. 

I princip gagnar rapporteringsskyldigheter som baserar sig på leveranskedjor de företag inom Europeiska unionen som relativt sett är allra störst. Ju större företag, desto större underleverantörer måste det anlita för att tillgodose sina anskaffningsbehov, och dylika stora underleverantörer har å sin sida bättre möjligheter än sina små konkurrenter att avsätta resurser för hållbarhetsrapportering. I detta avseende finns risk för att rapporteringsskyldigheten leder till att antalet små underleverantörer minskar inom unionen genom företagsarrangemang eller till att verksamheter upphör på grund av att rapporteringsskyldigheterna gör dem olönsamma. Detta behandlas mera ingående nedan (avsnitt 4.2.6). 

4.2.5  Konsekvenser för rapporteringsskyldiga av hållbarhetsgranskningen samt konsekvenser för revisionssektorn

Kostnadsökningen föranleds i första hand av de nya informationskraven i rapporteringsstandarderna. Utöver att det behövs mer resurser än tidigare för rapporteringen uppstår en betydande kostnadsbörda också till följd av att revisorn eller något annat oberoende granskningsorgan som avses i direktivet utför extern granskning av rapporten (granskningskostnad). Dess storlek beror på hur omfattande och detaljerade utlåtanden som förväntas om rapportens riktighet från granskaren. Även om direktivets slutliga mål är att uppnå samma säkerhet som den som uppnås genom lagstadgad revision (s.k. rimlig säkerhet), krävs det till en början endast att granskningen utförs i enlighet med så kallad begränsad säkerhet. 

Nivån på begränsad säkerhet är betydligt lägre än den nivå som uppnås genom åtgärder som krävs för rimlig säkerhet. ”Slutsatsen av ett bestyrkandeuppdrag där uttalandet lämnas med begränsad säkerhet ges vanligen i en negativ uttrycksform genom att det anges att inget har framkommit som tyder på att informationen om sakförhållandet innehåller någon väsentlig felaktighet.” (skäl 60 i ingressen till direktivet).  

Å andra sidan är det förmånligare för företagen att få ett begränsat granskningsutlåtande med beaktande av tillgången på granskningstjänster i det nuvarande marknadsläget. Bestyrkningskostnaderna beror naturligtvis alltid också på det berörda företagets egenskaper (storlek, komplexitet, bransch osv.). 

Av den grad av säkerhet som krävs (dvs. begränsad säkerhet) följer att kostnadsbördan är mindre än vad som gäller revisionen av bokslutet. EFRAG uppskattar att kostnaden för hållbarhetsgranskning kommer att ligga på åtminstone 360 000 euro för stora börsbolags del. Det är dock möjligt att kostnaden under det första året kommer att vara högre än så, på grund av att företagen då kommer att ”skräddarsy” sina specifika granskningsförfaranden. Å andra sidan är det klart att kostnaderna sjunker ju mindre den rapporteringsskyldiga är till sin företagsstorlek. Samma effekt uppstår också när den rapporteringsskyldiga inte är börsnoterad.  

EFRAG uppskattar kostnaderna för granskning av hållbarhetsrapporteringen till mellan 2,6 och 3,9 miljarder euro per år. På det sätt som konstateras ovan innehåller direktivet också bestämmelser om framtida krav som förutsätter ett utlåtande om rapporten med rimlig säkerhet från och med 2030. I och med ändringen kommer kostnaderna enligt EFRAG: s uppskattning att nästan tredubblas, dvs. uppgå till mellan 6,0 och 9,7 miljarder euro per år. 

År 2021 var sammanlagt 559 auktoriserade revisorer anställda hos de fem största revisionssammanslutningarna i Finland (KPMG, PwC, EY, BDO och Deloitte) (Marknadsstrukturen inom revisionsbranschen i Finland 2021 – PRS). De största revisionssammanslutningarna kommer troligen att erbjuda sina nuvarande revisionskunder tjänster för granskning av hållbarhetsrapportering. Sålunda är det sannolikt att efterfrågan på sakkunniga i hållbarhetsfrågor kommer att öka kraftigt i dessa revisionssammanslutningar. Det kan vara fråga om ett tilläggsbehov på till och med hundratals sakkunniga. Enligt regeringens proposition ska det efterfrågetryck på sakkunnigresurser som de nya uppgifterna medför dock lättas genom övergångsbestämmelser som grundar sig på direktivet och som möjliggör att nuvarande revisorer med hjälp av fortbildning utför granskning av hållbarhetsrapportering. Revisorernas största intressebevakningsorganisation Finlands Revisorer rf har erbjudit sådan fortbildning sedan 2022. I regeringens proposition föreslås det en övergångsbestämmelse enligt vilken en revisor ska uppfylla utbildningskravet genom att genomföra ett utbildningsprogram av detta slag (förslaget om ändring av revisionslagen, övergångsbestämmelserna).  

I regeringens proposition ingår också ett förslag om att utsträcka lagen om årsavgift och avgifter för kvalitetskontroll för revisorer till verksamhet inom granskning av hållbarhetsrapportering. Avgifterna föreslås vara lika stora som i den gällande lagen: 240 euro i årlig tilläggsavgift och minst 750 euro i tillsynsavgift för kvalitetssäkringsförfarandet. 

4.2.6  Bördan för underleverantörer och andra samarbetsföretag

På det sätt som anges ovan (avsnitt 4.2.4) ska den rapporteringsskyldiga samla in hållbarhetsinformation om sin verksamhet och från sina dotterföretag, men också från andra företag i dess värdekedja, oavsett storlek eller geografiskt läge (nedan kedjeföretag). Det är klart att bördan till följd av insamling och överlämnande av information som den rapporteringsskyldiga förutsätter är proportionellt sett större ju mindre kedjeföretaget självt är (nedan spillkostnad).  

EFRAG uppskattar de totala spillkostnaderna till 0,2 miljarder euro per år för små och medelstora företag i EU (exklusive mikroföretag) i början av värdekedjan och 1,5 miljarder euro om man beaktar övriga nivåer i värdekedjan. Kostnadsfördelningen mellan stora och små företag beror delvis på i vilken utsträckning de rapporteringsskyldiga stödjer de involverade företagen i att ta fram den information som de begär, till exempel genom att tillhandahålla en dataförbindelse. 

Den genomsnittliga spillbördan för små och medelstora kedjeföretag är enligt EFRAG cirka 1 300 euro i initialkostnader och 2 000 euro i årliga återkommande kostnader. I förhållande till kedjeföretagets omsättning motsvarar initialkostnaden 0,02 procent och den återkommande kostnaden 0,03 procent. 

Också arbets- och näringsministeriet har våren 2023 gjort en utredning som tjänsteuppdrag för att uppskatta spilleffekten för små underleverantörer. Utredningen genomfördes som en Webropol-enkät med hjälp av Företagspanelen, som är ett system som företagen fritt kan delta i (tem.fi/yrityspaneeli). 

Det kom sammanlagt 19 svar på enkäten, som riktades till över hundra företag. Utifrån svaren har bördan för en typisk liten eller medelstor underleverantör uppskattats med hjälp av standardkostnadsmodellen: 

initialbörda: cirka 40 arbetstimmar och anskaffningskostnader på cirka 5 000 euro, 

årlig återkommande börda: cirka 20 timmar och cirka 2 000 euro. 

För de åtgärder som behövs i ett underleverantörsföretag svarar företagaren själv eller den avlönade direktören. Enligt räknaren för regleringsbördan (https://tem.fi/yksi-yhdesta-periaate) innebär detta i genomsnitt en initialkostnad av engångsnatur på cirka 8 000 euro och en årlig återkommande kostnad på 3 000 euro per företag. Kostnaderna är dock betydligt högre om underleverantören är större än ett litet eller medelstort företag. Man kan då tala om uppskattningsvis fyra gånger så stor börda. 

4.2.7  Indirekta skadliga effekter för rapporteringsskyldiga

EFRAG anser det möjligt att ett företag som har global verksamhet och som lyder under EU:s rapporteringsskyldighet kan hamna i konkurrensmässigt underläge genom att det avslöjar mer om sina verksamhetsprinciper än företagets konkurrenter utanför EU. EFRAG har även som en eventuell indirekt skadlig effekt nämnt den avsevärda risken för att ett företag, på grund av att praxis för rapporteringen ännu inte har etablerats, tvingas vara svarande i ett tvistemål som gäller rapporteringens riktighet. 

4.2.8  Fördelar för rapporteringsskyldiga företag

Fördelarna med den enhetligare, mer omfattande och kvalitativt bättre rapportering som ska fastställas genom standarderna på EU-nivå är som sådana väldigt svåra att bedöma på ett tillförlitligt sätt. Även om fördelarna därför huvudsakligen bedöms kvalitetsmässigt så har flera kostnadsinbesparingsmöjligheter identifierats för olika intressentgrupper. 

Distributörerna av hållbarhetsinformation och kreditvärderingsinstituten försöker för närvarande inhämta tillförlitlig hållbarhetsinformation genom ad hoc-förfrågningar från fall till fall. Enhetliga hållbarhetsrapporter som tillhandahålls centralt i digitala företagsregister bidrar till att minska de administrativa kostnaderna för sådana tidskrävande utredningsarbeten och informationsförfrågningar för såväl dem som ber om informationen som för företagen själva. Dessa fördelar är helt och hållet företagsrelaterade och EFRAG har därför inte försökt göra några ekonomiska beräkningar av dem. 

Å andra sidan har EFRAG varnat för att behovet av att få hållbarhetsinformation inte bara från EU-området utan också globalt i sig försämrar realiseringen av den nytta som digitaliseringen medför. Detta beror i första hand inte på det att informationskraven skulle vara motstridiga, utan på att kraven i EU:s hållbarhetsrapporteringsstandarder kommer att vara mer detaljerade än vad som krävs enligt regelverk utanför EU. 

De direktivbaserade rapporteringsskyldigheterna förbättrar hållbarhetsinformationens tillgänglighet, tillförlitlighet och jämförbarhet. Detta kommer att göra det möjligt för investerare att ta större hänsyn till miljörisker och sociala risker i sina investeringsbeslut, så att kapitalflödena inom EU bättre kan styras till företag som bedriver hållbar verksamhet.  

Å andra sidan har hållbarhetsfrågornas betydelse för företagens finansiering verifierats i den ekonomiska forskningen. Det råder enighet om att beaktandet av hållbarhetsfrågor i affärsverksamheten och rapporteringen om den har en positiv inverkan på investerarnas och finansiärernas beslutsfattande. Detta framgår bland annat i form av lägre kostnad för skuldfinansiering och riskpremie för aktieinvesteringar. 

De indirekta fördelarna återspeglas också i att rapporteringsmetoderna effektiviseras i leveranskedjorna, vilket ökar medvetenheten och de positiva attityderna till hållbarhetsaspekter. 

Ett korrekt genomförande av den europeiska gröna given bidrar också till att minska systemriskerna för ekonomin och stärka det civila samhällets förtroende för företagsverksamheten genom att ge större synlighet åt sociala och miljömässiga konsekvenser. 

4.2.9  Miljökonsekvenser och konsekvenser för de mänskliga rättigheterna

År 2020 lät kommissionen göra en konsekvensbedömning (Ares (2020) 580716-30/01/2020) av sitt direktivinitiativ, där det i fråga om potentiella miljökonsekvenser framfördes bland annat att initiativet förväntas ha indirekta men betydande positiva miljökonsekvenser för klimatet, den biologiska mångfalden och användningen av naturresurser. Dessa effekter ansågs följa av att hållbarhetsrapporteringen 

stärker kapitalflödenas inriktning på företag som tar hänsyn till ansvarsaspekter i sin verksamhet, 

hjälper det civila samhällets aktörer att övervaka ansvarsfullheten, 

ökar företagens medvetenhet om konsekvenserna av hållbarhetsfrågor, och 

främjar förfaranden för företagens hantering av ansvarsfrågor och riskhantering, även i leveranskedjan. 

Utifrån motsvarande omständigheter framfördes det i kommissionens konsekvensbedömning också att initiativet har indirekta men betydande positiva effekter på tillgodoseendet av de mänskliga rättigheterna bland annat när det gäller övervakningen av arbetsförhållandena och förbudet mot barnarbete samt förhindrandet av diskriminering.  

Synpunkterna i kommissionens konsekvensbedömning kan anses vara av betydelse med tanke på denna regeringsproposition som baserar sig på hållbarhetsrapporteringsdirektivet, med beaktande av att den slutliga direktivtexten till väsentliga delar motsvarar det direktivinitiativ som konsekvensbedömningen gällde. 

4.2.10  Konsekvenser för myndigheterna och de offentliga finanserna

Bland myndigheterna påverkar regeringens proposition särskilt Finansinspektionens verksamhet. Finansinspektionen behöver experter för tillsynen över att börsbolag och finansaktörer uppfyller sina hållbarhetsrapporteringsskyldigheter samt för införandet och underhållet av informationssystem som stödjer denna uppgift. Som helhet motsvarar de föreslagna uppgifterna enligt Finansinspektionens bedömning tre årsverken och de ska till en början skötas med nuvarande resurser. Dessa uppgifter inverkar inte på statsbudgeten, eftersom Finansinspektionens verksamhet huvudsakligen finansieras med tillsyns- och åtgärdsavgifter som tas ut hos tillsynsobjekten. 

Skyldigheten att registrera verksamhetsberättelserna, de hållbarhetsrapporter som ingår i dem samt boksluten för de aktiebolag och andelslag som omfattas av regeringens proposition och som uppgår till cirka 1300 (avsnitt 4.2.1) digitalt orsakar inte några direkta personalbehov för Patent- och registerstyrelsen (PRS) men förutsätter att informationssystemen utvecklas. PRS förslag till budget för perioden 1/2025 – 3/2027 är följande:  

utveckling av digitala bokslut 600 000 euro, och 

utveckling av hållbarhetsrapporteringen 1 000 000 euro. 

I propositionen ingår också ett förslag om att lagen om årsavgift och avgifter för kvalitetskontroll för revisorer ska utsträckas till att gälla även granskning om hållbarhetsrapportering. Om man antar att 500 revisorer skulle förvärva denna specialkompetens, skulle det betyda att cirka 120 000 euro inflyter i årsavgifter. Om man också antar att 20 hållbarhetsrevisorer per år blir föremål för kvalitetskontroll, inflyter dessutom minst 15 000 euro per år. 

På samma sätt som de avgifter som föreskrivs i den gällande lagen redovisas årsavgifts- och tillsynsavgiftsinkomsterna från hållbarhetsrevisorerna i statsbudgeten som bruttoinkomster under moment 11.19.09 (Övriga skatteinkomster). I statsbudgeten ska PRS anvisas ett motsvarande anslag. 

Regeringens proposition ålägger inte Skatteförvaltningen några nya skyldigheter. Rapporteringsskyldigheterna kan å andra sidan inverka på de skatter som inflyter från företagen, eftersom kostnaderna enligt den nya kostnadsbördan är avdragsgilla i beskattningen. Å andra sidan är revisorernas inkomster från granskningsuppdragen beskattningsbara och kompenserar således förändringen i inflödet för företagens del. Det som sägs ovan gäller också andra investeringar och sakkunnigtjänster som rapporteringsskyldigheten förutsätter, om de inte köps av utländska aktörer som inte omfattas av skattskyldighet i Finland. 

Hållbarhetsrapporteringsskyldigheterna kan också öka företagens beredskap att anställa ny personal för att sköta rapporteringsprocesserna. Å andra sidan kan den nya kostnadsbördan medföra behov av att eventuellt minska personalen i annan administrativ verksamhet, vilket innebär att den eventuella sysselsättande effekten torde förbli begränsad. 

Handlingsalternativen

Hållbarhetsrapporteringsdirektivet, som ligger till grund för förslaget, är lagtekniskt sett en minimibestämmelse. Finland har därmed på samma sätt som andra medlemsstater rätt att ställa krav som går utöver direktivet. 

5.1  Nationella utvidgningar

I regeringens proposition föreslås tre nationella utvidgningar jämfört med EU:s minimibestämmelser: 

krav på hållbarhetsrapportering för andelslag av samma storlek som de aktiebolag som avses i direktivet samt pensionskassor och pensionsstiftelser (7 kap. 1 § i bokföringslagen): detta förslag och konsekvenserna av alternativen till det behandlas i avsnitten 4.1.1 och 4.1.2,  

registrering av bokslutet i digital form på ett sätt som motsvarar det som föreskrivs i direktivet för verksamhetsberättelsen och den hållbarhetsrapport som ingår i den (7 kap. 21 § i bokföringslagen): detta förslag och konsekvenserna av alternativen till det behandlas i avsnitt 4.1.3, 

till den föregående punkten hänför sig också en sådan komplettering att företagen i enlighet med direktivets medlemsstatsoption (artikel 30.1 andra stycket) är skyldiga att på sin webbplats hålla verksamhetsberättelsen jämte hållbarhetsrapporten samt, som ett nationellt tillägg, det årsbokslut som hänför sig till verksamhetsberättelsen tillgängliga (bokföringslagen 7 kap 26 §): detta förslag och dess konsekvenser behandlas i avsnitt 4.1.3. 

En utvidgning i övrigt på nationell nivå – till exempel i fråga om innehållsmässiga rapporteringsskyldigheter eller genom att rapporteringsskyldigheterna riktas till mindre företag än vad som föreskrivs i direktivet – anses inte vara ändamålsenlig i detta skede. Det finns ett behov av omfattande erfarenhet av att uppfylla rapporteringsskyldigheterna och av rapporteringens effekter i allmänhet. 

5.2  Alternativt förfarande för granskning av hållbarhetsrapporten

På det sätt som föreskrivs i revisionslagen kan en lagstadgad revisor eller någon annan revisor som har specialkompetens för detta uppdrag granska hållbarhetsrapporteringen. Såsom anges i led 61 i ingressen till direktivet har revisionsinstitutionen ”- - nyckelroll som lagstadgade revisorer spelar när det gäller att tillhandahålla kvalitetsgranskning av hållbarhetsrapportering, och säkerställa tillförlitlig hållbarhetsinformation - -.” Å andra sidan anses det i denna punkt vara önskvärt att medlemsstaterna ger företagen ”- - ett större utbud av oberoende leverantörer av kvalitetsgranskningstjänster för kvalitetsgranskning av hållbarhetsrapportering. Medlemsstaterna bör därför tillåtas att godkänna oberoende leverantörer av kvalitetsgranskningstjänster som ackrediterats i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 765/2008 att avge ett uttalande om kvalitetsgranskning av hållbarhetsrapportering som bör offentliggöras tillsammans med förvaltningsberättelsen.” Artiklarna 34.3–34.5 i redovisningsdirektivet innehåller bestämmelser om en sådan medlemstatsoption. Med tanke på oron inom EU över koncentrationen av revisionstjänster med avseende på konkurrens och tillgång till revisionstjänster är optionen åtminstone som ett principiellt uttryck en potentiell väg mot en eventuellt utökad konkurrens. 

I den tjänstemannaberedning som gällde lagförslaget utreddes denna medlemstatsoption och ett förslag i enlighet med den ingick i det propositionsutkast som publicerades den 20 mars 2023 och som det begärdes utlåtanden om. Syftet med utkastet till bestämmelse var att ge hållbarhetsrapporteringsskyldiga företag här möjlighet att anlita en leverantör av granskningstjänster som är verksam inom EES för granskning av hållbarhetsrapporteringen i stället för en revisor. Tanken var att en sådan leverantör står under myndighetstillsyn i sitt utländska registreringsland, vilket innebär att det inte skulle ha krävts något särskilt auktoriseringsförfarande eller någon myndighetsresurs för att tillåta verksamhet också i Finland.  

Under den fortsatta beredningen av lagförslaget efter remissförfarandet slopades dock medlemsstatsoptionen. Det är sannolikt att denna möjlighet åtminstone inte omedelbart skulle ha haft någon nämnvärd inverkan på resursbehovet eller på den finländska marknaden för granskningstjänster i övrigt, eftersom de ackrediterade leverantörer som avses i utkastet ännu inte finns inom EES-området. Det är också av betydelse att i utkastet behandlades inte frågan om huruvida förslaget med avseende på de grundläggande fri- och rättigheterna eventuellt skulle ha diskriminerat sådana inhemska näringsidkare som skulle ha varit villiga att bedriva sådan verksamhet, men för vilka det inte skulle ha varit tillåtet enligt utkastet. Denna medlemstatsoption kan dock utnyttjas även senare om det i praktiken uppstår behov av den, till exempel för att de inhemska revisorer som är verksamma som granskare av hållbarhetsrapportering inte räcker till. Då kommer man noggrant att bedöma de möjliga alternativen för ackreditering samt för organisering och tilldelning av resurser för tillsynen. 

5.3  Hot om påföljder för brott mot informationsskyldigheten

För att effektivisera informationsskyldigheten förutsätts i redovisningsdirektivet att medlemsstaterna också föreskriver om ett påföljdshot som gäller både bokslutet och verksamhetsberättelsen jämte hållbarhetsrapporten. I artikel 51 föreskrivs följande: ”Medlemsstaterna ska fastställa sanktioner vid överträdelser av de nationella bestämmelser som antas i enlighet med detta direktiv och vidta alla nödvändiga åtgärder för att se till att de genomförs. Sanktionerna ska vara effektiva, proportionella och avskräckande.” 

I fråga om bokslut föreskrivs om den påföljd som avses i artikeln i 30 kap. 9, 9 a och 10 § i strafflagen. Dessa bestämmelser gäller inte bara de årsbokslut som avses i direktivet och som upprättas efter räkenskapsårets utgång, utan även bokföring av transaktioner under räkenskapsåret. Å andra sidan faller verksamhetsberättelsen utanför bestämmelsernas tillämpningsområde, eftersom den enligt bestämmelserna i lagändringen 2015 (2015/1620) på det sätt som förutsätts i redovisningsdirektivet avskiljdes från bokslutet till ett separat dokument. På det sätt som konstateras ovan ska i verksamhetsberättelsen framöver också ingå en hållbarhetsrapport (artikel 19a.1 andra stycket i redovisningsdirektivet). 

Kraven på innehållet i hållbarhetsrapporteringen skiljer sig dock från de krav som föreskrivs för bokslutet. De uppgifter som lämnas i bokslutet kan nästan undantagslöst verifieras entydigt i det berörda företagets bokföring i penningbelopp. Motsvarande noggrannhet kan inte uppnås i hållbarhetsrapporteringen, eftersom det i praktiken är svårare att mäta hållbarhetsinformation än bokföringsuppgifter. Det är inte bara fråga om kvantitativa och i efterhand verifierbara uppgifter utan också om framåtblickande och kvalitativa uppgifter (artikel 29c .3). Dessa ska samlas in inte bara om det hållbarhetsrapporterande företagets och dess dotterföretags verksamhet, utan också från andra aktörer i dess värde- och leveranskedjor. Eftersom det hållbarhetsrapporterande företaget inte har lagstadgad bestämmanderätt i förhållande till de sistnämnda kan det uppstå stora svårigheter vid insamlingen av uppgifter (artikel 29b .4). 

Dessutom får väsentlighetsprövningen en central betydelse i hållbarhetsrapporteringen. Enligt den föreslagna 7 kap. 3 § i bokföringslagen, som grundar sig å artiklarna 19a.1 och 29a.1, innehåller hållbarhetsrapporten dels information som är av vikt för att ge en rättvisande bild av det hållbarhetsrapporterande företagets inverkan på hållbarhetsfrågor, och dels information som är av vikt för att ge en rättvisande bild av hur hållbarhetsfrågor påverkar det hållbarhetsrapporterande företagets utveckling, resultat och ställning. Kommissionen fastställer närmare innehållskrav för hållbarhetsinformationen i sina rapporteringsstandarder som utfärdas i form av en delegerad förordning (artiklarna 29a och 29b). Väsentlighetskriteriet har stor betydelse för de flesta av kraven i standarderna, vilket innebär att varje hållbarhetsrapporterande företags egen subjektiva bedömning av sina individuella omständigheter får större betydelse än i bokslutsrapporteringen.  

På det sätt som beskrivs ovan är kvalitativa och framåtblickande faktorer relevanta för hållbarhetsrapporteringen. Den subjektiva bedömningen av hur de presenteras är oundvikligen större än när det gäller bokslutsinformation med tanke på väsentlighetskriteriets framträdande roll. Detta har en avgörande inverkan på det hot om påföljder som är avsett att effektivisera rapporteringen.  

Enligt den straffrättsliga legalitetsprincipen ska bestämmelser om straffansvar vara tillräckligt noggrant avgränsade. Eftersom straffen i strafflagen inkräktar på medborgarnas centrala medborgerliga fri- och rättigheter, är det av rättssäkerhetshänsyn nödvändigt att ange exakta gränser för bruket av strafflagstraff (RP 44/2002 rd, s. 28). Strafflagstiftningen är också underordnad i förhållande till administrativa påföljder.  

Av dessa orsaker har det särskilda hot om påföljder som gäller hållbarhetsrapportering i propositionen förblivit administrativt och noggrant avgränsat till att rapporten ska anmälas på behörigt sätt på det sätt som framgår av de 3 och 4 mom. som föreslås i 25 § i handelsregisterlagen. Registermyndigheten ska påföra en förseningsavgift för försummelser, vilket uppfyller kravet på en nationell påföljd enligt artikel 51 i redovisningsdirektivet. Förhållandet mellan förseningsavgiften och grundlagen behandlas i avsnitt 11.2 i denna proposition. Komplettering av handelsregisterlagen med en bestämmelse om förseningsavgift utesluter dock inte möjligheten att tillämpa de kriminaliseringar som avses i 30 kap. i strafflagen när de villkor som anges i kapitlet är uppfyllda. Detsamma gäller de administrativa påföljder som avses i lagen om Finansinspektionen och som gäller börsnoterade och andra hållbarhetsrapporterande företag som omfattas av tillämpningsområdet för den lagen. 

Remissvar

Utkastet till regeringens proposition var på remiss mellan den 20 mars och den 8 maj 2023. Det kom sammanlagt 38 yttranden. Nedan sammanfattas yttrandena om de viktigaste temana. Yttrandena finns på arbets- och näringsministeriets projektsidor (https://tem.fi/hanke?tunnus=TEM082:00/2022). 

6.1  Andelslagens ställning

Flera aktörer inom den kooperativa sektorn (Pellervo Coop Center rf, Centrallaget för Handelslagen i Finland (SOK) och Valio Ab) samt näringslivets sammanslutningar (bl.a. Finlands Näringsliv EK, Livsmedelsindustriförbundet rf, Finsk Handel rf, Turist- och Restaurangförbundet MaRa rf, Nasdaq Helsinki) anser att det är viktigt att de stora andelslagen inbegrips i tillämpningsområdet, men anser att det inom den kooperativa gruppstrukturen räcker med en hållbarhetsrapport som centralorganisationen utarbetat. Således skulle ett enskilt andelslag som hör till en gruppstruktur inte självt skyldigt att utarbeta en rapport. Om detta inte är möjligt i lagstiftningen, anser Livsmedelsindustriförbundet rf och Valio att man bör hålla sig till tillämpningsområdet enligt direktivet, där andelslagen inte ingår.  

Även Suomalaiset kehitysjärjestöt – Finnish Development NGOs Fingo rf och Finlands Naturpanel samt Börsstiftelsen stöder inkluderingen av stora andelslag, dock utan att ta ställning till konsekvenserna av en eventuell gruppstruktur. Å andra sidan motsätter sig Jukka Mähönen, professor i andelslagsrätt, den gruppspecifika rapporteringen i strid med redovisningsdirektivet. 

Utvecklingsåtgärder som baserar sig på remissvaren beskrivs ovan i avsnitt 4.1.1. 

6.2  Granskningstjänst som alternativ till revision

Det utkast till proposition som var ute på remiss omfattade ett förslag som baserar sig på direktivets medlemsstatsoption om att en leverantör av granskningstjänster som är registrerad och ackrediterad i en EES-stat ska kunna vara verksam som granskare för hållbarhetsrapporteringen också i Finland och därmed konkurrera med revisorernas motsvarande serviceutbud. 

Revisionsnämnden motsatte sig detta förslag med tanke på att tillsynen och påföljderna bör vara enhetliga. Miljöministeriet anser för sin del att det är viktigt med enhetliga spelregler, sakkunniga hållbarhetsrevisorer och ändamålsenlig tillsyn över granskningsverksamheten. Enligt Microsoft Ab borde också en leverantör av alternativa granskningstjänster visa sin förmåga, bland annat när det gäller att fastställa väsentligheten. Å andra sidan bör hållbarhetsgranskningsuppgiften enligt Teknologiindustrin rf inte anvisas enbart inhemska revisorer och granskningsorgan som är verksamma inom EES-området. DNV Business Assurance Finland Oy Ab anser likaså att även inhemska aktörer bör få delta i konkurrensen om alternativa granskningsuppdrag. Enligt DNV är FINAS (Finnish Accreditation Service), en ackrediteringsenhet som lyder under Säkerhets- och kemikalieverket (Tukes), en lämplig aktör att godkänna företag för denna verksamhet. 

Under den fortsatta beredningen av denna regeringsproposition har man frångått det ovannämnda förslaget (närmare avsnitt 5.2). 

6.3  Hot om påföljder

I det utkast till proposition som var föremål för begäran om utlåtande föreslogs i fråga om försummelse av hållbarhetsrapporteringen eller någon annan överträdelse bland annat ett straffhot av samma slag som det som föreskrivs för bokföringsbrott i strafflagen (30 kap. 9 §).  

Av remissinstanserna ansåg Fingo att de föreslagna straffrättsliga sanktionerna var motiverade. Å andra sidan ansåg Finlands Näringsliv EK, Skogsindustrin rf och Teknologiindustrin rf att det straffrättsliga ansvaret bör ersättas med administrativa påföljder. I samma riktning betonade Microsoft Ab att komplexiteten borde beaktas vid beslut om påföljder. Directors’ Institute Finland – Hallitusammattilaiset rf ifrågasatte om kravet på straffrättsligt förbud mot oprecision över huvud taget kan uppfyllas om hållbarhetsfrågorna avser ”faktorer som hänför sig till miljön, samhället, de mänskliga rättigheterna och företagens styrning, inklusive faktorer som avses i artikel 2.24 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/2088 om hållbarhetsrelaterade upplysningar som ska lämnas inom den finansiella tjänstesektorn”.  

Under den fortsatta beredningen av regeringens proposition slopades förslagen om straffrättsliga påföljder (närmare avsnitt 5.3). 

Specialmotivering

7.1  Bokföringslagen

De ändringar som föreslås i bokföringslagen grundar sig på de kompletteringar som gjorts i redovisningsdirektivet genom hållbarhetsrapporteringsdirektivet. Med de hänvisningar till artiklar som ligger till grund för följande förslag avses artiklar i redovisningsdirektivet, om inte något annat nämns särskilt. 

1 kap. – Allmänna bestämmelser

4 c §.Stora företag och medelstora företag. Paragrafen kompletteras med ett nytt 2 mom., som innehåller en definition enligt artikel 3.3 av medelstora företag. Tillägget behövs för att begränsa tillämpningsområdet för den hållbarhetsrapportering som föreskrivs i 7 kap. på det sätt som avses i direktivet. Paragrafens rubrik ändras i överensstämmelse med detta.  

4 d §.IAS-förordningen, redovisningsdirektivet och hållbarhetsrapporteringsdirektivet. Eftersom det i förslaget till 7 kap. nedan är nödvändigt att hänvisa direkt till både redovisningsdirektivet och hållbarhetsrapporteringsdirektivet, fogas ett nytt 2 mom. till paragrafen om identifieringsuppgifter som specificerar dessa direktiv. Paragrafens rubrik ändras i överensstämmelse med detta. 

9 §.Börsnoterade företag och företag av allmänt intresse. Paragrafen kompletteras med en definition av börsnoterat företag, som grundar sig på 2 kap. 5 § i värdepappersmarknadslagen. Kompletteringen främjar läsbarheten hos de bestämmelser som hänvisar till den lagbestämmelsen. 

3 kap. – Bokslut och verksamhetsberättelse

1 §.Bokslutets innehåll. Om ett småföretags värdepapper är börsnoterade, sträcker sig hållbarhetsrapporteringsdirektivets skyldigheter även till detta företag trots att det inte annars skulle behöva upprätta en verksamhetsberättelse som ska bifogas bokslutet med stöd av denna lag eller förordningen om uppgifter som ska tas upp i små- och mikroföretags bokslut (1753/2015). Till paragrafen fogas ett nytt 5 mom. för att förtydliga denna skyldighet. 

1 a §.Verksamhetsberättelse. Enligt det nya ledet i artikel 19.1 ska ett hållbarhetsrapporteringsskyldigt företag i sin verksamhetsberättelse rapportera information om de immateriella nyckelresurserna och redogöra för hur sådana resurser är en grundläggande förutsättning för företagets affärsmodell och hur sådana resurser är en källa till värdeskapande för företaget. Till paragrafen fogas ett nytt 5 mom. för att genomföra denna punkt i direktivet. I detta moment intas också kravet i artikel 19a.1 andra stycket om att hållbarhetsrapporten ska presenteras som en separat helhet i verksamhetsberättelsen: uppgifterna ska vara tydligt identifierbara, genom ett särskilt avsnitt i verksamhetsberättelsen. 

7 §.Datering och underskrift. Paragrafen kompletteras med nya 3 och 4 mom. i överensstämmelse med artikel 4.2 c i öppenhetsdirektivet (2004/109/EG), som ändrats genom hållbarhetsrapporteringsdirektivet. Lagbestämmelsen gäller endast börsbolag, där undertecknarnas uttalande ingår i årsbokslutet, i ett årsbokslut som publiceras i elektronisk form på basis av kommissionens delegerade förordning (EU) 2018/815 om komplettering av Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/109/EG vad gäller tekniska tillsynsstandarder för specificering av ett enhetligt elektroniskt rapporteringsformat. 

9 §.Registrering av bokslut och verksamhetsberättelse. Till 2 mom. fogas en förtydligande hänvisningsbestämmelse om att bestämmelser om förfarandet för registrering av bokslutsuppgifter för hållbarhetsrapporteringsskyldiga företag ingår i 7 kap. 

10 §.Offentliggörande av bokslut och verksamhetsberättelse. För tydlighetens skull kompletteras 1 mom. med en informativ bestämmelse om att hållbarhetsrapporteringsskyldiga företag ska förfara på det sätt som anges i 7 kap. när de offentliggör uppgifter. 

3 a kap. – Icke-finansiell rapport

Kapitlet upphävs i sin helhet. Bestämmelser om de uppgifter som hållbarhetsrapporteringsdirektivet förutsätter ingår i förslaget till 7 kap. 

4 kap. – Definitioner i anslutning till bokslutsposter

1 §.Omsättning. Paragrafen kompletteras med 2 och 3 mom., som i enlighet med artikel 2.5 innehåller hänvisningar till de definitioner av omsättning som föreskrivs särskilt för försäkringsföretag och finansiella institut. Dessa preciseringar beaktas också genom en lagteknisk ändring av ordalydelsen i 1 mom

6 kap. – Koncernbokslut

1 §.Skyldighet att upprätta koncernbokslut. För att hållbarhetsrapporteringsskyldigheten ska kunna beaktas kompletteras 5 mom. på det sätt som avses i artikel 23.4 b. Ändringen är lagteknisk. 

7 kap. – Hållbarhetsrapport

1 §.Tillämpningsområde. Paragrafens 1 mom. definierar kapitlets tillämpningsområde i enlighet med artikel 1.3. Skyldigheten att lämna hållbarhetsrapporter gäller stora företag enligt 1 kap. 4 c § samt börsnoterade små eller medelstora företag. Som företag betraktas i detta kapitel förutom aktiebolag och andra juridiska personer som avses i redovisningsdirektivet också andelslag (2 mom.). Att regleringen utsträcks till att omfatta andelslag är en nationell utvidgning av Finland för att säkerställa att informationsskyldigheterna är enhetliga i enlighet med neutralitetsprincipen. Motiveringen till utvidgningsförslaget behandlas mer ingående i avsnitt 4.1.1.  

Andra juridiska personer som avses i redovisningsdirektivet är på det sätt som framgår av bilaga II till direktivet personbolag (dvs. öppna bolag och kommanditbolag), där alla ansvariga bolagsmän är aktiebolag. Syftet med den relevanta direktivbestämmelsen (artikel 1.1 b) är att förhindra att delbolagsåtaganden kringgås genom en ”skalstruktur” som grundar sig på personbolagsformen. 

Paragrafens 3 mom. utsträcker rapporteringsskyldigheten till även sådana kreditinstitut och försäkringsbolag där villkoren i 1 mom. uppfylls. Detsamma gäller pensionsstiftelser och pensionskassor. Rapporteringsskyldiga pensionsanstalter är dessutom Sjömanspensionskassan och Lantbruksföretagarnas pensionsanstalt med avseende på deras investeringsverksamhet (4 mom.). 

Enligt artikel 1.1 i direktivet är försäkringsföretag, oavsett deras juridiska form, i praktiken alltså försäkringsaktiebolag samt ömsesidiga försäkringsbolag, rapporteringsskyldiga. Dessutom är arbetspensionsförsäkringsbolag, som på samma sätt som försäkringsbolag kan vara aktiebolag eller ömsesidiga bolag, skyldiga att rapportera. På arbetspensionsförsäkringsbolag tillämpas definitionen av försäkringsbolag i 1 kap. 1 § i försäkringsbolagslagen. Hänvisningen i 2 mom. till 1 kap. 1 § i försäkringsbolagslagen gäller således också arbetspensionsförsäkringsbolag. 

Att regleringen utsträcks till pensionsstiftelser och pensionskassor samt till Sjömanspensionskassan och Lantbruksföretagarnas pensionsanstalt är på samma sätt som i fråga om andelslag en nationell utvidgning av Finland för att säkerställa att informationsskyldigheterna är enhetliga i enlighet med neutralitetsprincipen. Motiveringen till utvidgningsförslaget behandlas mer ingående i avsnitt 4.1.2.  

Paragrafens 5 mom. ställer uttryckligen Finnvera Abp och Fonden för industriellt samarbete Ab (Finnfund), som är statens majoritetsägda specialfinansieringsinstitut, utanför tillämpningsområdet. Trots aktiebolagsformen bedriver de inte konkurrensutsatt verksamhet. Deras lagstadgade uppgift är att komplettera marknadsbrister i finansieringen. Finnvera främjar utvecklingen av regioner, företagsverksamhet och export. Finnfund å sin sida finansierar ansvarstagande företag i utvecklingsländer. Undantaget baserar sig på medlemsstatsoptionen i artikel 1.3 b andra stycket i direktivet, där det hänvisas till Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/36/EU om behörighet att utöva verksamhet i kreditinstitut och om tillsyn av kreditinstitut och värdepappersföretag, om ändring av direktiv 2002/87/EG och om upphävande av direktiv 2006/48/EG och 2006/49/EG. I artikel 2.5 punkt 21 i det sistnämnda direktivet föreskrivs att direktivet tillämpas inte på Finnvera och Finnfund. Samma möjlighet till undantag gäller också motsvarande specialfinansieringsinstitut i andra EU-stater. 

Informationsskyldigheterna enligt hållbarhetsrapporteringsdirektivet är avsedda för företag som bedriver konkurrensutsatt verksamhet, så det är inte ändamålsenligt att tillämpa dem på specialfinansieringsinstitut som kompletterar marknadsbrister. Å andra sidan beaktas hållbarhetsaspekter redan nu på i detalj i statens ägarstyrning av såväl Finnfund som Finnvera, även när det gäller rapporteringen. Genom ägarstyrningen är det möjligt att ålägga dem att offentliggöra sådana hållbarhetsuppgifter som motsvarar direktivet och som är av betydelse för finansmarknadsåtgärder och exportgarantiåtgärder. Detta kan genomföras även utan en uttrycklig lagbestämmelse, trots att innehållet i skyldigheten baserar sig på en viss punkt i direktivet.  

Finnfunds investeringsobjekt finns nästan uteslutande i lägre medelinkomstländer eller länder som är fattigare än så. Värdekedjorna omfattar således ett stort antal företag inom den inofficiella ekonomin, såsom småbrukare. Enligt Finnfund har bolaget sannolikt inte förutsättningar att få de uppgifter om sina investeringsobjekt som hållbarhetsrapporteringen kräver, även om Finnfund skulle ge dem tekniskt bistånd för genomförandet. Finnfund har inte heller egna resurser för att ge sådant stöd och finska staten kan inte inom ramen för gällande lagstiftning bevilja bolag sådant stöd i form av gåva. 

Momentet ger emellertid också möjlighet att vid behov föreskriva särskilt genom en förordning av statsrådet att lagens bestämmelser som baserar sig på hållbarhetsrapporteringsdirektivet ska iakttas i Finnfund eller Finnvera eller båda. På så vis kan tillämpningen också begränsas till endast vissa bestämmelser, om det är ändamålsenligt. 

Som det konstateras ovan är andelslag inte sådana företag som avses i hållbarhetsrapporteringsdirektivet. Varje medlemsstat får således besluta i vilken utsträckning rapporteringsskyldigheterna ska utvidgas till att omfatta kooperativ eller andra former av företag. Att verka på en marknad där det råder konkurrens med aktiebolag talar för en omfattande tillämpning. Å andra sidan är upprätthållandet av försörjningsberedskapen och den tungrodda kostnadsstrukturen inom jordbruket och livsmedelsförsörjningen av nationell betydelse jämfört med andra EU-länder. Därför föreslås det i 6 mom. i paragrafen en undantagsbestämmelse som gör det möjligt för andelslag som bedriver primärproduktion och andelslag som skaffar primärproduktion (dvs. anskaffningsandelslag), att inte omfattas av bestämmelserna om hållbarhetsrapportering. Beslutet fattas av andelslagets styrelse, som har till uppgift att sörja för att verksamheten ordnas på behörigt sätt (6 kap. 1 § 1 mom. i lagen om andelslag). För att informera medlemmarna och andra intressentgrupper ska beslutet meddelas i verksamhetsberättelsen. 

Den primärproduktion som avses i momentet omfattar i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) N:o 178/2002, som det hänvisas till i 5 § i livsmedelslagen, produktion, uppfödning och odling av primärprodukter, inklusive skörd, mjölkning och alla stadier av animalieproduktion före slakt samt jakt, fiske och insamling av vilda produkter (artikel 3.17). 

Undantaget förutsätter alltid att primärproduktionen eller anskaffningstransaktionen för primärproduktionen är betydande. Enligt den föreslagna bestämmelsen ska minst hälften av andelslagets omsättning härröra från primärproduktionsverksamhet eller anskaffning av primärproduktion. Bestämmelsen möjliggör således inte kringgående av skyldigheten när primärproduktionen eller anskaffningen av den är obetydlig. 

2 §.Definitioner. I paragrafen intas följande definitioner: 

punkt 1 om värdekedja baserad på artikel 19a.3, 

punkt 2 om öppenhetsdirektivet (2004/109/EG), 

punkt 3 om ESEF-förordningen ((EU) 2018/815), 

punkt 4 om digital PRS-identifiering, med vilken hållbarhetsrapporterande företags elektroniska bokslut som ska registreras märks på det sätt som föreskrivs i 23 § 1 mom., 

punkt 5 om digital XBRl-hållbarhetsidentifiering, med vilken elektroniska hållbarhetsrapporter märks på det sätt som föreskrivs i 22 §, 

punkt 6 om EES-området, 

punkt 7 om hållbarhetsrapportering baserad på artikel 2 led 18, 

punkt 8 om hållbarhetsrapporteringsstandarder, som också omfattar de uppgifter som det föreskrivs om i artikel 8 i Europaparlamentets och rådet förordning (EU) 2020/852 om inrättande av en ram för att underhålla hållbara investeringar och om ändring av förordning (EU) 2019/2088, 

punkt 9 om hållbarhetsrapporterande företag som omfattas av informationsskyldigheterna i kapitlet,  

punkt 10 om hållbarhetsfrågor baserad på artikel 2 led 17, 

punkt 11 om leveranskedja baserad på artikel 19a.2 led f ii, och  

punkt 12 om tilllsynsförordningen ((EU) nr 575/2013). 

3 §.Dubbelriktad information om verkningarna. Paragrafen innehåller en allmän bestämmelse om dubbelriktad information baserad på artiklarna 19a.1 och 29a.1 som grund för hållbarhetsrapporteringen. Bestämmelsen förpliktar till rapportering å ena sidan om hur det aktuella företagets verksamhet inverkar på människorna och miljön och å andra sidan om hur hållbarhetsfrågor inverkar på företaget. Detta ska bedömas i första hand utifrån informationskraven i de rapporteringsstandarder som utfärdas genom förordning av kommissionen.  

4 §.Affärsverksamhetens förhållande till hållbarhetsfrågor samt affärsverksamhetens verksamhetsprinciper. Paragrafens 1 mom. omfattar de skyldigheter som avses i artikel 19a.2 a (i, ii, iii, iv och v) och d att presentera beskrivningar av affärsverksamhetsfrågor. På det sätt som föreskrivs i 15 § 2 mom. är dessa bestämmelser sekundära i förhållande till de rapporteringsstandarder som utfärdas genom förordning av kommissionen. Artikel 19a.4 kräver att informationen rapporteras i enlighet med de standarder som antas enligt artikel 29b.  

Paragrafens 2 mom. förtydligar att de nya bestämmelserna inte i sig medför en ensidig skyldighet för företaget att röja företagshemligheter. Genom formuleringen av hållbarhetsinformation kan företagshemlighetens skyddsintresse beaktas när syftet med den skyldighet som anges i kommissionens rapporteringsstandard fylls. Det är fråga om en nationell bestämmelse i Finland, som är avsedd att vara informativ. 

5 §.Mål som hänför sig till hållbarhetsfrågor. Paragrafen omfattar de skyldigheter som avses i artikel 19a.2 b att presentera beskrivningar av de mål som företaget fastställt för sig själv i fråga om hållbarhetsfrågor. På det sätt som föreskrivs i 15 § 2 mom. är dessa bestämmelser sekundära i förhållande till de rapporteringsstandarder som utfärdas genom förordning av kommissionen. Artikel 19a.4 kräver att informationen rapporteras i enlighet med de standarder som antas enligt artikel 29b.  

6 §.Information om styrelsen och verkställande direktören. Paragrafens 1 mom. omfattar de informationsskyldigheter som avses i artikel 19a.2 c och e i fråga om företagets lednings- och tillsynsorgan samt deras incitamentssystem som grundar sig på hållbarhetsfrågor. På det sätt som föreskrivs i 15 § 2 mom. är dessa bestämmelser sekundära i förhållande till de rapporteringsstandarder som utfärdas genom förordning av kommissionen. Artikel 19a.4 kräver att informationen rapporteras i enlighet med de standarder som antas enligt artikel 29b. 

I gällande 3 kap. 7a § sägs att ”[b]estämmelser om det ansvar som styrelseledamöter och medlemmar av andra motsvarande organ samt verkställande direktören har för bokslutet och verksamhetsberättelsen finns i de lagar som gäller respektive juridiska personer.” Exempelvis ett aktiebolags lednings ansvar för verksamhetsberättelsen – i vilken hållbarhetsrapporten ingår – bestäms således enligt aktiebolagslagen. Således tillämpas bland annat 22 kap. 1 § i den lagen om skadeståndsskyldighet. Artikel 33.1 om medlemsstaternas uppgift att föreskriva om ledningens ansvar har i hållbarhetsrapporteringsdirektivet kompletterats med ett tillägg om hållbarhetsrapportering, men denna komplettering förändrar inte det nuvarande rättsläget. 

Paragrafens 2 mom. förtydligar att skyldigheterna enligt 1 mom. inte utsträcks till förvaltningsrådet, som i den finska associationsrätten är ett tillsynsorgan utan sådana operativa uppgifter som kan ha betydelse för hållbarhetsrapporteringen. Förvaltningsrådet har inte heller till uppgift att fastställa verksamhetsberättelsen som innehåller hållbarhetsrapporten. I momentet utesluts också en eventuell ställföreträdare för verkställande direktören från informationsskyldigheterna, om inte ställföreträdaren i själva verket sköter verkställande direktörens uppgifter på grund av att denne har entledigats eller avskedats. 

7 §.Förfaranden för hållbarhetsfrågor. Paragrafen omfattar den informationsskyldighet som avses i artikel 19a.2 f i fråga om de förfaranden genom vilka tillbörlig aktsamhet säkerställs i företaget. På det sätt som föreskrivs i 15 § 2 mom. är dessa bestämmelser sekundära i förhållande till de rapporteringsstandarder som utfärdas genom förordning av kommissionen. Artikel 19a.4 kräver att informationen rapporteras i enlighet med de standarder som antas enligt artikel 29b. 

8 §.Risker som hållbarhetsfrågor medför. Paragrafen omfattar den informationsskyldighet som avses i artikel 19a.2 g i fråga om de huvudsakliga riskerna för företaget i samband med hållbarhetsfrågor. På det sätt som föreskrivs i 15 § 2 mom. är denna bestämmelse sekundär i förhållande till de rapporteringsstandarder som utfärdas genom förordning av kommissionen. Artikel 19a.4 kräver att informationen rapporteras i enlighet med de standarder som antas enligt artikel 29b. 

9 §.Indikatorer. Paragrafen omfattar den informationsskyldighet som avses i artikel 19a.2 h i fråga om de indikatorer som företaget använder i sin hållbarhetsrapportering. För att förtydliga skyldigheten hänvisas i paragrafen också till de bestämmelser som nämns i skäl 41 i direktivets ingress. På det sätt som föreskrivs i 15 § 2 mom. är denna bestämmelse sekundär i förhållande till de rapporteringsstandarder som utfärdas genom förordning av kommissionen. Artikel 19a.4 kräver att informationen rapporteras i enlighet med de standarder som antas enligt artikel 29b. 

10 §.Processen för identifiering av information samt tidsperspektivet. Paragrafens 1 mom. omfattar den informationsskyldighet som avses i artikel 19a.2 andra stycket i fråga om det förfarande som ska iakttas vid identifieringen av den information som ska lämnas i hållbarhetsrapporten. För att det stycket ska träda i kraft förpliktar också 2 mom. till att specificera informationen enligt de tidsperspektiv som avses i 2 § 2 mom. På det sätt som föreskrivs i 15 § 2 mom. är dessa bestämmelser sekundära i förhållande till de rapporteringsstandarder som utfärdas genom förordning av kommissionen. Artikel 19a.4 kräver att informationen rapporteras i enlighet med de standarder som antas enligt artikel 29b. 

11 §.Information om värdekedjan och leveranskedjan. Paragrafen omfattar den informationsskyldighet som avses i artikel 19a.3 i fråga om värdekedjor och leveranskedjor. Dessa begrepp definieras i 2 § 1 och 11 punkten. På det sätt som föreskrivs i 15 § 2 mom. är denna paragraf sekundär i förhållande till de rapporteringsstandarder som utfärdas genom förordning av kommissionen. Artikel 19a.4 kräver att informationen rapporteras i enlighet med de standarder som antas enligt artikel 29b. 

12 §.Kompletterande information. Paragrafen förtydligar i enlighet med artikel 19a.3 tredje stycket att för att syftet med hållbarhetsrapporteringen ska uppnås ska rapporten vid behov innehålla ytterligare redogörelser för den information som ingår i verksamhetsberättelsen eller bokslutet. Detta kan också göras genom en tydlig och specifik hänvisning till en viss punkt i verksamhetsberättelsen eller bokslutet. 

13 §.Undantag med avseende på oavslutade angelägenheter. Paragrafen tillåter i enlighet med artikel 19a.3 fjärde stycket företagsledningen att besluta att information om en oavslutad angelägenhet inte ska lämnas i hållbarhetsrapporten (1 mom.). Ett sådant beslut ska alltid motiveras på behörigt sätt på det sätt som beskrivs i bestämmelsen samt protokollföras på det sätt som förutsätts i 2 mom. så att företagets revisor kan bedöma motiveringen vid sin granskning av förvaltningen. I beslutet är det alltid fråga om en interimistisk lösning i en mycket ovanlig situation. En sådan omständighet kan i sig vara ringa, vilket påverkar motiveringens omfattning och verifieringen av den. Paragrafens 3 mom. är en nationell bestämmelse i Finland som preciserar att denna paragraf inte utesluter företagets informationsskyldigheter enligt värdepappersmarknadslagstiftningen. 

14 §.Rapporteringsformat samt företräde för rapporteringsstandarderna. Paragrafens 1 mom. hänvisar till bemyndigandet för kommissionen enligt artiklarna 19a.4 och 29b att anta förordningar om rapporteringsstandarder. Genom dem precisera kommissionen å ena sidan vilken information som ska rapporteras och å andra sidan, i förekommande fall, strukturen för hur denna information ska presenteras. Av artikelns ordalydelse framgår att direktivbestämmelserna är underordnade de krav på innehåll och form som ställs i standarderna: standarderna preciserar direktivet. I 2 mom. föreskrivs motsvarande ordning för förhållandet mellan informationsskyldigheten enligt detta kapitel och standarderna. 

15 §.Dialog med personalrepresentanter. Paragrafen baserar sig på artikel 19a.5, som förpliktar företagsledningen att föra dialog med personalen om frågor som gäller hållbarhetsrapporteringen. I den mån samarbetslagen (1333/2021) blir tillämplig följs förfarandet enligt den vid dialogen. 

16 §.Förkortad hållbarhetsrapport. Paragrafen tillåter på det sätt som möjliggörs i artikel 19a.6 små företag och medelstora företag att lägga fram sina hållbarhetsrapporter i den komprimerade omfattning och form som föreskrivs i den rapporteringsstandard som utfärdas genom förordning av kommissionen. 

17 §.Möjlighet till undantag för dotterföretag. Paragrafen innehåller bestämmelser som motsvarar artiklarna 19a.9 och 19a.10 om situationer där ett annat företag har bestämmande inflytande enligt 1 kap. 5 § i ett företag som omfattas av rapporteringsskyldigheten när majoritetsägande eller något annat villkor som anges i den lagbestämmelsen uppfylls. Då hör det kontrollerade företaget till ett annat företags koncern som dotterföretag, och rapporteringsskyldigheten gäller det företag som utövande bestämmande inflytande också i fråga om information om dotterföretaget i den omfattning som anges i paragrafen. Med bestämmande inflytande jämställs arrangemanget mellan centralinstitutet och dess medlemskreditinstitut enligt lagen om en sammanslutning av inlåningsbanker (599/2010). 

Eftersom tillämpningen av paragrafen baserar sig på förekomsten av bestämmande inflytande, har det ingen betydelse om dotterföretaget inte tas med i koncernbokslutet på det sätt som 6 kap. eller någon annan undantagsbestämmelse tillåter. Utanför den möjlighet till undantag som avses ovan ställs dock stora företag samt börsbolag vars aktier eller andra värdepapper är föremål för handel på en reglerad marknad i enlighet med artikel 10a.10. 

18 §. Möjlighet till undantag för kreditinstitut och försäkringsbolag. I paragrafen föreskrivs det för tydlighetens skull att motsvarande möjlighet till undantag som enligt 17 § gäller även för kreditinstitut och försäkringsbolag. 

19 §.Koncernhållbarhetsrapport. Paragrafen förpliktar på motsvarande sätt som artikel 29a.1 till att utarbeta en separat hållbarhetsrapport för en sådan koncern där kriterierna i 1 kap. 6 a § 1 mom. 2 punkten uppfylls. Paragrafens informationskrav i fråga om en sådan storkoncerns hållbarhetsrapport baserar sig på ett uttömmande sätt på artikel 29a.1 – 29a.6 utan några ytterligare nationella krav. 

20 §.Undantag med avseende på ett moderföretag som står under bestämmande inflytande. Om ett moderföretag som omfattas av koncernrapporteringsskyldighet kontrolleras av ett annan företag, får moderföretaget på det sätt som föreskrivs i paragrafen avvika från utarbetandet och offentliggörandet av en egen koncernhållbarhetsrapport. Bestämmelserna i paragrafen baserar sig på ett uttömmande sätt på artikel 29a.8 utan några ytterligare nationella krav. Utanför möjligheten till undantag ställs dock stora börsbolag i enlighet med artikel 29a.9. 

21 §.Andelslaggruppers hållbarhetsrapport. I paragrafen föreslås en nationell specialbestämmelse om andelslags hållbarhetsrapportering. Andelslag omfattas inte i sig av tillämpningsområdet för EU:s hållbarhetsrapporteringsdirektiv. I den finska lagstiftningen om offentliggörande av finansiell information har andelslag emellertid av tradition jämställds med aktiebolag. Detta har betraktats som en lämplig utgångspunkt från konkurrenssynpunkt, och utifrån den föreskrivs det bland annat i bokföringslagen inte separat om andelslag, utan de räknas som ”bokföringsskyldiga” på samma sätt som aktiebolag. Andelslags bokslutsuppgifter liknar således i praktiken mycket aktiebolags motsvarande uppgifter. I enlighet med denna utgångspunkt har det i 1 kap. 2 § 2 mom. föreslagits att de skyldigheter som gäller hållbarhetsrapportering ska sättas i kraft även för andelslag genom en nationell bestämmelse i Finland, trots att bokslutsdirektivet inte förutsätter detta.  

I och med hållbarhetsrapporteringen kommer informationskraven på andelslag att vara lika omfattande som för aktiebolag. Å andra sidan är andelslagens verksamhet till stor del organiserad i grupper där administrativa eller andra affärstjänster för medlemsandelslagen i gruppen produceras av en centralsammanslutning som de äger. Mot denna bakgrund föreslås det att det ska vara tillåtet att centralsammanslutningen upprättar en gemensam hållbarhetsrapport för andelslagens räkning. Förfarandet är det motsvarande som när ett moderbolag som utövar bestämmande inflytande enligt 1 kap. 5 § i en koncernstruktur som bildas av aktiebolag utarbetar en hållbarhetsrapport för hela koncernen, vilket innebär att ett enskilt dotterföretag, även om det är stort, inte är skyldigt att utarbeta en egen hållbarhetsrapport. 

Den gruppvisa rapporteringen förutsätter också att centralsammanslutningen har ovillkorlig tillgång till den information om ett medlemsandelslag som behövs för att utarbeta en gemensam hållbarhetsrapport. För att säkerställa detta ska varje andelslag separat förbinda sig att lämna information till centralsammanslutningen. Genom detta åtagande, som i praktiken innebär ett uttryckligt beslut av andelslagets ledning, organiseras tillgången till information på ungefär samma sätt som för moderbolaget gentemot ett dotterbolag som det kontrollerar, dvs. i ett koncernförhållande. Åtagandet begränsar sig enbart till informationsskyldigheten enligt hållbarhetsrapporteringen.  

Om obligationer eller andra värdepapper som ett andelslag emitterat är föremål för handel på en börs, ska andelslaget dock alltid upprätta en egen hållbarhetsrapport. Det gemensamma förfarandet för hållbarhetsrapportering minskar inte heller ansvaret jämfört med vad som annars gäller. 

22 §.Digital form för hållbarhetsrapporten och verksamhetsberättelsen. I paragrafen föreskrivs det om det digitala framställningsformat (XHTML) som avses i artikel 29d för hållbarhetsrapporten och verksamhetsberättelsen samt om märkning av uppgifterna i hållbarhetsrapporten med unika XBRL-identifieringar som kommissionen fastställer. Förfarandet beskrivs närmare i avsnitt 3.2.2.  

23 §.Digital form för bokslutet och koncernbokslutet. Verksamhetsberättelsen jämte hållbarhetsrapporten bifogas bokslutet så att de bildar en enhetlig helhet för läsaren. Med tanke på informationens användbarhet och eventuell vidareförädling är det ändamålsenligt att framställningsformatet är enhetligt. Därför föreslås det att bokslutet upprättas i digitalt XHTM-format på samma sätt som vad som med stöd av föregående paragraf gäller verksamhetsberättelsen och hållbarhetsrapporten.  

Uppgifterna om andra företag än börsnoterade företag ska specificeras med XBRL-identifieringar på det sätt som Patent- och registerstyrelsen fastställer genom sitt beslut, medan XBRL-identifieringar i börsbolags koncernbokslut ska fastställas genom kommissionens förordning på samma sätt som för närvarande. Å andra sidan har Patent- och registerstyrelsen i fråga om börsbolags separata bokslut sekundär behörighet att bestämma om användning av XBRL-identifieringar från och med räkenskapsåret 2026. Detta är nödvändigt för att göra även dessa separata bokslut mer användbara, om inte kommissionen beslutar något annat.  

24 §.Digital form för revisionsberättelsen och hållbarhetsgranskningsberättelsen. I likhet med verksamhets- och hållbarhetsberättelsen och bokslutet förutsätts det att också revisionsberättelsen och hållbarhetsgranskningsberättelsen är digitala, eftersom de sistnämnda är väsentliga hjälpmedel för att verifiera för läsaren att den informationshelhet som publiceras är autentiskt. Närmare bestämmelser om förfarandet utfärdas genom beslut av Patent- och registerstyrelsen. I praktiken är det i första hand fråga om samma XHTML-format som gäller hållbarhetsrapporten, verksamhetsberättelsen och boksluten i enlighet med förslagen till 22 och 23 §. Patent- och registerstyrelsen bestämmer likaså om eventuella XBRL-märkningar i enlighet med sitt bemyndigande. 

25 §.Inlämnande för registrering. Förteckningen i 1 mom. över det bokslut och den verksamhetsberättelse som ska lämnas till registermyndigheten samt de handlingar som ska fogas till dem motsvarar underpunkterna ett och tre i artikel 30.1: ”Medlemsstaterna ska säkerställa att företag - - offentliggör den vederbörligen godkända - - årsbokslutet och förvaltningsberättelsen i det elektroniska rapporteringsformat som avses i artikel 29d - - [tillsammans med ett yttrande och en rapport] som - - lämnats av den lagstadgade revisor eller det revisions företag - -” (första stycket). ”Om en oberoende leverantör av kvalitetsgranskningstjänster avger det uttalande - - ska detta uttalande offentliggöras tillsammans med de handlingar som avses i första stycket i denna punkt” (tredje stycket). 

Första meningen i 2 mom. innehåller en förtydligande bestämmelse om att bokslutet för moderföretaget också omfattar koncernbokslutet för dess koncern. På samma sätt innehåller moderföretagets verksamhetsberättelse också koncernverksamhetsberättelsen, inklusive en koncernhållbarhetsrapport. Bestämmelsen grundar sig på 6 kap. 1 § samt artiklarna 29.3 och 29d.1. 

Momentets andra mening klargör för börsbolagens del att ett revisorsutlåtande om att kraven på bokslutets elektroniska form uppfylls fogas till det bokslut som ska registreras. Med teknisk tillsynsstandard avses i den lagbestämmelse som det hänvisas till kommissionens ovannämnda förordning (EU) 2019/815 (regeringsproposition 126/2021 s. 46). Majoriteten av börsbolagen bifogade ett sådant utlåtande till bokslutet för 2021. I denna regeringsproposition ingår ett förslag till ändring av den ovannämnda paragrafen i värdepappersmarknadslagen så att det föreskrivs att det är obligatoriskt att ge ett sådant utlåtande som avses ovan.  

Paragrafens 3 mom. innehåller en förtydligande bestämmelse om att registermyndigheten med stöd av sitt beslut som grundar sig på handelsregisterlagen kan bestämma om de förfaranden för mottagande av digitala handlingar som företaget ska iaktta. Bakgrunden till detta är Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2017/1132 om vissa aspekter av bolagsrätten (nedan bolagsrättsdirektivet), som det hänvisas till i artikel 30.1 och som förutsätter att medlemsstater ser till ”- - att bolagen - - kan ge in alla handlingar och uppgifter som ska offentliggöras - - i elektronisk form. Dessutom kan medlemsstaterna ålägga alla bolag eller vissa kategorier av bolag att ge in alla dessa handlingar och uppgifter eller vissa slag av dem i elektronisk form” (artikel 16.3 andra stycket). I momentet preciseras dessutom med tanke på den datatekniska ärendehanteringen att Patent- och registerstyrelsen kan bestämma att handlingar ska lämnas in i en eller flera digitala filer. 

I 4 mom. föreskrivs det om en nationell tidsfrist på 6 månader för registreringen, som är densamma som i 3 kap. 9 § 4 mom. för andra företag än sådana avses i detta 7 kap. Eventuell försummelse är förenad med hot om påföljd: Patent- och registerstyrelsen påför förseningsavgift, om bokslutshandlingarna inte har lämnats in för registrering inom åtta månader efter räkenskapsperiodens utgång (25 § i handelsregisterlagen). Bestämmelsen är strängare än artikel 30.1, enligt vilken offentliggörandet efter registreringen ska ske ”- - inom en rimlig tidsperiod, som inte får överstiga tolv månader efter balansdagen - -.”  

Det kan vara ändamålsenligt att inom koncernen för ett hållbarhetsrapporterande företag följa enhetliga förfaranden för det tekniska upprättandet av bokslutshandlingarna. Som nationell bestämmelse i Finland tillåter således 5 mom. också dotterföretag samma förfaranden som moderföretaget ska iaktta enligt direktivet. Momentet är frivilligt och därför kan dotterföretaget om det så önskar tillämpa det förfarande som avses i 3 kap. Bestämmelsen strider inte mot redovisningsdirektivet eller hållbarhetsrapporteringsdirektivet. 

Genom 6 mom. förbereder man sig på situationer där Patent- och registerstyrelsen av datatekniska eller andra orsaker inte kan ta emot handlingar elektroniskt. I bestämmelsen klargörs att företaget har uppfyllt sina skyldigheter enligt direktivet när det har offentliggjort sina bokslutshandlingar självt. Det är fråga om en nationell bestämmelse i Finland som inte strider mot direktivet. 

26 §.Bevarande och offentliggörande av handlingar genom det hållbarhetsrapporterande företagets försorg. Paragrafens 1 mom. är en nationell bestämmelse i Finland som härrör från att elektroniska underskrifters autenticitet för närvarande inte kan verifieras konklusivt med datateknisk utrustning av den som tar emot filen, dvs. Patent- och registerstyrelsen. Därför förpliktar momentet företaget självt att förvara de handlingar som hör till bokslutsmaterialet så att underskrifterna kan verifieras obestridligt. Kravet gäller både fysiska och elektroniska förfaranden för undertecknande. Förfarandet motsvarar vad som i 2 kap. föreskrivs om andra företag än de som avses i detta kapitel. Bevarandetiden för bokslutet och verksamhetsberättelsen är minst 10 år från räkenskapsperiodens utgång. 

Enligt artikel 31 får medlemsstaterna kräva att företag ”- - kostnadsfritt gör förvaltningsberättelsen tillgänglig för allmänheten på sin webbplats - -” (andra stycket, första meningen). På basis av detta förutsätter 2 mom. också att andra handlingar som hänför sig till bokslutet läggs ut avgiftsfritt på webbplatsen. Eftersom det är fråga om ett minimidirektiv strider en sådan utvidgning inte mot direktivet. Utvidgningen är ändamålsenlig för att säkerställa så enkel tillgång till information som möjligt. 

Genom bestämmelsen säkerställs också att den information som avses i direktivet är tillgänglig vid eventuella störningar som berör registermyndigheten utan att det är nödvändigt att kräva andra åtgärder av företagen. Av samma orsak förutsätts det att handlingarna också hålls tillgängliga i form av elektroniska filer i det tekniska format i vilket de har lämnats till registermyndigheten. 

27 §.Ansvar för hållbarhetsrapporten och koncernhållbarhetsrapporten. Paragrafen utsträcker det ansvar som gäller medlemmar i styrelsen eller något annat motsvarande organ och verkställande direktören till hållbarhetsrapporteringen med stöd av artikel 33. 

28 §.Rapporteringsskyldighet som grundar sig på bestämmande inflytande av ett företag utanför EES-området. I paragrafen föreskrivs på det sätt som förutsätts i artiklarna 40a, 40c och 40d att hållbarhetsrapporteringsskyldigheten utsträcks också till ett företag utanför EES, om det utövar bestämmande inflytande enligt 1 kap. 5 § över ett finskt stort företag eller en finsk sammanslutning av allmänt intresse som avses i 1 kap. 9 § (dvs. börsbolag, kreditinstitut eller försäkringsbolag), om denna sammanslutning är liten eller medelstor. Detsamma gäller en situation där en filial i Finland till ett företag utanför EES har en omsättning som överstiger 40 miljoner euro. Rapporteringsskyldighet uppkommer dock i båda situationerna endast under förutsättning att det icke-EES-baserade företagets sammanlagda omsättning inom EES överstiger 150 miljoner euro under de två senaste räkenskapsperioderna.  

I artikel 40a.1 specificeras den information som krävs i hållbarhetsrapporten för ett moderföretag utanför EES genom att hänvisa till leden a iii, a iv, a v, b, c, d, e, f och h i artikel 29a.2 om koncernhållbarhetsrapporten. I en sådan hållbarhetsrapport krävs därför ingen beskrivning av motståndskraften i företagets affärsmodell och strategi vad gäller risker i samband med hållbarhetsfrågor (29a.2 led a i), möjligheter som hållbarhetsfrågorna ger koncernen (29a.2 led a ii) eller de huvudsakliga riskerna för koncernen i samband med hållbarhetsfrågor (29a.2 led g). Kraven är således snävare än de krav som gäller moderföretag som är belägna i Finland eller någon annanstans i EES-området. 

29 §.Bevarande av hållbarhetsrapporteringsmaterial. Det är fråga om en nationell bestämmelse i Finland. Företaget är skyldigt att förvara det material som ligger till grund för hållbarhetsrapporteringen på samma sätt som förutsätts allmänt i fråga om bokföringsmaterial i 2 kap. 7 §. Den granskningsmöjlighet som beretts myndigheten motsvarar 9 § i det kapitlet. Eftersom själva hållbarhetsrapporten ingår i verksamhetsberättelsen, är förvaringstiden för den i enlighet med 2 kap. 10 § 1 mom. 10 år från utgången av räkenskapsperioden i fråga.  

7.2  Revisionslagen

De ändringar som föreslås i revisionslagen grundar sig på de kompletteringar som gjorts i revisionsdirektivet genom hållbarhetsrapporteringsdirektivet. Med de hänvisningar till artiklar som ligger till grund för följande förslag avses artiklar i revisionsdirektivet, om inte något annat nämns särskilt. 

1 kap. – Allmänna bestämmelser

1 §.Tillämpningsområde. Till paragrafen fogas ett nytt 7 mom., som utvidgar tillämpningen av lagen till granskning av hållbarhetsrapportering.  

Paragrafens 8 mom. gäller frivillig hållbarhetsrapportering i en sådan sammanslutning som inte är hållbarhetsrapporterande företag enligt 7 kap. i bokföringslagen. Om sammanslutningen ger ett uppdrag för granskning, ska samma bestämmelser som gäller hållbarhetsrapporterande företag iakttas. Det är fråga om en nationell bestämmelse som direktivet i sig inte förutsätter. Bestämmelsen behövs dock med tanke på risken för grönmålning. Om den frivilliga rapporten granskas, kan läsaren lita på att granskningen håller samma nivå som krävs av den som är skyldig att lämna en hållbarhetsrapport. 

2 §.Definitioner. Paragrafens 1 mom. kompletteras med nya punkter, som till sin natur är preciserande.  

11 punkten om en lagteknisk förkortning av Europeiska ekonomiska samarbetsområdet, 

12 och 13 punkten hänvisar till bokföringslagens definitioner av moderföretag och företag under bestämmande inflytande, 

14 punkten definierar koncernrevisor med stöd av artikel 2.6 i revisionsdirektivet, 

15 – 17 punkten specificerar Europeiska unionens redovisningsdirektiv och revisionsdirektiv samt revisionsförordning. 

18 och 19 punkten om hållbarhetsfrågor och hållbarhetsrapportering hänvisar till relevanta bestämmelser i bokföringslagen, 

20 punkten om hållbarhetsgranskning grundar sig på artikel 2 led 22, 

21 punkten om hållbarhetsrevisor grundar sig på artikel 2.2, 

22 punkten om hållbarhetsrevisionssammanslutning grundar sig på artikel 2.3,  

23 punkten om hållbarhetsgranskningsstandard grundar sig på artikel 26a, 

24 punkten om koncernhållbarhetsrevisor grundar sig på artikel 2.6, 

25 punkten om huvudansvarig hållbarhetsrevisor grundar sig på artikel 2 led 16a och 16c, 

26 punkten om hållbarhetsrapporteringsstandarder hänvisar till de relevanta artiklarna 29b och 29c i redovisningsdirektivet, 

27 och 28 punkten om revisor och revisionssammanslutning utanför EES grundar sig på artikel 2.5. 

Paragrafen kompletteras med ett 2 mom., som preciserar begreppet huvudansvarig hållbarhetsrevisor så att det på det sätt som avses i artikel 2 led 16b omfattar utförande av uppgiften också i en koncern eller ett betydande dotterföretag. Betydande definieras på samma sätt som i förslaget till 7 kap. 3 § i bokföringslagen i denna proposition. 

Den gällande 1 kap. 2 § 1 mom. 1 punkten klargör att med revisor avses förutom fysiska personer också revisionssammanslutningar. Som 3 mom. föreslås en motsvarande lagteknisk bestämmelse om förhållandet mellan hållbarhetsrevisor och hållbarhetsrevisionssammanslutning. 

2 kap. – Skyldighet att låta utföra revision och hållbarhetsgranskning

Kapitlets rubrik kompletteras så att den förutom revision också omfattar granskning av hållbarhetsrapportering. 

1 §.Revisorns och hållbarhetsrevisorns allmänna behörighet. Paragrafens nya 3 mom. förtydligar att motsvarande behörighetsvillkor som för revisorer gäller även för hållbarhetsrevisorer. 

2 a §.Skyldighet att låta granska hållbarhetsrapportering. Enligt paragrafen ska ett företag ge ett uppdrag för granskning av informationen i hållbarhetsrapporten. Granskningen kan utföras antingen av en revisor som godkänts som hållbarhetsrevisor i enlighet med det föreslagna 6 kap. eller av en revisionssammanslutning som registrerats som hållbarhetsrevisionssammanslutning. Bestämmelsen grundar sig på artikel 34 i redovisningsdirektivet.  

3 a §.Skyldighet att välja en suppleant för hållbarhetsrevisorn. I den gällande 3 § förutsätts att en revisorssuppleant utses. För tydlighetens skull föreskrivs i den nya paragrafen på motsvarande sätt om granskning av hållbarhetsrapporteringen. 

7 a §.Huvudansvarig hållbarhetsrevisor. Den gällande 7 § förutsätter att en huvudsansvarig revisor utses i revisionssammanslutningen. I den nya paragrafen föreskrivs med stöd av artikel 24b på motsvarande sätt om granskning av hållbarhetsrapporteringen.  

8 §.Patent- och registerstyrelsens skyldighet att förordna revisor. Betydelsen förtydligas genom ett nytt 5 mom. om att en revisor inte kan förordnas till en uppgift utan sitt samtycke. Detta gäller också revisionssammanslutningar. 

8 a §.Patent- och registerstyrelsens skyldighet att förordna hållbarhetsrevisor. Den gällande 8 § förutsätter att Patent- och registerstyrelsen utser en revisor, om en sådan inte har valts trots en förpliktelse enligt lag eller av någon annan orsak som nämns i lagbestämmelsen. För tydlighetens skull föreskrivs det på motsvarande sätt om hållbarhetsrevisorer i den nya paragrafen. 

9 a §.Hållbarhetsrevisors entledigande och avgång. Den gällande 9 § innehåller bestämmelser om förutsättningarna för revisorers entledigande och avgång och om behövliga åtgärder. För tydlighetens skull föreskrivs det på motsvarande sätt om hållbarhetsrevisorer i den nya paragrafen. 

10 §.Lämnande av uppgifter till efterträdande revisor och hållbarhetsrevisor. Den gällande paragrafen förpliktar en revisor som lämnar sitt uppdrag på grund avgång, entledigande eller mandattidens utgång att ge sin efterträdare de uppgifter som behövs vid revisionen. För tydlighetens skull föreskrivs det på motsvarande sätt om hållbarhetsrevisorer i det nya 3 mom. Dessutom förpliktas revisorn och hållbarhetsrevisorn att utbyta information till den del det behövs för att de ska kunna fullgöra sina uppgifter (4 mom.). Också paragrafens rubrik kompletteras på motsvarande sätt med ett omnämnande av hållbarhetsrevisor. 

11 §.Förbud mot avtalsvillkor som begränsar valet av revisor och hållbarhetsrevisor. Den gällande bestämmelsen förbjuder att valet av revisor begränsas genom avtalsvillkor. I enlighet med artikel 37.3 fogas till paragrafen ett nytt 2 mom., som utvidgar förbudet till att gälla val av hållbarhetsrevisor. En motsvarande komplettering görs också i paragrafens rubrik

3 kap. – Innehållet i revisionen och hållbarhetsgranskningen

Kapitlets rubrik kompletteras så att den förutom revision också omfattar innehållet i granskningen av hållbarhetsrapportering. 

1 a §.Hållbarhetsgranskningsobjektet. Till kapitlet fogas en ny paragraf, som begränsar granskningsuppgiften till informationen i hållbarhetsrapporten.  

2 a §.Granskning av en koncerns hållbarhetsrapportering. Den nya paragrafen innehåller bestämmelser som grundar sig på artikel 27a.1 – 27a.3 om koncernhållbarhetsrevisorns uppgift i ett granskningsförfarande i vilket en revisor eller en revisionssammanslutning utanför EES eller en sådan juridisk person inom EES som är ackrediterad för uppgiften i enlighet med redovisningsdirektivet deltar. 

3 §.Internationella revisionsstandarder. 1 kap. 2 § 1 mom. kompletteras med definitionen i revisionsdirektivet (punkt 17). På grund av kompletteringen ändras språkdräkten i denna paragraf på motsvarande sätt. 

3 a §.Hållbarhetsgranskningsstandarder. I den nya paragrafen föreslås en bestämmelse i enlighet med artikel 26a i direktivet enligt vilken de standarder som kommissionen fastställer senare ska iakttas vid granskningen. Den tidsfrist som direktivet ger kommissionen går ut den 1 oktober 2026. Innan en kommissionsstandard offentliggörs får granskningen basera sig på en annan, nationell eller internationell revisionsorganisations standard som ska anges i granskningsberättelsen. 

4 §.Revisionsanteckning. En revisionsanteckning är en standardanteckning som revisorn gör för att specificera det bokslut i pappersform över vilket revisorn har avgett sin revisionsberättelse. Eftersom det i förslaget till 7 kap. i bokföringslagen, som ingår i denna regeringsproposition, förutsätts att hållbarhetsrapporterande företag ska använda ett digitalt anmälningsförfarande i stället för rapportering i pappersform, föreslås det att bestämmelsen kompletteras på motsvarande sätt. Även i en digital miljö ska revisorn på ett tillförlitligt sätt kunna bestyrka just det bokslut över vilket revisionsberättelsen har avgetts. 

5 §.Revisionsberättelse. Det föreslås att 2 mom. 3 och 4 punkten i paragrafen preciseras så att hållbarhetsrapporteringen beaktas. Eftersom hållbarhetsrapporten granskas separat är revisorn inte skyldig att yttra sig om huruvida bestämmelserna har följts i fråga om den. 

5 a §.Hållbarhetsgranskningsberättelse. Den ändrade paragrafen innehåller bestämmelser om upprättande av en granskningsberättelse enligt artikel 28a.2 – 28a.6. I bestämmelsen ställs inga ytterligare nationella krav. Genom denna bestämmelse blir innehållet i den nuvarande 5 a § nytt 5 b § 1 mom. 

5 b §.Meddelande om bristfälligheter i revisionsberättelsen eller hållbarhetsgranskningsberättelsen. Den gällande 5 a § ger revisionsnämnden rätt att offentliggöra uppgifter om brister i en enskild revisionsberättelse. För att upprätthålla kapitlets systematik överförs bestämmelsen till denna nya paragraf som 1 mom. med samma innehåll. I det nya 2 mom. föreskrivs dessutom på samma sätt om hållbarhetsgranskningsberättelsen. Också paragrafens rubrik ändras på motsvarande sätt.  

8 §.Fastställande av arvode för revision och hållbarhetsgranskning. Paragrafen kompletteras med stöd av artikel 25 så att den omfattar även hållbarhetsgranskning. Också paragrafens rubrik ändras på motsvarande sätt. 

9 §.Skyldighet att biträda revisorn och hållbarhetsrevisorn. För tydlighetens skull utsträcks den skyldighet att biträda revisorn som avses i paragrafen så att också hållbarhetsrevisorer kan utnyttja den. Också paragrafens rubrik ändras på motsvarande sätt.  

10 §.Revisorns och hållbarhetsrevisorns närvaro vid en sammanslutnings eller stiftelses sammanträden. Den rätt och skyldighet att närvara vid ett sammanträde som behandlar berättelsen utsträcks för tydlighetens skull till hållbarhetsrevisorer. Också paragrafens rubrik ändras på motsvarande sätt. 

4 kap. – Övriga bestämmelser om revisorer och hållbarhetsrevisorer

Kapitlets rubrik kompletteras så att det framgår att bestämmelserna till vissa delar omfattar även hållbarhetsrevisorer. 

1 §. Yrkesetiska principer. För tydlighetens skulle kompletteras paragrafen med ett nytt 2 mom. att kravet på yrkesetik gäller även hållbarhetsrevisorer. Bestämmelsen grundar sig på artiklarna 21 och 25b. 

2 §. Bibehållande och utvecklande av yrkeskunskap. Syftet med det nya 2 mom. är att klargöra att kravet på bibehållande av yrkeskunskap omfattar även verksamheten för granskning av hållbarhetsrapportering. 

3 §. God revisionssed och god hållbarhetsgranskningssed. Paragrafens nya 3 mom. klargör att kravet på god sed omfattar även hållbarhetsgranskning på samma sätt som revision. Paragrafens rubrik ändras också på motsvarande sätt. 

4 §.Förvaring av material. Paragrafen kompletteras med ett nytt 2 mom. som grundar sig på kraven i artikel 24b.5a tredje stycket på förvaring av handlingar som är av betydelse vid hållbarhetsgranskning.  

5 §.Kvalitetssäkring. För tydlighetens skull utökas paragrafen med ett nytt 2 mom. om att kraven på kvalitetssäkring gäller även hållbarhetsrevisorer. 

8 a §.Oberoende ställning och jäv samt tystnadsplikt vid hållbarhetsgranskning. För uppfylla kraven i artikel 24b.5a andra stycket och artikel 25b fogas till kapitlet en bestämmelse om hållbarhetsrevisorns oberoende, jäv och tystnadsplikt. Kraven är desamma som vid revision.  

9 §.Klientregister. Paragrafens 1 mom. motsvarar den gällande bestämmelsen. Till paragrafen fogas ett nytt 2 mom. om bevarande av kunduppgifter om uppdrag för granskning av hållbarhetsrapportering. Bestämmelsen grundar sig på artikel 24b.4 led b och c. Likaså preciseras 3 mom. om förvaringstiden för kunduppgifter så att det också omfattar hållbarhetsgranskningar. Det föreslagna 4 mom. innehåller en ordningsmässig bestämmelse om att när ett uppdrag omfattar både revision och hållbarhetsgranskning behöver kunduppgifterna inte skiljas åt i olika register. 

10 a §.Hållbarhetsrevisionsdokumentation. Till kapitlet fogas en bestämmelse som grundar sig på artikel 24b.5a och som gäller insamling av uppgifter som är av betydelse vid hållbarhetsgranskningen på samma sätt som vad som föreskrivs i den gällande 10 § om revisionsdokumentation.  

11 a §.En hållbarhetsrevisors övergång till anställning hos det hållbarhetsrapporterande företaget. För tydlighetens skull begränsas genom den nya paragrafen hållbarhetsrevisorns övergång till anställning hos granskningsobjektet. Tidsfristerna är desamma som föreskrivs för en revisor i 11 §. 

12 §.Organisering av revisorers och hållbarhetsrevisorers verksamhet. För tydlighetens skull tillfogas ett nytt 2 mom. om att bestämmelserna om ordnande av verksamheten också gäller hållbarhetsrevisorer. Paragrafens rubrik kompletteras på motsvarande sätt. 

13 §.Anmälan om misstankar. Det föreslås att paragrafen kompletteras med ett nytt 6 mom. för att klargöra att anmälningsskyldigheten utsträcker sig även till hållbarhetsrevisorer.  

5 kap. – Särskilda bestämmelser om revision och hållbarhetsgranskning av företag av allmänt intresse

Kapitlets rubrik kompletteras så att det förutom revision också omfattar hållbarhetsgranskning. 

2 §.Entledigande av revisor eller hållbarhetsrevisor genom domstolsbeslut. Det nya 5 mom. förtydligar att bestämmelserna om entledigande genom domstolsbeslut också gäller hållbarhetsrevisorer.  

4 a §.Begränsningar avseende tillhandahållande av anknutna tjänster för företag av allmänt intresse som följer av ett uppdrag för granskning av hållbarhetsrapportering. På det sätt som förutsätts i artikel 25c.1 – 25c.3 begränsar den nya paragrafen tillhandahållandet av anknutna tjänster i företag av allmänt intresse som avses i 1 kap. 9 § i bokföringslagen (dvs. börsbolag, kreditinstitut och försäkringsbolag). 

4 b §.Överträdelse av bolagsordningen eller stadgarna för ett företag av allmänt intresse. Den nya bestämmelsen som grundar sig på artikel 25d förpliktar hållbarhetsrevisorn att vid behov anmäla oegentligheter till myndigheterna. I artikel 7 i revisionsförordningen föreskrivs om motsvarande anmälningsskyldighet i samband med revision. Bestämmelsen gäller företag av allmänt intresse, dvs. börsbolag företag, kreditinstitut och försäkringsbolag. Med stöd av lagen om Finansinspektionen hör dessa till Finansinspektionens tillsynsobjekt, vilket innebär att anmälan görs till denna myndighet. Det är lämpligt att hållbarhetsrevisorn gör sin anmälan skriftligt och utan onödigt dröjsmål, vilket innebär att anmälan inte kan skjutas fram så att den görs först efter att granskningen avslutats. 

6 kap. – Godkännande och registrering

Till kapitlet fogas nya bestämmelser om förfarandet för godkännande av hållbarhetsrevisorer. Förhållandet mellan denna verksamhet och näringsfriheten enligt 18 § i grundlagen behandlas i avsnitt 11.3.

1 a §.Godkännande som hållbarhetsrevisor. Paragrafen motsvarar 1 § om godkännande av revisorer. Förvaltningslagen (434/2003) tillämpas som allmän lag på ansökningsförfarandet. Den delegering som avses i paragrafen i förhållande till 80 § 1 mom. i grundlagen behandlas i avsnitt 11.7.  

Bestämmelsen handlar enbart om rättslig prövning. När beslut i ett ärende som gäller godkännande fattas är det inte möjligt att tillämpa ändamålsenlighetsprövning, utan beslutsfattandet är bundet till de villkor som anges i lagen och som närmare preciseras genom förordning (RP 254/2014 rd, s. 61). 

3 a §.Villkor för godkännande av hållbarhetsrevisor. I paragrafen föreskrivs i enlighet med artiklarna 6.2, 7.2 och 8.3, 10.1 och artikel 14.2 andra stycket om villkoren för att en person ska godkännas som hållbarhetsrevisor. 

4 §.Examina och deltagande i examina. Paragrafens 1 och 6 mom. preciseras så att bestämmelserna också omfattar specialiseringsexamen för hållbarhetsrevisorer. I det ändrade 7 mom. föreskrivs dessutom särskilt om möjligheten att delta i examen för hållbarhetsrevisor i en situation där en del av de studier eller praktiska erfarenheter som krävs fortfarande saknas när personen anmäler sig till examen. Förslaget liknar det som i 2 mom. föreskrivs om deltagande i GR-examen. Det är fråga om en nationell bestämmelse som är tillåten enligt direktivet och som gör examensprocessen smidigare. Genom den blir bestämmelsen om bemyndigande i det nuvarande 7 mom. nytt 8 mom., som ger arbets- och näringsministeriet rätt att utfärda närmare bestämmelser om ansökningsförfarandet. 

6 §.Rätt att använda yrkesbeteckning. Paragrafen kompletteras med ett 5 mom., som skyddar beteckningarna hållbarhetsrevisor och hållbarhetsrevisionssammanslutning. 

9 §. Registrering. Paragrafens 2 mom. kompletteras med informationskrav enligt artikel 16.1 b och ba. Till momentets 3 punkt fogas ett krav på att en eventuell webbplats ska antecknas i registret. I momentet tas också in nya 4 a – 4 c punkter om godkännande som hållbarhetsrevisor och registrering som hållbarhetsrevisionssammanslutning. På samma sätt som de kompletteringar som beskrivs ovan ses dessutom ordalydelsen i 3 mom. över och tillfogas ett nytt 7 mom., där tillämpningsområdet för 4 och 5 mom. utvidgas till att omfatta granskning av hållbarhetsrapportering. Också paragrafens rubrik ändras.

9 a §. Villkor för registrering av revisionssammanslutningar utanför EES och revisorer utanför EES. I kapitlet föreslås en ny paragraf enligt den reviderade artikel 45.4 – 45.6 som gäller förutsättningarna för att revisorer och hållbarhetsrevisorer från ”tredjeländer”, dvs. utanför EES, ska kunna utföra dessa uppgifter i Finland. Artikeln sätts i kraft utan Finlands nationella tilläggskrav. På så sätt främjar öppen konkurrens i dessa uppgifter i så stor utsträckning som direktivet möjliggör.

Genom bestämmelsen upphävs på det sätt som föreslås nedan 2 § i statsrådets förordning om revision (1377/2015). Den nuvarande paragrafen i förordningen gäller förutsättningarna för tredjeländers revisorers verksamhet i Finland sådana de tidigare reglerats i den ovannämnda artikeln. Artikeln har dock blivit allt viktigare med tanke på konkurrensförutsättningarna, så det är motiverat att flytta bestämmelserna om saken från förordningen till lagnivå.

10 §.Skyldighet att anmäla ändringar i villkoren för godkännande och i registeruppgifterna. Till paragrafen fogas ett nytt 3 mom. för att klargöra att anmälningsskyldigheten också gäller hållbarhetsrevisorer. 

7 kap. – Styrning, utveckling och tillsyn

10 §. Tillämpning av bestämmelserna i kapitlet på hållbarhetsrevisorer. Det föreslås att kapitlet kompletteras med en ny paragraf i syfte att klargöra att bestämmelserna om revisorer i kapitlet också tillämpas på verksamhet som hållbarhetsrevisor.

8 kap. – Tillsynsbefogenheter

8 §.Anlitande av utomstående sakkunniga. Paragrafens 2 mom. kompletteras med ett krav på att de sakkunniga ska vara väl insatta i hållbarhetsfrågor, om det är fråga om kvalitetsgranskning som hänför sig till granskning av hållbarhetsrapportering. 

9 §. Tillämpning av bestämmelserna i kapitlet på hållbarhetsrevisorer. Till kapitlet fogas en ny paragraf som klargör att bestämmelserna om revisorer i kapitlet också tillämpas på verksamhet som hållbarhetsrevisor.

9 kap. – Utlämnande av uppgifter samt myndighetssamarbete

4 §.Tillämpning av bestämmelserna i kapitlet på hållbarhetsrevisorer. Kapitlet kompletteras med en ny paragraf i syfte att klargöra att kapitlets bestämmelser om revisorer också tillämpas på hållbarhetsrevisorer. 

10 kap. – Påföljder

1 §.Anmärkning och varning. Till paragrafen fogas ett nytt 3 mom. för att klargöra att anmärkning och varning också kan följa av verksamhet som hållbarhetsrevisor. 

2 §.Återkallande av ett godkännande. För tydlighetens skull kompletteras 2 mom. med att en hållbarhetsrevisor jämställs med en CGR- och OFGR-revisor. Revisionsnämnden kan således trots återkallande av en hållbarhetsrevisors kompetens tillåta att personen i fråga fortsätter sin verksamhet som GR-revisor. Dessutom tillfogas ett nytt 7 mom., med stöd av vilket paragrafen i sin helhet ska tillämpas på hållbarhetsrevisorer. 

3 a §.Tidsbundet förbud att verka som hållbarhetsrevisor. Till kapitlet fogas en ny paragraf, som på motsvarande sätt som artikel 30a.1 ca utvidgar möjligheten att meddela verksamhetsförbud för viss tid också i fråga om hållbarhetsgranskning. Bestämmelsens innehåll motsvarar i övrigt den föregående 3 §.  

4 §.Tidsbundet förbud att verka i en revisionssammanslutnings förvaltningsorgan. Genom en komplettering av paragrafen klargörs att förbud att delta i förvaltningsorganets verksamhet också kan följa av klandervärd verksamhet som hållbarhetsrevisor. De associationsrättsliga förvaltningsorgan som avses i bestämmelsen är styrelsen och verkställande direktören samt eventuellt förvaltningsrådet i ett aktiebolag. Eftersom bolagsstämman inte hör till dessa utgör bestämmelsen inget hinder för deltagande i den. Detsamma gäller andelslagsstämman.  

5 §.Påföljdsavgift och påförande av den. Paragrafens 1 och 2 mom. kompletteras för att hotet om påföljder också ska gälla en hållbarhetsrevisor som försummar karenstiden för övergång till anställning hos granskningsobjektet. Förslagets förhållande till 80 § i grundlagen behandlas i avsnitt 11.6. 

7 §.Omständigheter som ska beaktas vid beslut om påföljder. Till paragrafen fogas ett nytt 3 mom. för att bestämmelserna om omständigheter som är av betydelse vid beslut om påföljder ska tillämpas också på hållbarhetsrevisorer. 

9 a §.Skadeståndsskyldighet i fråga om skada som orsakats vid hållbarhetsgranskning. Kapitlet kompletteras i enlighet med artikel 30.2 genom att skadeståndsansvar kopplas även till granskning av hållbarhetsrapportering. Ansvaret har samma innehåll som enligt 9 § vid revision. 

10 §.Straffbestämmelser. Paragrafens 2 och 4 mom. kompletteras med hot om påföljder för olaglig användning av beteckningen hållbarhetsrevisor samt för brott mot tystnadsplikten på samma sätt som gäller revisorer. 

11 kap. – Särskilda bestämmelser

1 §.Ändringssökande. Paragrafens 1 mom. ändras så att det i momentet hänvisas till lagen om rättegång i förvaltningsärenden (808/2019) i stället för den upphävda förvaltningsprocesslagen (586/1996) samt så att momentets skrivstil tekniskt ändras. Enligt gällande 1 mom. får ändring i förvaltningsdomstolens beslut sökas genom besvär endast om högsta förvaltningsdomstolen beviljar besvärstillstånd. Detta stryks ur bestämmelsen, eftersom det överlappar bestämmelserna i lagen om rättegång i förvaltningsärenden.  

Det föreslås att 2 mom. upphävs. På besvär över att godkännandet av en revisor eller en granskare av hållbarhetsrapporter har upphört samt besvär över beslut om föreläggande eller utdömande av vite tillämpas lagen om rättegång i förvaltningsärenden. Helsingfors förvaltningsdomstolens beslut får således överklagas endast om högsta förvaltningsdomstolen beviljar besvärstillstånd. Förslaget motsvarar målet i motiveringen till den lagen att stärka högsta förvaltningsdomstolens ställning som prejudikatdomstol tydligare, varvid tyngdpunkten i förvaltningsprocessen i allt mer överförs till regionala förvaltningsdomstolarna. Besvärstillståndssystemet begränsar dock inte rätten att anföra besvär över beslut hos högsta förvaltningsdomstolen, utan det är fråga om i vilken omfattning besvären prövas av högsta förvaltningsdomstolen (RP 29/2018 rd, s. 60 och 63). 

Paragrafens 3 mom. ändras så att det omfattar en informativ hänvisning till lagen om rättegång i förvaltningsärenden också i fråga om revisionsnämndens beslut. Eftersom nämnda lag är en allmän lag är det inte nödvändigt att särskilt räkna upp de bestämmelser som en part har besvärsrätt över. Helsingfors förvaltningsdomstols beslut får också i dessa ärenden överklagas genom besvär endast om högsta förvaltningsdomstolen beviljar besvärstillstånd. 

I 5 mom. förblir den gällande bestämmelsen om revisionsnämndens besvärsrätt lagtekniskt preciserad i det fall att Helsingfors förvaltningsdomstol har ändrat eller upphävt nämndens beslut. Förteckningen över nämndens beslut i det gällande 3 mom. överförs lagtekniskt till denna bestämmelse kompletterad med ett tidsbundet förbud att verka som hållbarhetsrevisor. En förutsättning för att Revisionsnämnden ska kunna söka ändring är att högsta förvaltningsdomstolen beviljar besvärstillstånd. 

7.3  Lagen om årsavgift och avgifter för kvalitetskontroll för revisorer

I det förslag som gäller revisionslagen föreslås att revisorns verksamhet även vid granskning av hållbarhetsrapportering ska bli föremål för myndighetstillsyn. I och med detta komplettas 1 §, 2 §, 3 § 2 mom. och 5 § i lagen om årsavgift och avgifter för kvalitetskontroll av revisorer på motsvarande sätt. Dessutom rättas hänvisningen i 10 § 2 mom. till förvaltningsprocesslagen (586/1996) till att gälla lagen om rättegång i förvaltningsärenden (808/2019), som upphävde den förstnämnda lagen. Likaså upphävs 3 mom. i den paragrafen som obehövligt, där det förfarande med besvärstillstånd som avses ingår i den gällande lagen om rättegång i förvaltningsärenden. 

7.4  Aktiebolagslagen

6 kap. – Aktiebolagets ledning och företrädare

16 a §.Styrelsens uppgifter i börsbolag och i andra bolag av allmänt intresse. Paragrafens 1 mom. kompletteras på det sätt som förutsätts i hållbarhetsrapporteringsdirektivet (EU 2022/2464). Direktivet utvidgar övervaknings- och utvärderingsuppgiften till att omfatta hållbarhetsrapportering enligt det nya 7 kap. i bokföringslagen samt granskning av denna rapportering. I lagen bibehålls dock den gällande bestämmelsestrukturen, som uttrycker att styrelsens uppgifter sköts som ett kollegium. Beredningen av dessa uppgifter kan om man så vill anvisas en revisionskommitté, som består av en del av styrelsemedlemmarna, på samma sätt som enligt den gällande 16 b §. Revisionskommitténs utvärderingsuppgifter inbegriper också att lämna rekommendationer eller förslag till styrelsen för att säkerställa att förfarandet för finansiell rapportering och hållbarhetsrapportering är tillförlitligt (artikel 39.6 b). 

Det föreslås att den första meningen i 2 mom. kompletteras så att där utöver uppföljning av revisionen också nämns uppföljning av hållbarhetsgranskningen och val av hållbarhetsrevisor vid behov, om bolaget enligt lag har en sådan skyldighet eller annars har förbundit sig till dem. I en koncern omfattar skyldigheten också uppföljning av koncernhållbarhetsrapporteringen. När revisionskommittén följer revisionen ska den beakta den behöriga myndighetens resultat och slutsatser i enlighet med artikel 26.6 i revisionsförordningen (artikel 39.6 d). Revisionskommitténs medlemmar är skyldiga att ta reda på den lagstiftning som gäller deras uppgifter samt författningar, föreskrifter och anvisningar på lägre nivå. Dessutom görs en lagteknisk ändring i momentets andra mening på grund av kompletteringen av 1 mom. 

I hänvisningen i det inledande stycket i 3 mom. görs en lagteknisk ändring på grund av kompletteringen av 1 mom. I fråga om kommissionens förordning (EG) nr 809/2004, som nämns i 3 punkten, ändras dessutom hänvisningen till att gälla förordning 2019/980, som har ersatt den förstnämnda förordningen 

16 b §.Revisionskommitté och dess medlemmar i bolag av allmänt intresse. I den första meningen i 1 mom. klargörs revisionskommitténs roll som förberedande organ som saknar självständig beslutanderätt. I anslutning till detta innehåller momentets andra mening på samma sätt som det gällande 1 mom. en bestämmelse om att styrelsen, om den så önskar, kan bereda ärenden som ett kollegium i stället för att delegera beredningen till kommittén. Ett sådant arrangemang är tillåtet enligt revisionsdirektivet (artikel 39.4a): ”Medlemsstaterna får tillåta att de uppgifter som tilldelas revisionskommittén när det gäller hållbarhetsrapportering och avseende kvalitetsgranskning av hållbarhetsrapportering utförs av förvaltnings- eller tillsynsorganet som helhet eller av ett särskilt organ som inrättats av förvaltnings- eller tillsynsorganet.” Den tredje meningen i momentet anger på samma sätt som i det nuvarande 2 mom. att en kommitté kan ha utnämnts även på något annat sätt, förutsatt att dess sammansättning uppfyller de krav som föreskrivs i det föreslagna 2 mom. på motsvarande sätt som i den gällande 16 c §. 

Den första och den andra meningen i 2 mom. motsvarar den gällande 16 c §, som både förbjuder en kommittémedlem att delta i den dagliga ledningen och förutsätter redovisnings- eller revisionskompetens av minst en medlem. Med stöd av artikel 39.1 andra stycket i direktivet ska revisionskommittén ha minst en medlem med redovisnings- och/eller revisionskompetens och å andra sidan ska kommittén som helhet med stöd av tredje stycket ha kompetens som är relevant för den sektor där företaget är verksamt. När det gäller det förstnämnda kravet innehåller det gällande 6 kap. 16 c § 2 mom. en bestämmelse som alltså föreslås bli överförd till detta moment.  

Det föreslås också en uttrycklig bestämmelse om kravet i tredje stycket i ovannämnda artikel som tredje meningen i momentet. I den föreslagna bestämmelsen används dock uttrycket att revisionskommittén ska ha tillräcklig sakkunskap med tanke på arten och omfattningen av bolagets verksamhetsområde. Motsvarande uttryck har använts i olika sammanhang också på andra ställen i associations- och stiftelselagstiftningen. Uttrycket syftar till att uppfylla direktivets krav på relevant kompetens. 

Enligt den lagstiftningslösning som tidigare valts i Finland består revisionskommittén av styrelsemedlemmar. Om en revisionskommitté saknas, svarar hela styrelsen för beredningen av uppgifterna. I båda fallen uppfylls oftast kravet på tillräcklig sakkunskap inom bolagets verksamhetsområde på basis av en helhetsbedömning. Särskild uppmärksamhet ska fästas vid att kravet på tillräcklig sakkunskap inom verksamhetsområdet uppfylls i revisionskommittén när flera personer som inte har någon eller endast begränsad erfarenhet inom verksamhetsområdet i fråga väljs till medlemmar i revisionskommittén. Likaså ska tillräcklig sakkunskap beaktas när revisionskommitténs uppgifter sköts av något annat styrelseutskott, vars sammansättning ska uppfylla kraven på revisionskommitté. 

16 c §.Revisionskommitténs uppgifter med avseende på revisionen och hållbarhetsgranskningen. Paragrafen motsvarar artikel 39.6 a i revisionsdirektivet, med stöd av vilken kommittén ska ”- - informera det granskade företagets förvaltnings- eller kontrollorgan om resultatet av den lagstadgade revisionen och, i tillämpliga fall, om resultatet av kvalitetsgranskningen av hållbarhetsrapportering och förklara på vilket sätt den lagstadgade revisionen och kvalitetsgranskningen av hållbarhetsrapportering bidrog till den finansiella rapporteringens respektive hållbarhetsrapporteringens tillförlitlighet och vilken roll revisionskommittén spelade i den processen.” 

16 d §.Revisionskommitténs uppgifter under rapporteringsförfarandet. Paragrafens 1 och 2 punkt motsvarar det nya led b i artikel 39.6 i revisionsdirektivet. Enligt ledet ska kommittén ”- - övervaka den finansiella rapporteringen och, i tillämpliga fall, hållbarhetsrapporteringen, inbegripet den elektroniska rapportering som avses i artikel 29d i direktiv 2013/34/EU och det förfarande som företaget genomför för att identifiera den information som rapporteras i enlighet med de standarder för hållbarhetsrapportering som antagits i enlighet med artikel 29b i det direktivet och lägga fram rekommendationer eller förslag för att säkerställa dess tillförlitlighet.” 

Paragrafens 3 och 4 punkt motsvarar de nya leden c och d i artikel 39.6 i revisionsdirektivet, där kommittén åläggs skyldighet att övervaka ”- - effektiviteten i företagets interna kvalitetskontroll- och riskhanteringssystem och i tillämpliga fall dess internrevision när det gäller det granskade företagets finansiella rapportering och, i tillämpliga fall, företagets hållbarhetsrapportering, inbegripet dess elektroniska rapportering som avses i artikel 29d i direktiv 2013/34/EU, utan att åsidosätta företagets oberoende” och ”- - den lagstadgade revisionen av årsredovisning eller årsbokslut och koncernredovisning och, i tillämpliga fall, kvalitetsgranskningen av den årliga hållbarhetsrapporteringen och hållbarhetsrapporteringen för koncernen, i synnerhet dess utförande, med beaktande av den behöriga myndighetens resultat och slutsatser i enlighet med artikel 26.6 i förordning (EU) nr 537/2014.” Vid ett korrekt genomförande av övervakningsuppgiften ska utskottet vid behov ge rekommendationer för att utveckla processerna på det sätt som avses i artikel 39.6 b. 

16 e §.Revisionskommitténs uppgifter vid val av revisor och vid uppföljning av oberoende. Paragrafens 1 mom. grundar sig på artikel 39.6 f i revisionsdirektivet, enligt vilken revisionskommittén ska ”- - ansvara för urvalsförfarandet vid val av en eller flera lagstadgade revisorer eller revisionsföretag och utfärda rekommendationer om vilken eller vilka lagstadgade revisorer eller revisionsföretag som ska utses i enlighet med artikel 16 i förordning (EU) nr 537/2014, utom när artikel 16.8 i den förordningen tillämpas.” 

Paragrafens 2 mom. motsvarar det nya led e i artikel 39.6 i revisionsdirektivet, enligt vilken kommittén ska ”- - granska och övervaka den lagstadgade revisorns eller revisionsföretagets opartiskhet och självständighet i enlighet med artiklarna 22, 22a, 22b, 24a, 24b, 25b, 25c och 25d i detta direktiv samt med artikel 6 i förordning (EU) nr 537/2014, särskilt om det är lämpligt att tillhandahålla icke-revisionstjänster till det granskade företaget i enlighet med artikel 5 i den förordningen.” 

16 f §.Undantag från skyldigheter som hänför sig till hållbarhetsrapportering. Skyldigheten att lämna hållbarhetsrapporter gäller endast de stora företag som aves i 1 kap. 4 c § i bokföringslagen samt börsbolag som är små företag eller större enligt definitionen i 4 a § i samma kapitel. I enlighet med detta föreskrivs det för tydlighetens skull i paragrafen att mikroföretag inte heller i fråga om styrelsens och revisionskommitténs uppgifter omfattas av bestämmelserna om hållbarhetsrapportering och granskning av den. Ett undantag är dock en situation där ett mikroföretag frivilligt offentliggör en hållbarhetsrapport. Då ska hållbarhetsrapporten ha utarbetats och granskat på samma sätt som i bolag som omfattas av rapporteringsskyldigheten.  

7 kap. – Revision och särskild granskning

6 a §.Särskild skyldighet att välja en granskare av hållbarhetsrapporteringen. I den paragrafen föreskrivs det på motsvarande sätt som i fråga om revisor om val av granskare för hållbarhetsrapportering i stora företag samt i företag av allmänt intresse som är större än mikroföretag, såsom börsbolag.  

7.5  Lagen om andelslag

Utvidgningen av hållbarhetsrapporteringsskyldigheterna för aktiebolag och andra juridiska personer som avses i redovisningsdirektivet (bilagorna I och II till direktivet) till att även gälla andelslag är ett förslag som baserar sig på Finlands nationella lagstiftningsbehörighet. De föreslagna ändringarna i lagen om andelslag motsvarar de förslag som gäller aktiebolagslagen. Den allmänna motiveringen till utvidgningsförslaget behandlas i avsnitt 4.1.1.  

7.6  Kreditinstitutlagen

9 kap. – Riskhantering

5 §.Revisionskommitté. Paragrafens 3 mom. kompletteras med uppgifter som gäller hållbarhetsrapportering på samma sätt som det föreslås i 6 kap. 16 a § i aktiebolagslagen. I och med ändringen avses med kreditinstitutets rapporteringssystem å ena sidan ekonomisk rapportering och revision i enlighet med den gällande lagen, men å andra sidan också hållbarhetsrapportering och hållbarhetsgranskning i enlighet med hållbarhetsrapporteringsdirektivet. 

Paragrafens 4 mom. förpliktar revisionskommittén att beakta Finansinspektionens iakttagelser och slutsatser i enlighet med artikel 26.6 i förordning (EU) N:o 537/2014. Paragrafens 5 och 6 mom. motsvarar till sitt innehåll gällande 4 och 5 mom., av vilka det senare har preciserats lagtekniskt. 

5 a §.Revisionskommitténs uppgifter med avseende på revisionen och hållbarhetsgranskningen. Paragrafen motsvarar den föreslagna bestämmelsen i 6 kap. 16 c § i aktiebolagslagen. 

5 b §.Revisionskommitténs uppgifter under rapporteringsförfarandet. Paragrafen motsvarar den föreslagna bestämmelsen i 6 kap. 16 d § i aktiebolagslagen. 

5 c §.Revisionskommitténs uppgifter vid val av revisor och vid uppföljning av oberoende. Paragrafen motsvarar den föreslagna bestämmelsen i 6 kap. 16 e § i aktiebolagslagen. 

5 d §.Undantag från skyldigheter som hänför sig till hållbarhetsrapportering. Paragrafen är avsedd som en liknande precisering, om vilken det föreslås bestämmelser i 6 kap. 16 f § i aktiebolagslagen. Således föreskrivs det för tydlighetens skull att sådana organ som inte heller annars omfattas av tillämpningsområdet inte omfattas av bestämmelserna om hållbarhetsrapportering och hållbarhetsgranskning också i fråga om styrelsens och revisionsutskottets uppgifter. Bestämmelserna är dock tillämpliga i en situation där ett sådant företag frivilligt lämnar en hållbarhetsrapport. 

12 kap. – Bokslut, halvårsrapport och revision

1 §.Bestämmelser som tillämpas på upprättande av bokslut. Paragrafens 2 mom. justeras lagtekniskt så att det motsvarar den föreslagna ändringen av 4 kap. 1 § i bokföringslagen, som definierar begreppet omsättning. Likaså behöver hänvisningen till bestämmelsen om verksamhetsberättelsens innehåll i 3 kap. 1 a § i bokföringslagen preciseras i momentet. 

5 §.Verksamhetsberättelse. Till 2 mom. fogas en informativ hänvisning till de föreslagna bestämmelserna om hållbarhetsrapportering i 7 kap. i bokföringslagen. 

13 §.Tillämpning av bestämmelser om revision, revisorer, hållbarhetsgranskning och hållbarhetsrevisorer. Bestämmelsens 2 mom. förtydligas genom en komplettering som innebär att kontrollen av hållbarhetsrapporteringen och granskarna av hållbarhetsrapporteringen omfattas av bestämmelsen på samma sätt som revisionen och revisorerna. På motsvarande sätt preciseras också paragrafens rubrik. 

I och med det föreslagna 3 mom. är Finansinspektionen behörig myndighet att förordna en hållbarhetsrapporteringsgranskare i en situation där granskaren inte har valts i strid med skyldigheten enligt lagförslaget. Som specialbestämmelse åsidosätter detta den bestämmelse som föreslås i 2 kap. 8 a § i revisionslagen, enligt vilken Patent- och registerstyrelsen ges motsvarande behörighet.  

7.7  Lagen om en sammanslutning av inlåningsbanker

9 §.Bokslut, verksamhetsberättelse, revision och hållbarhetsrapportering. Det föreslås att paragrafen kompletteras för tydlighetens skull. Sammanslutningens konsoliderade bokslut är en helhet som avviker från bokföringslagen, så det är inte nödvändigtvis klart att det upprättas en hållbarhetsrapport om det. Det är också nödvändigt att komplettera bestämmelsen om verifiering av hållbarhetsrapporteringen, eftersom sammanslutningen inte har beaktats i revisionslagen. I och med dessa ändringar kompletteras också paragrafens rubrik. 

7.8  Försäkringsbolagslagen

6 kap. – Försäkringsbolagets ledning, företagsstyrningssystem och placering av tillgångar

2 a §.Styrelsens särskilda uppgifter i försäkringsbolag och börsbolag. Paragrafens 1 mom. kompletteras på det sätt som hållbarhetsrapporteringsdirektivet (2022/2464) förutsätter. Ändringen motsvarar den precisering som föreslås i 6 kap. 16 a § 1 mom. i aktiebolagslagen. 

7 a §. Revisionskommitté. Paragrafens ordalydelse ändras så att den börjar motsvara de nya bestämmelser om revisionskommittén som föreslås i aktiebolagslagen. På samma sätt som i den gällande lagen ska de tillämpas på försäkringsbolag.

7 kap. – Revision och särskild granskning

7 §.Särskild skyldighet att välja en granskare av hållbarhetsrapporteringen. I den nya paragrafen föreskrivs det på motsvarande sätt som i fråga om revisor om val av granskare av hållbarhetsrapporteringen i ett sådant försäkringsbolag som omfattas av hållbarhetsrapporteringsskyldigheterna i 7 kap. i bokföringslagen. Granskningsuppgiften kan i enlighet med revisionslagen skötas av såväl en revisor med behörighet som hållbarhetsrevisor som av en revisionssammanslutning som också är registrerad som hållbarhetsrevisionssammanslutning. 

8 kap. – Eget kapital, bokslut, verksamhetsberättelse och koncern

4 §.Tillämpning av bokföringslagen. Enligt det gällande 2 mom. tillämpas bokföringslagens 4 kap. 1 § om definition av omsättning inte på ett försäkringsbolags bokslut och verksamhetsberättelse. I det förslag som gäller bokföringslagen kompletteras 4 kap. 1 § med en informativ bestämmelse om försäkringsbolag, där försäkringsbolag ställs utanför definitionen i fråga. Momentet ändras på motsvarande sätt så att bokföringslagens 4 § 1 mom. inte omfattas av dess tillämpningsområde. 

7.9  Lagen om pensionsstiftelser och pensionskassor

3 kap. – Pensionskassans kassamöte och representantskap

3 §. Ordinarie kassamöte. Paragrafens 2 mom. 6 punkten ändras så att det ordinarie kassamötet också ska välja en granskare av hållbarhetsrapporteringen på det som föreskrivs i den 4 a § som föreslås i 5 kap. 

5 kap. – Revision samt särskild granskning av pensionskassor

4 a §.Särskild skyldighet att välja en granskare av hållbarhetsrapporteringen. I den nya paragrafen föreskrivs det motsvarande sätt som i fråga om revisor om val av granskare av hållbarhetsrapporteringen i en sådan pensionsanstalt som omfattas av hållbarhetsrapporteringsskyldigheterna i 7 kap. i bokföringslagen. Granskningsuppgiften kan i enlighet med revisionslagen skötas av såväl en revisor med behörighet som hållbarhetsrevisor som av en revisionssammanslutning som också är registrerad som hållbarhetsrevisionssammanslutning. 

6 kap. – Bokslut och verksamhetsberättelse

1 §.Tillämpning av bokföringslagen. Till paragrafens 2 mom. fogas en hänvisning till 7 kap. 22–26 § i bokföringslagen, som inte ska tillämpas på pensionsanstalter. De nämnda paragraferna gäller digital form för hållbarhetsrapporten, bokslutet och verksamhetsberättelsen samt tillhörande handlingar samt förfarandet för registrering och offentliggörande av dem. I stället för att tillämpa dessa bestämmelser lämnar pensionsanstalten in hållbarhetsrapporten till Finansinspektionen i samband med verksamhetsberättelsen och hållbarhetsgranskningsberättelsen i enlighet med 13 § i detta kapitel. Bestämmelser om bevarande och offentliggörande av uppgifter finns dessutom i den 13 a § som föreslås i detta kapitel. 

13 §.Inlämnande av uppgifter till Finansinspektionen. Paragrafen kompletteras med ett 3 mom., där det för tydlighetens skull föreskrivs att de pensionsanstalter som är hållbarhetsrapporteringsskyldiga enligt 7 kap. i bokföringslagen ska lämna in sin hållbarhetsrapport till Finansinspektionen som en del av verksamhetsberättelsen. En sådan pensionsanstalt ska likaså separat lämna Finansinspektionen en hållbarhetsgranskningsberättelse, om den inte ingår i revisionsberättelsen. Dessutom ändras paragrafens omnämnande av revisorernas utlåtande till revisionsberättelse, som motsvarar den terminologi som används i revisionslagen.  

13 a §.Pensionsanstaltens skyldighet att förvara och offentliggöra vissa handlingar. Paragrafens innehåll motsvarar 7 kap. 26 § i bokföringslagen och till denna del hänvisas till specialmotiveringen för den paragrafen. Det är nödvändigt att föreskriva särskilt om förvaring och offentliggörande för pensionsanstalternas del, eftersom det också föreskrivs om lämnande av uppgifter till myndigheterna i 13 § i detta kapitel. 

7.10  Lagen om sjömanspensioner

174 §.Fullmäktiges ordinarie möte. Paragrafens 4 punkt ändras så att det ordinarie mötet också ska välja en granskare av hållbarhetsrapporteringen på det sätt som föreskrivs i den 193 b § som föreslås i 14 kap. 

193 b §.Särskild skyldighet att välja en granskare av hållbarhetsrapporteringen. I den nya paragrafen föreskrivs på motsvarande sätt som i fråga om revisor om val av granskare av hållbarhetsrapporteringen. Granskningsuppgiften kan i enlighet med revisionslagen skötas av såväl en revisor med behörighet som hållbarhetsrevisor som av en revisionssammanslutning som också är registrerad som hållbarhetsrevisionssammanslutning. 

196 §.Tillämpliga lagar. Till paragrafens 3 mom. fogas en hänvisning till 7 kap. 22–26 § i bokföringslagen, som inte ska tillämpas på pensionskassor. De nämnda paragraferna gäller digital form för hållbarhetsrapporten, bokslutet och verksamhetsberättelsen samt tillhörande handlingar samt förfarandet för registrering och offentliggörande av dem. I stället för att tillämpa dessa bestämmelser lämnar pensionskassan in hållbarhetsrapporten till Finansinspektionen i samband med verksamhetsberättelsen och hållbarhetsgranskningsberättelsen i enlighet med 19 kap. 211 §. Bestämmelser om förvaring och offentliggörande av uppgifter finns dessutom i den 211 a § som föreslås i 19 kap.  

211 §.Tillsynen över pensionskassan samt de uppgifter som ska lämnas om verksamheten. Med stöd av det nya 2 mom. ska pensionskassan lämna in en hållbarhetsrapport till Finansinspektionen som en del av verksamhetsberättelsen. Pensionskassan ska likaså separat lämna Finansinspektionen en hållbarhetsgranskningsberättelse, om den inte ingår i revisionsberättelsen.  

211 a §.Pensionskassans skyldighet att bevara och offentliggöra vissa handlingar. Paragrafens innehåll motsvarar 7 kap. 26 § i bokföringslagen och till denna del hänvisas det till specialmotiveringen för den paragrafen. Det är nödvändigt att föreskriva särskilt om förvaring och offentliggörande för Sjömanspensionskassans del, eftersom det också föreskrivs om lämnande av uppgifter till myndigheterna i 211 §. 

7.11  Lagen om pension för lantbruksföretagare

117 §.Delegationens uppgifter och beslutsfattande. Paragrafens 4 punkt ändras så att delegationen också ska välja en granskare av hållbarhetsrapporteringen på det sätt som föreskrivs i den 123 b § som föreslås i 14 kap. 

126 §.Bokföring, bokslut och verksamhetsberättelse. Till paragrafens 3 mom. fogas en hänvisning till 7 kap. 22–26 § i bokföringslagen, som inte ska tillämpas på pensionsanstalten. De nämnda bestämmelserna gäller digital form för hållbarhetsrapporten, bokslutet och verksamhetsberättelsen samt tillhörande handlingar samt förfarandet för registrering och offentliggörande av dem. I stället för att tillämpa dessa bestämmelser lämnar pensionsanstalten in hållbarhetsrapporten till Finansinspektionen i samband med verksamhetsberättelsen och hållbarhetsgranskningsberättelsen i enlighet med 131 §. Bestämmelser om förvaring och offentliggörande av uppgifter finns dessutom i den föreslagna 131 a §. 

128 c §.Särskild skyldighet att välja granskare av hållbarhetsrapporteringen. I den nya paragrafen föreskrivs det motsvarande sätt som i fråga om revisor om val av granskare av hållbarhetsrapporteringen. Granskningsuppgiften kan i enlighet med revisionslagen skötas av såväl en revisor med behörighet som hållbarhetsrevisor som av en revisionssammanslutning som också är registrerad som hållbarhetsrevisionssammanslutning. 

131 §.Upplysningar som skall ges om pensionsanstaltens verksamhet. Meds stöd av det inledande stycket i 1 mom. ska pensionsanstalten lämna in en hållbarhetsrapport till Finansinspektionen som en del av verksamhetsberättelsen. Pensionsanstalten ska likaså separat lämna Finansinspektionen en hållbarhetsgranskningsberättelse, om den inte ingår i revisionsberättelsen. 

Dessutom ändras de föråldrade hänvisningarna till Försäkringsinspektionen till att avse Finansinspektionen. 

131 a §.Pensionsanstaltens skyldighet att bevara och offentliggöra vissa handlingar. Paragrafens innehåll motsvarar 7 kap. 26 § i bokföringslagen och till denna del hänvisas till specialmotiveringen för den paragrafen. Det är nödvändigt att föreskriva särskilt och förvaring och offentliggörande för pensionsanstaltens del, eftersom det också föreskrivs om lämnande av uppgifter till myndigheterna i 131 §. 

7.12  Värdepappersmarknadslagen

7 kap. – Regelbunden informationsskyldighet

6 §.Bokslutets och verksamhetsberättelsens innehåll. Till paragrafen fogas ett nytt 3 mom. som hänvisas till skyldigheten enligt 7 kap. i bokföringslagen att utarbeta en hållbarhetsrapport. Skyldigheten gäller små emittenter enligt definitionen i 1 kap. 4 a § i bokföringslagen och emittenter som är större än så, vilkas värdepapper är föremål för handel på en reglerad marknad, till exempel Helsingforsbörsen. Även ett andelslag kan vara ett sådant börsbolag med stöd av den bestämmelse som föreslås som 7 kap. 1 § 2 mom. i bokföringslagen. Hållbarhetsrapporten, som ingår som en separat helhet i verksamhetsberättelsen, bifogas alltid bokslutet. 

8 §.Revisorsrapport och dess offentliggörande. Paragrafens 4 och 5 mom. gäller kommissionens tekniska tillsynsstandard, med vilken avses kommissionens delegerade förordning (EU) 2019/815 om komplettering av Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/109/EG med tekniska standarder för tillsyn för fastställande av ett enhetligt elektroniskt rapporteringsformat. Denna förordning kallas i allmänhet ESEF-förordningen. Den gäller upprättande av bokslutet i XHTML-format och märkning av bokslutsuppgifter med XBRL-identifieringar. I förordningens nuvarande form gäller märkningskravet uppgifterna i koncernbokslut. Det gällande 4 mom. förutsätter att revisorn i sitt utlåtande anmäler, om revisorn har bestyrkt eller reviderat ett bokslut upprättat enligt ESEF-förordningen. Om detta inte har skett, ska emittenten meddela detta i bokslutet i fråga med stöd av det gällande 5 mom.  

Det föreslås att 4 mom. ändras så att revisorns bestyrkande av att ESEF-förordningen iakttas blir obligatoriskt. Samtidigt upphävs 5 mom. som onödigt. Ändringen är nödvändig med tanke på de offentliga bokslutsuppgifternas tillförlitlighet. Enligt de bestämmelser som föreslås i 7 kap. i bokföringslagen ska ett bokslut enligt ESEF-förordningen registreras som ett hållbarhetsrapporteradeföretags officiella bokslut även i handelsregistret, som underhålls av Patent- och registerstyrelsen. I praktiken bestyrks redan nu merparten av börsbolagens bokslut med avseende på ESEF-förordningen.  

7.13  Lagen om Finansinspektionen

1 kap. – Allmänna bestämmelser

3 §.Uppgifter. Paragrafens 2 mom. 4 punkten kompletteras med en hänvisning till bokföringslagens definition av Europeiska unionens hållbarhetsrapporteringsstandarder. Med dessa avses de rapporteringsstandarder som med stöd av artiklarna 19 a, 29 a och 29 d i redovisningsdirektivet fastställs genom kommissionens förordning och artikel 8 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2020/852 om inrättande av en ram för att underlätta hållbara investeringar och om ändring av förordning (EU) 2019/2088 samt de förordningar som avses i punkt 4 i den artikeln. Finansinspektionen ska övervaka att dessa iakttas på samma sätt som IFRS-standarder i börsbolagspraxis.  

Öppenhetdirektivet förpliktar Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten (ESMA) att ge nationella myndigheter, såsom Finansinspektionen, anvisningar om tillsynen över hållbarhetsrapporteringen (artikel 28d). Anvisningarna komma i stor utsträckning att vara harmoniserade när det gäller tillsynen över såväl IFRS-bokslut som hållbarhetsrapporteringen. Därför bör också de nationella tillsynsbefogenheterna vara enhetliga, så att det inte uppstår onödiga skillnader i efterlevnaden av ESMAs anvisningar. 

3 kap. – Tillsynsbefogenheter

37 f §.Tillsyn över Europeiska unionens hållbarhetsrapporteringsstandarder och kraven i taxonomiförordningen. Lagen kompletteras med en ny paragraf som gäller tillsynen över efterlevnaden av rapporteringsstandarderna på det sätt som föreslås i samband med 3 §. Tillsynen ska gälla sådana små börsnoterade företag som definieras i 1 kap. 4 a § i bokföringslagen och börsnoterade företag som är större än så, vilka är hållbarhetsrapporteringsskyldiga på det sätt som avses i 7 kap. 1 § 1 mom. i bokföringslagen (1 mom.). Ett sådant företag kan också vara ett litet andelslag eller ett andelslag som är större än så, om dess värdepapper är föremål för handel på en reglerad marknad, till exempel Helsingforsbörsen (7 kap. 1 § 2 mom. i bokföringslagen).  

Med stöd av 2 mom. svarar Finansinspektionen för tillsyn över hållbarhetsrapporteringsstandarderna också i fråga om de tillsynsobjekt som definieras i 4 § förutsatt att sammanslutningen i fråga är hållbarhetsrapporteringsskyldig i enlighet med 7 kap. 1 § 3 mom. i bokföringslagen. Med stöd av de sistnämnda bestämmelserna hör kreditinstitut, försäkringsbolag, pensionsstiftelser och pensionskassor till dessa, om de uppfyller kriterierna på stora företag i 1 kap. 4 c § i bokföringslagen. Sjömanspensionskassan och Lantbruksföretagarnas pensionsanstalt ska likaså omfattas av tillsynen, eftersom de är hållbarhetsrapporteringsskyldiga i fråga om sin investeringsverksamhet oberoende av hur stora de är (7 kap. 1 § 4 mom. i bokföringslagen). 

Med stöd av den hänvisningsbestämmelse som föreslås som 3 mom. iakttas samma förfaranden som förskrivs i för IFRS-tillsynen i den gällande 37 §. 

7.14  Handelregisterlagen

37 f §.Avgift för försenat bokslut. Paragrafens 3 mom. kompletteras i fråga om hållbarhetsrapporten. Förseningsavgiften ska vara tre gånger så stor som vad som föreskrivs i 2 mom.  

Om den rapporteringsskyldiga inte anmäler hållbarhetsrapporten för registrering inom åtta månader för två eller flera på varandra följande räkenskapsperioder, påförs den förseningsavgift som anges i 3 mom. med stöd av 4 mom. till dubbelt belopp.  

Bestämmelser på lägre nivå än lag

Som bilaga till propositionen finns utkast till två ministerieförordningar: 

arbets- och näringsministeriets förordning om ändring av förordningen om förutsättningarna för godkännande av revisorer (1442/2015), 

finansministeriets förordning om ändring av förordningen om regelbunden informationsskyldighet för värdepappersemittenter (1020/2012). 

Den förstnämnda förordningen kompletteras för att beakta kraven i hållbarhetsrapporteringsdirektivet med stöd av revisionslagen 6 kap. 2 § 6 mom. I finansministeriets förordning kompletteras 2 kap. 7 § 1 mom. 4 punkten med stöd av 7 kap. 17 § 1 – 4 punkten i värdepappersmarknadslagen, så att kraven på beskrivningen av styrelsen och förvaltningsrådet kompletteras med en punkt om funktionshinder. Till paragrafen fogas dessutom ett nytt 6 mom. som ger rätt att inkludera beskrivningsuppgifter i hållbarhetsrapporten, till vilken det kan hänvisas i bolagsstyrningsrapporten. Dessa kompletteringar bygger på de nya bestämmelser som infördes i öppenhetsdirektivet genom hållbarhetsrapporteringsdirektivet. Förhållandet mellan dessa förslag till förordningar och kraven i grundlagen behandlas nedan i avsnitt 11.7. 

Utöver det ovannämnda åtföljs propositionen också av ett utkast till statsrådets förordning om upphävande av 2 § i förordningen om revision. En bestämmelse som motsvarar den paragrafen – med kompletteringar som gäller hållbarhetsrapportering – föreslås ingå som ny 9 a § i 6 kap. i revisionslagen. Genom den aktuella bestämmelsen genomförs villkoren i hållbarhetsrapporteringsdirektivet för att en revisor utanför EES ska ha rätt att verka också i Finland. Eftersom det är fråga om ett rättighet är det motiverat att föreskriva om saken genom lag och inte genom förordning. 

Ikraftträdande

Lagarna avses träda i kraft 31.12.2023. 

9.1  Tillämpning av bokföringslagen

De bestämmelser i bokföringslagen som är centrala i propositionen ska tillämpas inom den tidtabell som direktivet förutsätter enligt följande: 

på räkenskapsperioder som börjar den 1 januari 2024 eller därefter, när det gäller ett företag av allmänt intresse i) som till storleken är ett stort företag, och ii) som under räkenskapsperioden har i genomsnitt 500 anställda,  

på räkenskapsperioder som avses ovan, när det gäller ett företag av allmänt intresse i) som är ett moderföretag i en stor koncern, och ii) vars koncern under räkenskapsperioden har i genomsnitt 500 anställda, 

på räkenskapsperioder som börjar den 1 januari 2025 eller därefter i) när det gäller andra stora företag än sådana som avses i 1 punkten, och ii) när det gäller andra moderföretag i stora koncerner än sådana som avses i 2 punkten, 

på räkenskapsperioder som börjar den 1 januari 2026 eller därefter, i) när det gäller ett börsnoterat litet eller medelstort företag, ii) när det gäller små och icke-komplexa institut enligt tillsynsförordningen och institutet är ett hållbarhetsrapporterande företag, iii) när det gäller ett captivebolag för försäkring eller ett captivebolag för återförsäkring enligt försäkringsbolagslagen och bolaget är ett hållbarhetsrapporterande företag, 

bestämmelserna om rapportering i 7 kap. 28 § om bestämmande inflytande utanför EES tillämpas på räkenskapsperioder som inleds 1.1.2028 och därefter. 

Ett sådant litet eller medelstort företag vars värdepapper är föremål för handel på en reglerad marknad får dock upprätta sin verksamhetsberättelse utan en hållbarhetsrapport, förutsatt att orsaken till detta förfarande nämns i verksamhetsberättelsen. Undantaget enligt detta stycke gäller räkenskapsperioder som börjar före den 1 januari 2028. 

Dessutom föreskrivs det i enlighet med artikel 19a.3 andra stycket om det redogörelseförfarande som ett företag ska iaktta om det inte har den information om sin värdekedja som behövs för hållbarhetsrapporteringen. Denna möjlighet till undantag begränsas dock på det sätt som direktivet avser till de tre första perioderna för vilka det berörda företaget upprättar en hållbarhetsrapport. 

9.2  Tillämpning av revisionslagen

I fråga om tillämpningen av revisionslagen föreskrivs det särskilt om den nuvarande revisorns möjlighet att också vara verksam som granskare av hållbarhetsrapportering. En förutsättning är att han eller hon har deltagit i fortbildning om saken. Efter den januari 2026 kan som hållbarhetsrevisor godkännas endast den som har i lagen angiven utbildning och erfarenhet av hållbarhetsrapportering och -granskning och som också har avlagt ett behörighetsprov inom ämnesområdet. 

9.3  Tillämpning av aktiebolagslagen och andra associationsrättsliga lagar

I fråga om aktiebolag och andra sammanslutningar som avses i propositionen föreslås det att det i varje lag föreskrivs att sammanslutningens lagstadgade revisor kan vara hållbarhetsrevisor i den första rapporteringen. 

10  Förhållande till andra propositioner

10.1  Samband med andra propositioner

Propositionen har inget samband med andra propositioner. 

10.2  Förhållande till budgetpropositionen

Anslagsbehoven för ändringar i Patent - och registerstyrelsens informationssystem hänför sig under ramperioden för planen för de offentliga finanserna (JTS) till åren 2025–2027 och uppgår till sammanlagt 1,6 miljoner euro. 

11  Förhållande till grundlagen samt lagstiftningsordning

De föreslagna bestämmelserna är av betydelse med avseende på 6 § om jämlikhet, 8 § om den straffrättsliga legalitetsprincipen, 18 § om näringsfrihet och 21 § om rättsskydd i grundlagen. Dessutom innehåller förslaget bemyndiganden att utfärda förordning som är av betydelse med tanke på 80 § i grundlagen. 

11.1  Digital registrering av hållbarhetsrapporten och verksamhetsberättelsen samt bokslutet

I enlighet med hållbarhetsrapporteringsdirektivet ålägger lagförslag nr 1 i regeringens proposition de företag som omfattas av direktivets tillämpningsområde att anmäla sin verksamhetsberättelse och den hållbarhetsrapport som ingår i den till handelsregistret i den digitala form som kommissionen fastställer genom en delegerad förordning. Nationellt utsträcks detta anmälningsförfarande också till bokslutet (7 kap. 22 – 25 § i bokföringslagen). Det hållbarhetsrapporterande företaget kan således inte lämna in dessa handlingar för registrering i pappersform. 

Grundlagsutskottet har bedömt obligatoriska e-tjänster i samband med regeringens proposition RP 127/2018 rd om bostadsdatasystemet, i vilken ingick ett förslag om obligatorisk e-tjänst för bostadsaktiebolag och ömsesidiga fastighetsaktiebolag. Utskottet konstaterade i sitt utlåtande GrUU 32/2018 bland annat följande: ”Som det också konstateras i propositionens motiv till lagstiftningsordning har e-tjänster som enda möjlighet samband också med bestämmelsen om jämlikhet i 6 § i grundlagen, eftersom redskap för elektronisk kommunikation faktiskt inte är tillgängliga för alla.”  

Grundlagsutskottet menar att det kan anses att det finns godtagbara grunder för att förutsätta elektronisk kommunikation som har samband med datasystemets elektroniska art och syftet med systemet. Relevant är att skyldigheten till elektronisk kommunikation inte direkt gäller enskilda personer, utan skyldigheten gäller i främsta rummet juridiska personer. Indirekt gäller skyldigheten främst yrkesutövare och aktörer inom fastighetsbranschen som kan förutsättas ha tekniska färdigheter och tillräcklig förmåga för att hantera elektronisk kommunikation. Grundlagsutskottet anser inte att skyldigheten till elektronisk kommunikation med hänsyn till regleringskontexten eller objektet för regleringen och branschaktörernas kunskapsmässiga och färdighetsmässiga särdrag kan anses problematisk med avseende på jämlikhet, rättsskydd eller grunderna för god förvaltning. 

Hållbarhetsrapporteringsskyldigheten gäller företag som till sin storlek minst motsvarar definitionen i 1 kap. 4 a § i bokföringslagen. Ett sådant företag överskrider minst ett av följande tröskelvärden: 1) balansräkning 6 000 000 euro, omsättning 12 000 000 euro eller 50 anställda. I företag som inte är börsnoterade är tröskeln för rapporteringsskyldigheten ännu högre och gäller endast stora företag (dvs. balans 20 miljoner euro, omsättning 40 miljoner euro, 250 anställda – 1 kap. 4 c § i bokföringslagen). Således gäller inte heller den skyldighet till digitalt registreringsförfarande som föreslås i denna proposition mikroföretag, om vilka det föreskrivs i 1 kap. 4 b § i bokföringslagen, och inte privata näringsidkare.  

12 Med beaktande av hållbarhetsrapporteringsinformationens betydelse för den europeiska gröna given i syfte att styra kapitalströmmarna till hållbara objekt, utnyttjandet av bokslutsuppgifter i samhället och de andra fördelarna med ett digitalt registreringsförfarande, såsom mer felfria anmälningar, kan inte 6 § om jämlikhet och 21 § om god förvaltning i grundlagen anses utgöra något hinder för skyldigheten att tillämpa ett digitalt registreringsförfarande. 

11.2  Administrativa påföljdsavgifter för hållbarhetsrapporterande företag

Lagförslag nr 13 i regeringens proposition innehåller en bestämmelse om påföljdsavgift, som bör granskas med avseende på 2 § 3 mom. om utövning av offentlig makt och 81 § om statliga skatter och avgifter i grundlagen. Det föreslås att 25 § 3 mom. i handelsregisterlagen kompletteras med en bestämmelse om administrativa påföljdsavgifter som gäller situationer där ett hållbarhetsrapporterande företag inte har anmält sin rapport för registrering inom åtta månader från räkenskapsperiodens utgång. 

Grundlagsutskottet har i sitt utlåtande GrUU 21/2020 konstaterat att dess tolkning har av hävd varit att den här typen av avgifter med avseende på 81 § i grundlagen är varken skatter eller avgifter, utan administrativa påföljder med sanktionskaraktär för en lagstridig gärning. I sak jämställer utskottet en ekonomisk påföljd av straffkaraktär med en straffrättslig påföljd (se t.ex. GrUU 9/2018 rd, s. 2–3, GrUU 2/2017 rd, s. 4–5, GrUU 14/2013 rd, GrUU 17/2012 rd, GrUU 9/2012 rd, s. 2/I). Utifrån 2 § 3 mom. i grundlagen ska de allmänna grunderna för administrativa påföljder bestämmas i lag, eftersom det innebär utövning av offentlig makt att påföra en sådan typ av avgift. Utskottet har också ansett att det är fråga om betydande utövning av offentlig makt. Det ska lagstiftas exakt och tydligt om grunderna för betalningsskyldigheten och storleken på avgiften samt om den betalningsskyldiges rättssäkerhet och grunderna för att verkställa lagen (se t.ex. GrUU 9/2018 rd, s. 2, GrUU 17/2012 rd, GrUU 9/2012 rd, s. 2/I, GrUU 57/2010 rd, s. 2/II). Även om kravet på exakthet enligt den straffrättsliga legalitetsprincipen i grundlagens 8 § inte direkt gäller administrativa påföljder, kan det allmänna kravet på exakthet ändå inte förbigås i ett sammanhang som här (se t.ex. GrUU 9/2018 rd, s. 3, GrUU 14/2013 rd, GrUU 17/2012 rd, GrUU 9/2012 rd, s. 2/II, GrUU 57/2010 rd, s. 2/II). I praktiken har utskottet utvidgat sin praxis för bestämmelser om blankostraff (GrUB 25/1994 rd, s. 8/I) till att också gälla bestämmelser om administrativa påföljder (GrUU 10/2016 rd, s. 8). 

Avgiften för en försenad hållbarhetsrapport ska betraktas som en ekonomisk påföljd av straffkaraktär, så enligt grundlagsutskottets tolkningspraxis ska den jämställas med en straffrättslig påföljd. Således ska det föreskrivas om den i lag så att grunderna för betalningsskyldigheten och avgiftens storlek, rättsskyddet samt verkställigheten av påföljderna framgår av bestämmelserna. 

Grunden för förseningsavgiften är att det hållbarhetsrapporterande företaget inte har anmält sin rapport för registrering inom åtta månader efter räkenskapsperiodens utgång. Med stöd av gällande 25 § 2 mom. bestäms förseningsavgiften för bokslutet enligt följande: 150 euro, om bokslutet har anmälts för registrering högst två månader för sent, 300 euro, om bokslutet har anmälts för registrering över två månader men högst fyra månader för sent, och 600 euro, om bokslutet inte har anmälts för registrering inom ett år från räkenskapsperiodens utgång. I 3 mom. i samma paragraf föreskrivs särskilt i fråga om publika aktiebolag och europabolag att förseningsavgiften för dem är det dubbla beloppet av det som anges ovan. Med beaktande av hållbarhetsrapporteringens betydelse för den europeiska gröna given är förseningsavgiften för hållbarhetsrapporten tredubbel, dvs. högst 1 800 euro. Likaså utsträcks 25 § 4 mom. till att omfatta hållbarhetsrapporten, så förseningsavgiften för hållbarhetsrapporten ska påföras till dubbelt belopp, om anmälningsskyldigheten har försummats två eller flera på varandra följande räkenskapsperioder. Grunderna för avgiften för en försenad hållbarhetsrapport ska därmed anses vara tillräckligt exakt avgränsade. 

I lagstiftningen om administrativa sanktioner måste det ses till att flera påföljder av straffkaraktär inte kan påföras för samma gärning (det s.k. förbudet mot dubbel straffbarhet). Med stöd av gällande 8 kap. 4 § i bokföringslagen kan den som uppsåtligen eller av grov oaktsamhet försummar skyldigheten att lämna verksamhetsberättelsen – i vilken också en eventuell hållbarhetsrapport ingår – dömas för bokföringsförseelse till böter. Den fysiska person som är ansvarig för en försummelse som avses i denna bestämmelse bestäms i regel enligt speciallagstiftningen som gäller juridiska personer, såsom aktiebolagslagen. Förslaget om förseningsavgift för hållbarhetsrapporten strider dock inte mot förbudet mot dubbel straffbarhet eftersom förseningsavgiften påförs den anmälningsskyldiga, med vilken avses det hållbarhetsrapporterande företaget självt som införts i handelsregistret som ett aktiebolag eller någon annan juridisk person. Förseningsavgiften riktar sig således till en annan aktör än bötesstraffet för bokföringsbrott. 

På förseningsavgiften för hållbarhetsrapporten tillämpas vad som i det gällande 25 § 6 mom. i handelsregisterlagen föreskrivs om hörande, eftersom hållbarhetsrapporten ingår i verksamhetsberättelsen, som enligt definitionen i 1 mom. i samma paragraf hör till bokslutet. I princip påförs förseningsavgiften således utan hörande eftersom dess belopp grundar sig på förseningens längd, varvid dess grund och belopp kan fastställas räknat från den tidpunkt då hållbarhetsrapporten borde ha anmälts för registrering. Registermyndigheten skickar beslutet om förseningsavgift efter att den hållbarhetsrapport som anmälts för sent har registrerats och registermyndigheten bereder inget tillfälle att lämna en utredning. En förutsättning är dock att registermyndigheten har påmint om skyldigheten och om den förseningsavgift som är relaterad till försummelsen. Grunderna för att 6 mom. är godtagbart beskrivs i förarbetena till den gällande handelsregisterlagen med avseende på 21 § i grundlagen och 34 § i förvaltningslagen (RP 244/2022 rd, avsnitt 11.2.5).  

Om registermyndigheten har påmint om skyldigheten att registrera hållbarhetsrapporten och om den förseningsavgift som är relaterad till försummelsen efter utgången av räkenskapsperioden, men före tidsfristen för anmälan av hållbarhetsrapporten, kan förseningsavgiften påföras utan att det hållbarhetsrapporterande företaget bereds tillfälle att lämna en utredning.  

Förseningsavgiften ska påföras inom ett år från dagen efter den dag då hållbarhetsrapporten har inkommit för registrering eller, om rapporten inte har inkommit för registrering, inom ett år från räkenskapsperiodens utgång. Förseningsavgiften behöver dock inte påföras om försummelsen har berott på orsaker som är oberoende av den anmälningsskyldiga, om försummelsen är ringa eller om det finns en giltig orsak till försummelsen. Omprövning av beslut om försummelseavgift och förseningsavgift får begäras såsom föreskrivs i förvaltningslagen och beslut om begäran om omprövning överklagas hos Helsingfors förvaltningsdomstol.  

Lagen om verkställighet av böter (672/2002) tillämpas på verkställigheten av avgifterna och Rättsregistercentralen sköter om verkställigheten. Förseningsavgiften preskriberas när fem år har förflutit från det att det lagakraftvunna beslutet fattades. 

Eftersom bestämmelser om rättsskyddet för det hållbarhetsrapporterande företaget liksom om verkställigheten av förseningsavgiften ska utfärdas på det sätt som anges ovan, ska de anses tillräckligt noggrant avgränsade med tanke på de principer som gäller lagstiftning om hot om ekonomiska påföljder. 

11.3  Tillståndsplikt för granskning av hållbarhetsrapportering

I lagförslag nr 2 i regeringens proposition begränsas den granskning av hållbarhetsrapportering som avses i revisionsdirektivet så att den endast får utföras av en revisor (2 kap. 2 a § i revisionslagen). Å andra sidan innehåller redovisningsdirektivet en medlemsstatsoption som gör det möjligt att tillåta revisionsverksamhet också för andra oberoende granskningsorgan, om de är ackrediterade av medlemsstaten och står under myndighetstillsyn. Det föreslås dock inte att optionen ska utnyttjas av de skäl som anges i avsnitt 5.2. 

Enligt 18 § i grundlagen har var och en rätt att skaffa sig sin försörjning genom arbete, yrke eller näring. Näringsfriheten preciseras i motiveringen till lagen, enligt vilken rätten att idka näring begränsas av vissa faktiska omständigheter, såsom utbildningen, erfarenheten och yrkesskickligheten som krävs i arbetet (RP 309/1993 rd, s. 71). Bestämmelser om kraven ska utfärdas på lagnivå (t.ex. GrUU 31/1998 rd, s. 6). 

Grundlagsutskottet har i sin utlåtandepraxis behandlat förhållandet mellan tillstånd och näringsfrihet bland annat i utlåtandena GrUU 24/2010 rd, GrUU 33/205 rd, GrUU 23/2000 rd och GrUU 35/1998 rd). Grundlagsutskottet har betraktat näringsfriheten som en huvudregel, men har ansett att tillstånd för näringsverksamhet i undantagsfall kan krävas. 

Enligt grundlagsutskottet ska tillståndsplikten föreskrivas genom lag och lagen ska uppfylla de allmänna villkoren för en lag som inskränker på en grundläggande rättighet. Inskränkningar i näringsfriheten ska vara exakta och noggrant avgränsade. Deras väsentliga innehåll, såsom omfattningen och villkoren, måste framgå av lagen. Vad gäller innehållet är det viktigt att bestämmelserna om villkoren för tillstånd och tillståndens varaktighet är så utformade att myndigheternas verksamhet är tillräckligt förutsägbar. Betydelsefullt i detta avseende är bland annat i vilken omfattning myndigheternas befogenheter bygger på så kallad bunden prövning eller ändamålsenlighetsprövning (GrUU 32/2010 rd, GrUU 15/2008 rd, GrUU 33/2005 rd och GrUU 66/2002 rd). 

Grundlagen hindrar således inte att det genom lag föreskrivs att ett yrke eller en näring är tillståndspliktig, förutsatt att det finns godtagbara grunder för det med tanke på systemet med grundläggande fri- och rättigheter. Med stöd av revisionsdirektivet kan enligt den föreslagna lagen endast en revisor som avses i revisionslagen väljas till hållbarhetsrevisor.  

Godkännandeförfarandet ger ett administrativt tillstånd att bedriva verksamhet och begränsar näringsfriheten enligt grundlagen. Av EU-rätten följer att vid granskning av hållbarhetsrapporteringen ska revisorn uppfylla de villkor för godkännande som anges i direktivet. Dessutom förutsätter uppgiftens samhälleliga betydelse och tillförlitlighetens betydelse vid granskningen av hållbarhetsinformation att revisorns behörighet för uppgiften undersöks i samband med godkännandeförfarandet. Det finns således ändamålsenliga grunder för näringens tillståndsplikt som också är godtagbara med tanke på systemet med grundläggande fri- och rättigheter. 

Eftersom verksamhet som granskare av hållbarhetsrapportering förutsätter sådan sakkunskap och erfarenhet som avses i revisionsdirektivet, hindrar näringsfriheten enligt 18 § 1 mom. i grundlagen inte att verksamheten begränsas till enbart revisorer. Det föreslås att bestämmelser om kraven utfärdas på lagnivå, på samma sätt som i den gällande lagen om revisorns nuvarande uppgifter. Förordningen om förutsättningarna för godkännande av revisorer begränsar sig till att precisera innehållet i de lagstadgade kraven (se avsnitt 11.7). 

11.4  Hållbarhetsrevisorns rättsskydd

Enligt 21 § 1 mom. i grundlagen har var och en rätt att på behörigt sätt och utan ogrundat dröjsmål få sin sak behandlad av en domstol eller någon annan myndighet som är behörig enligt lag samt att få ett beslut som gäller hans eller hennes rättigheter och skyldigheter behandlat vid domstol eller något annat oavhängigt rättskipningsorgan.  

Kraven i 21 § 1 mom. i grundlagen har beaktats för hållbarhetsrevisorns del i 11 kap. 1 § i revisionslagen, som är lagförslag nr 2 i regeringens proposition. Han eller hon omfattas av möjligheten enligt 1 mom. i den paragrafen att begära omprövning av Revisionstillsynens beslut. Ett beslut som har meddelats med anledning av en begäran om omprövning får överklagas genom besvär hos förvaltningsdomstolen och vidare hos högsta förvaltningsdomstolen, om högsta förvaltningsdomstolen beviljar besvärstillstånd. 

Lagförslag nr 2 i regeringens proposition innehåller bestämmelser om avbrytande och återkallande av godkännanden som hållbarhetsrevisor och om varning, anmärkning samt vite. Det föreskrivs om sökande av ändring i beslut som gäller dessa ärenden i 11 kap. 1 § 2 och 3 mom. i revisionslagen på motsvarande sätt som i fråga om beslut som gäller verksamhet som revisor. Förslaget motsvarar målet i motiveringen till lagen om rättegång i förvaltningsärenden (808/2019) att stärka högsta förvaltningsdomstolens ställning som prejudikatdomstol tydligare, varvid tyngdpunkten i förvaltningsprocessen i högre grad flyttas till regionala förvaltningsdomstolar. Besvärstillståndssystemet begränsar inte rätten att anföra besvär över beslut hos högsta förvaltningsdomstolen, utan det är fråga om i vilken omfattning besvären prövas av högsta förvaltningsdomstolen (RP 29/2018 rd, s. 60 och 63). 

Utgångspunkten för såväl revisorn som hållbarhetsinspektören är således att beslut får överklagas genom besvär hos högsta förvaltningsdomstolen endast om högsta förvaltningsdomstolen beviljar besvärstillstånd. Systemen för begäran om omprövning och ändringssökande före högsta förvaltningsdomstolen har ansetts trygga de rättsskyddsgarantier som ärendets art och betydelse förutsätter. 

Med stöd av det som anförts ovan anses den föreslagna regleringen uppfylla kraven på rättsskydd för parter enligt 21 § 1 mom. i grundlagen. 

11.5  Administrativa tillsynsavgifter för hållbarhetsrevisorer

I förslag nr 3 i regeringens proposition föreslås tillsynsbaserade avgifter, som bör granskas med avseende på 81 § om statliga skatter och avgifter i grundlagen. Det föreslås att lagen om årsavgift och avgifter för kvalitetskontroll för revisorer kompletteras så att skyldigheterna i fråga om årsavgift och avgift för kvalitetskontroll utsträcks också till hållbarhetsrevisorer.  

Enligt grundlagsutskottets tolkningspraxis har tillsynsavgifter i stor utsträckning betraktas som skatt enligt 81 § i grundlagen. Viktiga kännetecken för en skatt är att prestationen utförs utan motprestation, att den är obligatorisk och att produktionskostnaderna överskrids om prestationen tas ut i samband med någon tjänst eller nyttighet. Utmärkande för konstitutionella avgifter är att de utgör ersättningar eller vederlag för service som tillhandahålls av det allmänna: om inget motprestationsförhållande föreligger, är sådana penningprestationer till staten skatter i konstitutionell mening (GrUU 61/2002 rd, s. 5/II, GrUU 66/2002 rd, s. 3/II, GrUU 67/2002 rd, s. 3/II). Att en penningprestation möjligen har ett begränsat syfte spelar ingen roll vid bedömningen av prestationens konstitutionella natur. Om en penningprestation allmänt tas ut för finansiering av någon verksamhet, till exempel för ersättande av ämbetsverkets kostnader för skötseln av vissa lagstadgade uppgifter, är det snarare fråga om en konstitutionell skatt än en avgift. 

Den föreslagna regleringen innebär i konstitutionellt hänseende ibruktagande av skatter. Den gällande lagen om årsavgift och avgifter för kvalitetskontroll för revisorer innehåller sådana bestämmelser som grundlagen förutsätter om grunderna för skattskyldigheten och skatternas storlek samt om den skattskyldiges rättsskydd (RP 47/2015 rd, s. 23). Dessa ska iakttas också i fråga om hållbarhetsrevisorer. Sålunda är förslaget inte problematiskt med tanke på 81 § i grundlagen. 

11.6  Påföljdsavgift för hållbarhetsrevisorer

I lagförslag nr 2 i regeringens proposition ingår en bestämmelse om en avgift av sanktionskaraktär som ska kunna påföras i ett administrativt tillsynsförfarande. Bestämmelsen bör bedömas med avseende på 2 § 3 mom. i grundlagen. Det föreslås att 10 kap. 5 § i revisionslagen kompletteras så att den påföljdsavgift som avses i bestämmelsen också kan påföras en hållbarhetsrevisor som övergår till anställning hos det hållbarhetsrapporterande företaget som är föremål för hans eller hennes granskning. 

De allmänna grunderna för administrativa påföljder ska i enlighet med 2 § 3 mom. i grundlagen fastställas i lag, eftersom påförande av sådana påföljder innebär utövning av offentlig makt. Som administrativ sanktion, dvs. som administrativ påföljd av straffkaraktär, är det i princip möjligt att se en påföljd som baserar sig på ett förvaltningsbeslut, som i sak kan jämställas med ett straffrättsligt straff och som en förvaltningsmyndighet påför en fysisk person eller en juridisk person med anledning av överträdelse av lagen. Oftast innehåller en sådan administrativ sanktion en skyldighet att betala en påföljdsavgift av straffkaraktär. Den administrativa sanktionen kan också ha konsekvenser som hänför sig till näringsfriheten eller rätten att utöva yrke, som både skyddar dessa grundläggande fri- och rättigheter och på samma gång begränsar utövandet av dessa. 

Enligt grundlagsutskottets etablerade tolkningspraxis är en påföljdavgift som påförs för en lagstridig gärning inte en skatt eller avgift enligt 81 § i grundlagen, utan ekonomisk påföljd av straffkaraktär. I sak har utskottet jämställt en ekonomisk påföljd av straffkaraktär med en straffrättslig påföljd (GrUU 4/2001 rd, s. 7, GrUU 32/2005 rd, s. 2, GrUU 55/2005 rd, s. 2 och GrUU 17/2012 rd, s. 6). Påförandet av påföljdsavgift är förknippat med frågan om huruvida en gärning eller försummelse begåtts uppsåtligen eller av grov oaktsamhet. Påföljdsavgift kan i regel påföras endast för vissa gärningar eller försummelser.  

Enligt grundlagsutskottet ska det lagstiftas exakt och tydligt om betalningsskyldigheten och grunderna för avgiftens storlek, liksom också om den betalningsskyldiges rättsskydd och grunderna för att verkställa lagen (GrUU 32/2005 rd, s. 2, GrUU 55/2005 rd, s. 2, GrUU 57/2010 rd, s. 2 och GrUU 17/2012 rd, s.5). Grundlagsutskottet har konstaterat att även om kravet på exakthet enligt den straffrättsliga legalitetsprincipen i grundlagens 8 § inte direkt gäller administrativa påföljder kan det allmänna kravet på exakthet ändå inte förbigås i ett sammanhang som detta (GrUU 9/2012 rd, s. 2, GrUU 57/2010 rd, s. 2 och GrUU 74/2002 rd, s. 5). 

I propositionen föreslås bestämmelser om en påföljdsavgift för hållbarhetsrevisorer på motsvarande sätt som för revisorer i den gällande lagen. Påföljdsavgiften hänför sig till övergång till anställning hos granskningsobjektet. Den påförs om bestämmelserna om den så kallade karenstiden överträds. Hänsyn ska tas till den berörda personens ekonomiska ställning och beloppet av den vinning som han eller hon fått. Det har också fastställts gränser för påföljdsavgiftens storlek. Det föreslås att påföljdsavgiften för överträdelse av den tidsfrist som avses i 4 kap. 11 a § är högst 50 000 euro, vilket är detsamma som i den gällande lagen när det gäller revisorer. Med tanke på att investerarnas och andra intressentgruppernas förväntningar på hållbarhetsrapportens riktighet motsvarar förväntningarna på bokslut, det är motiverat att hotet om påföljder är enhetligt. 

Påföljdsavgiften påförs av revisionsnämnden, som sorterar under Revisionstillsynen och som är självständig i sina avgöranden. Besvär över revisionsnämndens beslut går till förvaltningsdomstolen och från förvaltningsdomstolen till högsta förvaltningsdomstolen. 

Mot bakgrund av ovanstående uppfyller förslaget de grundlagsenliga kraven. 

11.7  Bestämmelser på lägre nivå än lag

Som 6 kap. 1 a § 2 mom. i revisionslagen föreslås en bestämmelse om rätt för arbets- och näringsministeriet att utfärda närmare bestämmelser om ansökningsförfarandet i fråga om hållbarhetsrevisorers specialkompetens genom förordning. I propositionen föreslås inga andra nya bestämmelser som ger statsrådet eller ministerierna behörighet att utfärda nationella förordningar på lägre nivå än lag. De utkast till ändringar av förordningarna som baserar sig på gällande behörighetsbestämmelser finns som bilaga till propositionen och behandlas ovan i avsnitt 8. De strider inte mot 80 § 1 mom. i grundlagen, eftersom det i dem inte på det sätt som avses i paragrafen föreskrivs ”om grunderna för individens rättigheter och skyldigheter samt om frågor som enligt grundlagen i övrigt hör till området för lag”. 

Å andra sidan föreslås nya befogenheter för Patent- och registerstyrelsen att meddela föreskrifter. Bemyndiganden för myndigheterna att meddela föreskrifter måste granskas mot bakgrund av 80 § 2 mom. i grundlagen. Enligt det momentet kan även andra myndigheter än de som nämns i 80 § 1 mom. i grundlagen genom lag bemyndigas att utfärda rättsnormer i bestämda frågor, om det med hänsyn till föremålet för regleringen finns särskilda skäl och regleringens betydelse i sak inte kräver att den sker genom lag eller förordning. Dessutom ska tillämpningsområdet för ett sådant bemyndigande vara exakt avgränsat. Jämfört med ett bemyndigande att utfärda förordning ställs i allmänhet strängare krav på ett sådant bemyndigande bland annat när det gäller klar avgränsning av de frågor bemyndigandet kan gälla (t.ex. GrUU 10/2016 rd, s. 4–5).  

I 7 kap. 23 § 2 och 4 mom. och 25 § 2 mom. i bokföringslagen föreslås bestämmelser om bemyndigande för Patent- och registerstyrelsen att meddela närmare föreskrifter om de förfaranden som ska iakttas vid digitalisering och registrering av bokslutshandlingar. Bestämmelserna ger inte registermyndigheten rätt att besluta om de uppgifter som ska offentliggöras eller om innehållet i dem, utan endast om de datatekniska omständigheter som den digitala formen förutsätter. Det är fråga om en rent ordningsmässig normgivning som är noggrant avgränsad.  

Grundlagens 80 § 2 mom. ska inte anses utgöra hinder för bemyndigande att meddela föreskrifter. Förslaget är på det sätt som avses i det momentet begränsat till ”bestämda frågor” – endast digitala förfaringsmetoder – ”inom ett exakt avgränsat tillämpningsområde” – uteslutande riktat till hållbarhetsrapporterande företag. Det är också klart att Patent- och registerstyrelsen är en sådan i 80 § 2 mom. i grundlagen avsedd myndighet som kan ges normgivningsbemyndigande. I de bemyndiganden som ingår i lagförslaget är det fråga om sådan normgivning av teknisk karaktär som kan anses lämpa sig för den expertmyndighet som ansvarar för bokslutsregistren. De föreslagna bestämmelserna är således förknippade med sådana ”särskilda skäl” med hänsyn till föremålet för regleringen som avses i grundlagens 80 § 2 mom. (GrUU 35/2005 rd). 

11.8  Slutsatser om bedömningen av lagstiftningsordningen

På de grunder som anges ovan kan lagförslagen behandlas i vanlig lagstiftningsordning. 

Kläm 

Kläm 

Eftersom Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2022/2464/EU om ändring av förordning (EU) nr 537/2014, direktiv 2004/109/EG, direktiv 2006/43/EG och direktiv 2013/34/EU vad gäller företagens hållbarhetsrapportering innehåller bestämmelser som föreslås bli genomförda genom lag, föreläggs riksdagen följande lagförslag: 

Lagförslag

1. Lag om ändring av bokföringslagen 

I enlighet med riksdagens beslut 
upphävs i bokföringslagen (1336/1997) 3 a kap., sådant det lyder i lag 1376/2016, 
ändras rubriken för 1 kap. 4 c § samt 1 kap. 4 d och 9 §, 3 kap. 9 § 2 mom. och 10 § 1 mom., 4 kap. 1 § samt 6 kap. 1 § 5 mom.,  
sådana de lyder, rubriken för 1 kap. 4 c §, 1 kap. 4 d och 9 §, 3 kap. 9 § 2 mom., 4 kap. 1 § och 6 kap. 1 § 5 mom. i lag 1620/2015 samt 3 kap. 10 § 1 mom. i lag 1304/2004, och 
fogas till 1 kap. 4 c §, sådan den lyder i lag 1620/2015, ett nytt 2 mom., till 3 kap. 1 §, sådan den lyder i lag 1620/2015, ett nytt 5 mom., till 3 kap. 1 a §, sådan den lyder i lag 1620/2015, ett nytt 5 mom., till 3 kap. 7 §, sådan den lyder i lag 1304/2004, nya 3 och 4 mom. samt till lagen ett nytt 7 kap. i stället för det 7 kap. som upphävts genom lag 1620/2015, som följer: 
1 kap. 
Allmänna bestämmelser 
4 c §  Stora företag och medelstora företag 
Kläm 
I denna lag avses med medelstora företag bokföringsskyldiga för vilka högst ett av gränsvärdena enligt 1 mom. överskrids i fråga om både den avslutade och den omedelbart föregående räkenskapsperioden. 
4 d § IAS-förordningen, redovisningsdirektivet och hållbarhetsrapporteringsdirektivet 
I denna lag avses med  
1) IAS-förordningen Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1606/2002 om tillämpning av internationella redovisningsstandarder, 
2) redovisningsdirektivet Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/34/EU om årsbokslut, koncernredovisning och rapporter i vissa typer av företag, om ändring av Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/43/EG och om upphävande av rådets direktiv 78/660/EEG och 83/349/EEG, 
3) hållbarhetsrapporteringsdirektivet Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2022/2464 om ändring av förordning (EU) nr 537/2014, direktiv 2004/109/EG, direktiv 2006/43/EG och direktiv 2013/34/EU vad gäller företagens hållbarhetsrapportering. 
9 § Börsnoterade företag och företag av allmänt intresse 
Börsnoterade företag är finländska sammanslutningar som har emitterat aktier, skuldebrev eller andra värdepapper som är föremål för handel på en reglerad marknad enligt 2 kap. 5 § i värdepappersmarknadslagen (746/2012). 
Företag av allmänt intresse enligt artikel 2.1 i redovisningsdirektivet är i Finland  
1) börsnoterade företag, 
2) kreditinstitut enligt 1 kap. 7 § i kreditinstitutslagen (610/2014), och 
3) försäkringsbolag enligt 1 kap. 1 § i försäkringsbolagslagen (521/2008). 
3 kap. 
Bokslut och verksamhetsberättelse 
1 §  Bokslutets innehåll 
Kläm 
Trots vad som föreskrivs i 3 mom. eller någon annanstans i denna lag, ska börsnoterade små företag till sitt bokslut bifoga en verksamhetsberättelse som innehåller de uppgifter som avses i 1 a § 5 mom.  
1 a §  Verksamhetsberättelse 
Kläm 
Stora företag och börsnoterade små och medelstora företag ska i verksamhetsberättelsen lägga fram 
1) information om centrala immateriella resurser samt beskriva på vilket sätt resurserna skapar mervärde och hur företagets affärsverksamhet grundar sig på dem, 
2) den information som krävs för hållbarhetsrapportering, som ett separat och sammanhängande avsnitt, i enlighet med vad som föreskrivs i 7 kap. (hållbarhetsrapport). 
7 § Datering och underskrift 
Kläm 
I fråga om börsnoterade företag, ska det, omedelbart före styrelseledamöternas i 1 och 2 mom. avsedda underskrifter, antecknas ett yttrande om att  
1) bokslutet, som upprättats i enlighet med tillämpliga bestämmelser om bokslut, ger en rättvisande bild av tillgångarna, förpliktelserna, den ekonomiska ställningen samt vinsterna och förlusterna både i fråga om företaget självt och i fråga om den helhet som utgörs av de företag som ingår i företagets koncernbokslut, 
2) det i verksamhetsberättelsen ingår en redogörelse som ger en sanningsenlig bild av utvecklingen och resultatet av verksamheten i företaget å ena sidan och i dess helhet av företag som ingår i koncernredovisningen å andra sidan samt en beskrivning av de väsentligaste riskerna och osäkerhetsfaktorerna och företagets ställning i övrigt, och  
3) den hållbarhetsrapport som ingår i verksamhetsberättelsen är upprättad med iakttagande av de rapporteringsstandarder som avses i 7 kap. och med iakttagande av artikel 8 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 2020/852 om inrättande av en ram för att underlätta hållbara investeringar och om ändring av förordning (EU) 2019/2088. 
9 § Registrering av bokslut och verksamhetsberättelse 
Kläm 
Bestämmelserna i 1 mom. tillämpas också på andra bokföringsskyldiga som är större än små företag. Med avvikelse från vad som föreskrivs i 1 mom. föreskrivs det i 7 kap. om registrering av sådana företags bokslut och verksamhetsberättelser som avses i det kapitlet.  
Kläm 
10 § Offentliggörande av bokslut och verksamhetsberättelse 
I fråga om förfarandet för offentliggörande av bokslut och verksamhetsberättelser som getts in för registrering föreskrivs separat. Bestämmelser om offentliggörandet av bokslut och verksamhetsberättelser för sådana företag som avses i 7 kap. finns i det kapitlet. 
Kläm 
4 kap. 
Definitioner i anslutning till bokslutsposter 
1 §  Omsättning 
I omsättningen ingår intäkterna från försäljning av produkter och tjänster med avdrag för beviljade rabatter samt mervärdesskatt och andra skatter som baserar sig direkt på beloppet av försäljningen, om inte något annat föreskrivs i denna paragraf eller någon annanstans i lag.  
I ett försäkringsbolag enligt 1 kap. 1 § i försäkringsbolagslagen fastställs omsättningen i enlighet med artiklarna 35 och 66 i rådets direktiv 91/674/EEG om årsbokslut och sammanställd redovisning för försäkringsföretag, om inte något annat föreskrivs i någon annan lag. 
I ett kreditinstitut enligt 1 kap. 7 § i kreditinstitutslagen definieras omsättningen i enlighet med artikel 43.2 c i rådets direktiv 86/635/EEG om årsbokslut och samman-ställd redovisning för banker och andra finansiella institut, om inte något annat före-skrivs i någon annan lag. 
6 kap. 
Koncernbokslut 
1 §  Skyldighet att upprätta koncernbokslut 
Kläm 
Undantag enligt 4 mom. kan under de förutsättningar som avses där tillämpas också när en i det momentet angiven andel av moderföretaget ägs av ett företag som inte lyder under lagstiftningen i en stat inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet, förutsatt att 
1) detta företag upprättar sitt koncernbokslut och koncernens verksamhetsberättelse
a) i enlighet med redovisningsdirektivet, med undantag av vad som anges i artikel 29a om koncernhållbarhetsrapport,
b) på ett sätt som motsvarar det sätt som används när ett koncernbokslut och en verksamhetsberättelse för en koncern upprättas i enlighet med underpunkt a,
c) enligt kraven i de internationella redovisningsstandarder som antagits genom IAS-förordningen, eller
d) på ett sätt som motsvarar det som anges i de internationella redovisningsstandarder som definieras i kommissionens förordning (EG) nr 1569/2007 om införande av en mekanism för fastställande av likvärdighet för redovisningsstandarder som tillämpas av tredjelandsemittenter av värdepapper enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/71/EG och 2004/109/EG, och
 
2) koncernbokslutet granskas av en revisor eller revisionssammanslutning som är godkänd enligt den nationella lagstiftning som företaget lyder under. 
 En icke ändrad del av lagtexten har utelämnats 
7 kap. 
Hållbarhetsrapport 
1 §  Tillämpningsområde 
Bestämmelserna i detta kapitel tillämpas på stora företag samt på börsnoterade små och medelstora företag.  
Med företag avses i detta kapitel aktiebolag och andelslag samt andra juridiska personer som omfattas av tillämpningsområdet för redovisningsdirektivet.  
Bestämmelserna i detta kapitel tillämpas också på kreditinstitut som avses i 1 kap. 7 § i kreditinstitutslagen, på försäkringsbolag som avses i 1 kap. 1 § i försäkringsbolagslagen och på pensionsstiftelser och pensionskassor som avses i 1 kap. 1 § i lagen om pensionsstiftelser och pensionskassor (946/2021), om de uppfyller de villkor som föreskrivs för i 1 mom. avsedda företag.  
Bestämmelserna i detta kapitel tillämpas även på Sjömanspensionskassan enligt 1 § 3 mom. i lagen om sjömanspensioner (1290/2006) och på Lantbruksföretagarnas pensionsanstalt enligt 1 § 2 mom. i lagen om pension för lantbruksföretagare (1280/2006) med avseende på deras investeringsverksamhet. 
Bestämmelserna i detta kapitel tillämpas inte på Finnvera Abp eller på Fonden för industriellt samarbete Ab om inte något annat föreskrivs genom förordning av statsrådet.  
Trots vad som föreskrivs i 2 mom. kan ett andelslag vars omsättning omfattar mer än hälften av primärproduktionen eller anskaffningen av primärproduktionen enligt 5 § 2 mom. 4 punkten i livsmedelslagen (297/2021) besluta att bestämmelserna i detta kapitel inte ska tillämpas på andelslaget. Beslutet ska framgå av verksamhetsberättelsen. 
2 § Definitioner 
I detta kapitel avses med  
1) värdekedja den helhet av de förbindelser som behövs för leverans till kunder av varor och tjänster som tillhandahålls av den leveranskedja som avses i punkt 10 och det hållbarhetsrapporterande företag som avses i punkt 8, 
2) öppenhetsdirektivet Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/109/EG om harmonisering av insynskraven angående upplysningar om emittenter vars värdepapper är upptagna till handel på en reglerad marknad och om ändring av direktiv 2001/34/EG, 
3) ESEF-förordningen kommissionens delegerade förordning (EU) 2019/815 om komplettering av Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/109/EG vad gäller tekniska tillsynsstandarder för specificering av ett enhetligt elektroniskt rapporteringsformat, 
4) digital PRS-identifiering sådan märkning av bokslutsuppgifter med det XBRL-märkningsspråk som avses i artikel 4.4 i ESEF-förordningen som Patent- och registerstyrelsen bestämmer, 
5) digital XBRL-hållbarhetsidentifiering sådan märkning av uppgifter som ska presenteras separat i hållbarhetsrapporten, 
6) EES-området Europeiska ekonomiska samarbetsområdet, 
7) hållbarhetsrapportering presentation av information om hållbarhetsfrågor i form av en separat och sammanhängande helhet i verksamhetsberättelsen i enlighet med de hållbarhetsrapporteringsstandarder som avses i punkt 8, 
8) hållbarhetsrapporteringsstandarder de rapporteringsstandarder som avses i artiklarna 19a, 29a och 29d i redovisningsdirektivet och de uppgifter som avses i artikel 8 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2020/852 om inrättande av en ram för att underlätta hållbara investeringar och om ändring av förordning (EU) 2019/2088, 
9) hållbarhetsrapporterande företag en i 1 § avsedd juridisk person som bestämmelserna i detta kapitel tillämpas på, 
10) hållbarhetsfrågor faktorer som avses i artikel 2.24 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/2088 om hållbarhetsrelaterade upplysningar som ska lämnas inom den finansiella tjänstesektorn och andra faktorer som hänför sig till miljön, samhället, de mänskliga rättigheterna och företagens styrning,  
11) leveranskedja den helhet av förbindelser mellan det hållbarhetsrapporterande företaget och andra företag som produktionen av nyttigheter och tjänster kräver, 
12) tillsynsförordningen Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 575/2013 om tillsynskrav för kreditinstitut och värdepappersföretag och om ändring av förordning (EU) nr 648/2012. 
3 §  Dubbelriktad information om verkningarna 
Hållbarhetsrapporterande företag ska i sin hållbarhetsrapport lägga fram information som är av vikt för att ge en rättvisande bild av 
1) det hållbarhetsrapporterande företagets inverkan på hållbarhetsfrågor, samt  
2) hur hållbarhetsfrågor påverkar det hållbarhetsrapporterande företagets utveckling, resultat och ställning.  
4 §  Affärsverksamhetens förhållande till hållbarhetsfrågor samt affärsverksamhetens verksamhetsprinciper 
I hållbarhetsrapporten ska ingå kortfattade beskrivningar av 
1) affärsmodellens och affärsstrategins anpassningsförmåga med avseende på risker som hållbarhetsfrågor medför för affärsverksamheten, 
2) affärsverksamhetsmässiga möjligheter som är relaterade till hållbarhetsfrågor, 
3) finansierings- och investeringsplaner för genomförande och andra planerna för säkerställande av att affärsmodellen och affärsstrategin inte strider mot målet att övergå till ett hållbart ekonomiskt system i Europeiska unionen,  
4) finansierings- och investeringsplaner för genomförande och andra planer för att säkerställa uppnåendet av målet att begränsa klimatuppvärmningen till 1,5 celsiusgrader som antagits i det inom ramen för Förenta nationernas ramkonvention om klimatförändring ingångna Parisavtalet (FördrS 76/2016) samt av målet om klimatneutralitet senast 2050, som fastställts genom Europaparlamentets och rådets förordning 2021/1119 om inrättande av en ram för att uppnå klimatneutralitet och om ändring av förordningarna (EG) nr 401/2009 och (EU) 2018/1999 (europeisk klimatlag), 
5) utnyttjande av kol, olja eller gas i affärsverksamhet eller produktion eller raffinering av sådana, om det är av betydelse på det sätt som avses i 3 §,  
6) hur intressentgrupperna beaktas i affärsmodellen och affärsstrategin,  
7) verksamhetens inverkan på hållbarhetsfrågor, 
8) hur affärsstrategin har genomförts med avseende på hållbarhetsfrågor, samt  
9) de verksamhetsprinciper som hänför sig till det hållbarhetsrapporterande företagets hållbarhetsfrågor. 
I de beskrivningar som avses i 1 mom. ska lagen om företagshemligheter (595/2018) iakttas i den mån tillämpningen av lagen inte hindrar uppnåendet av syftet med skyldigheterna enligt hållbarhetsrapporteringsstandarderna. 
5 §  Mål som hänför sig till hållbarhetsfrågor 
Hållbarhetsrapporten ska innehålla  
1) en beskrivning av de tidsbundna mål som det hållbarhetsrapporterande företaget fastställt för sig själv i fråga om hållbarhetsfrågor, 
2) en beskrivning av de framsteg som gjorts för att uppnå de mål som avses i 1 punkten, samt 
3) en redogörelse för huruvida de miljörelaterade målen grundar sig på vetenskapligt övertygande belägg. 
I den beskrivning som avses i 1 mom. 1 punkten ska inkluderas de absoluta målen för minskning av växthusgasutsläpp åtminstone för åren 2030 och 2050, om inte något annat föreskrivs genom förordning av kommissionen. 
6 §  Information om styrelsen och verkställande direktören 
I hållbarhetsrapporten ska med avseende på styrelsen eller andra motsvarande organ samt verkställande direktören lämnas 
1) en beskrivning av deras uppgifter med avseende på hållbarhetsfrågor, 
2) en beskrivning av deras expertis och kompetens när det gäller att sköta de uppgifter som avses i 1 punkten eller av deras möjligheter att utnyttja extern expertis och kompetens, samt 
3) uppgift om sådana incitamentsystem som baserar sig på hållbarhetsfrågor. 
Bestämmelserna i 1 mom. gäller inte förvaltningsrådet eller verkställande direktörens ställföreträdare, om inte denne sköter uppgiften som verkställande direktör. 
7 §  Förfaranden för hållbarhetsfrågor 
I hållbarhetsrapporten ska ingå en beskrivning av 
1) det hållbarhetsrapporterande företagets förfaranden för beaktande av hållbarhetsfrågor, 
2) de viktigaste faktiska eller potentiella negativa effekter som är kopplade till det hållbarhetsrapporterande företagets egna funktioner eller till dess värdekedja,  
3) de åtgärder som vidtagits för att förebygga, begränsa, avhjälpa eller avstyra faktiska eller potentiella negativa effekter,  
4) resultaten av de åtgärder som avses i 3 punkten. 
I den beskrivning som avses i 1 mom. 2 punkten ska inkluderas information om  
1) det hållbarhetsrapporterande företagets affärsförbindelser och dess leveranskedja,  
2) de åtgärder som vidtagits för att identifiera och följa upp negativa effekter,  
3) andra negativa effekter som det hållbarhetsrapporterande företaget har identifierat för att uppfylla kraven i Europeiska unionens lagstiftning om beaktande av hållbarhetsfrågor.  
8 §  Risker som hållbarhetsfrågor medför 
I hållbarhetsrapporten ska det läggas fram en beskrivning av de viktigaste riskerna för det hållbarhetsrapporterande företaget när det gäller hållbarhetsfrågor. 
I beskrivningen av riskerna ska inkluderas information om 
1) verksamhetens huvudsakliga sammankopplingar med hållbarhetsfrågor, 
2) hur det hållbarhetsrapporterande företaget hanterar de risker som avses 1 mom. 
9 §  Indikatorer 
I de beskrivningar som avses i 4–8 § ska de indikatorer användas som anges i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2020/852 om inrättande av en ram för att underlätta hållbara investeringar och om ändring av förordning (EU) 2019/2088. I hållbarhetsrapporten ska det läggas fram information om de indikatorer som använts vid utarbetandet av beskrivningarna.  
10 §  Processen för identifiering av information samt tidsperspektivet 
I hållbarhetsrapporten ska den process beskrivas som det hållbarhetsrapporterande företaget följer vid identifiering av den information som ska presenteras.  
I de beskrivningar som avses i 4–8 § ska informationen specificeras enligt ett kort, medellångt och långt tidsperspektiv, om en sådan specifikation ska anses vara ändamålsenlig med hänsyn till arten av det hållbarhetsrapporterande företagets affärsverksamhet. 
11 §  Information om värdekedjan och leveranskedjan 
I de beskrivningar och redogörelser som avses i 3–10 § ska utöver det hållbarhetsrapporterande företagets egna verksamheter dess värdekedja presenteras med uppgifter om 
1) produkter och tjänster, 
2) affärsförbindelser, och 
3) leveranskedjan. 
12 §  Kompletterande information 
Hållbarhetsrapporten ska också kompletteras med uppgifter som läggs fram någon annanstans i verksamhetsberättelsen eller bokslutet, om det är behövligt för att uppfylla syftet med hållbarhetsrapporteringen. 
13 §  Undantag med avseende på oavslutade angelägenheter 
Ett hållbarhetsrapporterande företags ledning får besluta att en uppgift, en beskrivning eller någon annan omständighet som avses i detta kapitel inte läggs fram i hållbarhetsrapporten när det gäller en sådan angelägenhet som är under förhandling eller på något annat sätt oavslutad. Ett sådant undantag förutsätter alltid att ledningen motiverar varför  
1) lämnandet av uppgiften, beskrivningen eller någon annan omständighet skulle orsaka allvarlig skada för affärsverksamheten, och 
2) underlåtenheten att lägga fram uppgiften, beskrivningen eller någon annan omständighet inte i oskälig grad äventyrar en balanserad förståelse av det hållbarhetsrapporterande företagets utveckling, resultat och ställning eller av verkningarna av dess verksamhet. 
Vad som föreskrivs i 1 mom. berättigar dock inte börsnoterade hållbarhetsrapporterande företag att avvika från informationsskyldigheten enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 596/2014 om marknadsmissbruk (marknadsmissbruksförordning) och om upphävande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/6/EG och kommissionens direktiv 2003/124/EG, 2003/125/EG och 2004/72/EG. 
14 §  Rapporteringsformat samt företräde för rapporteringsstandarderna 
Hållbarhetsrapporten ska upprättas i enlighet med rapporteringsstandarderna. 
Om informationsskyldigheten enligt detta kapitel står i strid med en hållbarhetsrapporteringsstandard, ska standarden tillämpas.  
15 §  Dialog med personalrepresentanter 
I hållbarhetsrapporten ska det redogöras för hur det hållbarhetsrapporterande företagets ledning för dialog med personalrepresentanter om den information som rapporteringen avser samt om de metoder som används för att inhämta och verifiera informationen.  
16 §  Förkortad hållbarhetsrapport 
Med avvikelse från vad som föreskrivs ovan i detta kapitel får små och medelstora hållbarhetsrapporterande företag upprätta en förkortad hållbarhetsrapport. Den förkortade hållbarhetsrapporten ska dock innehålla åtminstone följande information: 
1) ett sammandrag av affärsmodellen och affärsstrategin, 
2) en beskrivning av de verksamhetsprinciper som hänför sig till hållbarhetsfrågor, 
3) en redogörelse för det hållbarhetsrapporterande företagets viktigaste faktiska eller potentiella negativa effekter på hållbarhetsfrågor,  
4) information om de åtgärder som vidtagits för att identifiera, följa upp, förebygga, begränsa eller avhjälpa de effekter som avses i 3 punkten, 
5) en redogörelse för de viktigaste riskerna när det gäller hållbarhetsfrågor samt för hur det hållbarhetsrapporterande företaget hanterar dessa risker, 
6) information om centrala indikatorer som behövs för att presentera den information som avses i punkterna 1–5. 
Vad som föreskrivs i 1 mom. gäller även 
1) små och icke-komplexa institut enligt artikel 4.1.145 i tillsynsförordningen,  
2) captivebolag för försäkring enligt1 kap. 3 c § i försäkringsbolagslagen och captivebolag för återförsäkring enligt 1 kap. 4 § i den lagen. 
Den förkortade hållbarhetsrapporten ska upprättas i enlighet med hållbarhetsrapporteringsstandarden för små och medelstora hållbarhetsrapporterande företag. 
Om informationsskyldigheten enligt 1 mom. står i strid med den hållbarhetsrapporteringsstandard som avses i 3 mom., ska den hållbarhetsrapporteringsstandarden tillämpas. 
17 §  Möjlighet till undantag för dotterföretag 
Dotterföretag vilkas moderföretag är etablerade inom EES-området behöver inte upprätta en hållbarhetsrapport, om informationen om dotterföretaget och dess dotterföretag inkluderas i verksamhetsberättelsen för moderföretagets koncern och i den koncernhållbarhetsrapport som avses i 18 §. Detta undantag gäller dock inte sådana dotterföretag som är börsnoterade stora företag. 
Bestämmelserna i 1 mom. gäller även Bestämmelserna i 1 mom. gäller även moderföretag som är etablerade utanför EES-området, förutsatt att informationen om det finländska dotterföretaget och dess dotterföretag inkluderas i verksamhetsberättelsen och hållbarhetsrapporten för moderföretagets koncern. Vid upprättandet av verksamhetsberättelsen och koncernhållbarhetsrapporten krävs dessutom iakttagande av 
1) hållbarhetsrapporteringsstandarderna, eller  
2) ett förfarande som motsvarar hållbarhetsrapporteringsstandarderna enligt artikel 23.4 tredje stycket i öppenhetsdirektivet. 
Verksamhetsberättelsen för ett sådant dotterföretag som avses i 1 och 2 mom. ska innehålla 
1) uppgift om undantag i fråga om dotterföretagets hållbarhetsrapport, 
2) namn och stadgeenlig hemort för det moderföretag som upprättar koncernhållbarhetsrapporten i enlighet med 1 och 2 mom., 
3) hyperlänk till den i 1 mom. avsedda koncernhållbarhetsrapporten eller till den verksamhetsberättelse i vilken hållbarhetsrapporten ingår, och 
4) hyperlänk till den hållbarhetsgranskningsberättelse som avses i 3 kap. 5 a § i revisionslagen. 
I fråga om ett moderföretag som är etablerat utanför EES-området och för vars finländska dotterföretag det med stöd av 2 mom. inte upprättas någon hållbarhetsrapport ska det offentliggöras en koncernhållbarhetsrapport samt en sådan hållbarhetsgranskningsberättelse om rapporten som lämnats i enlighet med lagstiftningen i den stat där moderföretaget är beläget. I sådana fall ska dotterföretagets verksamhetsberättelse eller moderföretagets hållbarhetsrapport innehålla den information om dotterföretagets och dess dotterbolags verksamhet som avses i artikel 8 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2020/852 om inrättande av en ram för att underlätta hållbara investeringar och om ändring av förordning (EU) 2019/2088. 
18 §  Möjlighet till undantag för kreditinstitut och försäkringsbolag 
Vad som i 17 § föreskrivs om dotterföretag tillämpas också på  
1) kreditinstitut som är permanent underställda ett sådant i lagen om en sammanslutning av inlåningsbanker (599/2010) avsett centralinstitut som övervakar kreditinstituten i enlighet med villkoren i artikel 10 i tillsynsförordningen, 
2) försäkringsbolag enligt 1 kap. 1 § i försäkringsbolagslagen som hör till en försäkringsgrupp på basis av sådana finansiella kopplingar som avses i 26 kap. 2 § 2 punkten i den lagen och på vilka grupptillsyn tillämpas i enlighet med 26 kap. 3 § 1 mom. 1, 3 och 4 punkten i den lagen.  
Vad som i 17 § föreskrivs om moderföretag tillämpas också på 
1) centralinstitut enligt 1 mom. 1 punkten, 
2) försäkringsföretag enligt 26 § 2 mom. i lagen om försäkringsbolag och som anses vara moderföretag till en försäkringsgrupp. 
19 §  Koncernhållbarhetsrapport 
I verksamhetsberättelsen för stora koncerner ska det som ett separat avsnitt inkluderas en hållbarhetsrapport som hänför sig till koncernens verksamhet (koncernhållbarhetsrapport) i vilken det ska läggas fram information som är behövlig för förståelsen av 
1) koncernens inverkan på hållbarhetsfrågor,  
2) hur hållbarhetsfrågor påverkar koncernens utveckling, resultat och ställning. 
I koncernhållbarhetsrapporten ska inkluderas 
1) information om affärsverksamhetens förhållande till hållbarhetsfrågor och beskrivningar av verksamhetsprinciperna, på ett sätt som motsvarar vad som föreskrivs i 4 §,  
2) information om mål som hänför sig till hållbarhetsfrågor, på ett sätt som motsvarar vad som föreskrivs i 5 §,  
3) information om lednings- och tillsynsorganen, på ett sätt som motsvarar vad som föreskrivs i 6 §, 
4) information om förfarandena för tillbörlig aktsamhet, på ett sätt som motsvarar vad som föreskrivs i 7 §,  
5) information om risker som grundar sig på hållbarhetsfrågor, på ett sätt som motsvarar vad som föreskrivs i 8 §,  
6) information om indikatorer, på ett sätt som motsvarar vad som föreskrivs i 9 §,  
7) en beskrivning av processen för identifiering av den information som ska rapporteras, på ett sätt som motsvarar vad som föreskrivs i 10 § 1 mom. 
I den beskrivning som avses i 2 mom. 1–6 punkten ska informationen specificeras enligt tidsperspektiv på ett sätt som motsvarar vad som föreskrivs i 10 § 2 mom.  
I koncernshållbarhetsrapporten ska presenteras information om koncernens egna verksamheter samt om dess leveranskedja och värdekedja, på ett sätt som motsvarar vad som föreskrivs i 11 §.  
Bestämmelserna i 12–15 § tillämpas även på lämnande av information i koncernhållbarhetsrapporten. 
Om de risker som riktar sig mot en koncern eller den inverkan som koncernen har på ett avsevärt sätt avviker från de risker som riktar sig mot ett dotterföretag eller den inverkan som ett dotterföretag har, ska moderföretaget redogöra för dessa frågor i sin koncernhållbarhetsrapport.  
I koncernhållbarhetsrapporten ska de dotterföretag specificeras för vilkas del undantag i fråga om lämnande av information görs med stöd av 17, 18 eller 20 §.  
20 §  Undantag med avseende på ett moderföretag som står under bestämmande inflytande 
Om ett annat moderföretag än ett börsnoterat storföretag står under bestämmande inflytande av ett annat företag, behöver moderföretaget inte upprätta en koncernhållbarhetsrapport under förutsättning att verksamhetsberättelsen innehåller 
1) namn och stadgeenlig hemort för det företag som upprättar koncernhållbarhetsrapporten, 
2) hyperlänk till den i 1 punkten avsedda koncernens verksamhetsberättelse eller koncernhållbarhetsrapport samt till den i 3 kap. 5 a § i revisionslagen avsedda hållbarhetsgranskningsberättelsen, 
3) uppgift om det undantag som avses i detta moment. 
Undantaget enligt 1 mom. gäller även ett moderföretag som står under bestämmande inflytande av ett företag inom EES-området, om 
1) villkoren i 6 kap. 1 § 4 mom. uppfylls, och  
2) moderföretaget offentliggör koncernens verksamhetsberättelse. 
Undantaget enligt 1 mom. gäller även ett moderföretag som står under bestämmande inflytande av ett företag utanför EES-området, om koncernhållbarhetsrapporten upprättas i enlighet med hållbarhetsrapporteringsstandarderna eller på ett sätt som genom beslut av kommissionen enligt artikel 23.4 tredje stycket i öppenhetsdirektivet annars godkänts vara likvärdigt med hållbarhetsrapporteringsstandarderna. Dessutom krävs det att 
1) moderföretaget offentliggör en hållbarhetsgranskningsberättelse som upprättats i enlighet med lagstiftningen i den stat där det företag som är etablerat utanför EES-området är beläget. 
2) det om den verksamhet som moderföretaget bedriver i moderföretagets verksamhetsberättelse eller i koncernhållbarhetsrapporten läggs fram den information som avses i artikel 8 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2020/852 om inrättande av en ram för att underlätta hållbara investeringar och om ändring av förordning (EU) 2019/2088. 
Ett kreditinstitut enligt artikel 1.3 b i redovisningsdirektivet som är permanent underställt ett centralinstitut som i enlighet med artikel 10 i tillsynsförordningen övervakar kreditinstitutet i fråga betraktas som ett dotterföretag vid tillämpningen av artikel 1 i det direktivet och 1 mom. 
Ett försäkringsbolag enligt 1 kap. 1 § i försäkringsbolagslagen som hör till en grupp enligt 26 kap. 2 § 1 mom. i den lagen och på vilket grupptillsyn tillämpas anses vid tillämpningen av 1 mom. stå under bestämmande inflytande av gruppen i fråga. . Det huruvida ett försäkringsbolag hör till en grupp bestäms på basis av finansiella kopplingar enligt 26 kap. 2 § 2 mom. 2 punkten i den lagen och det huruvida grupptillsyn tillämpas bestäms i enlighet med 26 kap. 3 § 1 mom. 1, 3 och 4 punkten i den lagen.  
21 §  Andelslaggruppers hållbarhetsrapport 
Om ett hållbarhetsrapporteringsskyldigt andelslag hör till en grupp bestående av minst två andelslag som tillhandahålls tjänster av en centralsammanslutning som andelslagen äger, får andelslaggruppens hållbarhetsrapport utarbetas av centralsammanslutningen så att hållbarhetsrapporten omfattar uppgifterna om de andelslag som hör till gruppen på motsvarande sätt som i en koncernhållbarhetsrapport. Då ska andelslaget förbinda sig att till centralsammanslutningen lämna de uppgifter som hållbarhetsrapporteringen förutsätter. I verksamhetsberättelsen för varje andelslag som hör till gruppen ska ingå andelslaggruppens i detta moment avsedda hållbarhetsrapport. Vad som föreskrivs i denna paragraf tillämpas dock inte på börsnoterade andelslag.  
22 §  Digital form för hållbarhetsrapporten och verksamhetsberättelsen 
Det hållbarhetsrapporterande företaget ska 
1) vid upprättandet av sin verksamhetsberättelse och sin hållbarhetsrapport iaktta det elektroniska XHTML-formatet enligt artikel 3 i ESEF-förordningen, och 
2) i sin hållbarhetsrapport med digital XBRL-hållbarhetsidentifiering märka
a) de uppgifter som anges i ESEF-förordningen eller annars i enlighet med EU-lagstiftningen,
b) de uppgifter som avses i artikel 8 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2020/852 om inrättande av en ram för att underlätta hållbara investeringar och om ändring av förordning (EU) 2019/2088 i enlighet med ESEF-förordningen eller annars i enlighet med EU-lagstiftningen.
 
Bestämmelserna i 1 mom. gäller även verksamhetsberättelsen för en koncern och koncernhållbarhetsrapporten. 
23 §  Digital form för bokslutet och koncernbokslutet 
Om det hållbarhetsrapporterande företaget inte är börsnoterat, ska det 
1) vid upprättande av sitt bokslut och sitt koncernbokslut iaktta det elektroniska XHTML-formatet enligt artikel 3 i ESEF-förordningen, och 
2) i sitt bokslut och koncernbokslut med digital PRS-identifiering märka de uppgifter som anges genom beslut av Patent- och registerstyrelsen med stöd av 1 § 3 mom. i handelsregisterlagen. 
Ett i 1 mom. 2 punkten avsett beslut av Patent- och registerstyrelsen om digital identifiering kan gälla ett bokslut eller ett koncernbokslut eller båda. Dessutom kan Patent- och registerstyrelsens beslut hänföra sig till 
1) en eller flera typer av juridiska personer, 
2) ett eller flera verksamhetsområden, eller 
3) en eller flera delar av ett bokslut eller ett koncernbokslut. 
I ESEF-förordningen föreskrivs det för börsnoterade hållbarhetsrapporterande företags del om 
1) det elektroniska XHTML-format som ska iakttas vid upprättande av bokslut och koncernbokslut, och  
2) de uppgifter som ska märkas med digital ESEF-identifiering i koncernbokslut. 
Om inte något annat följer av ESEF-förordningen eller av Europeiska unionens lagstiftning i övrigt, kan Patent- och registerstyrelsen i sitt beslut enligt 2 mom. bestämma att beslutet ska tillämpas på märkning med digitala PRS-identifieringar av ett börsnoterat moderföretags eget bokslut i fråga om räkenskapsperioder som börjar den 1 januari 2026 och därefter.  
24 §  Digital form för revisionsberättelsen och hållbarhetsgranskningsberättelsen 
Revisionsberättelsen och den i 3 kap. 5 § i revisionslagen avsedda hållbarhetsgranskningsberättelse för ett hållbarhetsrapporterande företag ska upprättas i digital form i enlighet med vad som anges genom beslut av Patent- och registerstyrelsen, om inte något annat följer av Europeiska unionens lagstiftning. 
25 §  Inlämnande för registrering 
Hållbarhetsrapporterande företag ska till Patent- och registerstyrelsen lämna in följande handlingar upprättade på det sätt som föreskrivs i 22–24 §: 
1) bokslut som godkänts av bolagsstämman eller ett motsvarande sammanträde för den aktuella sammanslutningen, 
2) av styrelsen upprättad verksamhetsberättelse som omfattar en hållbarhetsrapport, 
3) revisionsberättelse, och 
4) hållbarhetsgranskningsberättelse, om den inte ingår i den revisionsberättelse som avses i 3 punkten. 
När det gäller ett hållbarhetsrapporterande företag som är ett moderföretag, ska koncernbokslutet inkluderas i bokslutet, och koncernens verksamhetsberättelse, vilken även ska omfatta koncernhållbarhetsrapporten, inkluderas i verksamhetsberättelsen. Även ett sådant i 7 kap. 8 § 4 mom. i värdepappersmarknadslagen avsett utlåtande som revisorn har lämnat och som har inkluderats i moderföretagets bokslut ska lämnas in för registrering. 
Genom det beslut av Patent- och registerstyrelsen som avses i 1 § 3 mom. i handelsregisterlagen anges de tekniska faktorer som ska iakttas för att Patent- och registerstyrelsen ska ta emot de handlingar som avses i 1 mom. Trots vad som i denna eller någon annan lag föreskrivs om fogande av handlingar till bokslutet, kan Patent- och registerstyrelsen i sitt beslut bestämma att handlingarna ska åtskiljas till flera digitala filer för mottagande av dem. 
De handlingar som avses ovan i denna paragraf ska lämnas in till Patent- och registerstyrelsen inom sex månader från utgången av räkenskapsperioden, om inte något annat föreskrivs i någon annan i lag. Bestämmelser om påföljder vid försummelse av inlämnande av handlingar finns i 25 § i handelsregisterlagen. 
Dotterföretag till hållbarhetsrapporterande företag kan iaktta formatet och förfarandet enligt denna paragraf vid inlämnandet av sitt bokslut och sin verksamhetsberättelse samt sin revisionsberättelse till Patent- och registerstyrelsen för registrering. 
Om det på grund av ett annat hinder än ett sådant som beror på det hållbarhetsrapporterande företaget självt inte är möjligt att lämna in handlingarna i enlighet med det beslut som avses i 3 mom., anses det hållbarhetsrapporterande företaget ha fullföljt sin skyldighet enligt denna paragraf, om företaget självt har offentliggjort handlingarna i enlighet med bestämmelserna i 25 §. Trots vad som föreskrivs i detta moment, ska det hållbarhetsrapporterande företaget utan obefogat dröjsmål lämna in handlingarna för registrering när Patent- och registerstyrelsen har offentliggjort information om att det inte längre finns hinder för inlämningen.  
26 §  Bevarande och offentliggörande av handlingar genom det hållbarhetsrapporterande företagets försorg 
Ett hållbarhetsrapporterande företag ska på det sätt som föreskrivs i 2 kap. bevara exemplar av de handlingar som avses i 24 § så att styrelseledamöternas och verkställande direktörens underskrifter samt underskrifterna i revisionsberättelsen och hållbarhetsgranskningsberättelsen kan verifieras.  
Det hållbarhetsrapporterande företaget ska av de i 24 § avsedda handlingarna på sin webbplats avgiftsfritt för allmänheten tillgängliggöra digitala filer som är läsbara även med blotta ögat. 
27 §  Ansvar för hållbarhetsrapporten och koncernhållbarhetsrapporten 
Vad som i 3 kap. 7 a § föreskrivs om ansvar gäller också den hållbarhetsrapport och den koncernhållbarhetsrapport som avses i detta kapitel.  
28 §  Rapporteringsskyldighet som grundar sig på bestämmande inflytande av ett företag utanför EES-området 
Vad som ovan i detta kapitel föreskrivs om hållbarhetsrapportering tillämpas också i fråga om 
1) företag utanför EES-området som har bestämmande inflytande i en i 1 § 2 mom. avsedd juridisk person, 
2) andra än i 1 punkten avsedda företag utanför EES-området vars filial i Finland hade en omsättning på över 40 miljoner euro under den räkenskapsperiod som föregick den senast avslutade räkenskapsperioden. 
Bestämmelserna i 1 mom. tillämpas dock inte på företag utanför EES-området, om dess omsättning tillsammans med omsättningen för dess koncernföretag under de två senast avslutade räkenskapsperioderna var 
1) sammanlagt högst 150 miljoner euro, eller 
2) större än vad som avses i 1 punkten och företaget någon annanstans inom EES-området har bestämmande inflytande över en juridisk person eller i sin besittning en filial vars omsättning var större än i den juridiska person som avses i 1 mom. 1 punkten eller i en filial som avses i 1 mom. 2 punkten. 
Juridiska personer och filialer som avses i 1 mom. ska offentliggöra en hållbarhetsrapport som upprättats i enlighet med artikel 40b i redovisningsdirektivet. Om inte något annat följer av lagstiftningen i den stat där företaget utanför EES-området är beläget, ska offentliggörandet ske inom 6 månader från utgången av den räkenskapsperiod som hållbarhetsrapporten gäller. Hållbarhetsrapporten ska i fråga om den koncern som företag utanför EES-området hör till innehålla information om  
1) affärsverksamhetens koppling till hållbarhetsfrågor och om verksamhetsprinciperna, på ett sätt som motsvarar vad som föreskrivs i 4 §, med undantag för de frågor som avses i 4 § 1 mom. 1 och 2 punkten, 
2) mål som hänför sig till hållbarhetsfrågor, på ett sätt som motsvarar vad som föreskrivs i 5 §, 
3) lednings- och tillsynsorganen, på ett sätt som motsvarar vad som föreskrivs i 6 §, 
4) förfaranden för beaktande av hållbarhetsfrågor, på ett sätt som motsvarar vad som föreskrivs i 7 §, 
5) indikatorer, på ett sätt som motsvarar vad som föreskrivs i 9 §. 
Med avvikelse från vad som föreskrivs i 3 mom. får hållbarhetsrapporten upprättas i enlighet med artikel 29b i redovisningsdirektivet eller på ett sådant motsvarande sätt som kommissionen beslutat om med stöd av artikel 23.4 tredje stycket i öppenhetsdirektivet. 
Om inte den i 1 mom. avsedda juridiska personen eller filialen besitter den information som behövs för hållbarhetsrapporteringen, ska den begära informationen av det företag utanför EES-området som avses i det momentet. Om inte alla uppgifter erhålls, ska hållbarhetsporten upprättas med den information som den juridiska personen eller filialen har tillgänglig och i rapporten ska inkluderas en redogörelse av vilken det framgår vilken information som företaget utanför EES-området inte har lämnat. 
Till den hållbarhetsrapport som offentliggörs ska det fogas en hållbarhetsgranskningsberättelse som ska upprättas i enlighet med lagstiftningen i den stat där företaget utanför EES-området är etablerat eller i enlighet med kraven enligt revisionslagen. Om inte företaget utanför EES-området lämnar en hållbarhetsgranskningsberättelse till den juridiska person eller filial som avses i 1 mom., ska upplysning om detta ingå i hållbarhetsrapporten. 
För offentliggörande av hållbarhetsrapporten och hållbarhetsgranskningsberättelsen enligt denna paragraf svarar  
1) medlemmarna i styrelsen eller något annat motsvarande organ för den juridiska person som avses i 1 mom. 1 punkten samt verkställande direktören, 
2) den filial som avses i 1 mom. 2 punkten.  
29 §  Bevarande av hållbarhetsrapporteringsmaterial 
Det material som ligger till grund för hållbarhetsrapporten och för koncernhållbarhetsrapporten ska bevaras omsorgsfullt i minst sex års tid från utgången av den räkenskapsperiod som rapporten gäller på så sätt att de utan ogrundat dröjsmål kan analyseras av myndigheter med utgångspunkt i Finland.  
 Paragraf eller bestämmelse om ikraftträdande börjar 
Denna lag träder i kraft den 20 . 
Denna lag tillämpas 
1) på räkenskapsperioder som börjar den 1 januari 2024 och därefter i fråga om företag av allmänt intresse 
a) som är stora företag och som under räkenskapsperioden i genomsnitt har 500 anställda,  
b) som är moderföretag i stora koncerner och vars koncerner under räkenskapsperioden i genomsnitt har 500 anställda, 
2) på räkenskapsperioder som börjar den 1 januari 2025 och därefter  
a) i fråga om andra stora företag än de som avses i punkt 1 underpunkt a,  
b) i fråga om andra moderföretag i stora koncerner än de som avses i punkt 1 underpunkt b, 
3) på räkenskapsperioder som börjar den 1 januari 2026 och därefter  
a) i fråga om börsnoterade små och medelstora företag, 
b) i fråga om hållbarhetsrapporterande företag som är små och icke-komplexa institut enligt tillsynsförordningen, 
c) i fråga om hållbarhetsrapporterande företag som är captivebolag för försäkring eller captivebolag för återförsäkring enligt försäkringsbolagslagen,  
d) i fråga om Sjömanspensionskassan och Lantbruksföretagarnas pensionsanstalt med avseende på deras investeringsverksamhet. 
Bestämmelserna i 7 kap. 28 § tillämpas på räkenskapsperioder som börjar 1 januari 2028 och därefter. 
Trots vad som i 1 och 2 mom. föreskrivs om tillämpningen av denna lag får börsnoterade små och medelstora företag upprätta sina verksamhetsberättelser utan hållbarhetsrapport i fråga om de räkenskapsperioder som börjar före den 1 januari 2028, förutsatt att orsaken till detta förfarande anges i verksamhetsberättelsen. 
Trots bestämmelserna i 7 kap. i denna lag får ett hållbarhetsrapporterande företag låta bli att lämna uppgifter om värdekedjan för den räkenskapsperiod för vilken hållbarhetsrapporten ska utarbetas första gången och för de två därpå följande räkenskapsperioderna. Hållbarhetsrapporten för dessa räkenskapsperioder ska innehålla en redogörelse för  
1) de åtgärder som det hållbarhetsrapporterande företaget vidtagit för att inhämta information om värdekedjan, 
2) orsakerna till att information om värdekedjan inte kunnat inhämtas, 
3) de åtgärder som det hållbarhetsrapporterande företaget förbereder för att i framtiden inhämta information om värdekedjan. 
 Slut på lagförslaget 

2. Lag om ändring av revisionslagen 

I enlighet med riksdagens beslut  
upphävs i revisionslagen (1141/2015) 11 kap. 1 § 2 mom., sådant det lyder i lag 622/2016, 
ändras 1 kap. 2 § 11 punkten, rubriken för 2 kap. samt rubriken för 2 kap. 1, 10 och 11 §, rubriken för 3 kap., 3 kap. 3 § 1 mom., 4 §, 5 § 2 mom. 3 och 4 punkten samt 5 a och 8–10 §, rubriken för 4 kap., rubriken för 4 kap. 3 §, 4 kap. 9 § och rubriken för 4 kap. 12 §, rubriken för 5 kap. och rubriken för 5 kap. 2 §, 6 kap. 4 § 1 och 6 mom., rubriken för 6 kap. 9 §, det inledande stycket i 6 kap. 9 § 2 mom. och 6 kap. 9 § 2 mom. 3 punkten samt 9 § 3 mom. 1 punkten, 8 kap. 8 § 2 mom., 10 kap. 2 § 2 mom., 4 §, 5 § 1 och 2 mom. samt 10 § 2 och 4 mom. samt 11 kap. 1 § 1, 3 och 5 mom., 
av dem 1 kap. 2 § 11 punkten, rubriken för 2 kap. 11 §, 3 kap. 5 § 2 mom. 3 och 4 punkten samt 5 a §, rubriken för 4 kap. 12 §, rubriken för 5 kap. och rubriken för 5 kap. 2 §, rubriken för 6 kap. 9 §, det inledande stycket i 6 kap. 9 § 2 mom. och 6 kap. 9 § 2 mom. 3 punkten samt 9 § 3 mom. 1 punkten, 8 kap. 8 § 2 mom., 10 kap. 2 § 2 mom., 4 §, 5 § 1 och 2 mom., 10 § 2 och 4 mom. samt 11 kap. 1 § 1, 3 och 5 mom. sådana de lyder i lag 622/2016 samt 4 kap. 9 § sådan den lyder i lagarna 622/2016 och 1131/2018, samt 
fogas till 1 kap. 1 §, sådan den lyder i lag 622/2016, nya 7 och 8 mom., till 2 §, sådan den lyder i lagarna 622/2016 och 1092/2017, nya 12–28 punkter, till 2 §, sådan den lyder i lagarna 622/2016 och 1092/2017, nya 2 och 3 mom., till 2 kap. 1 § ett nytt 3 mom., till 2 kap. nya 2 a, 3 a och 7 a §, till 8 § ett nytt 5 mom., till 2 kap. nya 8 a och 9 a §, till 10 § nya 3 och 4 mom. samt till 11 §, sådan den lyder i lag 622/2016, ett nytt 2 mom., till 3 kap. nya 1 a, 2 a, 3 a och 5 b §, till 4 kap. 1 §, sådan den lyder i lag 622/2016, ett nytt 2 mom., till 2 § ett nytt 2 mom., till 3 § ett nytt 3 mom., till 4 § nya 2 och 3 mom., till 5 § ett nytt 2 mom., till 4 kap. nya 8 a, 10 a och 11 a §, till 12 §, sådan den lyder i lag 622/2016, ett nytt 3 mom. och till 13 §, sådan den lyder i lagarna 622/2016 och 1131/2018, ett nytt 6 mom., till 5 kap. 2 §, sådan den lyder i lag 622/2016, ett nytt 5 mom. och till 5 kap. nya 4 a och 4 b §, till 6 kap. nya 1 a och 3 a §, till 4 § ett nytt 7 mom., varvid det nuvarande 7 mom. blir 8 mom., till 6 § ett nytt 5 mom., till 9 § 2 mom., sådant det lyder i lag 622/2016, nya 4 a–4 c-punkter, till 9 §, sådan den lyder i lagarna 622/2016, 1092/2017 och 1131/2018, ett nytt 7 mom., till 6 kap. en ny 9 a § och till 10 § ett nytt 3 mom., till 7 kap. en ny 10 §, till 8 kap. en ny 9 §, till 9 kap. en ny 4 §, till 10 kap. 1 §, sådan den lyder i lag 622/2016, ett nytt 3 mom. och till 2 §, sådan den lyder i lag 622/2016, ett nytt 7 mom., till 10 kap. en ny 3 a §, till 7 §, sådan den lyder i lag 622/2016, ett nytt 3 mom. och till 10 kap. en ny 9 a § som följer: 
1 kap. 
Allmänna bestämmelser 
1 § Tillämpningsområde 
Kläm 
Utöver vad som föreskrivs ovan tillämpas denna lag på sådan granskning av hållbarhetsrapportering som avses i Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2022/2464 om ändring av förordning (EU) nr 537/2014, direktiv 2004/109/EG, direktiv 2006/43/EG och direktiv 2013/34/EU vad gäller företagens hållbarhetsrapportering. 
Om ett uppdrag för granskning av hållbarhetsrapportering ges av en sammanslutning som inte i lag ålagts skyldighet att upprätta en hållbarhetsrapport, ska vid genomförandet av granskningsuppdraget iakttas vad som i denna lag föreskrivs om granskning av hållbarhetsrapportering. 
2 §  Definitioner 
I denna lag avses med 
 En icke ändrad del av lagtexten har utelämnats 
11) EES-stat en stat som hör till Europeiska ekonomiska samarbetsområdet, 
12) moderföretag en sammanslutning eller stiftelse enligt 1 kap. 6 § i bokföringslagen,  
13) företag under bestämmande inflytande ett målföretag enligt 1 kap. 5 § i bokföringslagen, 
14) koncernrevisor en eller flera revisorer eller en revisionssammanslutning som utför revisionen av ett koncernbokslut, 
15) redovisningsdirektivet Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/34/EU om årsbokslut, koncernredovisning och rapporter i vissa typer av företag, om ändring av Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/43/EG och om upphävande av rådets direktiv 78/660/EEG och 83/349/EEG, 
16) revisionsdirektivet Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/43/EG om lagstadgad revision av årsbokslut och sammanställd redovisning och om ändring av rådets direktiv 78/660/EEG och 83/349/EEG samt om upphävande av rådets direktiv 84/253/EEG, 
17) revisionsförordningen Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 537/2014 om särskilda krav avseende lagstadgad revision av företag av allmänt intresse och om upphävande av kommissionens beslut 2005/909/EG, 
18) hållbarhetsfrågor hållbarhetsfrågor enligt 7 kap. 2 § 10 punkten i bokföringslagen,  
19) hållbarhetsrapportering rapportering enligt 7 kap. i bokföringslagen, 
20) hållbarhetsgranskning en tjänst om vilken det ska upprättas en i 3 kap. 5 a § avsedd hållbarhetsgranskningsberättelse,  
21) hållbarhetsrevisor en GR-revisor som har godkänts att utföra granskning av hållbarhetsrapportering,  
22) hållbarhetsrevisionssammanslutning en revisionssammanslutning vars hållbarhetsrevisorer utför sammanslutningens uppdrag för granskning av hållbarhetsrapportering och vilken också har registrerats som revisionssammanslutning med sådan verksamhet, 
23) hållbarhetsgranskningsstandard en standard som definieras i artikel 26a i revisionsdirektivet, 
24) koncernhållbarhetsrevisor en eller flera hållbarhetsrevisorer eller hållbarhetsrevisionssammanslutningar som granskar en koncerns hållbarhetsrapportering,  
25) huvudansvarig hållbarhetsrevisor den hållbarhetsrevisor som undertecknar den hållbarhetsgranskningsberättelse som avses i 3 kap. 5 a § eller som hållbarhetsrevisionssammanslutningen annars har utsett att sköta ett uppdrag för hållbarhetsgranskningsuppdrag som sammanslutningen fått,  
26) hållbarhetsrapporteringsstandard standarder och uppgifter enligt 7 kap. 2 § 8 punkten i bokföringslagen,  
27) revisor utanför EES en fysisk person
a) som i en stat utanför Europeiska ekonomiska samarbetsområdet har godkänts att utföra revision eller granskning av hållbarhetsrapportering för juridiska personer som är belägna i den staten, och
b) som inte har registrerats som revisor eller hållbarhetsrevisor i en stat inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet,
 
28) revisionssammanslutning utanför EES en juridisk person
a) som i en stat utanför Europeiska ekonomiska samarbetsområdet har godkänts att utföra revision eller granskning av hållbarhetsrapportering för juridiska personer som är belägna i den staten, och
b) som inte har registrerats som revisionssammanslutning eller hållbarhetsrevisionssammanslutning i en stat inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet.
 
Som huvudansvarig hållbarhetsrevisor enligt 1 mom. 25 punkten anses också den som en hållbarhetsrevisionssammanslutning har utsett att sköta ett hållbarhetsgranskningsuppdrag  
1) för en koncern, eller 
2) för ett dotterföretag som är av betydelse för att ge en rättvisande bild
a) av det hållbarhetsrapporterande företagets inverkan på hållbarhetsfrågor, och
b) av hur hållbarhetsfrågor påverkar det hållbarhetsrapporterande företagets utveckling, resultat och ställning.
 
Vad som i denna lag föreskrivs om hållbarhetsrevisorer tillämpas också på hållbarhetsrevisionssammanslutningar. 
2 kap. 
Skyldighet att låta utföra revision och hållbarhetsgranskning 
1 § Revisorns och hållbarhetsrevisorns allmänna behörighet  
Kläm 
Vad som föreskrivs ovan i denna paragraf gäller även hållbarhetsrevisorer. 
2 a § Skyldighet att låta granska hållbarhetsrapportering 
Hållbarhetsrapporterande företag som avses i 7 kap. 2 § 9 punkten i bokföringslagen ska för granskning av sin hållbarhetsrapportering välja en hållbarhetsrevisor, om inte något annat föreskrivs någon annanstans i lag. 
3 a § Skyldighet att välja en suppleant för hållbarhetsrevisorn 
Till suppleant för hållbarhetsrevisorn ska väljas en annan hållbarhetsrevisor. Om en hållbarhetsrevisionssammanslutning väljs för hållbarhetsgranskningen, behöver ingen suppleant väljas. 
7 a § Huvudansvarig hållbarhetsrevisor 
Om en hållbarhetsrevisionssammanslutning har valts till granskare av hållbarhetsrapporteringen, tillämpas på den samt på den huvudansvariga hållbarhetsrevisorn och dennes suppleant vad som i 7 § föreskrivs om revisionssammanslutningar och huvudansvarig revisorer. 
8 § Patent- och registerstyrelsens skyldighet att förordna revisor 
Kläm 
För den uppgift som avses ovan i denna paragraf får endast en sådan revisor väljas som har accepterat uppgiften. 
8 a § Patent- och registerstyrelsens skyldighet att förordna hållbarhetsrevisor 
Om det för ett hållbarhetsrapporterande företag inte har valts någon hållbarhetsrevisor i enlighet med denna eller någon annan lag, ska Patent- och registerstyrelsen förordna en behörig hållbarhetsrevisor. På förordnandet tillämpas bestämmelserna i 8 § om Patent- och registerstyrelsens skyldighet att förordna en revisor. 
9 a § Hållbarhetsrevisors entledigande och avgång 
Vad som i 9 § föreskrivs om revisors entledigande och avgång tillämpas på hållbarhetsrevisors entledigande och avgång. 
10 § Lämnande av uppgifter till efterträdande revisor och hållbarhetsrevisor 
Kläm 
Vad som föreskrivs ovan i denna paragraf föreskrivs gäller också hållbarhetsrevisorer. 
Om en lagstadgad revisor i ett hållbarhetsrapporterande företag inte samtidigt utför granskningen av hållbarhetsrapporteringen, ska revisorn och hållbarhetsrevisorn på begäran lämna varandra information under sitt uppdrag.  
11 § Förbud mot avtalsvillkor som begränsar valet av revisor och hållbarhetsrevisor 
Kläm 
Vad som föreskrivs i 1 mom. gäller även hållbarhetsrevisorer. 
3 kap. 
Innehållet i revisionen och hållbarhetsgranskningen 
1 a § Hållbarhetsgranskningsobjektet 
Hållbarhetsgranskning enligt denna lag omfattar den information i en verksamhetsberättelse som det hållbarhetsrapporterande företaget har lagt fram som sin hållbarhetsrapport. 
2 a § Granskning av en koncerns hållbarhetsrapportering 
Koncernhållbarhetsrevisorn svarar för den hållbarhetsgranskningsberättelse som avses i 5 a § i fråga om en koncerns hållbarhetsrapportering. 
Koncernhållbarhetsrevisorn ska utvärdera det arbete som utförts för granskningen av koncernens hållbarhetsrapportering och dokumentera arbetets art, tidsram och omfattning också när arbetet utförts av 
1) en revisor utanför EES  
2) en revisionssammanslutning utanför EES, eller 
3) en juridisk person som i en EES-stat har ackrediterats för att i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 765/2008 om krav för ackreditering och upphävande av förordning (EEG) nr 339/93 tillhandahålla sådan tjänst för granskning av hållbarhetsrapporter som avses i artikel 34.1 andra stycket aa i redovisningsdirektivet.  
Vid den utvärdering som avses i 2 mom. ska koncernhållbarhetsrevisorn gå igenom 
1) de väsentliga delarna av den dokumentation som granskats, om en genomgång är nödvändig för att kunna göra en utvärdering av den aktuella koncernen, och 
2) det arbete som utförts för koncernens hållbarhetsgranskning. 
Den genomgång som avses i 3 mom. 2 punkten ska dokumenteras. 
Koncernhållbarhetsrevisorn ska av hållbarhetsrevisorerna vid de andra koncernföretagen begära den dokumentation som kan användas som underlag för koncernens hållbarhetsgranskning. Om sådan dokumentation inte fås om ett dotterföretag, ska koncernhållbarhetsrevisorn  
1) utan obefogat dröjsmål underrätta Revisionstillsynen, och  
2) vidta kompletterande granskningsåtgärder med avseende på dotterföretaget eller vidta sådana andra behövliga åtgärder som koncernens hållbarhetsgranskning kräver. 
Om en koncerns hållbarhetsgranskning blir föremål för kvalitetsgranskning eller utredning, ska koncernhållbarhetsrevisorn för den berörda myndigheten på begäran tillgängliggöra den dokumentation som avses ovan i denna paragraf. Den berörda myndigheten kan begära handräckning av en utländsk myndighet för inhämtande av arbetsdokument och annan kompletterande dokumentation av betydelse för koncernens hållbarhetsgranskning från en revisor utanför EES eller från en revisionssammanslutning utanför EES. På kvalitetskontrollen tillämpas då vad som föreskrivs i 4 kap. 5 § och 7 kap. 9 §. 
Om det i en situation som avses i 6 mom. inte har kommits överens om arbetsfördelningen med en revisor utanför EES eller med en revisionssammanslutning utanför EES, svarar koncernhållbarhetsrevisorn också för att arbetsdokumenten och den övriga relevanta dokumentationen med avseende på koncernens hållbarhetsgranskning görs till-gängliga för de berörda myndigheterna. För att säkerställa detta ska koncernhållbar-hetsrevisorn bevara kopior av dokumentationen eller komma överens med revisorn utanför EES eller revisionssammanslutningen utanför EES om att få obegränsad tillgång till dokumentationen, eller vidta andra behövliga åtgärder som koncernens hållbarhetsgranskning kräver. Om en rättslig eller annan orsak hindrar överföringen av de arbetsdokument som hänför sig till granskningen från en stat utanför EES till koncernhållbarhetsrevisorn, ska i den dokumentation som denne bevarar bekräftas  
1) de åtgärder som vidtagits för att få tillgång till dokumentationen, och 
2) hindret för överföringen av arbetsdokumenten, om det grundar sig på något annat än lagstiftningen i staten utanför EES. 
3 § Internationella revisionsstandarder 
Utöver vad som föreskrivs i denna lag och i författningar som utfärdats med stöd av den ska i ett uppdrag som avses i 1 kap. 1 § 1 mom. 1 punkten hänsyn tas till de i artikel 26 i revisionsdirektivet avsedda revisionsstandarder som har godkänts för tillämpning inom Europeiska unionen (internationella revisionsstandarder). 
Kläm 
3 a § Hållbarhetsgranskningsstandarder 
Vid hållbarhetsgranskning ska hänsyn tas till de hållbarhetsgranskningsstandarder som kommissionen antagit i enlighet med artikel 26.3 i revisionsdirektivet. 
Innan kommissionen antagit de standarder som avses i 1 mom., ska andra standarder som iakttagits vid hållbarhetsgranskningen anges i hållbarhetsgranskningsberättelsen. 
4 § Revisionsanteckning 
När revisionen har slutförts ska revisorn antingen göra en anteckning om detta på bokslutet och i anteckningen hänvisa till revisionsberättelsen eller på något annat sätt i sin revisionsberättelse på ett tillförlitligt sätt specificera det bokslut för vilket revisionsberättelsen har avgetts. 
5 § Revisionsberättelse 
Kläm 
I revisionsberättelsen ska det finnas ett yttrande om huruvida 
 En icke ändrad del av lagtexten har utelämnats 
3) verksamhetsberättelsen har upprättats enligt de bestämmelser som ska följas vid upprättande av verksamhetsberättelser, med undantag för de uppgifter om hållbarhetsrapporten om vilka det finns bestämmelser i 7 kap. i bokföringslagen och i hållbarhetsrapporteringsstandarderna, 
4) uppgifterna i räkenskapsperiodens verksamhetsberättelse och bokslut är enhetliga, med undantag för de uppgifter om hållbarhetsrapporten om vilka det finns bestämmelser i 7 kap. i bokföringslagen och i hållbarhetsrapporteringsstandarderna. 
 En icke ändrad del av lagtexten har utelämnats 
5 a § Hållbarhetsgranskningsberättelse 
En hållbarhetsrevisor ska för varje räkenskapsperiod lämna en daterad och undertecknad hållbarhetsgranskningsberättelse där 
1) det hållbarhetsrapporterande företag och den hållbarhetsrapport som är föremål för hållbarhetsgranskningsberättelsen specificeras, och 
2) det ges en beskrivning av granskningens omfattning samt en specifikation av de hållbarhetsgranskningsstandarder enligt vilka granskningen har utförts. 
I hållbarhetsgranskningsberättelsen ska det lämnas ett yttrande om huruvida det i hållbarhetsrapporten tagits hänsyn till  
1) kraven enligt 7 kap. i bokföringslagen och hållbarhetsrapporteringsstandarderna, och 
2) kraven enligt artikel 8 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2020/852 om inrättande av en ram för att underlätta hållbara investeringar och om ändring av förordning (EU) 2019/2088. 
Bestämmelsen ovan i 2 mom. 1 punkten omfattar också det förfarande som använts för att specificera uppgifterna för rapportering enligt rapporteringsstandarder samt märkningen av uppgifterna på det sätt som avses i 7 kap. 22 § i bokföringslagen. Utöver vad som föreskrivs i detta moment och i 2 mom. ska vid upprättandet av hållbarhetsgransknings-berättelsen hänsyn tas till de författningar som kommissionen antagit med stöd av artikel 26a i revisionsdirektivet.  
Hållbarhetsrevisorn ska utföra sitt uppdrag så att det yttrande som avses i 2 mom. åtminstone lämnas som en sådan slutsats enligt i artikel 34.1 andra stycket aa i redovisningsdirektivet som ger begränsad säkerhet i fråga om att inga sådana omständigheter framkommit som ger orsak att anta att hållbarhetsrapporten innehåller väsentliga felaktigheter.  
Om flera hållbarhetsrevisorer valts, ska dessa lämna en gemensam hållbarhetsgranskningsberättelse och ett gemensamt yttrande. Om de valda inte är eniga, ska skälet till oenigheten anges i hållbarhetsgranskningsberättelsen och var och en ska lämna ett separat yttrande.  
För en hållbarhetsrevisionssammanslutnings del ska den huvudansvariga hållbarhetsrevisorn underteckna hållbarhetsgranskningsberättelsen. Om det för granskningsuppdraget har valts flera hållbarhetsrevisorer eller hållbarhetsrevisionssammanslutningar, ska varje enskild revisor och varje revisor som skött uppdraget för en sammanslutnings del underteckna hållbarhetsgranskningsberättelsen.  
Om uppgiften som hållbarhetsrevisor sköts av samma person som uppgiften som revisor, får hållbarhetsgranskningsberättelsen inkluderas i revisionsberättelsen som en separat del av denna. Detsamma gäller i situationer där en revisionssammanslutning även utför hållbarhetsgranskningsuppdraget.  
På en hållbarhetsgranskningsberättelse som lämnas om en koncerns hållbarhetsrapportering tillämpas kraven enligt denna paragraf. 
5 b § Meddelande om bristfälligheter i revisionsberättelsen eller hållbarhetsgranskningsberättelsen 
Revisionsnämnden har rätt att på sin webbplats offentliggöra ett meddelande om att en revisors revisionsberättelse inte följer de bestämmelser som gäller för en sådan berättelse. I meddelandet ska det anges vilken revisionsberättelse och revisor det är fråga om.  
Bestämmelserna i 1 mom. tillämpas också när en hållbarhetsrevisors hållbarhetsgranskningsberättelse inte följer de bestämmelser som gäller för en sådan berättelse.  
8 § Fastställande av arvode för revision och hållbarhetsgranskning 
Det arvode som betalas för revision eller hållbarhetsgranskning får inte fastställas  
1) på basis av innehållet i yttrandet om revisionen eller hållbarhetsgranskningen eller annars villkorligt, eller 
2) på basis av mängden anknutna tjänster. 
Arvodet får inte heller i övrigt fastställas på ett sätt som kan äventyra oberoendet i fråga om revisionen eller hållbarhetsgranskningen.  
9 § Skyldighet att biträda revisorn och hållbarhetsrevisorn 
Bolagsmännen eller styrelsen och verkställande direktören eller motsvarande organ ska ge revisorn och hållbarhetsrevisorn möjlighet att utföra revisionen och hållbarhetsgranskningsuppdraget i den omfattning som revisorn eller hållbarhetsrevisorn finner behövlig samt ge den utredning och hjälp som revisorn eller hållbarhetsrevisorn begär. Bolagsmännen, styrelsen och verkställande direktören eller motsvarande organ i ett dotterföretag har samma skyldigheter gentemot en revisor och en hållbarhetsrevisor i moderföretaget.  
10 § Revisorns och hållbarhetsrevisorns närvaro vid en sammanslutnings eller stiftelses sammanträden 
En revisor och en hållbarhetsrevisor har rätt att närvara och yttra sig när en sammanslutnings eller stiftelses organ sammanträder, om sammanträdet behandlar frågor som anknyter till revisorns eller hållbarhetsrevisorns uppdrag. 
En revisor och en hållbarhetsrevisor ska vara närvarande vid ett sammanträde som behandlar sådana frågor där revisorns eller hållbarhetsrevisorns närvaro behövs. 
En revisor och en hållbarhetsrevisor ska på begäran av bolagsstämman eller motsvarande organ ge närmare uppgifter om omständigheter som kan påverka bedömningen av ett ärende som behandlas vid stämman. Uppgifterna får dock inte ges om de skulle orsaka sammanslutningen väsentlig olägenhet. 
4 kap. 
Övriga bestämmelser om revisorer och hållbarhetsrevisorer 
1 § Yrkesetiska principer 
Kläm 
Vad som föreskrivs i 1 mom. gäller även hållbarhetsrevisorer.  
2 § Bibehållande och utvecklande av yrkeskunskap 
Kläm 
Vad som föreskrivs i 1 mom. gäller även hållbarhetsrevisorer. 
3 § God revisionssed och god hållbarhetsgranskningssed 
Kläm 
Vid utförande av uppgifter som hänför sig till hållbarhetsgranskning ska god granskningssed iakttas. 
4 § Förvaring av material 
Kläm 
En hållbarhetsrevisor ska i minst sex år bevara de handlingar som ingår i uppdraget för hållbarhetsgranskning. 
Till de handlingar som avses ovan i denna paragraf hör också skriftliga anmärkningar eller reklamationer som en klient har gjort beträffande revision eller granskning av hållbarhetsrapportering. 
5 § Kvalitetssäkring 
Kläm 
Vad som föreskrivs i 1 mom. gäller även hållbarhetsrevisorer. 
8 a § Oberoende ställning och jäv samt tystnadsplikt vid hållbarhetsgranskning 
Vad som i 6 § föreskrivs om revisors oberoende ställning, i 7 § om revisors jäv och i 8 § om revisors tystnadsplikt tillämpas också på utförandet av hållbarhetsgranskningsuppdrag. 
9 § Klientregister 
En revisor ska föra ett klientregister som ska innehålla åtminstone följande uppgifter för varje revisionsklient: 
1) namn, adress och verksamhetsställe, 
2) namnet på revisionssammanslutningens huvudansvariga revisor, 
3) arvoden som tagits ut för revision och arvoden som tagits ut för andra tjänster än revision under klientens respektive räkenskapsperioder. 
En hållbarhetsrevisors klientregister ska för varje klient för vilken hållbarhetsrevisorn utför ett hållbarhetsgranskningsuppdrag innehålla åtminstone  
1) den information som avses i 1 mom. 1 punkten,  
2) uppgift om namnet på den huvudansvariga hållbarhetsrevisorn,  
3) uppgifter om arvoden som tagits ut för hållbarhetsgranskning och arvoden som tagits ut för andra tjänster, var för sig angivna och specificerade enligt klientens räkenskapsperioder. 
Klientregistrets uppgifter om en klient ska bevaras i 10 år från det att det revisionsuppdrag eller det hållbarhetsgranskningsuppdrag som klienten i fråga gett har avslutats. 
Om ett uppdrag gäller både lagstadgad revision och hållbarhetsgranskning, får den information som avses i 2 mom. bevaras i det klientregister som avses i 1 mom. 
10 a § Hållbarhetsrevisionsdokumentation 
Hållbarhetsrevisorn ska för varje hållbarhetsgranskning upprätta hållbarhetsrevisionsdokumentation över betydelsefulla uppgifter och handlingar som gäller uppdraget. Hållbarhetsrevisionsdokumentationen ska avslutas senast 60 dygn efter undertecknandet av hållbarhetsgranskningsberättelsen.  
Om en revisor för samma klient fungerar som hållbarhetsrevisor, får den information som avses i 1 mom. inkluderas i revisionsdokumentationen. Vad som föreskrivs ovan i detta moment gäller även i en situation där en revisionssammanslutning för samma klient fungerar som hållbarhetsrevisionssammanslutning. 
11 a § En hållbarhetsrevisors övergång till anställning hos det hållbarhetsrapporterande företaget 
Vad som i 11 § föreskrivs om övergång av en revisor till anställning hos en granskad sammanslutning, gäller också övergång av en hållbarhetsrevisor eller en annan i den paragrafen avsedd person till anställning hos det hållbarhetsrapporterande företaget vars hållbarhetsrapport varit föremål för granskningen. 
12 § Organisering av revisorers och hållbarhetsrevisorers verksamhet 
Kläm 
Vad som föreskrivs i 1 mom. gäller även hållbarhetsrevisorer. 
13 § Anmälan om misstankar 
Kläm 
Vad som föreskrivs i 1 mom. gäller även hållbarhetsrevisorer. 
5 kap. 
Särskilda bestämmelser om revision och hållbarhetsgranskning som hänför sig till företag av allmänt intresse 
2 § Entledigande av revisor eller hållbarhetsrevisor genom domstolsbeslut 
Kläm 
Vad som föreskrivs i denna paragraf gäller även hållbarhetsrevisorer. 
4 a § Begränsningar avseende tillhandahållande av anknutna tjänster för företag av allmänt intresse som följer av ett uppdrag för granskning av hållbarhetsrapportering 
En hållbarhetsrevisor som granskar hållbarhetsrapporten för ett företag av allmänt intresse får varken direkt eller indirekt tillhandahålla det företaget sådana tjänster som avses i artikel 5.1 andra stycket leden b, c och f–k i revisionsförordningen under den period som börjar när den räkenskapsperiod börjar som hållbarhetsrapporten gäller och slutar när hållbarhetsgranskningsberättelsen utfärdas.  
En hållbarhetsrevisor som granskar hållbarhetsrapporten för ett företag av allmänt intresse får varken direkt eller indirekt tillhandahålla det företaget sådana tjänster som avses i artikel 5.1 andra stycket led e i revisionsförordningen under den period som avses i 1 mom. och under den räkenskapsperiod som omedelbart föregår den.  
Bestämmelserna i 1 och 2 mom. om hållbarhetsrevisorer gäller även en hållbarhetsrevisionssammanslutning och den i artikel 25c.1 i revisionsdirektivet avsedda kedja till vilken en hållbarhetsrevisor eller en hållbarhetsrevisionssammanslutning hör. 
Vad som föreskrivs ovan i denna paragraf gäller också tillhandahållande av tjänster enligt 1 mom. för sådana moderföretag eller företag under bestämmande inflytande av moderföretaget som är etablerade inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet. 
Om revisionskommittén i ett aktiebolag som avses i 6 kap. 16 b § i aktiebolagslagen, i ett andelslag som avses i 6 kap. 16 b § i lagen om andelslag eller i något annat företag av allmänt intresse, efter att kommittén har bedömt hoten mot oberoendet samt de förebyggande åtgärderna mot hoten, har gett tillstånd, får en hållbarhetsrevisor och en hållbarhetsrevisionssammanslutning som denne hör till samt andra revisionsföretag som hör till samma kedja som hållbarhetsrevisionssammanslutningen tillhandahålla anknutna tjänster, utom sådana tjänster som anges i 1 och 2 mom., i artikel 5.1 andra stycket i revisionsförordningen eller i artikel 5.2 i den förordningen. För bedömningen av oberoende ska till revisionskommittén lämnas en redogörelse över oberoende enligt 4 kap. 6 § i denna lag.  
Om en medlem som hör till samma kedja som en hållbarhetsrevisor tillhandahåller sådana tjänster som avses i 1 eller 2 mom. för ett sådant företag som står under bestämmande inflytande av ett företag av allmänt intresse utanför Europeiska ekonomiska samarbetsområdet, ska hållbarhetsrevisorn bedöma om dessa tjänster utgör ett hot mot oberoendet. Hållbarhetsrevisorn ska vid behov vidta förebyggande åtgärder för att minska hot som följer av att sådana tjänster erbjuds utanför Europeiska ekonomiska samarbetsområdet. Vad som i detta moment föreskrivs om hållbarhetsrevisorer tillämpas också på hållbarhetsrevisionssammanslutningar.  
4 b § Överträdelse av bolagsordningen eller stadgarna för ett företag av allmänt intresse 
Om en hållbarhetsrevisor för ett företag av allmänt intresse misstänker eller har rimliga skäl att misstänka oegentligheter enligt artikel 7 i revisionsförordningen, ska hållbarhetsrevisorn handla i enlighet med den artikeln. 
6 kap. 
Godkännande och registrering 
1 a § Godkännande som hållbarhetsrevisor  
Revisionstillsynen ska som hållbarhetsrevisor på ansökan godkänna en sökande som uppfyller de villkor för godkännande som anges i 3 a §. Godkännandet är i kraft tills vidare. 
Närmare bestämmelser om ansökningsförfarandet får utfärdas genom förordning av arbets- och näringsministeriet. 
3 a § Villkor för godkännande av hållbarhetsrevisor 
Som hållbarhetsrevisor ska godkännas en fysisk person  
1) som uppfyller behörighetsvillkoren för GR-revisorer enligt 2 § 1 mom. 1–4 punkten,  
2) vars högskolestudier omfattar kunskaper både om ämnesområden som är av betydelse med avseende på hållbarhetsgranskning och vägledning i hur denna kunskap tillämpas i praktiken, och  
3) som har fått godkänt resultat i den specialiseringsexamen för hållbarhetsrevisor som avses i 4 § 7 mom. 
Utöver det som föreskrivs i 1 mom. förutsätter godkännandet praktisk erfarenhet i enlighet med 2 § 1 mom. 5 punkten, dock så att av den krävda erfarenheten minst åtta månader ska omfatta erfarenhet av tjänster för hållbarhetsgranskning eller koncernhållbarhetsgranskning, eller av andra tjänster som hänför sig till hållbarhetsfrågor. 
4 § Examina och deltagande i examina 
GR-examen och specialiseringsexamina ordnas minst en gång per kalenderår. 
Kläm 
Om en person har beviljats tillstånd att delta i såväl GR-examen som specialiseringsexamen, men personen inte har presterat ett godkänt resultat i GR-examen, kan personen delta i specialiseringsexamen endast om personen samtidigt deltar i GR-examen. Om personen då presterar ett godkänt resultat endast i specialiseringsexamen, är prestationen i kraft de fem följande kalenderåren efter examensåret. Om personen inte presterar ett godkänt resultat i GR-examen under den tid specialiseringsexamen är i kraft, upphör resultatet för specialiseringsexamen att gälla. 
Tillstånd att delta i specialiseringsexamen för hållbarhetsrevisorer ska på ansökan beviljas fysiska personer som med godkänt resultat har avlagt eller fått tillstånd att delta i en GR-examen och som uppfyller den behörighet som avses i 3 a §. Tillstånd kan beviljas, om sökanden har sådan praktisk erfarenhet som avses i 3 a § 2 mom. så att högst två månader av det föreskrivna antalet månader saknas. Avvikelse kan göras från kravet på slutförande av studier, om personen utför tilläggsuppgifter som gäller de läroämnen som saknas.  
Närmare bestämmelser om ansökningsförfarandet får utfärdas genom förordning av arbets- och näringsministeriet. 
6 § Rätt att använda yrkesbeteckning 
Kläm 
Yrkesbeteckningen hållbarhetsrevisor och förkortningen HBR som syftar på denna får endast användas av en fysisk person som godkänts som hållbarhetsrevisor i enlighet med 1 §. Yrkesbeteckningen hållbarhetsrevisionssammanslutning får endast användas av en revisionssammanslutning som registrerats som en hållbarhetsrevisionssammanslutning. 
9 § Registrering 
I registret ska på ansökan av en part åtminstone följande uppgifter föras in: 
 En icke ändrad del av lagtexten har utelämnats 
3) postadress, eventuell e-postadress, eventuell webbplats och telefonnummer samt, i fråga om fysiska personer, uppgift om den revisionssammanslutning där personen är anställd,
4a) uppgift om godkännande som hållbarhetsrevisor samt tidpunkten för godkännandet och när godkännandet upphört att gälla,
4b) uppgift om registrering som hållbarhetsrevisionssammanslutning samt tidpunkten för registreringen och när registreringen upphört att gälla,
4c) uppgift om registrering i en EES-stat eller i en stat utanför Europeiska ekonomiska samarbetsområdet, samt registreringsmyndighetens namn och registreringsnummer och uppgift om huruvida registreringen gäller lagstadgad revision, hållbarhetsgranskning eller bådadera
 
 En icke ändrad del av lagtexten har utelämnats 
 En icke ändrad del av lagtexten har utelämnats 
Uppgifterna ska bevaras i revisorsregistret enligt följande: 
1) de uppgifter som avses i 2 mom. 1, 2, 4, 4 a – 4 c och 5 punkten ska bevaras i 30 år från det att godkännandet genom ett lagakraftvunnet beslut helt och hållet har avbrutits med stöd av 7 § eller återkallats med stöd av 10 kap. 2 §, 
 En icke ändrad del av lagtexten har utelämnats 
Bestämmelserna i 4 mom. tillämpas också på en hållbarhetsrevisionssammanslutning som har godkänts och registrerats i en EES-stat och vars huvudansvariga hållbarhetsrevisor uppfyller villkoren för godkännande enligt 1 a §. Bestämmelserna i 5 mom. tillämpas också på en hållbarhetsrevisor och en hållbarhetsrevisonssammanslutning som har godkänts och registrerats i en annan stat än en EES-stat och som avger en hållbarhetsgranskningsberättelse om hållbarhetsrapporten eller koncernhållbarhetsrapporten för en sammanslutning som har registrerats i en annan stat än en EES-stat. 
9 a § Villkor för registrering av revisionssammanslutningar utanför EES och revisorer utanför EES 
För införandet av en revisionssammanslutning utanför EES i det register som avses i 9 § i fråga om lagstadgad revision krävs det att 
1) majoriteten av medlemmarna i revisionssammanslutningens styrelse eller motsvarande organ uppfyller krav som motsvarar de krav som anges i artiklarna 4–10 i revisionsdirektivet, med undantag för kraven i artiklarna 7.2, 8.3 och 10.1 andra stycket, 
2) den revisor utanför EES som utför revisionen för en revisionssammanslutnings räkning uppfyller de krav som anges i 1 punkten, 
3) revisionen utförs med iakttagande av de internationella revisionsstandarderna och kraven i artiklarna 22, 22b och 25 i revisionsdirektivet eller motsvarande standarder och krav, 
4) revisionssammanslutningen på sin webbplats offentliggör en årlig insynsrapport med den information som avses i artikel 13 i revisionsförordningen eller iakttar krav på lämnande av information som motsvarar den artikeln. 
För införandet av en revisionssammanslutning utanför EES i det register som avses i 9 § i fråga om hållbarhetsgranskning krävs det att  
1) majoriteten av medlemmarna i revisionssammanslutningens styrelse eller motsvarande organ uppfyller krav som motsvarar de krav som anges i artiklarna 4–10 i revisionsdirektivet, 
2) den revisor utanför EES som utför hållbarhetsgranskningen för en revisionssammanslutnings räkning uppfyller de krav som avses i 1 punkten, 
3) hållbarhetsgranskningen utförs med iakttagande av hållbarhetsgranskningsstandarderna och kraven i artiklarna 22, 22b, 25 ja 25b i revisionsdirektivet eller motsvarande standarder och krav, 
4) revisionssammanslutningen på sin webbplats offentliggör en årlig insynsrapport med den information som avses i artikel 13 i revisionsförordningen eller iakttar krav på lämnande av information som motsvarar den artikeln. 
För införandet av en revisor utanför EES i det register som avses i 9 § i fråga om lagstadgad revision krävs det att 
1) revisorn uppfyller krav som motsvarar de krav som anges i artiklarna 4–10 i revisionsdirektivet, med undantag för kraven i artiklarna 7.2, 8.3 och 10.1 andra stycket, 
2) revisionen utförs med iakttagande av de internationella revisionsstandarderna och kraven i artiklarna 22, 22b och 25 i revisionsdirektivet eller motsvarande standarder och krav, 
3) revisorn på sin webbplats offentliggör en årlig insynsrapport med den information som avses i artikel 13 i revisionsförordningen eller iakttar krav på lämnande av information som motsvarar den artikeln.  
För införandet av en revisor utanför EES i det register som avses i 9 § i fråga om hållbarhetsgranskning krävs det att 
1) revisorn uppfyller krav som motsvarar de krav som anges i artiklarna 4–10 i revisionsdirektivet, 
2) hållbarhetsgranskningen utförs med iakttagande av hållbarhetsgranskningsstandarderna och kraven i artiklarna 22, 22b, 25 och 25b i revisionsdirektivet eller motsvarande standarder och krav, 
3) revisorn på sin webbplats offentliggör en årlig insynsrapport med den information som avses i artikel 13 i revisionsförordningen eller iakttar krav på lämnande av information som motsvarar den artikeln. 
Uppgifterna om revisionssammanslutningar utanför EES och revisorer utanför EES ska antecknas i registret på ett sådant sätt att de skiljer sig från uppgifterna om revisionssammanslutningar och revisorer som godkänts och registrerats i en EES-stat. 
10 § Skyldighet att anmäla ändringar i villkoren för godkännande och i registeruppgifterna 
Kläm 
Vad som föreskrivs i denna paragraf tillämpas också på hållbarhetsrevisorer.  
7 kap. 
Styrning, utveckling och tillsyn 
8 § Tillämpning av bestämmelserna i kapitlet på hållbarhetsrevisorer 
Vad som i detta kapitel föreskrivs om revisorer tillämpas också på hållbarhetsrevisorer. 
8 kap. 
Tillsynsbefogenheter 
8 § Anlitande av utomstående sakkunniga 
Kläm 
Sakkunniga ska ha tillräcklig sakkunskap med hänsyn till uppdragets art och omfattning. Om de sakkunniga arbetar som utomstående kvalitetsgranskare, ska de vara väl förtrogna med revision och ha specialutbildning i kvalitetsgranskning. Om det är fråga om kvalitetsgranskning som hänför sig till hållbarhetsgranskning, ska de sakkunniga vara väl insatta även i hållbarhetsfrågor. 
Kläm 
9 § Tillämpande av bestämmelserna i kapitlet på hållbarhetsrevisorer 
Vad som i detta kapitel föreskrivs om revisorer tillämpas även på hållbarhetsrevisorer. 
9 kap. 
Utlämnande av uppgifter samt myndighetssamarbete 
4 § Tillämpande av bestämmelserna i kapitlet på hållbarhetsrevisorer 
Vad som i detta kapitel föreskrivs om revisorer tillämpas även på hållbarhetsrevisorer. 
10 kap. 
Påföljder 
1 § Anmärkning och varning 
Kläm 
Vad som i denna paragraf föreskrivs om revisorer tillämpas också på hållbarhetsrevisorer. 
2 § Återkallande av ett godkännande 
Kläm 
Bestämmelserna i 1 mom. tillämpas även på en hållbarhetsrevisor som inte uppfyller förutsättningarna för godkännande eller som uppsåtligen eller av grov oaktsamhet har handlat på ett sätt som strider mot de bestämmelser om hållbarhetsgranskning som finns i denna lag eller som utfärdats med stöd av den eller som finns i annan lagstiftning. Om den grund som avses i 1 mom. 2 punkten hänför sig till revisorns verksamhet i ett uppdrag som kräver en CGR-revisor, en OFGR-revisor eller en hållbarhetsrevisor och den fysiska personen fortfarande har förutsättningar att vara verksam som revisor, ska revisionsnämnden återkalla endast godkännandet för specialkompetensen i fråga. 
Kläm 
Bestämmelserna i 3–6 mom. tillämpas även på hållbarhetsrevisorer. 
3 a § Tidsbundet förbud att verka som hållbarhetsrevisor 
Om revisionsnämnden anser att en varning är en för lindrig påföljd och återkallande av godkännande en för sträng påföljd, kan revisionsnämnden förbjuda en hållbarhetsrevisor eller en huvudansvarig hållbarhetsrevisor att underteckna hållbarhetsgranskningsberättelser och att medverka i uppdrag som gäller hållbarhetsgranskning under högst tre år. 
4 § Tidsbundet förbud att verka i en revisionssammanslutnings förvaltningsorgan 
Revisionsnämnden kan förbjuda en revisor, en hållbarhetsrevisor eller en aktieägare eller medlem i en revisionssammanslutning att delta i revisionssammanslutningens associationsrättsliga förvaltningsorgan för högst tre år, om revisorn såsom medlem i förvaltningsorganet i fråga på ett synnerligen klandervärt sätt har deltagit i fattande av ett sådant beslut som står i strid med bestämmelserna i revisionsförordningen eller denna lag eller med bestämmelser som utfärdats med stöd av dessa. 
5 § Påföljdsavgift och påförande av den 
Revisionsnämnden får påföra en påföljdsavgift, om en revisor eller en hållbarhetsrevisor bryter mot tidsfristerna enligt 4 kap. 11 eller 11 a §. 
Påföljdsavgiften för brott mot en tidsfrist enligt 4 kap. 11 eller 11 a § är högst 50 000 euro. 
Kläm 
7 § Omständigheter som ska beaktas vid beslut om påföljder 
Kläm 
Vad som ovan i denna paragraf föreskrivs om revisorer tillämpas också på hållbarhetsrevisorer. 
9 a § Skadeståndsskyldighet i fråga om skada som orsakats vid hållbarhetsgranskning 
En hållbarhetsrevisor är skyldig att ersätta skada som hållbarhetsrevisorn uppsåtligen eller av oaktsamhet har orsakat en sammanslutning vid utförande av en uppgift enligt 1 kap. 1 § 7 mom. Detsamma gäller i fråga om skada som genom överträdelse av en bestämmelse om hållbarhetsgranskning i denna eller någon annan lag har orsakats en aktieägare, bolagsman eller medlem i sammanslutningen eller någon annan person. Hållbarhetsrevisorn svarar också för skada som hållbarhetsrevisorns biträde orsakat uppsåtligen eller av oaktsamhet. 
Om det är en hållbarhetsrevisionssammanslutning som granskar hållbarhetsrapporteringen, är det hållbarhetsrevisionssammanslutningen och den som bär det huvudsakliga ansvaret för utförandet av hållbarhetsgranskningsuppdraget som ansvarar för skadan. 
Bestämmelser om jämkning av skadestånd och fördelning av skadeståndsansvaret mellan två eller flera skadeståndsskyldiga finns i skadeståndslagen. 
10 § Straffbestämmelser 
Kläm 
Den som i strid med 6 kap. 6 § uppsåtligen använder yrkesbeteckningen revisor eller hållbarhetsrevisor eller någon annan benämning som kan leda till att någon felaktigt antar att personen i fråga är revisor eller hållbarhetsrevisor, ska för olovlig användning av yrkesbeteckningen revisor eller olovlig användning av yrkesbeteckningen hållbarhetsrevisor dömas till böter. 
Kläm 
Till straff för brott mot revisors tystnadsplikt enligt 4 kap. 8 § och mot tystnadsplikt vid hållbarhetsgranskning enligt 4 kap. 8 a § döms enligt 38 kap. 1 eller 2 § i strafflagen, om inte gärningen utgör brott enligt 30 kap. 5 eller 6 § i strafflagen eller om inte strängare straff för den föreskrivs någon annanstans i lag. 
11 kap. 
Särskilda bestämmelser 
1 § Ändringssökande 
Den som är missnöjd med ett beslut av Revisionstillsynen får begära omprövning hos revisionsnämnden på det sätt som anges i förvaltningslagen. Ett beslut som har meddelats med anledning av begäran om omprövning får överklagas genom besvär hos Helsingfors förvaltningsdomstol. Vid sökande av ändring hos förvaltningsdomstolen tillämpas i övrigt lagen om rättegång i förvaltningsärenden (808/2019).  
Kläm 
Ett beslut av revisionsnämnden får överklagas genom besvär hos Helsingfors förvaltningsdomstol. Vid sökande av ändring hos förvaltningsdomstolen tillämpas i övrigt lagen om rättegång i förvaltningsärenden. 
Kläm 
Revisionsnämnden har rätt att genom besvär hos förvaltningsdomstolen överklaga ett beslut genom vilket förvaltningsdomstolen har ändrat eller upphävt ett beslut om 
1) en anmärkning eller varning som avses i 10 kap. 1 §, 
2) en återkallelse om godkännande enligt 10 kap. 2 §, 
3) ett i 10 kap. 3 § avsett tidsbundet förbud att verka som revisor, 
4) ett i 10 kap. 3 a § avsett tidsbundet förbud att verka som hållbarhetsrevisor, 
5) ett i 10 kap. 4 § avsett tidsbundet förbud att verka i en revisionssammanslutningens förvaltningsorgan, 
6) en påföljdsavgift enligt 10 kap. 5 §. 
 En icke ändrad del av lagtexten har utelämnats 
 Paragraf eller bestämmelse om ikraftträdande börjar 
Denna lag träder i kraft den 20 . 
På den som godkänts som revisor före den 1 januari 2024 eller vars godkännandeförfarande är anhängigt före den 1 januari 2024 och som godkänns som revisor före den 1 januari 2026 tillämpas inte bestämmelserna i 6 kap. 3 a § 1 mom. 2 och 3 punkten eller 2 mom. i denna lag. 
Den som godkänts som revisor före den 1 januari 2026 får behörighet och registreras på ansökan som hållbarhetsrevisor, om han eller hon visar att han eller hon har förutsättningar att verka som granskare av för hållbarhetsrapportering genom att skaffa tillräckliga kunskaper om hållbarhetsrapportering och hållbarhetsgranskning. Tillräckliga kunskaper kan inhämtas genom att delta i sådan yrkesmässig utbildning ordnad av en yrkesorganisation för revisorer eller någon annan aktör som omfattar minst 30 timmars studier i frågor som gäller hållbarhetsrapportering och hållbarhetsgranskning. En i detta moment avsedd ansökan ska göras före den 1 januari 2028. 
 Slut på lagförslaget 

3. Lag om ändring av lagen om årsavgift och avgifter för kvalitetskontroll för revisorer 

I enlighet med riksdagens beslut  
upphävs i lagen om årsavgift och avgifter för kvalitetskontroll för revisorer (1512/2015) 10 § 3 mom.,  
ändras 1 §, rubriken för 2 § och 10 § 2 mom. samt 
fogas till 2 § ett nytt 5 mom. och till 5 § ett nytt 5 mom. som följer: 
1 § Syfte och tillämpningsområde 
Denna lag innehåller bestämmelser om de avgifter som tas ut till staten i form av  
1) årsavgift av revisorer, OFR-revisorer och hållbarhetsrevisorer samt revisionssammanslutningar och OFR-sammanslutningar, 
2) grundavgift för kvalitetskontroll av revisorer, OFR-revisorer, revisionssammanslutningar och OFR-sammanslutningar, och 
3) tillsynsavgift för kvalitetssäkring av revisorer, OFR-revisorer och hållbarhetsrevisorer samt revisionssammanslutningar och OFR-sammanslutningar. 
Bestämmelser om andra revisorsavgifter än de som avses i 1 mom. finns i 11 kap. 2 § 1 mom. i revisionslagen (1141/2015).  
I denna lag tillämpas de definitioner på revisor, GR-revisor, CGR-revisor, OFGR-revisor, hållbarhetsrevisor, revisionssammanslutning och hållbarhetsrevisionssammanslutning samt koncern som finns i 1 kap. 2 § i revisionslagen.  
Med OFR-revisor eller OFR-sammanslutning avses i denna lag en sådan OFR-revisor eller OFR-sammanslutning som är införd i det revisorsregister som avses i 6 kap. 9 § i revisionslagen.  
2 § Årsavgift för revisorer och hållbarhetsrevisorer 
Kläm 
Av hållbarhetsrevisorer tas utöver den årliga grundavgiften ut en årlig tilläggsavgift på 240 euro.  
3 § Årsavgift för revisionssammanslutningar och OFR-sammanslutningar 
Kläm 
Av revisionssammanslutningar och OFR-sammanslutningar tas ut en årlig grundavgift på 1 150 euro och dessutom en årlig tilläggsavgift på 260 euro per person för det genomsnittliga antal fysiska personer som överstiger två, beräknat utifrån antalet revisorer som under räkenskapsperioden varit verksamma vid sammanslutningen. För en sådan revisor som har specialbehörighet som hållbarhetsrevisor tas 520 euro ut i den tilläggsavgift som avses i detta moment.  
5 § Tillsynsavgift för kvalitetssäkring 
Kläm 
Vad som föreskrivs ovan i denna paragraf gäller också hållbarhetsrevisorer och hållbarhetsrevisionssammanslutningar.  
10 § Ändringssökande 
Kläm 
Ett beslut som Patent- och registerstyrelsen har meddelat med anledning av en begäran om omprövning får överklagas genom besvär hos Helsingfors förvaltningsdomstol. I övrigt tillämpas på sökande av ändring i förvaltningsdomstol vad som föreskrivs i lagen om rättegång i förvaltningsärenden (808/2019). 
 Paragraf eller bestämmelse om ikraftträdande börjar 
Denna lag träder i kraft den 20 . 
 Slut på lagförslaget 

4. Lag om ändring av aktiebolagslagen 

I enlighet med riksdagens beslut  
ändras i aktiebolagslagen (624/2006) 6 kap. 16 a § 1–3 mom. samt 16 b och 16 c §, 
sådana de lyder, 6 kap. 16 a § 1 och 2 mom. i lag 512/2019 och 16 a § 3 mom. i lag 1378/2016 samt 16 b och 16 c § i lag 623/2016, samt 
fogas till 6 kap. nya 16 d–16 f § och till 7 kap. en ny 6 a § som följer: 
6 kap. 
Aktiebolagets ledning och företrädare 
16 a § Styrelsens uppgifter i börsbolag och i andra bolag av allmänt intresse 
Om ett bolag är ett börsbolag eller ett annat sådant företag av allmänt intresse som avses i 1 kap. 9 § i bokföringslagen har dess styrelse, såväl i fråga om den rapportering och granskning som gäller ekonomiska frågor som i fråga om den i 7 kap. i bokföringslagen avsedda rapportering som gäller hållbarhetsfrågor (hållbarhetsrapportering) och den i revisionslagen avsedda granskningen av hållbarhetsrapporteringen (hållbarhetsgranskning), i uppgift att särskilt följa upp och bedöma 
1) bolagets rapporteringssystem, 
2) bolagets inre övervakning och granskning samt riskhanteringssystemen med hänsyn till effektiviteten, 
3) hur avtal och andra rättshandlingar mellan bolaget och personer inom dess närståendekrets uppfyller de krav i fråga om bolagets sedvanliga verksamhet och normala marknadsvillkor som ska uppfyllas för att bestämmelserna om jäv i 5 kap. 14 a § och i 6 kap. 4 a § inte ska tillämpas, 
4) revisorns oberoende och särskilt revisorns tillhandahållande av andra tjänster än revisionstjänster och tjänster för hållbarhetsgranskning. 
Utöver de uppgifter som nämns i 1 mom. ska styrelsen följa upp bolagets revision och bereda val av bolagets revisor samt vid behov följa hållbarhetsgranskningen och bereda valet av i 2 kap 2 a § i revisionslagen avsedd hållbarhetsrevisor. En styrelseledamot som har en närståenderelation till en transaktion som är föremål för övervakning får inte delta i den inre övervakningen av transaktioner som avses i 1 mom. 3 punkten.  
Vad som föreskrivs i 1 mom. 4 punkten och 2 mom. gäller inte 
1) bolag vars modersammanslutning sköter uppgifterna i fråga, 
2) företag (fondföretag) enligt artikel 1.2 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/65/EG om samordning av lagar och andra författningar som avser företag för kollektiva investeringar i överlåtbara värdepapper (fondföretag), eller alternativa investeringsfonder enligt artikel 4.1 a i Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/61/EU om förvaltare av alternativa investeringsfonder samt om ändring av direktiv 2003/41/EG och 2009/65/EG och förordningarna (EG) nr 1060/2009 och (EU) nr 1095/2010, 
3) sammanslutningar vars enda syfte är att emittera sådana värdepapper med bakomliggande tillgångar som säkerhet som avses i artikel 1 underpunkt a i kommissionens delegerade förordning (EU) 2019/980 om komplettering av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1129 vad gäller formatet på, innehållet i och granskningen och godkännandet av de prospekt som ska offentliggöras när värdepapper erbjuds till allmänheten eller tas upp till handel på en reglerad marknad, och om upphävande av kommissionens förordning (EG) nr 809/2004. 
 En icke ändrad del av lagtexten har utelämnats 
16 b § Revisionskommitté och dess medlemmar i bolag av allmänt intresse 
Ett bolag kan ha en av styrelsemedlemmar sammansatt revisionskommitté som har till uppgift att bereda de uppgifter som avses i 16 a § 1 och 2 mom. i enlighet med vad som föreskrivs i 16 c–16 e §. Om en revisionskommitté saknas, svarar hela styrelsen för beredningen av uppgifterna. Revisionskommitténs uppgifter kan utföras av något annat styrelseutskott vars sammansättning uppfyller kraven i 2 mom. 
Revisionskommitténs medlemmar får inte delta i den dagliga ledningen av bolaget eller av andra sammanslutningar eller stiftelser som kan sammanställas i koncernbokslutet. Minst en av medlemmarna i revisionskommittén ska ha redovisnings- eller revisionskompetens. Revisionskommittén ska som helhet ha tillräcklig sakkunskap med tanke på arten och omfattningen av bolagets verksamhetsområde.  
16 c § Revisionskommitténs uppgifter med avseende på revisionen och hållbarhetsgranskningen 
Med avseende på revisionen och hållbarhetsgranskningen enligt 16 a § 1 och 2 mom. ska revisionskommittén för styrelsen lägga fram  
1) resultaten av revisionen och hållbarhetsgranskningen, 
2) sin uppfattning om hur revisionen och hållbarhetsgranskningen har ökat rapporteringens tillförlitlighet,  
3) sin uppfattning om kommitténs roll under förfarandet för revisionen och hållbarhetsgranskningen. 
16 d § Revisionskommitténs uppgifter under rapporteringsförfarandet 
Med avseende på den ekonomiska rapportering och hållbarhetsrapportering som avses i 16 a § 1 mom. ska revisionskommittén följa upp 
1) de förfaranden som används för den ekonomiska rapporteringen och hållbarhetsrapporteringen, 
2) förfarandena för digital rapportering enligt 7 kap. 22–25 § i bokföringslagen och för identifiering av den information som ska rapporteras i enlighet med de hållbarhetsstandarder som avses i 7 kap. 2 § 1 mom. 8 punkten i den lagen, 
3) den inre övervakningens och granskningens samt riskhanteringens effektivitet i fråga om de processer som avses i 1 och 2 punkten, 
4) genomförandet av revisionen och hållbarhetsgranskningen. 
16 e § Revisionskommitténs uppgifter vid val av revisor och vid uppföljning av oberoende 
I fråga om val av revisor enligt 16 a § 2 mom. ska revisionskommittén ordna ett urvalsförfarande och ge styrelsen sin rekommendation om val av revisor i enlighet med artikel 16 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 537/2014 om särskilda krav avseende lagstadgad revision av företag av allmänt intresse och om upphävande av kommissionens beslut 2005/909/EG, om inte denna uppgift har överlåtits till en nomineringskommitté eller annan kommitté i enlighet med artikel 16.8 i den förordningen. 
I fråga om uppföljningen av revisorns oberoende som avses i 16 a § 1 mom. 4 punkten. bedömer revisionskommittén revisorns oberoende och i synnerhet det huruvida det i enlighet med artikel 5 i den förordning som nämns i 1 mom. kan godkännas att andra tjänster än revisionstjänster tillhandahålls bolaget.  
16 f § Undantag från skyldigheter som hänför sig till hållbarhetsrapportering 
Vad som i 16 a–16 e § föreskrivs om uppgifter som hänför sig till hållbarhetsrapportering och hållbarhetsgranskning tillämpas inte på bolag som till storleken är mikroföretag enligt 1 kap. 4 b § i bokföringslagen, om inte bolaget offentliggör en hållbarhetsrapport. 
7 kap. 
Revision och särskild granskning 
Revision 
6 a § Särskild skyldighet att välja en granskare av hållbarhetsrapporteringen 
Bolagstämman ska välja en granskare av hållbarhetsrapporteringen, om bolaget är 
1) ett stort företag enligt 1 kap. 4 c § i bokföringslagen, eller  
2) ett företag av allmänt intresse och större än ett i 1 kap. 4 b § i bokföringslagen avsett mikroföretag. 
Till granskare av hållbarhetsrapporteringen kan väljas en i revisionslagen avsedd hållbarhetsrevisor eller hållbarhetsrevisionssammanslutning. En i 2 § avsedd revisor kan väljas även för denna uppgift, om revisorn har specialkompetens som hållbarhetsrevisor. 
Bestämmelserna i 4 § om en revisors mandattid tillämpas också på granskaren av hållbarhetsrapportering. 
 Paragraf eller bestämmelse om ikraftträdande börjar 
Denna lag träder i kraft den 20 . 
Trots vad som föreskrivs i 7 kap. 6 a § i denna lag kan aktiebolagets revisor granska hållbarhetsrapporten under den räkenskapsperiod för vilken bolaget ska upprätta sin första hållbarhetsrapport, om 
1) revisorn har den specialbehörighet som hållbarhetsrevisor som avses i 6 kap. 1 a § i revisionslagen, eller 
2) revisorn i enlighet med 2 mom. i övergångsbestämmelsen i lagen om ändring av revisionslagen ( / ) har skaffat tillräckliga kunskaper om hållbarhetsrapportering och hållbarhetsgranskning. 
Vad som föreskrivs i 2 mom. tillämpas också på den huvudansvariga revisorn, om en revisionssammanslutning har valts till revisor. 
 Slut på lagförslaget 

5. Lag om ändring av lagen om andelslag 

I enlighet med riksdagens beslut  
ändras i lagen om andelslag (421/2013) 6 kap. 16 a–16 c §, 
sådana de lyder, 6 kap. 16 a § i lag 1379/2016 samt 6 kap. 16 b och 16 c § i lag 624/2016, samt 
fogas till 6 kap. nya 16 d–16 f § och till 7 kap. en ny 6 a § som följer: 
6 kap. 
Andelslagets ledning och företrädare 
16 a § Styrelsens uppgifter i andelslag av allmänt intresse 
Om ett andelslag är ett sådant företag av allmänt intresse som avses i 1 kap. 9 § i bokföringslagen har dess styrelse, såväl i fråga om den rapportering och granskning som gäller ekonomiska frågor som i fråga om den i 7 kap. i bokföringslagen avsedda rapportering som gäller hållbarhetsfrågor (hållbarhetsrapportering) och den i revisionslagen avsedda granskningen av hållbarhetsrapporteringen (hållbarhetsgranskning), i uppgift att i andelslaget särskilt följa upp och bedöma 
1) andelslagets rapporteringssystem, 
2) andelslagets inre övervakning och granskning samt riskhanteringssystemen med hänsyn till effektiviteten, 
3) revisorns oberoende och särskilt revisorns tillhandahållande av andra tjänster än revisionstjänster och tjänster för hållbarhetsgranskning. 
Utöver de uppgifter som nämns i 1 mom. ska styrelsen följa upp andelslagets revision och bereda val av andelslagets revisor samt vid behov följa hållbarhetsgranskningen och bereda valet av i 2 kap. 2 a § i revisionslagen avsedd hållbarhetsrevisor.  
Vad som föreskrivs i 1 mom. 3 punkten och 2 mom. gäller inte 
1) andelslag vars modersammanlutning sköter uppgifterna i fråga, 
2) företag (fondföretag) enligt artikel 1.2 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/65/EG om samordning av lagar och andra författningar som avser företag för kollektiva investeringar i överlåtbara värdepapper (fondföretag), eller alternativa investeringsfonder enligt artikel 4.1 a i Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/61/EU om förvaltare av alternativa investeringsfonder samt om ändring av direktiv 2003/41/EG och 2009/65/EG och förordningarna (EG) nr 1060/2009 och (EU) nr 1095/2010, 
3) sammanslutningar vars enda syfte är att emittera sådana värdepapper med bakomliggande tillgångar som säkerhet som avses i artikel 1 underpunkt a i kommissionens delegerade förordning (EU) 2019/980 om komplettering av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1129 vad gäller formatet på, innehållet i och granskningen och godkännandet av de prospekt som ska offentliggöras när värdepapper erbjuds till allmänheten eller tas upp till handel på en reglerad marknad, och om upphävande av kommissionens förordning (EG) nr 809/2004. 
16 b § Revisionskommitté och dess medlemmar i andelslag av allmänt intresse 
Ett andelslag kan ha en av styrelsemedlemmar sammansatt revisionskommitté som har till uppgift att bereda de uppgifter som avses i 16 a § 1 och 2 mom. i enlighet med vad som föreskrivs i 16 c–16 e §. Om en revisionskommitté saknas, svarar hela styrelsen för beredningen av uppgifterna. Revisionskommitténs uppgifter kan utföras av något annat styrelseutskott vars sammansättning uppfyller kraven enligt 2 mom.. Revisionskommitténs uppgifter kan utföras av något annat styrelseutskott vars sammansättning uppfyller kraven enligt 2 mom. 
Revisionskommitténs medlemmar får inte delta i den dagliga ledningen av andelslaget eller av andra sammanslutningar eller stiftelser som kan sammanställas i koncernbokslutet. Minst en av medlemmarna i revisionskommittén ska ha redovisnings- eller revisionskompetens. Revisionskommittén ska som helhet ha tillräcklig sakkunskap med tanke på arten och omfattningen av andelslagets verksamhetsområde.  
16 c § Revisionskommitténs uppgifter med avseende på revisionen och hållbarhetsgranskningen 
Med avseende på revisionen och hållbarhetsgranskningen enligt 16 a § 1 och 2 mom. ska revisionskommittén för styrelsen presentera 
1) resultaten av revisionen och hållbarhetsgranskningen, 
2) sin uppfattning om hur revisionen och hållbarhetsgranskningen har ökat rapporteringens tillförlitlighet,  
3) sin uppfattning om kommitténs roll under förfarandet för revisionen och hållbarhetsgranskningen.  
16 d § Revisionskommitténs uppgifter under rapporteringsförfarandet 
Med avseende på den ekonomiska rapportering och hållbarhetsrapportering som avses i 16 a § 1 mom. ska revisionskommittén följa upp 
1) de förfaranden som används för den ekonomiska rapporteringen och hållbarhetsrapportering, 
2) förfarandena för digital rapportering enligt 7 kap. 22–25 § i bokföringslagen och för identifiering av den information som ska rapporteras i enlighet med de hållbarhetsstandarder som avses i 7 kap. 2 § 1 mom. 8 punkten i den lagen, 
3) den inre övervakningens och granskningens samt riskhanteringens effektivitet i fråga om de förfaranden som avses i 1 och 2 punkten, 
4) genomförandet av revisionen och hållbarhetsgranskningen. 
16 e § Revisionskommitténs uppgifter vid val av revisor och vid uppföljning av oberoende 
I fråga om val av revisor enligt 16 a § 2 mom. ska revisionskommittén ordna ett urvalsförfarande och ge styrelsen sin rekommendation om val av revisor i enlighet med artikel 16 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 537/2014 om särskilda krav avseende lagstadgad revision av företag av allmänt intresse och om upphävande av kommissionens beslut 2005/909/EG, om inte denna uppgift har överlåtits till en nomineringskommitté eller annan kommitté i enlighet med artikel 16.8 i den förordningen. 
I fråga om den uppföljning av revisorns oberoende som avses i 16 a § 1 mom. 3 punkten bedömer revisionskommittén revisorns oberoende och i synnerhet om det i enlighet med artikel 5 i den förordning som nämns i 1 mom. kan godkännas att revisorn tillhandahåller andelslaget andra tjänster än revisionstjänster.  
16 f § Undantag från skyldigheter som hänför sig till hållbarhetsrapportering 
Vad som i 16 a–16 e § föreskrivs om uppgifter som hänför sig till hållbarhetsrapportering och hållbarhetsgranskning tillämpas inte på andelslag som till storleken är mikroföretag enligt 1 kap. 4 b § i bokföringslagen, om inte andelslaget offentliggör en hållbarhetsrapport. 
7 kap. 
Revision, verksamhetsgranskning, medlemmarnas granskningsrätt och särskild granskning 
Revision 
6 a § Särskild skyldighet att välja en granskare av hållbarhetsrapporteringen 
Andelsstämman ska välja en granskare av hållbarhetsrapporteringen, om andelslaget är 
1) ett stort företag enligt 1 kap. 4 c § i bokföringslagen, eller  
2) ett företag av allmänt intresse och större än ett i 1 kap. 4 b § i bokföringslagen avsett mikroföretag. 
Till granskare av hållbarhetsrapporteringen kan väljas en i revisionslagen avsedd hållbarhetsrevisor eller hållbarhetsrevisionssammanslutning. En i 2 § avsedd revisor kan väljas även för denna uppgift, om revisorn har specialkompetens som hållbarhetsrevisor. 
Bestämmelserna i 4 § om en revisors mandattid tillämpas också på granskare av hållbarhetsrapporteringen. 
 Paragraf eller bestämmelse om ikraftträdande börjar 
Denna lag träder i kraft den 20 . 
Trots vad som föreskrivs i 7 kap. 6 a § i denna lag kan andelslagets revisor granska hållbarhetsrapporten under den räkenskapsperiod för vilken andelslaget ska upprätta sin första hållbarhetsrapport, om 
1) revisorn har den specialbehörighet som hållbarhetsrevisor som avses i 6 kap. 1 a § i revisionslagen, eller 
2) revisorn i enlighet med 2 mom. i övergångsbestämmelsen i lagen om ändring av revisionslagen ( / ) har skaffat tillräckliga kunskaper om hållbarhetsrapportering och hållbarhetsgranskning. 
Vad som förskrivs i 2 mom. tillämpas också på den huvudansvariga revisorn, om en revisionssammanslutning har valts till revisor. 
 Slut på lagförslaget 

6. Lag om ändring av kreditinstitutslagen 

I enlighet med riksdagens beslut 
ändras i kreditinstitutslagen (610/2014) 9 kap. 5 § 3–5 mom., 12 kap. 1 § 2 mom., rubriken för 13 § och paragrafens 1 mom., 
av dem 12 kap. 1 § 2 mom. sådant det lyder i lag 1624/2015 och 13 § 1 mom. sådant det lyder i lag 866/2018, samt 
fogas till 9 kap. 5 §, sådan den lyder delvis ändrad i lag 637/2016, ett nytt 6 mom. och till kapitlet nya 5 a–5 d §, till 12 kap. 5 § ett nytt 2 mom. och till 13 §, sådan den lyder delvis ändrad i lag 866/2018, ett nytt 5 mom. som följer: 
9 kap. 
Riskhantering 
5 § Revisionskommitté 
Kläm 
Revisionskommittén ska både i fråga om rapportering och granskning som gäller ekonomiska frågor samt den i 7 kap. i bokföringslagen avsedda rapporteringen som gäller hållbarhetsfrågor (hållbarhetsrapportering) och dess i revisionslagen avsedda granskningen (hållbarhetsgranskning) biträda styrelsen vid uppföljningen, övervakningen och beredningen av åtminstone följande ärenden: 
1) kreditinstitutens rapporteringssystem, 
2) den interna kontrollens och revisionens samt riskhanteringssystemens effektivitet, 
3) revision, 
4) revisorns oberoende och särskilt revisorns tillhandahållande av andra tjänster än revisionstjänster och tjänster för hållbarhetsgranskning, 
5) beredningen av revisorval och val av hållbarhetsrevisor som avses i 2 kap 2 a § i revisionslagen. 
Revisionskommittén skall också 
1) ge rekommendationer eller förslag för att säkerställa tillförlitligheten i kreditinstitutets rapporteringssystem, 
2) beakta de observationer och slutsatser som den behöriga myndigheten har dragit i enlighet med artikel 26.6 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) N:o 537/2014 om särskilda krav avseende lagstadgad revision av företag av allmänt intresse och om upphävande av kommissionens beslut 2005/909/EG. 
Om kreditinstitutet inte har någon revisionskommitté eller om kommittén inte anvisas uppgifter enligt denna paragraf ska styrelsen eller förvaltningsrådet svara för uppgifterna, i den omfattning som de enligt bolagsordningen eller stadgarna hör till förvaltningsrådet. 
På revisionskommittén tillämpas inte 6 kap. 16 a–16 f § i aktiebolagslagen och 6 kap. 16 a–16 f § i lagen om andelslag. 
5 a § Revisionskommitténs uppgifter med avseende på revisionen och hållbarhetsgranskningen 
Med avseende på den revisionen och hållbarhetsgranskningen enligt 5 § 3 mom. ska revisionskommittén för styrelsen lägga fram 
1) resultaten av revisionen och hållbarhetsgranskningen, 
2) sin uppfattning om hur revisionen och hållbarhetsgranskningen har ökat rapporteringens tillförlitlighet,  
3) sin uppfattning om kommitténs roll under förfarandet för revisionen och hållbarhetsgranskningen. 
5 b § Revisionskommitténs uppgifter under rapporteringsförfarandet 
Med avseende på den ekonomiska rapportering och hållbarhetsrapportering som avses i 5 § 3 mom. ska revisionskommittén följa upp 
1) de förfaranden som används för den ekonomiska rapporteringen och hållbarhetsrapporteringen, 
2) förfarandena för digital rapportering enligt 7 kap. 22–25 § i bokföringslagen och för identifiering av den information som ska rapporteras i enlighet med de hållbarhetsstandarder som avses i 7 kap. 2 § 1 mom. 8 punkten i den lagen, 
3) den inre övervakningens och granskningens samt riskhanteringens effektivitet i fråga om de förfaranden som avses i 1 och 2 punkten, 
4) genomförandet av revisionen och hållbarhetsgranskningen. 
5 c § Revisionskommitténs uppgifter vid val av revisor och vid uppföljning av oberoende 
I fråga om val av en revisor enligt 5 § 3 mom. ska revisionskommittén ordna ett urvalsförfarande och ge styrelsen sin rekommendation om val av revisor i enlighet med artikel 16 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 537/2014 om särskilda krav avseende lagstadgad revision av företag av allmänt intresse och om upphävande av kommissionens beslut 2005/909/EG, om inte denna uppgift har överlåtits till en nomineringskommitté eller annan kommitté i enlighet med punkt 8 i nämnda artikel. 
I fråga om uppföljningen av revisorns oberoende som avses i 5 § 3 mom. bedömer revisionskommittén revisorns oberoende och i synnerhet det huruvida det i enlighet med artikel 5 i den förordning som nämns i 1 mom. kan godkännas att andra tjänster än revisionstjänster tillhandahålls kreditinstitutet. 
5 d § Undantag från skyldigheter som hänför sig till hållbarhetsrapportering 
Vad som i 5 § och 5 a–5 c § föreskrivs om uppgifter som hänför sig till hållbarhetsrapportering och hållbarhetsgranskning tillämpas inte på kreditinstitut som inte uppfyller villkoren i 6 kap. 1 § 1 mom. i bokföringslagen, om inte det offentliggör hållbarhetsrapporten. 
12 kap. 
Bokslut, halvårsrapport och revision 
1 § Bestämmelser som tillämpas på upprättande av bokslut 
Kläm 
Vid upprättande av bokslut för kreditinstitut tillämpas inte bokföringslagens 1 kap. 4 § 1 mom. om räkenskapsperiod, 3 kap. 1 § 1 mom. 3 punkten om begränsning av skyldigheten att upprätta finansieringsanalys och 3 mom. om begränsning av skyldigheten att upprätta verksamhetsberättelse, 1 a § 1–4 mom. om verksamhetsberättelsens innehåll och 6 § om tiden för upprättande av bokslut, 3 § om definitionen på bestående och rörliga aktiva och 4 § om definitionen på omsättnings- och finansieringstillgångar samt 5 kap. 2 § om hur fordringar, finansiella tillgångar och skulder tas upp i balansräkningen, 2 a § om upptagande av finansiella instrument till verkligt värde samt om fonden för verkligt värde, 4 § om redovisning av inkomst som intäkt enligt tillverkningsgrad och 6 § om periodisering av anskaffningsutgiften för omsättningstillgångar. Därvid ska inte heller tillämpas vad som i 8 kap. 1 § 1 mom., 3 och 4 §, 5 § 3 mom. 2 punkten och 6 § i aktiebolagslagen föreskrivs om eget kapital, bokslut, verksamhetsberättelse och koncern eller i 8 kap. 1 § 1 mom., 3 och 4 §, 5 § 3 mom. 3 punkten och 6 § i lagen om andelslag föreskrivs om eget kapital, bokslut, verksamhetsberättelse och koncern. 
Kläm 
5 § Verksamhetsberättelse 
Kläm 
Om den hållbarhetsinformation som ska ges i verksamhetsberättelsen föreskrivs i 7 kap. i bokföringslagen. 
13 § Tillämpning av bestämmelser om revision, revisorer, hållbarhetsgranskning och hållbarhetsrevisorer 
På kreditinstituts revision, revisorer, hållbarhetsgranskning och hållbarhetsrevisorer tillämpas revisionslagen, och när det gäller kreditinstitut i aktiebolagsform dessutom aktiebolagslagen samt när det gäller kreditinstitut i andelslagsform dessutom lagen om andelslag, om inte något annat föreskrivs nedan. 
Kläm 
Om en hållbarhetsrevisor för kreditinstitutet eller dess holdingföretag inte har valts i enlighet med revisions-, aktiebolags- eller annan tillämplig lag, ska Finansinspektionen förordna en godtagbar hållbarhetsrevisor för företaget. 
 Paragraf eller bestämmelse om ikraftträdande börjar 
Denna lag träder i kraft den 20 . 
 Slut på lagförslaget 

7. Lag om ändring av 9 § i lagen om en sammanslutning av inlåningsbanker 

I enlighet med riksdagens beslut  
ändras i lagen om en sammanslutning av inlåningsbanker (599/2010) 9 §,  
sådan den lyder delvis ändrad i lagarna 616/2014 och 1097/2017 som följer: 
9 § Bokslut, verksamhetsberättelse, revision och hållbarhetsrapportering 
Vid upprättande av centralinstitutets bokslut, koncernbokslut och verksamhetsberättelse samt vid revision ska kreditinstitutslagen iakttas. På medlemskreditinstitut ska inte tillämpas vad som i 12 kap. 12 § i kreditinstitutslagen föreskrivs om delårsrapport och årsrapport. 
Centralinstitutet ska sammanställa sitt och sina medlemskreditinstituts bokslut eller koncernbokslut till ett konsoliderat bokslut i enlighet med de internationella redovisnings-standarder som avses i 7 a kap. 1 § i bokföringslagen, om inte något annat föreskrivs nedan i detta moment. Det konsoliderade bokslutet omfattar också företag där de företag som avses ovan gemensamt har bestämmande inflytande enligt bokföringslagen. Till den del som internationella redovisningsstandarder inte kan tillämpas på grund av sammanslutningens speciella struktur, ska centralinstitutets styrelse godkänna motsvarande redovisningsprinciper som lämpar sig för sammanslutningens struktur. 
Centralinstitutets revisorer ska med iakttagande i tillämpliga delar av kreditinstitutslagen granska det konsoliderade bokslutet, som ska föreläggas och tillkännages centralinstitutets ordinarie andelsstämma. 
Centralinstitutet ska utarbeta en verksamhetsberättelse som innehåller en hållbarhetsrapport över sammanslutningens konsoliderade bokslut enligt 2 mom. Vid utarbetandet av verksamhetsberättelsen och hållbarhetsrapporten samt vid granskningen av hållbarhetsrapporteringen iakttas 12 kap. i kreditinstitutslagen. 
Centralinstitutets medlemskreditinstitut ska hålla en kopia av det bokslut som avses i 2 mom. i denna paragraf framlagd för allmänheten och ge kopior av bokslutet med iakttagande av 12 kap. 11 § 2 och 4 mom. i kreditinstitutslagen. Över centralinstitutet och medlemskreditinstituten samt deras dotterföretag ska en konsoliderad halvårsrapport och årsrapport upprättas med iakttagande av 2 mom. i denna paragraf samt 12 kap. 12 § i kreditinstitutslagen. Centralinstitutets medlemskreditinstitut ska i enlighet med 12 kap. 11 § i kreditinstitutslagen på begäran ge kopior av den konsoliderade halvårsrapporten.  
Medlemskreditinstituten ska ge centralinstitutet den information som behövs för sammanställning av bokslutsuppgifterna och för hållbarhetsrapportering. Centralinstitutet och dess revisor har dessutom rätt att för granskningen av det konsoliderade bokslutet få kopior av handlingar om medlemskreditinstitutets revision, trots vad som någon annanstans i lag föreskrivs om kreditinstitutets och dess revisors sekretessplikt. Vad som i detta moment föreskrivs om medlemskreditinstitut ska på motsvarande sätt tillämpas på andra företag som avses i 2 mom. 
 Paragraf eller bestämmelse om ikraftträdande börjar 
Denna lag träder i kraft den 20 . 
 Slut på lagförslaget 

8. Lag om ändring av försäkringsbolagslagen 

I enlighet med riksdagens beslut  
ändras i försäkringsbolagslagen (521/2008) 6 kap. 2 a § 1 mom. och 7 a § samt 8 kap. 4 § 2 mom., 
sådana de lyder, 6 kap. 2 a § 1 mom. i lag 518/2019 och 7 a § i lag 630/2016 samt 8 kap. 4 § 2 mom. i lag 1665/2015, och 
fogas till 7 kap. en ny 7 §, i stället för den 7 § som upphävts genom lag 893/2008, som följer: 
6 kap. 
Försäkringsbolagets ledning, företagsstyrningssystem och placering av tillgångar 
2 a § Styrelsens särskilda uppgifter i försäkringsbolag och börsbolag 
Utöver vad som annanstans i lag föreskrivs om styrelsens uppgifter, ska försäkringsbolagets styrelse i fråga om såväl bolagets ekonomiska rapportering och granskning som dess hållbarhetsrapportering och granskning särskilt följa upp och bedöma 
1) försäkringsbolagets rapporteringssystem, 
2) försäkringsbolagets inre övervakning och granskning samt riskhanteringssystem med hänsyn till effektiviteten, 
3) hur avtal och andra rättshandlingar mellan försäkringsbolaget och personer inom dess närståendekrets uppfyller de krav i fråga om försäkringsbolagets sedvanliga affärsverksamhet och normala marknadsvillkor som ska uppfyllas för att bestämmelserna om jäv i 5 kap. 6 a § och i 6 kap. 4 a § inte ska tillämpas, 
4) revisorns oberoende och särskilt dennes tillhandahållande av andra tjänster än revisionstjänster och hållbarhetsgranskningstjänster. 
 En icke ändrad del av lagtexten har utelämnats 
7 a § Revisionskommitté 
Försäkringsbolaget ska se till att revisionskommitténs verksamhet organiseras på behörigt sätt. På revisionskommittén, dess uppgifter och medlemmar tillämpas 6 kap. 16 a–16 f § i aktiebolagslagen.  
7 kap. 
Revision och särskild granskning 
7 § Särskild skyldighet att välja en granskare av hållbarhetsrapporteringen 
Om ett försäkringsbolag enligt 7 kap. i bokföringslagen är skyldigt att upprätta en hållbarhetsrapport, ska bolagsstämman välja en granskare av hållbarhetsrapporteringen. 
Till granskare av hållbarhetsrapporteringen kan väljas en i revisionslagen avsedd hållbarhetsrevisor eller hållbarhetsrevisionssammanslutning. En i 2 § avsedd revisor kan väljas även för denna uppgift, om revisorn har specialkompetens som hållbarhetsrevisor. 
Bestämmelserna i 5 § om en revisors mandattid tillämpas också på granskare av hållbarhetsrapporteringen.  
8 kap. 
Eget kapital, bokslut, verksamhetsberättelse och koncern 
4 § Tillämpning av bokföringslagen 
Kläm 
Bokföringslagens 1 kap. 4 §, 3 kap. 2 § 4 mom., 4 § 2 mom., och 6 §, 4 kap. 1 § 1 mom. och 7 §, 5 kap. 2 §, 2 a § 6 mom., 13, 16 och 17 §, 7 a kap. 3 § och 8 kap. 6 § tillämpas inte på ett försäkringsbolags bokslut och verksamhetsberättelse. 
Kläm 
 Paragraf eller bestämmelse om ikraftträdande börjar 
Denna lag träder i kraft den 20 . 
Trots vad som föreskrivs i 7 kap. 7 § i denna lag kan försäkringsbolagets revisor granska hållbarhetsrapporten under den räkenskapsperiod för vilken försäkringsbolaget ska upprätta sin första hållbarhetsrapport, om 
1) revisorn har den specialbehörighet som hållbarhetsrevisor som avses i 6 kap. 1 a § i revisionslagen, eller 
2) revisorn i enlighet med 2 mom. i övergångsbestämmelsen i lagen om ändring av revisionslagen ( / ) har skaffat tillräckliga kunskaper om hållbarhetsrapportering och hållbarhetsgranskning. 
Vad som förskrivs i 2 mom. tillämpas också på den huvudansvariga revisorn, om en revisionssammanslutning har valts till revisor. 
 Slut på lagförslaget 

9. Lag om ändring av lagen om pensionsstiftelser och pensionskassor 

I enlighet med riksdagens beslut  
ändras i lagen om pensionsstiftelser och pensionskassor (946/2021) 3 kap. 3 § 2 mom. 6 punkten, 6 kap. 1 § 2 mom. och 13 § samt 
fogas till 5 kap. en ny 4 a § och till 6 kap. en ny 13 a § som följer: 
3 kap. 
Pensionskassans kassamöte och representantskap 
3 § Ordinarie kassamöte 
Kläm 
Vid det ordinarie kassamötet ska 
 En icke ändrad del av lagtexten har utelämnats 
6) revisorer och vid behov en granskare av hållbarhetsrapporteringen väljas, 
 En icke ändrad del av lagtexten har utelämnats 
5 kap. 
Revision samt särskild granskning av pensionskassor 
4 a § Särskild skyldighet att välja en granskare av hållbarhetsrapporteringen 
Om en pensionsanstalt enligt 7 kap. i bokföringslagen är skyldig att upprätta en hållbarhetsrapport, ska i en pensionsstiftelse styrelsen och i en pensionskassa kassamötet välja en granskare av hållbarhetsrapporteringen. 
Till granskare av hållbarhetsrapporteringen kan väljas en i revisionslagen avsedd hållbarhetsrevisor eller hållbarhetsrevisionssammanslutning. En revisor som avses i 2 § kan väljas även för denna uppgift, om revisorn har specialkompetens som hållbarhetsrevisor. 
Bestämmelserna i 4 § om en revisors mandattid tillämpas också på granskaren av hållbarhetsrapporteringen.  
6 kap. 
Bokslut och verksamhetsberättelse 
1 § Tillämpning av bokföringslagen 
Kläm 
Bestämmelserna i 3 kap. 2 § 4 mom., 4 § 2 mom., 9–12 § samt 13 § 3 mom., 4 kap. 1 och 7 §, 5 kap. 2 § och 2 a § 6 mom. samt 13, 16 och 17 §, 7 kap. 22–26 §, 7 a kap. samt 8 kap. 6 § i bokföringslagen ska inte tillämpas på upprättandet av en pensionsanstalts bokslut eller verksamhetsberättelse. På behandlingen av ett arbetspensionsansvar som bestäms enligt finsk lagstiftning ska inte tillämpas 3 kap. 3 § 1 mom. 3 punkten i bokföringslagen. Dessutom ska inte 1 kap. 4 § 1 mom. i bokföringslagen tillämpas på en pensionskassas bokslut eller verksamhetsberättelse. 
Kläm 
13 § Inlämnande av uppgifter till Finansinspektionen 
En pensionsstiftelse ska varje år inom fem månader från räkenskapsperiodens utgång eller vid en senare tidpunkt som Finansinspektionen bestämmer till Finansinspektionen överlämna bokslutet, verksamhetsberättelsen, revisionsberättelsen och en enligt ett fastställt formulär sammanställd statistikberättelse över sin verksamhet. 
En pensionskassa ska varje år inom en månad från det kassamöte där bokslutet har fastställts till Finansinspektionen överlämna bokslutet, verksamhetsberättelsen, revisionsberättelsen och en enligt ett fastställt formulär sammanställd statistikberättelse över sin verksamhet. 
Om en pensionsanstalt är skyldig att upprätta en i 7 kap. i bokföringslagen avsedd hållbarhetsrapport, ska pensionsanstalten till Finansinspektionen överlämna hållbarhetsrapporten i samband med verksamhetsberättelsen samt en hållbarhetsgranskningsberättelse, i fall den inte ingår i revisionsberättelsen. 
13 a § Pensionsanstaltens skyldighet att bevara och offentliggöra vissa handlingar 
En pensionsanstalt ska på det sätt som föreskrivs i 2 kap. i bokföringslagen bevara exemplar av de handlingar som avses i 13 § så att styrelseledamöternas och verkställande direktörens underskrifter samt underskrifterna i revisionsberättelsen och hållbarhetsgranskningsberättelsen kan verifieras. Pensionsanstalten ska för allmänheten på sin webbplats avgiftsfritt tillgängliggöra kopior av de handlingar som avses i 13 §. 
 Paragraf eller bestämmelse om ikraftträdande börjar 
Denna lag träder i kraft den 20 . 
Trots vad som föreskrivs i 5 kap. 4 a § i denna lag kan pensionsanstaltens revisor granska hållbarhetsrapporten under den räkenskapsperiod för vilken pensionsanstalten ska upprätta sin första hållbarhetsrapport, om 
1) revisorn har den specialbehörighet som hållbarhetsrevisor som avses i 6 kap. 1 a § i revisionslagen, eller 
2) revisorn i enlighet med 2 mom. i övergångsbestämmelsen i lagen om ändring av revisionslagen ( / ) har skaffat tillräckliga kunskaper om hållbarhetsrapportering och hållbarhetsgranskning. 
Vad som förskrivs i 2 mom. tillämpas också på den huvudansvariga revisorn, om en revisionssammanslutning har valts till revisor. 
 Slut på lagförslaget 

10. Lag om ändring av lagen om sjömanspensioner 

I enlighet med riksdagens beslut  
ändras i lagen om sjömanspensioner (1290/2006) 174 § 4 punkten, 196 § 3 mom. och 211 § 2 mom., 
sådana de lyder, 174 § 4 punkten i lag 1233/2009, 196 § 3 mom. i lag 1667/2015 och 211 § 2 mom. i lag 913/2008, samt 
fogas till lagen nya 193 b och 211 a § som följer: 
174 § Fullmäktiges ordinarie möte 
Vid fullmäktiges ordinarie möte 
 En icke ändrad del av lagtexten har utelämnats 
4) väljs revisorer och eventuella revisorssuppleanter samt granskare av hållbarhetsrapporteringen, 
 En icke ändrad del av lagtexten har utelämnats 
193 b § Särskild skyldighet att välja en granskare av hållbarhetsrapporteringen 
För den hållbarhetsrapportering som avses i 7 kap. i bokföringslagen ska fullmäktiges möte välja en granskare av hållbarhetsrapporteringen. 
Till granskare av hållbarhetsrapporteringen kan väljas en i revisionslagen avsedd hållbarhetsrevisor eller hållbarhetsrevisionssammanslutning. En i 192 § avsedd revisor kan väljas även för denna uppgift, om revisorn har specialkompetens som hållbarhetsrevisor. 
Bestämmelserna i 193 § om en revisors mandattid tillämpas också på granskare av hållbarhetsrapporteringen. 
196 § Tillämpliga lagar 
Kläm 
På pensionskassans bokslut och verksamhetsberättelse tillämpas inte bestämmelserna om registrering i 3 kap. 9 § i bokföringslagen och på skyldigheten att leverera kopior tillämpas inte bestämmelserna i 3 kap. 11 § i den lagen. På upprättande av pensionskassans bokslut tillämpas inte 5 kap. 2 a och 2 b § eller 7 a kap. i den lagen. På pensionskassans hållbarhetsrapportering tillämpas inte 7 kap. 22–26 § i den lagen. 
211 § Tillsynen över pensionskassan samt de uppgifter som ska lämnas om verksamheten 
Kläm 
Pensionskassan ska årligen inom två veckor efter det att bokslutet och verksamhetsberättelsen fastställts till Finansinspektionen lämna en kopia av bokslutet, verksamhetsberättelsen, hållbarhetsrapporten, revisionsberättelsen och hållbarhetsgranskningsberättelsen samt en berättelse över sin verksamhet och sitt tillstånd. Berättelsen ska lämnas in till Finansinspektionen på en blankett enligt formulär som Finansinspektionen fastställt. 
Kläm 
211 a § Pensionskassans skyldighet att bevara och offentliggöra vissa handlingar 
Pensionskassan ska på det sätt som föreskrivs i 2 kap. i bokföringslagen bevara exemplar av de handlingar som avses i 211 § så att styrelseledamöternas och verkställande direktörens underskrifter och underskrifterna i revisionsberättelsen och hållbarhetsgranskningsberättelsen kan verifieras. Pensionskassan ska för allmänheten på sin webbplats avgiftsfritt tillgängliggöra kopior av de handlingar som avses i 211 §. 
 Paragraf eller bestämmelse om ikraftträdande börjar 
Denna lag träder i kraft den 20 . 
Trots vad som föreskrivs i 193 b § i denna lag kan pensionskassans revisor granska hållbarhetsrapporten under den räkenskapsperiod för vilken pensionskassan ska upprätta sin första hållbarhetsrapport, om 
1) revisorn har den specialbehörighet som hållbarhetsrevisor som avses i 6 kap. 1 a § i revisionslagen, eller 
2) revisorn i enlighet med 2 mom. i övergångsbestämmelsen i lagen om ändring av revisionslagen ( / ) har skaffat tillräckliga kunskaper om hållbarhetsrapportering och hållbarhetsgranskning. 
Vad som föreskrivs i 2 mom. tillämpas också på den huvudansvariga revisorn, om en revisionssammanslutning har valts till revisor. 
 Slut på lagförslaget 

11. Lag om ändring av lagen om pension för lantbruksföretagare 

I enlighet med riksdagens beslut  
ändras i lagen om pension för lantbruksföretagare (1280/2006) 117 § 2 mom. 2 punkten, 126 § 3 mom. och 131 § 1 mom.,  
av dem 117 § 2 mom. 2 punkten och 126 § 3 mom. sådana de lyder i lag 1232/2009, samt 
fogas till lagen nya 128 c och 131 a § som följer: 
117 § Delegationens uppgifter och beslutsfattande 
Kläm 
Delegationen ska 
 En icke ändrad del av lagtexten har utelämnats 
2) välja en revisor och en eventuell revisorssuppleant samt en granskare av hållbarhetsrapporteringen, 
 En icke ändrad del av lagtexten har utelämnats 
126 § Bokföring, bokslut och verksamhetsberättelse 
Kläm 
På registrering av pensionsanstaltens bokslut och verksamhetsberättelse tillämpas inte 3 kap. 9 § i bokföringslagen, och på skyldigheten att leverera kopior inte 3 kap. 11 § i den lagen. På pensionsanstaltens hållbarhetsrapportering tillämpas inte 7 kap. 22–26 § i den lagen. 
Kläm 
128 c § Särskild skyldighet att välja granskare av hållbarhetsrapporteringen 
För den hållbarhetsrapportering som avses i 7 kap. i bokföringslagen ska delegationen välja en granskare av hållbarhetsrapporteringen. 
Till granskare av hållbarhetsrapporteringen kan väljas en i revisionslagen avsedd hållbarhetsrevisor eller hållbarhetsrevisionssammanslutning. En i 128 § avsedd revisor kan väljas även för denna uppgift, om revisorn har specialkompetens som hållbarhetsrevisor. 
Bestämmelserna i 128 § om en revisors mandattid tillämpas också på granskare av hållbarhetsrapporteringen. 
131 § Upplysningar som skall ges om pensionsanstaltens verksamhet 
Lantbruksföretagarnas pensionsanstalt ska årligen inom två veckor efter det att bokslutet och verksamhetsberättelsen fastställts till Finansinspektionen lämna en kopia av bokslutet, verksamhetsberättelsen, hållbarhetsrapporten, revisionsberättelsen och hållbarhetsgranskningsberättelsen samt lämna en berättelse över sin verksamhet och sitt tillstånd 
1) till Pensionsskyddscentralen till den del det är fråga om annan verksamhet som avses i denna lag än grupplivförsäkring, 
2) till jord- och skogsbruksministeriet till den del det är fråga om verksamhet som avses i de lagar som gäller avträdelseförmåner för lantbruksföretagare, och 
3) till Finansinspektionen i fråga om hela sin verksamhet i enlighet med anvisningar som Finansinspektionen meddelat. 
 En icke ändrad del av lagtexten har utelämnats 
131 a § Pensionsanstaltens skyldighet att förvara och offentliggöra vissa handlingar 
Pensionsanstalten ska på det sätt som föreskrivs i 3 kap. i bokföringslagen bevara exemplar av de handlingar som avses i 131 § så att styrelseledamöternas och verkställande direktörens underskrifter och underskrifterna i revisionsberättelsen och hållbarhetsgranskningsberättelsen kan verifieras. Pensionsanstalten ska för allmänheten på sin webbplats avgiftsfritt tillgängliggöra kopior av de handlingar som avses i 131 §. 
 Paragraf eller bestämmelse om ikraftträdande börjar 
Denna lag träder i kraft den 20 . 
Trots vad som föreskrivs i 128 c § i denna lag kan pensionsanstaltens revisor granska hållbarhetsrapporten under den räkenskapsperiod för vilken pensionsanstalten ska upprätta sin första hållbarhetsrapport, om 
1) revisorn har den specialbehörighet som hållbarhetsrevisor som avses i 6 kap. 1 a § i revisionslagen, eller 
2) revisorn i enlighet med 2 mom. i övergångsbestämmelsen i lagen om ändring av revisionslagen ( / ) har skaffat tillräckliga kunskaper om hållbarhetsrapportering och hållbarhetsgranskning. 
Vad som föreskrivs i 2 mom. tillämpas också på den huvudansvariga revisorn, om en revisionssammanslutning har valts till revisor. 
 Slut på lagförslaget 

12. Lag om ändring av 7 kap. 6 och 8 § i värdepappersmarknadslagen 

I enlighet med riksdagens beslut  
upphävs i värdepappersmarknadslagen (746/2012) 7 kap. 8 § 5 mom., sådant det lyder i lag 942/2011, 
ändras 7 kap. 8 § 4 mom., sådant det lyder i lag 942/2011, och 
fogas till 7 kap. 6 §, sådan den lyder delvis ändrad i lag 1445/2016, ett nytt 3 mom. som följer: 
7 kap. 
Regelbunden informationsskyldighet 
6 § Bokslutets och verksamhetsberättelsens innehåll 
Kläm 
Om inte emittenten är ett i 1 kap. 4 b § i bokföringslagen avsett mikroföretag, ska i emittentens verksamhetsberättelse som ett sammanhängande avsnitt inkluderas en hållbarhetsrapport i enlighet med vad som föreskrivs i 7 kap. i den lagen. 
8 § Revisorsrapport och dess offentliggörande 
Kläm 
Emittentens revisor ska bestyrka eller revidera ett bokslut upprättat enligt kommissionens tekniska tillsynsstandarder och i sitt utlåtande meddela i vilken omfattning bestyrkandet eller revisionen har utförts. Revisorns utlåtande ska bifogas bokslutet i fråga.  
 Paragraf eller bestämmelse om ikraftträdande börjar 
Denna lag träder i kraft den 20 . 
 Slut på lagförslaget 

13. Lag om ändring av lagen om Finansinspektionen 

I enlighet med riksdagens beslut  
ändras i lagen om Finansinspektionen (878/2008) 3 § 2 mom. 4 punkten och 
fogas en ny 37 f § som följer: 
1 kap. 
Allmänna bestämmelser 
3 § Uppgifter 
Kläm 
Finansinspektionen fullgör sina lagstadgade uppgifter genom att 
 En icke ändrad del av lagtexten har utelämnats 
4) övervaka iakttagandet av de internationella redovisningsstandarderna och Europeiska unionens hållbarhetsrapporteringsstandarder enligt vad som föreskrivs nedan, 
 En icke ändrad del av lagtexten har utelämnats 
3 kap. 
Tillsynsbefogenheter 
37 f § Tillsyn över Europeiska unionens hållbarhetsrapporteringsstandarder och kraven i taxonomiförordningen 
Finansinspektionen övervakar att sådana företag vars värdepapper har tagits upp till handel på en reglerad marknad och vilka enligt 7 kap. i bokföringslagen är skyldiga att i sin verksamhetsberättelse inkludera en hållbarhetsrapport iakttar hållbarhetsrapporteringsstandarderna samt artikel 8 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2020/852 om inrättande av en ram för att underlätta hållbara investeringar och om ändring av förordning (EU) 2019/2088, nedan taxonomiförordningen, och de delegerade förordningar som utfärdats med stöd av artikel 8.4 i den förordningen. 
Bestämmelserna i 1 mom. gäller även sådana av Finansinspektionens tillsynsobjekt som enligt 7 kap. i bokföringslagen är skyldiga att i sin verksamhetsberättelse inkludera en hållbarhetsrapport. 
På företag och tillsynsobjekt som avses i 1 och 2 mom. tillämpas bestämmelserna i 37 § 2–5 mom. om IFRS-bokföringsskyldiga. På dotterföretag till en hållbarhetsrapporteringsskyldig tillämpas vad som föreskrivs i 37 § 6 mom. 
 Paragraf eller bestämmelse om ikraftträdande börjar 
Denna lag träder i kraft den 20 . 
 Slut på lagförslaget 

14. Lag om ändring av 25 § i handelsregisterlagen 

I enlighet med riksdagens beslut  
ändras i handelsregisterlagen(564/2023) 25 § 3 och 4 mom. som följer: 
25 § Avgift för försenat bokslut 
Kläm 
För publika aktiebolag och europabolag är förseningsavgiften det dubbla beloppet av det som anges i 2 mom. Om förseningen gäller en sådan i 7 kap. i bokföringslagen avsedd hållbarhetsrapport som ingår i verksamhetsberättelsen, är förseningsavgiften tre gånger så stor som vad som anges i 2 mom. 
Om ett aktiebolag, andelslag, europabolag eller europaandelslag inte har anmält bokslutet eller hållbarhetsrapporten för registrering inom åtta månader från räkenskapsperiodens utgång för två eller flera på varandra följande räkenskapsperioder, påförs den förseningsavgift som avses i 2 och 3 mom. till dubbelt belopp. 
Kläm 
 Paragraf eller bestämmelse om ikraftträdande börjar 
Denna lag träder i kraft den 20 . 
 Slut på lagförslaget 
Helsingfors den 28 september 2023 
Statsminister Petteri Orpo 
Arbetsminister Arto Satonen 

Statsrådets förordning om upphävning av 2 § i statsrådets förordning om revision 

I enlighet med statsrådets beslut  
upphävs i statsrådets förordning om revision (1377/2015) 2 §, sådan den lyder i förordning 653/2016, som följer: 
2 § Registrering av uppgifter om revisorer från andra stater än EES-stater 

Finansministeriets förordning om ändring av 7 § i förordningen om regelbunden informationsskyldighet för värdepappersemittenter  

I enlighet med finansministeriets beslut 
ändras i finansministeriets förordning om regelbunden informationsskyldighet för värdepappersemittenter (1020/2012) 2 kap. 7 § 1 mom. 4 punkten, samt 
fogas till 7 § ett nytt 6 mom. som följer: 
2 kap. 
Emittenter av aktier, av värdepapper som berättigar till aktier och av med dem jämförbara värdepapper 
7 § Bolagsstyrningsrapport 
Emittenten ska lämna en bolagsstyrningsrapport som avses i 7 kap. 7 § i värdepappersmarknadslagen. Rapporten ska innehålla 
 En icke ändrad del av lagtexten har utelämnats 
4) en beskrivning av den mångfaldspolicy som ska tillämpas på styrelsen och förvaltningsrådet när det gäller till exempel ålder, kön, funktionshinder eller utbildnings- och yrkesbakgrund. I rapporten ska också beskrivas mångfaldspolicyns mål, hur den har genomförts och resultaten under räkenskapsperioden. Om någon sådan policy inte tillämpas, ska rapporten innehålla en motivering till detta. 
 En icke ändrad del av lagtexten har utelämnats 
Om den information som avses i 1 mom. 4 punkten ingår i emittentens hållbarhetsrapport, kan det i bolagsstyrningsrapporten hänvisas till den. 
 Paragraf eller bestämmelse om ikraftträdande börjar 
Denna förordning träder i kraft den 20 . 

Arbets- och näringsministeriets förordning om ändring av arbets- och näringsministeriets förordning om krav för godkännande av revisorer 

I enlighet med arbets- och näringsministeriets beslut 
ändras i arbets- och näringsministeriets förordning om krav för godkännande av revisorer (1442/2015) 1 kap. 6 § 1 mom. och 8 § 1 mom., 2 kap. 9 § 3 mom., 3 kap. 19 § 1 mom. och 21 §, 5 kap. 24 § 3 mom. och 25 § samt 
fogas till 1 kap. en ny 5 a §, till 7 § ett nytt 4 mom., till 2 kap. en ny 10 a § och till 11 § ett nytt 2 mom., till 3 kap. 13 § 1 mom. en ny 4 punkt och ett nytt 5 mom. samt till 18 § ett nytt 4 mom. som följer: 
1 kap. 
Krav på utbildning 
5 a § Studier i hållbarhetsfrågor 
En förutsättning för att sökanden ska bli godkänd som hållbarhetsrevisor är utöver det som föreskrivs i 2–4 § att sökanden har fullgjort studier i hållbarhetsfrågor vilka omfattar minst 10 studiepoäng eller sex studieveckor. 
6 § Andra studier som ska räknas sökanden till godo 
Utöver de studier som avses i detta kapitel kan sökanden räknas till godo andra motsvarande studier vid en högskola i Finland eller i något annat land, om de till omfattningen och innehållet motsvarar de studier som avses i 2–5 a §. 
Kläm 
7 § Ersättande av studier genom extra examensuppgifter 
Kläm 
Den som ansöker om att bli godkänd som hållbarhetsrevisor kan med extra examensuppgifter ersätta studier i hållbarhetsfrågor motsvarande högst sex studiepoäng eller fyra studieveckor. 
8 § Påvisande av att kraven uppfylls 
Den som ansöker om att få sin kompetens som GR-revisor eller sin specialkompetens som OFGR-revisor eller hållbarhetsrevisor godkänd ska visa att han eller hon uppfyller kraven på studier enligt denna förordning genom ett intyg som högskolan utfärdat över innehållet i, omfattningen av och tidpunkten för studierna och över att studierna motsvarar studiekraven enligt detta kapitel. 
Kläm 
2 kap. 
Krav på praktisk erfarenhet 
9 § Allmänt 
Kläm 
Om den som ansöker om specialkompetens inte har avlagt högre högskoleexamen, ska personen ha varit yrkesmässigt verksam som GR-revisor i minst fem år eller ha minst sju års praktisk erfarenhet av uppgifter enligt 12 §.  
Kläm 
10 a § Tillräcklig erfarenhet av hållbarhetsfrågor 
Den som ansöker om specialkompetens som hållbarhetsrevisor ska ha åtminstone åtta månaders erfarenhet av deltagande i åtgärder som gäller 
1) hållbarhetsrapporteringen och utarbetandet av hållbarhetsrapporten, 
2) granskning av hållbarhetsrapportering,  
2) granskning av hållbarhetsrapportering för en koncern, eller 
3) tillhandahållande av andra tjänster som hänför sig till hållbarhetsfrågor. 
Också praktisk erfarenhet från ett arbete på deltid räknas sökanden till godo, om erfarenheten till sin längd motsvarar minst åtta månaders arbete på heltid i sådana uppgifter som avses i 1 mom. 
11 § Annan praktisk erfarenhet som ska räknas sökanden till godo 
Kläm 
Högst tolv månader av den praktiska erfarenhet som krävs av GR-revisorer kan bestå av de åtgärder som avses i 10 a §.  
3 kap. 
Krav i fråga om examina, kompletteringsprov för OFR-revisorer och behörighetsprov 
13 § Innehållet i och omfattningen av examina 
Innehållet i GR-examen och i specialiseringsexamina bestäms enligt följande:  
 En icke ändrad del av lagtexten har utelämnats 
4) uppgifterna i specialiseringsexamen för hållbarhetsrevisor klarlägger sökandens förmåga att självständigt sköta hållbarhetsgranskningsuppdrag. 
 En icke ändrad del av lagtexten har utelämnats 
Specialiseringsexamen för hållbarhetsrevisor omfattar uppgifter inom de ämnesområden som avses i 10 a § 1 mom. 1–3 punkten.  
18 § Behörighetsprov 
Kläm 
Behörighetsprovet ska omfatta uppgifter som gäller hållbarhetsfrågor om sökanden ansöker om specialkompetens som hållbarhetsrevisor. 
19 § Ordnande av examina och behörighetsprov 
Examina enligt 14–16 §, examen för hållbarhetsrevisor och behörighetsprov enligt 18 § ordnas på finska och svenska. En del av uppgifterna kan vara avfattade också på engelska. 
21 § Bedömning av svaren 
Revisionstillsynen fastställer bedömningsgrunderna för GR-examen och specialiseringsexamina samt för de extra examensuppgifterna, behörighetsprovet och kompletteringsprovet. 
5 kap. 
Krav som gäller förfarandet för godkännande 
24 § Tidpunkten då kraven ska vara uppfyllda 
Kläm 
Vid ansökan om godkännande som GR-, CGR- och OFGR-revisor samt hållbarhetsrevisor beaktas som praktisk erfa-renhet enligt 2 kap. sådan praktisk erfarenhet som sökanden förvärvat vid den tidpunkt då ansökan görs. 
Kläm 
25 § Förhandsbesked 
På ansökan av den som ansöker om att bli godkänd som GR-revisor eller som ansöker om godkännande av specialkompetens ger Revisionstillsynen ett förhandsbesked om huruvida kraven för godkännande uppfylls utifrån de uppgifter som sökanden lämnat. 
 Paragraf eller bestämmelse om ikraftträdande börjar 
Denna förordning träder i kraft den 20 . 
Examen för hållbarhetsrevisor ordnas för första gången år 2025.